Digitized by the Internet Archive in 2009 with funding from University of Toronto http://www.archive.org/details/entomologisktids25ento I r.t HOYAL CÅNADIAN INSTITUTL l/o I ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN ENTOMOLOCISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE Å STOCKHOLM TJUGOl-EMTE ÅRGÅNGEN 1904 MED T\'Å TAFLOR AKIIKBOLAGEI' NOKIUSKA liOK. TRYCKEKIET 1904 '9 ^c vTV Häftet I utgafs den 23 april 1904. » 2 — 3 » »24 sept. > » 4 » » r4 dec. INNEHALL; Adlkrz, Gottfrid, Utvecklingen ai eii JWis/cs-samhäWc , Om cellbyggnad och tjufbin hos Trachusa serrahilcE Panz. .. AORiviLUUS, Chr., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika , Cerambyciden aus Bolivien und Argentina, gesammelt von Freiherrn Erland Nordknskiöld , Litteratur , Svensk Insektfauna. 13. Hymenoptcra. I. Gaddsteklar. II. Sphegidcc • • Axelson, W. M., Verzeichniss einiger bei Golaa iin siidöstlichen Norwegen eingesammelten Collembolen Enell, II. G. O. & RoESLER, E., Revisionsberättelse för år 1903 .. Felsche, c, Berichligung Heller, K. M., Russelkäfcr aus Kamerun gesammelt von Prof. I >:r Yngve Sjöstedt KlEFFER, J. J., Beschreibung einer neuen Cynipide aus Kamerun ... Lamp.a, Sven, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska anstalt år 1903 — - — , Entomologiäka Föreningens högtidssammankomst å Grand Restaurant National den 14 december 1 903 , Några af våra för trädgården nyttigaste insekter , Anslag till Entomologiska Föreningen Mjöbérg, Eric, Eine neue Forficulidc , Några för vår fauna nya insekter Muchardt, Harald, Nya fyndorter för Coleoptera ' , Bidrag till humlornas och snylthumlornas utbredning Red., Entomologiska stipendier , Entomologiska Föreningens 25-års dag Recter, o. M., Ännu några prd om herr Emiik. Si hands Nor-kf fund av Hemiptera» Roman, A., Några svenska Ichneumonid-fynd , Sibirische Ichncuinonen im schwedischen Reichsmuseum — Sjöstedt, Yngve, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restaurant National den 27 februari 1904 Trybom, F., Entomologiska Föreningens sammmanträde å Grand Restaurant National den 26 scpt. 1903] Si. 97 121 92 205 239 241 65 8.) 1 10 161 107 130 209 23S I ; I 106 204 120 201 I 1 I "5 138 •35 - — , KiUoiiiologiika Kören ingens samnianiräde ä ("uantl Rc^tau- rant National den 31 april 1904 S TkägAkdh, Ivar, Drci nciic Acaridcn aus Kamerun Tlxlgrkn, Ai.dert, Ur den moderna, ])raktiskt enUunologiska litlera- tiirei). II , Dm ett nytt skadedjur på jordgubbar , Om s. k. honungsdagg \arenils, 15., Några nya fyndorter för Coieoplera , Några Colcopterfynd , En för Skandinavien ny skalbagge Leptuni livida Fad d. 202 217 230 237 88 132 -^00 BERÄTTELSE TILL KOXGL. LAXDTBRUKSSTYRELSEN ANGÅENDE \'ERKSAMHETEX \'ID STATENS ENTO- MOLOGISKA ANSTALT UNDER ÄR 1903. Hvad insekternas uppträdande i allmänhet beträffar, har det nu gångna året liksom sina båda föregångare haft att upp- \isa betydliga afvikelser från vanliga förhållanden, i följd af den säregna väderleken. 1901 var denna ovanligt torr och varm under hela sommaren, och insekterna förekommo då i stort antal, synnerligast hvad arter beträffar; 1902 års ovanligt låga tem- peratur under nämnda årstid samt ofta återkommande neder- börd synes dock hafva hämmat de flesta insekters förökning och utveckling, hv^arigenom många arter tycktes liksom för- svinna, hvilket nog de flesta insektsamlare torde hafva funnit. Så var förhållandet äfven under sist förflutna sommar. Till och med den besvärliga husflugan förekom under de båda sista somrarna i ovanligt ringa mängd, och på vissa ställen äfven myggorna, troligen i följd af torkan 1901. Att dock vissa af våra skadligaste insekter, t. ex. frostfjäriln, björkfrostfjäriln, lindmätaren och kanske flera, ändock kunnat uppträda till- räckligt manstarkt för att åstadkomma svåra härjningar, visar alltså t\'dligt nog dessa arters större motståndskraft och för- måga att uthärda väderleksförhållanden äf\'en under kalla och våta år. Hvad åkern angår, hafva just inga anmärkningsvärda insektangrepp afhörts, utan blott sådana i mindre skala och af mer lokal natur. Växtligheten har under året i allmänhet \arit god, nästan yppig, i följd af nederbörden, men det, som är vanligt under sådan väderlek, har äfven inträffat, nämligen en i hög grad försvårad inbärgning af den rika grödan, syn- nerligast som mognaden betydligt försenats. På många håll Entomol. Tidikr. Arg. 23, H. i. (ItOi). ' 2 KNlO.MOI.fXilSK IIUSKKnT I<^4. hafva frostnattei- dessutom inställt sig och grusat landtmannens förhoppningar. De \ackia och för årstiden ovanligt varma dagarna i sista hälften af september bidrogo dock helt visst mycket till, att äfven vårsäden kunde skfjrdas mogen, och därmed minskades en del af jordbrukarens bekymmer. Allonborren {Mclolonfhn ruli^aris L.), skulle i år enligt vanliga fiJrhållanden hafva s\ärmat, men den uteblef nästan helt och hållet, efter hvad underrättelser från .Skåne och Hal- land förmäla. Att bestämdt uppgifva orsakerna härtill blir svårt nog, och torde förhållandet bero på flera samverkande omständigheter. I första rummet kan man medtaga i räkningen den under flera föregående svärmningar utförda insamlingen, hvilken dock ej bedrifvits med kraft öfverallt, h\arför äfven andra orsaker måste medräknas, tVJrnämligast någon sjukdom, som uppklått och under det föregående arets våta \-äderlek tagit öfverhand. Mögelsvampen Botiytis Tciiclla ilsaria Dctisa) är sannolikt den fiende, som mest bidragit till larvernas under- gång. För att om möjligt få någon visshet härutinnan insändes till tidningsredaktioner i Halmstad och Kristianstad en uppma- ning, att de personer, som tilläfventyrs under de båda före- gående åren funnit stela och torkade ållonborrelarver i jorden, skulle därom lämna underrättelse till Anstalten, äfvensom om verklig svärmning i någon trakt ägt rum. Xagra uppgifter härom hafva dock tyvärr ej ingått. En meddelare ville förklara, att ållonborrarnas uteblifvande å hans egendom berott därpå, att han skyddat råkorna och deras koloni på stället; men sådant kan ju ej \'ara orsaken till fenomenet, alldenstund detta inträffat på andra ställen, där dessa fåglar ej åtnjutit mer skydd än under föregående åren, och där de till och med alldeles saknas, t. ex. mellersta och norra Halland. Att råkor och starar m. ti. fåglar kraftigt bidraga till att hålla skadeinsekter inom tillbörliga gränser är ju allmänt antaget, dock må man ej påstå, att de förmå hindra en härj- ning, när naturförhållandena blifwa särdeles gj^nnsamma för en insekts ovanligt starka förökning, ty då är deras antal alltftir ringa för ändamålet. Hvaraf skulle det då erforderliga milliontal fåglar lefva under de år, då t. ex. ållonborrar och I.AMPA: l-.KKÄriKl.SK IIII. LAND I HKIKSS 1 VRKISIA' U)0}. ', Jeras larver för dem äro oåtkomliga? ICn stor del af dem komme da nog att svälta ihjäl. Om en del öfriga skadliga insekter, som föreknnium, lämnas upplysningar längre fram. Björkarna hafva i mänga trakter härjats i stor skala, och man har vanligen trott, att frostfjäriln äfven här varit orsaken. Att han hjälpt till därvid, är mj-cket sannolikt, men den förnämsta skadegöraren har nog utgjorts af björkfrost- fjäriln {Clicinnitobia Borcata Hb.), ty de prof på larver, som sändts för undersökning, hafva tillhört den sistnämnda arten. Båda äro dock i alla stadier mycket lika hvarandra, och lef- nadssättet är ungefärligen detsamma. Det är förnämligast honorna och de mer utväxta larverna, som lämna tillfcirlitli- gare skiljemärken för de båda arterna. Björkfrostfjärilns hona har nämligen längre vingstumpar än frostfjärilns, och den förras larver hafva mycket mörkare (nästan svarta» hufvu- Jen än den senares. Björkfrostfjärilns larver lefva egentligen på björkar och torde endast undantagsvis träffas på fruktträd. Detta bestj^rkes af herr N. Ci. Hansson, Hakunge, Brottby, som i bref omta- lar, att i en nära hans bostad befintlig björkhage 6 — 8 st. nu åttaåriga fruktträd blifvit planterade, och att dessa gått all- deles fria från larvangrepp, fastän de kringstäcnde björkarna, hvilkas grenar hängt öfver en del fruktträd, blefvo alldeles kalätna. Efter en härjning brukar en och annan gren torka »Lanthk.ni. ICnligt inkomna underrättelser, synes det, som om björkarna ej taga sådan skada af en härjning, att de dö ut, men om stark torka omedelbart inträffar, kan utgången bli en annan. Enligt lämnade meddelanden har härjning af björkskogen förekommit i nedannämnda trakter, dock är det högst sanno- likt, att den varit mer utbredd, än hvad däraf framgår. I Kristianstads län: Köetved (svårt), omkring sjön Iminrln ch i Kristianstadstrakten. (X. Karlsson.) Östergötland: \'ånga och flerstädes. Stockholms län: .Södertörn, Brottby, mellan Stockholm och .Södertelje, utmed Mälaren m. fl. st. (C". G. Björklund.) 4 I \ roMoi.ocisK riDSKkiir 1904. Västmanlands län: Drresta, Strömsholmstrakten. Jönköpings län: Lyckas. Älfsborgs län: Boråstrakten. Godsägaren Cl. Carling meddelar, att härjning förekom äfven förlidna året, fast ej så svårt som i år, och att de då allöfvade träden blott i en mindre björkdunge torkat. Härjningen började vid löfsprick- ningen och fortfor till nära midsommar. De kalätna träden tingo så småningom nya blad, men visade ett sjukligt ut- seende. Äfven ekarna voro på flera ställen kalätna. Värmlands län: F^rån konungens befallningshafvande där- städes ingick ett par skrifvelser till Domänstyrelsen jämte prof på fjärilar, som antogos vara orsaken till löfvens gulnande på björkarna å en areal af 2()0 tnd inom .Silleruds socken. Skrifvelserna hade tillkommit i anledning af en rapport från kronolänsmannen J. P. Lundin i Nordmarks härads nedra distrikt och remitterades af nämnda Stj^relse till undertecknad för svars afgifvande. I dem begärdes uppgift på skadedjurets namn samt de medel, som kunde anses användbara mot det- samma. \ld undersr)kning af de sända och mycket illa med- farna exemplaren befunnos dessa vara björkfrostfjärilar (Clici- niatobia Bonaia Hb.). Sådana fjärilar hade visat sig talrikt bland björkarna såväl föregående som sistlidna höst och försvunno, då kylan inträdde på allvar. Att deras larver varit orsaken till skadan synes högst sannolikt, men om de haft medhjälpare, såsom t. ex. metallgröna löfvifvlen {Phyllobius Argcntatiis L.) eller andra, var ej möjligt att afgöra, då intet prof under själfva härjningen tillvaratagits. Hvad botemedel vidkommer, kunna dessa ej vara andra än sådana, som begagnas mot frostfjäriln, då ifråga varande art har samma lefnadssätt som denna. Att använda limning eller besprutning med kejsargrönt skulle dock bli alltför besvärligt och kostsamt å en större areal. Limning eller nedhuggning af träd på vintern skulle kunna föreslås i gränserna af den angripna skogen, om man befarar, att skadedjuren skola ut- breda sig till närbelägna, ännu oberörda områden. I öfrigt torde för tillfället ej annat återstå att göra, än att iakttaga härjningen och dess följder, hvilka äro svåra att I.AMPA: IIKRÄI' IKI.sk I II. I. I. AM > IIUUKSS I VKKI.SKN I903. 5 beräkna tT)rut, da vi ännu sakna nödig erfarenhet i den \ä,i;en. XogSranna undersökningar nästkommande försommar ocii kanske äfven ett par följande år vore därföre ('mskvärda, hvilket antyddes i det till Kon. Befallningshafvande i Värm- lands län ställda utlåtandet samt i särskild skrifxelse till läns- man Lundin. Kalmar län. Mörlundatrakten och för öfrigt i länets södra del litet hvarstädes. Fruktskörden. Där frostfjärilarna härjat, blef som \'an- ligt ingen fruktsättning, och äfven på de tlesta andra ställen inträffade samma förhållande, äfven om träden stått gröna hela sommaren. Att vid bladens förstöring på försommaren, synnerligast om detta fortfar ett par eller flera år å rad, ett svag- hetstillstånd måste uppstå hos träden, är ju helt naturligt; kom- mer härtill den omständigheten, att sommaren är så kylig, att årsskotten ej hinna få den stadga, de behöfva för att motstå vinterkylan, och att fruktknopparna ej blifva utbildade i rätt tid, så har man, som det kan tyckas, förklaringen gifven öfver, att fruktskörden felslår. Dock har det märkliga inträf- fat, att äfven i S3''dligare belägna länder, såsom Danmark, norra Tyskland och kanske flera, där en mildare temperatur brukar hålla i sig längre på hösten än i mellersta Sverige, frukt- skörden äfven varit dålig, enligt hvad i tidningarna uppgifvits. I \'ästra delen af Malmöhus län och södra Halland, där man vanligen har en längre vegetationsperiod, skall förhållan- det dock hafva varit bättre, enligt hvad ett par af Anstaltens korrespondenter, folkskolläraren C. \'. Pramberg i Röetved, Gårrö och fröken E. Karlsso.v i Ö. Karup meddelat. \'id trädgårdsutställningen i Helsingborg kunde därför flera perso- ner uppvisa sådana vackra prof på flerahanda fruktsorter, att t. o. m. medaljer kunde utdelas. Nordligare måste större all- männa fruktutställningar inhiberas, emedan skörden nästan slagit fel, såsom t. ex. Pomologiska töreningens i Stockholm äfvensom fruktutställningen i Göteborg. Såsom bevis för, att frukt dock ej saknades, må anföras, att vid nämnda förenings sammankomst den 26 oktober förekom en rikhaltig utstiill- ning, som visade många prof på vackra och \äl utbildade frukter af både äpplen och päron m. m. A ]'.N rOMOI.oi ,lsK llh>Kklll 191)4. 1 Karlstad hade man en utställning, som, i l^-etraktande af förhållandena, lär varit ganska vacker. \'id Anstalten var ej att \änta någon anmärkningsvärd fruktskörd i anseende till trädens ungdom, fast år 1902 kunde plockas några liter äpplen, som dock voro nästan oätbara i följd af den ogynsamma väderleken under sommartiden. I år skördades ej mer än ett enda äpple, oaktadt träden i följd af förut skedda besprutningar stodo vackert gröna hela som- maren. Jordmånen på platsen är kall och ej den lämpligaste för fruktodling, emedan under og>'nnsamma år årskottens och knopparnas utbildning mycket försenas. Den soliga och för årstiden ovanligt varma väderleken under sista hälften af september bör, som vi hoppas, fördel- aktigt inverka på nästa års fruktsättning och skörd. I Stockholms län har fruktskörden i allmänhet slagit fel, beroende hufvudsakligast på den låga temperaturen, samma har förhållandet varit med krusbären {C. G. Björklund). I Kalmar läns norra del skall fruktskörden hafva varit j;imf()relsevis god, nästan sammaledes på Dalsland. Frostfjärilsvärmningen. Den jämförelsevis tidiga frosten 1901* års höst hindrade visserligen fortplantningens jämna gång ganska betydligt, men ett snart följande blidväder föranledde, att den åter började och fortsattes så länge, att rätt ymnigt med ägg kunde blifva lagda, hvarigenom larvantalet följande vår blef tillräckligt stort att på många ställen åstad- komma fullständig härjning. Xågon minskning förekom nog. där träden förut kalätits, innan lar\-erna hunnit blifva fullvuxna, och sedan saknade tillräcklig föda för att uppnå sin fulla ut- bildning. Där besprutning eller limning, hälst bådadera, ägt rum i rätt tid och på ändamålsenligaste sätt. blef man i all- miinhet befriad från härjning. De år, då kyla och snö inställa sig redan i slutet af ok- tober, och marken sedan förblir tillfrusen i ytan, äro högst ogj^nnsamma Un- frostfjärilns förökning, och det torde därför bero på de milda höstarna under senare åren, att härjningen kunnat blifva så utbredd, långvarig och våldsam, som den varit. Parasiter synas ej hafva mycket bidragit till den för- minskning i fjärilarnas antal, som på många ställen inträffat iamta: i:i;KÄri"i:i.sE rii.L i.anhi r.KiKssrvKKLsi.N ik\ 1903. '~ n Kil SI N i(>o3. ii \'erksainhetsområdet utgöres af södra delen af liinet, eller J(>nakers, l\()n<") samt en del af Oppunda hiirader. Frostfjärilarna synas vara i tilltagande i östra delen af länet, men möjligen något i aftagande i distriktets (ifriga de- lar, dock hatVa de långt ifrån upphört att härja. Limning har i höst ganska omfattande ägt rum med ErniiscJis larvlim m. fl. samt med en sammansättning af tjära (»ch rå vaselin, hvilket lim blir billigare än andra tillredda sor- ter, som i handeln utbjudas, men synts lika gagnande som dessa. Larverna observerades omkring den 14 maj och fjäril- svärmningen den 16 oktober. Ivn mindre eftersvärm syntes den 3 och 4 november. De åtgärder, som vidtagits för frostfjärilns bekämpande, hafva utförts på enskildas bekostnad. Genom skolläraren Nils Hallsten i Ofverselö. Härjningarna i fjol kunna knappast jämföras med dem i år. De största trädgårdarna på Selaön och i trakten i öfrigt äro i grund härjade. Tynnelsö trädgård med bortåt 1,000 fruktträd står till största delen kal, pä många träd återstår ej ett bladskaft, och larverna börja se förtviflade ut i brist på föda. Till och med barken på årsskotten afätes. Däi- tjärades i höstas, hvilket dock ej tycks gjort någon verkan. Lar- verna anfalla nu äfven bärbuskar, och lindarna äro illa angripna. I fjol sprutade jag de flesta af mina 60 träd, och i år f<»rekomma larverna blott tämligen sparsamt å dem, värst på melonäpplen och bigarrå. Limgördlar användes ej. Så länge lindarna i närheten äro fulla af lar\er. smittas äfven frukt- träden, om man ej hindrar äggläggningen genom limgördlar. Om de i två år härjade träden, som genom ogynnsam väder- lek dessutom försvagats, ej dö ut, återstår att se. Genom länsträdgårdsmästaren J. M. Hägglund, \alla. Verksamhetsområdet omfattar Oppunda härad, där frost- fjärilarna synas ökats. Kejsargrönt har användts mindre, men limning mer än förra året. Kan ej gif\a företräde åt någon viss limsort, emedan resultatet mycket berott på, hur limringarna anbringats och sedermera blifvit skritta. 12 KN lOMOI.fXlISK IIIiSKklir I904. Lar\erna visade sig från sista dagarna i maj (-)ch början af juni, och många fruktträd blefvo kalätna inom några dagar. 1 midten af oktober voro ofantliga massor af fjärilar i rörelse. Hushållningssällskapet har ej \'idtagit några åtgöranden till skadedjurens bekämpande, utan fifverlämnat till länsträd- gårdsmiistai'ne att giira, hvad de kunnat. Älfsborgs län, Södra Hushållningssällskapets område, ge- nom länsträdgårdsinästaren A. Rundgren, Borås. Distriktet ut- göres af Marks, Bollebygds och \'edens härader och för större arbeten äfven Kinds, Gäseneds, As och Redvägs härader. Frostfjäriln har aftagit i antal, användning af kejsargrönt och limning har (ikats. I början af juni visade larverna sig (d. v. s. skadan började då bli synbar). Hushållningssäll- skapet har gratis utdelat Lampas bok om fruktträdens och bärbuskarnas skadligaste insekter. Norra Hushållningssällskapets område genom länsträd- gårdsmästaren Werner Jonson, Gamla Lödöse. Distriktet ut- göres hufvudsakligen af Dalsland. Där frostfjäriln förekom föregående år, har den äfven härjat i sommar, hvarför det synes, som om fiirhållandet ej blifvit bättre. Besprutning med kejsargrönt och limning hafva ej skett till den utsträckning, som varit behöfligt. Den i år erhållna frukten har varit jämförelsevis fri från skadeinsekter samt bra utbildad. Bärbuskarna voro mindre angripna än föregående år. Hallands läns södra del genom fröken Kmelie Karlsson. \'id Stjernhof i Ö. Karup har fångsten af frostfjärilar varit ringa emot föregående båda åren, hvilket ju tydligt bevisar, att man medelst kraftigt och energiskt arbete slutligen kan ut- rota denna för trädgårdarna så skadliga insekt. Ihärdighet är dock af nöden, om man skall lyckas i sin sträfvan. Som fjärilarna de båda föregående åren ej börjat gå upp i träden förrän i medio af oktober, utsattes ej limkransarna förrän den 12 och 13 i nämnda månad. Hösten var frostfri tills natten mellan den 10 och 11 samt 12 och 13, då frost inträdde, hvarpå limningen genast företogs. Några fjärilar syntes dock 1.\MI'A: rKRÄITF.I.SE lU.I. 1 AMUI-.RUKSSrYRF.I.sr.N 1903. 13 ej till förrän den 1."), da 3 honor och en hane hade krupit upp på vidt skilda träd. Fångsten blef som följer: Frostfjärilar: Lindmätare: lianar honor hanar honor N all ti y 11 Oktober 18 •) 1 .-> O') 6 •) v 23 46 2(^ 7 4 4 :> 26 95 71 3 2 1 » 31 122 215 1 •) 4 Novemb, • ) 37h 140 3 » 5 215 155 1 •) » 9 135 153 » K) 30 28 » 11 143 20 • ) » 10 41 8 » 23 1 1 Summa 1,210 821 12 9 10 Jämför man dessa siffror med de två föregående årens, får man ju se den ofantligt stora skillnaden. I)c frostfjärilhonor, som kröpo upp mot s\'ärmningens slut, voro nästan tomma på ägg, men de, som gingo upp i början, hade bakkroppen full af sådana. Man kan därför ej förundra sig öfver, om limkransarna sägas göra ingen nytta, då de utsättas sent. I år har man i trakten haft ett jämförelsevis godt frukt- år, ty de fruktbärande träden hafva varit så belastade som grenarna kunnat bära. Många af de träd, som frostljärilarna härjade svårt 1901, hafva dock sedan dess icke alls burit frukt. Detta gäller isynnerhet päronträden, ty flera af de största sådana hafva ej ens blommat, fastän de fått både sköt- sel och gödsel i rikligt mått. Fjärilarna gå upp i hvilka träd som helst, hvilket bevisas däraf, att ett i trädgården växande lärkträd äfven fick besök af dem, så att å den därpå utsatta limringen lika mycket fjä- rilar fastnade som på fruktträden. Därför är det nödxändigt 14 KMOMol.oC.ISK lIDSkRIl 1 KJO^. ;itt skydda i trädgården xäxande parkträd lika väl som fruktträden. Mänga äro de personer, som velat ha råd och anvisnin- gar, huru de skola bära sig ät för att skydda sina träd mot larvernas härjningar. Sådana hafva äfven gifvits, men då de rådsökande sedermera råkats, och man frågat dem om fång- sten, har svarats: Ack, vi hafva ingenting gjort åt träden! Det är ledsamt att se, huru eljest vackra frukttriid kunna så år efter år få blifva kalätna af larver för att slutligen dö ut, som här i trakten säkerligen kommer att ske. Troligtvis blir det, af allt att döma, ett dåligt fruktar 19()4 på åtskilliga håll. Under en resa nedåt Kristianstads län, då vagn an- vändes å en sträcka af tre mil, märktes ingenstädes att man bjudit till att skydda träden. \'id ett besök i en trädgård på aftonen syntes fjärilar svärma öfverallt omkring träden i, som det tycktes, lika stor mängd som första året limning ägde rum vid Stjerneholm. Det är dock svårt att endast efter en aftons iakttagelse bestämma svärmningens st\Tka, då fjärilarna kunna vara talrika den ena och fåtaliga den andra aftonen. Äfven i år har .Sjöbergs i Malmö brumatalim på buteljer användts. Jag har ej kunnat underlåta att äfven denna gång lämna en utförligare redogörelse för fröken Karlssons meddelande, då det är upplysande i sak och lämnar ett ytterligare bevis på hennes uthållighet vid det besvärliga limningsarbetet samt sinne för observationer. I föregående berättelse är resultatet af hennes förra bemödanden anfördt. Ett par omständigheter, som i sista brefvet omnämnas, äro af särskildt intresse. Den ena af dem är, att de senast fångade honorna ej som vanligt hade bakkroppen uppsvälld af ägg. Om dessa redan hade aflagt äggen och sedan gått ned samt åter krupit upp, eller om de sistnämnda ännu voro obetydligt utvecklade, kan ej afgöras nu, utan måste frågan öfverlämnas till \idare undersökningar ett annat år, för att mc)j ligen kunna utredas. Den andra observationen rörde honornas uppstigande äfven i träd, hvarpå larverna ej torde erhålla lämplig föda. Detta bekräftar en sak, som jag länge antagit, nämligen att honan, dels för att parningen skall lättare försiggå, och dels lampa: UKKÄITEI.SE TILL LAND lllRUKSS IVKKLSKN 1903. I 5 för att äggen skola kunna placeras närmare knopparna, S(")ker komma uppåt, och att hon därtill begagnar sig af hvarjehanda uppstående föremål, utan att veta, om dessa äro lämpliga till vistelseort för afkomman eller ej. Talet om urval af den eller den fruktträdsorten för äggläggningen får härigenom än ringare betydelse. Genom länsträdgårdsmästaren N. A. Lindblad, Laholm. Tjänsteområdet innefattar södra delen af länet: Hciks, Tönner- sjö, Halmstads och Arstads härader. I Höks och Tönnersjö härader •' har frostfjäriln ej för- orsakat nämnvärd skada, men i Halmstads och Arstads härader stodo på många ställen fruktträden på försommaren kalätna, på andra voro de ej angripna. Kejsargrönt har mycket litet användts, men limning ägde rum i många större trädgårdar med god verkan, där den blif- vit riktigt skött. Kalklösning användes till besprutning för att hålla träden fria från mossa. — I höst iakttogs frostfjäril - svärmningen sent, fjärilarna vofo talrikast från den i till 10 november'. — Ln liten gulbrun skalbagge har på många ställen uppätit bladen på körsbärsträden '. Hushållningssällskapet har ej vidtagit någon åtgärd mot frostfjärilhärjningen, och en stor del trädgårdsägare visa själfva mycket litet intresse för sakan. Genom länsträdgårdsmästaren Joh. A. Johansson, \'arberg. Distriktet omfattar Faurås, Himle, \'iske och Fjäre härader. Frostfjäriln har i år icke visat sig i någon nämnvärd grad. Förra året fanns den visserligen på några få ställen,'' men där det i rätt tid blef besprutadt med kejsargrönt och kalk, har den icke visat någon vidare framfart. Det ser nästan ut, som om den ej trifdes här vid kusten — kanhända de sista två, efter hvarandra följande våta och kalla höstarna varit orsaken härtill. * Skogsbygd. * .Se fröken KarLS.SONS berättelse. * Lilla ållonborren? * Delta stämmer ej rikligt med medJa!» 4. Hvilken limsort har ansetts bäst? — »Vagnsmörja.» 5. När började larver eller fjärilar visa sig? — Septem- ber. » ? '^ 6. Hafva andra insekter i påfallande grad uppträdt uch gjort skada? — Utan svar. 7. Har någon åtgärd från Hushållningssällskap eller annat samfund vidtagits för att stäfja frostfjärilhärjningen? — »Nej.» Frostfjäriln härjade först 1902. Då utsattes fånggördlar och limringar, hvarefter härjningen minskades 1903. Hos grannarna, som ej vidtagit någon åtgärd, voro träden kalätna. (Henr. Lemak, Salaholm, Vilske härad). * Frostfjärilar nämligen, troligen för tidigt att vara sådana. EtUomol. Tidskr. Årg. 2j H. i, (1904). l8 KNTOMOIOCISK TIDSKKIFT I904. Gotlands län genom länsträdgårdsmästaren P. Löfstedt, Visby. \'erksamhetsområdet är hela länet. Frostfjärilarna synas ej vara i aftagande. Limning har börjat användas på rätt många ställen, och hafva på gördlarna många hanar och honor fångats, de sistnämnda alldeles fulla med ägg. Likaså börjar besprutning med kejsargrönt allt mer att införas, fast det går långsamt, då allmogen ej så snart öfvert3'gas om nyttan af nymodiga arbeten. Blott tyskt raupenleim från Svenssons fröhandel i Stockholm har an- vändts, och detta har synts bättre än det, som tillhandahål- lits förut. Insekthärjningar för öfrigt hafva ej i år varit af svårare art. De felslagna skördarna få ej tillskrifvas enbart skadein- sekterna, utan mest ogynnsam väderlek. Hushållningssällskapet bekostar resor, hvarvid föredrag om fruktodling och därvid förekommande skadeinsekter hållas. Göteborgs och Bohuslän genom länsträdgårdsmästaren C. M. Lindebäck, Lysekil. \'erksamhetsområdet omfattar hela länet, och sonen biträder, då arbetena ej kunna medhinnas af en person. Frostfjärilhärjningen synes vara på retur, t}' på många platser, där densamma under förra året ägde rum, och fjäriln uppträdde i massor, hafva träden i år varit befriade därifrån, och en del trädsorter, såsom Säfstaholm, Celiini, Charlamow- sk}'', Gylling och Ribston hafva till och med burit ganska god skörd af vacker och alls icke maskstungen frukt. Detta dock å platser, hvarest besprutning under senare åren företagits samt limringar anbringats. Där intet gjorts, blefvo träden äfven i år helt och hållet kalätna. Både kejsargrönt och lim haf\'a å flera platser användts, och där detta verkställts som sig bör och under lämpliga tider, har naturligtvis ernåtts bästa resultat. A en del ställen har endast limning begagnats, å andra besprutning med kej- sargrönt, kalk och kopparvitriol, eller kalkmjölk i november och i mars eller april. Så väl det ena som det andra har visat god verkan. \'äl skötta limringar äro utmärkta. An- vändningen af utrotningsmedel har nog under året ökats, och hoppas man att ökningen blir ännu större nästa är. I.A.MPA: IJKRÄ 1 TK.I.SK 111.1. I.AN 1) 1 P.RIKSS I VRKI.SKN 1903. 19 Af linisorter liatVa hufvudsakligcn användts dels bruma- talim, dels tinsk tjära, blandad med ra linolja och något såpa, och hafva båda slagen lämnat ett godt resultat. Larverna började visa sig i medio af maj och fjärilarna omkring den 10 oktober. En motion till Hushållningssällskapet om bexiljande af medel till inköp af 10 successprutor samt anställandet af lika många personer, som efter vederbörlig instruktion skulle resa omkring och bespruta träden, bifölls blott så tillvida, att pä Sällskapets bekostnad skulle inköpas två sprutor och 10 kg. kejsargrönt samt så mycket kalk och kopparvitrol som be- höfdes. Länsträdgårdsmästaren och hans biträde skulle, efter slutade öfriga förrättningar, utföra besprutningar, men . blefvo först den '2 juni i tillfälle därtill, hvilket var för sent för ett så viktigt arbete; ty träden hade då blommat ut, n. b. där blom- morna ej förstörts af larver, hvilka voro många. Man arbe- tade på hvar sitt håll, och en otrolig mängd larver förstördes, isynnerhet under La och 2:a veckan, men sedan syntes allt mindre larver å nya platser, och till sist alls inga, emedan de hade begifvit sig till jorden. Det kommer att bli intres- sant att nästa år få se, hvad nytta arbetet medfört. Anser 50 gram grönt till 100 liter vatten vara för svag blandning, till och med 75 gram är för litet. Mycket god verkan gjorde 100 gm grönt, 500 gm nysläckt kalk och 500 gm kopparvitriol till 100 liter vatten, ty larverna ned föl lo döda en eller ett par dagar efter besprutningen därmed. Oaktadt en så stark dosis hafva träden ej alls lidit skada däraf. Om svännningen i höst kan ej något säkert omdöme lämnas. Stockholms län genom länsträdgårdsmästaren C. G. Björklund, .Södertelje. Ensam som länsträdgårdsmästarc, hvar- för området sträcker sig från Landsort till Geflebukten och be- står af 114 socknar. Frostfjärilarna synas nästan hafva tilltagit i mängd, värst i länets södra delar, och oaktadt upplysningar ej saknats, har man ej alltid utfört bekämpandet på rätta sättet, i det frän färghandlare, för billighetens skull, inköpts parisergrönt, som icke visat sig verksamt. 20 F.NTOMOI.OGISK rinSKKIIT 1904. Lim^cirdlar användas af många, och ehuru flera personer anse hela saken förlorad, arbetas dock därmed mer än förut. Åtskilliga limsorter hafva begagnats, mest frän Svensons frö- handel, och vagnssmörja. ]<]nligt uppgift af flera började fjärilarna svärma i slutet af september (?). Flerstädes har det varit mycket bladlöss. Några andra åtgärder mot härjningen hafva ej af sällskap eller föreningar vidtagits, än att sprida upplysningar och råd vid hvarje tillfälle som därtill erbjudit sig. Af årets 90 för- rättningsställen hafva blott 15 haft fruktträdgårdar af någon betydelse. Då litet hvar vet, att människor i allmänhet skola till hälften bringas till nya saker, förefaller det lämpligt, att någon, utan särskild rekvisition, kommer att resa omkring i länet för att utdela vissa tryckalster och söka förmå trädgårdsinnehaf- vare att systematiskt förfölja skadeinsekter och svampar etc. Genom N. G. Hansson, Hakunge, Brottb}'. De första frostfjärillarverna upptäcktes den 20 maj 1903 (8 juni 1902) och voro då 1 — 2 mm långa samt hade angripit de nyss öppnade bladknopparna. Redan den 6 juni var en del frukt- träd kalätna. Mellan den 15 — 19 släppte sig larverna ned till marken för att gå i puppa (i början af juli 1902). Fjärilar visade sig den 6 oktober till den 17 november 1902. Träden förseddes med limringar förliden höst, och bestod linimet af vanlig tjära samt sältran, och visade dessa ringar (»skärmar») god verkan. Då pappgördlarna borttogos (först i midten af mars), fanns i den under dem befintliga vadden en stor mängd ägg af rödgul färg. A en barkflisa om en k\'.cm räknades 70 stj^ken sådana. Sedan skrapades de äldre träden, och de yngre borstades med en styf kvast. Talgoxar och nötväckor plockade flitigt bort de honor, som stannat nedan- för ringarna. Besprutningen med gift gjorde god verkan, fast den före- togs för sent i brist på arbetskrafter. Tror, att man kan be- tydligt hämma härjningarna genom infångning (limning) af honorna på hösten, trädens grundliga rengöring om vintern och giftbesprutning i rätt tid på våren. hane, » ',) honor, hane, 12 honor, 5 » , 8 hanar. 3 » , 7 » 1 » , ') » lAMlW: P.l.KA 1TKI.sk III.L l.AXD lllRl' KSSTVKKKSKN I903. 2f Värmlands län genom jägmästare O. G. Norbäck, Ar- vika. Fångsten hade detta år dess bättre blifvit mycket skral, nämligen : den 6 oktober första fjäriln, s 14 »21 » » 24 » » 2 nov. : » 9 » » 16 » » 24 » Alltså blott 20 hanar och 23 honor eller tillsamman 43 fjärilar. Att detta resultat åstadkommits mest genom före- gående duschningar med kejsargrönt, därom är jag fullt öfver- tygad, om ock fångsten af honor förliden höst därtill med- verkat ej så obetydligt. Endast en gång förbättrades limmet, nämligen den 24 oktober, och då pappgördlarna aftogos, hade det bibehiillit sig ganska väl, var fett och klibbigt, så att vi fingo en stor del i behåll till nästa år. Jag tycker det bästa af alla slags lim jag haft är det mörka, som begagnats för nunnan och föror- dats af jägmästaren Gust. Ramstedt samt säljes af K. Knut- son, Döbelnsgatan 9. En del lim hade visserligen fallit ned, men stannat på träuUkransarna, och den dubbla pappen i gördlarna hade det ej förmått genomtränga, allt egenskaper, som jag tycker tala till förmån för detta lim, om det blott kunde fås billigare. Örebro län genom länsträdgårdsmästaren O. F". Hol.m- STEN, Örebro. \'erksamheten omfattar hela länet. Frostfjärilarna börja minska i antal, enligt hvad i iiöst kunnat märkas. Kejsargrönt har börjat ganska allmänt användas, sedan å baksidan af Hushållningssällskapets cirkulär rörande biträde af länsträdgårdsmästaren anvisning meddelats om det grönas an- vändande. Fröhandlare Lindahls i .Stockholm lim har rekom- kommenderats och användts. Fjärilarna visade sig i medio och slutet af oktober. Andra skadeinsekter hafva ej uppträdt i anmärkningsvärd grad. 22 I.NIOMOI.OCIISK. 'lIDSKRir T I904. Någon åtgärd har ej af Hushållningssällskapet eller annat samfund vidtagits för att stäfja härjningen. Kalmar län, södra delen, genom länsträdgårdsmästaren AuG. Ericsson, Kalmar. \'erksamhetsområdet omfattar Södra och Norra Möre, Stranda, Hanbörds och Aspelands härader samt Öland. Frostfjärilarna hafva aftagit, och deras uppträdande har i år varit mer lokalt. I trädgårdar, där de under senare t\'änne åren härjat svårt, hafva de i år uppträdt sparsamt. I vissa delar af Aspelands härad var stark härjning äfven i år, äfven andra löfträd såsom hassel, björk och ek voro där nästan kalätna. Omkring Kalmar och vid kusten uppträdde larverna mycket lokalt, och planteringarna omkring staden hafva ej på många år varit så skonade af insekter som sista somma- ren. Lindmätaren uppträdde visserligen en kort tid, men utan att göra nämnvärd skada. Hagtornhäckarna haf\-a i år blifvit helt och hållet skonade, då de däremot de två föregående åren varit kalätna. Häggmalens x^äfnader med larver eller puppor bruka vanligtvis alla år hänga i stora knippen samt nästan helt och hållet inspinna Evoiiymits Eiiropa'us-huskarna, så att man varit nödsakad att låta uppsamla och förstöra dessa larvknippen, men i år har, ovanligt nog, nämnda buskar varit fullständigt förskonade. Kålmalen, som uppträdde här på orten så allmänt å kålväxterna för två år sedan, har i år ej mycket visat sig, och den vanliga »kålmasken» var äfv^en ytterst sparsamt förekommande. Besprutningen med kejsargrönt synes ej hafva företagits så allmänt som förlidet år. De personer, som besprutat under tjänliga tider och med verksamt kejsargrönt, haf\'a däraf haft påtagligt godt resultat; limning har äfven företagits, men ej häller så allmänt som förra hösten. Ermischs larvlim har visat sig vara bland de bästa. Fjärilarna började visa sig i slutet af oktober, men ej så talrikt som föregående år. Såg i början af november i en trädgård, där man utsatt limkransar, 6 ä 10 honor och dub- belt så många hanar på flera af dessa. Hushållningssällskapet har ej xidtagit någon direkt åtgärd mot härjningen, men det gör årligen stora uppoffringar för I.AMPA: r.KRAlTKI.SKR III. I. I.AN I) lliKLKSS 1 \ KKI.SKN 1903. 23 trädgårdsodlingen och truktträdskötseln. I sällskapets perio- diska skrift har meddelaren lämnat korta anvisningar, om hvilka åtgärder man borde tillgripa för nämnda insekts bekämpande. I ortens trädgårdsförening, h\ars ordförande han är, har frågan ofta varit på tal, då råd och upplysningar meddelats. Kalmar läns norra del genom länsträdgårdsmästaren AiniD Blom. Gamleb}". Frostfjäril härjningen synes ej \'arit fullt så stark i år som i fjol. Orsaken härtill beror delvis på de kraftiga åtgärder, som vidtagits, dels från Hushållningssällskapets sida, som in- köpt en successpruta, hvilken varit mycket anlitad för besprut- ning af fruktträd och förtjänar allt erkännande, dels emedan trädgårdsägare anbringat lim- och tjärkransar på träden, be- sprutat dem med kalkvatten och bordeauxvätska samt kalkat jorden omkring träden. Men tyvärr får man allt för ofta se, att dessa medel oförståndigt användas och härigenom falla i misskredit. På de platser, där fruktträden varit befriade från ohyran, har fruktskörden blifvit ganska god, både till kvalitet och kvan- titet. Särskildt har detta varit fallet omkring \'aldemarsvik, Tryserum, Lofta och Gamleby. Däremot i södra delen af länet, t. ex. Kristvalla, Tuna och Hultsfred, har under de sista tvänne åren fruktsk()rden varit ytterst dålig i följd af frostfjärilhärjningarna. Päron- och körsbärträden synas hafva varit mindre angripna än äppleträden. Hur ett kommande år kan gestalta sig, är svårt att säga, men så länge björk- och ekskogen äro härdar för ohyran, är knappast tiinkbart att kunna skydda sig mot densamma. Gefleborgs län genom länsträdgårdsmästaren C. E. Lund GREN, Arbrå. Verksamhetsområdet är hela västra Helsingland och en del af södra, nämligen socknarna \'oxna, Ofvanåker, Alfta och Bollnäs; i västra delen af länet: Arbrå, Undersvik, Jerfsö, Ljusdal, Ramsjö och Färila med Kårböle kapell samt Loos socknar. Fruktodling förekommer endast i södra och sydvästra delarna af Helsingland. Frotstfjärilarna s\'nas vara i aftagande. 24 KNTOMOI.OGISK TIDSKKII I 1904. Förra året torde ingen mer än meddelaren begagnat be- sprutning ellei" limning, men i ar ha de försökts på några ställen. Andra skadeinsekter hafva ej uppträdt mer än under van- liga är. Kålfjäriln har i år ej fortplantat sig i trakten, men däremot grönlusen (?), h\'ilken dock ej var så svår som un- der de torra åren. Hushållningssällskapet har uppdragit åt länsträdgårds- mästarne att undervisa dem, som kunna draga nytta däraf. samt spridt små skrifter om frostfjärilns bekämpande m. m. Helsinglands trädgårdsodlareförening har äf\'en gjort, hvad den kunnat, och ofta upptagit frågan till diskussion \id sina sam- mankomster. Genom länsträdgårdsmästaren \'ilh. Cederpalm, Delsbo. Verksamhetsområdet utgöres af norra Helsingland, socknarna Delsbo, Norrbo och Bjuråker. Har blott en gång, 1901, sett ett tjugutal fyratioåriga vild- aplar härjade. I september påströks kalkvatten, och följande år syntes blott några larver. Då förnyades operationen. 1 år fanns det ej några sådana. Tror dock, att den kalla våren 1902 kunnat lika väl vara orsaken härtill. Såg blott två kålfjärilar den nyss- gångna sommaren, och någon skada genom sådana har ej afhörts. Erhöll sex böcker af Hushållningssällskapet till utdelning. Genom länsträdgårdsmästaren L. J. Högberg, Gefle. Di- striktet utgöres af en del af Gestrikland, nämligen socknarna omkring Gefle. Det enda ställe, hvarpå frostfjäriln anträffats, har varit å en gård i Hedesunda socken, ty där härjades en gammal fruktträdgård. På många ställen, hvarest man lyssnar till goda råd, har man till förekommande af härjningar utsatt fånggördlar, upptill bestrukna med lar\lim, äfvenså har man i en och annan trädgård försökt besprutning med kejsargrönt, hvilket torde vara bästa medlet, om det användes i rätt tid. Men vi hafva en annan insekt här, hvars larv uppäter blommor och blad på unga planteringar, och torde vara gröna i.ampa: ukrätpelse tii.t. i.andhirikssivrki.skn iVåra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter». Ekarna voro blott obetydligt härjade af larver, men björk, hassel m. fl. angrepos rätt betydligt, i motsats till förhållandet förlidet år. Att våra vanliga medel mot frostfjäriln äro verksamma, näi' de användas rätt, visade följande förfarande i trädgårdar, som 1902 svårt härjades. I slutet af Juni, då larverna bör- jade söka marken, beströddes denna tjockt med kalk'', och på sommaren omgräfdes jorden. I oktober påsattes limkran- sar och träden kalkströkos. Följande vår aftogos limkran- sarna och förstördes. " Se vidare direktör Rosengrens meddelande längre fram. 1 \Mi'\: lU.RÄrrKi.sK iii.i. i.ANiirHKiKss ivki;i.si;.\ 1903. 27 Under sommaren 1 *•'().') förekommo inga larver på ir)f- träden (?) . . . Malmöhus län genom länsträdgårdsir.ästaren H. Kjellsson, Akarp. \'erksamhetsområdet är hela länet. Besprutningen har ökats och kommer nog att så göra än mer, sedan boken om »\'åra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter» blifvit, genom meddelaren spridda, pä bekostnad af Hushåll- ningssällskapet. Limning äger äfven rum i större trädgårdar, men har troligen ej ökats. Frostfjäriln synes i år hafva af- tagit i antal. Har limmat i egna trädgården, men blott ett fåtal fjärilar hafva fastnat, mest hanar. Har höns, som fått gå i trädgården och antagligen bortsnappat många honor. Af lim användes A. P. Sjöbergs i Malmö. Sprutade i trädgården före blomningen och har sedan dess ej haft olägenhet af insektangrepp. Hade någon frukt, hvilket ej var fallet i allmänhet. Ärnar i vinter bespruta med kalkvatten. Kopparbergs län genom länsträdgårdsmästaren Karl Linderoth, Emaus, Hedemora. Länet är indeladt i tre distrikt, nämligen i norra, med Gustafsson, mellersta med Kling och södra med K. Linderoth som länsträdgårdsmästare. Frost- fjäriln har farit skonsamt fram inom länet. Enligt uppgift af Gustafsson har den ej förekommit inom norra distriktet, en- ligt Kling obetydligt i mellersta, och i södra blott här och där, men icke i någon större utsträckning, och åtgärder hafva där vidtagits mot densamma, såsom trädens kalkstrykning, be- sprutning med kejsargrönt och limning med brumatalim. Krusbärmasken (stekeln) har uppträdt på rätt många stäl- len och kalätit buskarna, och har man där med god framgång användt som medel kejsargrönt \o gram och alun 7 gram pr liter vatten. Boken om fruktträdens skadligaste insekter har genom Hushållningssällskapets försorg utdelats till de flesta trädgårdsägare inom länet. Östergötlands län genom länsträdgårdsmästaren 1'eter Linde, Linköping. Distriktet utgöres af Åkerbo, Hanekinds, Pjankekinds, Skärkinds, Hammarkinds, Aska, Dals och Lysings härader. Frostfjärilhärj ningen var betydligt lindrigare 1903 än året 2Ö KNTO.MOLOGISK TIDSKRIIT 1904. f(irut, dock ganska svår i vissa delar af Bankekinds (Åtvida- berg) och Skärkinds härader. Såväl limning som besprutning hafva användts i mycket ökad skala och med synbart godt resultat. Linköpings trädgårdsförenings lim har, rätt användt, visat sig bra. Påpasslighet är vida viktigare än limmets kvalitet. Den senare kan aldrig göra den förra öfverflödig, utan ett särdeles godt lim kan snarare fresta till försumlighet. Tiden för larvernas framkomst var mycket olika för skilda trakter, största svärmningen var i höst i medio af oktober, då ovanligt många honor visade sig. Äpplebladloppor uppträdde mycket talrikt, men på grund af den för växtligheten gynnsamma väderleken, blef deras skadegörelse icke så stor. De inom distriktet anställda trädskötarna haf\a \arit verk- samma med besprutning och limning. Under sista året har Hushållningssällskapet icke vidtagit några särskilda åtgärder till härjningens hämmande. Genom länsträdgårdsmästaren Chr. F. Mohr, Linköping. \'erksamhetsfältet utgöres af Östkinds, Björkekinds, Lösings, Bråbo och Memmings härader, mest slättland i länets norra del, samt Kinda och Ydre härader, förnämligast bärgs- och skogsb3'gd i södra delen af länet. Frost fjärilarna hafva aftagit och nästan försvunnit, där åtgärder vidtagits och skötts väl. På några ställen har dock förödelsen varit total, delvis beroende på att intet gjordes i fjol och delvis därpå, att trädgårdarna varit kringväxta af vilda löfträd, som ej limmats. Limning har flitigt användts och besprutning likaså, huf- vudsakligast inom fruktodlareföreningarna. Trots varningar har besprutningen skett för tidigt, redan i mars, då den ingen nytta gör. Är af Pomologiska Föreningen utsedd som prisdomare rörande larvlim och har gjort en grundlig undersökning i en stor trädgård, där alla träden varit kalätna och limning ej ägt rum i fjol. Bland IL' limsorter visade sig Henr. Gahns i Upsala bäst och L. Pfannstiels i Malmö därnäst, men detta har det I.AMIW: r.KKÄTTKI.SK TIM. l.ANlvrP.Rr KSS IVRKI.SKN 1903. 2<) felet, att det måste värmas vid pastrykningen. \'erknintj;arna voro storartade. Flärilarna började flyga i sista veckan af oktober. En begäran om anslag för en resa till ICntomologi.ska Anstalten afslogs af Hushållningssällskapets förv. utskott. Äpplebladloppan (Psylla Mali) har varit talrik på sina ställen. (jenom länsträdgårdsmästaren G. Lindkn, Linköping. Di- striktet omfattar Gullbergs, Bobergs, Valkebo, \'ifolka, Göstrings och hela Finsponga läns härader. Anser att frostfjärilarna aftagit cifver hela linien, som till- skrifves den gynnsamma väderleken under löfsprickningen sistlidna maj (?). Kejsargrönt har användts på 60 å 70 ställen, och som- liga säga, att de funnit det nyttigt, andra icke^°. Att det dock många fall gagnat är otvifvelaktigt. Limning har under innevarande höst tillämpats blott på några få ställen och skötts kanske något bättre än i fjol. På ett ställe räknades ända till 1,000 honor å ett (gammalt) träd, å andra erhölls i medel- tal 30 — 35 o. s. v. A vissa ställen har honornas antal varit stort och å andra hanarnas. De, hvilka med något intresse vårdat limkransarna, anse den hopkokade råa linoljan med circa 10^ vaselin bäst, andra föredraga vagnsmörja. I medlet af oktober observerades första frostfjärilarna, de flesta hanar, men andra trodde sig sett dem 2 — 3 veckor tidigare (?). Bladminerare och Fusiiiadiinn hafva i år skadat blad- verket minst lika mycket som frostfjäriln, hvarför meddelaren under eftersommaren och hösten förklarat dessa krig och föreskrifvit 1) löfvets bränning och 2) besprutning nästa vinter. Hushållningssällskapet har utlämnat en bordeauxspridare till hvarje länsträdgårdsmästare att visas under resorna. Frostfjäriln finnes äfven å holmar i skärgården (Dir N. O. Holst). Orsaken härtill omnämnes ej. 30 KNTOMOI.OGISK IIDSKKIll 1904. Genom direkt()r Karl Rosengren, Adelsnäs trädgårdar. Åtvidaberg, som ingifvit berättelse af den 21! dec. 1903. Under sommaren 1901 visade sig frostfjärillarver vid Åt- vidaberg på almar, ekar och obetydligt å björkar, men gjorde då blott obetydlig skada, hxarför man knappast reflekterade öfver hvad sorts maskar de voro. På våren 1901' började däremot härjningen pä all\'ar. A en areal af flera kilometers omkrets blefvo bladen uppätna, allt efter som de slogo ut å ofvannämnda m. ti. löfträd, äfvensom på fruktträden. An- stalter vidtogos nu för att bekämpa skadedjuren, isynnerhet i Adelsnäs park och fruktträdgårdar samt å de löfträd, som stodo nära fruktträden. Besprutning med kejsargrönt verk- ställdes på en del ställen, dock nästan sent, eller då larverna i det närmaste kalätit träden. Strax innan de voro färdiga att sänka sig ned till jorden för att gå i puppor, påströddes under en del parkträd ett lager af 5 — 8 cm. nysläckt kalk för att d3'medelst förgöra skadedjuren. Detta tycktes ej göra någon verkan, ty larverna kröpo omkring i kalken i högönsklig \'älmåga och togo sedan vägen rätt igenom' den- samma. Att kalken vid nederbörd etc. skulle hindra förpupp- ningen höll ej heller streck, då massor af fjärilar under dy- lika träd uppträdde på hösten. Följande höst, så snart fjärilar blifvit synliga, börjades med limkransningen af alla fruktträd, en stor del träd i par- ken samt vidare alla löfträd på ett band af omkring 15 — 1'0 meters bredd omkring fruktträdgårdarna och trädskolorna. Limmet sköttes mycket noga och blef rätt kostsamt, då här på platsen åtgick 800 kg. lim. Ingen försökt limsort befanns riktigt bra, t\' under sol- varma dagar förtunnades det och rann ned på stammarna, och om vädret var regnigt, bildades å dess 3'ta en hinna, och vid någon köldgrad stelnade det fort. Mest användes A. P. .Sjöbergs i Malmö lim, vidare försöktes s. k. brumatalim (lik- nande vanlig vagnsmörjaj, samt ett annat, hopkokt på stället af tjära, rofolja och något grönsåpa. Fjärilar af båda könen fångades ocrhördt, isynnerhet på de större löfträden, där t. o. m. en ny ring måste påsättas ofvanpå den första. På marken, tätt intill stammarna, kunde man längre fram på hösten å lampa: r.KRA itei.sk tii.i, i.ani)1 i;ki'ksstvrklskn 1903. 31 somliga ställen ösa upp ända till 2 — 3 liter honor. På fruktträden fångades mindre med fjärilar och på de minsta knappast någon. På våren 190l\ innan knopparna börjat svälla, gjordes på ett par hundra yngre fruktträd försök med fullständig kalk- ning. Detta visade sig ej göra minsta nytta mot frostfjäriln. En vecka innan knopparna började slå ut, företogs första besprutningen. Blandningen bestod af 2 kg. kalk, 1 kg. kop- parvitriol, 25U gram grönsåpa och 65 gram kejsargrönt till KX) liter vatten. Denna besprutning syntes ej göra någon nxtta mot nämnda fjärillarver ^^ Så snart bladbildningen skulle begynna, företogs andra besprutningen, något svagare, nämli- gen 1 kg kalk, 1 kg. kopparvitriol, 250 gram grönsåpa och 50 gram kejsargrönt pr 100 liter vatten. Denna besprutning gjorde stor nytta, i det att de framkläckta larverna dogo, men om en vecka voro larver åter i antågande, hvarför besprut- ning åter företogs, ännu något svagare, då vitriolen minskats till 5(J<.) gram. Besprutningarna i plantskolorna och fruktträd- gården företogos 3 — I- gånger, och tycktes, hvad larvarna beträffar, göra stor nytta. A andra sidan hafva vi efter besprutningarna gjort sorg- liga erfarenheter denna sommar. Det har nämligen visat sig, att vissa sorter af fruktträd ej tåla lika stark besprutning. Detta gäller i hufvudsak de yngre äppleträden, enligt de här gjorda försöken. De sorter, hvilkas frukter mogna tidigt, tyc- kas i allmänhet ej tåla så stark besprutning som vintersorterna. Detta hvad bladverket beträffar, då någon frukt ej funnits på träden denna sommar. I rader, där flera sorter förekomma och blifvit besprutade med samma vätska och på samma tider, har stor olikhet \ppats. Å en del sorter ha de unga skotten och bladen svartnat, å andra återigen har bildats rost*-, som haft till följd, att växten afstannat och bladen fljas genom slagregn, h vilka ej .sällan förekommo förliden \år, innan larverna utkliicktes. De senare utvecklade bladen \(>ro ej förgiftade, utan sköllades efter hand, ända till en ny bosprutning stäckte larvernas framfart. Då en kommande väderlek ej kan förutses, och äggens kläckning ej kan ske samtidigt öfver hela landet, blir det nästan omr)jligt. att från Anstalten angifva tiden, då besprut- ningen borde börja inom hvart och ett område, men detta skulle mycket väl kunna hjälpas pa det sätt, att intresserade personer i landsorten, h\ar och en pa sin trakt, anställde vissa under- sökningar nhande äggen. Att i en trädgård söka upp frost- fjärilägg på träden har sina svårigheter med sig, isynnerhet om de ej äro m>'cket allmänna, och misstag kunna lätt där- \id begås, efter hvad erfarenheten visat. Saken skulle emel- lertid falla sig betydligt lättare, om man under flygtiden in- samlade ett antal honor och i skymningen sliippte dessa pä ett helt litet träd med blott få kvistar, hvarigenom de därpå lagda äggens upptäckande betydligt underlättades; t\- man skulle sedan med blotta ögat finna de små, rundade, i början ljusgröna, däreftei- rödgula äggen i närheten af knopparna eller med ena ändan instuckna mellan lafvar eller andra ojämn- heter, om sådana tinnas på barken. Sålunda förfors i h()Stas lAMTA: r.r.RAll Kl.Sl. 111.1. 1 .\N'I) I liRT kSSIVRI I.SKN 1903. 35 \id Anstalten, och jag hoppas, alt däraf skall kunna dragas stor nytta nästa vår. Förliden vinter upptäcktes efter rätt mycket sökande några ägg på en knappast meterhög apel, och dessa underkastades sedan noggranna observationer. De hibehöUo sin nidaktiga färg hela vintern. I april företogos undersökningarna oftare, till sist dagligen, och befanns det då, att äggen ej förlorade \-interfärgen förrän få dagar före kUick- ningen, då den öfvergick till mörkare grön- eller blåaktig, med något glasartad glans. Just då denna färgförändring fiirsiggår, bör första besprutningen ske, på det att knopparna skola vara förgiftade på ytan, dä de små larverna äro redo att äta sig in i dem. Om undersökningar af ifrågavarande art blefve gjorda litet hvarstädes i landet, och om det tillkännagåfves i or- tens tidningar, då äggen visa tecken till kläckning, skulle, som jag tror, mycket kejsargrönt och ej så ringa arbete be- sparas, som eljest kunna komma att förspillas utan märk- bar nytta. För min del har jag uppmanat ilera personer, som jag \et vara intresserade för saken och ej sky litet besvär, att företaga dylika undersökningar; men sådana borde, som nämndt är, göras på skilda platser inom hvarje landskap, då kläck- ningstiden kan vara ganska olika och ej är beroende endast af polhöjd och läge öfver hafsytan, utan äfven på jordmån, solsken eller skugga, varm eller kall belägenhet etc. Några klagomål öfver, att småfåglar blifvit förgiftade efter besprutningen, hafva dess bättre ej afhörts i år. Det torde \'isserligen vara blott ett fåtal personer, som anställa några om- sorgsfullare undersökningar rörande denna sak, men det tycks likväl, att åtminstone någon af de många, som hafva hålkar utsatta, skulle märkt, om några af de i dessa boende fåg- larna strukit med genom förgiftning. Detta borde förnäm- ligast skett vid den tid, när ungarna äro kvar i boen och stundligen matas, ty då är det ej särdeles svårt att komma under fund med, ifall antingen dessa eller föräldrarna om- kommit. Godsägaren E. Törnkbohm på Ingetorpslund, som an- vändt besprutning med kejsargrönt de båda sista åren, skrif- ver härom: Cilädjande att omtala, har hvarken här eller på ^6 i;\io.Mf>i.ocisK riDSKkii r 1904. \'essl() tViniiärkts någon enda död småfågel, fast jag har godt om hålkar och bon, alla bebyggda. I höstas voro talg- oxarna här mycket talrika». Efter hvad hittills förekommit, borde alltså faran för förgiftning vara tämligen ringa. Afven vid Anstalten voro förlidcn höst talgoxarna ovan- ligt alliiiiinna, och de upps(ikte träget det lilla kärl utanpå köksfönstret, där de varit vana att finna läckerbitar utlagda för sin räkning. Här bultade och knackade de dagen i ända .samt voro så orädda, att de flögo in i rummet, så snart ett fönster var öppet, för att noga undersöka på bordet stå- ende kärl, i h vilka de väntade finna något ätbart. Att mata vinterns småfåglar är ju både vackert och nöj- samt, dock tror jag, att detta bör ske måttligt, endast för att skydda dem mot svält; ty om födan blir riklig, kan det ju hända, att de underlåta att så som sig borde uppsöka den, naturen bereder dem på trädstammar och grenar. Limningen. Att sätta limmade pappersg(")rdlar omkring träden, för att hindra fjärilhonorna att uppstiga, har alltmer kom- mit i bruk, och medlet är nog förträffligt, men det fordrar stor påpasslighet och noggrann eftersyn, om det skall bli tillfyllest- görande, och är lämpligast å större träd, som med vanlig red- skap ej kunna fullständigt besprutas. En högst viktig sak är emellertid, att kunna erhålla ett i allo lämpligt lim, hvilket hittills ej varit så lätt. De limsorter, som iiro så fasta, att däraf lätt bildas ring, kunna vara bra vid högre temperatur, men blifva vanligen för hårda, då termometern sjunker under O ; andra åter, som vid denna temperatur visa sig mjuka, rinna \anligen bort, då termometorn stiger till -f- 6 å 10 grader, hvilket ej är ovanligt, särskildt vid svärmningens början. Till Anstalten lämnades många sorter, af hvilka några synts täm- ligen lämpliga, andra däremot sämre eller t. o. m. odugliga för ändamålet. Allt för många fabrikanter och säljare haf\a i år utbjudit lim, både af svenskt och tyskt fabrikat, för att man skulle så snart önskvärdt varit kunnat lämna ett någor- lunda säkert omdöme om dem alla. Det synes emellertid, som om en eller annan fabrikant tagit sig före att utan sak- kunskap röra ihop ämnen, snart sagdt af hvad slag som helst, blott de äro klibbiga till en viss grad. för att sedan i\.\ii'\: r.i KÄi I F.i.SK rii.i. i andi nkrk.ssi vki;i.si;n 1903. 37 siäppa ut smiirjaii i handeln. Detta har ock gjort, att mången kommit att kcipa lim af usel eller oduglig beskaffenhet och >cJan fcirklarat limnini;' till ingen nytta. Profning af larvlim. Många klagomal haf\a försports rörande det lims beskaffenhet, som utbjudes i handeln : än har Jet runnit ned på stammen, torkat och bildat hinna vid mil- dare väderlek, eller blifvit för fast, då termometern närmat sig frwspunkten. Att få köpa ett lim, som mots\-arar alla anspråk, .;;\"en ur billighetssynpunkt, torde fclr närvarande knappast \"ara möjligt. Tx^skt fabrikat är i parti mycket billigt och torde knappast här kunna framställas till samma låga pris, men då ;et utminuteras hos handlande, blir det vanligen fem gånger :\rare. Att hemtaga det fatvis från Tyskland ställer sig så- icdes billigast, men man riskerar därvid att få en sort, som ej passar för våra förhållanden. Förlidet år tillverkade en och annan person själf sitt lim. antingen efter eget eller tyskt recept, och ansåg detsamma vara godt, om icke det bästa. Detta har dock ej besannats \id de prof, man vid Anstalten och på andra håll haft tillfälle anställa. Ett lim kan visa sig förträffligt till fångst af fjärilar i bästa fall under några dagar, men bildar snart hinna eller rinner bort, hvarför det ofta måste förnyas, hvilket ju blir be- svärligt, då det är fråga om många träd. Det hårdare bibe- håller ringen tämligen oförändrad nästan i hvilket väder som häist, men blir fastare i ytan efter en kort tid eller vid ky- ligare \-äderlek, och måste då äfven detta bättras eller förnyas, antingen genom strykning med sticka eller genom tillförande af nytt, hvilket medför samma olägenhet genom att öka ar- betet som det först nämnda. I betraktande af dessa olägenheter, beslöt Pomologiska Föreningen att anskaffa lim från flera fabrikanter och för- säljare för att på olika orter pröfvas, hvarefter resultatet skulle offentliggöras. Detta skedde i behaglig tid, då marknaden br^rjade öfversvämmas af en mängd sorter, den ena sämre än den andra. Fastän Anstalten f. n. ej kan anses som riktigt lämplig plats för profning af larvlim, då inga därför passande frukt- träd ännu finnas på stället, och då frostfjärillarvernas antal -^X KMOMOI.O(;iSK riDSKRII I I<>04. genom f/iregående besprutningar reducerats till ett minimum, ville man dock där göra hvad man kunde Rir saken, sedan prof erhållits af de limsorler, Pomologiska Föreningen an- skaffat. Dessutom erhöUos frän fabriker åtskilliga andra lim- sorter, Inarigenom antalet uppgick till omkring 40. Af ut- seendet att d(>ma voro dock ett par eller kanske flera pn^f af samma tillverkning och lika beskaffenhet. C.ördlarna gjor- des af en tunnare, asfalterad papp, som fätts från Munksjö och bestod af 1.") meter långa och K) el. If) cm breda remsor. De lindades omkring de på platsen växande löfträden, och triiull anbringades vid (ifverkanten, på det att de insekter, som kröpo uppför stammarna, skulle under gördlarna söka vinter- kvarter. Såväl alar, aspar, rönnar och sälgar som stora ekar tingo gördlar omkring stammen. Sex limsorter, som funnos i förvar sedan förra året, an- \iindes att börja med och utströkos på gördlarna i medio af september, dels för att utrcina hur limmet förhtill sig under då rådande högre temperatur, hvilken om dagarne uppgick ända till - 18 grader och dels för att se, om fjärilar redan då voro i rörelse. Ny bestrykning ägde rum den 9 oktober, efter lindrig frost om nätterna. Körande temperaturen efter sistnämnda dag är omnämndt å annat ställe. Den 12 nov. inträdde vintern pa allvar, och blott högst få fjärilar visade sig sedan. Man kunde då träffa blott någon enda, som kru- pit upp till en ring, fast minimitemperaturen om natten varit omkring — 4 . Den 16 fcHl något snö, och marken hade nu kiilat i ytan, och då var det slut med svärmningen alldeles, ;if\ensom sedermera då töväder inträffade. \'id undersökningarna af gördlarna visade sig limmets beskaffenhet vara följande: 1 . Från John Liua i Linköping genom Pomologiska föreningen och länsträdgårdsmästaren G. Lindkn. Limmet hade tillverkats i nämnda stad och användes rätt mycket i orten Rirlidet år samt lärer ansetts godt. Det bestod af rå linolja, kokad \id sakta eld i '2 — 3 timmar. \'id användandet tillblandades omkring \() % såpa eller vaselin. Den Js oktober hade limmet torkat eller runnit bort i följd af den varma väderlekens inflytande, hvarför nytt påströks. I AMPA: 1!KR Al IKI.Si: I II. t, LAND I likl'KSS TVKKI.SKN K^DJ. 39 Luften hade nu blitVit svalare, — (> pä natten och högst -f .'» om dagen. Den 1 7 hade limmet dock nästan åter fur- svunnit frän gtirdeln. \'ar för tunnt att bilda ring, men kan användas, om det ofta förnyas. 2. Från O. G. Xokback, Arvika. Efter tyskt recept: 1 del rofolja, 3 d. harts och 6 d. tjära. Hvartdera af dessa ämnen hade uppvärmts i särskildt kiirl och därefter blandats med hvarandra. \'id kyla tillsättes enligt föreskrift ytterligare något rofolja, ifall limmet stelnar. Kostar blott 30 öre litern. Behandlades liksom föregående och var detsamma tämli- i;en likt till sina egenskaper, möjligen något bättre. Var dock bortrunnet den 8 och efter förnyelse åter den 17. 3. Från Heinrich 1*]rmisch, Burg Magdeburg, genom grossh. K- KNursoN i Stockholm. Svait, stark luktande af kreosot e. d. Bildade lätt ring, som dock visade benägenhet att rinna på solsidan. Vid lägre temperatur hårdnade det i ytan, men blef mjukare efter omstr\'kningar med spateln (stickan). 4. Från A. P. Sjöberg i Malmö, gulbrunt, med ringa lukt. Bildade ring, som dock ej bibehöll formen på solsidan. Skinnade sig något och hårdnade, men blef ånyo segt efter strykning. \ld k\iigare luft höll det sig segt, men ringen Mbehöll sig ej riktigt bra. Myggor och frostfjärilar fastnade rätt ofta, men det måste förnyas och strykas emellanåt. En annan sort af gammal tillverkning och på halfbuteljer rann snart bort. Troligen samma sorts lim, som fröken E. Karlssdn i Karup användt. 5. Från fröhandlare Lindahl i Stockholm, troligen tj^skt fabrikat. Svart, starkt luktande. Ströks på undersidan af en pappring från H. Gah\ cl C:o i Upsala och fångade fjä- rilar utmärkt i början, men bildade skinn, trängde genom pappen och måste förnyas. En annan sort från samma -tälle, se längre fram. 6. Från .Svensons fröhandel i Stockholm. Brunt, rann något, klibbigt men bildade hinna på solsidan. Kingen bibe- höll sig ej och måste vid behof formas pä nytt. Af de från Pomologiska Föreningen erhållna profven ut- -^trökos ringar den 14 oktober vid -p 4 '. Den 16 blef det i o, den 17 4 och den 19 + 2 . 40 i:n io.Mfii.()(;isK iikskkii i i<>o4. 7. Frän Ai.i-rkd Köhlku i lIciiK.sand. Brunt, svag ter- pfiilinlukt, segt (;ch mjukt, men bildade ej ring. Den 19 åter- stod blott en tunn och något klibbig hinna, som sedermera torkade. Alltså mindre lämpligt. ■S. Från John I.iija i Linkr)ping, ett andra prof från samma ställe, se X:o 1. 9. Från A. 1'. .Sjöberg i MalnKi. Af ungefär lika egen- skaper som N:o 4, troligen samma sort. 1<». I"ran l.unw. 1'. Tfannstiel i Malmö. Brunt, obetyd- ligt luktande. Bildade ring, som dock snart förändrades, emedan limmet hade benägenhet att rinna. \'ar den 17 nästan bortrunnit och blott en tunn och svag hinna kvar. Måste ofta förnyas och äi' därför mindre lämpligt. 11. Från 11. Hansen (P. J. Becks kem. tekn. fabrik i I'alkenberg). .S\art, ringa lukt, mjukt, såpartadt, bildade ring, som bibehr)ll sin form, men stelnade i ytan och hårdnade snart. Ar därfötre föga lämpligt. 11'. Från apotekaren Z. Olsson (Henr. Gahns bolag) i I 'psala. Svart, stark lukt, mjukt, bildade ring, som dock gärna förändras på solsidan. Hårdnar något \id kyla. En af de bästa sorterna, flera fjärilar fastnade därpå. 13. Från 11. Jungclausen, Frankfurt a. d. Öder. Svart ringa lukt, mjukt, sapaitadt, bildade ring. Hårdnade något vid -|- 1 " men fångade många fjärilar. Rätt bra sort. 14. Från ("arl Pkutzner, Billwärder, Bergedorf. Brun- svart, starkt luktande, mjukt, såpartadt, bildande ring: Hård- nade något vid frost, men var oljigt i ytan. 15. Från IC.mil .Sandberg, Stockholm. Liknar föregående, är nog för hårdt \id frost, men blir bättre efter omstrykning, liksom nästan alla andra sorter. 16. Från .s. Knoll i Leipzig. Brunt, ringa lukt, rinnande, men segt och toikai- snart. Måste ofta Airnyas och är därffir mindre lämpligt. 17. Från Heinrich Krmisch, Burg Magdeburg. Nunnelim, som användes med god framgång under somrarna vid nunnehärj- ningen i Österg()tland. Svart, stark lukt, mjukt. Ringen for- mades med någon svårighet vid svalare temperatur, då den LAMTA: I;I:K.\ I I KI.SK IH.l. l.ANO lliRUKSS 1 \ KKI.SKN I903. 4 I blef väl hård. r>ra för sommarbehof. Fjärilar fastnade lätt noj; därpå. 18. Från samma man. Raupenleim genom grosshandlaren K. Knutson i Stockholm. Likt föregående, men kanske ännu härdare, syntes därför något sämre. 19. Från Svensons fröhandel i Stockholm, ej samma - rt som N:(> (\ .Svart, ringa lukt, mjukt och något segt vid - 2 ', bildade ring och blef brunt i luften. Flera fjärilar fastnade därpå. Rätt bra. 20. Från Sellbergs fröhandel i .Stockholm. Svart, stark lukr, mjukt och något klibbigt, bildade ring, men hårdnade. 21. Frän T. Kreese, Rafnäs, Norrköping. .Svart, starkt luktande, mjukt och såpartadt, bildade ring, men blef snart för hårdt. Sedermera inlämnades till Anstalten prof från följande fabrikanter och försäljare. 22. Skånska färgfabriksaktiebolaget i Malmö genom K. D. Xathhorst. Nästan svart, segt, men bildade ej ring. Fångade bra ett par dagar men hårdnade sedan i ytan, hvar- för omstrykning ofta måste företagas. Blef något bättre efter tillsättning af 20 % vaselin, men var snart odugligt, om flitig påbättring underläts. Många fjärilar fastnade, medan limmet var mjukt och utan hinna. 23 — 25. .Sedermera erhölls prof, bestående af tre sorter, af hvilka den ena hade stor benägenhet för att rinna och de båda andra voro för hårda. 26. Tjäders fröhandel i .Stockholm. Svart, starkt luk- tande, bildade ring, efter väta gråaktigt. Kanske något för hårdt, men många fjärilar fastnade. 27. .Sellbergs fröhandel, annan sort än N:o 20. Svart, .starkt luktande, bildade ring. Hårdnade snart och måste ofta strykas om. 28. Lindahls fröhandel, annan sort än N:o 5. Svart- brunt, starkt luktande, dålig ring, klibbigt, men troligen för hårdt vid lägre temperatur. 29. Grum.me et .Son. Svart, föga luktande, mjukt, bildade ej ring, vatten stannade länge på ytan efter regn eller dagg. Rann ned och måste ofta förnyas och därför mindre lämpligt. 42 KXIOMC^I.OC.ISK llhSKKIl I I'/54. .50 .{4. Vttc•rli^^1I•c fem prof från H. ( '.ahns fabrik. Af dem syntes det, som betecknades med 1^- bäst, men hade henät^cnhct U)r att rinna, hvarffir det fr»riindrades nå^ot och lick sedan namnet B*. ;.'). IV. H»")!! sif,' mjukt vid -f -^ efter nattfrost och tycktes \"ara niycket bra. 3^) — 37. Äter två prof, H' och B", som skulle utgöra förbättrade upplagor af B'. Af dessa syntes B'' för fast, men IV' var bättre och bibehöll sig i ring vid ända till + 12 å 14 , då det först Wirjade rinna, och var ännu mjukt och tämligen klibbigt vid — 10 . 'I'orde alltså böra vara ett godt larvlim, fast något fullt tillförlitligt omdöme ej kan gifvas, då det er- htills sä sent, att inga frostfjärilar vidare ftJrekommo. Apote- kare Z. Olssons i lY^ala många bemödanden att framställa ett godt lim hafva skett med sakkännedom och förtjäna allt benim. Ännu en fiubättrad sort, som sändes efter jul, syntes \ara mycket bra. .Slutligen sändes ett prof på en svartaktig vagnsmörja från trädgårdsmästaren Knut Öhrman, Tumba. Den köptes hos Wahlin et C:o, Blasieholmshamnen, Stockholm, frir jämförelsevis mycket billigt pris och ansågs i afsändarens hemort såsom ett mycket godt larvlim. Det visade sig ej alls oäfvet, och därför hemtogos från nämnda firma prof på de båda sorters smörja, den för i handeln, nämligen en svartaktig och en gul. Den förstnämnda tycktes dock ej vara alldeles samma slag, som den herr Ohrman sändt, utan var något för hård, hvaraf det synes, som om man vid smör- jans tillverkning ej är så noga med, att den alltid är af samma beskaffenhet. Den gula sorten \isade sig, som det tycktes, utmärkt, ehuru inga frostfjärilar då funnos till hands för försöken, men kvarnmott och flugor fastnade därpå vid första beröring. Den ut- ströks liksom den andra i sträng på ett bräde och bibehöll formen ganska bra ända till +12° samt höll sig mjuk vid mycket lägre temperatur, men efter någon vecka hårdnade den allt mer och mer och kunde därför ej anses god, samt innehöll en del fastare, vaxliknande, smärre klumpar. Min tro är likväl den, att detta slag af xagnsmciria kan lätt göras likformig och 1 AMPA; 1:1 KAIIKISI. I II. I, I.ANni l!KlKSSr\ KKI SIN I903. 4; genom tillsättning af något ämne (kanske fett eller säpa) bli af sådan beskaffenhet, att klibbigheten bibehälles vida längre. Skulle detta kunna ske, vore mycket vunnet, ej minst genom det billigare priset, då däraf beredt larvlim ej borde kosta mer än "4 eller högst ' ■, af det, som nu i handeln utbjudes. Utdelning af cirkulär och skrifvelser. lat af de erkiindt verksammaste medlen för att indirekt motarbeta insekthärj- ningar torde vara, att så långt ske kan utbreda kännedomen 111 ifråga varande skadedjurs utseende och lefnadssätt samt lämpliga medel till deras förgörande. Bästa metoden är viil härvidlag, att kostnadsfritt sprida eller för mycket billigt pris tillhandahålla lättfattliga skrifter i ämnet. Detta hafva några af våra Hushållningssällskap till fullo insett och tillämpat på så sätt, att cirkulär med upplysningar tryckts och utdelats i tusentals exemplar. ( )stergötlands Hushållningssällskap tog initiativet, hvarefter ett och annat af de öfriga på uppmaning från Anstalten följde exemplet. Härom nämndes något redan i förra årsberättelsen. Då cirkulären egentligen berörde blott en enda insekt, nämligen frostfjäriln, gick undertecknad i författning- om, att en billig hjälpreda, rörande bekämpandet äfven af andra för fruktträden skadliga insekter, blef ulgifven från trycket. Den hade titeln: »Våra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter^ och utgjorde tre tryckark samt var tVir- sedd med >T' i texten intryckta figurer. Bokhandelspriset sattes till 60 öre, men detta blef betydligt reduceradt, i visst fall ända till hälften, om ett större antal rekvirerades från samma hand. Profexemplar sändes gratis och i god tid till en mängd skolor äfvensom till Hushållningssällskapens sekre- terare, på det man skulle hinna fatta beslut om utdelning. innan frostfjärilhärjningen började i våras. Flera Förvaltnings- utskott insågo äfven, att skyndsamhet vore af nöden, och ställde sig därefter, andra åter lämnade ej svar Rirrän efter en påminnelse. Genom Hushållningssällskapen blefvo inalies 2,728 exem- plar gratis utdelade bland fruktodlare, och detta tal kan ju anses ganska stortartadt, men kunde hafva blifvit betydligt större, om alla Förvaltningsutskott haft samma uppfattning, rörande lämpligheten af att sprida allmännyttiga skrifter bland 44 l.N loMDl.oCISK. IIIokKIII 1<>04. allmänheten. Da det ej är utan ett visst intresse att erfara de olika Utskottens ställning till fruktträdsodlingen, särskildt beträffande spridandet af upplysningar rörande en af denna n;irinjj:sgrens fiir niirvarande viktigaste frågor, anser jag mig kunna här något närmare redogr)ra för deras åtgöranden härutinnan. Tre Sällskap, nämligen i Älfsborgs Norra, Blekinge och Xästmanlands län utdelade hvardera 7)()() exemplar. 1 Kopparbergs Uin 2(X) .ex. Af nio .Sällskap, nämligen Stockholms (l-^), Upsala. < »stergfitlands, Kalmar Södra och Norra, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus samt (lOtlands och Gefleborgs län, 100 ex. hvardera till utdelning. Af två. niimligen \'ästernorrlands och Älfsborgs läns Sr»dra, 50 ex. h\ardera. Afslag pä framställningen om inköp för utdelning läm- nades genom .Sällskapens sekreterare i .Södermanlands och < »rebro län utan motivering. l-^')rut skedd spridning af cirkulär rörande frostfjäriln an- sågs tillräckligt inom \'ärmlands län. På grund af tillgångarnas anlitande för viktigare ändamål kunde ingen åtgärd vidtagas af Sällskapen inom Hallands och Jiinköpings län. .Skaraborgs läns utskott »fann ej skäl föreligga» för in- kfip af skriften. Detta oaktadt att på hela Kinnekulle samt i många andra områden inom länet frostfjärilns med flera larver kalätit de flesta trädgårdar. Böcker inköpas ej af Kristianstads Hushållningssällskap. Jämtlands. \'äster- och Norrbottens Hushållningssällskap hembjödos ej boken, alldenstund fruktodlingen där är högst < »betydlig. Ökadt anslag till Anstalten. Det är nu sex är sedan K'egering och Riksdag bestämde tjänstemännens löner och anslaget till institutionens underhåll och drift. Till följd af 3- 45 Hvad assistentens Kin beträffar, var denna beriiknad för högst sju månaders tjänstgöring ärligen och diirf()r ej större än clt tusen kronor. ICrfarenheten hade dock visat denna tid vara för kort tilltagen. Arbetsbiträdets eller \aktmästarens hin bestämdes äfven vid samma tid efter ett ftirslag, Hirut uppgjordt af Landt- bruksakademien, da arbetslönerna ej voro sä höga som nu. och det blef därftir nödigt att bereda honom sädana inkomster. att de kunde jämföras med likställda personers i orten. Slutligen hade behofvet af ett extra biträde under de må- nader af året, då arbetena hopas, och föreståndaren tidtals måste ensam utföra dem, i anseende till assistentens tjänste- resor, gjort sig alltmer gällande. Utgifterna för underhåll och drift hafva äf\'en vuxit årligen, hvarför någon likning af anslaget äf\'en härtill blifvit af be- hofvet påkalladt. Frir att i någon mån få dessa olägenheter afhjälpta, ingick undertecknad till Kongl. Maj. med underdånig an- hållan om löneförhöjning med 1,00() kronor åt assisten- ten, emot skyldighet för honom att hela året tjänstgöra \id Anstalten. \'idare att anslaget till underhåll och drift måtte höjas med sexhundra kronor, hvarigenom detta anslag skulle efter nästa års ingång komma att uppgå till tvåtusen ett hundra kronor. Sedan denna framställning \'unnit Landtbruks- st\'relsens understöd, behagade Kongl. Maj:t upptaga densamma som proposition till Riksdagen. Här gick ärendet igenom utan meningsskiljaktighet och blef sedermera af Kongl. Maj:t fastställdt. De medel, som af Kongl. Maj:t beviljats förlidet år till cementgolf i källaren, tätning af innerväggar därstädes sam iordningsställandet af pumprummet och ett särskildt vinterrum för inläggning af sådana materialier, som ej tåla kyla, haf\a under hösten blitXit använda för sitt ändamål. Utplantering af träd och buskar från trädskolan hai' skett, sä långt tillgång på sådana medgifvit. Plantor af Fy- rrthritni ruseuin hafva utlämnats gratis till de personer, som anmält sig vilja odla denna vackra och nyttiga växt. Af s. k. gagnväxter har som \anligt omkring ett hundratal olika arter _^i, l•:^•^().\t»)l.(»Gl^^K. iiuskkii i ir\ ki;i.skn 1903. 47 Hr E. MjObekg: Åkerns skadeinsekter af A. K. Holmgren samt sällsyntare insekter. Hr H. Muchardt: Diverse småskrifter samt preparat af !ii>ektlarver, puppor m. m. A. TuLLciREX: Diverse böcker och insekter. B- Riksmuseets iMitomologiska Afdelning gen. prof. Y. Sju- ■^STEDT: En samling sxenska hemipterer. Undertecknad: l{n samling nordiska fjärilar för byte mot - :iäfjärilar till Anstaltens samling, samt åtskilliga arter för f komplettering. Löjtnant C. Luttropp: Nen i a/i t s-lavvev. Dessutom hafva flera personer beredvilligt sändt diverse lefvande insekter för uppfödande och undersökningar. Anstaltens insektsamlingar hafva ganska betydligt ökats under året. och har deras ordnande försiggått så långt tiden niedgifvit. Härmed har studeranden Eric MjOberg biträdt under nilra tre månader af sommaren, hvarvid Anstaltens stora coleoptersamling blifxit ordnad enligt nutidens fordringar. Assistenten A. TULLGREX har genomgått mindre kurser i praktisk entomologi med trädgårdseleverna vid Landtbruks- akademiens Experimentalfält och Bergianska trädgården samt hållit föredrag om skadeinsekter, där sådant påkallats. Anstaltens boksamling har betydligt ökats genom byten, skänker och inköp. Vaktmästaren E. J. Sellbe]K IIDSKKIFT Myj^. delen af de mänga träden redan voro mer eller mindre kal- iitna, dä arbetet företogs. Nu hade man börjat detsamma i god tid, och verknin- garna däraf voro, som man kunde vänta, pätagliga, ty vid be- söket kunde knappast ett enda märkbart skadadt träd upp- täckas, då däremot de närbelägna, inom staden Mariefred be- tintliga trädgårdarna varit kalätna, emedan där intet åtgjorts. Träden där hade visserligen nu börjat få nya blad, men deras utseende visade allt för väl. hur illa åtgångna de \'arit. Många inorn orten boende fruktodlare hade vid ett sammanträde på stället haft det bästa tillfälle att öfvertygas om besprutningens stora nytta, då den sker i rätt tid och med lämplig redskap. L'. Skepparviken å \'ärmdön efter rekvisition af ställets innehafvare, f. d. landtbrukaren C A. Wahlström. Af före- gående berättelser framgår, att de af nämnda person för många är sedan egenhändigt planterade fruktträden artat sig särdeles väl och emellanåt lämnat rika fruktskördar, men att de på senare tiden v'arit mycket utsatta för angrepp af moniliasvam- pen. Först angrepos astrakanträden och sedermera äfven de andra. I år hade de tlesta träden saknat blommor, och svamp- angreppet var därför lindrigare på det hela taget; blott några astrakanträd, som hade blommat och nu buro tämligen ymnigt med frukt, visade torra ändskott här och där. Frostfjäriln hade ännu ej visat sig allmän, h\'arför träden stodo gröna och vackra. Ett af dem, äfven detta en astrakan, hade haft rik- ligt med blomknoppar, men några utvecklade blommor kommo ej till stånd. Man hade antagligen trädgårdens isolerade läge att tacka för, att frostfjärilhärjning ännu ej fått insteg därstä- des. Några andra skadeinsekter förekommo ej häller i an- märkningsvärd myckenhet. Trädgården är nämligen på tre sidor omgifven af barrskog och på den fjärde af vatten, hvilket måste i hög grad hindra en del insektarter att ditkomma, isynnerhet frostfjärilhonorna, som ej på egen hand kunna passera en längre väg. Undervisning i i^esprutning med mera lämnades. i^amta: r.i k a i i 1.1 >i. iiii. i ami i i!KrK>MA ki;i.>i;n nyo}. 49 Assistenten A. Tullgrens tjänsteresor. 1. Till Strängnäs fur att vid Stiän^nastraktcns Träd- gårdsodlareförbunds sammankomst den IS januari hålla ett föredrag rörande trädgårdens viktigaste skadeinsekter samt ut- rotningsmedlen mot desamma. _' och 4. Till Kalmar och Blekinge län för undersök- ningar samt ledning af utrotningsarbetet mot löfskogsnunnan. ' »Redan 1 S40 iakttogs trädgårds- eller löfskogsnunnan, som den också plägar benämnas, i trakten af Karlskrona, där man här och hvar anträffade den, företrädesvis i träd- gårdarna. .Sedermera visade den sig blott i mindre antal ända till år 1898, då den uppträdde i större mängd i närheten af Kalmar och i Gullabo socken i södra Kalmar län. Fyndet meddelades till Statens Entomologiska Anstalt och för att närmare utforska insekternas utbredningsområde be- ordrades Anstaltens dåvarande assistent att besöka de härjade platserna. \'id den undersökning, som sålunda samma höst företogs, framgick, att fjäriln förekom i stor myckenhet ut- bredd öfver ett synnerligen vidsträckt område. Talrikast var den i norra Bleking i trakten rundt Hallasjön och i Gullabo socken af Kalmar län, företrädesvis å Hästmahults ägor. Till följd af dessa undersökningar, som ådagalade att faran för ytterligare spridning och härjning af skadeinsekten var syn- nerligen stor, beviljade Riksdagen på anhållan af Kongl. Maj:t ett anslag på I(),0(X) kr. för bekämpandet af skadedjuren, och uppdrog Kongl. Landtbruksstyrelsen ät En- tomologiska Anstaltens assistent att leda utrotningsarbetet. Detta bedrefs praktiskt och med stor energi, hvarför också resultatet, som det syntes, vid årets slut var synnerligen godt. - En förnyad granskning af det härjade området sommaren 1900 bekräftade detta, i det endast ett fåtal larver påträffades. Arbetet vår och sommar 1899 hade kostat sammanlagdt 4,904: 90 kronor, och hade ej mindreän2,l'90,r> dagsverken utförts. Man trodde sig nu efter utrotningsarbetet 1899 ha för den närmaste framtiden befriat trakten från dessa skadedjurs härj- ' Det följande är frän .\. TULLGRENS rapport till Landlhruk^styrelscn. Yngve SJÖ.STEDT, kampen mot trädgårdsnunnan 'Ocnetia dispar L.) 1899. Kapp. till K. Landtbruksst. Ur Mcdd. fr. K. Landibruksst. N:o i. i900(N:o6o). Entomol. Tid skr. År g. 2j //. /, (11104). 4 JO INIOMOl.OC.ISK riliSKRIFT 1904. nin^'ar, nicn så visade sig ej vara fallet. Kedan hösten IS^UJ ingick meddelande om, att larverna af trädgårdsnunnan ånyo visat sig i afsevjird mängd, och att en fcirnyad granskning af området i dess helhet vore af behofvet påkallad, rnderteck- nad fick i uppdrag sålunda att besöka de härjade platserna i .Småland och Bleking. Ke.sultatet af denna undersökning blef, att åtminstone i norra Bleking på ett par ställen i Långe- måla och öfverallt i Bjurabygget, båda gamla härjningsplatser, äggsamlingar af fjärilar anträffades i sådan mängd, att ett för- nyadt utrotningsarbete vore nödvändigt, för att insekterna ej skulle hinna vidare föröka sig och tilläfventyrs än en gång anställa sådana härjningar som 1898. På fcirslag af h^ntomologiska Anstaltens föreståndare pro- fessor Lami'A fick undertecknad af Kongl. Landtbruksstyrelsen i uppdrag att leda arbetet, och ställdes till mitt förfogande nödiga medel utaf anslaget för trädgårdsnunnans utrotande. Resultatet och gången af arbetet \'ill jag här i korthet framlägga. Det första, jag företog mig, var att försäkra mig om bi- träde af någon af de personer, som i egenskap af förmän för ett arbetslag deltagit i utrotningsarbetet 1899. Jag vände mig då redan tidigt i mars till landtbrukarne K. J. Gustafsson och C. J. Pettersson, hvilka båda förklarade sig villiga deltaga. Åt Gustafsson gaf jag dessutom i uppdrag att anskaffa till- räckligt med arbetsfolk, till dess jag kom ner till härjnings- området. \'illkoren vore nu desamma som under arbetet 18W, nämligen en daglön af I.50 kr. för vuxna och O.75 kr. för minderåriga. Från början \ar det blott meningen använda fullvuxna, men måste jag mot slutet af arbetet äfven antaga några stycken pojkar till handtlangare åt de äldre. I'2nligt de undersökningar, som gjorts af Sjöstedt, skulle äggens kläckning sammanfalla med löfsprickningen och den första grönskans uppträdande. 1 bcirjan af april voro träden här i .Stockholmstrakten ännu i knopp, men på grund af den intensiva vårvärme, som då rådt omkring en månads tid, kunde man befara, att längre söderut vegetationen vore mera utvecklad, och sålunda borde kläckningen af nunneäggen vara nära förestående. Jag afreste därför den 17 april från Stock- holm till Kalmar som närmaste mål. \'id mitt besök sistlidna I.AMIW: r.KRAn KLSi: III.I. l.Whl liKlTKSSl VKKI.SKN I903. 51 höst därstädes anträffades ej några ä^jjgsamlin.gar, men dä jag hade anledning befara, att äggläggningen blifvit ftirdröjd, ville jag vidtaga en förnyad granskning af området. Resulta- tet blef emellertid negativt, några ägg stodo ej att finna, oak- tadt larverna enligt uppgift förflutna sommaren varit mycket talrika. Xägra som hälst åtgärder voro således ej här af be- hofvet påkallade, man finge afxakta sommaren för att se, om några larver ånyo skulle visa sig. Följande dag, söndagen den 20 april, \ar det emellertid slut med det vackra vår\'ädret. Kn häftig snöstorm, som varade hela dagen och större delen af natten till måndagen, strök öfver större delen af s\'döstra Sverige, åstadkom stora vindfällen i skogarna och tornade upp stora snödrifvor längs stenmurar och byggnader. Att på måndag fortsätta till Rå- bäcksmåla var sålunda ingen mening med. Att företaga en undersökning af stenmurar, som helt eller delvis voro täckta af snö, var lönlöst. På tisdagen afreste jag emellertid, i hopp att snön söderut skulle vara mindre, och att solen skulle sticka fram och smälta snön. \ld ankomsten till Råbäcks- måla fick jag emellertid veta, att snön låg fotsdjup i skogen, och dessutom hade jag under vägen dit, då vi åkte stundom genom drifvor af ett par fots djup, fått se att någon under- sökning af situationen ej var att tänka på under de närmaste dagarna. Enligt kyrkovärden Israelssons utsago var det dess- utom nära nog omöjligt taga sig fram till nunnehärden uppe i Hästmahult, spärrad som vägen var genom drifvor och kull- fallna träd. Onsdagen den 22 april föll ånyo snö till ett par tums djup. Torsdagen var mulen och kall, under det att fre- dagen och lördagen medförde ett ljumt och rikligt regn, som tillika med starkt solsken under söndagen gjorde slut på snön i det allra närmaste. Den 27 april genomgick jag i sällskap med IsRAELSSOX det härjade området å Hästmahults och Råbäcks- målas ägor. \'id min resa i höstas befarade jag nämligen, att äfven här äggläggningen blifvit fördröjd. Granskningen af området visade emellertid, att några nya äggsamlingar ej kunde påträffas. Talrika fjolårsgamla äggsamlingar funnos däremot i mängd. Något arbete härstädes var sålunda öfver flödigt, och jag fortsatte därför samma e. m. resan till Brändahall för 52 KNIOMOI.OCMSK IIDSKKIKI I904. att sa fort som mr)jligt få i K^n^^ arbetet i Bleking. Och för att eventuellt kunna börja arbetet redan följande dag, sökte jag upp K. J. ("lUSTAFSSOX i Långemåla samma afton för att närmare komma (ifverens om arbetet. Under min vistelse i Kalmar hade jag gjort uppköp af åtskillig material. \'iktigast var tjäran till bestrykandet af äggsamlingarna. \id det föregående arbetet 1899 hade an- \ändts "black \arnish''. Då denna tjärsort af Sjöstedt fram- hållits som den bästa, inköptes ett fat af denna sort, men då den ställde sig tämligen dyr, 3(i,30 kronor per fat, beslöt jag äfvenledes på prof försöka med ett fat af s. k. gasverkstjära, hvilken blott betingade ett pris af 15 kr. pr fat. Utom tjära inköptes bleckpytsar, tjärborstar m. m. Allt hade sändts i förväg till Spjutsbygd och skulle vara afhämtadt till Långe- måla af Gustafsson. \'id besöket hos denne nämnda afton fick jag veta, att allt var klart till arbete; tjäran etc. var kom- men och ett 50-tal arbetare funnos att tillgå. Det beslöts där- för, att bud skulle utgå till arbetarna följande morgon, att de kl. 12 middagen skulle infinna sig i Bjurabygget till arbete. Den 28 april börjades således arbetet på allvar. Arbets- styrkan fördelades på två lag, af hvilka det ena under C. A. Petterssons ledning skulle granska nunnehärden i Bjurabyg- get, det andra, hvars förman K. J. Gustafsson blef, fick i uppdrag att genomgå Långemålaområdet på andra sidan Halla- sjön. Då de emellertid nu alla voro samlade i Bjurabygget, fingo de samtlige arbeta där under första dagen. Som ett synnerligen gynnsamt faktum må nämnas, att flertalet af de antagna arbetarna hade varit med om arbetet 1899 under SjöSTEDTS ledning. De kände således till huru äggsamlingarna sågo ut och visste, hvar man borde söka dem. Någon un- dervisning häruti behöfdes därför knappast; hufvudvikten var, att det under arbetets gång sågs till, att inga murar eller ro- sen blefvo förbigångna eller slarfvigt genomsökta. Arbetarne fördelades nu i smärre partier, vanligtvis gingo de samlade tre och tre, af hvilka då en hade i uppdrag att smörja. Ur- sprungligen hade jag tänkt blott använda vuxet folk till arbe- tet, enär det 1899 visade sig ofördelaktigt tillåta en mängd mer eller mindre svårhandterliga pojkar deltaga i det- l.AMPA: nKKATrKl.SK IILI. I.AM» 1 IIRIKSS IVKKI.SF.N I903. 55 ..Å >}< . ■ samma. Kmellertid frångick jag litet längre fram denna plan då det visade sig niidvändigt att öka arbetsstyrkan något för att i tid kunna hinna afsluta arbetet, och tillät jag därför några poj- kar deltaga. Dessa placerades emellertid ej tillsammans, utan en gosse med uppgift att bestryka äggsamlingarna med tjära fick gå tillsammans med tvänne äldre, hvilka då hade uppsikt öfver honom och ej tilläto något ofog med kamraterna. Under sådana fiirhållanden ut- rättade de ganska myc- ken nytta och voro en billig arbetskraft. Redan under ftirsta arbetsdagen påträffades massor af nya äggsam- lingar eller "bon"', som folket brukade kalla dem. Antalet syntes vara än- nu större, än då jag i höstas besökte orten. Talrikast voro de i smärre stenrösen, i hvilka ek- eller videbuskar \äxte. och icke minst talrika i närheten af vattensam- lingar. I de större fri- stående stenmurarna vo- ro de mindre allmänna och uti nyupplagda sten- rösen på en del åkrar kunde man få söka länge och väl, innan några anträffades. Ofta kunde man på lämpliga lokaler finna stenar belagda med bortåt ett l'U-tal äggsamlingar, och uti spruckna block var antalet ännu .större. Uti ett dylikt fanns, när efter mycket besvär det tillräckligt briickts isär, på en sprickyta om unge- fär en kvadratmeter nära nog hela ytan fullständigt täckt af tomma puppskal och larvhudar samt spridda äggsamlingar. .Sprickan var blott nätt och jämt tillräckligt bred för en larv att komma emellan, och på grund af att den lutade något, \ar ^'l)])e^ligl gömställe för larver, som .skola för- puppas, och för äggsamlingar. 54 KXrOMOi.or.isK iiDSKKii I 1904. den ju viil skyddad IVir regn, således i alla afseendcn ett yp- perligt gfimställe. Arbetet gick tVain tryggt och ordentligt, och jag insåg genast, att jag kunde hysa förtroende för de båda förmännens så\iil duglighet" som fcirmåga att arrangera arbetsfiirdelningen, en åsikt, som bestyrktes under arbetets fortskridande. Följande dag, den -''> april, skildes de båda arbetslagen, och C.fsTAissoxs öfvergick till Långemåla. Här voro ägg- Su-iirus incil talrika äggsamlingar. Fraii Kallgårdsinåla. samlingarna i allmänhet ej så talrika som i Bjurabygget, men dock tillräckligt många U)v att moti\era ett grundligt genom- sökande af området. \"\ proberade nu den inköpta gasverks- tjäran. Denna visade sig vara mera lättflytande, men ägde en något skarpare lukt. Till det afsedda ändamålet visade den sig \ara förträfflig, och det enda klagomålet öfver den var, att under starkt soliga dagar den intensiva gasen starkt an- grep den tunnare huden, särskildt i ansiktet, en olägenhet, som för öfrigt äf\-en vidlådde »black varnish.» lAMi-A; 1!i;k \ 1 ( i.i.si: iiii. i andi imi ksm \ ki.i.skn 1903. 55 Af nå^ia arbetare tick jag h("»ra, att "massor" af ägg- samlingar anträffats på stenmurarna i Lcdja. Fcir att taga närmare kännedom härom reste jag dit upp den .^0. Först genoms()ktes några af de gamla fyndorterna, men utan att anträfta mer än ett fåtal äggsamlingar. Så stannade vi vid en mindre gård och tillsporde folket, om de kände till något om nunnan. Jo, den fanns det godt om — uppe rå \-indcMl Här krälade i fönstren massor af c. .'> mm Kikl ägfjbelagd lokal \ id Kallj^ard.-iiuila. långa lar\er. och sökte man under stenar i närheten, borde man också kunna finna larver, påstods det. Att larver på- träffades inom hus redan \'id denna tid \-ar Ju mindre underligt. Xågra fjärilhonor hade krupit in under det tämligen bristfälliga spåntaket och lagt ägg, som sedan af rumsvärmen kläckts något i förtid. .Sådana företeelser voro rätt vanliga. Under arbetet synades därför noga taklister och utstående bjälkar. \'i sökte nu äfven under stenar i murar och rosen samt påträffade därvid ett ganska stort antal larver, men blott en- staka okläckta äggsamlingar. I allmänhet sutto larverna rätt 5^ KMdMOl.OC.ISK IIIlSKRIl-1 I(>D4. djupt dolda. De voro h å 7 mm långa, och deras utseende gaf vid handen, att de befunno sig uti det andra utvecklings- stadiet. Tydligen voro de flera veckor gamla, sannolikt kläckta redan i början af april. Allt eftersom vår undersökning fort- gick, hittade vi här och hvar dylika larver. Att emellertid nu vidtaga några särskilda åtgärder lönade sig ej. Jag måste tyvärr Him na dem. i fred, i hopp att stararna skulle göra slut på dem litet längre fram. Tillräckligt med okläckta äggsam- lingar fanns ej heller f«'ir att motivera ens ett mindre ar- betslag härstädes. l'nder lop- pet af utrotningsarbetet på- träffades äfven på några an- Ji'a stiillen larver, som t\'d- ligen voro kläckta före snöt- stormen. Dock påträffade jag dem ingenstädes i så stor mängd som i Ledja. Den 1 maj anträffades de första n \' k 1 ä c k t a äggsam- lingarna i det fria. Larverna sutto ännu kvar, hvarför de också genast fingo göra be- kantskap med tjäran. Under veckans lopp hade man berättat mig, att på Mästaremåla ägor, sydväst om Hallasjön, skulle finnas stenrösen. För att taga reda på hur härmed förhöll sig reste jag dit pä sr»ndag eftermid- dag. Oaktadt vi genomsökte talrika stenrösen och andra liimp- liga lokaler, funno vi blott ett ringa antal ägg.samlingar, hvar- frir jag ansåg ej lämpligt göra något vidare åt saken. I Långemålatrakten voro äggsamlingarna mindre talrika, men å andra sidan mera spridda. Det var därför nödvändigt härstädes låta folket genomgå hela trakten. Större åkrar med nylagda stennisen undersöktes blott flyktigt, då fjärilarna i all- menhet undvikit dylika. Hufvudsakligen koncentrerades arbe- tet på sådana lokaler, där man visste nunnelarverna varit tal- Sien belagd med ii äggsainlingar. I midt- linien en död hona och strax nedom ett tomt puppskal. Aggen om- randadc med hvitt. en myckenhet äggsamlingar i l.\MI'A: liKRÄriKlSK lll.l. 1 WD I P.RrKSS 1 N RKI.SKX I<;03. 57 rika under den sistförflutna sommaren. Här hade man också fullt upp att göra, och arbetet \'ar desto drygare, som man måste genomsöka stenrösena ofta ända till botten. Som ett allmänt omdöme torde man kunna påstå, att äggsamlingarna under det pågående arbetet i de större stenrösena i allmänhet träffades djupare än under arbetet 1809. ICn annan iaktta- gelse var den, att man blott mycket sällan träffade äggsam- lingar på fristående stenblock. Afven härutinnan var det en Från utrolningsarbetet i Kallgårdsmåla. afsevärd skillnad mot förr, ett faktum, som var tämligen en- kelt att konstatera, då ju tjärfläckarna sulto k\'ar sen arbetet 1899. Dessa olikheter får man väl tillskrifva väderleken un- der föregående höst. Denna var nämligen i hög grad både kall och våt, och till följd häraf hafva fjärilarna sökt skydd så mycket som möjligt. Utmärkta platser voro större flata block, som ej lågo tätt till marken. På sådana kunde man ofta räkna ett 20-tal äggsamlingar. En sten med en c. ' ., kvmtrs flat yta var besatt med 20 äggsamlingar, och i midten ,8 IN luMi II I M.l^k lIDSKKiri 1904. satt en diid fjärilhona; en annan sten (jfr fotografien) mätte c. Ih kvdm i yta och var belagd med 11 äggsamlingar, äfven här satt honan kvar. Att tillskrifva en enda hona att hafva lagt alla dessa ägghopar torde likväl vara nära nog orimligt. Den 7 maj var Längemålaomrädet så pass väl genom- gänget, att jag lät därvarande arbetslag öfvergå till Bjura- bygget, där det ännu fanns åtskilligt att göra. Båda lagen arl^etade gemensamt den 7 och 8, h\'arefter Bjurab\-gget läm- p.ades såsom fullständigt genomgånget. Den 9 maj återgick ('ii'STAFS.S(ixs arbetslag till Långemåla oeh Buggamåla, under det C. A. Pettf.rssoxs vände sig till Kallgårdsmåla, där en m\'ckenhet äggsamlingar funnos, fast lyckligtxis på ett mera begränsadt område. Afxenledes Bökegöl och Granemåla skulle genomsökas. .Särdeles allmänna voro äggsamlingarna i en liten ekdunge i Kallgårdsmåla. Onsdagen den 13 maj arbe- tade båda styrkorna åter gemensamt i Granemåla, och afslu- tades vårarbetet samma dag. På sista tiden hade allt flera n\kläckta äggsamlingar börjat påträffas. I medeltal fann man c. 2() st. om dagen. De nykläckta larverna hade likväl ännu ej satt sig i rörelse, utan \'öro ännu samlade, hvarför de också lätteligen dödades. Att ej större mängder larver framkommit får man väl tacka den tämligen fuktiga och kyliga väderle- ken under större delen af arbetstiden. En öfversikt af tem- peratur- och väderleksförhållandena torde framgå af vidstå- ende tabell. Temperaturen aflästes hvarje afton. Som synes af denna tabell, ägde inga nattfroster egentligen rum, men höll sig tem paraturen om nätterna i allmänhet ganska låg. Da- garna voro däremot ganska varma. Under hela tiden nära nog var det mer eller mindre mulet och fuktigt. Under 1SM<^J års vårarbete \oro nattfrosterna talrika, dagarna måttligt \arma och nästan hela tiden vackra och soliga. Enligt hvad jag hörde af förmännen voro nykläckta larver, när vårar- betet \H(/-> den 13 maj afslutades, betydligt talrikare än nu, när vi slutade arbeta. Xu är det visserligen sant, att ägg- samlingarna 1899 voro betydligt talrikare än nu, men å andra si- dan skulle man möjligen kunna tänka sig, att skillnaden skulle kunna delvis orsakas af den fuktiga väderleken. Att natt- I..\M1'.\: i;i RÄTIKlSi: III. I, I..\Mri|!Kl'KSSrVKi;i,Si;N 190^1. 59 tVosterej fördröja äggens kliickning tyckes framgå af SjOSTEDTS undersökningar (jfr temperaturcifversikten 1. c. p. 11!)- C elsiu> ^Itiimd Dag \' fi ti c r 1 c k c n. ^^axinulIn Minimum April 28 + 16° i" Solsken. 29 9" 1 1 1" Regn större delen af dagen. 30 1 18.," -T !■:,' Solsken. Maj I j- 21.." -r 5-: Solsken. 2 — 12.-" + 5." Mulet. » 3 1 6" -r 3.t" Regn och dimma. " 4 + 16" -f 5-r," Mulet större delen af dagen. 5 + igs" + 6« Mulet större delen af dagen; åskregn. 6 -;- 18.5" -f 10.," Regn och hagel. 7 — 15" — 5" Regn. » 8 + 14..- -f 6» Mulet större delen af dagen. ■' 9 — 8° + 3" Mulet hela dagen. 10 — "•5" + 4" Mulet hela dagen. 1 1 ~ 15" + i" Solsken. 12 ~ 21-.-." — 0-," Regn och stundtals klart. Beträffande den arbetsmetod, som under hela arbetet till- lämpades, var den m\-cket enkel. Hela tiden följdes den prin- cipen att koncentrera arbetet pä just sådana ställen, där lar- verna under sistförflutna sommar \'arit mycket talrika. På sådana ställen undersöktes stenkummel och murar synnerligen omsorgsfullt. Att kringgärda stenmurar eller större rosen med limbestrukna läkten kom ej i fråga, dels af den anledningen, att man nästan alltid kunde utan för m\'cken tidsförlust genom- söka respektive lokaler, dels emedan nämnda metod är syn- nerligen svårskött och näppeligen kan lämna fullt lilltVirlitligt resultat. 'J'y blifver nämligen innanför den limbestrukna rib- ban kvar någon vegetation, kunna ju larverna lifnära sig, tills de blifva så stora, att de kunna taga sig öfver limgördeln. Att fullständigt hålla vegetationen borta under några veckors tid fordrar äfven en noggrann och pålitlig tillsyn, dessutom tillkommer, att terrängen mången gång är sådan, att det är nära nog omöjligt att lägga ut en gördel. Svårast är arbetet 6o 1:N lOMOl.OGISK lIDSkKIl 1 I904. otvifvelaktigt i obruten terräng, där marken ligger öfverhopad med större och mindre stenblock, ocli där ekbuskvegetationen är sä kraftig, att svårigheterna att noggrannt undersöka alla stenrös o. s. v. blifva nästan oölVervinneliga. Lyckligtvis ha larverna hitintills varit fåtaliga på dylika ställen. Fjärilarna t>ckas ha sina älsklingslokaler på mera öppna platser, och rikligast har man därför också träffat äggsamlingarna kring gårdarna, i de små trädgårdstäpporna och kring åkrarna. l!n f(')reställning om arbetsstyrkans fördelning och kost- naderna U')V densamma torde framgå af bifogade öfversikt. Antal ar- Antal ii -'gs- A Hö- , I'l;it- cell till fiW- .irlx-trt het \ Jre are verken x\\x\z Anniärknint^ar. Vngre XUu- \ iigre Kr. 2S april — 2 ntaj Långemåla 25 5 1 96.5 9 158:27 r.jurabyggct 30 I 157 2 247: 50 Summa 55 6 253..-, II 405- 77 4 — 9 '"<'J i Långemåla, liuggamåla 27 Bjurabygget 5S Kallgärdsmåla 31 Summa 58 // — ij maj Långemåla 24 Kallgårdsmäla, P.ökegöl 31 Granemåla 55 Summa 55 6 78 16.-131:63 Båda lagen arbetade 9 230 30 380: 25 gemensamt 3 dagar i 3 31 3 50:25 Bjurabygget. ;39 49-0 562: 13 451 12 80: — Båda lagen arbetade 62 6 100:50 gemensamt '' 5 i Gra- 49. ■ q 84: 25 nemåla. 9 156.. 27 204:75 Under hela vårarbetet utfördes sålunda af vuxna arbetare 74^' och af minderåriga 87,5 dagsverken, för hvilka kostna- derna belöpte sig till kr. 1 ,L!32: 65. Utom denna summa har jag gifvit ut kr. 205: 7M, utgörande kostnader för tjära, trans- porter, extra arbetshjälp m. m. Samtliga utgifter för hela ar- betet uppgå således till kronor 1,43.S: 44. I.AMI-A: lUCRÄTlKI.SK HM. I AMilHRlKSSTVRF.I.SI.N I903. 6t Att exakt uppgifva huru många meter stenmurar och huru stort antal rosen, som under arbetet undersökts, är mig ej möjligt, då jag ansåg det vara en onödig kostnad ånyo låta göra en beräkning häraf. Enligt hvad förmännen försäkrat, hafva uti Långemåla och Bjurabygget undersökts samtliga de platser, som genomgingos 1899 samt dessutom i Långemåla c. 930 stenrösen och c. 1,800 meter murar, i Buggamåla c. 150 stenrösen och i Granemåla c. 40 rosen och c. 50 meter murar, samtliga lokaler, som år 1899 ej voro äggbelagda. Till bestrykningen af äggsamlingarna har åtgått c. 3 Y^ fat tjära, utgörande c. 800 kg. Skulle man i likhet med Sjö- STEDT (1. c. pag. 11) vilja göra en kalkyl öfver huru många millioner ägg som dödats, och begagnar man samma metod, borde man komma upp till en summa af c. 1 29,600,000 ägg. Jag för min del tror man godt kan nöja sig med en mindre summa och likväl anse resultatet vara tillfredsställande nog. Den 14 maj lämnade jag Bleking för att afvakta hög- sommaren och då se, om några nunnelarver skulle komma att visa sig, och om i så fall några ytterligare åtgärder skulle behöfva vidtagas. Genom bref från K. J. Gustafsson erhöll jag i juni underrättelse om, att larver funnos, fast sparsamt. Ännu voro de likväl ej fullvuxna. Den 1 juli reste jag emel- lertid åter till härjningsomrädet för att själf öfvert3'ga mig om resultatet af vårarbetet. I förbigående besökte jag den gamla fyndorten vid Kalmar, men ej häller denna gång såg jag nå- got spår af trädgårdsnunnan. Den 4 juli befann jag mig åter i Bjurabygget och genomsökte på egen hand några plat- ser, där jag visste att äggsamlingarna varit talrika. Men för- gäfves. Inga larver stodo att finna. På måndagen gjorde jag ånyo ett besök därstädes i sällskap med C. A. Pettersson, som i egenskap af förman förestått arbetet därstädes. Härvid påträffades en till utseendet frisk larv och 8 stycken, som voro angripna af en braconid. Följande dag begaf jag mig till Fjärdsjömåla, där man påstod att ekarna voro förstörda af, som man trodde, nunnelarver. Det visade sig emellertid, 62 KNIOMOI.OC.ISK IIDSKKIIT 1904. att det \arit larver af frostfjäriln. Dagen därpå genomsökte vi Granemåla ulan att finna några larver, och samma var för- hållandet i Ledja, dit jag skickat K. J. Gustai-ssox för att spana efter odjuren. Likaledes erbjöd jag mig köpa upp ett antal larver, men utan resultat. Jag återreste därför den 9 till Stockholm fullt öfvertygad om, att innevarande sommar ej skulle kunna uppvisa ringaste spår af larvhärjning. På samma gång resultatet af denna undersökning var i hög grad glädjande, var det äfxenledes synnerligen förvånansvärdt. Att under sistfcirllutna sommaren lar\-erna varit m\-cket talrika, anser jag höjdt öfver allt t\if\el. Dels konstateras detta ge- nom folkets intensiva klagomål, då jag hcisten 1902 besökte trakten, dels ock genom den på sina ställen oerhörda mängd äggsamlingar, som under vårarbetet anträffades. Att ej alla äggsamlingar under detta arbete blif\it tillintetgjorda är en na- turlig sak, då terrängen ofta är svår att genomsöka. Lika- ledes voro ju en hel mängd larver framkläckta, när arbetet afslutades. Hvart ha nu alla dessa larver tagit vägen? Frost eller synnerligen ogynnsam väderlek kan ej ha tillintetgjort dem. Det måste således ha varit larvernas naturliga fiender, som ödelagdt dem och särskildt, tror jag, stararna gjort syn- nerligen stor nytta. Enligt uppgift af ortens befolkning ha dessa i våras varit ovanligt talrika. Man har sett dem i ska- ror om flere hundra stycken stryka ikring i trakten och sär- skildt hålla till i ekbuskarna. höfter stararna ha parasitsteklar infunnit sig och bidragit till larvernas decimering. Slutresul- tatet har blifvit, att larverna reducerats till ett minimum. Möj- ligen kan man ju också tänka sig, att den kalla och våta hösten 1902 varit ogynnsam för äggen eller bidragit till att honorna ej blifvit befruktade. Af de äggsamlingar, som jag i vår hemförde för kläckning, har en del utkläckts, åter andra, som det syntes fullgoda ägg, och hvilka af en bekant sändes till Finland, kläcktes icke. Möjligen kan ju packningen af äggen ha på något sätt skadat dem. Att således fälla ett säkert omdöme härutinnan är ju omöjligt. i..\Mi'.\: r.KKÄ I iKi si: Ull. i.AMii'i;RrKssr\RKi.sK.N 1903. r>3 De erfarenheter, jag under den korta tid, jag haft tilUalle observera triidgårdsnunnan i naturen och leda arbetet mot densamma, vunnit, torde kunna sammanfattas i följande punkter: 1 :o. Beträffande tiden för fjärilarnas framkomst kan den genom ogynnsam väderlek i hög grad tVirskjutas. SjOstedt (1. c. p. 20) framhåller, att hanarna kläckas till större delen i slutet af juli och honorna under första delen af augusti. 1 slutet af september H^OD anträffades i Långemälatrak- ten mängder af okläckta puppor. Blott i det något högre belägna Bjurabygget voro fjärilai"na allmänt utkläckta. _':o. De öfverxinlrade äggen kunna om syn- nerligen gynnsanima temperaturförhållanden inträffa, kläckas redan så tidigt som i slutet af mars eller början af april. 3:o. Om hösten är för fjärilarna ogynnsam, söka de sina äggläggningsplatser djupt i stenrö- sen, och äggsamlingar på öppet belägna stenytor äro mycket sällsynta. 4:o. .Stenkolstjära är som utrotningsmedel sannolikt det bästa och enklaste, som kan tänkas. Tjärans kvalité spelar härxidlag mindre rol, hvar- för ock betydligt billigare sorter än "black varnish" kan med samma goda resultat användas.» .3. Till Kristianstads län. Efter skrifvelse till K. Landtbruksstyrelsen från Kongl. .Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län beordrades assi- stenten att resa dit. Anledningen var den, att innevarande sommar väntades den sedvanliga ållonb orres värmningen, och till f(>ljd häraf önskade hushållningssällskapet biträde af tjänste- man från Entomologiska Anstalten, särskildt med afsikt, att denna -kulle söka inverka på vederbörande i en del socknar, hvilka dittills ej gjort något anslag för ållonborreinsamlingen. Efter besök i Kristianstad den 15 maj uppsöktes kommunalordfö- randena i Fjelkinge, Trolle-Ljungby, Ifvetofta, Gualöf, Östers- löf och Kiuge socknar. Därjämte gjordes besök i Ekestad (Helmershusj och Färlöf. På flera ställen hade man redan <',4 KNIOMOI.OC.ISK IIDSKKIKT 1904. beslutit anslag, å andra däremot, t. ex. Fjelkinge, Trolle-Ljung- bv och (")sterslöf, hade intet gjorts. Kommunalstämman hade diskuterat frågan, men hade man egoistiskt nog resonnerat som sä, att vi ha för närvarande ej synnerligen ondt af skadedjuren, grannen får sköta sig själf. \'isserligen är t. ex. l-^jelkinge socken mycket fattig på löfträd, blott enstaka smärre dungar ute på fälten. Men till dessa kunna ju äfven massor af ällonborrar samlas. Larver i sista stadiet anträffades pä sina ställen rikligt \id pir.jning. Ällonborrar syntes däremot ej till, och någon svärmning hr)rdes sedermera ej heller af. Här må \-tterligare tilläggas några ord om besöket å Hel- mershus hos grosshandlaren Hj. Örtexgrex. Med största tillmötesgående demonstrerades den storartade trädgårdsanlägg- ningens skötsel och de metoder, som tillämpats rörande in- sekters utrotande. Härvid hade så godt som uteslutande be- sprutningsmetoden följts. Att förse alla träden med limgörd- lar skulle \arit nästan en otänkbar sak. Hesprutningens nytta har grosshandlaren Örtexgren ju själf i skrift så lifligt framhållit, att härom ej torde ordas vidare. Beträffande kork- rosts uppträdande å frukten som en följd af besprutning med kejsargrönt och bordeax-vätska hyste han vissa dubier, men däremot trodde han sig understundom ha iakttagit skador å bladverket, möjligen framkallade af besprutningsvätskan. Ska- dorna voro emellertid af underordnad betydelse, och ansåg han att de hittills använda medlen utan risk allt fortfarande böra anvädas, dock med f/irsiktighet och noggrannhet, att ej en vårdslöst tillredd besprutningsvätska måtte åstadkomma några skador. .'). Till Upsala. Skadedjur hade visat sig i därvarande ångkvarn. Besök gjordes den 2'1 oktober, hvarvid insekternas verksamhet närmare studerades. Då undersökningarna rörande desamma ännu på långt när ej äro afslutade, kan någon när- mare redogörelse för desamma för närvarande ej meddelas. Statens Entomologiska Anstalt 1903. Sven Lampa. Ä Tidstoift. år. I trädgåi- 'airiselcter. Entomolocisk Tidskrift årc 25, 1904. T AF. 2. St. Tr. Bol. E. L Co. J. Ccilurquinl, Aiito 65 XKRZHKHXISS I:IX1G1':R BEl GOLAA, IM SUDÖSTLICHEX XORWEGKX l-:iXGi:SAMMELTEX COLLEMBOLEN VON WALTER n. AXELSON VkG IMin . HKTSINOFORS, FINLAND Der einzige Forscher. welcher meines Wissens Spccial- arheiten iiber norvvegische Collembolen publiziert hat, ist O. J. Lie-Pettersen. Im Jahre 1896 erschien in »Bergens Museums Aarbog:> seine Arbeit »Xorges CoUembola, Fortegnelse över de i Xorge hidtil observerede arter». Diese wertvoUe Arbeit enthält, wie auch ihr Titel angiebt, ein \'erzeichniss aller bis dahin in Xorwegen angetroffenen Collembolen-Formen, welche dem \'erfasser aus der Litteratur bekannt waren, nebst den von ihm selbst bei Bergen gemachten zahlreichen Funden. In Allem sind in dieser Arbeit nicht weniger als 67 Arten und einige \'arietäten \erzeichnet. Zvvei Jahre später (1898) finden wir in demselben wissenschaftlichen Jahresbericht als N:o V/ von Lie-Pettersen einen Aufsatz mit dem Titel »Apterygogenea in Sogn und Xordfjord 1897 und 1898 eingesammelt». \'()n der Apterygoten-Fauna der erwähnten Gegenden hat der \'er- fasser 39 Collembolen und 4 Thysanuren gefunden. — Diese zwei Arbeiten von Lie-Pettersen enthalten meines Wissens alle Angaben, welche wir iiber die ( ollembolen-Fauna Xor- wegens iiberhaupt besitzen, und demgemäss steigt die Anzahl der bisjetzt bekannten norwegischen Collembolen auf 73 Arten und einige vvenige \'arietäten. Während ihres Aufenthalts in dem bekannten norwegischen Hochgebirgssanatorium Golaa im sudöstlichcn Teile des Entomol. Tidskr. Arg. 2j, II. i (1901.) r ^,<^ KNIOMDI.OCI^K IIUsKKII 1 l \'arietäten neu fiir Xorwegen, ö Arten, 3 V^arietäten fiir ganz Skandinavien, i^ine Wirietät ist zum Rang einer Art erhoben. nämlich Jsofonia iiiiicroiinfa mihi, die von mir friiher als \'arietät der /. violnccn Tullb. aufgefasst wor- den ist. Die Anzahl der noruegischen Collembolen beläuft sich nunmehr durch diesen Zuwachs auf 89 Arten und nicht \ve- nigen \'arietäten. * Von drei .\rioti folill die Hau]nforin, st) dass die Ail also l)Ioss durch oine Variclät rcpräscnticrl ist. Die fiir die Fauna Norwegens ncueii Formen sind in dem Verzeichniss mil cincm .Sterii * hczcichnet. AXELSON: tOt.I.EMBOI.KN VOM Sl'D(')STI.. NOKVVKCJKX. 67 Ord. Collembola Lubb. Siibord. Arthropleona CB. Fain. Åchoniiidae CB. Subfain. Achoriitinae C B. Gen. Achorutes Tkmpl. •^- Achorutes nivicola Fitch Syn. A. soiialis 1'zel, Thysan. Bohem. 1890. Diese ohne Zweifel weit verbreitete Winterform, die schon in mehreren europäischen Ländern und in Amerika angetrof- fen worden ist, wurde bei Golaa dreimal gefunden, nämlich am 4. und 25. Juli unter Holzstiicken sowie am l'S. Juli heim Streifen auf MvrtUlus nigra im Walde; im Ganzen bloss circa 10 Exemplare. Die Art ist neu fiir die norwegische Fauna, , frijher aber sowohl aus Schvveden als aus Finland bekannt. Das \'orkommen dieser typischen Winter-Art mitten in der Sommerzeit ist bemerkenswert und wohl dadurch zu erklären, dass die .Sommertemperatur in dieser Höhe ^ des Hochgebirges sich ziemlich niedrig halt. Gen. Xenylla Tullb. =•• Xenylla brevicauda Jullb. Ein einziges Exemplar wurde in einem vervvesenden Haumstumpf im Walde - bei Golaa am 28. Juli zusammen mit Isotoma cincrai, Lcpidocyrtits lauuginosus und Entouwbrya iiivnlis gefunden. Bisher unbekannt aus Xorwegen. Gen. Friesea Dalla Torre. =■■ Friesea mirabilis (Tullb.). Zusammen mit mehreren Collembolen-Formen unter Holz- stiicken auftretend, fand ich in einer Probe (Golaa, 7. \'II. 03) ' Golaa liegt unget. 900 — lOOO M. ii. d. M. Alle 1'rohen, wclchc nicfit hc-onders erwähnt werdcn, sind in dieser Höhe eingesammelt wordt-ii. ■ Der Wald bei Golaa besteht hauptsächlich aus KiclUen. 68 KNIOMOI.OGISK IIDSKKIII I'>04. ein einzi.^es Individuum dieser, wie es scheint, iiberall selte- nen Art. Friiher nicht in dieseni Lande an.^etroffen. Subfam. Onychiiirinae CB. Gen. Onychiurus Gerv. Önychiurus armatus CIullb.). Diese weit xerbreitete Ouvcliitints-Avt scheint bei Golaa gemein zu sein, wie folgende an verschiedenen Lokalitäten gemachten Funde zeigen: Golaa, zwischen ^io().s im Walde 3. VI. 03. 2 Ex. » unter .Steinen 7. \'II. 03. 3 Ex. \'alsfjeldet — etvva 1,100 M. iib. d. Meer — , unter Steinen beim Schnee 14. \'1I. 03. 1 M\. Golaa, zwischen Moos 17. \'1I. 03. 3 Ex. » auf Myrtilliis iiigni im Walde IM. \11. 03. 2 Ex. » unter Moos und Holzstiicken 25. \'1I. 03. 1 Ex. » zwischen Moos 2. \'in. 03. 2 Ex. : unter der Kinde von Abics c.xcclsa 5. \' III. 03. 2 Ex Gen. Tullbergia Lubb. ■ Tullbergia krausbaueri (CB.). \'on dieser, meines Wissens aus ganz Skandinavien bisher unbekannten Collembole liegen mir zwei ICxemplare vor, bei Golaa unter .Steinen und zwischen Möss am 7. und 17 Juli gesammelt. Subfam. Neaniirinae CB. Gen. Neanura Mac Gill. Neanura muscorum (Templ.). Unter Holzstiicken und Baumrinde wurden wenige Exeni- plare bei Golaa angetroften. Faiii. Entomobryidae Tomösv. Subfam. Åmirophorinae C B. c. en. Anurophorus (Xic.) Tullb. Anurophorus laricis Xic. Diese Art wurde bloss einmal, und zwar in drei Exem- AXKi.sox: foi.i r.MiiOi.K.x voM sCdosii.. N(ir\vk(;k\. 69 plaren, unter Moos ini Waldo bci Golaa ani 2. August 1903 erbeutet. Siibfam. Isotominae S( hAff. Gen. Isotoma Bourl. •=• Isotoma anophthalma Axels. Diese interessante Isotonia-Yovm, welche ich zum ersten Mal beim See Koutajärvi in Russisch-Karelien ting und als neu beschrieb '. fand ich nun zu meiner Uberraschung in der nor- wegischen Kollektion, wenn auch bloss durch ein einziges lndi\iduum vertreten. Das Exemplar wurde bei Golaa unter Baunirinde am T). Aug. gefunden. Durch ihre weisse Farbe und fehlende Gmmatidien ist die Form leicht von /. qiiadriociilata zu unterscheiden. Cbrigens sind alle anderen Charaktere bei obengenannten zwei Arten iibereinstimmend. Ob man es hier mit einer — so zu sägen — aIbinos'-Form - von /. quadrioculata Tullb. öder wirklich mit einer verschiedenen Art zu thun hat, känn erst in der Zukunft entschieden werden, \^■enn ein reicheres Material von dieser jedenfalls interessanten Form erbeutet worden ist. Isotoma quadrioculata Tullb. Diese Form wurde im Juli mehrmals an verschiedenen Lokalitäten, wie unter Baumrinde, zvvischen Moos {Ilypiia und Sphagna) im Walde, und unter Holzstiicken angetroffen und eingesammelt. ' AXELSOX, WAr.TKR M., Diagnosen neucr Collemb. aus Finland und angrcnz. Teilen des nordwestl. Russlands. Mcdd. Soc. ]iro Y. & Fl. Fenn. h. 28. 1902. " In diesem /usamnienhang ist hinzuzufiigen, dass ich unter finnischen jLlxeni|)laren von einer anderen Collembole, Xenylla grisca AXELS, ganz weisse, das Pigment vöUig enlbehrende Exemplare angetroffen habe. Auch von dem .\ugenpigmenl war keine Spur bei dieser eigentiimlichen Form wahrzuneh- men. Die Tiere waren tibrigens völlig normal ausgcbildete, ausgewachsenc und -ogar besonders grosse Individuen. Diese abweichende Form, welche ich in einer grösseren Arbeit iiber die Collembolcn Finlands näher beschrei- bcn werde, bezeichne ich hiermit vorläufig mil dem Xamen Xenylla gtisea \X1LS. var dccolor n. var. 70 kniom()i,(h;isk tidskkii t 1904. Isotoma cinerea X:c. I 'ntcr der RinJc veru esendcr Baumstiimpfe zweimal im Waldc bei Golaa in der Xiihe des Sanatoriums in weni<;en ]\\. ani][etroftcn. •Isotoma westerlundi Ivkit. Unter der loscn Rinde eines Baumstumpfes wurden .5 l'>xemplare am 5. Juli bei Golaa gefunden. Die Art, von Reu- TEK 1(S97 als neu beschrieben, ist friiher bekannt bloss aus Finland, \vo sie ziemlich hcäufig vorkommt und als eine ty- pische Winterform auf dem Schnee sowie unter Baumrinde fast ausschliesslich im Winter auftritt. Doch habe ich /. wcs/i r/i(j/t// auch in Sommer unter Baumrinde, dann aber als eine grosse Seltenheit, angetroffen. In einer grösseren Arbeit uber finnische Collemboien. mit deren Vollendung ich zur Zeit beschäftigt bin. werde ich eine voUständige Diagnose dieser Art geben. Hier mag es genu- gen, wenn ich die wesentlichen Differenzen zwischen dieser und der ihr am nächsten stehenden Form /. ri/inra Nic. kurz hervorhebe. Die letztere in Europa weit verbreitete, ziemlich gemeine /sofonia-Art ist durch ihre langgestreckte, schmale Kör- perform, ihre, kurzen konvergierenden Dentes und mit Keii- lenhaaren versehenen Tibiotarsen, sowie durch die graublaue Körperfarbe charakterisiert. /. zvcsiciiiiiidi Reut., im Gegensatz zu jener eine Winterform, unterscheidet sich äusserlich gut von ihr durch die \'iel breitere und dickere Körpergestalt sowie durch die schwach violette öder rötliche, an den Segmentgrenzen und Antennen dunklere Färbung. Ich habe viele hundcrt Exemplare untersucht und stets dieselbe Farbe bei allén Individuen angetroffen. Die I ' nterschiede in der Furca, im Mucro, in den Klauen, im Postantennalorgane u. s. w. sind im Allgemeinen nicht leicht zu bemerken und als Artcharaktere nicht gut anwendbar. Auf den Anteapical- zahn im Mucro will ich dennoch die Herren Collegen auf- * KKUTER, o. M. Meddel. Scc. V. cV Fl. Ftnn. \XIII. l8c)(. — 97 (Helsingfors 1 898) p. 45 — 46. A\I'.1.S(>N": H)l I.KMr.Ol.lN VO.M sClH)SII. NOKWI.CKN. 71 merksam iiiachen. Kr schcint iiiir l^ci /. iccslerliDuii Ivkut. nierkbar kiirzer zu scin als bei /. riiirrcd Xic. ■■■ Isotoma minor Schäff. Das \'ork(Miimen auch dioser beiiierkenswerten, sichei-- lich weit verbreiteten /sofonin-Form in den ( 'ollenibolen-Proben aus Golaa war von höhem Interesse. Sie ist neu fiir Nor- wei^en. Die Fundorte dieser Art sind: Golaa, unter Steinen und Holzstiicken 7. \11. 03. 7 Ex. » > Moos 17. Ml. 03. 4 Ex. y> » _'. \'II. 03. 1 Ex. '■■■ Isotoma notabilis Schäff. Zusammen mit der vorigen Form fand ich auch diese Art, welche nunmehr aus Deutschland, Finland, Russland und Schweden bekannt ist. In Finland ist /. notabilis eine der allgemeinsten auf Blumentöpfen vorkommenden Formen, iritt aber auch frei in der Natur nicht selten auf. Die Proben aus Golaa, in welchen /. notabilis anzutreffen war, wurden unter Steinen und zwischen Moos im Juli eingesammelt und enthielten von dieser Form im ganzen bloss 7 Exemplare. Isotoma viridis Boukl., Schött. Es war zu \'ermuten, dass diese uberall in Europa ge- meine Isotonia-Avt, eine von den verbreitetsten Collembolen, auch bei Golaa allgemein xorkäme. Dies war auch der Fall. Xicht nur die Hauptform (in mehren Exemplaren) sondern auch v. violacea Lie-Petters und v. pallida (B., die letzgenannte neu fiir die F"auna, befinden sich in der Sammlung. Im Fol- genden sind die Fundorte fiir die resp. Formen aufgezählt: f. principalis. Golaa, zwischen Moos 3. \'ll. 03. 5 l"]x. » unter Holz und .Steinen 4. \'ll. 03. 8 Ex. am Ufer des Golaa-Sees (circa H7)i) Met. ii. d. M.) unter Holzstiicken 11. \'n. 03. 1 Ex. ■J2 KNIO.MOI,OGlSK IIItSKKIir 1904. (iolaa, untcr Moos und Holzstiicken 25. Ml. 03. L' Ex. » untcr Moos im Walde J. \'1II. 03. ', Ex. var. violacca LiE-ri:TTER.s. (.nlaa, ani Ufer des (".olaa-Sees 1."). \'II. 0.'>. I Ex. -> unter Holz und Steinen 4. \1I. 03. 17 Ex. =•• \ ar pallida Cb. C.olaa, unter Slcincn und Holzstiicken 7. \'I1. ()3. 2 Ex. unter Moos 17. \'ll. 08. 2 Mx. Isotoma violacea Tullp.. f. priiicipalis Axels. (iolaa, im Walde zwischen Moos 2. \'III. 03. 1 Ex. ■ Isotoma mucronata Axel.s. Syn. 1900 /. v/o/nrra Tullb.. var. mitcroiiafn Axels. Im Jahre l^'(K)i beschrieb ich eine neue Collembolen- Form aus Finland unter dem Namen var. imicronata, als eine der Isotoma violacca Tullh. zugehörige \'arietät. Die Auf- stellung dieser Form griindete sich bloss auf zwei Exemplare, welche ich bei Esbo, Löfö (Nyland) im August 1899 ge- funden hatte, und war ich schon damals im Zweifel dariiber. ob die Form nicht eher fiir eine verschiedene Art angesehen werden könne. Wegen der Unzulänglichkeit des Materials stellte ich jedoch die Form vorläufig als eine Varietät von /. violacca Tullb. auf, da es mir schien, dass die Individuen eine sehr nahe \'er\\andtschaft mit dieser Art zeigten. Später aber, nachdem ich die Form mehrmals auf meinen Exkursionen in verschiedenen Teilen Finlands gefunden hatte, habe ich mich davon iiberzeugt, dass wir es hier mit einer guten Art zu thun haben. Ms war fiir mich von Interesse diese Form auch unter den norwegischen Collembolen aus Golaa zu finden, was es wahrscheinlich macht, dass /. tmicronala mihi eine weiter verbreitete F-V)rm ist. als sich zuerst vermuten liess. * Axelson, W.-M.IKR M., \'orläuligc Mitleiluns:; iiher einige neuc <-'ollembolen-Formeii aus Finland. Mcilil. af Soc. pro F. iM Fl. Fcnn. h. 26. Ii)00. Axr.i.soN: toi.i.KMiuii.KN voM siDDSii. N( »KW i:gk\. 73 Wenn ich nuii diese Form fiir eine selbständi^e, \on /. vio- lacca wohl gesonderte Art zu halten wage, so geschiehl dies iiauptsächlich auf (nund ihrer weit läni^eren und sichcrlich (wenn auch nicht besonders deutlich) bewimperten Behaarun<; des Körpers sowie auch \^■egen der kiirzeren und dickeren Dentes der F^urcula. Die Farbe ist auch bei /. niucronata niihi heller blau und ziemlich gleichmässig iiber den ganzen l\r>rper verteilt. Die im \'ergleich zu /. violncen viel grösse- ren Mucrones, welche eben den urspriinglichen \'arietätsna- nien veranlasst haben, sind als Artkennzeichen doch nicht be- sonders charakteristisch. Dass sich auch andere ininder vvich- ti.ue Merkmale vorfinden, welche die Erhebung dieser Form zu einer selbstständigen Art rechtfer^igen, sieht man aus folgen- Jer Artdiagnose iiber /. nuicrunataK Die Art ist in mehre- ren Exemplaren bei Golaa gefunden, wie die folgenden Fund- orte zeigen: (iolaa, zwischen Moos 3. \'I. 03. 4 Ex. unter Holz und Steinen 4. \'II. (K'). 1 Ex. » » Moos 17. \'II. 03. 10 Ex. » unter Moos und Holzstiicken 1'5. Ml. ()3. 8 Ex. an einem verwesenden Baumstumpf 28. W\. 03. 1 Ex. Diagiwsc: Körperfarbe blau, heller öder dunkler gefärbt. l>eine und Furca von gleicher Farbe, et\^■as heller als der Qbrige Körper. Abd. III gleich läng öder wenig länger als Abd. I\'. Ant. I : Il : III : I\' = (ungef.) 7 : 13 : 12 : 15,5. .Antennalorgan III typisch. Ant. I\' ohne Riechhaare. Behaarung des Körpers mehr als gevvöhnlich ausgespreizt. Ausser dieser kurzeren Haarbekleidung auf allén Körpersegmenten vertical abstehende länge, gebogene Borsten, die auf den Abdominalseg- menten eine bedeutende Länge erreichen (etvva gleich läng wie .\bd. III öder I\'). Die langen Borsten spärlich bewimpert. ribir)tar.sen ohne Keulenhaare. Klauc mit deutlichem Innen- zahn und starken Lateralzähnen. Empodialanhang mit scharf vorspringender Ecke und einem deutlichen Eckzahn. Ommati- dien 8+8, von denen die 2 hinteren kleiner sind als die iibri- ' Meiner näch-icn Arbcit iiber finnischc Colleinbolcn wcrdc icli Zeich- lun^jcn iiber dicse Form beifiigen. 74 KNTO.MOi.oc.iSK rinsKKiri 1904. i;en. Postantennalor^an klcin, clliptisch, kaum \on der Län.i^e der <;rös.seren Ommatidien. \'entraltubus mit 4 Kerbzähncn und inehivren starken Borsten ani Corpus. P^^urca läng, bis zum \'entraltubus reichend. Dentes nicht besonders stark ver- schmälert (im \'ergleich mit /. violacca Tit.lb.), ohne ;>pilus mucronalis». Dcns -'- Mucro - L'. Manubrium öder wenig liinger. Muciones (im \'ergleich mit der /. violacca TULLB.) gross, läng, mit 4 Zähnen. Apicalzahn am grössten^ Proxi- malzahn kleiner, .'{:ter und 4:ter klcin, gleich gross, fast neben- einander liegend. — Länge circa '2 mm. Isotoma olivacea 1 ullb. \'on dieser Art wurden mehrere Exemplare unter Steincn und Holzstiicken auf feuchten Stellen und zwischen SpJiajs[iia an einem Sumpf bei Golaa sowie auf dem Berge Valsfjeldet unter Steinen am Rande des Schnees im Juli 1903 eingesammelt. Die meisten Individuen waren heller öder dunkler braun gefärbt, besassen also die fiir diese Art charakteristische Körperfarbe. Nur scchs Exemplare zeigten eine in's \'iolette spielendeFärbung, stimmten aber sonst mit der typischen Isotoiua olivacea so- wohl hinsichtlich der Mucrones und der Behaarimg als der Klauenbezahnung u. s. \v. ganz uberein. Sie kamen zusam- men mit der Hauptform \or. Neuerdings hat Ågren ^ diese Art als \'arietät von der /. tigriiia Tullb. aufgefasst. Mit dieser Ansicht kan ich mich nicht vereinigen, da ich noch keine Ubergänge zwischen den genannten Arten angetroffen habe, obgleich ich mehrere hundert Indixiduen \"on /. olivacea Tullh. aus verschiedenen Teilen Finlands gesehen und untersucht habe. Ich vermute. dass jenes von Schött als /. tigriiia bestimmte 1-lxemplar. auf welches die Ansicht Ågrens sich stiitzt, aus \'ersehen unrich- tig bestimmt wurde. — Ob die schon friiher von Carl BOrxkr verfochtene Ansicht, dass /. olivacea Tullb.. /. griscsccns .SchAff. und /. afjinis Axels. Formen derselben Art seien, berechtigt ist, ist auch meines Erachtens nicht definitiv kon- statirt worden. In meiner zu veröffentlichenden Arbeit werde ich ' ÄGRKN, IIl."(.'.i), Ziir Kennliiiss der Aplorygoten-Fauiia Siid-Schweden--. Stett. entoinol. Zcit. 1 903. S. 1 13 — 176. wkison: nii.i,i;\ii;t)i.KN vom siddsii. n< »rw i'.c.kn. 75 meinc Ansicln in dicsci' schwcr zu hlscndcn Fra^e nähcr erklären. Subfaiii. Tomoccrinae S( häfi\ Gen. Tomocerus Xic. Tomocerus niger (Bourl.)'. P^undorte: Golaa, zwischen Mous, 3. \'l. C)3. 1 I"^x. Ciolaa. unter Holz und Steinen, 4. \'II. ()3. 1 Ex. » » l^aumrinde, ,'>. \'ll. 0.!. '1 ICx. » » .Steinen und HolzstCicken, 7. \\\. 03. 1 Ex. •» zwischen Spliagiia in eineni .Sumpf, R). VII. UM. 1 E.x*^. Moos illypiia) 17. \'II. 03. 1 Ex. Subfam. Eniomobryinae SchAff. Gen. Orchesella Iempl. Orchesella rufescens (Wulf.) var. pallida Reut. Diese \'arietät traf ich in den folgenden Proben: Golaa, zwischen Moos 3. \'II. 03. 1 Ex. » :> Moos 17. \'II. 03. 2 Ex. » an Mvrtillits iiigra ini W^alde 21. \'II. 03. 1 Ex. > unter Moos und Holzstucken 'lo. \'II. 03. 1 Ex. » » » im Walde J. \'11I. ()3. 4 Ex. var. uulanoccpliala Reut. Zusaminen mit der vorigen Form wurden zuei Indixiduen bei Golaa zwischen Moos am 3. Juni erbeutet. Orchesella bifasciata Xic. Die Art findet sich in zwei Gläsern mit folgender .\uf- schrift: Golaa, unter Haumrinde 5. \'1I. 5. 3 Fx. » im Walde unter Moos, _'. \'1I1. 03. '1 Ex. ' Ich hin mir desscTi noch nichl klar, ob dio von AgREN vertrelenc .\nsichl, (lass diese An T. pluiuhcus (TE.MPL. heissen muss, iJereclui- jjung hat. 76 KNTOMOI.OGISK TIDSKRIFI- 1904. Ccn Kntomobrya Rond. Entomobrya nivalis (L.) Tullb. Diese Form scheint eine der allKemeinsten unter den bei Golaa auftretenden Collembolen zu sein, und kommt an den verschiedensten Lokal itiiten \or. Folgende Fundorte bestäti- .i^en dieses: (lolaa, unter Stcinen und Holzstucken 4. \'II. 03. 5 Ex. pKiunirindc ö. \'I1. »H. i' Kx. zwischen Moos 17. \'I1. 0.!. L' Fx. auf Myrtilliis nigra im Waldc LM. \'II. 03. et l'S. \'I1. ()3. 7 i:x. an Baumstiimpfen, im Walde 118. \'ll. 03. 1 Ex. zwischen Moos im Walde 1. \\\\. 03. 1 Ex. =•■ \'ar. maculata SchAff. Zusammen mit der Hauptform, wurden im ganzen 10 Exemplare dieser charakteristischen \'arietät angetroffen. Die vai-. maculata .Schäff. kam in allén oben erwähnten Proben mit Ausnahme einer einzigen (5. \'I1. gesammelten) vor. Die Aufstellung dieser Form als eine \'arietät ist meiner Ansicht nach völlig berechtigt. .Sie scheint in Norwegen recht häu- tig zu sein, obwohl sie friiher aus diesem Lande nicht be- kannt ist. Gen. Lepidocyrtus (Bourl.). Lepidocyrtus lanuginosus Tullb. .Scheint die allgemeinste der bei Golaa vorkommenden For- men zu sein, da ich die Art in den meisten mir vorliegenden l^n/oen gefunden habc. Es ist meines Erachtens unnötig, alle Fundorte hier aufzuzählen; ich will nur kurz ervvähnen, dass diese Art allgemein ist und bei' Golaa in mehreren Exempla- ren unter Holzstucken und Steinen, an Baumstiimpfen, zwischen Hypiia in den Waldern und Spliagna in den Siimpfen, unter Baumrinde sowie beim .Streifen von Ahrtilhts jiigra im Walde und an verschiedenen Gras-Arten und .Sträuchern auf Wiesen eingesammelt wurde. Endlich wurde die Art auf dem wki.son: coi.i.kmium.kn vom suDDsri.. nokwkckn. 77 Berge \'alsfjeldet untor Stcinen ani Kände des Schnces an- getroffen. Die von einigen Forschern als vcrschiedene Arten ange- sehenen L. /a/iiii^iiiosiis Tullb. und L. fucatits Uzel habe ich vergeblich zu trennen versucht; ich \ermag durchaus keine stichhaltigen l^nterschiede zu linden. Deswegen habe ich alle Exemplare als L. lamtginosiis Tullb., welche Art die Priorität hat, bezeichnet. •'•= Lepidocyrtus rivularis BOURL. Unter Moos und auf Myrtilliis iiigra im Walde beim Sanatorium Golaa wurden im Juli .'> Exemplare einer Lcpi- (ioc\'riiis-\\X erbeutet. welche ich dieser ziemlich seltenen F^orm zurechne. Als Unterschied von der vorigen Art, mit welcher zusammen diese auftritt, besassen diese Exemplare eine schiiiut- zig braune gleichmässig verteilte Farbe, und an dem Kcirper konnte ich keine öder höchst wenige Schuppen wahrnehmen. — Diese Art ist meines Wissens neu fiir die Fauna Xor- wegens. Lepidocyrtus cyaneus TULLB. Es liegen mir von dieser Art nicht viele Exemplare aus Golaa vor. Im \'ergleich mit L. laiiugiiiosiis ist L. cyaiiciis Tullb. viel seltener, wie aus folgendem Verzeichniss der Fund- orte erhellt: Golaa, unter Steinen und Holzstiicken 7. \'II. 03. 1 Ex. ■i zwischen Moos iSpliagiiimi) in eincm Sumpfe 1(>. VII. 03. 1 Ex. » am Ufer unter .Steinen (850 M.) 11. \11. ()3. 2 I":x. » zwischen Moos {Hypiiä), 17. \'II. <)3. 3 Ex. » zwischen Moos im Walde, 2. VIII. 03. '1 Ex. -S KNIOMOl.OllISK riDSKkll I K/34- Subord. Symphypleona CB. Fani. Smintfiuridae Tullb. Subfam. Sminilmrinae C B. Cien. Sminthurides CB. Sminthurides malmgreni (Tullb.). ■^-- var. (Ifi^niiiiiln (Rkut.). Diese hubsche \'arietät, welche von Fräulein Löfgren iiK-hnnals bei (".olaa auf der Oberfläche kleiner Wassersamm- lun.ucn und an deren Ufern eingesammelt wurde, ist merk- w iirdigerweise bisher ganz unbekannt aus Norvvegen. Dies muss ohne Zweifel auf \'ernacblässigung beruhen, weil die Form sowohl in .Schweden als in Finland zu den allgemein- sten der auf Wasser lebenden Arten gehört, man trifft die var. iliiJfintula sogar iiberall an feuchteren Orten, unter Holzstiic- ken. zwischen Moos in Siimpfen u. s. w. sehr allgemein und in grossen Mengen an. Fundorte: C.olaa. unter .Steinen und Holzstiicken 7. \'1I. 03. 1 Ex. in einem Sumpf z\vi.schen Spliagna 10. \'1I. 03. 2 Ex. unter Holzstiicken am Ufer des Golaa-.Sees (850 M.) 1 1. Ml. 0.3. :> Ex. auf der Wasserfläche einer kleinen Pfiitze K"). \'II. 03. 5 Ex. an einer feuchten .Stelle im Walde 23. \'1I. 03. 2 Ex. beim .Streifen auf einer feuchten Wiese 30. \'1I. 03. 1 Ex. \alsfjeldet, unter .Steinen beim .Schnee 14. \'1I. 03. Einige Ex. Sminthurides aquaticus (BouRL.) ■■ \"ar. Icvandiri Reut. .Alle i-^xemplare dieser Art, die ich in den norwegischen Sammlungen fand, gehören zu der var. livaiuirri Keut. Mai- nes Wissens ist diese \ 'arietät bisher nicht in diesem Lande beobachtet \\ orden. ICs liegen mir l^xemplare aus folgenden Fokalitäten vor: Colaa. auf der Wasserfläche einer kleinen Pfiitze I.'). \'ll. 03. 4 i:x. an einer feuchten .Stelle im Walde 23. \J1 03. 2 Ex. AXELSON: (.OI.I.l.Mr.OI.KX VOM SC' Dt )S I I.. N0K\V1':(;KN. 79 ■ Sminthurides violaceus (l\i:i' r.). Zusamnien mit .S. aitrcits (LuHii.) t B. und S. pniiiiosus 'lULLB. wurdoii 7 ICxemplare dieser iiberall seltenen Art bei (iolaa am 5. August beini Streifen von Gras-Arten und Sträu- chern in eineni teuchten Walde erbeutet. Bloss 1 Exemplar von ihnen ist ? Geschlechts. S. violaceus war bisher unbekannl in der Collembolenfauna Xorwegens. '■■■ Sminthurides globosus Axels. : -^ .S. piDiiilio (ivRAUSB.). In der Sanimlung befinden sich ein Paar ICxemplare dieser Von mir 190P als neu aufgestellten S/w;//'////r/Vr,s-Art. \'on der nahestehenden S. pumilio (Krausb.) - u. ' ist die finnische Form durch bezahnte Mucrones und durch eine andere Farbe unterschieden. Leider besitze ich keine Typenexemplare von der Krausbauer' schen Art um durch \'ergleich definitiv kon- statieren zu können, ob die beiden F\)rmen wirklich verschie- dene Arten repräsentiren. S. glohosiis mihi wurde zweimal bei Golaa am _"'. Juli und am 1. August beim Streifen auf einer feuchten Wiese in zwei Exemplaren erbeutet. Die Art ist neu fiir ganz Skandinavien. ■ Sminthurides schötti Axtcls. f. priiiripalis Axels. \'on der Hauptform dieser interessanten Art der Gattung Suiinthundcs wurde ein einziges Individuum am Ufer des < iolaa-Sees unter Holzstucken am 1 1 . Juli gefunden. ■■ var. biluicata Axels. Beim Streifen auf einer feuchten Wiese bei Golaa wurde ein Smijit/iuridrs-Exemp\ar gefunden. welches sich bei näherer I 'ntersuchung als dieser \'arietät zugehörig sich ervvies. ^ ' AXKLSON, \\\l,rKR M. Diagnosen neucr CoUembolen aus Finland und angrenzenden Icilen des nordwestl. Kusslands. Medd. af Soc. pro F. Fl. Fenn. h. 28. N:o 1 9. 1902. " KR.AUSHAUKR, TH. Xeue Collembola au-, drr Uingebung von Weil- biirg a/Lahn. /ool. Aiiz. Bd. XXL N:o 567. i8ijX. Die Art iniisste wohl S. fumilio heissen und nicht S. pumilis, wic ihr \amc in der Abhandlung lautet. ' KrauSBAIEK, TH. Collembola der Lahngegcnd. Dissen. Mar- burg. 1902. So KNIOMOLOC.ISK ilDsKklll UjO^. SmiittliKridcs scliötti niihi ist \on andercn Arten dieser ( lallung Icicht crkcnnbar durch ilirc Mucrones, die im \'er- ^'Icich mil dcncii von .S. nqnnticiis und .S. Dinlingrcni u. a. viel schmälcr sind. \'on den .i^enannten ^^emeinen Formen Lintcrscheidet man diese Art wohl auch durch das I\' Anten- nal^Iicd, wciches sekundär ^^egliedert ist. In dieser Hinsicht stimmt N. srliölli mit den Krausbauer'schen Arten S. sig- iiatits. S. ffnrviiliis und .S. nssitnilis uberein, welche sich aber im liau ihrer Mucrones .S. fnn/»igrnii nähern. Risher ist die Art nur aus Schweden und Finland bekannt. (ien. Sminthurinus Cb. Sminthurinus aureus (Lubb.) \'on dieser, wie es scheint, in der UmEjebung von Golaa gemeinen Ait, hahe ich tolgende Formen in der Sammlung angetroffen, nämlich : f. principnlis Krai'sp.. »loiaa, unter Steinen und Holzstiicken 7. \1I. ()3. Einige M\. » an Gras-Arten auf einer feuchten Wiese 1. X-III. OM. N Ex. ^> auf einer Wiese .'](). \'II. 03. 1 Ex. > in einem feuchten Walde, zwischen Gräs und Sträu- chem, ."). \'II1. 03. .") Ex. » auf einer Wiese J^'. \I1. ()3. 5 Ex. '■■■ var. fi/bfi Krausb. Golaa, unter .steinen und Holzstiicken 7. \'II. 03. ICin Paar l-^x. ==■ var. s/gnn/(7 Krausb. Golaa, auf einer Wiese an Gräsarten und .Sträuchern am L!*^'. \'I1 lind I. \'II. 03. .] Ex. '■■'■ var. ochropiis Rei't. Golaa, unter Steinen und Holz, 4. \II. ()3. 1 Ex. 7. \'1I. (»3. Einige Ex. » am Ufer des Golaa-Sees, unter Holzstucken 11. \'II. 03. 1 Ex. auf Myrtilliis iiigra im Walde 23. \'II. 03. 3 Ex. axki.son: (.oi.i.KMi-.oi 1 n \(ini siii()>ii.. nouwigkn. 8i (".olaa, auf einer Wiese L'^>. \11. 0:5. J Vlx-. » nii (.irasartcn und Sträuchern auf cincr fcuchten Wiese 1. \111. Oll \:\ Kx. » auf Steinen ani Grase .'> \'I1I. (U 1 l'x. aiii Cirase in einem feuchten Walde .">. \'II1. (>.!. .5 ICx. Xiclit wenisje vt)n diesen l^x. sind dunklor odci' heller violett gefiirbt. '■''■ var. ali-(Ua (11 Einige ICxeniplare mit schwarz gefärbten Heinen wurden zusammen mit f. priiicipnlis und var. oc/iropiis unter .Steinen und Holzstucken ani 7. Juli erbeutet. \'on den vielen Formen dleser, wie es scheint auch in Ndrwegen gemeinen Si)uiitlutriiiits\vi. ist bloss die Haupt- form friiher in dlesem Lande angetroffen worden, nämlich prope Bergen bei Tvedteraas, Isdalen und Askoen, als tem- melig sjelden om hösten blandt vissent lov». (Lik-I'i; r i kk- SKX, Norges Collembola.) C.en. Sminthurus (L.mk.) (B. Sminthurus repandus A(.i<. Kand. Hi'Ci<» Agkkx hat mir giitigst Typenexemplare \on dieser von ihm aufgestellten Art zugesandt, so dass die Identitizierung der norwegischen Individuen mit dieser Form vr)llig sicher ist. Die Art ist ja auch sehr ieicht erkennbar nicht nur durch ihre charakteristischen »appendices anales», sondern auch schon äusserlich durch die sehr deutliche sat- telförmige T^insenkung des grossen Abdominalsegmentes. S. repandus wurde bei Golaa dreimal im Juli beim .St-eif- fen am Gräs auf feuchten Wiesen sowie auf Mvrtilliis iiigra in feuchtem Walde erbeutet. Im ganzen wurden circa IV) I-Lxemplare eingesammelt. Sminthurus pruinosus Tii.i.i'.., Agk. Zwischen Moos, sowohl Hypiia als Sp/iagna in Wäl- dern und in .Siimpfen, sowie auf Myrtillus nigra wurde die Art bei Golaa im Juli und August in wenigen I"^x. eingesam- Eiitomol. Tidikr. Arg. 2j II. i, (UKU) (> 82 I-NTOMOI.OI.ISK. rinskRII 1 Ii/)4- melt. Dic Analanh;m^,'e aller ICxcniplare, die ich in KaHlauge näher untcrsuchte, besassen die lan^!;gestreckte Form, welche nacli den I 'ntersucluin.^en Acki-.ns diese TrLLHKKG^sche Art charaktcrisicrt. uiu! waren so^ar '>— 7 mal länger als breit. Fundorte: {'.(.laa, in eincui Sumpte, zwischen Spliagua 1<>. \11. ().'{. 1 \i\. » auf der WassHrflächc einer Ffiitze 1'^ \11. d,'',. 4 Ex. » zwischen Moos 17. \'I1. 0.5. 1 I>x. auf Myrtillits iiii^ni ini Walde L's. \'1I. o.!. 1 l':x. » in feudUeni Walde am < iras ."). \'11I. i)'.). 1 ICx. Sminthurus bilineatus Ijmukl. -Scheint eine der allgemeinsten bei C.olaa- .Sanatorium vor- kommenden Smi/if/iiints-Formen zu sein. Fundorte: Golaa, unter .Steinen und Holz 7. \'I1.().'5. - Kx. » auf Myrtilliis jiij^n-n im Walde LM. \11. (>3. 1 Fx. i» an (iras und Mvrtillus iiii^^rn im Walde L'.'l \'H. (».'i VI i:x. » auf yivriilliis iii^rni im Walde _'.s. \11. 0.3. 1 i:x. » auf feuchter Wiese l^K \'\\. o.l '1 Ex. » » :> :\(). \\\. 0.1 1 Ex. an Cirasarten auf einer Wiese 1. \'1II. 03. 11 Ex. auf Steinen im Gräs .3. \'I11. o.l. 1 Ex. Sminthurus insignis Kf.ut. ICs lie.^en mir an fol,ij;enden .Stellen eingesammelte Exem- plare xor: Golaa, unter Steinen und Holzstiicken 7. \'ll. 03. N Ex. \'alsfjeldet, unter .Steinen am ]\ande des .Schnces 14. Ml. 03. 4 Ex. Golaa, auf Mvrtillus iiii^rn im Walde _'l. \"II. 03. 2 Ex. Golaa, an Gräsarten und .Sträuchern _'3. \ IF 03. L' Ex. auf feuchter Wiese 30. \'ll. 03. L! Ex. » auf .Steinen im Gräs 3. \'1IF 03. L! l-^x. Ich habe mich in dieser Arbeit an die ältere Auffassung der Arten S. hHiinntus Bor kl. und S. iiisigiiis Reut. ge- halten, da wir noch keineswegs volle Klarheit in dieser Frage AXKI.SON: COI.I.KMr.Ol.KN VOM SiOcVs TI.. NORWKr.liN. SjJ besitzen. Der Auffassun.<; von R()RXKK. der sie als zwei Subspecies aufstellt. känn ich mich voiiäuti^ nicht anschliessen ("Jberganssformen zwischen den obengenannten Arten und S. iio- vetn/iiif af US TVLJ.B. habe ich niemals beobachtet, und wenn keine solche existieren, wie ich zu glauben geneigt bin, ist es niei- nes Erachtens zweckmässiger, dass die BöRXER^schen Sul^- species als verschiedene Arten beibehalten wcixlen. Dasselbe gilt auch fiir die als \'arietäten dieser Subspecies aufgetass- ten, friiher fiir verschiedene Arten gehaltenen Formen S. oblongiis major und S. obloiii^its iiiiiior. Diese Auffassung wird gestiitzt durch die Kesultate der neuesten Untersuchungen Ågrens. Der schwedische Forscher hat nämlich konstante Differenzen nicht nur zwischen S. iiisigiiis Reut. und S. bi/inrafifs Bourl., sondern auch zwischen der ersteren und S. iiovciuliiicatus Tuleb. wahrgenommen. Wenn die Beobachtungen des erwähnten Forschers sich wirklich als stichhaltig erweisen, miissen auch die i^ihrigen dieser Gruppe zugehfirigen Formen einer neuen genaueren morphologischen Prufung unterworfen \\erden. Sminthurus viridis (L.) Lubb. var. uigromaciilaia (TULLB.). In der Kollektion giebt es Exemplare nur von dieser \'arietät der gemeinen, weit verbreiten Art, und wie es scheint, kommt auch diese nicht besonders häufig vor. Die Fundorte sind: Golaa, auf einer Wiese 1'9. \'1I. ()3. 7 Ex. > » » 30. \'II. 03. .S Ex. > » an Gräsarten und .Sträuchern 1. \'11I. 03. 3 Ex. Subfam. Dlcyrtominae Börn. Gen. Dicyrtoma I3ourl., Banks. Dicyrtoma minuta (O. Fab.). Es liegen mir Exemplare von folgenden Lokalitäten vor: Golaa, zwischen Moos 17. \'1I. 03. '1 Ex. S4 KN'lf)M(il iii;i^K iriisKKII I I<;04. Ciolaa. an ('•lasarlcii uiui aut" Mvi-tilliis iiii^ra im Walde 23. \'ll. 0.5. 1 IvK auf feuchtcr Wicsc l'K \ll. ('.;. _' i:x. » >. 1. \111. 0.5. 1 ICx. Alle IC.xciiiplare gehören zu der t", f^riiiripdlis Kk.\i'.sb. Dicyrtoma fusca (Lrc as, LruH.). Ich habe nichl entscheiden k()nnen, ob die ICxemplare, welche niir in der norwejAischen .Sammlung zuni Bestimmen vorliegen, zu der f. firiiiri/xi/is öder var. silvatica (Tur.LB.) zLi rechnen sind. Dies ist bei in Alcohol conservierten Tieren sehr schwer, ja fast unniöglich. wie schon Tullberg betont. Die I'^xemplare sind an folgenden Lokalitäten eingesam- melt : Golaa, unter Steinen und llolzstiicken 4. \'II. 03. '1 \L\. » unter Baumrinde «'). \'ll. 03. h P2x. » unter Steinen und Holz 17. \'II. ()3. 10 Ex. » zwichen Moos im Walde 17. \'1I. 03. .3 Ex. > unter Moos und Holzstiicken L'5. \'I1. O.5. 1! Ex. 85 1:N rOMOLOGlSKA FÖKKNINGICNS SAMMANTRÄDE A r.RAND Rl':SrArRANT NATIONAL DKN 26 SErTE.MUER 1903. Sedan, såsom vanligt, protokollet från näst föregående sam- mankomst blifvit uppläst och godkändt, anmälde ordföranden prof. AuRiviLi.ius, att styrelsen till medlemmar af Föreningen invalt: fil. stud. E. Mjor.KKr., konservator B. Bkkg, Kalmar, doktor O. L, Hoi.M, Upsala, jägmästare A. Heidenreich, Hamar, Norge, och, vid dagens sammanträde, assistenten vid de internationella hafsfiskeundersökningarna kand. Ai.f. Wolleil-kk, Stockholm, hvarjämte Statens Entomologiska Anstalt vid Albano af styrelsen intagits i Föreningen. En af Eunds universitets rektor, professorerna därstädes Ouex- NKRSiKDr och Berc.endahi. samt docenten S. Bi.xr. rssox un- dertecknad anmodan om teckning af bidrag till en grafvård åt den framstående entomologen C. G. Thomsox hade till Föreningen ingått och framlades af ordföranden. Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt iil. kand. A. Tri.i.c.REN höll härefter föredrag »Om de sjukliga företeel- serna hos växterna, speciellt sådana, som äro framkal- lade af arthropoder», och har han af detsamma själf benäget lämnat följande sammandrag: Föredraget utgjorde i hufvudsak ett referat af KCsikks Pa- thologische Pflanzenanatomie, hvilket arbete torde vara det första, som söker på ett fullt vetenskapligt sätt sammanställa och klassifi- cera de olika sjukdomsfenomenen hos växterna. Härvid ha stora svårigheter gjort sig gällande, dels emedan växternas anatomie är så enkel, och dels emedan olika slag af sjukdomar hos växterna ofta öfvergå i hvarandra eller på annat sätt försvåra ett bestäm- mande af sjukdomsarten. Den första kategorien bilda restitutionsfenomenen, som äro ett direkt eller indirekt återställande af förlorade organ. Ett van- ligt exempel är att, om en birot afskäres, framskjuter en ny bred- vid, eller om ett skott borttages t. ex. genom beskärning, utveck- las ett anoat skott till hufvudskott. Hypoplastiska sjukdomsföreteelser äro rena hämningsbild- ningar af normala yttre organ eller i väfnaderna. Hit räknas dvärg- former och genom brist på ljus orsakade skuggbildningar, hvarvid cellerna till antal och stcrlek väsentligen minskas. no I.NIC>MOL«><;i>K rinsKKii I K/54. M c t ap las t i sk a äro sådana progressiva förändringar, som ej äro orsakade af tillväxt eller delning. Till cellinnehållet fogas nya ämnen eller cellmembranen förtjockas på ett eller annat sätt. Hit räknas t. o.\. en abnormt stark klorofyllbildning, orsakad af besprut- ning al bordeauxvätska eller uppkomst af törvedade celler i Jug- /(ini/s-h\&d till följd af angrepp af Laciniiis. Hland de patologiska fenomenen äro de hypertrofiska, hvilka alla ha gemensamt, att cellerna i volym utveckla sig utöfver oen för individen normala nivån, mycket talrika, och särskildt gäller detta de s. k. gallhypertrohcrna Dylika äro orsakade af "kemisk retning af ett animalt eller vegetabiliskt gift. Karaktäristiskt är äfven att de äro åtföljda af en abnormt rik tillförsel af närings- ämnen såsom ägghvita, stärkelse etc. Bland de vanligaste gall- hypertrofierna må nämnas eri neum-bildningarne, som utgöras at abnormt utbildade hår. Fenomenen bero på giftretning af acarider, speciellt En'op/iyL\<-diTter. Håren antaga mänga gånger de mest bisarra former. Krineum-bildningar förekomma på bladen af de llesta löiträd, vanligen på undersidan. Gallhypertrofier kunna äfven- ledes anträffas t. ex. i märgen på hvetestrån, orsal:ade at Chlo- rops tioiiopus. Likartade med de hypertrofiska bildningarne äro de hyper- plastiska, men dessa äro åtföljda al cellbildning. De hyper- plastiska äro de allra talrikaste och äro till sin art hvarandra mycket olika. Bland de vanligaste äro callusbildningarne, som, orsakade af sårretning, utgöras af bildning af homogena paren- kymmassor af tunnväggiga, odiffrentierade celler. :. Callus» kan bildas å hvilken vä.xtdel som hälst, som sårats af insekter eller på annat sätt skadats. Sårkork är likaledes en vanlig företeelse inom denna kategori af patologiska lenomen. Till dessa höra slutligen ett oerhördt stort antal gallbildningar. Dessa senare grupperas uti kataplasmer och prosoplasmer. Kataplasmer äro väfnader med abnormt stora celler, som bilda ett homogent tunnväggigt parenkym med regressiv karaktär. Bland zoocecidierna» må nämnas sådana, som äro orsakade af: 1. nematoder t TyleiicJius, Heteroderä) på rötter och stjälkar i 2. acarider: bladkantrullning på Tilia, Cratiegtts m. fl. eller erineum-gallcr; 3. llugor: bladrullning på Polygonuui, Populii:> etc. 4. skinnbaggar (bladlöss eller bladloppor): rullade och ansvällda blad, gallor på rötter \ Phylloxera) etc. Prosoplasmer-väfnader stadda i progressiv utveckling, nya väfnadselement kunna tillkomma t. ex. stödjeväfnader. Nästan uteslutande /.oocecidier ; nära nog alla slags insekter kunna förorsaka dem. Bland de vanligaste typerna må nämnas: IRNlUiM: lAMOMOI.. Ki')Ki;\. SAM MANI KAI >!•; D. 26 SKl'!'. l^JO^. 87 1. bladveckningsgaller; 2. punggaller, orsakade af eriopliyider. bladlöss eller llugor; 3. omväxningsgaller, som vanligen orsakas al cynipider; 4. märggaller: omslutna (inre) af t. ex. Xetiiatns Valisnicri eller fria (yttre) af t. ex. Biorrhiza aptera. Föredraget illustrerades at teckningar och lefvandc växter. Sedan ordföranden framfört Föreningens tack till assistenten TrLi.r.KKN. lämnades ordet åt byråchefen J. Mi.\ i s, som med- delade ett intressant anförande »Om tallspinn aren , belyst af en större utbredningskarta och af en samling, innehållande tjäriln i alla dess utvecklingsstadier. 1 trakten af Flverum i Norge hade den mest intensiva härj- ningen ägt rum. Där i landet leddes åtgärderna mot dessa härj- ningar af jägmästaren Hkidenreich. I Värmlands finnskogar och i Dalarne blef farhågan för skadefjäriln mycket stor; emeller- tid hade den i allmänhet där uppträdt mera sporadiskt utom på några ställen i \'ärmland, där den öfverskridit riksgränsen i betyd- ligare mängd. Byråchefen Mkvks besökte nämnda orter i maj l')03. Af puppor från Norge hade likväl 2S procent afgifvit parasitsteklar, Exocliilttiu circiiniflexiim. Skulle det visa sig, att steklarna i all- mänhet uppträda så talrikt hos tallspinnarlarverna, torde man ej behöfva oroa sig eller lägga ned synnerligen m3'cket arbete för att motverka tallspinnarens härjningar. :- Larvrevisioner», d. v. s. un- dersökningar ölver. huru talrikt de hufvudsakligast under renlaven öfvervintrande larverna förekomma i de mest hotade trakterna af Värmland, komma att företagas nu i oktober af e. o. jägmästaren H. Woi ri . Här hos oss skulle omedelbart därefter d:r Grön- i:er(; vid Skogsinstitutet och i Norge statsentomologen SciuhKN komma att undersr)ka, i hvad mängd parasitstekellarver eller ägg förekomma i insamlade, från vinterkvarteret under mossan upptagna tallspinnarlarver från båda rikena. At resultatet får man se, huru- vida och i hvad omfång limning eller andra åtgärder behöfva vid- tagas mot tallspinnaren. Limning är mot denne ett osvikligt medel. Vid byråchefen Mi.\ks' undersökningar (ifver tallspinnarens lefnadssätt hade det visat sig, att nu i år larver, som utkläckts i bur, redan i eller något före medlet af september begåfvo sig ned i vinterkvarter, och detta hade bekräftats af d:r Groni-.kki; och enligt ett senare yttrande äfven af prof. Lampa vid Entomologiska Anstalten. Afven ute i det fria i Norge hade, efter hvad som kunde förmodas med anledning af ett meddelande från hr lli.i- iiENKKUH, tallspinnarlarverna gått till hvila ungefär vid samma tidiga skede, d. v. s. ovanligt tidigt mot i Tyskland, och detta oaktadt en hög temperatur under förhösten 1903. I Tyskland hade man i regel en generation hvarje år; hos oss och i Norge JjX KNIY)M()I.OGISK IIDSKkll I K/34. tydde iakttagelserna ganska bestämdt därhän, att tallspinnaren i regel behöfver två år för att utvecklas från ägg till fjäril. I Tysk- land komma larverna upp och börja frossa på tallbarrcn under lorsta hälften af mars, här och i Norge lörst i medlet af april: i Tyskland blitvcr den årliga »frattiden»» nästan dubbelt så lång- som här. Hos oss voro '>'' % af larverna i fjol höst nästan full- växta, men innevarande år endast 2 cm. långa, när de gingo i vintersömn. De sistnämnda kunde säkerligen ej hinna bli fjärilar nästa år, utan komme nog att öfvervintra såsom larver en gång till för att blifva fjärilar år l'>0?. Ar det nu verkligen regel i Sverige och Norge, att tallspin- naren där har tvåårsgeneration, så skulle i likhet med 1 '^02 ätven år l')04 blitva ett starkt >;fratår», om ej parasiterna (steklarna) då gjort tillräckligt för att förhindra detta, eller åtgärder i mån af be- hof vidtagits till förekommande af härjning. Emellertid hoppades föredraganden med anledning af steklarnes närvaro, att man hos oss ej komme att behöfva tillgripa några särskilda medel mot tall- spinnaren, i hvilket afseende de blifvande undersökningarna borde gifva utslaget. Prof. Al Ki\ ii.i.ii s yttrade i sammanhang med byråchefen Mkvks' anförande, att han i Hälsingland funnit tvåårig generation at den tallspinnaren närstående ekspinnaren, och att äfven detta talar för sannolikheten af, att den torre i vårt land vanligen be- höfver två år för sin fulla utveckling. D:r Hl. Hu ksikö.m meddelade, att han i september tunnit fullt utvecklad larv af tallspinnaren, hvilket borde varit omöjligt, om ej generationen varit tvåårig. Filip Trybom. X.AC.K.A XV.A FVXnoRTl-.R FOR COLICOPIFRA. fJcmetri^fi atricapillu^ Lin. är af undertecknad återfunnen i Skåne, Padenis. littoralis Gr.w. anträffad i Ulekinge vid Hon- neby, Bolitobius triniaculatiis Fm- och Sytiaptu!^ filiforinis F\i:. vid Påhlsjö, Helsingborg. B. Varenius. 89 Revisionsberättelse för år 1903. l inlertcckn:. le, utscildf att i^raii>ka Kntoinologiska I''öreiiin^ens räkpii >-kaj^>cr för år 1903, fä härmed afgifva följaiule berältclse : Slällningen i allmänna kas-^an framgår af följande: Debet. Inkomster: Influtna ärsafgifter: i för 1902 och 261 féir 1903 iö7- Statsanslag för ulgifvande af ' L'))]3satser i ])raktisk entomologi > 1,000 Räntor och utdelningar ä aktier 692: 50 Hehållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar 565: 76 Sålda se]wrater ur biblioteket 150 Summa kronor 3.980 Kredit. 26 UtgifUi : Ingående balans; Skuld till redogöraren 75^ 40 Krani^^tällandet af ärgäng 1903 af lidskriften och häftet 13 af Uppsatser i [)raktisk entomologi' 3,106: 86 Ltsändning af tidskriften till in- och utlandet 243: 62 Uppbördskostnader 22; 80 Kör bililioiekci bokinköp, inbindning, brandförsäkring 331: 25 För sammankomsterna 76: 70 Diverse: däriblan tnnd och P. F. \V.\HI,i;i".KG5i f(Mid, under året ej undergått någon förändring. Sr.ÄNDlC.V I.ED.AMÖTER.S fond har genom en ledamots afgift vunnit en tillökning af 100 kronor och OSK.AK S.ANI).\HI..S fond ökats med 129 kronor genom gäfvor af professor SVKX l,.\MP.\ med kr. 82: 50, fi>kcriin- spektören F. TRVIiOM mcil kr. 21: 50 och kassaförvaltaren kr. 25. Räntorna frän ofvannänmda fyra fonder hafva lillgoiloförts allmänna kassan till utgifters bestridande. tfO IN rnMiil.OClsk IIIi>KKIII I'>04. (lAKS (IKII.I.S xiipciKlielond, hvars änilamal är, att af -iii räntcafkasi- mii^; l)i-kosta van«lrinK»iilH'n a ^>o kronor ftir >>kolunjj[(loin har, sedan 2 12 Transport 12 i.Ni;i.i. c\: KtiKSi.Kk: ki;\ i>U)N.s|'.i:r Al I i:i.si-; rir ak m^o;,. vi rraii-|i(>rl 12 K|Miiulcrantlo ledamöter i utlandet 12 Ständitja ledaiiiiller, kor|)(irati()iier 4 li:t> i>erM>ner rS ^^ Ar-iedaiiiiiier i Sverijje, korporationer 11 ]>:i> personer 216 ^t- l):o i Nori^e d:o 11 l>;o i Finland il:o iS I):o i I)aiiinark d:o j; Summa 307 At" urslcdaniöterna i S^■erigc voro 2 befriade frän afgift. Allmänna kassans medel voro, i den mån de lö]iande lUt^ifierna det medgafvo, för Föreningens räkning insatta i Stockholms Handelsbank och Stockholm- Inteckningsgaranti Aktiebolag samt därä iqiplupna räntor liii- godoförda kassan. l-'onderna> meilel voro \id arets utgång placerade: A. F. REC.NKI.I.S tond: 2 ]iret'. aktier a 1, 000 kr. i Söderfors ISruks .Vklieiiolag 2,000: — I*. 1-. Wahlbergs fond: 2 prel. aktier ;i 1. 000 kr. i Söderfors r>nd.kr. 22 p. ii;~i2S 1901'. \rRi\ ii.i.ir Niri: I I iMiKMM I Ri N .\r 9; Diesc schöne Art känn leicht mit ./. hra- sin öder mit den For- men der ^-Irrifn-Civup- pe verwecliselt werden. Durch die Stcllung des DiskalHeckes 1 b der \'ordernijgel weicht sie von -•:/. hnrsin und die ubrigen Arten meiner kj^.. 3,. j,,.,,„ icucopyga. siebenten Untergruppe ai-riv. (/. ab und muss in die sechste LIntergruppe gestelit wer- den. \'on allén bekannten Arten dieser Ciruppe mit Aus- nahme von A. omröra Tkim. ist sie aber durch die weisse Farbe des Hinterkörpers so fort zu trennen. Diese weisse Farbe tritt auch beim Weibchen sehr ausgeprägt auf, wodurch dasselbe sich auch \om Weibchen der A. hrtrsia unterscheidet. Die \'orderflugel sind vollständig beschuppt ohne Spur des glashellen Feldes, welches fiir A. bnvsia aus- zeichnend ist. 109. Acraea Mairessei n. sp. — Fig. 33. — Nigro-fusca, pectore albido-maculato, abdomine supra biseriatim flavo-ma- culato, infra vittato, pedibus flavis basi femorum nigra; alis supra nigris anticis fascia subapicali maculis tribus in areis 4 — 6 sitis composita, macula magna iwex L':;e, macula elon- gata prope apicem celluhu maculaque irregulari aie.e l'b albis, subpellucidis, posticis fascia discali (maculis septem are- arum Ib, le, H- 5 et cellul.-e discoidalis compositaj sulphurea; alis anticis infra nigro-fuscis maculis albis ut supra dispo- sitis et maculis '') margina- libus arearum 2 — 10 (in areis apicalibus elongatis) hete sul- phureis; posticis infra totis sulphureis ad basin et mar- ginem levissime virescenti- bus, maculis basalibus et di- scalibus (arearum r'a, l"b, Araca Mairessei. Al klV. h' cl / lu^ris, coslis Ib, 2—1 latissime iii^n)mar«i;inatis, siri^Ms intuivostalibus, abbreviatis. niaculitormibus, marsinem haud attitiKentibus. V. — l-^xpans. alar. .")?, mm. I on^^osebiet : Li^unda (.Maikkssi:». — Museum Biuxel- Icnse. Diesc Art ist otTenbar dieselbe, welche ich in Rhop. Aclhiop. als srrvoim Ciou. betrachtete. Da aber nach GklM- sii.wv (Tr. R. Soc. I':dinb. :^) p. 4. 1.S98) der Typus von srrvDiin zu Arraa riirds \ar. Ivcnoidcs gehört, muss fiir die vorliegende Art ein neuer Xamen angewendet werden. Das VI >n Dkwhz (Xov. Acta Acad. Xat. (ur. 41: 2 n:o 1' p. 1^ t. I f. 7) abgebildete Stiick stellt eine \'ariation öder Aberra- tion \o\\ welche durch die rotgelbe Farbe der Mittelbinde der Hinterlliigeloberseite ausgezeichnet ist; diese Form mag var. (ab?) Dih'i/:i benannt werden. Acrcra Maircssci ist beson- ders durch die breit schwarz gerandeten Rippen auf die Un- terseite der Hinterfliigel und die daselbst am Saume nicht ausgebildeten Striche der Zwischenaderfalten ausgezeichnet. Auch auf der Unterseite der \'ordernugel sind die Längstriche der Zwischenaderfalten rudimentär. I 10. Acraea circeis var. orientis n. \ar. — Diese Lo- kal rasse unterscheidet sich \ox\ \"ar. lycooidcs dadurch, dass die Flugel eine mehr tief schwarze Grundfarbe haben, dass die helle Flecke der Felder Ib und .5 der \'orderflugel ganz fehlen öder nur angedeutet sind und dadurch, dass die gelbe .Mittelbinde der Hintertliigel viel breiter ist und fast die Wurzel der Mittelzelle erreicht. ef, ?• Deutsch (^st-Afrika: Tkami. — Museum Holmi.e. 111. Acraea Ertli n. sp. — Fig. 34. — 9- Xigro-fusca, albo-punctata, palpis llavicantibus apice nigris, abdomine supra duplice serie tlavoguttata et infra flavescente; alis anticis supra dimidio fere basali usque ad exitum costre '•i.i^e rufo-brunneo, ad costam infuscato, dimidio autem apicali nigro fascia trans- \'ersa, curvata alba maculis h elongatis, in areis 2 — T), 10 et 1 1 sitis, composita et ad costam 2:am cum colore brunneo confusa, infra pallidioribus costis lineisque intercostalibus ad marginem nigris, ad apicem celluki.' discoidalis fascia lata trans- versa, paullulum diffusa nigra; alis posticis supra rufobrun- AIKIVII I. US: NKll-. 1 I- IM I XH' IKK IN A' 95 .Lrud J-.rtli neis, margine aci api- cem paullo latiore strigisque intercosta- libus ni^ris, infra multo pallidioribus. Lisque ad marginem sordide lutescentibus strigis ut supra ni- gris et ad basin ut in speciebus aftini- bus nigropunctatis. — Long. alar. exporr. 63 mtn. Deutsch Ost-Afrika: West Usambara. — 1 9 in J.*N. 1-3rtl"s Sammlung. 1 1 _'. Euryphene fulgurata n. sp. — Fig. oö. — ?. Alis supra usque ad inediuni brunneis, deinde albidis anticis apice et ad marginem, posticis ad angulum ani infuscatis signaturis fuscis; anticis signaturis cellulae discDJdalis, maculis subba- salibus triangulis vel elongatis arearum 1 b — 6, maculis discalibus elongatis arearum Ib — h, maculis rotundatis sub- marginalibus arearum Ib — 4 nec non linea submarginali valde angulata nigro-fuscis ornatis; posticis signaturis celluke discoidalis, maculis duabus subbasalibus arearum 5 et ^>, ma- culis 5 rotundatis discalibus in areis '1 — 6, maculis parvis elongatis submarginalibus arearum 1' — h nec non linea valde angulata submarginali nigro-fuscis ornatis; alis infra ad basin leviter brunnescentibus, pone medium griseo-albidis signaturis obsoletis aut deletis, anticis ante medium arearum I b — h serie transversa macularum albidarum, ad costam 5"'" angulata, in i-reis Ib — 3 extus fusco marginata; posticis ma- culis similibus at ma- gis obsoletis in areis le — 4 et 7 pneditis. Kxpans. alar. ifin iisis und riöriisis am nächsten, hat aber auf der Unterseite die typische Zeichnung der ubrigen Di('s/o^')i(j-Avt.en behalten. Zu dieser Cuuppe der Gattung Dirsfogyiia gehört auch die von Butler neulich (Proc. Zool. Soc. 19Ö1*: 1 p. 47 t. 1 f. '2, 3) als runaraiita beschriebene und abgebildete Art. Da Bi'TLERS anianmta aber nichts mit D. miuiranta Karsch zu ihun hat, schlage ich fiir sie den Namen Dicstoi^xtia Biitlcri vor. 97 rr\"i:rKLiXGi:x af ktt polistes-samhälle AF GOTTFRID ADLERZ. Släktet Po/isfcs intager en säregen ställning ibland de sociala vespiderna och erinrar såväl i sitt allmänna utseende som i vissa morfologiska detaljer mer om de solitära arterna af familjen än om släktet Vespa. Hufvudets ställning, det långsluttande mediansegmentets form, det klocklika 1 abdo- minalsegmentet, den smärta, framåt afsmalnande abdomen, den klolikt böjda yttersta antennledcn hos hanen, alla dessa och ännu flera detaljer äro lika mänga afvikelser från släktet Vespa och likheter med vissa Od3'nerider. Den synnerligen enkla bobyggnaden, h\ilken släktet Polistes delar med flera exotiska släkten, bidrager också att stämpla släktet i fråga såsom en i sin utveckling efterblifven gren på de sociala vespidernas stamträd. Ehuru Polistcs bigliimis L. inom vårt land ej hör till de större sällsyntheterna, äro dock tillfällena att iakttaga den vid boet så ovanliga, att hvarje meddelande däroni torde kunna påräkna intresse. I Medelpad har jag hvarje sommar haft tillfälle att iakt- taga /^o//5/rs-individer, och särskildt under den varma som- maren 1901 uppträdde arten ganska talrikt, synnerligast under förra hälften af augusti, då äfven hanar sågos. De flesta iakltogos på tistelblommor (Circium arvensc) och på alarnas blad vid hafsstranden. De voro föga skygga, utan tvärtom mycket lätta att fånga. Oaktadt ihärdigt sökande kunde jag emellertid icke finna något bo. Detta lyckades mig först sommaren 1901'. Den 8 augusti nämnda sommar träffades detta bo fästadt Entomol. TiJskr År^. jj II. j, (1004). 7 I (;8 KNTOMOI.OOISK TIDSKRiri- 1904. vid unj^^efiir ' ... meters hcijd (ifver marken på en mot söder vänd, i det niirmaste lodrät klippvägg ^ Boet utgjordes af en enda cellkaka, hvilken, såsom vanligt hos detta släkte, utan ringasto skyddshölje var med sitt upphängningshand fästad parallellt med klippväggen, i vertikal ställning, hvarigenom cel- lerna sålunda få ett i det närmaste horisontellt läge, med utåt riktade mynningar, i motsats till förhållandet hos släktet Vespa med dess horisontella kakor och nedåtriktade cellmynningar. Det 5 mm. långa upphängningsbandet var från sidorna starkt hoptryckt, så att det knappt nådde en tjocklek af 1 mm., hvaremot dess bredd i vertikal riktning var 4 mm. Det må.ste ha stor styfhet och seghet, då boet utan ringaste skydd är blottställdt för regn och blåst. . Det var fästadt på öfversta fjärdedelen af kakans baksida och hade således ett betydligt excentriskt läge. Bredvid boet satt på klippväggen ett annat upphängningshand, förmodligen härrörande från något bo sedan föregående år. \'ädret var disigt, och klockan var 7 — H på kvällen. Stammodren satt sofvande på boets baksida. Hon var ännu ensam, ty de synnerligen ogynnsamma väderleksförhållandena denna sommar hade påtagligen fördröjt atkommans utveck- ling. Hennes slitna vingspetsar vittnade om hennes ålder. Getingen infångades i en ask. Boet lossades försiktigt och fördes hem, där det underkastades en närmare undersök- ning. Cellkakans vertikala diameter var 39 mm., den hori- sontella 37 mm., hvilka båda mått tagits på kakans framsida från yttersta cellkanten på ena sidan till den motstående på andra sidan. På baksidan däremot voro måtten mellan de yttersta cellernas baser respektive 25 mm. och 1'1! mm. Fullt horisontellt läge hade således blott de i samma nivå som upp- hängningsbandet fästa cellerna, medan de senare tillbyggda, särskildt de nedersta, mer eller mindre afveko från den hori- sontella riktningen. Cellernas antal var 45, då de små, ännu ofullbordade i kakans utkant medräknades. De mellersta cellernas djup ') Redan I, inse omtalar denna getings benägenhet all bygga sill bo på klippornas sydsida. Han säger därom (Syst. Nat. Ed. XII. Tom. I. Pars. II, pag. 951- ad latera auslralia lapidmn conficit nidum e fistulis aggregalis". ADI.KKZ. UrVKCKI.INGF.N AK ETT POLISTESSAMHÄI-IK. 9y var 24—30 mm., deras diameter vid mynnirii^en 0,5 mm.; formen sexkantis;. Endast de yttersta cellernas fria hälft hade ännu kvar den ursprungliga cylinderformen, hvilken, såsom man känner, tillkommer den första vid upphängningsbandet fästa cellen, sä länge den ännu är ensam. Marchai. \ som haft tillfälle att iakttaga bobyggnaden i detta tidiga utvecklings- stadium, beskrifver denna cell såsom alldeles cylindrisk. Då den 2 cellen byggdes, uppstod en plan yta vid beröringen med den 1, och denna 2 cell var äfven i öfrigt mindre regel- bundet cylindrisk. Då den 3 cellen byggdes i vinkeln mellan de två första, uppstodo äfven där plana ytor på beröringsstäl- lena. Den 1 cellen blir sålunda hexagonal först »sous Fin- fluence du tiraillement exercé sur elle par les cloisons des cellules adjacentes». Såsom synnerligen instruktivt i denna fråga vill jag framhålla iakttagandet af den likartade inverkan, som de närliggande bubblorna i såplödder utöfva på hvaran- dras form. Cellernas väggar voro förfärdigade af grått, synnerligen tunnt och glest, florlikt material, med en mängd större och mindre hål. Endast bottnarna voro af tätare beskaffenhet. Jag förmodar, att denna boets luftiga beskaffenhet kan bidraga att minska dess vindfång, så att det därigenom mindre lätt lösslites af stormen. De 7 äldsta, d. v. s. närmast upphängningsbandet be- lägna, cellerna voro slutna af hvälfda lock, som dock ej sutto i själfva mynningen, utan djupt in, 7 — 12 mm. innanför myn- ningen. Dessa lock hade ett helt annat utseende än de hvita, höghvälfda lock, som larverna af släktet Vespa spinna vid själf\'a cellkanterna och som nå högt öfver cellernas myn- ningar. De äro till färgen mörkt gråbruna, men visa eljes samma struktur som F<'.s/)rt-larvernas kokonger. Äfven den cellväggarna beklädande spånaden hade samma mörka filrg. Af de öfriga cellerna innehöllo 3 fullvuxna larver samt några helt små larver. I några af dessa senare samt i några föröfrigt tomma celler fanns en h vitgul, fast massa af söt ' Paul Marchal: Obsenaiions sur les Polistes (Bull. de la Soc. Zool, k riiiskkiri ir7samhällenas förblir mycket oansenligt. x\A I'NXDokti:r för COLEOPTERA. Aiiiara littoira rii<'M>. 1 ex. vid Helsingborg under sten maj 1V'(.>.). Braclujuis cn/>i/(7/is L. 1 ex. vid Markar\-d i Småland juli l^VOl!. Omopliroii limbatHS Fauk. Allmän vid småsjöarnes stränder vid Markaryd i Småland juli 1903. Hclophonis laticollis Thoms. 1 ex. i en damm vid Pälsjö nära Helsingborg juni l^-^OS. Cryptoplciiriim ininutuin Hkkhst. Allmän vårtiden i torr spill- ning i Helsingborgstrakten. Agathidiimi picctim Thoms. 1 ex. Roeskilde (Boserup skoo) Danmark -"-, 1903. LaiJiridiits Bcrgrothi Reiti. Tämligen allmän i Helsingborg framför allt å torkade skelett, som blifvit uthängda till blek- ning. Uloma Pcrroudi Mli.s. Ej sällsynt i ruttnade sågspånshögar vid sågverken i Markarydstrakten i Småland juli 1902. Triboliitni confiisinii Dr\. Allmän i sädesmagasinerna i Hel- singborg. Calandra o/y-cr L. 2 ex. i ett magasin i Helsingborg. Hylobiiis piiicti Fai^r. 1 ex. vid Engelholm genom håfning augusti 1903. Catops lo)igiilus Kkiin. I mängd \id Helsingborg den 17 mars 1904, TclnintopJiiliis Schönlnrri Gvli.. Pålsjö skog vid Helsing- borg under håfning den 20 aug. 1903. Crypfop/ingifs sitbfimiatits Kraatz. I källare i Helsingborg i stor mängd under vintern 19(»3 — 1-. Bnryodnia hrvigata Gvi.i . 1 ex. under en sten i Engelholms kronplaniering den 17 mars 1904. Harald Muchardt. I07 BEITRÄGK ZrR KEXNTNISS DER IXSEKTEXFAUXA \'0X KAMERUX. X:o 26. BESCHREIBUNG EIXER XEUEN CYXIPIDE AUS KAMERUX vo.\ J. J. KIEFFER (Bitsch). Eine seltsame Cynipiden-Form hat Henki de Saussure im Jahre 1890 in »Histoire de Madagascar par Alfred Grandidier, vol. XX, Hyménoptéres, pl. 20, fig. 8, $» abgebildet und mit dem Xamen Obrrthurclla Icnticularis helegt; eine Beschrei- bung derselben wurde jedoch nicht gegeben. Der Genfer En- tomologe \\a.\' so freundlich mir später das typische Exemplar zur Ansicht zu senden, so dass ich eine ausfuhrliche Beschrei- bung desselben veröffentlichen konnte. (Marcellia, vol. II, 1903, p. 87 — 89). Ein zweites Exemplar dieser Art betindet sich im Reichsmuseum zu Stockholm, wahrscheinlich von ^\^vHl.- HERf, im Kaffernlande eingesammelt. Durch die Giite des Herrn Prof. Dr. SjosTEDT wurde es mir nun möglich noch eine zweite zur Gattung Obcrthiirclla Sauss. gehörende Art kennen zu lernen, deren Beschreibung hier folgt. Oberthiirella tibialis n sp. Körper schwarz; Huftcn, Beine und Abdomen kirschrot und glänzend; die vier vorderen HCiften dunkeirot; Mund und loS i:n lOMoi.omsK iidskkii r 1904- Abdonicnstiel schwnrzbraun; EndKlied der Antennen apical roibraun. \'<)n O. Iciitirulnris durch folgende Merkmale zu unierschciden: l:o Endglied der Antennen mehr als doppelt so läng als das vorletzte, bei Icnficularis dageg rn fast dop- pelt so läng als das vorletzte. 2:o Pro- und Mesonotum mit ticfcn, groben, sich nicht beruhrenden Punkten, die zvvischen- riiume matt und sehr fein quergestrichelt; bei Icnficularis sind dagegen Pro- und Mesonotum sehr grob netzartig ge- runzelt. 3:o Propleuren grob längsgestreift, mit zerstreuten tiefen und groben Punkten; bei Iciiticitlaris netzartig gerun- zelt. Beide Arten haben den Hinterrand des Pronotums tief winkelig ausgeschnitten, und am Mesonotum, zwischen den Parapsidenfurchen eine im \orderen Drittel erloschene Mittel- längsfurche; ebenso haben beide, ausserhalb der drei Metano- tumleisten noch je einen starken, unten zapfenartig vorstehen- den Längskiel, vor welchem ein deutlicher Höcker liegt. 4:o Fliigel braun aber iiberall durchscheinend, die drei Basalzellen und die Hintcrfliigel viel heller, die Radialzelle, die zwei ersten Cubitalzellen und der obere Teil der dritten Cubitalzelle dunk- ler braun ; Areola (2. Cubitalzelle) ziemlich deutlich, 2. Cubital- querader sehr dick. Bei Iciiticitlaris sind die vier Fliigel ganz dunkelbraun, die vorderen zum Teil undurchscheinend. 5:o Hintere Hiiften an der Aussenseite sehr fein und dicht punk- tirt; bei Iciiticitlaris iiberall glatt und glänzend wie die Femora. (y.o Hintere Tibien grob und fast netzartig punktirt-runzlig; bei Iciiticitlaris glatt und glänzend, nur mit zerstreuten Punk- ten, in denen eine Borste steht. 7:o Sporn der vorderen Ti- bien am Ende zweispaltig, bei Iciiticularis aber ungeteilt. S:o Grosses Abdominalsegment (5.) sehr fein und wenig dicht punktirt, im hinteren \'iertel aber sehr dicht und fein punk- tirt, im vorletztcn \'iertel beiderseits mit zerstreuten groben Punkten; bei Iciiticitlaris gleichmässig sehr fein und wenig dicht punktirt. ^':o Körperlänge ?: 10 mm.; bei Iciiticitlaris 13 mm. \'orkommen: iNamciun. wo ein Exemplar von S.iöstedt erbeutet uurde. O. Iciiticitlaris w urde bei Tananarivo in Madagascar sowie in Liberia und, wie gesagt, wahrscheinlich im KafTernlande beobachtet. KIKFrKK. KINK NKTK (. VM l'1 1 H; AlS KAMI:RI"N. lOy Gattungsmerkmale. Kopf von oben gesehen breiter als läng; von vorne, länger als breit; Augen stark hervortre- tend, kahl, verhältnissmässig klein, elliptisch, kauin so läng, wie die Wangen; Scheitel fast flach, mit einem seichten von einer Längsleiste durchzogenen Eindruck; Hinterhauptsrand scharf; der ganze Kopf ziemlich grob netzartig gerunzelt, am Gesicht fast quer gerunzelt. Antennen beim ? 13-gliedng, so läng als Kopf und Thorax mitsammen, der Augenmitte gegeniiber inserirt; 1. Glied so läng wie das 4.; 2. so läng als dick, halb so läng wie das 3., welches etwas kiirzer als das 4. ist; die folgenden allmählig kurzer und sehr wenig dicker werdend, -ille walzig; Endglied länger. Pronotum mitten verengt, hinten tief ausgeschnitten; Para- psidalfurchen durchlaufend, zwischen*-ihnen eine in der vorde- ren Hälfte erloschene Mittellängsfurche. Scutellum vom Me- -onotum durch eine gerade Querfurche getrennt; am Grunde mit einer grossen, fast seine ganze Breite einnehmenden, tiefen und von drei Längsleisten durchzogenen Grube; hinten drei- zähnig, mittlerer Zahn stumpf und so läng wie das Scutellum; Jie zwei anderen kaum länger als breit. Postscutellum quer und sehr schmal. Metanotum sehrabschiissig mit drei starken Längsleisten ; Mesopleuren mit einem Höcker unter dem Fliigel- schiippchen, und einem unten höckerartig hervortretenden Längskiel neben dem Metanotum. Der ringförmige Fortsatz an dem das Abdomen entspringt, ist längs gerippt. Fliigel schwach behaart, unbewimpert; \'orderflugel mit länger, spitzerund ge- schlossener Radialzelle; Cubitus am oberen Ende der Basala- der entspringend ; Areola vor der Basis der Radialzelle liegend; Hinterflugel mit drei Frenalhäckchen, ohne geschlossene Zelle. \'order- und Mittelbeine von gewöhnlicher Form; Sporen 1, 2, 2; Hintere Femora etwas verdickt, unterseits im oberen Drittel mit einem starken spitzen Zahn; Metatarsus so läng wie die vier folgenden Glieder zusammen; zweites Glied so läng wie die zwei folgenden mitsammen; drittes und viertes höch- stens so läng als dick; Endglied etwas länger als die drei vorigen mitsammen; Krallen gross, am Grunde mit einem \\enig deutlichen Zahn. Abdomen nicht, wie bei den Evaniidac, hoch oben am IIO KNTOMOLOGISK T1I'>KKII I I 'J04. Metanotum entspringend, sondern, wie bei den Stcpliaiiidar ctwa in >,'leicher Entfernung vom \'orderrande des Metano- tums und der Hinterhuften, deutlich gestielt; Stiel P ., mal so läng wie dick, schräg nach oben gerichtet, \hr\ Längslei- sten durchzogen; der iibrige Hinterleib eirund, kaum merk- lich comprimirt; '2. Segment schmal zungenförmig; 3. und 4. breit zungenförmig; 5. das längste; 6. und. 7. sehr kurz Hypopygium (»hne Bauchdorn und nicht hervorstehend. BERICHTIGUXG. In mcincr kleinen Arbcit iiber die vyn Htrrn Professor Sjöstedt in Kamerun erbeuteten Coprophagen, (Arkiv för Zoologi 1904- P- 399" -*05) hnilcn sich einigc Fehler, welche der Berichtigung bediirfen. ]). 400. In der Beschreibung von Psetidofedaria ist Zeile 5 von unten siaii schlank scharf' zu selzen. p. 401. Catharsius Etcoclcs Cast. Hier isi mir ein Irrthum uniergelau- fen, der mir unerklärlich ist. Die Thiere, welche mir vorgelegen, sind nicht die genannte Art, sondern die ebenso häufige als weiiverbreitete, welche als C. Pitherius F.^br. bekannt ist. Es hat nun aber O. Watkrhause in den Proc. of the Zool. Soc. London 1888 p. 86 milgetheilt, dass das im British Museum bcfmdliche typische Exemplar des C. Pithecius Fabr. ein unreifes Stiick des ostindischen C. Sabacits Fabr. ist, und vorgeschlagen, die africa- nische Art mit iJejcans Namen ^Sesostris» zu belegen. Es wird also p. 401 zu setzen sein: 7. Catharsius Sesostris (Dej. i. 1.^ Watkrhause, Proc. Zool. Soc Lond. 1888 p. 86. — C. Pithecius auctor. Uber die ganze afric. Region verbreitet. p. 402. Cofris camernnus ; hier ist hinter cpnjusiis BoH. einzuschalten ähnlich". j). 403. Diastcllopalptts twctis, hier ist statt (on $ procer) zu lesen (an 9 praeced.r). Diese Bemcrkung erledigt sich aber, da Henri d'Orbigny in seinem Mémoire sur les Onthophagides dAfrique, Annales de la Soc. Entom. de France 1902 p. 306 bereits fcstgestellt hat, dass Onthofhagus CDiastclIo- Palfnis) cbenintis Bates mit noctis Tho.ms. identisch ist. Leipzig, April 1904. Carl I^elsche. AXXr XAGKA ORD OM HERR EMBR. STRANDS »NORSKE FUND A\' HEMIPTERA» AF O. 1^. REUTEK. Herr E. Strand har icke varit nöjd med den belysning, jag i Entomologisk Tidskrift 1903 gifvit hans därsammastädes Mffentliggjorda fynd af norska Hemiptera. Han förebrår mig — fullkomligt obefogadt — att hafva framkommit »med per- sonligheder og uartigheder» och framkastar den lindrigt sagdt puerila insinuationen, att mitt uppträdande skulle förestafvats Järaf, att han i sin uppsats vågat göra mig uppmärksam på en unöiagtighed» i min af handling >^ Finlands och den Skan- dinaviska halföns Heteroptera^> , eller däraf, att han icke sändt silt material att bestämmas af mig, utan af min vän dr Hor- VATH ! I Jag har svårt att tänka mig, att en mogen man på allvar kan förutsätta en dylik simpelhet och narraktighet så- -om motiv för en fortfarande enligt min tanke berättigad och >aklig kritik. I alla händelser utgöra dessa invektiv ett bi- drag till belysningen — denna gång ej mer af herr Strands fynd, utan af hans egen personlighet, om hvilken jag hittills, oaktadt hans påstående, icke yttrat ett enda ord. Så motbjudande det under sådana förhållanden än är, nödgas jag dock ännu återkomma till hans ofvan berörda uppsats. Herr .S. säger i sitt polemiska inlägg, att jag offentlig- gjort -Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera-' för att, såsom jag i företalet uttryckte mig, -^ sporra intresset för denna IIJ KNTOMOLOGISK llDSKKIl I I904. insckt^rupp och förebrår mig, att jag nu, då »det siersyn indtnutler», alt en man uppstår äfven i Norge, som också •där ägnar uppmärksamhet åt Hemiptera, »overfalder» honom för alt, såsom det synes, vilja göra honom : u.nulig blandt koUegaer». Denna fr)rebråelse ber jag att få bemöta med några frågor. Huru skulle t. ex. våra ornitologer betrakta en författare, som företoge sig att i en vetenskaplig tidskrift berätta, att han under sina många resor i Norge lyckats tillvarataga ett exemplar af ^råsparfven, kråkan, göken, gräsanden o. s. v.? Eller hvad skulle lepidoplerologerna säga om, att nässelfjärilen, coleoptero- logerna om att vanliga tordyfveln proklamerades såsom för Norges fauna nya arter? Icke behöfde en förf., som gjorde sig saker härtill, »öf\'erfallas för att göras omöjlig bland kolleger. Det är emellertid just liknande eller snarliknande barockheter herr S. publicerat. Jag har nödgats belysa dem med dessa exempel, då han icke själf tyckes hafva någon aning om, att han på detta sätt förplumpat sig. Det är icke den omständigheten, jag förebrått honom, att han »skal ha angit som ny for faunaen en del arter, som allerede tidligare \-ar kjendte herfra-, utan att han såsom sådana anfört en mängd sedan långliga tider väl bekanta, alldeles \'anliga arter, att han med andra ord utan ringaste fackkunskap anser sig kunna uppträda såsom författare. Cicadiila scxnotata t. ex., af h vilken »för faunan nya art» han lyckats finna »ett un- icum , är en art, som förekommer ytterst talrikt ända högt upp i Finnmarken och helt visst i Norge likasom hos oss i antal individer betydligt öfverträffar vår vanliga vägglus. Jag har ingalunda genom min, af herr S. åberopade af- handling önskat sporra ett intresse, som ger sig ett dylikt okritiskt uttryck. \'äl sannt, »qvod non est in litteris, non est in mundov. Men vid sidan af notiser af värde har herr S. publicerat en massa sådana, hvilka ej äro värda trycksvär- tan. Hvarför har han ej låtit någon fackman utarbeta upp- satsen och publicera densamma? Eller har hufvudvikten legat därpå, att hr S. själf skulle uppträda såsom dess för- fattare? Man kunde tro något dylikt, då man erinrar sig, huru han skyndar sig att i utländska tidskrifter referera sina KKIIKK: 1.. STRANDS NORSKK FIXD AV HI.Ml P I KRA . II3 små entomologiska utkast — en literär verksamhet, som icke undgått att på flera håll väcka en uppmärksamhet af annat slag, än den antagligen afsett. Med på samma sätt tillkomna af handlingar, som herr S:s »Norske fund av Hemiptera», kunde våra unga studenter och skolelever utan svårighet fylla en volym af Entomol. Tidskr. Att hopbringa en insektsam- ling, låta den bestämmas af en fackman och sedan till nam- nen foga en mängd lokaluppgifter jämte alldeles okritiska an- märkningar är ju den enklaste sak i världen! Men jag tror icke, att Ent. Tidskr. i längden vore synnerligen smickrad af att trycka dylika »vetenskapliga» alster. Och icke heller tror jag, att våra studenter vore nog lättsinniga att insända dem till publikation, innan de genomgått tillräcklig fack-kritik. Hvarför har herr S. ej vändt sig till de fackmän, som linnas i Norge, t. ex. herrar Warlok och W. AI. Sch()vf.n? Att fordra, det Red. för Ent. Tidskr. skall vara i stånd att göra nödiga rättelser inom alla områden af entomologin, vore absurdt^ Herr S. säger visserligen, att jag »ikke har noget hver- ken med udgivelsen eller redaktionen av tidsskriftet at gjöre». Om jag det oaktadt tagit hans uppsats till tals, beror detta äfven därpå, att jag allt ifrån tidskriftens grundande varit varmt intresserad för densamma och äfven en lång tid såsom flitig medarbetare stått redaktionen nära. Slutligen ber jag att få bemöta herr S:s inkast beträffande min sprcetenderede kjendskab til Norges Hemipterfauna». Om en art förekommer allmänt t. ex. i det sydliga Sverige — säger han — går det icke utan vidare an att sluta till, att den är utbredd öfver »tota Scandinavia». En lärdom, som blott har det lilla felet, att den meddelas orätt person — minst ett par decennier innan herr S. begynte sin entomologiska verksamhet har den satsen varit mig väl bekant — ; intres- sant är denna lilla läxa dock med hänsyn till det öfverlägsna sätt, hvarpå den gifves. Den är för öfrigt alldeles omotive- rad, ty några sådana slutsatser har jag alls icke dragit i min kritik öfver herr S:s hemipterfynd. Mina åsyftade anmärk- * Angående denna sak får Red. för öfrigt hänvi^^a till, hvad som i an- mälan på omslagets andra sida, raden 6 och 7, blifv it anfördt. Entomol. Tidskr. Jr^. 23, H. 2 (1904) 8 114 KNTOMOI.OCISK lIDSKkUl I904. nin^MF beröra, såsom hvarje hemipterolog finner, rena ubi- quister, om hvilkas talrikhet och vidsträckta utbredning ofta långt upp i norden jag varit fullt underkunnig icke blott genom de förteckningar, som redan i Norge publicerats./ utan äfven genom egna där gjorda fynd och mig meddelade enskilda, ännu otryckta notiser. Herr S. ber till sist mig »feie for egen dör» innan jag tiinker på min nästas, och han förebrår mig, att i min af- handling »Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera>' »mangler cnhver angivelse av norske lokaliteter for Sc/iinis fiiorio L., Drvnius sy/vnficiis Fah. och Scolopostcliius poda- ^rints Fai 1 ., der alle staar i Sikkki». Beträffande Scliinis iiiorio L. saknas uppgiften därför, att den af Sikbke anförda arten alls icke är S. niorio, utan S. liictitostts M. et R., så- som äfven ScHovKN med ledning af min af handling senare ut- redt i ( brist. \'idensk. Selsk. Forh. 1889, N:o 5, p. 4. Då jag ej ägde tillgång till Sif,i;kks exemplar, kunde jag ej med visshet afgöra hvilken art, han åsyftade. Emellertid förebrår mig nu herr Sik.and, att jag ej anfört 5. niorio bland norska Hemiptera, okunnig om att denna fråga redan för länge sedan af ScHövKN fått sin rätta belysning. Scolopostcthiis poda- j:^ricus F.Ai.i.. åter är en kollektiv-art — och då jag ej sett SiKiiKKs samling, kunde jag ej anföra någon norsk lokal för de arter, den möjligen omfattade. Ett yrkande på att anföra lokalen för Fai.i.kns podajjricus är i våra dagar ett nonsens; lokalerna måste ju hänföra sig till någon af de arter, af hvilka den är sammansatt. Hvad beträffar den tämligen allmänna Dryniiis sylvaticus Fah. har uppgiften »Norge» verkligen af förbiseende bortfallit. Må herr S. nu blott icke åter tro, att jag varit så sensi- bel för denna hans anmärkning, att den framkallat ofvanstå- ende »uartigheder». Det gör mig sannerligen ledsen att hafva nödgats föra dem till torgs, men jag hoppas, att den opartiske läsaren skall finna, att skulden härtill icke är min. Jag hoppas emellertid att dessa »uartigheder og person- ligheder , framkallade af herr S. själf, härmed å ömse sidor skola vara afslutade, ty någon direkt nytta hafva de alls icke för vetenskapen, om än möjligen för en del » vetenskapliga :> författare. XAGKA S\'EXSKA 11 HNEUM0NID-F\X1) A. ROnAN. Nedanstående bidrag till landets insektsfauna vilja i sin mån fylla några af luckorna i vår kännedom om densamma. \'isserligen är Sverige det kanske bäst undersökta land i Europa med afseende på parasitsteklarne, men dessa under- sökningar hafva hufvudsakligen gällt landets sydliga delar, hvarför mycket nytt kan väntas från norra Sverige. De här meddelade formerna härstamma nästan alla från Uppsala-trak- ten, h\ilken lokal därför ej kommer att särskildt omnämnas. Fam. Ichneumonidae. Subfam. Ichneiimoninae. Coelichneumon derasus Wksm. var. piciiis n. var. ?. A specie genuina pronoti coUare supra calloque utrinque ante te- gulas albidis, stigmate alarum nigricante, anguste ferrugineo marginato discedens. Ett ex. på en hagtornshäck i bot. trädgården d. -7., 1902. Granskad af dr H. Xoruexströ.m, Linköping, som äfven anser arten \ara derasus \\vsy\. Ichneumon hsematonotus Wfsm. : J $ funna i en gran- stubbe d. ^''/lo 1901. Är möjligen identisk med /. alpcstris H(;n från fjälltrakterna. 11^ l.NIOMOI.OOISK lIDSKKin I904. Ichneumon amphibolus Kkikchi'..: ? tagen öfvervintrande liera gånger i barrskog under åren 1<-X)2— 03, isynnerhet 1901!. Kkikchijalmkks beskrifning efter ett under tallbark vid Wien hittadt ex., stämmer i allmänhet väl, men beh^fver utvidgas för att passa till ett flertal ex. Antenno; apicem versus attenuata; apice ipso subacuto, tlagelli articulo 6:0 quadrato, annulo albo extus vix infuscato; mesonotum antice subopacum, scutellum nitidulum; abdomen postpetioli area media distincte aciculato, areis lateralibus rugoso-punctatis, gastrocoelis iisdem Stenichneumonum mino- rum similibus, transversis; postpetiolo c\ segmento 2:o, inter- dum etiam 3:o magis minusve, obscure rufis, rarissime abdo- mine toto nigro. — /. stigmatorio Zkti. proximus, sed antennis validioribus dimidio basali non rufo-tincto, area supero- media metanoti subelongata, femoribus anticis semper seg- mentoque 3:o abdominis Sccpissime nigris, colore rufo obscu- riore bene discretus. Long. 7,^ — 10 mm. Xy för Sverige; ett ex. från Helsingland, märkt <:nova sp.' i Riksmusei samlingar. Ichneumon didymus Grav. r/' (verosimiliter). Syn. /. crassorius Dksv. (verosimiliter). Ett ex. flygande kring buskar d. ^'/o 1902. Som beskrifningen på /. crassorius (enl. Berthou.mieu) ej till fullo stämmer och dessutom blott an- ger färgen, meddelas här nedan en utförligare beskrifning af det svenska exemplaret. Corpus magnum, sat robustum, nigrum, flavo-pictum. L. U> mm. Antennre haud breves, crassiuscuke, ad medium ocu- lorum insert.c, totc^e nigra?; flagellum brevissime pube- scens, articulis apicalibus subnodosis, ceteris c\'lindricis, arte contiguis, carina nulla transversa munitis, 4:o quadrato, 8 — 17 (18) extus linea brevi elevata instructis. Caput nitidum. punctatum, tenuiter griseo-pubescens, thorace fere angu- stius, pone oculos distincte angustatum, genis mandibu- larum basi fere bre\-ioribus, illis supra mandibulas con- cinne punctatis, cl3'peo margine truncato. Flava sunt la- tera faciei et clypei late, mandibula? medio palpique maxil- lares. Thorax robustus. altudine vix duplo longior, sculp- A. KOMAN: nAgRA SVKNSKA ICHNKUMONID-rVXn. II7 tura tit pubescentia capitis; mesonotum crebre punctatum, minus nitidum, sat distincte pubescens; mesosternum epicne- miis integris, callum sub ålas non attingentibus; scutellum .xqualiter convexuni, subtiliter punctatum, longitudine vix latius; metathorax longitudine et altitudine iTqualibus, postice haud abrupte declivis, supra rugosus, pleuris crasse punctatis, areis superomedia fere quadrata, antice rotundata, posteromedia tri- partita, lateralibus confluentibus, apice utrinque subdentato. Flava sunt scutellum lineoL-eque ante él sub ålas. Abdomen 'vato-elongatum, capite cum thorace dimidia parte longius, opacum apice nitidulo, segmento 3:o subquadrato; postpetiolus area media fortiter aciculata, ad apicem elevata, areis lateralibus antice striolatis, postice punctatis; deuteron (segm. 2'") gastro- joelibus mediocribus, subtriangularibus, spatio interjacente aci- culato, segmenta 2 — 5 creberrime punctata, hoc apicem versus nitidiore; venter segmentis 2 — I- plicatis, valvula ventrali apice late rotundato. Flava sunt: guttaj duae elongatcX deuteri, in di- midio anteriore sitce et ad medium extensa?, segmentum 3:m totum prc-eter triangulum apicalem nigrum, anguli segmenti 4:i basales cum lateribus anguste atque segmenta 2 — I- ventralia tota. Pedes mediocres coxis subtus crebre punctatis. Flava sunt: trochanteres pro parte, femorum omnium ima> bases, anteriorum apices anticorumque latera antica atque tibise 61 tarsi anteriores, horum omnium articulo ultimo, illarum posti- carum apice late infuscatis. Ahesat ampla?, flavescenti-fumatae, areola costam versus haud late aperta, radii abscissa 3:a solito ma- gis sinuata; nervi obscuri, versus basin alje pallidi, costa tota cum stigmate flava, teguke rufo-flavo-variegata? limbo interiore infuscato. Xy för Sverige, såvida ej /. hat is Hcn i enlighet med THdMSdNs förmodan är synonym. Platylabus uranius Dai.m. 9- Ktt ex. i barrskog d. -% 1901. Denna art, den största och elegantaste i hela slägtet, är nu känd i 3 svenska ex., alla från olika landskap (Smal., \'ästerg., Uppl.j. Ej med säkerhet funnen utom Sverige; Bkr- iH(jLMiKN (1896) uppger Preussen, men Schmikdeknecht (1903) nämner intet därom, utan säger i stället: »Xur in wenigen Exemplaren aus Schweden bekannt». Hannen är okänd, men iiS KNTOMOi.oc.isK iiKSKkiir 1904. det är ^'anska troli^n att /\ cvniico-viridis Tiimms., beskrifven efter ett a^-ex. från Uppsala, skall visa sig vara den sökte. Subfam. Cryptinae. Hemiteles longisetosus Schmikdkkn. 9- I'^tt ex. löpande på en ekstam d. ''/,, 1903- Närmast släkt med //. iiiiniinis Gr.w. Xv för Sverige. Hemiteles oxyphymus Grav. rf'. Ett ex. Xerike, Laxå, d. '■ . 1^'00. Xy f(»r Sverige. Tropistes rufipes KKiiaiiK. ?: hösten 1902 massvis, löpande pä trädens stammar och undersökande barkspringorna. — .Släktet Tropistes liknar med sin efter döden knifformigt hoptryckta bakkropp en Ophionid och har äfven af Gr.avex- noRsi (som uppställde släktet), Förster och Ashmk.ad placerats bland dessa, under det Krikchh.almf.r, med hvilken .Sch.mikdi- KNKCHr instämmer, anser det mera besläktadt med Pimplerna. Af både strukturella och biologiska skäl anser jag Tropistes stå nära licmitclcs och hänvisar för närmare upplysning till Zeitschr. f. Hymenopt. u. Dipterol., Heft 4, 1904. Xy för Sverige, såvida ej hhinit. fakatus Thoms. 9 fr. Skåne är denna art (den tillhör säkert släktet Tropistes). Bland Riksmusei obe- stämda material har arten påträffats fr. Småland (Bi )h km an), Östergötland (Haglund) och Dalarne (Bohe.man), men öfverallt blott i 9-ex., så att c^ fortfarande är okänd. Phygadeuon pimplarius Thoms. 9- Två ex. d. ^'^ s och -' ,, l'-n.)_'. Af Thii.m>kn funnen i Skåne, men är troligen ganska utbredd. Arten står isolerad bland Ph^-gadeuonerna och har af Kkikchhalmer gjorts till typ fiir släktet LocJictica, som af AsHMKAi» förenas med Paiiargyrops Forsikr (= Lcptoervptus Thoms. p. p.). Kroppsbyggnaden ställer djuret som en mellan- form mellan sistnämda släkte och /;///;/ /c//5-gruppen af släk- tet Iletnitrles. Microcryptus sericans Gka\. I barrskog den ^-/g 1901. Subfam. Pimplinae. Theronia laevigata (Tschek) Kriec.kr. 9- Ett ex. på en buske i botaniska trädgården d. •"• ., 1902. Denna art beskrefs A. KOMAN: NACKA SVKNSKA HIIMAMOM 1 > 1 A ND. II9 tV)rst som en rimpla, sedan (af Kkikchhaimkk) som eget släkte, /^S(H(i(U'onii/fs {inoravicits Krh.) och igenkändes slutligen för ett par år sedan af R. Krikc.er som en äkta Tlicrottia Hoi.mc. c)aktadt den svarta färgen, som totalt afviker från öfriga ar- ters. Den gula 77/. atalaiitiv Pooa {= Jlavicans Fur) är flera i:;ånger funnen i Sverige, under det 77/. lavigata är ny fen- vårt land och på samma gång fcir hela norra Europa. Artens utbredning är stor i^Österrike — Belgien — Sverige), men dess före- komst mycket sparsam. Xylonomus rufipes Grav. $. Ett ex. i tallskog d. '•'/■> 19(JJ. Af Fors IKK gjord till eget släkte, Mocropliova, på grund af den långsträckta kroppsb3'ggnaden, som påminner om Xo- ridcs. Ett 9-ex- utan angifven lokal, etiketteradt ^>Ischiioce- ros, befinner sig dessutom i Riksmusei svenska samlingar. Xy för Sverige. Subfam. Tryphoninae. Microplectron (= Smicroplcctnis Thoms.) jucundum HoLMt;. $. Ett ex. flygande bland örter i löfskog d. ^^ ,; 1901. Förut blott känd från Lappland. Bassus varicoxa Thoms. 9- Ett ex. Uppl., Wänge d. -','5 1901. Thomson.s ex., det enda förut kända, var från Xorrland. Subfam. Ophioninae. Pyracmon xoridiforniis Hoi.mg. c^ var.: Coxis anteriori- bus totis albidis, posticis rufis. Ett ex. Uppl. Lurbo d. ^-/t 1901. Af H01..MGREN är arten beskrifven från södra Lappland; Thomson uppger »norra delen af halfön». Eusterinx basalis Först. ef. Ett ex. d. -^ ,; 1901. Ny för svenska fastlandet; förut funnen på Öland. Megastylus [Dicolns) excubitor Först. $. Ett ex. d. d. - ; 1901. Den Thomsonska diagnosen är för ofullständig att med full säkerhet kunna afgöra, om föreliggande art är densamma som Thomson menat; jag tror så vara förhål- landet, och den är säkert ej M. incitbitor Fors r. Xy för .Sverige. I20 ENTOMOI.OCISK TIDSKKIIT I904. F"am. Braconida'. Meteorus albitarsis Marsh. 9- I'^tt ex. Bohuslän, Kri- stinebcr.ii d. '',; l^AX). Förut funnen i Skåne cch södra Hal- land. Rhogas dimidiatus Simn. cr^ 9- Tagen flera gånger på Uppsala-åsens syd-sluttning. Thomson uppger arten för »sand- marker i södra Sverige», dr Xdkdknsiro.m har funnit den i ()sterg()tland. Troligen ganska utbredd. Exothecus (Rhvsipolis) varicoxa Thom.s. 9- Ett ex. d. -'^V, 19(.)1. Funnen af Thomson i Skåne. EXTOMOLOGISKA STIPENDIER. Entomologiska Föreningens resestipendium för inne- varande år har tilldelats studeranden Hildinc. Bergstrand vid Jönköpings h. a. läroverk, sjunde klassen, för studier och in- samlingar särskildt af fjärilar och sländor. Af \'etenskapsakademien hafva följande entomologiska understöd utdelats: Till amanuensen Hlt.o Ågren, Lund, 150 kr. för fortsatta studier öfver apterygotfaunan i Skåne. Till studeranden vid Stockholms högskola Eric Mjoberg 175 kr. för att på Fårön i biologiskt hänseende undersöka insektfaunan och särskildt studera skalbaggarnes utveckling och lefnadssätt. Red. n.M LELLBYGGXAD UC H TJrFP>lX HOS TRACUUSA SERRATULAE Panz. af GOTTFRID ADLERZ. De egendomliga celler, som förfärdigas af denna biart, ha först efter 1890 börjat bli mera allmänt kända. Nämnda ;tr beskrefvos de såsom förut obekanta dels af Pkkéz ', dels af J. Sahi.i!f.r(; -'. Emellertid fäster Prof. Chr. Aukivii.f.ius min uppmärksamhet på ett alldeles förbisedt meddelande af Bohk- MAN så långt tillbaka som 1852-^^, hvari lämnas en god be- skrifning och afbildning af dessa celler på grund af iaktta- gelser af studeranden Kidderhjei.kk i Uppsalatrakten nämnda år. Cellernas karaktäristiska klubbform framhålles, likaså deras sammansättning af virade bladremsor, sammanklibbade med färsk tallkåda, som steklarna sågos hemföra och som i ym- nigare mängd placerades i botten och vid mynningen. Där- emot tycks iakttagaren ha förbisett, att mynningen också slutes af bladbitar, hvilket ej heller namnes af Sahi.bkk*;. Denne senare framhåller däremot, att bladremsorna äro ställda så, att den naturliga bladkanten är riktad mot cellens tjockare ända. Det är just genom denna anordning af öfver hvarandra ut skjutande, fria bladkanter, som cellens klubbform, d. v. s. för- tjockning bakåt, uppstår. ' Actes de la Soc. Linn. de Bordeaux, t. XLIV 1890. ' Nya bidrag till kännedomen om solitära biarters arkitektur. (Meddcl. if Societas pro Fauna et Flora Fennica. 17. 1899.J Utvecklingen af en bi-art (Trachusa scrraltdac). (ÖtVers. af K. Vet. Ak. Körh. 1852, sid. 187.) 122 IMOMOLOCISK IinSKKUr 1904- Jaf,' har sedan län«;re tid tillbaka haft goda tillfällen att iakttaga Tnicliiisn scrralulac såväl i Östergötland som i syn- nerhet i Medelpad, i hvilkct senare landskap nämnda art tycks vara det allmännast förekommande af alla bin och gräfver sina hålor i de flesta soliga skogsbryn, där marken är af lös och sandig beskaffenhet. Omkring midsommar tycks arten i van- liga fall börja sin flygtid, som pågår ett stycke in i augusti, såvida ej en ovanligt ihållande värme under försommaren på- skyndat utvecklingen, såsom inträffade 1901, då flygtiden upp- h(irde redan före slutet af juli. Hanar har jag iakttagit sedan början af juli, och parningsscener pågå sedan under hela flyg- tiden. Såsom vanligt hos de solitära bien, kasta sig hanarna <)fver de med sina arbeten vid hålorna sysselsatta honorna, och parningen äger rum på marken. 1 likhet med många andra solitära biarter bygger Tra- clntsa * kolonivis», d. v. s. på lämpliga boplatser kvarstanna år efter år de på hvarandra fciljande generationerna för att gräfva sina hålor i samma mark, där de själfva hvilat såsom puppor, hvarigenom individantalet på en gammal boplats till sist kan bli högst betydligt. På de sandiga älfniporna vid Ljungan och Indalsälfven har jag sett sådana kolonier pa många hundratal individer af Traclutsa scrratiilac och Eiiara ln)igiconiis. \'id en sådan koloni är det ett ständigt hem- kommande och bortflygande, och de yppersta tillfällen till iakttagelser erbjudas där. Marken är tätt minerad, och vid Tr(iclmsa-\io\on\e\na. finner man \id gräfning, utom de färska cellerna, äfven gångna års cellbyggnader i olika stadier af förvittring. Hos de äldre har bladhöljet försvunnit, och endast kådstommen återstår, numera skör och bräcklig. \'id en sådan stor 7'/v7r////5rt'-koloni på Ljungans strand nära \'attjom i Medelpad tillbragte jag ganska mycken tid med att iakttaga denna biart, som visserligen, i likhet med andra solitära steklar, arbetade lifligast då solen sken varmt, men som dock fortsatte sin verksamhet äfven i ganska mulet väder, blott det ej regnade. Det är endast de sociala steklarna som trotsa regnet, blott det ej är för häftigt. Från kringstående unga sälgträd hämtade bien sina blad- remsor, och frän kvistarna af unga tallar och c^ranar afskafde API.KR/: CKl.l.l-.VGC.N. OCH lirnUN MOS IRACMISA. \2} de kåda, som hembars mellan käkarna i form af oregelbundet formade, mycket klibbiga klumpar, mer än hälften så stora som stekelns hufvud. Bladremsorna hämtades hufvudsakligen på förmiddagen, medan på eftermiddagen och isynnerhet framåt solnedgången nästan uteslutande kåda hemfördes. Bladremsorna lösklipptes på samma sätt som af Mcga- r/r /7r-arterna, d. v. s. på det sätt, att biet, stående grensle öfver bladkanten, så småningom flyttade sig baklänges, i samma mån som remsan lossades. Den fullständigt lösklippta bladremsan bars omedelbart hem i flykten och fasthölls där- vid med käkarna, i de flesta fall rakt utsträckt, men stundom hopvikt. Steklarna tycktes på denna plats vara synnerligen granntyckta i valet af blad. På samma buske kunde man se, hurusom det var blott ett mindre antal blad, som ansågos tillfredsställande och beröfvades den ena remsan efter den andra, medan dock bien i mängd vandrade från det ena bladet till det andra, pröfvande och förkastande, utan att motivet kunde genomskådas. Föröfrigt använder detta bi hvarjehanda slags blad till byggnadsmateriel. Ruidf.rkjei.ke iakttog, att remsorna hämtades från Bctuln och Salix. De af Sahij!krg iakttagna cellerna b3'ggdes af bladremsor från Epilobiuin augiistifoUiim. Fkr- roN ^ såg Tracliusa i Poitiers hämta sitt bj^ggnadsmateriel från bladen af ett körsbärsträd. Själf har jag i Östergötland sett arten använda så olika bladmateriel som af Rosa caiiiua, Fagus silvafica och Betitla alba, i Medelpad åter Bi fula och flera Srz/Z.r-arter. Om man öppnar en Trac//iisa-hå\a, i hvilken cellbygg- naden n3'ligen påbörjats, finner man bladremsorna ännu ligga lösa, men till följd af det friska bladets spänstighet slutande sig till väggarna i den ordning de komma att intaga i den färdiga cellen. I botten ligga i de fleSta fall några ögleformigt böjda remsor, som korsa h varandra och på sidorna omslutas af de öfriga, spiralformigt och mer eller mindre tätt anbragta * Nouvelles observations sur l'insiinct des Hyménopléres gastrilégidcs de Francc cl de Corse. fActes de la Soc. Linn. de IJordeaux. T. LII. 1897. 124 KNTOMOl.OGISK Til »SKRI Fl I904. remsorna, som vanligen med den bakre kanten öfverskjuta hvarandra. Anordningen ilr således en helt annan än den hos Mni^^nr/ii/(-a.riQrna. Sedermera hopklihbas de såli^nda ordnade bladremsorna med den färska kådan, som ofta kan ses mellan fogarna äfven på cellens yttersida, och hela cellens inre be- klädes med ett tjockt och sammanhängande kådlager. Den med mycket frömjöl uppblandade honungen, som insamlas i cellen, får däraf en stark smak af harts. Sedan ägget lagts i den fullständigt provianterade cellen, slutcs dess mynning med 3 — 5 oregelbundet kantiga små blad- stycken, äfven de hopklibbade med kåda. Cellerna äro 20 — 25 mm. långa, framåt afsmalnande och vanligen något krökta. I en medelstor cell räknades bladrem- sornas antal och befanns vara 12, hvartill kom de 5 små bladbitar, nied hvilka mynningen var sluten. Den största bladremsa, som jag iakttagit i någon cell. var 32 mm lång; den minsta, som jag uppmätt, var 10 mm. Längden af remsorna är emellertid vanligen 15 — 20 mm.; bred- den 3 — 5 mm. De kantiga små bladstycken, med hvilka cellens mynning tillslutes, ha en storlek af omkring 3 — I- kv.-mm. Jag kan ej erinra mig ha sett mer än två celler i rad, och sådan radanordning är ej heller vanlig, såsom hos Mcga r////<-arterna. Men däremot inträffar det stundom, att två- celler äro T-formigt fastade vid hvarandra beroende därpå, att de anlagts i hvarandra korsande gångar. Sahlheri; uppgifver cellerna vara ställda så, att de bilda en klyka eller ett Y. Detta är emellertid icke, såsom han tycks anse, regel, utan undantagsfall, och orsaken torde äfven här vara den ofvan an- tydda, nämligen korsande gångar eller att gångarne gräfts från en gemensam utgångspunkt, hvarigenom cellernas yttre ändar tillfälligt blifvit sammanbyggda eller blott sammanklibbade. På den ifrågavarande platsen iakttogs vid flygtidens början i många fall nygräfningen af hålornas hufvudgång, utefter hvilken sedermera, de särskilda cellerna skola anläggas. Gräf- ningen afbröts stundom af en kortare orienteringsflykt, under hvilken stekeln sväfvade några cm. öfver marken med huf- vudet vändt mot ingången. Ett annat slags afbrott förekom .\i«ii.K/: L i:i.i.i'.vt;(,N. iH II iiri i;iN nos iRAt iusa. 125 också, hvarvid stekeln kröp upp på något närstående styft grässtrå, ofta ända till toppen, där han hårdt grep om strået med käkarna och släppte taget med alla fcitterna, hxarxid kroppen stod rätt ut från strået. I denna egendomliga ställ- ning putsades hela kroppen med de nu fria benparen. Jag tror mig ha sett äfven andra bin utföra putsningsprocessen på samma sätt. Sedan hålan gräfts färdig, gjordes en grundligare oriente- ringsflykt, hvarunder äfven närbelägna hålor tycktes vara före- mål för stekelns iakttagelse på omkring en kv. -meters yta. Orienteringsflykten slutade därmed att stekeln hastigt flög bort åt någondera sidan. Hemkommande steklar styrde i början \'anligen ej raka vägen till sin håla, utan sväfvade i sakta flykt i mer eller mindre vidlyftiga svängar lågt öfver marken (ofta blott några få cm.), påtagligen granskande den med ögonen för att finna sin egen ingång. Dock t^xkte jag mig finna, att säkerheten äfven här, liksom hos rofsteklarna, tilltog i samma mån som lokalitetens enskildheter nötts in i minnet, ty, särskildt under senare delen af fl^-gtiden sågos många styra kosan rakt till sin håla och först omedelbart of vanför denna hejda sin flj^kt. Däremot ses en mängd individer sökande intränga i den ena hålan efter den andra, hvilket lätt kan föranleda iakttagaren att tro deras lokalsinne vara dåligt utbildadt. Såsom seder- mera skall omtalas, är emellertid ändamålet med dessa besök i främmande hålor ett helt annat än sökandet efter det egna boet. För att pröfva orienteringsförmågan hos ett af dessa bin strödde jag under dess frånvaro sand till en tjocklek af ett par cm öfver dess håla, så att ingången var alldeles osynlig. Då ägaren återkom med sin bladbit, flög han en stund fram och tillbaka öfver platsen och gjorde därefter kortvariga be- sök i de närliggande hålor, som på 4 — 5 cm af stånd på tre sidor omgåfvo hans egen öfvertäckta. Han trängde dock ej in i dessa, utan vände redan i m\'nningen, och det såg ut som om han på detta sätt endast ville kontrollera att han kommit till rätta platsen, t}^ om några minuter gräfde han sig rakt igenom sandlagret just midt öfver ingången till sin håla. Såsom fallet uppenbarligen är hos rofsteklarna, kände han så- i2(> i.M()MOI.O(;isk: iidskrikt k/34. Icdcs anta^Migen sin egen halas läge i förhållande till omgif- vande tVireniål. Särskildt tycktes grannarnas hålor här vara hans ögonmärken. Då han sedan åter kom vt, gjorde han en stunds orienteringsflykt ett par cm öfver marken och med hufvudet vändt mot sin egen ingång. \. j^jii ri-.i.-RKK.PKNs uppgift, att samma bi endast plägar besöka ett visst slags bloiinn i, äger helt visst icke giltighet för Trar/iKsn (och icke heller för humlor). Jag har sett samma Irncliiisa omväxlande besöka så olika blommor som llicracinui pilosclla, Diantliiis dilfoidrs, Viola tricolor och / "nia silvdtifn. Det skulle vara ett tacksamt företag att öfversiktligt sam- manställa de otaliga skiftningar i djurens inbördes relationer, som man plägar beteckna såsom parasitism i ordets vidsträck- tare mening. Häri kan äfven inbegripas den tendens till tjuf- veri, som vissa individer lägga i dagen mot individer af samma slag. Rofsteklarna t. ex. visa denna tendens i olika grader af utbildning ända från den öppna kampen om bytet under själfva jakten till utpräglad stöld af hvarandras redan hem- förda förråd. Därifrån är steget ej så synnerligen långt lill den verkliga parasiten, som på en annans insamlade förråd anbringar sitt eget ägg. Hos vårt tambi är det bekant, att vissa individer intränga i främmande samhällen för att stjäla honung. Att något motsvarande kan äga rum äfven hos so- litära bin, har däremot hittills ej varit kändt. Ett sådant tjuf- veri pågår emellertid ständigt i alla större TracJutsa-\^o\on\Qv, visserligen ej af honung, utan af byggnadsmaterial. Redan länge hade jag sett Tracliusa-måi\\åQv göra hastiga besök i den ena hålan efter den andra, men då jag trodde att de därvid sökte sina egna hålor, ägnade jag dem i början ingen uppmärksamhet. Emellertid fick jag se ett med sin bladremsa hemvändande bi börja intränga i en håla, men strax draga sig tillbaka och vänta vid ingången af den anledning att ett annat bi just kom upp ur samma håla med en blad- remsa i munnen. Det sistnämnda blef synbarligen förskräckt vid anblicken af det utanför väntande, tappade i brådskan blad- remsan och flög bort. Den tappade bladremsan bar en kåd- klump vid ena ändan och härrörde således från cellbyggnaden \i>i.i;k/: CKi.i.nvi.c.N". oiii r.nir.iN nos iKAcmsA. 127 därnere. Då den rättmätiga ägaren aflämnat sin hcnifcirda bladremsa och sedermera utanför hålans mynning anträffade vlen af den obehöriga besökande tappade, bar han äf\en ner denna. Det var sålunda här fråga t)m st(Hd af byggnadsmaterial, och jag trodde i början, att det var själfva bladremsorna som eftertraktades. Jag gräfde därför ur ett annat bo upp en cell- rad och lade några af de färska, ännu ej kopklibbade blad- remsorna framför ingångarne till några andra hålor. De hem- vändande bien brydde sig emellertid ej om dem. Då däremot några bladremsor med vidhängande kåda dillades, försökte några af bien att med käkarna lossa kådan från bladbitarna. Det var sålunda kådan som var begärlig. Detta föranledde mig att noggrannare aktgifva på de bin, som flögo från håla till håla. I somliga dröjde de helt kort, i andra längre. I åtskilliga fall såg jag dem komma upp med en kådklump i munnen, hvarvid stundom en vidhängande grön bladbit vitt- nade om att den var stulen. Tjufven kunde sedan i många fall ses flyga med sitt byte till någon på längre eller kortare afstånd därifrån belägen håla. Sedan sålunda uppmärksamheten blifvit väckt, var det 'ätt att konstatera, att hvad jag fått bevittna ej var några un- .iantagsfall, utan att tvärtom stölderna från grannarna pågingo i största skala hela dagen i hvarje större Trac/ntsa-koloni. Kådans insamling från kvistarna är både tidsödande och mö- dosam, och detta föranleder vissa förslagna individer att på nämnda lättvindiga sätt förskaffa sig den kostbara varan. Det kunde vara af intresse att utröna, huruvida samma individer växelvis använda båda metoderna för att skaffa sig kåda eller om, hvilket förefaller mig troligare, de som en gång slagit in på den oärliga vägen alltjämt fortsätta därmed. Jag har åt- minstone sett uppgifvas, att tambin, som fått vanan att stjäla honung från andra samhällen, ej gärna vilja sedermera afstå iärifrån. .Stundom sågs ett bi frånrycka ett annat en på ärligt >ätt förvärfvad kådboll, medan bäraren med flåsande andedräkt hvilade ut på marken efter den tydligen mödosamma trans- porten från träden. De färska, direkt från träden hemförde I2M KNTOMOIOGISK lIliSKKIl 1 HJO4. kacibollarna ha en ren, Initaktig färg. Den stulna kådan åter igenkännes på den grumliga, grågula färgen samt stundom på någon vidhäftande bladbit. , N'ågra häftiga sammandrabbningar inträffa sällan, äfven om ägaren vid. hemkomsten ertappar tjufven inne i hålan, (^fta sägs den förre blott helt lugnt stiga åt sidan och vänta vid ingången, medan den senare skyndsamt lagade sig undan. Stundom går dock ägaren anfallsvis tillväga. Af den brådska att döma, med hvilken ett med tjufgods belastadt bi skyndar i väg, skulle man kunna sluta, att det vet att skilja mellan de båda sätten att skaffa sig kåda och vet att det ena sättet är förenadt med en viss risk. Stundom tappade den öfver- raskade tjufven i brådskan sitt kådstycke och lämnade det i sticket. De af tjufbien uppburna kådklumparna voro stundom så stora, att bien ej förmådde flyga bort med dem, utan länge släpade dem omkring i sanden, hvarigenom tyngden af fast- klibbade sandkorn ökades. De sågos då med käkarna söka dela kädstycket och flögo hem med den ena delen. Åtmin- stone i ett fall såg jag biet kort därefter komma tillbaka och hämta återstoden, hvilket särskildt intresserat mig att få se. rtan tvifvel var det samma bi, ty kådstycket låg så doldt, att det ej gärna kunde iakttagas af någon, som ej visste hvar det fanns, och det låg ej heller nära ingången till någon håla. Ett annat bi, som bitit itu ett för stort kådstycke och h(ill på att bära hem det ena stycket, tycktes, innan det läm- nade platsen, göra orienteringsslag för att kunna återfinna det kvarlämnade stycket, ty det kretsade några ögonblick där- (ifver, med hufvudet vändt mot det på mart^en liggande styc- ket. Detta bi sågs dock ej återvända. Äfven då en större bladbit häftade vid det stulna kådstycket, sökte tjufven med kiikarna afskilja den. Man kan inför sådana företeelser som de ofvan skildrade sta helt tveksam, om man bevittnar ett medvetet och afsikt- ligt handlande eller ett blott instinktmässigt, och detta så\'äl i fråga om själfva stölden af kådan som \"id de för stora kåd- klumparnas sönderdelning. Afgörandet är mycket svårt, om .\ni.i R/. CKi.i.r.vc.r.x. otii rjii r.ix ni>s ikaihusa. 129 det ens iir möjligt. Dock tyckas mig \issa skäl tala för det förra alternativet. För det första tycks tjufvens brådska att bortföra det stulna tyda såväl på medvetande om att befinna sig i en annan situation, än då kådan hämtas på det typiska sättet, som på erfarenhet om att denna situation innebär en viss fara i hän- delse af öfverraskning. För det andra \ill man gärna föreställa sig en medfödd instinkt såsom en drift att handla i en för arten i dess helhet nyttig riktning, ej, såsom här, uteslutande för individen för- delaktigt. \'are sig emellertid handlingssättet i fråga är instinktmäs- sigt eller ej, så är det dock påtagligen ett degenerationsfeno- men af samma art, som under andra omständigheter kan leda till parasitism. För arten i dess helhet bör det vara skadligt att vissa individer exploatera de öfriga och genom fördröjan- det eller kanske förstörandet af deras cellbyggnader förminska artens individantal, ehuru det visserligen å andra sidan skulle kunna invändas, att cellbyggnadens fördröjande för den ena uppväges af dess påsk^-ndande för den andra. En sådan vana som den ofvan omtalade kan knappast väntas uppstå annat än hos djur, som lefva i kolonier, och förhållandet erinrar i någon mån om den kända vanan hos vissa koloni vis lefvande sjöfåglar att, då tillfälle yppar sig, stjäla ägg från sina grannar. EtUomol. Tidskr. Arg. jj, II. i (1904.; I30 I:NT0M()L0G1SKA fOrexixgexs högtidssammax- KOMST A GR.\XD KESTAURANT XATIOXAL DEN 14 DECEMBER 1903. Då sekreteraren var förhindrad att närvara, blef undertecknad anmodad att for aftonen löra protokollet. Ordlöranden, professor Ai rivii.i.ils. tillkännagaf, att Föreningens ledamot bruksägaren C. Hoi.Mgvisi aflidit samt att från major Claes Gkim, i Göteborg hade ankommit lyckönskningar på högtidsdagen äfven- som en vacker gåfva, bestående af en, efter ritning af gifvaren, rikt utsirad ordförandeklubba jämte tillhörande städ, försedt med namnen på Föreningens sex stiftare. Ordföranden anmodades att till major Grii.i. framfiira Föreningens förbindligaste tack för den för henne mycket värdefulla gåfvan. Härefter förrättades följande val. I tur att afgå voro: sekreteraren dr F. Trvi;om, ledamöterna professor S. Lampa och byråchefen J. Meves, hvilka samtliga åter- valdes. I stället för direktör G. Hdi.mekz, som efter mångårigt arbete i styrelsen nu alsagt sig återval med anledning af en snar afllyttning från Stockholm, utsågs professor Y. Sjöstedt. Till suppleant i styrelsen återvaldes kassör G. Hofgren. Till revisorer utsagos de afgående: apotekaren H. G. O. Exell och grosshandlaren K. Knutson samt till suppleant fotografen E. RoESI.KR. Till klubbmästare återvaldes konservator O. Roth. Sedermera höll ordföranden ett intressant föredrag: »Några iakttagelser rörande biens orienteringsförmåga», hvilka, med anslag från \'etenskapsakademien, af föredraganden gjorts förliden sommar vid Entomologiska Anstalten, där bisamhälle och erforderliga hjälp- medel varit uppställda. Undersökningarna torde komma att fort- sättas nästa sommar och sedan offentliggöras, hvarför de här blott omnämnas. I därpå följande diskussion deltogo A. Österberc. och undertecknad. Sven Lampa. EIXE XEUE FORFICULIDE BESCHRIEBEN VON ERIC njÖBERG. Anisolabis peregrina n. sp. Kastanienbraun, sehr glänzend; Mundteile und Clypeus smutziggelb; Antenne wenigstens I9-gliedrig, ziemlich diinn^ dicht mit feinen, abstehenden Haaren besetzt; die drei ersten Glieder, das 16. an der Basis und das 17. gelb; Augen mäs- sig grob facettirt; Kopf fast glatt, hinter den Augen mit pa- rallelen Seiten; Pronotum mit stumpfen Vorderecken, jede Ecke mit einigen abstehenden Börstchen, Seitenrand ein wenig erhöht, ringsum, an der Seiten hinter der Mitte breiter gelb gesäumt, der Ouere nach mit einem deutlichen Eindruck, Hinterecken und Hinterrand abgerundet, auf der Scheibe etwas hinter der Mitte mit zvvei kurzen, feinen, nach vorn sich fast berijhrenden Kielen, die durch einen grubenförmigen im Grunde glänzenden Eindruck begrenzt sind; von diesem Eindruck geht nach vorn eine feinc Mittelfurche ; Mesonotum mit den Late- ralteilen von dem Medianteile abgesetzt, mit feiner Mittellinie; Metanotum am Hinterrande stark bogenförmig ausgeschweift; Sternum und Beine blassgelb; Schenkel des ersten Beinpaares kurz und auffallend stark verdickt, die ubrigen von mittelmäs- siger Länge und \'erdickung, alle mit einigen langen braunen abstehenden Haaren; \'ordertibien nach aussen mit zvvei langen Börstchen; EJytren fehlend; Abdomen nach hinten swach verbreitert, oben nach vorn fein, nach hinten gröber 132 KNTO.MOI.OC.ISK IIDSKkll I I904. punkticrt, dic Seitenfalten undeutlich; das Analsegment grob punkticrt, ani Hinterrandc stark runzeli.i;, mit einer tiefen, deut- lichen Mittclfurche; Pygidium nJtlich braun; Za'genarme kurz, kraftig, Innerrand ziemlich deutlich gekerbt, an den Spitzen gleich gekriimmt, linker Arm ein wenig länger. L. t. ? 23 mm. L. f. ? 3 mm. Durch die Behaarung der Antennen, die Bildung des Thorax, die stark verdickten \"orderschenkel, das Analsegment und die Zange eine sehr ausgezeichnete Art. Weicht in mehreren Hinsichten von der Gattung Aiiisolabis Fikhkr ab und biidet vielleicht den Typus einer neuen Gattung; so länge aber der ef nicht bekannt ist, erscheint es mir nicht ratsam eine neue Gattung aufzustellen. Dieses \\'eibchen habe ich im Gewäschshause des Bergianschen Garten bei Stockholm am 24. Sept. 1903 ge fangen, \vo es unter einigen aus Siidainerika (Måtto Grosso, S:t Anna) importierten Orchideenwurzeln ange- troffen wurde. Warscheinlich ist die Art mit denselben nach Schweden hereingekommen. NÅGRA COLEOPTERFYNl). Acidota quadrata Zv.rr, funnen under sållning vid Norr- köping nära Motala ström; Rhizopliagits a'iiciis Richt. {coc- rulciis W.ai.tl) anträffad tämligen talrikt under barken af en fälld björk vid Hagens komministerboställe i \'ästergötland ; Engis glabra Sch.m.i.. {sangitinicollis Fab.), 1 ex. taget på en hvit trädsvamp vid Påhlsjö. Helsingborg. B. Varenius. 133 XAGRA FOK \'AR FAUNA NYA INSEKTER AF ERIC nJÖPERG. Agathidium Brisouti Rkit]-. Stockholm (Skanstull) 1 ex Anträffadt under en sten våren 1903. Denna art, som förut är känd från Ungarn och Siebenbiirgen, står nära A. varians Beck., men skiljes lätt från denna genom frånvaron af fron- talimpressionen samt genom sculptur och färg. Att den ej anträffats på mellanliggande lokaler torde få tillskrifvas bristande undersökning. Dermestes haemorrhoidalis Ki s r. Flera ex. anträffade på Stockholms Högskulas zootomiska institut på skelettdelar och dylikt i oktober 1903 och april 1904. Antagligen har denna art blifvit införd, möjligen med dr Hedins skelettsamlingar från Asien. Arten beskrefs först af Kuster 1853. Två år senare beskrefs samma djur m\'cket utförligt af Muls.wt under namn af gido. Den senare författaren nämner om dess -förekomst: 'Cette espéce se trouve assez rarement ä Lyon, dans les habitations^>. Enligt REriTER (1880) skulle denna art vara synonym med pcnivianus Lap. och vara :>uber die g.inze Erde verbreitet», något som dock Seidi.itz drager i tvifvels- mål. Själf har jag på grund af bristande material ej varit i tillfälle att undersöka saken. Angående artens biologi m. m. har jag däremot gjort en del iakttagelser, och skola dessa en annan gång meddelas, då de ännu icke äro afslutade. Jag anser det ganska troligt, att denna art, som för ungefär ena- handa lefnadssätt som vår vanliga D. lardarius L., uti vårt land kan acclimatiseras. Sä har visat .sig vara fallet med en 134 KNTOMOLOCISK TIDSKRIFT I904. annan infcird, likaledes inomhus förekommande skalhaggart. nämligen Nccrohia rufipcs Dk Gkkk. Denna, som med hudar frän Kaschgar blifvit införd till Sverige, förekoihmer ännu rätt allmiint på Zootomiska Institutet i Stockholm. Den har äfven blifvit anträffad uti Lund pä skelettsamlingar och dylikt och tyckes nu på allvar ha bosatt sig här i landet. Angående 1). lurmorrlioidalis Krsr. måste man dock medgifva, att den vid en jämförelse med vår bekanta art D. lardarius L. ej på långt när visar sig vara så väl rustad i kampen för till- varon som denna, hvilken som bekant uti förställningskonst, förmåga att uthärda svält och umbäranden af alla slag m. m. synes vara synnerligen väl rustad för alla eventualiteter. Scolopostethus pictus .Sii. var. antennalis Hdkw. Af denna varietct, som förut är iakttagen uti Ungarn, anträffades flera ex. april 1903 vid Arstaviken under på stranden uppkastade vassrör, växtdelar m. m. Af hufvudformen iakttogs ej några ex. (determ. O. Rkuter). Stålia boops Schiödik. 1 $ (f. macroptera) anträf- fadt vid .Statens Entomologiska Anstalt på en 5<7//.v-buske 4 juli 1903. Denna art, som öfverallt är en sällsynthet, uppta- ges af PuToN bland annat från Skandinavien. Enligt benäget meddelande från Prof. O. Rkuikr är den emellertid honom veterligen inom Skandinaviens område funnen endast uti Dan- mark och i södra Finland (Helsingfors och södra Karelen). Forma brachyptfra, som är afgjordt säUs\'ntare, är anträffad i trakten af Berlin. 135 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE A GRAND RESTAURANT NATIONAL DEX 27 FEBRUARI 1904. Sedan vid sekreterarens frånvaro undertecknad anmodats att för aftonen föra protokollet, och redogörelsen för Föreningens sista sammankomst blifvit uppläst och godkänd, meddelade ordföranden professor Aurivii.i.ils, att Föreningen genom döden förlorat tre at sina medlemmar, nämligen öfverjägmästaren F. W, Berc;, brukspatron C. E. Ekman och grosshandlaren C. Hedström. På styrelsens framställning beslöt Föreningen att äfven i år utdela ett vandrings- stipendium, hvilket skulle utgå från Grillska fonden, och hvartill ansökningarne borde till styrelsen inlämnas före Föreningens april- sammankomst. Herr E. Roesi.f.r uppläste revisionsberättelse lör det förflutna årets förvaltning, och beviljades på revisorernas framställan full och tacksam ansvarsbefrielse åt styrelsen och skattmästaren. Från förra sommarens stipendiat Ivar Lacjerberc, vid Norr- köpings läroverk, hvilken i Torneå lappmark studerat fjärilfaunan, hade berättelse ingått, liksom äfven från 1902 års extra stipendiat V. Kaudern, som först nu varit i tillfälle att efter bestämning at hemförda samlingar lämna en öfversikt öfver sin till Jämtland före- tagna resas resultat. Den senare berättelsen innehöll äfven en serie teckningar visande Abfaxas marginata var. iiigrofasciatas stora löränderlighet. Båda stipendiaterna hade visat sig vara väl förtjänta af det dem tilldelade anslaget. Därpå redogjorde undertecknad för några drag ur Trichopte- rernas eller Phryganeidernas biologi och utveckling. Genom sitt oansenliga yttre, sin ringa omväxling till färg och form, liksom ätven till följd af den ofta stora svårigheten att skilja de likartade formerna, hafva dessa insekter af entomologerna blifvit rätt styfmoderligt behandlade, och sällan finner man hos våra natur- älskare någon mer omfattande samling af denna grupp. Och dock I^O INIO.MOLOGISK TIDSKRIIT 1904. visa de vid närmare granskning mycket af intresse. Så väl der> utbildade insekten, naitsländan, hvilken under båtfärder, i synnerhet lugna, varma sommarkvällar, med yrande hast 'Ringlande flyger fram öfver vattnet för att slå ned på båtkanten, tryckande de mörka vingarna tätt intill kroppen, under det att de långa, tråd- smala spniten sträckas framåt, som kanske ännu mer de i vattnet lefvande larverna, >. husmaskarna», som där krypa omkring, släpande på sitt af pinnar, sandkorn, bladhitar och dylikt förfärdigade rörliknande hus, äro säkerligen för de tlesta väl bekanta. Låtom oss nu i korta drag följa deras utveckling och lif i naturen. Elter afslutad svärmning lägger honan sina af ett i luften stelnande, i vattnet gelatinöst uppsvällande sekret omgifna ägg. an- tingen direkt i vattnet eller på ur detta uppskjutande föremål, vid stränderna o. s. v. ej långt Irån vattnet. Kläckta börja de små mörka larverna att se sig om efter föda, och denna består under de första dagarna af den äggen omgifvande gelatinösa massan, lik- som en del fjärillarver, nunnans och andra, strax efter kläckningen börja förtära det äggskal, de nyss lämnat. Xu är det en lifssak för den lille världsmedborgaren att komma till vattnet. Ligga äggen där, är han redan i sitt element, hvarom icke, söker han sig snart dit, och redan från första stunden börjar sedan kampen för tillvaron. Omgitven af mångahanda fiender, som trakta efter hans unga lif, såsom en del vadare, larver af trollsländor, dykare (Dytiscider) o. s. v., skyndar han att förse sig med ett skyddande hölje, hvil- ket han sedermera hela lifvet som larv släpar med sig och vid fara drager sig tillbaka uti liksom snäckan i sitt skal. Hur går det då till att bygga detta vanligen rätt konstlösa men stundom prydligt, symmetriskt och omsorgstulit hopkonstruerade bo? Då larven nedkommit till botten, uppsöker han ett par intill hvarandra liggande gruskorn, små träbitar eller dylikt, beroende på hvad ma- terial han kommer att uppföra boet af, hvilket är olika för olika arter. Placerad mellan dessa förenar han dem upptill med silke- trådar, bildande ett litet hvalf, hvarunder han sitter skyddad. N3'a partiklar gripas och fästas med trådar vid de andras främre kant och rundt omkring, hvarvid ett rör uppstår, som allt mer förlänges. Larven har tre i det hela rätt lika benpar, hvilka dock vid arbetet hafva helt olika funktioner. Det andra, som är längre, kastas fram lör att gripa byggnadsdelarna och tjänstgör som griparmar: första benparet är vida rörligare och verkar därför mer som verkliga armar, hvaremot det bakre paret endast tjänar som stöd. Under tillväxten förstoras röret framtill så väl i längd som bredd, den bakre, numera »"ör smala delen atbites däremot. Vanligen hålla sig larverna under vattnet krj^pande på botten eller på i detsamma varande föremål. Stundom kan man dock finna en larv flytande vid ytan. Men hur förklara detta egendom- ! HOSIKIH: INlOMol. HiRI.N. S \\I MAN IKADK 1 ). 27 I i;i;k. I';04. 1 J7 Uga förhållande då såväl larven i och för sig som huset, bildadt af på botten varande töremål, sjunker? Som nämndt, atskär larven under tillväxten rörets bakre för smala och obehölliga del, därvid ölverdragande öppningen medelst .■n tunn, med ett eller tlera små hål försedd hinna. Då larven sträcker sig fram ur röret, uppstår ett tomrum mellan kroppens bakre del och denna membran, hvilket fylles med vatten, som in- rusar genom dessa hål samt framifrån mellan djurets kropp och rörets insida, förande en frisk vattenström till de från kroppens sidor utgående trådfina trachiigälarna, larvens andningsorgan. Vill djuret röra sig vid ytan, kryper det på något stöd upp öfver vattnet, drager sig till en del ut ur hylsan, hvarvid luft i stället inkommer i nämnda rum. Xu har han genom denna den nödiga lättheten, släpper sitt täste och tlyter så omkring med hufvudet nedåt. Dålig simmare trifs han dock vanligen ej länge i denna ställning, skjuter sig åter in i röret, luften utprässas, och djuret sänker sig sakta ned till botten. Det är emellertid icke alla Phryganeidlarver, som bygga sådana hus. Några, synerligast de som lefva i starkt forsande vatten och med sina rörliga bostäder kunde bortföras af strömmen, uppföra små rum i håligheter mellan stenar o. dyl. eller spinna af trådar vid sidan af större föremål glesa väfnader, mellan hvilka de söka skydd. Älven dessa förlärdiga dock, då tiden för förpuppning inträder, fria hus, tillstänga dessa och afbida där sin förvandling lör att strax före sitt framträdande som fullbildade insekter spränga höljet och uppkomma till ytan, där de lifliga pupporna röra sig som ryggsimmare (Xotonecta). Ännu en kort tid och den i början nästan färglösa, mjuka sländan framkommer, hårdnar efier några timmar för att snart hvirfla omkring i bröllopsdans, efter slutad svärm- ning lägga sina ägg, grunder till en ny generation — och krets- loppet är fuUbordadt. Ordföranden fäste därpå uppmärksamheten på lektor G. Ad- i.K.Rz' i Vetenskapsakademiens handlingar nyligen utgifna, intressanta arbete ötver vissa svenska rofstcklar, hvilkas biologi ofta mycket ingående af författaren blifvit studerad, och byråchefen J. Mkves visade några träförstörare Xyloteres doniesticiis, som påträffats svärmande i stor mängd. L'tom de föredragande yttrade sig under förhandlingarne pro- fessor S. La.M1\\ och fil. stud. E. MjÖBERG. Yngve Sjöstedt. i3« SIBlRISCHi: ICHXEUMOXEX IM SCHWEDISCHEN KICKHSMrSEUM VON A. ROnAN. Unter den unbestimmten Sammlungen des schwedischen Reichsmuseums befindet sich eine nicht unbedeutende Menge sibirischer Insecten, vom Herrn Dr F. Trvbom während der schwedischen Jenissei-expeditionen in den Jahren 1876 — 77 ge- sammelt. Bei der Priifung der darunter befindlichen Ichneu- monen haben sich zwei Arten als neue erwiesen, und mehrere der iibrigen stellen bisher unbekannte Varietäten dar. — Die sibirische Schlupfwespen-fauna ist eine noch beinahe unbe- kannte, wenn man aiich annehmen muss, dass die westlichen Teile des Ländes hauptsächlich von europäischen Formen be- wohnt sind, welche nach Osten mehr und mehr durch fremde Elemente ersetzt werden. Ein erhöhtes Interesse erhalten die vorliegenden Formen durch den Umstand, dass sie zum Teil aus arktischem Gebiete (d h. nördlich von der Baumgren- ze) stammen. Friiher waren aus ganz arktisch Asien nur zwei Ichneumonen bekannt; dieSelben wurden von MiDnF.xDoRK beim Taimyrflusse (74 — 75'^ nördl. Br.) gefunden und von Ekichson kurz beschrieben. Ausser der TRVBOM"schen Aus- beute besitzt das Museum noch einen neuen sibirischen Ich- neumon, dessen Ursprungszettel leider nur das Wort »Sibiria» enthält. Im Ganzen werden 12 Formen (in 19 Exemplaren vorhanden) aufgezählt und wenn nötig beschrieben. A. ROMAN: SIIURSniK ICHXKrMONKN. 139 Genus Amblytcles Wksm. Amblyteles chalybeatus Grav. Diese Art stimiiit ini ^i;anzen K(irperbau mit der Tnter- gattung Stciticliiiiuiuoii Tudms. uberein. Dasselbe gilt von mehren anderen Aniblytclcs-Avien, welche jetzt unter die gemeinsame Benennung •»Ambly- tcles macrosticti ^ (= Gruppe divisoriiis Bkr- thomiel's) mit der Untergattung Ctcnichucu- nioii Tho.ms. zusammengeworfen sind. Schon Thomson wollte A. spiitator Fur. und A. Iio- uiocrnis Wksm. nach Stiiiicliiinmioii ver- setzen, und von den mir bekannten Arten gehört nebst A. chalybeatus auch A. cocnt- leator Z,y:v\. dahin. Um diese unechten Ain- blyteles-Arien von Ctciiicluieumon zu tren- nen. braucht man nur den Kopfform zu be- achten; ausserdem ist bei ihnen der eigentliche Aiublyteles- Charakter, die Abstumpfung des Hinterleibsendes beim Weib- chen, nur halbweg vorhanden. Was die Männchen betrifft, so sind ihre Fuhler niemals gesägt wie bei den Ctenichneu- monen. Bekanntlich äiineln sich ungemein die Alännchen von Amblyteles spiitator und Stcnichn. ciilpator. Novo Saljevsk (lat. 65° 10'). 1 ?. iclcs clialvlicatus. Genus Ichneunwn L. Subgen. Ichneumon s. str. Ichneumon sibiricus n. sp. Robustus, punctatus, niger, orbitis frontalibus anguste ferrugineis, antennis filiformibus, albo-annulatis, scutello rufo, ano albido-bimaculato, tibiis tarsisque rufo-fusco-variegatis, illis posticis apice late infuscatis; area superomedia elongata costula nulla, coxx> postica^ subtus opacte, crebre punctatcC scopula nulla vel parum indicata, aUe flavescenti-fumat:e, stig- mata cl nervis pallidis, tegulis rufis. Long. 11' — 13 mm. Xovo Saljevsk (lat. 65° 10'), Dudinka (lat. 6f/" L'.5 '). 5?. I dl neum o n sihiricus. n. .p. ?. 140 KNTOMOLOGISK IIH^KKIKT 1904. Species I. llaglmidi Hoi.Mc. proxima, sed magni- tudine paullo minore, scutello rufo, area superomedia elon- gata et maculis analihus tan- tum duabus abunde differt. Caput mediocre, vix thora- cis latitudine, pone ocu- los modice, curvatim, os versus nonnihil angusta- tum. Facies subprotu- berans, crasse, os ver- sus parcius, punctata, ferrugineo-pilosa, clypeo vix di- screto, polito, punctis paucis obsito, margine truncato, ne minime quidem rotundato, labro exserto, polito, rufo, margine fcrrugineo-piloso. Fröns inferne excavata,^ polita, superne crebre punctata, opaca, mox ante ocellum anteriorem plana, orbitis anguste, juxta basin antennarum latius, ferrugineis. Occiput haud abrupta declive margine postico modice rotundato-emarginato, cum temporibus crebre punctatum. GencC mandibularum basi longiores, oculorum latitudine breviores, nitid^e, parce punctat^e, costa genali inflexa, orali haud vel parum elevata. Peristo- mium latitudini faciei inter oculos fere sequale; man- dibuhe sat angustae, rufa? apice nigro, dente superiore acuminato, inferiore discreto. Antenn re robustre, breviuscula?, fHiformes dimidio apicali in- voluto, nigrre albo-annulato?, sat longe infra medium ocu- lorum insertae, 38-4(>articulat£e. Scapus latus, modice excisus, punctatus, postannello paullo longior. Flagellum supra medium non dilatatum, apicem versus attenuatum, apice ipso non acuminato, postannello latitudine apicali et articulo sequente paullo tantum longiore, articulo 5:o qua- drato, annulus albus fere in medio situs, articulos 8 — 13, 14 occupans, latere externo vix obscurato. Thorax mediocris, altitudine circiter duplo longior. Prothorax epomiis parvis, punctatus lateribus rugosis, collo media ScTpissime ferrugineo, callis ante tegulas rufis. Mesotho- A. KOMAN: Sli;lKI>t 11 1: RUNI-.l' M» >N i;N. 141 rax dorso subopaco, confertini punctato, notaulis noii indicatis, pleuris cum pcctore fortiter minus crebre punc- tatis, nitidulis, hoc transverso, planiusculo, breviter fusco- pubescente, mesolco postice costa haud brevissima occlu- sa; epicnemia integra, lateribus fere ad callum subalas assurgentia, spatio ante ea nitido, subtilius sed non par- cius quam pleura punctato. Scutellum planiusculum, rutum, nitidum, antice vix, postice crebrius punctatum, latitudine vix brevius; postscutellum nigrum. Metathorax retrorsum leniter angustatus, mesothorace cum scutello vix humilior, longitudine basali pauUo altior, supra et postice opacus, punctato-coriaceus, lateribus magis nitidis, crasse sat confertim punctatis tenuiter albopubescens; areae fere completa?, costula tamen omnino nulla; area basalis ab ar. superomedia elongato-rectangulari et ar. coxalis ab ar. pleurali bene discret^e, ar. posteromedia vage tripartita, a latere visa medium nonnihil superans; spiracula cost?e laterali appropinquata, carina nulla cum costa pleurali juncta. Abdomen longitudine mediocri, lanceolatum, mesothorace paullo latius, capite cum thorace vix dimidio longius, supra totum prcCter anus, subtus maxima parte nigrum, incisuris l!:a et 3:a sat profundis. Peticjlus coxis posti- cis cum trochanteribus circiter .'cquilongus, area media elevata, inter spiracula non excavata, his elongatis, subre- niformibus, non prominentibus ; postpetiolus transversus, haud abrupte discretus, area media fere ad apicem elevata, subtiliter striolata, apice ssepe punctis paucis immixtis, quam arere laterales concinne punctatie duplo latiore. Deuteron quadratum vel subtransversum, apice quam basi vix sesqui latiore, opacum, crebre punctatum, inter gastrocoelos seepe rugulosum, his mediocribus, triangula- ribus, crenulatis, thyridiis rufescentibus, spatio interjacente area? medicC postpetioli jequali,spiraculis parvis, sat alte supra marginem lateralem paulloque ante medium (solito modo) sitis; segmenta reliqua sensim Ifeviora et nitidiora, quin- tum siepe puncto, 6:m et 7:m macula magna citrina or- nata, 6:i haud transversa. Venter segmentis 1! — 1- plica- 142 KNTOMOLOGISK TIDSKRIIT 1904. tis, J:o et 3:o lateribus et apice, ceteris interdum margine apicali, rufescentibus, valvula segmento praecedenti ccquali apice truncato, basin terebra; vix tegente, hac mediocri apice nonnihil exserto. l'edes mediocres, posterioribus sensim longioribus, nigri rufo- tincti. C"ox:e et trochanteres nigri, his apice rufo, illis anterioribus subtus nitidulis, parcius punctatis, posticis subtus opacis, crebcrrime punctulatis scopula nulla vel vage indicata. Femora sat robusta, nigra ima basi rufa, niti- diuscula, anteriora apice extremo rufescente, posteriora extus crebre punctata. Tibice validiusculfe, anticee fe- morum longitudine, latere antico sat crebre spinuloso, posteriores sensim longiores, omnes fusco et rufo-varie- gatcT, posteriores apice late fusco, calcaria postica rufa, medium metatarsi non attingentia. Tarsi tibiis nonnihil longiores, rufi, postici vel posteriores fusco-imbuti meta- tarso postico articulis l*-r3 vix longiore, ungue fere arti- culi tertii longitudine. Ahe mediocres, flavescenti-h\'alina3 nervis et stigmate flavidis, postcosta fusca, radice et tegulis rufis, areola nervum recurrentem pauUo pone medium excipiente, radii abscissa 3:a apice incurvata. 1. Haglundi H<>i.mi;. var. guttatus n. var. Differt colore magis variegato. Collare supra punctumque apicale segmentorum 2 — I-, 2: i parum distinctum, alba; deuteri basis medio et lateribus . dimidiumque basale tibiarum posteriarum rufa. Long. 13 mm. Ad confluentes Ob et Irtysch, ■-'--jo;;. 1876. 1 ?. 1. Thomsoni Hoimc. var. connectens n. var. Iihmnmon llaghntiii \"arietas a specie genuina scutello albo et var. guttatus magnltudinc minore discedens; maculre anales tan- n. var. $. ^um dUcC. Area superomedia nonnihil elongata, deu- teron distincte transversum, segmentuni 3:m longitudine plus duplo latius. Long. 9 mm. Karasino (lat. 67°). 1 ?. A. KOMAN: SIP.IRISCHK ICHNEUMONKN. I43 Diese Wirietät zeii^t eine un- erwartete Annäherung des I. TJioni- .msor,z v^r. . , , • , , , , connectens n. var. 2. len Lnterschiede sehr schwach -ind, geht aus der folgenden \'ergleichung hervor, die alle mir auffindbare Charaktere aufnimmt. I. TJiomsoni: area superomedia sfepissime (3 Ex.) sub- transversa, raro (1 Ex.) nonnihil elongata. Deuteron distincte transversum, minus crebre punctatum; segm. 3:m longitudine duplo (2 Ex.) vel paullo magis (2 Ex.) latius. 1. ntficollis: area superomedia distincte elongata. Deuteron quadratum (1 Ex.) vel subtransversum (1 Ex.) sat crebre, pr?esertim medio punctatum; segm. 3:m longitudine vix (\ Ex.) vel plus (1 Ex.) duplo latius. Die grosse körperliche Cbereinstimmung deutet darauf hin. dass diese beiden Arten relativ spät auseinander gingen. 1. ruficolUs repräsentirt wohl dann die ältere, mehr erstarrte, 1. Tliojiisoni die jiingere, noch plastische, Form. I. gravipes Wksm. var. pictus n. var. \'arietas orbitarum facialium triangulo utrinque parvo cly- peique angulis apicalibus flavidis, tarsis posticis basi rufis, articulis 3 ultimis fere totis fuscis, distincta. — Ceterum nullo modo a specie genuina differe videtur. Long. 12,5 "T"'''- Karasino (lat. 67 ). 1 (f. I. melanobatus Grav. var. obscurior n. var. A specie genuina segmento 4:o toto nigro, subtus mar- gine tantum apicali rufo, segmentis 2 — 3 solis plicatis, dis- cedens. 144 i:ntomoi,ogisk iidskkiii 1904. Ichneumon fuscifictus n. sp. 9. Long. 16 mm. Inter Kiasnojarsk et Jenisseisk d. i" *' ,; lS7h. 1 ?. Ichneumon fuscipictus n. sp. Parum nitidus, punctatus, niger, antennarum semianulo 3-arti- culalo, scutcUo pncter apicem extremum maculisque analibus duabus albidis, mandibularum medio, abdominis segmentis 2:o fere toto et 3:iangulisba salibus, femoribus anticis pro parte, posterioribus ima basi, tibiis tarsisque rufis, illis posti- cis apice fusco, stigmate rufo; antenncT setiformes, apicem versus distincte dilatatte sub- tusque deplanatse, area supe- romedia subhexagona, fere transversa costula discreta, postpetiolus medio aciculatus, gastrocoeli transversi, spatio inter- jacente angusto, coxic posticre subtus opac^c, crebre punctatie scopula nuUa. Long. 7,5 mm. Sibiria jenisseiensis, ad confluentes Kureika et Jenissei d. »*.. l«~ö. 1 ?. Specimen magnitudine et structura corporis I. imtliipicio Grav. valde affinis, sed pictura satis distincta. •Caput träns versum, pone oculos nonnihil rotundato-angusta- tum, a fronte visum subrotundum, nigrum, thorace pauUo angustius. Facies brevis, crasse confertim punctata, lon- gius tenuiter griseo-pilosa, versus os et genas L-evior, epistomate nonnihil protuberante sed lineis nullis impres- sis discreto; clypeus nitidus fere la^vis, a facie parum discretus margine truncato, labro vix occulto, rufescente margine rotundato; peristomium latitudine fere faciei inter oculos, mandibulis basi (51 apice nigris, hoc dente supe- riore acuminato, inferiore parvo. Fröns longiuscula, con- vexa, opaca, rugoso-punctata, inferne pone scapos anten- narum abruptius impressum et politum, media fere al- titudine utrinque tuberculo minimo. ocelli instare, munita I A. ROMAN: SIBIRISCHK ICHNEUMONKN. 145 (an semper:\ inter sese circiter triplo longius quam ab oculis distantibus; occiput pone ocellos sat declive, cum temporibus rude sculpturatum ; geme nitidcC, parce punc- tatc-e, basi mandibularum vix longiores, sulco indicato, costa genali distincte inflexa, orali vix elevata. Antennrc longe infra medium oculorum insertae, sat gra- ciles, haud fortiter involut^e, setiformes. Scapus for- tius excisus, punctatus, pubescens, postannello pauUo- longior. Flagellum nigrum, albo-semiannulatum, dimidio apicaii medio dilatato t\ subtus deplanato, apice ipso acuminato; postannellus latitudine apicaii vix duplo, ar- ticulo sequente pauUo tantum longior, articulis 6:0 vel 7:o quadrato, 9 — 11 albis, extus infuscatis. Thorax subrobustus, altitudine vix duplo longior. Prothorax niger, punctatus, nitidulus, epomiis parvis instructus. Mesothorax niger, nitidulus, dorso antice crebre, postice paullo remotius punctato, notaulis vix indicatis, pleuris dorso parcius, pectore adhuc remotius punctatis, hoc ni- tido, planiusculo, longitudine fere duplo latiore; scutellum planiusculum, nitidulum, parcius punctatum, longitudine vix latius, totum prseter apicem flavidum. Metathorax scutello vix humilior, breviusculus, longitudine basali plus quam dimidio altior, superne coriaceus, opacus, pleuris crebre punctatis, nitidiusculis; area omnes précter coxales discretce, posteromedia simplex, superomedia subtrans- versa, fere hexagona (costula prasente), postice subaperta areis lateralibus latior; spiracula elongata, leniter curvata, Carina brevi minus distincta cum costa pleurali conjuncta; scrobes frenales bene discretcC. Abdomen robustum, subovatum thorace fere latius, capite cum thorace paullo longius. Petiolus coxis posticis cum trochanteribus nonnihil longior, petiolo ipso distincte de- presso (an normaliter rj, area media inter spiracula lenis- sime excavata, his ovalibus, non prominentibus; postpe- tiolus latiusculus, haud abrupte discretus, transversus, niger apice rufescente, area media sat crasse aciculata, usque ad apicem discreta, quam laterales vix duplo la- tiore, his rugoso-punctatis, angulis apicalibus subacutis. Rnlomol. TiJskr Årg. 2j, //. J (U04 ) lO I4f) KNTOMOI.OdlSK IIIi>KKII I 1904. Dcuteron subtransversum, rufum apice medio infuscato, creberrime punctulatum, opacum, apice quam basi vix dimidio latiore, gastrocoelis transversim elongatis, sub- crenulatis, spatio interjacente quam area media post- petioli angustiore, spiraculis minimis, normaliter positis; segmentum 3:m valde transversum, longitudine fere tri- plo latius lateribus parallellis, sicut deuteron punctatum, nigrum angulis basalibus rufis; segmenta sequentia sen- sim lajviora, nigra, macula 6:i semicirculari, 7:i sub- quadrata albidis. \'enter niger, segmentis 2 — 3 maxima parte rufis, 2 — 1- plicatis, ultimo brevi, terebn-e spiculis rufis, valvulis nigris, apicem abdominis parum super- antibus. Pedes mediocres, posteriores sensim longiores, nigri, rufo- varii. Coxre cl: trochanteres nigra, hi articulo secundo rufo, illffi anteriores subtus nitiduke, minus crebre, po- sticiE confertim punctatse, subopacae, scopula nulla. Fe- mora nigra, antica apice 61 latere antico, intermedia basi 6i apice, postica apice solo rutis, h?ec latere externo non- nihil crebius quam interno punctato, latitudine fere 5:plo longiora. Tibiaj validse, anteriores totse rufe, externe setulosae, anticae quam femora non, intermediae parum, po- sticae distincte longiores, hse apice latius infuscato, calca- ribus rufis, medium metatarsi non attingentibus. Tarsi omnes rufi, tibiis circiter 3:a parte longiores, postici me- tatarso articulis duobus sequentibus, ungue articulo 3:o ccqualibus. Al re hyalin?e, vix infumatae, longiuscuke, stigmate, nervis 61 costa rufis, radice cl; tegula fuscis, areola nervum recur- recurrentem pauUo pone medium excipiente. I. incomptus Hdlmg. Xovo Saljevsk, Worojawa (»390 Werst. nurdl. von Jenisseisk»), d. -^ 1876. 2 9- Subgen. Cratichneumon. I. annulator Fahk. Worojawa d. - ,; 1876. 1 ef. Subgen. Melanichneumon. (?) Ichneumon caesareus n. sp. A. ROMAN: SIIUKISC II K UHMA.MfM.N. 147 Milniiic/incumoii niger, robustus, punctatus, pube- scens, antennis apicem ver- sus dilatatis, apice acuminato albo-semi-annulatis, orbitis frontalibus anguste, punctis verticinis 61 scutello albidis, angulis apicalibus segmento- rum 1 — I- citrinis, tibiis 6i tarsis rufis, posticis apice infuscato; area superomedia, subhexagona, vix elongata fere Itevis, postpetiolus me- dio concinne punctatus, coxre posticae subtus crebre punc- lulataj, scopula distincta fusca munitse. Long. 18 mm. Sibiria, (collector ignotus). Ichncunioii casarcus n. sp. 9. 1 ?. Species maxima Mclanichnciinw num adhuc descripta, I. mc- latiario Wesm. proxime affinis, sed tibiis cl et tarsis fere totis rufis, segmento 4:o abdominis maculis haud minimis ornato, gastrocoelis profundioribus et praesertim scopula distincta certe discedens. A CocUchneumonibiis abdomine guttato ornatis vix nisi postpetiolo punctato nec aciculato dissimilis. Caput mediocre, latitudine non longius, pone oculos et os versus nonnihil angustatum, thorace pauUo angustius. Facies planiuscula, crasse sat crebre, os versus remotius, punctata, griseo-pilosa, epistomate lineis longitudinalibus impressis subdistincto, clypeo vix discreto, nitido, parce punctato, margine truncato medio leniter subelevato-pro- ducto, labro non prominente, mandibulis sat validis, medio cum palpis puberulis rufescentibus, dente supero multo longiore, acuminato. Fröns inferne sat profunde excavata, superne rugoso-punctata, mox ante ocellos posteriores plana, orbitis anguste albolineatis, colore albo cum punctis par- vis verticinis non cohccrente. Occiput minus abrupte de- clive, sat crebre, tempora versus subtilius, punctatum, mediocriter rotundato-emarginatum. Genée nitidse, parce I4.S I .N i.-.Mi>i..>i>i>K TinsKRirr 1904. subtil iter punctaUe, mandibulamm basi paullo breviores, sulco distincto impresso; costa genalis fere continua, CLim orali mox pone mandibularum basin conjuncta, illa (orali) nullo modo elevata. Peristomiuni magnum, quam facics inter oculos paullo latius. Antenn.-e validce, breviuscuL-e, paullo infra medium oculo- rum inserta;, dimidio apicali fortius dilatato,subtus piano, apice ipso acuminato, plus quam 40-aiticulat£e. Scapus ovatus, punctatus, opacus, quam postannellus fere duplo longior, hic latitudine apicali vix duplo longior, quam ar- ticulus sequens vix longior. Flagellum articulo circiter (Y.o quadrato, semiannulo albo articulos 6:m apice, 7 — 11 totos, lL':m dimidio basali occupans. Thorax robustus, altitudine duplo longior, breviter griseo-pu- bescens. Prothorax niger, opacus, crebre punctatus epo- miis distinctis. Mesothorax dorso crebre punctato, opaco notaulis indicatis, pleuris cum pectore remotius sat crasse, speculo subtiliter punctatis, nitidulis; epicnt-mia integra, lateribus haud alte assurgentia, spatio ante ea nil'do, sub- tiliter punctato. Pectus planiusculum, margine postico sensim ante coxas intermedias subelevato (ut in Pro/ic/i- iicunioiiiöiis). Scutellum planum, latitudini anticce fere cequilongum, crebrius punctatum albidum, basi apiceque anguste nigris; postscutellum nigrum. Metathorax medio non angulatus, scutello parum humilior, longitudine ba- sali nonnihil altior, rugoso-punctatus areis basali 6t su- peromedia nitidulis, fere Uevibus; avece subcompletse, ba- sali a superomedia et coxali a pleurali vage discretis, posteromedia medium superante, 3-partita, superomedia parva, subhexagona, vix elongata, areis lateralibus angu- stiore, costula minus valida; area; dentipara; longe de- descendentes (ut in Prat- et Coclichucunio}iibiis). Spi- racula longa, carina nuUa cum costa pleurali juncta; scro- bes frenales profundie. A b dom en mediocre, lanceolatum, capite cum thorace circiter 3:a parte longius, incisuris 2:a cl 3:a sat profundis. Petiolus coxis posticis cum trochanteribus vix longior, subbicarinatus, scaber, area media inter spiracula non ex- A. KiniAN: Sir.IKlSrill' Kil NI' IMON KN. I49 cavata, hivc subreniforniia, non prominentia; postpe- tiolus minus abrupte discretus, transversus, angulis api- calibus acutis subrotundatis, area media crebre con- cinne punctata, apicem non attigente, areis lateralibus minus fortiter punctatis, gutta cuique subtriangulari citrina ornatis. Deuteron latitudinc apicali fere longius, apice quam basi plus quam dimidio latiore, margine apicali medio curvatim producto, apice utrinque macula subro- lunda citrina ornatum, opacum, confertissime punctula- tum, in ipsa basi inter gastrocoelos aciculatum, his tri- angularibus, sat profundis, vage crenulatis, spatio interja- cente areae media? postpetioii subéequali, spiraculis in medio sat alte supra marginem lateralem sitis. Segmen- tum 3:m transversum, lateribus parallellis sculptura prs- cedentis, margine apicali medio subproducto utrinque gutta subtransversa, pnecedentis vix minore, ornato, spiraculis (solito modo) longe ante medium sitis; segmentum 4:m nitidiusculum guttis apicalibus minoribus. sed non punc- tiformibus; apex abdominis nitidus, fere C3'anescens. \'enter niger basi et segmentorum anteriorum limbo api- cali rufescentibus, segmentis 2 — I- plicatis, valvula seg- mento 5:o paullo breviore, truncata, terebra vix exserta. Pedes breviusculi, sat validi. Coxfe nigrre, pubescentes, sub- tus anteriores minus crebre, postiCcT confertim punctatc-e, hcC scopula haud magna sed distincta, elongata, fusca instructte; trochanteres omnes articulo secundo rufo. Fe- mora nigra, griseo-pubescentia, ima basi rufa, anteriora apice antice testacea, postica externe opaca confertissime, intus nitidula minus crebre punctata geniculis vix rufe- scentibus. Tibife pubescentes, ruf?e, antic^e femorum longitudine vix setulosffi, latere antico testaceo, posiico infuscato, postiCcC femoribus paullo longiores, apice latius infuscatfe ; calcaria brevissime pubescentia, postica medium metatarsi non attingentia. Tarsi tibiis vix 3:a parte lon- giores, rufi; posticorum articuli 2 ultimi infuscati, meta- tarsus longitudine articulorum 3 sequentium txqualis, un- guis articuli circiter 3:i longitudine. Alc'e mediocres, leniter infumatcC stigmate et costa flavis, hac 150 KNTOMOI.OGISK IIDSKRII T I904. basi et apice extremis, illo basi et margine exteriore in- fuscatis; nervi ceteri fere toti nigri, radix fusca, teguli nigri, apex radii solito magis sinuatus. I. monostagon Gkw. Das einzige Ex. ist viel kleiner als gcwöhnlich, scheint aber keine sonstige Unterschiede von I. nioitosfagon zu bieten. Long. 10,5 mm. Antsiforowa (»70 Werst nurdl. von Je- nisseisk») d. -' ,; 1.S76. 1 o^. I. saturatorius L. Sibiria, Jenisseisk d. -'"-Ve 1876. 1 &. Genus Phaeogenes Wesm. Ph. nanus Wksm. Diese Art liegt in zwei habituell schr verschiedene Formen vor. Die eine (Krasnojarsk) ist nur 4 mm. läng und hat die helle Farbe des Hinterleibes mehr gelblich; die zweite (2 Ex.) ist viel grösser (6 — 6,5 mm.), das Hinterleib ist matter und die helle Farbe desselben trub- rot. Trotzdem stimmen doch die strukturellen Merkmale zu gut iiberein um eine Trcnnung in zwei Arten zu erlauben. Krasnojarsk d. ^^■',; (1 Ex.), Fatjanovsk (lat. 64 5 ', 1 Ex.). 3 ?. Genus Diadromiis Wesm. Ein Männchen aus Novo Saljevsk (lat. 65 °, 10') ist dieser Gattung zuhörig und stimmt ziemlich gut mit D. siibtiliconiis Grav., steht jedenfalls demselben sehr nahe. Hiiften, Troch- anteren und Schenkel sind grösstenteils schwarz, Segm. 2 — 3 und Basis des 4:n rot; Körperlänge 4,5 mm. •51 DREI XEUE ACARIDEX AUS KAMERUN VON IVAR TRÄGÅRDH, UPSALA. Mit I Tafel und 2 Textfiiruren. Unter den von dem Herrn Professor Yngvk Sjöstedt in Kamerun zusammengebrachten Sammlungen befanden sich auch drei Acariden, die er mir giitigst zu Bestimmung iiber- liess. Alle drei Arten sind fiir die Wissenschaft neu, was ja zu erwarten war, da keine Acariden vorher aus Kamerun be- schrieben \\'orden sind; sie gehören aber schon bekannten Gattungen an, nämlich Grcnia Oldms. TricJiotarsiis und Troiubidium Fabr. von der erstere wahrscheinlich der Subfa- milie Lcelaptino' der Pararasitiden (Gamasiden), die zvveite der Subfamilie Tyroglyphijicc der Acariden (Sarcoptiden) und die dritte der Subfamilie Tvombidiince der Trombidiiden an- gehört. Fam. Parasitidse. Greenia ulums. 1901. Grcciiia. Oldemans. Notes on Acari. Third series, in Tijdschrift d. Nederl. Dierkundige \'er- eeniging. 2 Serie. T. 7. H. 2. .S. 60. 152 I.MOMOI.OOISK riDSKKIKl' 1904. Greenia sjöstedti n. sp. TcxUiä,'. I uixl 2 uml lig. Il — 15, Taf. 2. Die Gattung Granin scheint eine ausschliesslich tropische \'erbreitung zu haben. Sie wurde im Jahre 1901 von Oldk- MANs fiir eine Acaride, (i. pir/ciiisi aufgestellt, die auf Java in dem sog. : acaridchamber» ' von Xylocopa {Coptortliosoma) tiimiscnpa Wksiw. gefunden wuide. Ini Jahre 1903 wurde von demselben Autor noch eine zu dieser Gattung gehörende Art, G. alfkciii beschrieben, die dem »acaridchamber» von Xylocopa cvsiuaiis L. in Indien ge- funden wurde. Die Gattung Gnr/iia i st dadurch karaktärisiert, dass die Stigmata Peritremata entbehren. Sie nähert sich dadurch nach Oli>kmans der Gattung Ipliiopsis, von welcher sie sich je- doch durch die Anwesenheit von Klauen an dem ersten Bein- paare unterscheidet. Die Stellung der Gattung unter den Pa- rasitiden ist noch nicht möglich zu ermitteln, da bisjetzt nur Weibchen gefunden sind. \'orliegende Art wurde auf Xylocopa nigrita Fabr. in einer Anzahl von 16 9 Xvmphen und 3 erwachsenen Weib- chen gefunden. Die Länge des erwachsenen Weibchens beträgt ungefähr 3 mm, die grösste Breite etwa 1,5 mm. Die Art erreicht also die Grösse der G. pcrkinsi und gehört vvie diese zu den grössten bisjetzt bekannten Parasitiden. Die Farbe der Nymphen ist licht gelb, die des erwachsenen Weibchens ist wie bei den meisten Parasitiden hell kaffe- braun. Auf der Dorsalseite ist jederseits der Medianli- nie ein Streifen von dunklen, unregelmässigen Flecken vorhanden, die jedoch nicht durch eine besondere Farbe der Chitindecke hervorgerufen sind, sondern ihren Ur- ' Diese Acnritlkainincr ist 1S99 von Perkixs beschrieben: "On a spe- cial Acarid chambcr formed within the basal abdominal segment of bees of the genus Coptorthosoma {Xy/ocofimr) in The Entomol. Monthly Magazine ser. 2. v. 10. S. 37. Sie scheint aber seit länge bekannt gewesen zu sein (Vergl. (">i'UE.MANS, Symbiose von Coptorthosoma und Greenia. Eine Prioritätsfrage Zool. Anz. F>d. 27. No. 4. T>o;-. 1Q03. IRM.AKIiH: HKl.l NKUK ACAR IDKN .\l> KAMl.KLN. I33 sprung" der Inserierung \on zwei Längsreihcn von dorso- ventralen Muskeln verdanken. Die Gestalt des Köipers ist länglich oval, mit fast parallelen Seitenrändern. Bei den X\'mphcn liegt die grösste Breite in der Schultergegend zwischen dem ersten und zweiten Drittel des Körpers und von diesem Punkte lauten die Seitenränder nacli vorn in eine wohi abgerundete Spitze zusammen. Hinten ist das Tier breit abgemndet. Beim erwachsenen Weibchen ist zufolge der Aus- dehnung des unbedeckten Teils des Hinterleibes die grösste Breite nach hinten verschoben, so dass sie zwischen dem zweiten und dritten Drittel der Körperlänge liegt. Die Oberseite des Körpers wird von einem ovalen ungeteil- ten Schild zum grössten Teil bedeckt; nur an den Seiten hinter der Schultern und am Hinterende bleibt ein weiss schimmernder Randsaum unbedeckt. Die Chitindecke zeigt sich bei geniigender Vergrösserung sehr fein punktiert; ihre Textur ist durch erhabene Leist- chen, die poh'gonale Felder einschliessen, retikuliert. Die Seitenränder des Dorsalchildes haben auf der Höhe des zweiten Beinpares einen schmalen, fingerförmigen, nach \'orn sich erstreckenden Einschnitt und weiter nach hinten auf der Höhe des vierten Beinpaares eine kleine Aus- buchtung. Die ganze Oberseite des Tierchens ist gleichmässig dicht mit langen Haaren besetzt. Auf der IJnterseite sind drei getrennte Schilder vorhanden: der Sternal-, der Genital- und der Analschild. Die Chitin- decke des unbedeckten Teils der Unterseite besitzt Trans- versalstriierung und dieselbe netzförmige Textur wie die Oberseite. Der Sternalschild (sts. Textfig. 1) ist pentagonal mit ausge- rundeten Seiten uud trägt zwei Paar nach hinten ge- richteter Borsten. Der Genitalschild (gs. Textfig. 1) ist läng und triangulär. Zwischen diesen .Schildern sitsen zwei Paar Borsten. Der Analschild (Fig. 15. Taf. 2.) ist verhältnissmässig gross, oval, nach hinten schmäler und trägt jederseits der Anal- 154 ENTOMOI.OCISK TIltSKKiri 1904. öffnung eine Borste; etuas hinler der Analöffnung in der Medianlinie sitzt auch eine Borste. Die Stigmata (Fig. 13. Taf. 2.) ähneln am meisten den- jenigen von G. a/fkcni, insofern als sie in einer ovalen Grube sich öffnen, deren Känder nach innen gebogen sind. Die von Oudk.m.ans erwähnte Kadialstreifung ist auch vorhanden, wird aber durch die die Wände der Grube bekleidenden centripetal gerichteten Borsten hervorgerufen. Wahrscheinlich beruht die Kadialstreifung bei G. alfkem auf dieselbe Ursache. l'i_fj. 1. Sicrna/- iind Gotitalscliihi. oXi. Fig. 2. Hypostom. 0X3. Ein grosser Unterschied zwischen G. sjöstcdti und den anderen Greenia-Arten besteht darin, dass bei ersterer die Stigmata auf der äusseren Seite von einem schmalen, verdick- ten Chitinstreifen umgesäumt wird, der sich nach vorn in einen ovalen unregelmässiger Schild fortsetzt, der bis dem Hinterrand der Coxa H reicht. Es durfte dieser Schild allem Anschein nach als ein Rest des sonst bei den Parasitiden vor- kommenden sog. Peritrema aufzufassen sein. In dieser Hinsicht weicht also G. sjöslcdti weniger als die anderen G/rrnia-Arten vom dem gewöhnlichen Typus ab. Die Mandibeln (Fig. 12. Taf. 2) sind im \'erhältniss zu dem grossen Körper sehr klein, indem sie nur 0,63 mm. TRÄC.AKDH: 11RF.1 NKIR ACARIDKX AlS KAMKRUN. 155 läng sind (wovon clie Scheere 0,is beträgt), was wohl auf die parasitische Lebensweise zuriickzufuhren ist. Der bewegliche Teil der Scheere ist kräftiger und mit zwei kurzen, stumpfen Zähnen bewafthet. Der unbeweg- licbe Teil ist mit einer spitzen Zahn und dahinter mit einer scharfen Schneide versehen. Zu gleicher Höhe wie die Mitte der Schneide ist auf der Innenseite ein spit- zes, hyalines, und, wie es scheint, sehr zerbrechliches Haar eingefiigt. Das sog. Flagellum ist nur durch einige Härchen vertreten. Das Epistom ist breit zungenförmig mit ungezähnten Seiten- rändern. Das Hypostom (sts. Textfig. 2) stimmt mit demjenigen von G. pcrkinsi iiberein, indem es hyaline, stumpfe Hörner und länge, gefiederte Unterlippentaster (»mala maxillcc in- ferior-v Bf.rlese) hat. Drei Paar Borsten sind vorhanden. Die Tas ter haben ein långes Basalglied und sind reichlich mit Borsten besetzt. Sie zeigen keine besondere Merk- ende. Das erste und zweite Beinpaar sind wie bei den anderen Gycciua-\x\.Q.n teils mit langen kräftigen Borsten, von de- nen die am Genu und Femur befindlichen am längsten sind, teils mit kurzen, stumpfen, perpendikulär abstehen- den Dornen bewaffnet. Am ersten Beinpaar (Fig. 11. Taf. 2) sind, hauptsäch- lich auf der äusseren und oberen Seite, folgende Dornen vorhanden: drei am Tarsus, von denen ein nach unten gerichtet ist, drei an der Tibia und am Genu und an der Unterseite der Femurs ein. Der Tarsus läuft in eine nach unten gerichtete, stark chitinisierte Spitze aus. Am zweiten Paar (Fig. 14. Taf. 2) sind die Dornen auf der Unteren und äusseren Seite placiert: am Tarsus sind drei vorhanden, von denen der grösste so weit nach vorn geriickt ist, dass er an der einen Seite der wie beim ersten Beinpaar kraftig chitinisierten Tarsalspitze einge- fiigt ist. An der Tibia und am Genu sind drei Dornen vorhanden und am Femur ein. I5() KNTOMUIXUIISK TIDSKKIFT I904. Die (oxalglieder (c-, c\ c'. Textfig. 1) sämmtlicher Bein- paare trägen nach hinten gerichtete, kraftige, zugespitzte Borsten von denen auf der Coxa 1 . _' und 3 zwei und auf Coxa 4 ein vorhanden sind. Das dritte und vierte Beinpaar sind länger als die vorderen und entbehren Dornen, sind dagegen mit langen Borsten versehen. Ihre Tarsalglieder laufen nicht in eine stärker chitinisierte Spitze aus. Sämmtliche Fiisse sind mit zwei Klauen \-on gleicher Grösse bewatTnet, zwischen denen ein in vier Fälten geteilter Haftlappen vorhanden ist. Fam. Sarcoptidse. Trichotarsus (an. 1888. Trichotarsus G. Cankstkim. I Tiroglifidi. studio critico. Padua. Trichotarsus simplex n. sp. Fijj. 17 und 18. Taf. 2. \'orliegende Art, wovon nur ein einziger H3'popus mir zu \'erfugung steht, wurde auf einem Exenjplar von Grccuia sjö- sfcdti gefunden. Da sie sehr charaktäristisch ist, lässt es sich wohl rechtfertigen sie nach dem einzigen Exemplar zu be- schreiben. Sie gehört der Gruppe D (nach Oudemans) unter den Triciwtarsus-Xvien, die durch das \'orhandsein von nur einem Dorsalschild sowie durch die kräftigen Klauen gekennzeich- net ist. Die Länge beträgt 0, 208 mm. Die Kör pergestalt ist die bei der Gruppe gewöhnliche. Die Oberseite des Körpers zeigt bei stärker \'ergrösse- rung in dem vorderen Teil wie bei T. hipposidcrus und T. coptorthosovicc kleine wellenförmige, concentrische Furchen. Die Borsten sind genau wie bei T. japonicus'^ placiert, indem nur vier Paar auf der Oberseite sitzen, das fiinfte Paar ein wenig auf die Unterseite verschoben * Vergl. OltiEMANS, Furihcr Xotc^ on Acari. Tiidschr. v. Ent. 1900. Bd 45. Taf. 12. Fit;. 46. IKAtiAKPH : likll Mil \(.\K1I>1N A I ^ kAMl.KIN. 157 ist. (Das dieses Paar von der Oberseite stanimt, er.^iebt sich aus einem \"ergleich mit T. Iiipposuicnis -'. Der Hinterrand des Körpers ist stärker chitinisiert und zeigt eine von zwei Hiickern begrenzte Einbuchtung, die in einen in der Medianlinie hinziehenden Cliitinleistchen sich fortsetzt. Durch dieses Merkmal nähert sich unsere Art zu T. japoiiiciis. Die Unterseite. Cber der Bau der hintercn Epimeren känn ich keine völlig sichern Angeben geben, da das Tier beim Einschliessen ini Glycerin zum Teil mit Luft gefiillt wurde, so dass die l'nterseite zum Teil dunkel wurde. Den Bau der vorderen Epimeren zeigt Fig. 17. Auf Grund der- selben Ursache bin ich nicht ganz sicher, ob sich nicht mehr Borsten auf der Unterseite sich befinden, als die ich beobachtet habe. Es sind vier Paar deutlich zu sehen, deren Placierung Fig- 17 zeigt. Im Hinteren Teil ist eine Saugscheibenplatte vorhanden, deren Grenzen jedoch ziemlich schwach markiert sind. Auf derselben habe ich vier Paar Saugscheiben bemerken können, von denen das zweite Paar von vorn gerechnet das grösste ist. Auf der Unterseite der am Hinterrande befindlichen Höcker- chen sitzt ein Paar nach unten hakenförmig gebogenen Borsten. Die Beine entbehren der sonst bei dieser Gruppe vorkom- menden blattförmigen Haare. An den Tarsen der drei ersten Beinpaare sind länge, äusserst feine Haare vorhanden, denen wohl eine Tasterfunktion zu- zuschreiben ist. Besonders am dritten Beinpaar sind sie wohl entwickelt. An der Tibia der ersten und zweiten Beinpaares sind auch eine länge Borste vorhanden. Ausser den Borsten sind die zwei \-orderen Beinpaare mit kurzen, kräftigen Dornen bewaffnet, von denen zwei am Tarsus des ersten, ein am Tarsus und ein am Genu des zweiten Beinpaares sitzen. * OcDEMANs, Notes on Acari. Fifih Series. Tijdschr. v. Ent. Bd. 45. Taf. 12. rif,r. 46. 158 ENTOMOI.OniSK IIDSKKII T I904. Das vierte Beinpaar trägt am Grunde der langen Endborste, die 0,26 mm läng ist, zwei äusserst kleine Haare. Dic Klauen sind von dem in der (iruppe gewöhnlichen Typus. Faiii. Trombidiidse. Trombidium bipectinatum n. sp. Fig. I — 10 und I"!^. 16. Taf. 2. \'on dieser Art liegen mir 4 Exemplare vor, von denen zwei a^ und zwei ? sind. Die Weibchen sind grösser und von pluniperen Gestalt als die Männchen und erreichen eine Länge von 3 mm. Die Farbe wahrscheinlich im Leben rot. Die vordere Hälfte des Abdomens ist breit, mit aus- springenden, abgestumpften Schulterecken ; die hintere Hälfte dagegen verschmälert mit abgerundetem Hinterrande. Die bei- den Hälfte sind von einander durch zwei quer hiniiberziehen- den Eindrucke abgetrennt. Jederseits der Stirnleiste sind zwei Augen vorhanden, die ungestielt sind. Die Stirnleiste (Fig. 16. Taf. 2) ist läng und schmal, nach vorn nicht ausgebreitet ; nach hinten teilt sie sich in eine mediane und zwei laterale Leisten, die neben der Mittel- linie je eine ösenartige Figur bilden, in derer hinteren, äus- seren Ecke die beiden langen, einfachen Fiihlhaare stehen. Die Taster sind nach dem gewöhnlichen Troiubidiiuii- Typus (Fig. 1. Taf. 2) gebaut, zeigen aber eine iiberaus kraf- tige Bewaffnung. Das vierte Glied (Fig. 9. Taf. 2), das in eine kraftige Kralle ausläuft, trägt jederseits eine Nebenkralle, von denen die auf der äusseren .Seite befindliche am grös- 5ten ist. Ausserdem ist das vierte Glied mit kammförmigen Reihen von 20 — 25 steifen, stecknadelförmigen Borsten versehen, von denen die eine auf der inneren Seite nahe dem Dorsal- rande des Gliedes eingefugt ist und nach innen und unten gerichtet ist, während die andere auf der äusseren Seite eben- falls nahe den Dorsalrande sitzt und nach innen und oben umgebogen ist. I K.\G.\KI)1I : DKl I NKIT. ACARIDKN AfS KAMKRIN. 159 Die beiden Keihen konvergieren nach hinten und gehcn in einen I^iischel von langen, kräftigen, nach unten geboge- nen Borsten iiber. Der ganze Taster ist ausserdem mit langen, gefiederten Borsten bekleidet. Das ftlnfte Glied ist länglich oval und iiberragt die Endkralle des vierten Giiedes ein wenig. Die Mandibeln sind von den Seiten zusammen- gedriickt und uberall von gleicher Breite. Die Mandibelklaue ist ungezähnt. Der ganze Körper ist dicht mit kleinen, kolbenförmig auf- geblasenen, dicht gefiederten Haaren bekleidet (Fig. 5 und 6, Taf. 1) zwischen denen besonders an Hinterende grössere Haare von demselben Typus eingestreut sind. (Fig. 4. Taf. 2). Die Beine sind im \'erhältniss zu dem Körper grob und kraftig, vor allem das vierte Beinpaar. Die Längeverhältnisse sind aus der beige fiigten Tabelle ersichtlich. Längeverhältnisse der Glieder. Breite Total - Bein- I 2 3 4 5 6 des 4 Giie- laiiLjo I.aar des $ 3 mm I I 2,2 1.8 2,08 2,08 3 0,68 2 I 1.2 1.2 1.4 1,64 2 3 I I>2 1.2 1.52 1.9 2,2 4 2,2 2,8 2,6 3 4 2 0,88 5 2 min 4 1,8 1,8 2,1 2,5 3.1 1,2 Die Haare der Beine (Fig. 7. Taf. 2) sind spulenförmig und dicht zweiseitig gefiedert. Auf der Oberseite der 4 dista- len Glieder sind bemerkt man lichtere Streifen, auf denen die Haare bedeutend kleiner und fast einfach sind. Diese Streifen nehmen distal wärts an Grösse zu und sind auf den Tarsen des 1 Beinpaares am besten entvvickelt, fehlen dagegen bei- nahe auf den Tarsen des 2 und v3 Paares und sind auf den- jenigen des 4 Paares schwach entwickelt. Die Haare des vierten Beinpaares weichen von dem gewöhnlichen Typus vollständig ab (Fig. 2 una 3 Taf. 2). .Sie sind nämlich haken- förmig, nach vorn umgebogen, in einer Papille fest einge- fiigt und in eine kraftige, ohne Ausnahme 6-gezähnte Scheibe I^O i:n roMoi.oc.isK riDSKkur 1904. erwciturt. Zuischen ihnen, auf der Oberseite der Glieder, die ohenerwähnten Streifen umsäumend, sitzen Haare \'on dem sewöhnlichen Typus. An jedem Beinpaar sind zwei kraftige Klauen vorhanden, die in tiefe Ausbuchtungen der 'J^arsalenden zuriickgeschlagen werden k/innen. (Fig. 10, Taf. 2.) Tafelerklärung. >:imimlictie 1- ii;iircn sinii mit Ililk- \on Abbes /cichcnapparat gczcichnet. Tioiiibidiiim bipeclinalum n. s]). Tastcr. Vergr. 30 X i . Borste des 4 Beinpaares. Seitenansicht. \'crgr. 620x1. " '• \'()n oben gesehcn. ^ crgr. 620 X i. 5, 6. Körperhaare. Vergr. 620 x i. Haar der I — 3 Keinpaare. \'crgr. 620x1. Totofigur. Verg. 8x1. 4 lind 5 Tasterglied von inncii gesehen. \'crgr. 150 XI. Tarsus des 2 Keinpaarcs. Vergr. 75X1. Stirnlciste. Vergr. 60X1. Giccnia sjöstcdti n. sii. Fig. II. I. liein von innen gesehen. Vergr. 30X1. 12. Mandibcl. Nergr. 75x1. 13. Stigma mit Peritrema. \'ergr. 30x1. 14. 2. llein. \'on innen gesehen. ^ ergr. 30X1. 15. Analschild. Vergr. 30x1. Trichotarstis simflcx n. sp. l"ig. 17. Vcntralansicht. Vergr. 150X1. iS. Dorsalansicht. \'ergr. 150X1. i6i BEITRÄGE ZUR KENNTXIS DER IXSEKTEXFAUNA \'0X KAMERUX. X:o 27. RUSSELKÄFER AUS IvAMERUX GESAM.MELT \"0X PROF. D:r Yngve Sjöstedt. EEAKF.EITET VON ]'R()F. DR. K. n. HELLER (Dresden). Sammlungen von Käfern aus dem sequatorialen Westafrika sind wiederholt im Zusammenhange bearbeitet worden, in Be- zug auf Russelkäfer wären besonders die Arbeiten von J. Thomson, F.aust, Duvivif.r und Kolhe, die im \'erlaufe der Arbeit noch genauer angefiihrt werden, zu erwähnen; dennoch ist unsere Artkenntnis von erwähnter Familie aus diesem Ge- biete noch eine relativ geringe wie jede neue Sendung von dorther beweist. Aucii vorliegende Sammlung von 928 Exem- plaren in 92 Arten enthält eine Reihe von bisher unbekannten Arten, von welchen 14 als neu beschrieben werden konnten; weitere mutmassliche neue Arten konnten, weil entweder nur in einem Exemplar vorhanden, öder weil zu defect nicht be- schrieben werden. Um bei den allmählig durch Einzelnbe- schreibungen artreich gevvordenen Gattungen die bereits herr- schende Uniibersichtlichkeit nicht zu vergrössern, schien es Ento„i,.l Tidskr. Årg. 2j U J, {VX>i). I I l62 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIIT 1904. eruiinscht, die beschriebenen Arten ciniger Gattungen in Ta- bellen zusammenzufassen. Wenn die zur Trennung benutzten Merkmale zum Teil willkiirlich herausgegriffen erscheinen, so erklärt sich dies dadurch, dass oftmals die Einreihung der Arten nur auf Grund von Beschreibungen erfolgen konnte, die naturgemäss ohne Voraussicht auf die später entdeckten Arten, wichtige Merkmale, die zu einer natiirlichen Gruppierung hat- ten benutzt werden können, unerwähnt lassen. Durch das liberale Entgegenkommen seitens des Natur- historischen Reichsmuseums in Stockholm wurden mir durch \'ermittlung von Herrn I'rof. Chr. Aurivillius und Prof. Siostedt eine Reihe C/i r vr of la fschev Typen zugänglich gemacht und dadurch die Möglichkeit geboten, die unzulänglichen Beschrei- bungen dieses Autors richtig zu deuten; es sei daher fiir diese wesentliche Förderung meiner Arbeit auch hier den genannten Herrn mein Dank ausgesprochen. Bei der folgenden Aufzählung der Arten ist auch die Zahl der gesammelten Stucke angegeben, da sie einen Anhalt fur die relative Häufigkeit der Art giebt und später fijr den \'er- gleich mit anderen Gebieten von einigem Interesse sein durfte. Curculionides adelognathes. Blosyrides. 1 . Blosyrus obliquatus Dl v. Ann. soc. ent. Belg. XXXVI, 1892, 164 2 Ex. Naupactides. 2. Ischnotrachelus dorsalis Cmfar. Berl. ent. Zeit. XX\'III, 1S84, 184 1 ., 3. „ longicoUis Chevr. 1, c. 1 4. „ crux Faust. Deutsche ent. Zeit. XXX 1886, 347 15 ., 5. „ alternans sp. n. 1 1 „ 6. „ elegans sp. n. 11 „ 7. „ ischnomias sp. n. 3 „ 8. „ thomsoni Faust. Deutsche ent. Zeit. 1898 p. 17 3 „. K. M. HKl.I.KR: RrsSlLKÄKKR Al > KAMKRUN. 163 Cyphides. '->. Ochthartrum aurivilliusi sp. n. 1 Ex. 10. Ischnomias ' nobilis Faist. Entom. Xachr. XI, 1.S85, SS 9 „ 11. Catamonus suffusus Pasc. Journ. Linn. Soc. XIX, isso, 3LU 3 „ Episomides. !_'. Demenica semipolita Faist. Deutsche ent. Zeit. IsV^s, p. 10 (sub C/iattnodrnis beschrieben) 7 ,, 13. Isaniris gerstäckeri Faist. Ann. Soc. ent. Belg. XXXMII, 1S94, 517 23 „ 14. „ thomsoni Fal st 1. c. p. 516 - j, . 15. Platyomicus pedestris Pasc. Journ. Linn. Soc. XI 1S71, Wl pl. \'I f. 2 4 „ \h. Bryochaeta nigrita Chevr. Re\'. mens. d'Ento- mologie par Dokhtouroff. 1883 X. 3, p. 83 5 „ 17. „ quadrimaculata Faust. Deutsche ent. Zeit. 1898, 20 7 „ 18. ,, sjöstedti sp. n. 10 ,, ' 19. „ sellata sp. n. 10 „ 20. ,, apicalis sp. n. 5 „ Phyllobiides. 21. Myllocerus sp. 4 ,, Phytoscaphides. 22. Phytoscaphus sp. (die Gattung ist bisher fiir Afrika noch nicht nachgewiesen) 3 ,, Curculionides phanerognathes. Cleonides. 23. Lixus avuncularius Kolbe. Archiv. f. Xaturg. 1898, LXI\', 260 48 „ * Faust giebl fiir dicse Gattung irrlhiimlicher Weise: "unguiculi connati" an und stellt sie zu Dermatodes, die Gattung gehört aber zu den Cyphiden mit freien Klauen. l64 KNTOMOI.OGISK riI>SKKlI-l I'^4. 24. Lixus rhomboidalis i:5<)ii. Schönh. Gen. Curc. \'1I, 1, 462 (ef. Deutsche Ent. Z. 1.S95 p. 2:n 4« Ex. 25. „ fraterFAisT. Deutsche Ent. Zeit. 1895,230 84 .. 26. „ severini Faist. Ann. soc. ent.Belgique IS^a;, XLllI, 4(>5 <^ .. 27. ,. itimberensis ])i\ . Ann. soc. ent. Bel- <;ique l.S^^2, XXWI, 311 15 .. 28. „ querulus Faist. 1. c. 1899, XLIII, 404 1 29. „ compressicoUis Tiiiims. Archiv Ent. 11 1.S5S p. 131 1 .. 30. „ sp. {oriciiialis Di;i. Cat.) 2 .. 31. „ sp. 2 .. 32. „ sp. (defect) 1 ., 33. „ sp 1 Hyperides. 34. Cepurus toridus Oliv. Ent. \', 83 p.. 347 t. 8 f. 91 a— b. 1 „ Hylobiides. 35. Aclees senegalensis Fairm. Ann. soc. ent. France 1891, LX. p. 267 2 .. Cylades. 36. Cylas femoralis F.usT. Deutsche ent. Zeit. 1898, 24 3 .. Attelabides. 37. Apoderus seminiger Fal si. Ann. soc. ent. Belg. 1.SQ4 p. 520 u. 1899 p. 435 1 „ 3.S. ,, seminiger v. partitus Faust 1. c. 2 ,, 39. „ miniatus Fau.st. Deutsche ent. Zeit 1N82 p. 295 6 „ 40. „ sp. 1 ., 41. „ sp. 1 .. Rhinomacerides. 42. Rhynchites castaneus Jkkki. 2 43. „ sp. 1 K. M. MKI.I.KR: RCSSKI.KAFKR ATS KAMKRIN. 165 Trigonocolides. 4 [. Megarhinus sp. (gabonicus Fausi-. i coll.) 1 Ex. Alcidides. 4."). Alcides olivaceus Gkrsi. Monatsber. Berl. Ac. 1S55, Nö 13 „ 4(,t. ., aschanticus Falsi-, Deutsche ent. Zeit. orientalis Chevr. Ann. soc. ent. Belgi- que XX\', 1881, p. 90 1 „ 4(S. ,, rhomboidalis Faust. Novitatis Zoologi- cae I, 1894, p. 553 12 „ 4*:'. ,, trilobus F. Systema El. II p. 505. Bo- hem. Schönh. Gen. Curc. Mil, i, p. 60 5 ,, 50. „ sp. bei trilobus (od. var. von trilobus) 4 ,, .")!. ,, brevirostris Boh., .Schönh. Gen. Curc. III, p. hL'l 5 „ 52. ., interruptus bilineellus subspec. nov. 40 „ 53. ,, haemopterus Boh. Schönh. Gen. Curc. III, 624 30 „ 'i4. ,, sp. (lituratus Falst. i. c) senex Sahlbg. Thoms. Archiv, II, i, 1829, p. 23 8 „ 55. .. sp. 1 „ Ithyporides. 56. Palaecorynus (Falst. Ent. Zeit. Stettin 1893 p. 233) femoratus Thoms. Arch ent. II, 1858, p. 138 3 „ 57. „ sp. 3 „ 58. Mecocorynus loripes Chf.vr. Ann. Soc. ent. France 1833 p. 64, t. 3 fig. 2 a (= IVcsicr- Jiianui Boh.) 2 „ Cryptorrhynchides. 59. Mechistocerus quedenfeldti Faust. Ent. Xachricht. 1885 XI p. 94 2 „ 60. „ sp. (unkenntlich) 1 „ 61. „ (Rhadinomerus) miser Fau.si. Deutsche ent. Zeit. 1898 p. 30 1 „ 62. „ (Rhadinomerusj vulgaris sp. n. 289 ,, i66 F.\rOMOi.or;isK iii-sKKll-i 1904. 63. Mechistocerus (Rhadinomerus) sp. ' 7 Kx. 64. ., ., sp. _' .. 65. ., „ sp. 2 ., 66. Pseudostromborhinus Cg. n.) dorsalis sp. n. 4 .. 67. Neotocerus sp. 1 68. Phemida aequatorialis Faist. Deutsche ent. Zeit. l.S9cS, p. 38 1 „ Zygopides. 69. Dichelotrox (g. n.) bimbianus sp. n. 3 „ 70. Metialma neptis sp. n. 1 ,, 71. Faustiella- {Xrnia olim) modesta Faust. Xov. Zoological I 1894, p. 558 1 .. 72. Cyllophorus pustulatus Falst. 1. c. p. 556 1 73. ., sp. 1 .. 74. Tyriotes cuncipennis Pasc. Ann. Nat. Hist. (5) X, 1882, p. 454 T. XMU, fig. 7 3 ,, Campyloscelides. 75. Amorbseus gabonicus Falsi. Ann. Nat. Hist. (5) X 1881! p. 454 pl. X\-III f. 7 2 „ Calandrides. 76. Rhynchophorus phoenicis F. .S\'st. El. II, 430. Gyllh. Schönh. Gen. Curc. IV, 825 9 ,, 77. Oxyopisthen westermanni Airh . Ent. Tidskr. 1880 p. 97 3 ,. 78. „ funebre Illig. Mag. I, 1802 p. 177 13 „ 79. Anoxyopisthen clavatum Rof.lofs Xotes Levd. Mus. XIII. 169 14 „ 80. Dolichopisthen togoense Faust. Deutsche ent. Zeitschr. 1895 p. 254 3 „ 81. Cryptocordylus IV-maculatus Faust. Ent. Zeit. .Stcttin L\'l, 1S95 p. 222 1 ,. * J. Thomsson beschreibi (Arch. Ent. 11 1857 p. 135— 137) eine Keihe von Cn'ptorrhync/itis-\xien die möglicherweise zu Rhadinomenis gestelit wervlen miissen, es ist daher ohne Kenntniss dieser Typen nicht möglich alle Rha- dinomenis als ncu zu erkennen und zu beschreiben. * Berg, Com. Mus. Duenos Ayres 1898 p. 18. K. M. HKLI.KK-. RlSSl.I.K.\l-KR AlS KAMI-RIN. 167 .sJ. Aphanomastix (g. n.) cryptophodus sp. n. 1 Ex. . Cyrtorhinus squamosus Boh. Schönh. Gen. Curc. \'1II, 2 p. 245 (= squaiuigcr Faust. Deutsche Ent. Zeit. 1895 p. 257 1 „ 87. „ sp. • 1 „ 88. Tennoschoita IV-maculata Gvllh. Schönh. Gen. Curc. \\ p. 910 28 „ Sipalides. 89. Sipalus guineensis F. Ent. Syst. Suppl. p. 165 6 „ 90. .. squalidus Kolbe Berl. ent. Zeit. XXMI p. 35 2 „ Vi. Rhina afzeli Fahrs. Schönh. Gen. Curc. I\', p. 797 16 ,, Cossonides. 92. Cossonus camerunus sp. n. 50 „ Ischnotrachelus Schönh. \'on der schon von Schöxherr auf granulkoUis errich- teten Gattung wurden im Laufe der Zeit eine beträchtliche Anzahl von Arten, meist jedoch einzeln, beschrieben, so dass jegliche Ubersicht iiber die Gattung verloren ging. 1883 er- richtete Kolhe die neue Gattung Asfycoincnts auf zwei Arten, spiiriits und pnvigmis (Berl. ent. Zeit. 1883 p. 28). 1886 zieht Faust die Berechtigung der Gattung Asiyconicriis, die Ischnotrachelus sehr nahe steht, in Zvveifel und erwähnt, dass sich Ischnotrachelus namentlich durch die an der Basis un- gerandeten Decken und die innen nicht gezähnelten Vor- derschienen unterscheide, beschreibt aber später Arten unter die sem Gattungsnamen, denen letztere Merkmale zukommen. 1899 kommt Faust (Annales soc. ent Belg. p. 391) nochmals auf Astocymcrus zu sprechen, betont abermals die ausserordent- 168 I.NIU.MOI.OGISK TinSKkll I I904. lich nahe \'er\vaiidtschaft' mit Jsclinotrac/uiiis und giebt als unterscheidendes Merkmal fiir ersteren die läng ovalen Augen und die den Augenunterrand tangierende Fiihlerfurche an. Xachdem niir u. a. auch die C/irvro/af schen Typen, mit Ausnahnie des nicht mehr vorhandenen /. cn/oc/i/ons, zur \'erfugung stånden, bin ich zu dem Schluss gekommen, dass ^■lstyconicnii>' \"on Isc/iiiotrachcliis höchstens als subgenus ab- getrennt werden känn, während fiir ein von Fausi beschrie- benen niu/nbi/is (Ann. Soc. Ent. Belg. 1 k.\Mi:KrN. 183 ten und eiiiige Spatien ini Spitzendriltel mehr öder weniger griinlich längsgestreift. intcrriipta Falst. Bryochaeta sellata sp. n. B. sitbcniciativ Tam., siniilis, cinerea, subrose()-la\'ata, ely- tris viridis, subaurato-squamulosis, sutura in dimidia parte ba- sali fasciaque lata, marginem lateralem haud attingente, nigris, setis supra-orbitalibus quatuor; antennis funiculo clavaque nigri- cantibus; prothorace fuscescenti, subter vittisque utrinque dor- salibus margaritaceis ; elytris punctato-striatis, striis dorsalibus antice posticeque angustioribus, in fascia obscura fere spatiis aequilatis; corpore subter pallide aurato-pedibus roseo-squamo- sis, femoribus in medio infuscates. Long. 7— 10.5, lat. 2.s— 4.2 mm. RusselriJcken vor der Fuhlerinsertion mässig verbreitert, ohne Mittelfurche. Stirn eingedriickt, vorn in der Mitte mit tiefen strichartigem Eindruck. FCihler einfärbig braun, Keule schwärzlich grau. Der braune Thorax sehr wenig breiter als läng, mit hellen Längsstreifen und zerstreuten gröberen Punk- ten. Fliigeldecken griinlich öder gelblichgrun beschuppt, mit groben glatten schwarzen Punktstreifen, diese auf der schwar- zen Querbinde so breit, v^orn schmäler als die Spatien, die vordere Hälfte der Naht und eine mit ihr zusammenhän- gende Querbinde, die aussen bis zum 9. Streifen reicht, schwarz tomentiert. Unterseite, so wie die \'orderbrust, hell griinlich die Beine mehr rosenfarbig schillernd, Hinterschenkel an der Aussenseite mit bräunlichem Nebelfleck. Bryochaeta apicalis sp. n. B. siibiruciatac Chkvk. simillima, sed thorace utrinque et in medio pallide vittato, funiculi articulo secundo primo longiore; elytris fascia transversa nigra, striam decimam attin- gente, macula apicali subtriangulari nigra. Long. 6.5—7. Der Briochaeta subcruciata Chkvk. sehr ähnlich, aber das Halsschild kaum abgeflacht, der discoidale Querwulst an den 1 84 i:n roMoi.oGisK iidskkii i 1904. Seilen nicht höckerartig vortretend, in der Mitte mit feinem, beiderseits mit breiterem hellen Längsstreifen (bei subcriciata einfärbig). Zweites Geisselglied länger als das erste, fast doppelt so lang wie an der Spitze breit, 5. und 6. Geissel- glied zusammengenommen etwas kiirzer als das 7. und die Kculc. riugeldecken hellgrun beschuppt auf der Naht und den ersten zwei Spatien schwarz und mit einer breiten, den 10. Streifen erreiclienden schwarzen Querbinde, die mit dem dunklen Suturalstreifen rechtwinkelig zusammenstösst, ausserdem jede Decke an der Spitze mit einer imgefähr dreieckigen Apical- makel. Des Deckenquerband ist so breit wie der grune Basal- teil der Decken lang ist, letzterer ist quer und trapezförmig. Briochaeta sjöstedti sp. n. Cinerea-squamosa, partim rosaceo-lavata, elytris viridi- signatis; rostro dorso longitudinaliter impresso, antennis fusco- cinereis, funiculo articulo secundo apice quatuorque sequentibus totis albo-margari- »taceis; oculis modice convexis, setis supra- orbitalibus tribus; prothorace transverso, in dimidia parte apicali transverse, in parte basali utrinque foveolatim subimpresso, vittis dorsalibus quinque pallide rosaceis, mediana tenuissima; elj^tris punctato-stria- tis, spatiis dorsalibus subconvexis, remote seriato-setulosis, striis glabris circiter qua- truplo latioribus, spatio octavo toto, se- cundo tertioque basi, medio apiceque, tertio solum in medio, quinto et septimo solum in apice viridi-squamosis; corpore subter pallide, interdum fere aurato-squamoso. Long. 7 — (S mm. Eine durch die grösstenteils weisse Fiihlergeissel sehr ausgezeichnete Art, bei welcher das 7. Geisselglied von der schwarzen Keule nicht abgesetzt ist. Grundfärbung wie bei den mcisten Arten der Gattung aschgrau, zuweilen etwas mehr ins Bräunliche ziehend, mit schwach rosafarbigem Anflug. Fliigeldecken an der Wurzel und Spitze mit griinlichen Längs- Briochaeta sföstcdti n. sp. K. M. HKI.I I:K: RrSSKr.KÄlKR AlS KAMKKIN. iS, streifen und eben solcher kurzen Oueibinde vor der Mitte. Kiissel der Länge nach breit und flach eingedriickt, durch eine stumpfwinkelig gebrochene Furche von der Stim getrennt. diese mit tief eingedriickter Mittellinie. Augen (wie bei Uncata Faist) gleichinässig und nicht sehr stark gewölbt. Halsschild quer, an den Seiten uneben und entfernt grob punktiert. oberseits in der vorderen Hälfte etwas niedergedruckt und beiderseits in der Basalhälfte mit undeutlichem Eindruck, ausserdem mit 5 hellen rosenfarbi- gen Längslinien, von welchen die äusseren mit dem Seiten- rande zusammenfallen und die mittelste sehr schmal ist. Flugeldecken eiförmig gewölbt, mit 10 unbeschuppten nach aussen zu feiner werdenden Punktstreifen, deren Punkte auf der Deckenscheibe quadratisch und etwas grösser als die zwischen ihnen liegenden Zwischenräume sind und am Grunde ein Schiippchen trägen, Spatien leicht gewölbt, mit einer Reihe von entfernt stehenden bräunlichen Börstchen 5. Spatium im Basalteil viel mehr verschmälert als die anliegenden Spatien. Die charakteristische Deckenzeichnung besteht aus je einem die ganze Spatienbreit einnehmenden, blass griinen Längsstreifen an der Wurzel des 2. und 3. Spatiums, von welchem der äussere kiirzer ist als der innere, der \ der Deckenlänge ein- nimmt, aus einer von 3 Längsmakeln auf dem '1. 3. und 4. Spatium gebildeten Ouerbinde, kurz vor der Deckenmitte, ferne:- aus den in den Spitzenteilen griinlich beschuppten 2. 3. 5. und 7. Spatien und endlich aus dem der ganzen Länge nach griinen 8. Spatium. Bei Spatium 2. und 7. reicht die griine Spitzen- färbung weiter nach vorn wie bei 3. und 5. Der Randstreifen ist meist hell, wie die Unterseite beschuppt. Als Abänderung kommen auch kleine nach aussen zu kleiner werdende Punkte auf der Mitte des 5. 6. und 7. Spatiums vor, so dass die dorsale Querbinde nach aussen zwar verschmälert aber bis zum 8. Spatium verlängert erscheint. Unterseite hell perl- mutterartig, zuweilen selbst goldig beschuppt, Seiten unterhalb des Seitenrandes mit bräunlichen Längsstreifen. Hinterschen- kel kurz vor und nach der \'erdickung aussen mit braunem Nebelflecken. Letztes Bauchsegment des Männchens am Ba- -alrand in der Mitte mit tief eingedrucktem Längsstrichelchen. |86 INTOMOI.OIU.SK TIDSKKII T 1904. Alcides interruptus bilineellus subspec. n. Diflert a specie lypica: spalio secundo quintoque totis, septimo in medio albo-tomentosis, pedibus nigris. BonKMAN beschreibt in Schonherrs Gen. Curc. Ill p. 623 den Alcidrs infcrntplus mit vorn und hinten abgekiirztem weissen Streifen auf dem lunften .Spatium und mit einer Punkt- makel uber den Schultern. Die var. B. unterscheidet sich von ihr dadurch, dass die Decken hinter der Mitte zwei weisse Ouermakeln und an der Spitze des zweiten .Spatium einen weissen Punkt aufweisen. Mir sind ausser solchen Stucken solche (aus Senegal) bekannt, bei uelchen die Decken hinter der Mitte eine unregelmässig gezackte Ouerbinde aufweisen, andere, (von Sierra Leone) bei welchen das ganze 5. Spatium und die hintere Hälfte des 2. weiss tomentiert sind. Bei der als hiliiicfllus bezeichneten, durch etwas grössere Körpergestalt ausgezeichneten Subspecies ist das zweite und 5. Spatium der ganzen Länge nach, das 7. in der Mitte weiss tomentiert. Diese Form scheint in Kamerun ziemlich constant zu sein, nur einzelne Stucke zeigen die weissen Tomentstreifen auf dem 2. Spatium vor und hinter der Mitte unterbrochen, öder neben den gewöhnlichen auch noch in der vorderen Hälfte auf dem 4. Spatium eine weisse Linie. Mechistocerus und Rhadinomerus. ^ Auf den \on Pascoe beschriebenen Mechistocerus masfer- .s/ errichtete Faist 1892 (Ent. Zeit. Stettin LIII, p. 215) die neue Gattung RhadinoDicnis, die sich namentlich durch die linearen, nicht keulenförmigen Schenkel, ausserdem aber auch durch die mit einander nicht verwachsenen ersten zwei Bauchsegmente und den breiteren Intercoxalfortsatz des Abdomens unterschei- den soll. IJber das erste Merkmal diirfte man wohl nicht leicht in Zweifel kommen, was jedoch die beiden anderen betrifft, so sind sie keineswegs so in die Augen springend, um die Gat- tungen leicht und sicher trennen zu können. Bei Mechistoce- ' Man vcrglciche auch die Gatlug Canipiorhamphus Faust. ^Deutsche Ent. Zeit. 1S9S ji. 32'' aus Kamerun. K. M. iiki.ikk: kCsski.k \i'kk ms KAMKurx. 187 rus s^nd in der Regel die zwei vordersten Segniente in der Mitte etwas ^<>genacht, die sie trennende Xaht sehr fein, bei RhadiiioDurus ninsfrrFi sind diese Segmente gleichmässig ge- wölbt, die Segiiientränder deutlicher, sie sind aber bei Mcchi- ^toccnts hildcbyandti Qikdf.nk. (Berl. Ent. Zeit. XXXH, J88 p. 135). c. Deckenspatien mit gereihten, glänzend schwarzen Körnern, Fiihler vor der Russelmitte inseriert. fauveli Faust. (Ent. Zeit. Stettin 1895, p. 308). b. Schildchen ungeteilt, Decken läng gestreckt, parallel- seitig, Fiihler kurz hinter der Mitte des Russel inseriert. hidiftcatorVw^^v {T). E. Z. 1885, p. 239). a. Halsschild ohne Mittelleiste, meist dicht beschuppt. e'. Schildchen unbeschuppt. I'. Russel mit feiner Mittelleiste. g'. Decke in der Mitte mit einer schart begren- grenzten, den Seitenrand erreichenden dunklen Ouerbinde. transverso-fasciattis Faust. (D. E. Z. 1895, 241). g. Decken höchstens mitwolkenartigenDiscoidal- flecken, der den Seitenrand nicht erreicht. h'. Halsschild auf der Scheibe jederseits mit weissem Punkt, Decken ohne grössere Discoidalmakel. sereniis Faust. (D. E. X. 1895, p. 240>. M. HEl.I.ICR: Rt SSKI.KAI KR AlS KAMKRUN. 189 h. Halsschild ohne solche weisse Punkte. Decken mit dunklen Discoidalmakel. i'. Abdomen einfarbig hell beschuppt. socius Faist. (D. E. Z. 1895, p. 238). i. Abdomen am Hinterrande des 2. 3. und 4. Segmentes, das letzte fast ganz dunkel beschuppt.' k'. Halsschild mit weisser pfeil- artiger Mittellinie. apicalis Faust. D. E. Z. 1898, p. 29). k. Halsschild ohne helle Mittel- linie. macuUpes Faust. (Ent. Z. Stettin 1895, p. 306). f. Russel ohne Mittelleiste, Decken mit heller Api- calbinde. adumbratus Faust. (D. E. Z. 1895, p. 241). .Schildchen dicht beschuppt, Russel ohne Mittelleiste. riiralis Fausi'. (Ent. Z. Stettin 1895, p. 307 II. Schenkel zienilich gleichbreit, linear, nicht keulenförmig: sub- gen. RJiaditionierus. r. Stirn zwischen den Augen ohne, öder nur mit un- deutlichem Griibchen, Spatien gleichmässig gewölbt. m'. Halsschild ohne Mittelleiste, Fiihler gelbrot, 2. Geisselglied nicht länger als das erste, Schildchen etwas länglich und punktiert. cicnr Faust. (D. E. Z. 1898, p. 30). m. Halsschild wenigstens in der vorderen Hälfte mit feiner Mittelleiste, Schildchen krcis- rund, glänzend. n'. \'orderschenkel nicht länger als die Mit- telschenkel, Punkte in den Decken- * Hieher gehört wohi ^uch/asciatus Ql'EI>knf. IJcrl. ent. Zeit. l888, p. 298.) igo ENTO.MOI.OGISK JIDSKKII T I904. streifen länglich viereckig. Kleine (unter 5 mm. länge) Art. miser Faisi. n. \'orderschenkel im beiden Geschlechtern länger als die Mittelschenkel, Punkte in den Streifen quadratisch, iiber 5 mm länge Art. viilgaris sp. n, 1. Stirn zwischen den Augen mit grossem Griibchen 2. und 4. Spatium erhabener als die anderen, dicht elwas abstchend beschuppt, Halsschild ebenfalls dicht beschuppt, am Vorderrande beiderseits mit dunkler beborstetem Höcker. ocello-piDictatiis Tho.ms. (Archiv. Ent. Il, p. 136). Mechistocerus vulgaris sp. n. Luteo-ac fuscescente variegato-squamosus ; rostro in triente basali crebre punctato ac carinula mediana laevi, reliquo sub- tile remoteque punctulato; fronte punctata et squamosa in medio foveolata, vertice glabro, rude reticulato-punctato, an- tennis rostri basi propiore insertis, scapo funiculi tribus arti- culis basalibus aequilongo, clava cylindrica, articulis tribus prae- cedentibus aequilonga; prothorace latitudine paulo longiore, la- teribus in dimidio basali subparallelis dein convergentibus, rude crebreque punctato, punctis dorsalibus in fundo spuamula lineari, lateralibus squamulis latioribus, in dimidia parte api- cali carinula mediana; scutello circulari, glabro; elytris lute- scente-griseo squamosis, fusco-variegatis, spatio secundo bnsi albicante, striato-punctatis, punctis subquadratis, spatiis latio- ribus, singulis in fundo squamula; femina statura majore, rostro longiore, femoribus anticis subdentatis; corpore subter sat remote luteo-squmoso, segmento secundo terioque, singulo seria unica transversa e squamulis minutis formata; femoribus haud clavatis, posticis elytrorum apicem attingentibus. Long. 6,5—11, lat. 3—5 mm. Eine sowohl inbezug auf die Grösse sehr veränderliche, als auch was die Cleschlechter betrifft, sehr abweichende im ubrigen aber, besonders was das Schuppenkleid betrifft, den bereits bekannten Arten sehr ähnliche Art. Die grösseren K. M. MKI.l.KR: K i' SS K I. KAK KR AlS KAMKKIN. 1 >; I Weibclien sind durch liin^eren Russel (der 1'ectoralcanal iiber- ragt die Mitte der Mittelhiiften) und durch den kleineren Zahn an den \'orderschenkeln ausgezeichnet. Dieser Zahn ist bei dem Männchen relativ gross und stellt einen schräg nach vorn gerichteten Dom dar, das letzte Bauchsegnient ist iiberdies bei diesem Geschlecht beiderseits dichter, etwas bii- schelartig beborstet. Die Färbung ist, mit Ausnahme des infolge der spärlichen Beschuppung schuärzlich erscheinenden Halsschil- des, schmutzig gelblich weiss mit bräunlichen Nebeiflecken, die Wurzel des zvveiten Spatiums meist etwas heller weiss- !ich. Der in der vorderen Hälfte eine feine Mittelleiste auf- weisende Thorax lässt zuweilen jederseits ein undeutliches Längsband erkennen. Als besonders charakteristisch ftir die Art wäre noch zu erwähnen, dass die Fiihler hinter der Rtis- selmitte eingefugt sind, der Schaft so läng wie die 3 basa- len, die cylindrische Keule so läng wie die 3 distalen Geissel- glieder ist. Pseudostroborrhinus g. n. Genere Stromborrhino affinis, sed ehtris depressiusculis, supra coxas posticas sinuatis, humeris haud productis. Anten- nae pone rostri medium insertae, funiculo clavam versus crassioie, articulo septimo pubescenti, praecedenti multo majore. Rima pectoralis coxarum intermediarum dimidium paulo superans. Femora antica inermes, postica segmentum analem attingentes, dorso basin versus vix carinato. Die Gattung steht Siromborrhiiiiis Faust (Ent. Zeit. Stettin 1895, p. 309) am nächsten und zeigt wie diese am Ende des 4. Spatiums einen und am \'orderrand des Thorax in der Mitte zwei Höcker, die Xahtspitze aber nur in einem Geschlecht in eine Spitze ausgezogen. Abweichend von Stromborrliiniis sind die abgeflachten, iiber den Hinterhiiften ausgerandeten Fliigeldecken und die nach der Keule zu all- mählig verdickten Geisselglieder, von denen das siebente be- deutend grösser als das sechste und pubescent ist. \'on Mcchistoceriis unterscheidet sich Pscudostroiiibor- rliimis ausser durch die Form die Fliigeldecken durch den die Mittelhuften hinten nicht iiberragenden Pectoralcanal, die l<)2 IiNTOMC)l.(>(;iSk lIliSKKIlT I904. Linhewehrten, nicht keulenarti^en \'orderschenkel, die fast walzenförmige Fiihlerkeulo, deren Länge der halben Geissel- länge gleichkommt. \'on Ai'do)nuints Falst endlich unter- scheidet sich die neue Gattung durch die leicht gebogenen, schwach kculenartig verdickten, am vorderen Paar aber unge- zähnten Schenkel, die an der Basis oberseits keinen scharfen glatten Rand aufvveissen, durch die relativ kiirzeren und brei- teren flach gedruckten Decken und die kurzere Hinterbrust, die zwischen den Mittel- und Hinterhuften kaum so läng vvie der Längsdurchmesser der \'orderhuften ist. Pseudostromborrhinus dorsalis sp. n. Niger, prothorace parce, elytris, pläga dorsali albida ex- cepta, maxima parte dense ochraceo-squamosis, rostro parte basali quinque-carinulato, reliquis subti- liter punctato; prothorace transverso, maxima cum latitudine ante medium, basin versus paulo angustato, basi ut- rinque sinuato, apice nigro-subbicristato, sat fortiter punctato; scutello oblongo, minuto, tomentoso; elytris minute se- riato-punctatis, punctis squamiferis, vitta suturali, postice usque ad striam quin- tam dilatata, grisea, apice lunula fusca teterminata, elytris reliquis ochraceis, infra humeros et margine supra coxas posticas maculatim nigro-denudatis ; cor- pore subter toto, femoribus posticis in dimidia basali, nigris. Long. 9 — 9.5, lat. 4.4 mm. Schwarz, Thorax sparsam, sonst dicht bräunlich ocker- gelb beschuppt, die Naht und das erste Spatium mit weiss- lichen Schuppen, der so zustande kommende Dorsalstreifen ver- breitert sich hinter der Deckenmitte bis auf die stark voitre- tenden Endbeulen des 4. Spatiums um sich dann plötzlich zu verjiingen. An der Grenze der bräunlich gelben und weiss- lichen Beschuppung findet sich meist eine Zone dunkler brau- ner öder rosfarbiger Schuppen, die am Hinterrande der weiss- rscudostromhorrliiniis dor- salis n. sp. K. M. HF.LLF.R: RVSSELKAFER AUS KAMERUN. I93 lichen Dorsalmakel zu einer schwärzlichen Mondmakel ver- dichtet sind. Decken in den beiden Geschlechtern abweichend gebildet, beim a^ in eine gemeinsame Spitze ausgezogen, beim 9 stumpf, das 8. Spatium in der Mitte an den Seiten wulst- artig vortretend. Punktstreifen fein, jeder Punkt mit einem Schiippchen, die Spatien mindestens 6 mal so breit wie die Streifen. Deckenbasis am der Wurzel des 3., 4. u. 5. Punktstrei- fens etwas schwärzlich, \'orderecken der Decken unterhalb der Schultern und im Randstreifen, iiber den Hinterhuften, schwarz, ietzterer abgerieben. Halsschild auf den Seiten dicht netzartig, auf der Scheibe mässig dicht punktiert, die Punkte kleiner als ihre Zwischenräume und je mit einem Schiippchen. Vor- derrand des Halsschildes in der Mitte mit zwei schwärzlich beschuppten Höckern. Unterseite schwarz, Seiten der Hinter- brust auffallend grob punktiert, auch die Episternen der Hin- terbrust nur mit einer Längsreihe grober Punkte. Abdomen ziemlich entfemt punktiert, die Punkte mit Schiippchenborsten, 2. Segment mit breitem unpunktierten Hinterrand, 3. u. 4 Seg- ment mit je einer dem \'orderrande etwas genäherten Querreihe von Punkten. Basalhälfte der Hinterschenkel schwärzlich. Dichelotrox g. n. Zygopidarum. Oculi magni, rotundati, circum sulcati, valde approximati. Rostrum validiusculum, arcuatum, sectione transversa basali subquadrata, apice depressiusculum; scrobe lineari, ante me- dium incipiente, subtus flexa. Antennae fractae^ scapo rostri basim haud attingente, funiculo 7-articulato, articulis ab tertio subtransversis, clava breviter ovata. Thorax globosus sine lobis ocularibus, basi truncatus. Coxae anticae contiguae. Scutellum distinctum. El\'tra thorace latiora, latitudine plus duplo longiora, deciens striata. Femora clavata, subtus den- tata, postica abdomine superantia. Abdomen planiusculum, segmentis quinque, primo secundo tertioque unitis paulo lon- giore. Tarsi gracili, articulo tertio lobato, subter spogioso, un- guiculis fissis. Die neue Gattung gehört zu den seltenen Ausnahmen der PhancrognatJics apostasimcridcs (Lacordaire Genera des Co- leopt. \'II; bei denen die Wjrderhiiften ganz zusammenstossen. Entomol. TiJskr. Arg. ij, //. j ('1004.; '3 194 KNTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1904. Die gegliederte Keule, die zweilappigen Tarsen und die nicht aufsteigenden Epimeren, der nicht cylindrische Russel und die genäherten Augen vervveisen sie nach Lacordaikf.s Gruppie- rung unter die Zygopiden und zuar wegen der schmalen Hin- terbrustepisternen, die die Hinterhiiften mit dem Deckenrand in Beriihrung kommen lassen, so wie wegen der siebengliedrigen Geissel in die Xähe der unter den Zygopiden sehr isoliert stehen- den Arachnopiden, die auf Neu Guinea und den nahe liegenden Inseln beschränkt sind, mit denen sie aber in Wirklichkeit so vvenig Ähnlichkeit hat, dass man fiir sie eine eigene Gruppe der Zygopiden wird in Anspruch nehmen mussen. Ausser den schon ervvähnten Merkmalen miissen besonders das Fehlen jeglicher Spur eines Pectoralcanales und der Augenlappen, das nicht aufsteigende Abdomen, die Entfernung der Hinterhiiften, die deren Ouerdurchmesser gleichkommt, die nicht aufsteigen- den Epimeren und die gespaltenen Klauen betont werden. Die einzige, in drei Stucken mir vorliegende Art ist: Dichelotrox bimbianus sp. n. Niger, elytris nitidis, par- tim albo-setosis ac nigro-peni- cillatis; rostrothorace aequi- longo, dimidia basali crebre I ^Ir^^^^i jUi\ P^^^^tato ac albido-setoso; ocu- lis in fronte vix latitudine tibiale distantibus ; antennis subfuscis, funiculi articulo pri- mo secundoque breviter ob- conicis, longitudine fere aequali, tertio latitudine longitudine aequ- ali, reliquis plus minusve trans- versis; prothorace latitudine longiore,globoso, basiangustato, crebre punctato, parcealbo-setoso-squamoso; scutello triangulari, albido; elytris latitudine humerali sesqui longioribus, humeris obtusa- tis, profunde punctato-striatis, spatiis planis, dorso ante medium transverse subimpressis, spatio secundo in medio penicillio nigro, ante penicillium et in elytrorum lateribus macula albo-squamosa Dichelotrox bimbianus sp. n. K. M. heller: RCSSELKÄFEK AUS KAMERUN. I95 ante apicein fascia transversa subtile albo-setosa; epinieris meso- ihoracis margine posteriore densissime, metasterni lateribus, segmento abdominali primo in medio, in parcius albo-squamosis; pedipus crebre punctatis, albo-setosis. Long. 5.5, lat. 2 mm. Schwarz glänzend, Kopf und Halsschild dicht punktiert, daher matt. Die Punkte auf dem Kopf etwas kleiner als die Zwischenräume, auf dem Thorax grösser und hier die Zwi- schenräume undeutlich concentrische Runzein bildend, die mit gelblichen Borstenschuppen sparsam bekleidet sind. Hals- schild kugelartig gewölbt, hinten kurz halsartig verlängert, län- ger als breit, die grösste Breite vor der Mitte. Fliigeldecken breiter als das Halsschild, I }f mal so läng wie an den stumpf- uinkeligen Schultern breit, in den ersten Zweidritteln ihrer Länge ziemlich paralellseitig dann allmälig verjiingt, ihre grösste Wölbung im zweiten Drittel, vor der Mitte oberseits leicht quer eingedriickt, mit zehn tiefen Punktstreifen, die Spatien circa doppelt so breit wie diese und eben. Zvveites Spatium vor der Mitte mit einem Buschel schwarzer, schräg nach hinten und oben gerichteten Haaren, vor diesen, so wie an den Decken- seiten, eine Makel aus weissen Schuppen. Vor dem steil ab- fallenden Spitzenteil der Decken ein Ouerband von weissen sparsam gesteliten Schuppenborsten. Unterseite vorherrschend glänzend schwarz, nur stellenweise mit an Grösse sehr verschie- denen, weissen Schiippchen bedeckt; die grössten finden sich an den Seiten der Hinterbrust, am dichtesten stehen sie am Hin- terrand der sonst glänzend glatten Mittelbrustepimeren, am längsten sind sie auf dem ersten Bauchsegment. Hinterbrust in der hinteren Hälfte mit tief eingedruckter Mittelfurche. Die vier letzten Bauchsegmente kahl, je mit einer Ouerreihe grober i'unkte, das letzte Segment gleichmässig punktiert. Mesoster- num eben, die zwischen die schmal getrennten Mittelhuften hineinragende dreieckige \'erlängerung bis zu deren Mitte reichend. Entfernung der Mittel- von den Hinterhtiften etwas i^Tösser als der Durchmesser der ersteren. Intercoxallappen -ier Hinterhiiften breit, zungenartig, jedoch schmäler als der •juerdurchmesser der Hinterhuften beträgt. IC,6 KNTOMOI.OGISK T1I»SK.RIFT I904. Metialma neptis sp. n. Xiger, parce albo-variegata, rostro apice, tarsis antennis- que rufescentibus, Metialmae versicolori Falst simillima, sed differt: statura angustiore, elytrorum striis profundioribus, tho- race macula antescutellari vittiforme (haud oblongo-rhomboi- dali) ochracea; elytris nigris albisque variegatis (squamulis ferrugineis desunt), femoribus posticis, late nigro-fasciatis, basi apiceque albidis, pygidio carinato, nigro. Long. 3.5, lat. 2.8 mm. Diese Art gleicht der vcrsicolor Falst aus Indien zum \'er\vechseln, so dass man sich darauf beschränken känn eine Differentialdiagnose zu geben. Sie unterscheidet sich so- wohl von dieser Art, als auch von balsaminae ausser durch die et^^■as getrecktere Körperform vor allem dadurch, dass sie auf den Decken nur weisse und schwarze Haarschuppen auf- weist, während jene ausser diesen noch rostfarbige besitzt. Die Antescutellarmakel stellt einen gelblich weissen, gleich breiten Streifen dar, der fast bis zur Mitte des Halsschildes reicht. Der weisse Fleck an der Nahtspitze ist doppelt so läng wie breit und von der davorliegenden schu'arzen Makel scharf abgegrentz, bei vcrsicolor ist dieser kiirzer und geht durch rostfarbige Schiippchen in die schwarze Makel uber. Unterseite weisslich, Hinterschenkel mit breiter schwarzer Ouerbinde. Episernen der Hinterbrust vorn nicht wie bei vcrsicolor ganz schwarz, sondern mit einer schwarzen Makel. Aphanomastix g. n. Sphenophoridarum. Rostrum robustum, C3'lindncum, arcuatum. Oculi subter convexi, supra distantes. Antennae rostri in basi insertae, scapo funiculo plus clava longiore, funiculo crasso, 6-articulato, articulo primo crasso, subelliptico, reliquis adpressis, tertio-sexto fortiter transversis, clava compressa, fere quadrata, area tomen- osa apicali elliptica. Thorax ablongus, apice constrictus. Scutellum sat magnum, ellipticum. Elytra thorace paulo la- tiora, cylindrica, striata, striis remote punctatis, basi utrinque lobatim obtuse-angulare producta, thoracis basi incumbentia. P3'gidium detectum, fortiter carinatum. Coxae anticae an- guste separatae, intermediae posticaeque carum diametro di- K. M. hkilkr: RissEi.KÄi kr aus kamicrun. 197 stantes. Epimera mesothoracis haud adscendentia, summo truncato, episterna metathoracis angusta, aequilata. Abdomen segmento secundo primo paulo breviore, duobus sequentibus unitis aequilongo. Femora linearia, postica abdominis apicem vix attingente, ante apicem dente minuto armata. Tibiae apice uncatae, tarsi brevi, articulo secundo subtransverso, ultimo solum dimidia parte longitudinis tertium superante. Diese neue Gattung nimmt unter den Sphenophoriden eine eben so isolierte Stellung ein wie Nassophasis^ - Hilipoiiior- pliits- unter den Sphenocor3'niden, hat aber mit ihr die unter den Calandriden sich nicht wieder findende Form der Decken, die an der Basis stumpfwinkelig vorgezogen und der Hals- schildwurzel aufgelagert sind, gemein. Wiirde man dieses Merkmal statt der, oben entweder zugespitzten, öder abgestutz- ten Mittelbrustepimeren in den \'ordergrund stellen, so könnten beide sonst von einander recht abweichende, Gattungen wohl in einer Gruppe vereinigt werden; eine gewisse Ahnlichkeit in der Deckenskulptur scheint auf eine tatsächliche nähere \'er- wandtschaft beider schliessen zu lassen. Aphanomastix ist ausser durch die oben abgestutzten Epimeren besonders durch die Bildung der Fiihler, der Beine und des Pygidiums ausge- zeichnet. Die Geissel ist auffallend kurz und dick und biidet scheinbar mit der Keule einen, dem ersten Geisselglied mit der Spitze angefiigten, läng gespitzten Kegel. Die Keule selbst ist fast quadratisch und compress und am distalen Ende ellip- tisch tomentiert. Die Tarsen sind relativ kurz, das zvveite Glied etwas quer, das Klauenglied iiberragt nur mit der Hälfte seiner Länge das verrundet gleichseitig-dreieckige dritte Glied. Das von oben sichtbare, schräg abfallende Pygidium trägt einen scharfen Kiel. Aphanomastix cryptophodus sp. n. Ochraceus, rostro, antennis, macula minuta humerali alte- raque majore elliptica apicali, nigris; rostro thorace multo, fe- moribus anticis paulo breviore, basi vix crassiore,fronte im- * Watbrhouse Transactions Ent. Soc. London 1879 p. 17. ' Desbrochbrs Comples Kend. Soc. Ent. Belgique XXXV, 1891 p. CCCLX. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I904. Aphauomastix ciyptophodus s]i. n. pressione trifurcata, latitudine inter oculos rostri latitudine mediana aequante, vertice sat crebre punctato ; protiiorace latitudine distincte longiore, antice truncato, margine con- stricto, vix punctato; elytris subtile novies striatis, stria decima abbreviata; striis re- mote punctatis, apice profun- dioribus; pygidio subtrapezoi- dali latitudine longitudine sequ- ali, crista convexa mediana; sorpore subter profunde sat remote punctato, segmento primo abdominali utrinque punctis majoribus. Long. 7, lat. 2 mm. Lehmgelb tomentiert, die Fliigeldecken kaum merklich röthlich braun durchschimmernd, mit kleinem sammetschwarzen Schulterpunkt und eben so gefärbter ovaler Apicalmakel, die innen etwas iiber den 3. Streifen, aussen uber den 9. Strei- fen hinausgeht. Russel sch\\'arz, ungefähr so läng wie die Vorderschenkel, relativ dick und C3iindrisch. Stirn mit drei, einem Punkte entspringenden und gabelig divergierenden, kurzen Furchen. Fuhlerschaft fast so läng wie die Vorderschiene länger als die Geissel mit der Keule, erstes Geisselglied kurz elliptisch, das zweite conisch, die folgenden sehr viel dicker als läng. dicht an einander gepresst, so dass die Geissel einen compakten Kegel biidet, dem die quadratisch compresse Keule angefiigt ist. Fliigel- decken doppelt so läng wie zusammcn breit, vor dem ellip- tischen, zum grössten Teil umschlossenen Schildchen ge- meinsam stumpfwinkelig ausgerandet, so dass die zwei da- durch entstehenden Lappen der Halsschildbasis aufliegen, iiber dem hinteren Ende der Hinterbrustepisternen mit leicht ausge- buchtetem Seitenrande, mit 10 feinen Streifen, von welchen der äusserste die Deckenmitte nicht erreicht, die aber alle entfernt grob punktiert sind. Die länglichen Punkte sind von einander weiter entfernt als ihr eigener Durchmesser beträgt, so dass K. il. HKI.I.ER: RISSKI.KAFKR AUS KAMKRIN. 199 auf dem ersten Streifen nur chva 20 Tunkte gezählt werden können. Unterseite iiberall mässig dicht grob punktiert, die Hinterbrustepisternen mit 2 parallelen, etwas unregelmässigen Längsreihen von Punkten, erstes Bauchsegment, namentlich an der Seiten etwas gröber punktiert. Pygidium trapezförmig, schräg abfallend mit kräftiger, anliegend beborsteter Mittel- leiste, die im Protiel stark convex gebogen vortritt. \'order- schenkel kiirzer als die Mittelschenkel, die Hinterschenkel am längsten, die Mitte des letzten Bauchsegmentes etwas iiberra- gend und unterseits vor der Spitze mit einem kleinen Zahn. Schienen auf der Aussenseite mit 2 Längsreihen von feinen Börstchen. Rhinocles? modestus sp. n. Subcylindricus, obscure sanguineus, el}-- tris maxima parte, pygidio, pedibus macu- lisque thoracalibus, nigris; rostro gracile, cylindrico, vix arcuato, thorace longiore, basi sulco dorsali, inter oculos foveolato, sub- tiliter punctato, in triente apicali punctis eva- nescentibus et hic carinula laterali tenuis- sima; capite transverso, oculis supra distan- tibus, infra valde approximatis ; antennis in rostri basi ante oculos insertis; scapo funi- culo aequilongo, apice paulo incrassato; thorace oblongo, basi utrinque sinuato, me- dio lobatim subproducto, macula vittiforme" dorsali alteraque minore rotundata, ante an- gulis posticis, nigris; scutello latitudine paulo longiore, nigro-velutino, lateribus paulo arcuna- tis; el3'tris thorace paulo latioribus ac fere duplo ongioribus, tenue decies punctulato- striatis, stria decima ante medium abbreviata, spatio tertio basi latissimo, nigris, basi tota maculaque anteapicali sanguineis; pygidio ob- longo, declivi, nigro-velutino, remote punctato, punctis setuli- geris, margine elevato, fusco setoso; corpore subter nigro, la- teribus in metasterno, in epimeris, in episternis ac segmentis ab- dominalibus duabus primis, sanguineis. /\ /ii no des ? modes- itis sp. n. 200 KNTOMOLOGISK TIDSKRIFT I904. Long. (sine rostro) 17, rostri 6 mm. C. A. DoHRN stellt in der Entomolog. Zeitung Stettin XXX\'ll, 1.S76 p. 86 — 90 eine Calandriden-Gattung Rliitioclcs auf, die er zu den Rhynchophoriden wegen der Grösse der Episternen und Epimeren des »Mesothorax», stellt. Mir ist die typische Art, Rh. uasica D puppan. Dess larver har man funnit i larverna till björnspinnaren [^Arctia Caja L.) och löfskogsnunnan {0cm ria Dispar L.). Vanliga parasitflugan [Tacliiiia (Echinoinyia) Fira L.], tig. 10, som har bakkroppen rostgul med svart ryggstrimma. Den största af våra arter, Tacliiiia Grossa L., är svart med gult hufvud och så stor som en liten humla. En del arter äro däremot ej större än husflugan. Rofflugorna {Asiliis) äro bland de största inom ord- ningen och hafva en tämligen smal kropp. De vistas \-anli- gen i skogsmark och sitta på trädstammar eller stubbar, hvar- ifrån de göra kortare utflykter för att fånga sitt rof, hvilket består af h varjehanda insekter, till och med smärre skalbag- gar, hvilka de utsuga med sina snabelliknande mundelar. Då de synas hålla sig ej endast till skadeinsekter utan äfven andra, som kunna vara af nytta, torde de böra betraktas som mindre viktiga i ekonomiskt hänseende. Larverna lefva i sandjord af växtämnen och blifva därigenom af ingen be- tydelse. Gula rofflugan ^Laphria Flava L.), fig. 11, är allmän i barrskog äfvensom Stora rofflugan {L. Gibbosa L.), som är svart med gulraggigt huf\-ud samt hvithårig på de tre sista bakkroppsringarna. Den uppnår ända till 30 mm. längd. De mindre arterna, tillhörande släktet Asilits, äro vanligen grå till färgen och vistas mer i trädgårdar och å fälten samt komma någon gång in i husen. Florvingarna eller Florsländorna kallas de insekter, hvilkas fyra vingar äro indelade i en myckenhet små fält. Lar- verna äro aflånga, plattade, sexfotade och afsmalnande mot båda ändar, samt försedda med långa, krökta och tånglika käkar. Dessa äro dessutom smala och ihåliga samt kunna användas både såsom sug- och bitverktyg. De äro mycket rofgiriga och ut- suga en myckenhet bladlöss. Sländoma flyga blott långsamt medelst sina tunna och ^tora vingar, hvilka under hvilan äro takformigt hoplagda. 2 14 ENTOMOI.OGISK. •nDSKKIir I904. De lägga äggen på ett något egendomligt sätt på bladen, i det de fästa dem i ändan af trådar eller skaft, fig. 1>S, hvar- för man fordom trodde, att de voro svampar. \'i hafva egentligen blott två släkten, hvilkas öf\'ervä- gande nytta är obestridd, nämligen: Stinksländorna, äfven kallade Guldögon {Chrysopa), eme- dan ögonen äro guldfärgade och starkt glänsande. Fig. 17. Nam- net stinksländor hafva de fått i följd af den vidriga lukt, de vid beröring afgifva. Deras vingar äro långa och vattenklara. hvarigenom de små och mycket talrika vingfälten starkt fram- träda. Larvernas utseende S3'nes af fig. 16. En art träffas ofta under den kallare årstiden inne i rummen och plägar flyga omkring ljuslågan, tills den bränner sig till döds. Bladluslejonen {Hcmcrobius), fig. 15, äro mindre än föregående och hafwi \'attenklara, marmorerade eller bruna, till och med nästan svarta vingar. Larverna likna stinkslän- dornas, men äro vanligen betäckta af bladlusskinn, som de hopsamlat på ryggen till en sorts beklädnad. Till denna insektordning höra dessutom flera släkten, så- som t. ex.: Klosländorna {Paiiorpa), som hafva en snabelformig mun samt bakersta kroppsringen klumplikt utvidgad, med ett par mot hvarandra böjda utskott. \'ingarna tämligen genomskin- liga med tre bruna tvärband och fläckar. Ormsländorna {RapJiidia) hvars hufvud är fästadt på en lång hals samt slutligen de bekanta troUsländelika Myrlejonen {Mvnnclcoti). Hur deras larver lefva i af dem förfärdigade, trattformiga gropar i sanden, i hvars botten de ligga gömda och med sina långa käkar gripa nedfallande insekter, torde af de fiesta vara kändt. Nu återstår blott att omnänma ännu en insektordning, men denna mycket artrik, nämligen: Steklarna, inom hvilken finnas såväl skadliga som n3'ttiga djur. De hafva nästan alltid fyra genomskinliga, af ribbor eller nerver genomdragna vingar. De s. k. Parasitsteklarna äro mycket nyttiga, i det de lägga sina ägg utanpå eller inuti skadeinsekters larver. Deras larfver lefva vanligen i värd- djurets kropp under liknande förhållanden som parasitflugornas, 6 1 AM1'A: N.\(.;R.\ IOR TKADGARDKN NVIIIGA INSr.KlKR. 215 Förpuppningen sker antingen utanför eller inuti den döende larven. Kålfjärilns larver t. ex. angripas och dödas slutligen af larverna till en liten parasitstekel, af Wahlhom kallad "Gulbenta småbuken" {Microgastcr Glonicratiis L.). Värddjuret lefver så alt säga med litet lif tills de många parasitlarverna uttränga ur dess kropp. Då detta skett, samlas dessa på ett ställe å ett blads undersida i en klunga och bilda små, svafxelgula kokonger, hvilka af mången tros vara kålfjärilns ägg och följaktligen dödas. Detta är, som man ser, ett stort misstag, som länder till skada, då de små kokongerna, ofta ett femtiotal, komma att lämna kanske hälften så många förstörare af kålmaskar. Andra, lika små parasitsteklar, lefva uti fjäril- eller andra puppor, t. ex. Puppmördaren, (Dahlr.), Ptcromalus Puparum Snvfi)., ibland i hundratal. De angripna pupporna få en mör- kare färg än vanligt och böra ej förstöras. Pteromalinerna äro lätt igenkända därpå, att deras framvingar sakna den mörka fläcken i framkanten äfvensom alla längsribbor. De äro \'anligen gröna och metallglänsande samt utgöra en mång- fald arter. De s. k. Äkta parasitsteklarna äro ofta ganska stora insekter, som lägga ett eller flera ägg inuti eller utanpå andra insekters larver, hvilka därigenom s\'nas föga lida, utan fort- sätta att äta och växa samt gå i puppa. Dä parasiten för- puppats, dör likväl värddjuret. Många arters honor hafva en mer eller mindre lång äggläggningsapparat, medelst hvilken de kunna åtkomma och »sticka» värddjuren, äfven dä dessa äro gömda i springor och dylikt. Den å taflan befintliga fig. 19 framställer en art af släk- tet Pimpla, nämligen P. Arctica Zett., hvars af komma träf- fas i pupporna af nunnan iOcncria MonacJia L.) samt gräs- flyet eller »gräsmasken» {CJiaracas Graniiiiis L.) och är myc- ket allmän, is3'nnerhet mot slutet af dessa skadedjurs härj- ningar. En annan familj består af de s. k. Rofsteklarna, bland hvilka märkas: Sandsteklarna (McUinus)^ som hafva kort bakkropp, fästad genom ett päronformigt skaft, och lägga sina ägg i af dem själfva utgräfda gångar i jorden eller gammalt trä, 7 2l6 ENTOMOLOGISK lIDSKRlir 1904. dit de släpa larvfödan, bestående af insekter, larver eller spind- lar, som genom ett sting förlamats, så att de ej vidare kunna förflytta sig från stället. Gräfsteklarna {Ponipi/iis) hafva aflångt äggformig bak- kropp, fäsrad medelst ett smalt skaft, och vistas på sandmar- ker, där de lefva ungefärligen på samma sätt som de före- gående. Larvödaresteklarna (Sp/nw) hafva smal bakkropp, fästad medelst ett långt, smalt och stjälkliknande skaft, och äro ganska stora insekter, som föda larverna med fjärillarver, eller spind- lar, flugor, gräshoppor etc. Fig. 20 framställer Vanliga larvödarestekeln {Aniuio- phila Sabulosa L.). Förklaring öfver taflan. V\g. I. Allmänna trädgårdssväfflugan {Saeva [Syrp/ms] Ribesii L.). » 2. Larven och 3 puppan. 4, 5 och 6. Sväfflugelarvcr. 7. Spharophoria Scripta L. 8. Bandade parasiiflugan [Tachina Fasdata Fall.). 9. Puppan. 10. \'anliga parasitflugan [7". {^Echinomyia) Fe ra I^.] » II. Gula rofflugan {^Laphria Flava L.). » 12. Sjuprickiga nyckelpigan {Coccinella Septcuipnnctata L.). 13. Lar\'en och 14 puppan (förstorad). 15. Bladluslejonet {Iler/uroliius). 17. Stinkslända [Chrysopa]. 16. Larven. 18. Äggen. > 19. Parasilsiekel [Pimpla Arciica Zett.). » 20. Vanliga larvödarestekeln i Avivicphila \Sphcx\ Sabulosa \.}. Sven Lampa. 217 UR DEX M0D1-:RXA, rRAKTLSKT EXTOMOLOGISKA LITTERATUREN. II. AF ALBERT TULLGREN. I likhet med föregående år sammanföras här under denna rubrik en del smärre referat af entomologiska uppsatser med praktiskt syfte. I. Besprutningar, utrotningsmedel m. m, Kolsvafla är ett välbekant och mycket användt medel mot alla slags insekter och har användts särskildt för att ut- rota sådana, som i större mängder förekomma inomhus, t. ex. skadliga skalbaggar eller småfjärillarver uti sades- eller mjöl- magasiner. Resultaten ha i allmänhet prisats som synnerligen goda, och särskildt har kolsvaflan användts på grund af det relativt ringa besvär, som genom användandet af densamma till- skyndas. Man har tillslutit rummen så noga som möjligt samt i förhållande till dess kubikinnehåll inställt en afvägd kvantitet af vätskan, som sedan lämnats att förgasas. Ett kraftigt be- vis på medlets .stora duglighet skulle följande lämna. Utbredd inom alla Nord-Amerikas stater förekommer allmänt en liten skalbagge, Lasiodcrma scrricornc, amerikanernas »tobacco beetle». Arten påminner till utseendet och storleken om vår lilla brödgnagare iSitodrcpa panicca). Den förekommer i to- baksmagasinen stundom i oerhörda mängder och genomborrar och förstör såväl råmaterialet som färdiga och förpackade 2l8 KNTOMOLOGISK TIDSKRIIT I904. tobaksprodukter t. ex. cigarrer. Äfven andra vegetabiliska produkter lär den för öfrigt ej försmå. 1 ett rum om circa l',000 kbmtr, berättar Hinks, inställdes 35 st. bleckskålar och placerades så nära taket som möjligt. Hvarje bleckkärl fylldes med i medeltal nära 2 kg kolsvafla, hvarpå magasinet tillslöts under 22 timmar. Efter denna tid öppnades det äter och fick lufta ut under circa tre kvarts timma. En granskning af varu- lagret gaf vid handen, att på hundra döda baggar anträffades en lefvande. Detta till och med i tjocka packor eller i lådor, som till större antal stodo packade på hvarandra. Resultatet förefaller lysande och kostnaderna relativt ringa ^ i förhållande till den sålunda skyddade varans värde. Huruvida Hinds till- räckligt noga gjort förstudier rörande skalbaggarnas frekvens i packorna och speciellt, om före » rökningen :> några döda skalbaggar anträffats, framgår ej af hans uppsats. Resultatet förefaller cifvcrdrifvet glänsande. Kopparhaltiga besprutningsvätskor. Oaktadt dessa vätskor äro att betrakta som uteslutande fungicida d. v. s. svampdödande, torde det dock vara lämpligt med några ord omnämna dem här. I allmänhet användas de ju i förening med kejsargrönt. Talrika försök ha under de senaste åren gjorts för att utfinna ett ämne, som kunde ersätta kopparvitriolen, och sär- skildt ha dessa förorsakats af stegring af priset på ämnet. Så har man ersatt medlet med kadmium-, zink- och nickelvitriol. Härvid framgick, att ej något af dessa ämnen kunde jämföras med kopparvitriolen. Blott nickelsulfatet lämnade ett tämligen godt resultat. Särskildt då det gällde besprutning mot Pcrc- iiospora. I sammanhang med dessa undersökningar fram- hålles, att om till en 0,75 ^-ig kopparvitriollösning tillsättes 0,1 kaliumpermanganat, resultatet af besprutningen blir i många afseenden bättre. S. k. sockrad kopparkalkvätska användes stundom, hvar- vid sockret tillsatts hufvudsakligen för att förläna vätskan ^ Circa 66 kg åtgick = kostnad circa 175 ä 200 kr. (inberäknadt ar- betskostnad). Kostnaden kan möjligen nedbringas ännu mera, då väl kol- svafla i större parti torde kunna levereras till ett pris af 50 ä 75 öre pr kg. TILI.GRIIN: IR DKN" MOD. TRAKr. F.N 1. I.IT ri:R.M IKllN. II. 2U) Större vidhäftningsförmåga. Man hade misstänkt, att en dylik sockrad lösning skulle locka till sig bin och pä grund af kop- parhalten skada desamma. Jackv anställde med tanke härpå en serie experiment, som tydligen afxisade denna misstanke. I hvilken form sockret än bibragtes vätskan, lämnade bien den orörd. Försöken lämnade äf\'en som resultat, att sockret ingalunda hade den förmåga, som man åsyftat. Hvarken vid- häftningsförmågan ökades, ej heller kunde någan annan för- del påvisas. För beredandet af bordeaux-vätska torde man uteslutande böra begagna sig af sött vatten. I Dalmatien, där man under- stundom i kusttrakterna lider brist på denna vara, har man gjort försök med hafsvatten. Resultatet blef ogynnsamt, i det bladen af därmed besprutade vindrufvor torkade ut och blefvo ljusröda. Resultatet förklaras af vattnets relativa rikedom på klornatrium och klormagnesia. Blad, besprutade med enbart klornatrium, koksalt, blefvo efter regn likadana. Gentemot insekter har i några fall användts uteslutande besprutning med kopparkalk-vätska. Man har därvid trott sig finna ett tämligen godt resultat gentemot Ypo/ioni(ii/a-avter, diverse fjäril- och stekellarver m. fl. 1 det stora hela taget torde medlet anses vara i detta syfte tämligen obetN^dligt, hvar- för en användning af enbart detta ämne eller t. ex. bordeaux- vätska torde afrädas. Arsenikhaltiga besprutningsvätskor. Kejsargrönt torde \-äl fortfarande få anses vara ett af de kraftigaste insekticida medlen. Dock torde andra arsenikhal- tiga ämnen vara af fullt ut, om ej af större bet3'dclse än detta. Bland dem träder i främsta rummet ett ämne, som blifvit be- nämndt >disparin>> eller »gj^psin» på grund däraf, att man till en början använde medlet i Amerika gentemot trädgårds- eller löfskogsnunnan {Lymaiitria dispar). En synnerligen nog- grann och på statistiska beräkningar stödd redogörelse öfver medlets användbarhet gentemot äpplevecklaren iCarpocapsa pomoiiclld) lämnas af E. D. Sanderssox, föreståndare för den entomologiska försöksstationen i Delaware, U. S. A. Och af särskildt komparativt intresse är, att han samtidigt beräknat 3 220 ENIOMOLOGISK TIDSKRIFT I904. verkningsresultatet af besprutning med kejsargrönt. Dispari- net tillverkas af natriumarseniat och blynitrat eller blyacetat^ af hvilka bl^-nitrat är att föredraga. Proportionerna bestäm- mas af blyoxiden och arsenikpentoxidens kvantitativa samman- sättning, hvarför tillredandet af ämnet fordrar ganska nog- granna manipulationer. En föreställning om disparinets förträfflighet lämnar nedan- stående tabell: Disparin, två gånger besprutning Disparin, en gång besprutning Plockad frukt Fallfrukt Plockad frukt Fallfrukt Frisk 1 Stungen Frisk Stungen Frisk Stungen ; Frisk Stungen o2,8 /o 0.5 /o 9.S 7o 4,3 7o 66 7o 7-9 7o io„ 7o 16.4 7o i 1 Ingen besprutning Kejsargrönt, 2 gånger besprutning Plockad frukt Fallfrukt Plockad frukt Fallfrukt i Frisk Stungen Frisk 1 Stungen Frisk Stungen P>isk ! Stungen ! 1 29 7o 15 7„ 12 7o 41. 7o 64 7o 10,8 7o I-', 5 /o 12,7 ,0 Af denna tabell framgår ju tydligt, att iii besprutning med detta medel fullt uppväger tväiiiic besprutningar med kejsargrönt, och att tvänne besprutningar med disparin faktiskt reducerat den stungna frukten till ett minimum. Kommer så härtill, att detta medel visat sig m3'cket mera motståndskraf- tigt mot regn än h\'ad fallet är med kejsargrönt. Medlet lider af det felet, att det är åtskilligt djTare än kejsargrönt, men å andra sidan uppväges ju denna olägenhet därigenom, att man törhända kan bespara sig en andra besprutning. Relativt goda resultat har man äfven uppnått genom be- sprutning med blyarseniat plus en mindre kvantitet melass. Af detta medel användes 100 — 240 gr. blyarseniat med ^'2 liter melass på 100 liter vatten. Medlet har med stor fördel användts gentemot en Galcnica-lavv på almblad. TLLI.GRKN: IR DKN .M01>. PRAkl. KN T. 1,1 1 TKRAITRKN. II. 22 1 11. Skadedjur på fruktträd. Apelglasvingen {Scsia /fiyopa'fonnis Bkh.). — Orsaken till kräftskador å fruktträd har man ofta tillskrifvit larverna af s. k. glasvingar, men lika många gånger har man oppo- nerat sig mot detta antagande. Reichelt har emellertid \^)()\ i Pomologische Monatshefte framhållit hurusom åtminstone i vissa fall apelglasvingen kan vara den första direkta orsaken. Larven af denna lilla fjäril lefver som bekant under barken på äpple- mera sällan päronträd och gör under denna utanpå knappt iakttagbara gångar. Efter tvänne öfvervintringar för- puppas densamma i juni eller juli. Om nu puppan framtränger på ett ställe, där barken förut \'arit alldeles frisk, plägar såret vanligen växa ihop, annorlunda om den framkommer på stäl- len, som förut \"arit skadade genom t. ex. snitt och nu äro öfvervuxna. På dylika ställen lägga honorna nästan omedel- bart sina ägg, hvarefter de unga larverna borra sig in i öf- \-erväxningsväfnaden och framkalla därvid sårbildningar, som i hög grad påminna om kräfta. Denna fjärilart lär förekomma tämligen allmänt i Kristianstadstrakten. Sköldlöss. Allex har proberat åtskilliga medel mot sköld- löss, hvar\id han funnit varm hartsblandad fiskolja vara verk- sammast. Blandningen utgöres af 1,92 kg harts, 3,75 liter fiskolja, 0,96 kg natronlut och 100 liter vatten. Före använd- ningen förtunnas lösningen med 1,000 liter vatten. Natron- luten löses i kokande vatten, hvarefter hartsen tillsättes pul- veriserad och slutligen fiskoljan. Marchal har gjort en del liknande försök. Han förordar som verksammast en bland- ning af följande sammansättning: 150 gr. sesamolja, 100 gr. fotogen, 200 gr. såpa och 600 gr. vatten. Det hela utspädes före användandet med 1.050 gr. vatten. Clercks minerarmal {Lyonctia clcrckclla L.). — Denna lilla fjäril förekommer ju rätt ofta och är ganska välbekant på grund af de slingrande gångar larven åstadkommer i blad af äpple- eller päronträd. Understundom kunna rätt s\-åra härj- ningar uppkomma, hvilka äfvenledes äro bland de svåraste att motarbeta. Fjärilen har åtminstone i England trenne ge- nerationer om året. Larver efter öfvervintrande honor på- 222 KNTOMOLOCISK IIDSKRI KT 1904. träffas där redan så tidigt som i april. Sedermera kommer andra generationen i juli och augusti samt den tredje i sep- tember och oktober. Mot en insekt, som uppträder så inten- sivt hela vegetationsperioden, har man enligt Thkohai.!), för så vidt ej enbart plockning af angripna blad är tillfyllest, blott tvänne utvägar, antingen att sent på hösten, dä sista genera- tionens larver och puppor ännu tinnas i bladen, förstöra löf- verket alldeles genom en kraftig arsenikhaltig vätska (!) eller ock att tidigt på våren bespruta träden med fotogen-emulsion. Det förra medlet torde lida af det felet, att det för en tid nedsätter trädets växtkraft, det senare kan blott användas, om ej regn kommer och förstör medlets verkningar. Äpplebladloppan {Psylla niali Först.). — Det medel, som hufvudsakligen användts mot detta ofta mycket svåra skade- djur, har \'arit såpvatten och kvassia. Men under alla år t\'cks ej medlet ha samma goda verkningar. Skulle det visa sig, att en vår- eller sommarbesprutning med detta ämne ej hjälper, torde en besprutning på hösten- med fotogen-emulsion vara af god nytta, då en mängd fullbildade individer, som skulle ötvervintra(?), då gå om intet. Besprutning vintertid med kalilut, kaustikt kali, torde vara af s\'nnerligen god verkan. Beträffande Päronbladloppan {Psylla pyricola Först.) framhåller Bkii.i.on åtskilliga tänkvärda förhållanden. Äggen ha visat sig nästan alldeles motståndskraftiga mot fotogen- emulsion. Till och med om äggen doppats i denna vätska, ha larverna framkläckts. För att en besprutning härmed mot larverna eller de fullbildade skall göra nytta, bör den äga rum antingen tidigt på våren eller efter ett starkt regn. Som be- kant afsöndra dessa insekter i likhet med bladlössen en s. k. honungsdagg, en sötaktig klibbig vätska (exkrementerl), som bre- der ut sig öfver djuren själfva och öfver de angripna växtsdelarna. Denna vätska hindrar fotogen-emulsionen antagligen till en del åtminstone tränga in i växtdelarna. På våren medan larverna äro små, är afsöndringen af honungsdagg relativt obetydlig och efter ett regn torde detta ha löst eller afsköljt större delen af densamma. Äfven besprutning med såpvatten ^ Från Theobalds Report 1904. Hos oss i augusti eller början af september. 6 iri.lAiKKN: IR DKX .MOI>. PKAK I . MM. II 1 I KKAIT RKN. II. 223 _, kg såpa på cirka 15 liter vatten) har visat sig vara ett vukbart medel. III. Skadedjur på köksträdgårdsväxter. Ärtbaggen \Bntcliiis fyisi L.). — Angående denna vidt spridda och synnerligen obehagliga snyltgäst på ärter fram- håller Fi.KTCHER några synpunkter värda ta i betraktande. Det vanligaste utrotningsmedlet torde numera \'ara ärternas »bet- ning» med kolsvafla. I allmänhet göres detta på våren före sådden. Fletcher anser däremot proceduren böra företagas omedelbart efter skörden, dels emedan kolsvaflan är bet^^dligt verksammare under den varma årstiden, dels emedan ju even- tuellt en del skalbaggar kunna hinna komma fram på våren före ärternas behandling med kolsvafla. För att ärtbaggarna radikalt skola utrotes fordras en behandling af 100 kg ärter med 60 gr. kolsvafla under 48 timmar. Mycket sent utsäde, som af många förordats., anser han vara olämpligt, enär är- terna då lätt utsättas för att bli angripna af mjöldagg. Att under en sommar förv^ara ärterna i tätt slutna säckar, anser han \'ara ett godt sätt, emedan ärtbaggarna då kläckas men ej komma ur säckarna utan dö, detta särskildt som ärternas groningsförmåga ej minskas genom ett djiikt förfaringssätt. Sparrisbaggen {Crioccris asparagi L.). — Gentemot detta skadedjur, som ju är tämligen vanligt i Tyskland och annorstädes, rekommenderar en författare plantornas »besprut- ning» med följande: pulveriserad kalk 74 kg dito svafvel 25 kg och 1 kg insektpulver. » Besprutningen ■■> sker medelst den välbekanta guttaperkasprutan tidigt på morgonen medan bladen äro fuktiga. Upprepas trenne gånger med tre dagars mel- lanrum. Enligt samma författare, Zacharewisch, kan detta medel med fördel användas äfven mot Kålfjäriln (Pir ris brassica: L.). — Enligt en annan för- fattare, Bmi:k(;kois, kan mot detta skadedjur användas trenne medel. 1 . Plantornas beströning regniga dagar med pulveriserad osläckt kalk, ett långsamt men godt medel; 224 ENTOMOLOGIS K lll>>kKlll 1904. 2. Besprutning med tobaksdekokt till 10 liter vatten och 300 gr. såpa. 3. Besprutning med en blandning af 50 gr. svafvellefver. 300 gr. såpa och 10 liter vatten. Harkrankar {Tipuln sp.). — Bland skadelarver, som lefva under jordytan, äro harkranklarverna bland de vanligare. Flera arter äro kända som svåra skadedjur. Som bekant angripa de såväl fina som grofva rötter och underjordiska stamdelar, hvilka de strax under jordytan afbita eller genomborra, men understundom har man iakttagit dem i verksamhet ofvan jord, i färd med att afbita utlöpare från jordgubbplantor, detta sär- skildt nattetid och vid ljumt väder. Larverna föda sig hela året om, undantagandes när marken är frusen. Gräsvallar och rotsaksland äro de mest omtyckta platserna. Ur Theohalds »First report on Economic Zoology» har jag hämtat följande framställning af de vanligaste medlen mot dessa skadedjur. Att totalt utrota dem i gräsvallar torde vara omöjligt, men åt- skilligt kan göras för att minska deras talrikhet. I trädgårds- land kan man däremot komma till bättre resultat. Först och främst kan åtskilligt göras för att hindra och minska äggläggningen: 1) genom att hålla borta under hösten allt långt gräs och höga växter på de ställen, man vill skydda; 2) genom skarp och tung vältning af gräsvallarna vid den tiden, då insekterna svärma; härigenom dödas stora mängder honor; 3) genom att väl utdika fuktiga lokaler, ty sådana äro särdeles omtyckta, och ^4) genom upplöjning tidigt på hösten, efter det gaskalk strötts ut och fått ligga några dagar. Radikalast är den gamla metoden att bränna af grässtub- ben och plöja. På grund af att larverna nattetid ta sig upp till jordytan, rekommenderas körning med ringvält. I trädgårdsland kan man använda som fångstmetod torf- plattor, hvilka äro synnerligen omtyckta äggläggningsställen. Gräskanter kring rabatter eller köksväxtland äro därför härdar för skadedjuren. I blomsterrabatter m. m. kunna larverna lätt utrotas med tillhjälp af kolsvafla, som sprutas in i marken. Härtill åtgår ungefär 15 gr. kolsvafla till 1 kvmtr. Detta medel bör an- vändas sent på hösten eller tidigt på våren. 8 Tri.l.C.Kl.N: VK KIN M(M>. PKAKl. KNT. I. Il 11 RA IT K I ;N. II. 225 Kålflugan (^Aiitliotnvia Pliorhia] brassica' Borciii). Be- träffande denna art, som äfven gjort sig rätt kännbar i vårt land, framhåller samme författare åtskilliga användbai-a ulrot- ningsmetoder. Svårast angripna äro tydligen sådana lokaler, där kålarter odlats under en följd af flera år. Det vanligast använda medlet är utströning af kalk, men resultatet är i allmänhet tvifvel- aktigt, då ena gången insekten försvinner, andra kanske fort- lefver i oförminskad mängd. Bättre är att djupplöja fältet och under några års tid odla andra än korsblomstriga växter på detsamma. Alla angripna kålplantor böra naturligtvis brännas. I Amerika har börjat användas en metod, som är j,a djTbar och som hittills lämnat det bästa resultatet. Af lunn tjärad papp låter man förfärdiga rutformiga eller runda plattor om en decimeters diameter eller något mera. Dessa klippas upp från ena kanten till centrum, där ett litet hål klippes ut. Sä sättes denna skifva omkring växten nere vid marken. På detta sätt få flugorna ej tillfälle lägga sina ägg på roten, och de nykläckta larverna kunna ej kr\'pa så långt- I trädgårdar kunna plantorna med fördel vattnas med en blandning af karbololja och såpa. V2 kg hård och \'., kg mjuk såpa' lösas i 3 å 4 liter kokande vatten och omkring \ 2 liter karbolsyra blandas häri. Det hela utspädes med 30 gånger så mycket vatten. 1\'. Skadedjur på vindrufvor. Vindrufvecklaren {Coiic/iy/is ambigiiclla H.). — Denna lilla fjäril, som är utbredd öfver större delen af Europa, är onekligen ett af de svåraste skadedjuren på vindrufvor. Den uppträder ofta periodvis. Efter en f\'raårig härjning minskas eller rent af försvinna insekterna. Larverna, som lefva inuti bären, synas vara nära nog oåtkomliga med besprutningsvät- skor. Därför praktiseras i allmänhet fångst af fjärilarna. Denna äger rum nattetid medelst fångstlampor, eller ock fångas Antagligen menar förfallaren med härd och mjuk såpa res]icklive grön- och kärnsåpa. Enbart grönsåpa torde göra bättre nytta. Entomol. Tidskr. Arg. 25. Ii. j (1904). 1 5 226 KNTOMOLOGISK TIDSKKIIT I9C4. de på med sött lim öfverdragna ytor. Bland besprutningsvät- skorna rekommenderas särskildt sådana, som äga stark lukt, h varigenom fjärilarna hindras att lägga ägg. Särskildt rekom- menderas en vätska af följande sammansättning: Kopparvitriol 1 kg Kalk 1 »Rubina» 1,5 » \'atten ICXJ liter. Kopparvitriolen och kalken lösas som vanligt vid tillre- dandet af bordeaux-vätska uti 90 liter hett vatten och »rubi- nan» uti 10 liter, hvarefter de olika vätskorna blandas samman. Kubina är det italienska namnet på ett ämne, som tillredes af lika delar trätjära och mättad natronlut. Ämnena kokas sam- man och lösas sedan i vatten, som antar en brunröd färg, hvaraf namnet har sitt ursprung. Besprutningsvätskan användes: 1) så snart de unga skotten blifvit 10 — 12 cm långa, men bör då blott vara hälften så stark, 2) några dagar före eller efter blonmingen och 3) under förra hälften af juli (detta i mellersta Europa). Spinn {Tctranychiis). Dessa uppträda mycket ofta på drufvor, hvarvid förorsakas rödfärgning af bladen jämte de- formationer på de gröna delarna. Under förutsättning att skadedjuren öfxervintra på stam och grenar rekommenderas bortskärning och bränning af alla m. el. m. lösa barkflisor, hvarefter bepenslas med 10 ^-ig svafvelsyra eller 40 % järn- vitriol. Behandling med kokhett vatten torde äfven vara för- delaktigt. Vin-gallkvalstret {Eriopliycs vitis Lanu.). På vindruf- blad uppträder understundom liksom på t. ex. lind och andra löfträd en slags gallbildning, som fordom antogs vara en svamp och som därför erhöll det vetenskapliga släktnamnet Eriiuuin. Gallbildningen består däruti, att på bladets undersida, mera sällan dess öfversida, uppstå små hvitaktiga fläckar liknande sammetsdynor. Dessa utgöras emellertid af hår, som vuxit till i hög grad och antagit synnerligen abnorma former, blifvit greniga, blåslika o. s. v. Orsaken till denna abnormitet är att S()ka hos en mängd mikroskopiskt små djur, tillhörande lO lULI.GREN: UR DEN MOD. PRAKl'. KNT. I.ll IKRATURICN. II. 227 «.ic gallbildande acariderna. Dessa suga ur bladets safter och härvid uppkommer äfvenledes en slags giftretning å håren. £"y7//(7/;;/-bildningen har äfven som följd, att bladen bli för- sedda med blåsliknande upphöjningar, som ofta starkt rödfär- gas. Mot detta skadedjur har särskildt i Frankrike med stor framgång användts rökning med svafvel under slutet på våren och början af sommaren. Under vintern brukar man behandla stammarna med kokande vatten. Sticklingar sättas under 10 minuter i 68-gradigt vatten, hvarigenom ägg och på dem be- fintliga acarider dödas. \ . Skadedjur på sädesslagen. Sädesj ordlöparen {Zabriis icncbrioidcs G(jeze = gibbiis Fa HR.). Beträffande detta skadedjur — ej alla carabider få så- ledes räknas till de nyttiga insekterna — har n3ligen italiena- ren PoRTA lämnat värdefulla upplysningar. 1 Italien framkom- mer skalbaggen ur marken i slutet af juni. Om dagarna håller den sig dold i jorden, men om nätterna går den upp och äter sönder axen. När säden är slagen, går den åter ner i marken till ett djup af ända till 40 cm. Här förblir den till midten af september, då höstregnen börja. Den angriper nu höstsäden och fortsätter därmed till midten af november, då parningen äger rum. Aggen läggas i jorden och efter 10 — 12 dagar kläckas dessa, hvarefter larverna angripa stråna ofvan jord. Under hela \intern till inemot april fortsätta larverna sitt förstörelseverk (jch i maj förpuppas de. Stundom är skal- baggen l'-årig (Italien). PoRiA rekommenderar följande utrotningsmetod. De an- gripna fälten begränsas af i jorden nerstuckna bleckremsor. Därinnanför placeras på 4 ä 5 meters mellanrum glacerade krukor eller glasburkar, som till randen nergräfvas i jorden. Sådana ställen, som begränsas af t. ex. vattenfyllda diken, behöfva ej omgärdas med bleckremsor. Under sina nattliga ströftåg falla skalbaggarna i krukorna och kunna ej komma därifrån, då de sakna flygvingar. Insekten är dess bättre mycket sällsynt i Sverige. 228 ENTOMOLOCISK TIlJSKkll I I904. Spannmålsvifeln {Cahmdra i^rniiaria L.). Gentemot detta skadedjur meddelar Hou-mann några nya råd. Alla säckar, förrådskärl, siktar o. s. v. böra behandlas med kolsvaflegas under 24 timmar. Säden tål emellertid ej en så lång behand- lingstid. Efter 6 timmar inxerkar gasen ofördelaktigt på sädes- kornens groningsförmåga, därför bör efter denna tid alla skal- baggar, som nu äro afdomnade eller skendöda, samlas upp medelst sikt eller aspirator och därefter brännas. Därefter kan säden värmas upp till 50 a 60 grader, hvarvid afkomman förstöres. 1 stället för kolsvafla kan med fördel användas anilinvatten, kloroform eller kolklorid. Spannmålsvifveln dör efter 24 timmar i en med anilinångor mättad luft. \'äggar, tak, pelare o. s. v. böra bepenslas med 1 kg anilin löst i 30 liter vatten. Dvärgstriten {Jassiis sixnotatus Fali..). Denna lilla in- sekt har äfven i vårt land gjort sig känd som skadedjur pä sädeshrodd, rotfrukter och baljväxter. För att döda ägg och larver rekommenderar Stegi.ich följande förfarande. \'id mulet väder eller pä morgnarna medan daggen ligger på besprutas angripna platser med 5 kg såpa, 1 kg lysol på 100 liter vatten. Ungefär 1 liter vätska bör användas till 1 kvmtrs yta. Där- efter djupplöjes platsen, till dess inga gröna växtdelar s\'nas, h varefter den öfverköres med en lätt vält. Efter 8 å 10 dygn kan nv sådd utan fara äga rum. \'I. Skadedjur på prydnadsväxter. Rosenskottstekel {Mouophadims cloiigatulus Ki.uo.). — Beträffande detta djurs lefnadssätt meddelar Schlechtend.ai. åtskilliga iakttagelser. I maj uppsöka honorna ännu ej ut- vecklade rosenskott. Hon borrar uti undersidan af blad- skaften utan att såra kärlsträngen. I såret lägges ett ägg. Efter några dagar uppträder en liten dyna eller upphöjning på det angifna stället. På tionde dagen kläckes ägget, och den lilla snöhvita larven borrar sig nu in i årsskottet, företrädesvis invid de ännu mjuka taggarna. Här äter den sig en gång rätt upp i skottet och här tillbringar den en tid af 2 till 3 i2 TULLGREN: UR DEN MOH. PKAKT. KN 1 . Ml I KKA IIRKN. II. 229 veckor, h\'arefter den borrar sig ut och förpuppas i jorden. Stundom byter den om plats, går öfver till ett nytt skott. I april och maj följande år framkomma steklarna. På samma sätt ungefär lefver en annan växtstekallarv {Ardis plana Km;.). \11. Skadedjur på löfträd. Almlöfbagge iGalcnica xanthoiiulaiia L.). Denna i mel- lersta Europa allmänna och i vårt land äfven funna skadeinsekt har Menegaux gjort till föremål för en del undersökningar. I allmänhet är Ulniiis canipcsiris mest utsatt för åverkan, men äfven andra arter angripas. I Frankrike framkommer skalbaggen i slutet af april, och i slutet af maj läggas äggen till antalet 15 å 20 i 2 å 3 rader på öfver- eller undersidan af bladen. Första dagarna i juni framkomma larverna. När dessa nått en längd af ungefär 7 mm. gå de ner i jorden att förpuppas. Efter åtta dagar framkommer skalbaggen, som sedermera öfvervintrar. Författaren rekomnienderar att kring trädets fot på marken utbreda mossa eller hö, som tid efter annan borttages och brännes med däri befintliga larver. Mot en amerikansk art {Galcriicclla lutcola Mull.), som antagligen är densamma som föregående, rekommenderar Fer- NALD besprutning med: 1 ) Natriumarseniat 1 20 gr. Blyacetat 330 » \'atten.; 100 lit. eller 2) Kejsargrönt 120 gr. Osläckt kalk 240 » Vatten 100 lit. eller 3) Såpa 12,5—25,0 kg Fotogen 200 lit. \'atten 100 » eller 4) Fotogen 1 del \'atten 3 delar. 130 OM i:'r 1 svri skadedjur pa jordgubbar Al- ALBERT TULLGREN. Den 18 maj \'åren 1903 erhöll Statens Entomologiska Anstalt ett meddelande från Hofjägaren Åsbrink å Djurgården, att ett honom tillhörigt jordgubbland var illa medfaret af in- sektlarver. \'id ett besök i hans trädgård visade det sig, att nästan samtliga jordgubbsplantor voro mer eller mindre skadade af en stekellarv, som förefanns i stor mängd. Plantornas blad voro delvis förstörda af dem, så att många gånger blott skaftet plus en liten del af bladskifvan och midtnerven voro kvar. I allmänhet anträffades blott 1 å 2 larver å hvarje angripet blad. De sutto antingen grensle öfver sårkanten i färd med att äta eller lågo raklångt utsträckta på bladet i bladkanten. De voro synnerligen karakteristiska, till följd af att hela kroppen var beklädd med tättsittande, grofva, mer eller mindre klufna taggar. I allmänhet angripa larverna i början bladspetsen, hvar- efter de sedermera undan för undan göra inskärningar i bladet längs sidonerverna ända in till hufvudnerven. Angripna blad bli därför vanligen ganska karakteristiska, i det de från spetsen räknadt fä en djup, bred, mer eller mindre vinkelformig in- skärning, som ofta blott lämnar en fjärdedel eller mindre kvar af bladytan. Hvilken art stekellarven tillhörde kunde med till buds stående litteratur ej utredas, och i de tillgängliga praktiska handböckerna fanns ej heller omtalad någon enda sågstekel såsom skadedjur I III.I.GRKN: OM KT r NV IT SKAOKOJIR PÅ JORDGUHIUR. 23 I på jordgubbar. Af stort intresse var således att få reda på insekternas namn och något om deras lefnadssätt, hvarför jag tog hem till Anstalten en mängd larver för uppfödning. De utpla- cerades nu på några jordgubbsplantor i kruka och syntes trifvas utmärkt väl. Redan omkring den -[',- började larverna kr\'pa ner i jorden fiir att öfvergå till puppa. Blott någi"a få cm. under jorden spunno de en 8 mm. lång oval kokong af svartbrun färg, på ytan t-ätt belagd med jord- och gruspartik- lar, till följd hvaraf kokongen var fullkomligt osynlig. Jag väntade nu få se steklar framkomma under loppet af juli, då det ju kunde antagas, denna art i likhet med flere andra stekel- arter frambringade tvenne generationer om året, detta så mycket mer, som sommaren var gynnsam och förpuppningen ju ägde rum ganska tidigt. Emellertid väntade jag förgäfves, först den 4 maj innevarande år visade sig de första steklarna. En närmare granskning af djuren gaf vid handen, att de tillhörde arten Blennocampa geniculata Steph. Arten, som jag för att konstatera riktigheten af min be- stämning låtit granska af den framstående specialisten på såg- steklar, Pastor Fr. Konow i Mecklenburg, är enligt denne iden- tisk med B/, alicniipcs Thoms. och Bl. conftisa Knw. och är ej att förväxla med Bl. geniculata (Hic) Thoms., h vilken nu- mera föres till annat släkte, Mouophaduiis Hic. Bcskrifnitig. Den fullbildade stekeln är omkring 5 mm. lång, till färgen helt och hållet glänsande svart med undantag af de båda främre benparens knän och skenben, som äro mörkt gråhvita. \'ingarna äro tämligen mörka, svartgrå. I öfrigt vill jag blott hänvisa till C. G. Thomson Hytncnoptcra Scan- dinavia: Tom. /, pag. 2ic) och till Fr. \V. Konow Toiih/cdini- da' Europca^ (Deutsche Entomol. Zeitschrift, Jahrg. 1890, p. 23-^ och 249). La}'vcn är som nykläckt till färgen nästan hvit med ljus- brunt hufvud. Hela r\'ggen är besatt med små utväxter, ord- nade i dubbla rader, transversellt å hvarje kroppsring. Hvarje utväxt (tagg) var delad i tvenne korta, liklånga, i spetsarna 23J I.MOMOI.OGISK I1I)>KKII1 1904. kulfornii<;t afrundade grenar, hvilka voro riktade framåt och bakåt i kroppens längdriktning. Utväxterna på sista kroppsringen voro enkla. Hufvudet var linludet med korta uppstående hår, starkt glänsande. Fullvuxen blir larven ljus- grön med en mörkare, fm ryggstrimma. Hufvudet är fortfarande Ijusbrunt, fast svagare, delvis grönt. Ryggens utväxter bli taggar, som i spetsen delas i tvenne ytterst fina, skarpspet- sade grenar. Sista ryggringen bär hufvudsakligen enspetsade taggar och den första 1 —r)-klufna dylika. L. omkring 1.5 mm. Biologi. Som nämndt började steklarna framkomma den 4 maj innevarande år. Kanske något tidigare än i det fria. De hade under vintern stått ute och intogos i insektariet i medio af april. Temperaturskillnaden mellan det fria och insektariet torde vara synnerligen obetydlig, så att steklarna i alla hän- delser ej ha kunnat komma så särdeles många dagar för tidigt. För att kunna observera äggläggningen m. m. insläpp- tes de genast på en jordgubbsplanta under en glascylinder. De voro alla honor. Nästan omedelbart började de under- söka bladen, sprungo lifligt omkring, med antennerna i stän- dig rörelse. Här och hvar gjorde de en liten undersökning med sågen, tydligen i afsikt att lära känna bladj-tans fasthet. Slutligen tj^cktes de bestämma sig för ett ännu ej utvuxet blad och några bladknoppar, och på dessa höUo de sig seder- mera så godt som uteslutande. Blott en och annan lade ägg på de större bladen. Orsakerna till att de unga bladen voro mest frekventerade torde kunna bero på tvenne omständig- heter. Dels hade på dessa öfversidans epidermis ännu ej blifvit så fast, och dels voro dessa ännu hopvecklade blad synnerligen lämpliga att få fotfäste på. När en stekel syntes vilja såga i något af de större bladen, skedde detta alltid längs kanten af bladet, aldrig midt på ytan. Med ena sidans ben grep stekeln ett fast tag i själfva kanten, och med andra sidans ben arbetade insekten sedan länge och väl, innan den fick ett säkert grepp i någon liten upphöjning eller spricka i ytan. Som regel sågade steklarna i bladets öfversida och längs kan- terna. Blott i ett enda fall iakttog jag en stekel såga i undersidan. iri.iA.RKN . OM i:ii NY IT sK.M>i:njiR i'.\ loKDcriir.AR. 2;^;i Så snart steklarna orienterat sig, började de på allvar med äggläggningsarbetet. Hos denna art liksom hos många andra sågsteklar syntes äggläggningen således äga rum utan föregående befruktning. Äggläggningen tar en tid af circa 4 å 5 minuter och fort- sättes med korta mellanrum större delen af dagen. När en stekel ämnar förrätta denna viktiga akt, skaffar den sig först ch främst ett kraftigt fotfäste, hvilket är af vikt för en effek- liv sågning. Därefter höjes den främre delen af kroppen så mycket som möjligt och böjes bakkroppen i en båge mot bladytan. Sågen genomborrar så ytan, och kroppen börjar ^öra sågande rörelser upp och ned. När sågen trängt in en smula bli rörelserna mera riktade bakifrån och framåt i båge, så att sågspetsen kommer att gå mellan bladets båda epidermislager. Samtidigt härmed lyftas analklaffarna rätt upp. Så småningom skjutes sågapparaten in, tills ändtligen allt är klart. Den så- gande rörelsen afstannar, och insekten sätter sig så att säga för att ;- värpa». Kroppsidorna utföra nu komprimerande rö- relser, hvarvid ägget sakta och v^arligt utprässas. Agglägg- ningsapparaten dragés därpå sakta tillbaka, hvarefter en liten rengöring (?) af könsdelarne vidtar. Stekeln prässar ut en liten hvitgrön slemmassa, som med bakbenen småningom afskrapas. Detta upprepas vanligen ett par gånger. Sannolikt utgöres väl detta slem af bladingredienser, som fastnat pä ägglägg- ningsapparaten. Så fort denna lilla procedur är förbi, är stekeln åter pigg och liflig. Flyger kring i buren några slag, orien- terar sig och börjar ånyo lägga ägg. När man med mikroskop undersöker en bladbit, i hvilken . med » » » a. Inalles 20 fötter; larven tämligen platt och tätt hårig. Cladius difforniis P.anz. b. Inalles 22 fötter. *. Ryggen med långa greniga taggar. Blciuiocaiiipa gcniciilaia .SrKi-ii. **. Ryggen utan taggar. 1. R3'ggen med tre rader svarta fläckar och mellan dessa två rader orangegula djiika. L. 20—23 mm. Abia sericca L. 2. Blekgrön, ryggen med nätformiga bruna teck- ningar. L. 15—18 mm. Poccilosoiua lituratn Cidnki.. öfversikt af hittills kända taggförsedda Blcmiocnuipa-Xa.iver. A. Endast tvåspetsade taggar. Larven lefver på hallonbuskar. Ljusgrön med mörkare, korthårigt hufvud; hjässan svartaktig; mellan ögonen tre svarta fläckar. Hvarje ryggsegment med två transverselia rader tuklufna taggar. L. 9—10 mm. Bl. altcriiipcs Ki- (= Bl. cinoripcs Thums.) 2}f) KNTr»MOI.O01SK ril^KKHI I904. I>. 'I a^gar 1 - 5-spetsade. a. Li-fver på jord^ubbsplantor. Ljus^^-ön med mörkare lin längsstrimma å ryggen. Hufvudet svagt stö- tande i Ijusbrunt med tre mer eller mindre tydliga ljusbruna fläckar pä pannan. Svarta ögon. Huf- \udct korthårigt. Hvarje ryggsegment med undan- tag af det första med en dubbel tvärrad taggar. Dessa äro i allmänhet tuklufna. De längst åt si- dorna belägna äro antingen treklufna eller ock sitter en tuklufven och en enkel tagg intill hvarandra. Sista kroppsringen bär i första ledet trenne taggar, af hvilka den mellersta är tvåklufven, de båda andra enkla. I andra raden sitta sex taggar, af hvilka de fyra mellersta äro enkla, de öfriga tuklufna. Första ryggsegmentet bär enkla till 5-klufna taggar. L. c. 15 mm. B/, gcniculnta Sieph. (= Bl. altcvuipcs Thoms.) b. Lefver på daggkåpa {Alclicmilla viilgaris) och älg- gräs {Spiran ii/ninrin). Ljusgrön med mörk rygg- strimma. Hufvudet Ijusbrunt med svarta ögonfält. Hxaije ryggsegment med två rader tuklufna taggar utom å första segmentet, som bär fyrspetsade och det sista, som bär hufvudsakligen enspetsade taggar. L. 12 — 13 mm. B/, tcimiconiis Kl. (- Bl. luicta Thoms.) c. Lefver på blåhallon {Riibiis cccsiiis) och andra hallon- arter. Ljusgrön med mörk r3"ggstrimma. Huf- vudet grönaktigt rödgult med svarta ögon. Första ryggsegmentet med tre- till femklufna taggar, hvarje följande segment med två rader tuklufna taggar. Sista ringen med enkla taggar. L. 15 mm. Monophaihms gcniculatiis Htg. (= Bl. gcuiculafa Thoms.) OM S. K. HONUXGSDAGG. Få äro de personer, som ej med undran innevarande sommar iakttagit den ovanligt starka klibbighet, som vidlådit bladen af våra buskar och löfträd, företrädesvis ek och lind. Bladverket har redan på långt håll lyst i solskenet, som om det varit starkt fernissadt, och har man djärfts taga i bladen, ha de fastnat vid fingrarna, och när man velat lösgöra dem, har man kunnat draga ut den klibbiga vätskan i långa trådar. \'ärst torde detta fenomen varit i lindalléerna. På sandgångarna har man kunnat få se stora mörka fläckar af klibbig vätska, som sipprat ner från träden, och har man stått under ett träd och spejat efter den mystiska orsaken till allt detta, har man kunnat känna liksom ett fint duggregn från träden. Sen gammalt benämnes detta naturfenomen honungsdagg, och åsikterna rörande dess uppkomst ha under de gångna tiderna varit af högst växlande art. Redan Puxiu.s omnämner honungsdaggen i sin Natitralis historia, och förfäktade han den åsikten, att luften genomgick en reningsprocess, hvarvid de obrukbara ämnena i denna form utsvettades från firmamen- tet. Gai.enus åter antog det vore jordens dunster, som kon- centrerades till denna klibbiga vätska. Sedermera vari.^rade åsikterna något. En del tillskref\o honungsdaggen ett meteo- riskt ursdrung, andra åter kommo fram med den mera natur- liga åsikten, att växterna själfva utsvettades densamma. Genom ett pris, som af Svenska \'etenskaps Akademien 1741 utfästas för frågans definitiva lösning, blef det ändtligen klar- het. Genom Rrak.mur's (1741'j och Lkche's (176.")) undersök- ningar blef det uppdagadt, att honungsdaggen var af animalt 23S ENTONrOI.OGISK JIDSKkll 1 1904. ursprung. Det var helt simpelt exkrementerna af en oändlig mängd bladlöss, som hålla till på bladens undersida. Och om man gör sig besvär med en liten noggrannare undersökning, kan man lätt öfvertyga sig om, att denna lösning är den enda riktiga. På undersidan af ekbladen finner man i stor mängd en liten platt gul eller grå bladlus, Myzocallis qucrcus Kai.t., och på lindbladen en annan med svartfläckiga vingar, Calli- ptcru^ tilia- Lin. 1 år ha dessa förekommit i ovanligt stor mängd. Med ett förstoringsglas kan man vidare se, huru som från dessa afsöndras en alldeles glasklar liten droppe, som ofta slungas bort med stark fart. Detta upprepas m\'c- ket ofta. Dropparna falla ner på de undervarande bladen, samla sig småningom i större mängder, rinna utför bladen och ner på marken. Naturligt är, att en så stark ansamling af s. k. honungsdagg ej kunnat äga rum i år, om sommaren ej \ant så torr. Regnet skulle eljest sköljt af den undan för undan. Honungsddggens betydelse för växterna kan sägas vara i hufvudsak skadlig. Därigenom att bladen öfverdragas med denna klibbiga vätska tilltäppas alla klyföppningar, hvarigenom en normal transpiration förhindras. \'idare bildar honungs- daggen den allra präktigaste jordmån för alla slags svamp- sporer. Och slutligen locka ju som bekant den till sig en mängd myror, hvilka, om de infinna sig i lagom mängd, nog kunna \ara af nytta, därigenom att de döda fjärillarver och andra skadedjur, men snarare väl skada växterna, om de, som ofta är fallet, infinna sig i tusental. Albert Tullgren. ANSLAG TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN. Kungl. Maj:t har liksom under föregående år och med samma villkor beviljat Föreningen för 1904 ett anslag af ett tusen kronor, för att sätta den i stånd till fortsatt utgifning af sina »fppsatser i praktisk entomologi». Sven Lampa. 239 LITTERATUK. J. W. TuTi: British Lepidoptera. Vol. 4. London 1904. 8:o. 535 sid. och författarens porträtt. Efter blott ett och ett hälft ars mellantid har äter ett digert band af detta förtjänstfulla arbete utkommit. Detsamma omfattar fortsättningen och slutet på de i England förekommande Sphingiderna och behandlar stellata- ritm. elpetior, porallus, celerio, livontica, gallii, etipltorbkc, tterii, pittastri, liguslri, coitVHlvi och atropos. Ilufvudvikten är i detta arbete lagd på fram- ställningen at arternas lefnadsförhållanden och utvecklingsstadier, och man finner därföre noggranna och utförliga från alla håll hopsamlade uppgifter om allt, som man i detta hänseende kan önska veta. För att gifva läsaren en bättre föreställning om arbetets innehåll må anföras, att under hvarje art utförligt behandlas följande hufvudpunkter: imago; könsskilnader ; gynandro- morphism; variation; äggläggning; ägget; larvens lefnadssätt; länens lifstid och tillväxt; beskrifning af larven i alla dess olika stadier; puppan; närings- växter; vistelseort; lefnadsvanor ; flygtid; fyndorter inom Storbritianien (mycket utförligt angifna) samt utbredning utanför Storbrittanien. Afven i senare fallet lämnar förf. med stor flit från alla håll sammanförda uppgifter, sä alt några fullständigare nog ej finnas inom litteraturen. Sverige och Norge sam- manfattas under titeln »Scandinavia», och upyigifter anföras ur Entomologisk Tidskrift samt Wallengrens, Lajipas, Siebkes, Schöyens och flcre andras arbeten. Förf. synes dock äga något oklara föreställningar om Skandinaviens geografi, ty man finner sådana uppgifter som ''Uplandia — Staket (Sandahl); Ipsala (Trybo-m); Lyngör ^Strand;" och "Norway — Christiania, Odalcn, Ilede- markia SiebkeJ, Hunneberg (Lampa)». Det enda i Sverige anträffade -jxem- plaret af livormca omtalas sålunda: »Qistergothland, one (AURiviU.iUs), Ilofby, one Thedemus), Eneby (Kindberg)», hvaraf man far det intryck, ait tre exem- plar skulle tillvaratagits hos oss. Del stora intresse, som förf. hyser för utveckling--i;idarii;i, och lie nog- granna studier han i delta fall gjort, synes hafva förledt honom att lägga sä stor vikt vid mindre afvikelser i larvernas och puppornas byggnad, att han ansett sig böra upprätta skilda släkten, så snart någon olikhet förefinnes emel- lan två arters utvecklingsstadier, äfven om de utbildade insekterna ej kunna skiljas annat än genom teckningen, som hittills ej ansetts tillräcklig såsom 240 KMOMOI.OGISK riDSKklFl I904. släklkarakUT. Ki)lj|>. När härtill lägges, att förf. hör till dem, som anse, att de i Hibsers Tenta- men ' anförda, men ej med ett enda ord kännetecknade fa m ilj e-namnen (»stirpes'^ skola anses såsom prioritetsherättigade >; läkt-namn, sä må man ej undra på, att hans namn ä våra välbekanta svärmarefjärilar förefalla oss främ- mande. I sammanhang härmed må erinras om, att W. Rothschild och K. JORbAN nyligen utgifvii .' A revision of the Lepidopterous family Sphingidie , ett arbete af synnerligt högt vetenskapligt värde, som utförligt behandlar alla hittills kända (772) arter af denna familj. I detta i öftigt sä förtjänstfulla arbete haf\a förf. uppställt en alldeles ny princip för bestämmandet af ett släktes typ. I)e förklara, alt den först i hvarje släkte upptagna arten skall vara släktets typ, och lyckas genom denna godtyckligt antagna princip, som bland annat står i strid mot IjnnÉs tydligt uttalade åsigter och mot de be- stämmelser, som senast blifvit gillade af den zoologiska kongressen i Berlin, alldeles omkasta betydelsen af några af våra vanligaste släktnamn. Mot denna egendomliga princip uttalar sig TfTx på det bestämdaste i förordet till sitt arbete, och det är mig ett nöje att instämma i hvad han där säger. Det är ej här platsen att närmare behandla denna viktiga fråga, till hvilken jag vid annat tillfälle torde fä återkomma, utan jag vill endast här lämna en öfversikt af de namn, som enligt Tujt samt Rothschild iV Jord.ax skulle tillkomma våra svenska svärmarc. Kctlexionerna torde göra sig själfva. Titt. (1904). Hciuans fuciformifi I,. Hemaris tityus L. = bombylif. .-VrcT.) Sesia atcUatariim L. Dapltms ucrii I,. Eumorplia clpenor 1,. Therctra porcelliis L. PhryxHS livonttca Esi'. Celeiio gallii Rott. Hyles cuphorhiic I,. Hyloictts pntasirt I,. Sphiitx liRustri ].. Agfius cotiiolviilt ].. Mjtiduca atropos L. Mniia ocellala I.. Amorpha popitli I,. ' Ett arbete å 2 sid. 4:0, som väl funnits liil salu i bokhan'kammare anläggas i anslutning till en gemensam hufvud- gång, som står öppen, åtminstone till dess alla lar\kammare äro pro- vianteradc : As ta ta, Gotytes.-, Mcllimts, Fhilanthus, Ccrceris, Alyson?, flere C/v7kta. Man vet också ej säkert, om en del fiender angripa rofstekelns larv- ller endast lefva af det förråd, som stekeln insamlat. Resultatet blir dock letsamma nämligen, att stekellarven ej kommer till utveckling. Fienderna '^unna indelas i följande hufvudgrupper : 246 KNIOMOr.OcMSK lIIiNKKIir 1904. A. licmlcr, som angripa de utbildade rofsleklarne. 1. Arter af vridvinganics {Slrcpsiptera s) märkvärdiga grupp. Vrid- vingar liatva anträffats 1)0S Ammophila, Sflux och några andra rofstcklar, men äro ännu mindre kända än de arter, som iefva hos bin. 2. kofsteklar finnas, hvilka säsom byte använda andra rofsleklar. Intet sådant fall är dock kändt från vårt land. 1!. l-ionder, som angripa rofsteklarnes förråd eller deras larver. 1. Giddsleklar. Klere arter af denna grup]) Iefva såsom parasiter i rofsteklarnes larvkamrar. 2. Parasitsteklar af flcre grupper förekomma i synnerhet hos de rofsteklar, som bygga i trä och kvistar. 3. Parasitflugor af familjerna Anthracidie, 'JachiniiitC m. fl. träffas mest hos de rofsleklar, som bygga i marken. Jtidtliiifig: Ehuru de underfamiljer, i hvilka man plägar indela rofsteklarne, ej torde kunna skarpt åtskiljas, ifall man tager hänsyn till alla kända slägten, upptaga vi dem dock här, enär de med afseende på de svenska formerna äro lätta att begränsa och för nybörjaren kunna underlätta bestämningen samt befordra öfverskådligheten. Enär ribbförgreningen lämnar utmärkta kännetecken för släktenas åtskiljande, meddelas här figurer öfver alla viktigare vingformer. Ger man blott noga akt på ribbförgreningen, äro våra rofsteklar lätta att bestämma åtminstone till släktet. öfversikt af underfamiljerna. Bakkroppen skaftad på det sätt, att första ledens bukplåt framåt är förlängd till ett smalt skaft, hvaremot samma Fig. 28. IJakkroii]) af Ammopliila sa- hilosa. 9- ' ^ — ^ '^- första — sjätte ryggpläten ; i % — 6 v: första — sjätte bukpläten. Fig- 29. Bakkropp af Bcmhcx. $• " ^ — 6 d : första — sjätte ryggplåtcn; i v — 6 v: törsta— sjätte bukjilåten. leds ryggplåt ej är förlängd framåt och således ej når fram till efterryggen; bakkroppens skaft består således endast af första bakkroppsledens bukplåt (fig. 28). AlUlVII.I.llS: SVliNSK INSI;k 11 Al NA. 13: I; li. 247 (1. Bakkroppens skaft triiidt utan kanter. Mellantibicr med 2 sporrar. 1 . S/)/ir^i^//i .WklVlI.l.llS: SVI:NSK INSI KIKAUNA. I3: I; II. 249 {i. Ögonen på insidan med en djup inskärning, som nästan når till ögats midt (fig. 33). Framvingar blott med ett, tydligt kubitalfält (fig. 57). 1 3. TrypoxvliiKv. För ytterligare kontroll och för att underlätta bestämnin- gen för den, som möjligen känner sig oviss om, till hvilken underfamilj en gifven gräfstekel hör, lämnas här en lätt öfver- sikt af alla till familjen hörande släkten. Släktöfversikt. 1. Ögonen utan inskärning på insidan eller endast med en grund inskärning. Framvingarne i sistnämnda fall med tre kubitalfält. A. Framvingarne med tre kubitalfält. a. Öfverläppen mycket lång och stor (fig. 31). Stor, 12 — 16 mm. lång art. 11. Bcnibcx. ,3. Öfverläppen af vanlig byggnad, alltid kortare än munskölden. *. Framvingarnes andra kubitalfält skaftadt, d. v. s. ej nående upp till radialfältet (fig. 48, 52 kf", 54). f. Efterryggen oväpnad. Ögon nästan parallella. a. Bakkroppen ofvan utan djupa inskär- ningar. Halssköldens sidor och mellan- bröstet framtill med en väl begränsad fördjupning, hvaruti frambenens lår kunna läggas. Framvingarnes radialfält spetsigt. 19. Alysoji. b. Bakkroppen ofvan vid hvarje ledgång med en djup tvärfåra. Mellankroppens sidor framtill utan särskild fördjupning för framlåren. Framvingarnes radial- fält med trubbigt afrundad spets (fig. 52 kf"). 18. Ccrceris. tf. Efterryggen på hvardera sidan med en tagg. Ögon nedåt starkt närmande sig h\-arandra. 14. Nyssoii. *'^. Framvingarnes andra kubitalfält når upp till radialfältet (fig. 35—38, 44, 46, 47, 49, 50). KMOiMOI.OCISK IIDSKKII I 1904. Ögonen med en tydlig och spetsig, men grund inskärning på insidan (fig. 32). — Ögon uppåt närmande sig hvarandra. Mellantibier med en sporre. 17. Philaiitlms. Ögonen utan inskärning på insidan. Bakvingarne med stor rotflik, som når långt utanför tvärribhan (fig. 35). 1. Bakkroppen med långt skaft, som endast är bildadt af första ledens bukplåt (fig. US). Pannan jämnbred. Mellantibierna med t\'å sporrar. a. Framvingarnes andra disktvärribba mynnar i andra kubitalfältet (fig. 35). 2. AiiwiopJiila. b. Framvingarnes andra disktväribba mynnar i tredje kubitalfältet. 1 . Sphex. 2. Bakkroppen oskaftad. Pannan nedåt myc- ket bredare (fig. 30). Framvingarnes ra- dialfält i spetsen tvärt af hugget, med bi- hang. a. Mellantibier med två sporrar. Alla punktögonen tydliga och halfklotfor- miga. 12. Asfata. b. Mellantibier blott med en sporre. Blott det nedre punktögat tydligt och rundt ; de båda öfre mycket otydliga, långsträckta. 13. Tachytes. Bakvingarne med liten rotflikt, som ej når till tvärribban (fig. 37, 38). Pannan jämnbred eller något smalare nedåt. 1 . Mellantibierna endast med en sporre. a. Bakvingarnes tvärribba belägen bort- om bakre midtribbans förgrenings- punkt (fig. 37). 3. Mimesa. b. Bakvingarnes tvärribba belägen in- nanför bakre midtribbans förgrenings- punkt (fig. 38). 4. Psen. I AlKIN II I.llS. SVKNSK I \SI K I 1 AT NA I y. I; II. 25I -. Mellantibierna med två sporrar. a. Enfärgadt svart. Franivin^arnes för- sta disktvärribha mynnar i andra kubitalfältet och den andra i det tredje (fig. 44). Mellanhöfter hopstående. 10. Dolicliurus. b. Svarta med gulröda, gula eller gul- h\ita teckningar. a'. Mellanh()fter åtskilda. Framvin- garnes disktvärribbor mynna båda i andra kubitalfältet (fig. 49). 15. Gorytes. b'. Mellanhöfter hopstående. Fram- vingarnes första disktvärribha mynnar i första och den andra i tredje kubitalfältet (fig. 50). 16. Mdlimis. B. Framvingarne med två kubitalfält (fig. 39, 41 — 43). Mellantibier blott med en sporre. (i. Framvingarnes andra kubitalfält skaftadt, d. v. s. ej nående upp till radialfältet (fig. 55). V^ingmär- ket litet. Bakkroppen ej skaftad. 20. MiscopJnts. ,3. Framvingarnes andra kubitalfält når upp till radi- alfältet. \'ingmärket medelmåttigt eller stort. Bak- kroppen oftast skaftad. *. Framvingarne med yttre disktvärribha och så- ledes med två diskfält (fig. 39, 41). t. Hufvudet och mellankroppen utspärradt hå- riga. Framvingarnes andra kubitalfält kva- dratiskt eller föga högre än bredt. Bak- kroppen tydligt skaftad. 5. Pcniphrcdnn. tt. Hufvud och mellankropp nakna eller till- tryckt håriga. Framvingarnes andra kubital- fält smalt, mycket högre än bredt. a. Bakkroppen knappt skaftad. Baktibier tandade. 6. Diodontiis_ b. Baktibierna oväpnade. Bakkroppen med kort skaft. 7. Passaloecus. 25^ KNTO.MOI.OGISK TIDsKKII I I904. C. '*. Framvingarne utan tydlig yttre disktvärribba och således med blott ett diskfält. \'ingmärket myc- ket stort (fig. 42, 43). a. Bakkroppen tydligt skaftad. Baktibierna tan- dade. H. Sfi^^niiis. b. Bakkroppen nästan oskaftad. Baktibierna oväpnade. 9. Spilotncna. Framvingarne blott med ett enda tydligt begränsadt kubitalfält och ett diskfält (fig. 56-58, 61). a. Efterryggen utan tagg. Framvingarnes kubitalfält och diskfält åtskilda af en tydlig tvärribba. *. Pannan uppåt afsmalnande. Bakvingarne utan tydliga ribbor. 21. Nitcla. **. Pannan uppåt mycket bredare, nedåt starkt af- smalnande, på grund af att ögonen där äro mycket bredare. Bakvingar med tydliga ribbor. Bakkroppens första led lång, trind, fram- till afsmalnande till ett skaft, baktill klubb- likt uppsvälld och genom en djup inskär- ning skild från den andra leden (fig. 34). 23. Rhopalum. Bakkroppens första led ej lång och trind, baktill ej uppsvälld. 1, 24. Eiifnmogtiathus. a b lig. 34. Bakkropp af Rhopalum sedd of vanifrån och frän sidan. Ögon håriga. Ögon nakna. a. Punktögonen ställda i en trubb- vinklig triangel. Pannan mellan antennerna med ett litet horn. 25. Linde nius. b. Punktögonen stå i en rätvinklig eller spets vinklig triangel. Pannan utan horn. 26. Crabro. upptill i midten med en lång tagg. Framvingarnes kubitalfält och diskfält endast åt- skilda af ett otydligt blekt veck (fig. 61). Pannan nästan jämnbred. 27. Oxybdus. II. Ögonen på insidan med en djup inskärning, som nästan Efterryggen AIKIVII. I. US; SVKNSK INSI.K 11 AINA. I y. I; 11. 253 når till ögats hallVa bredd (fig. 33). Framvin<^arne blott med ett twlligt kubitaltalt (lig. 57). '22. Trvpoxy/un. Litteraturöfversikt. Adlerz, g., Lefnadsförhållanden ocli instinkter inom familjerna 1'ompiliila; och Sphegidae. Stockholm. 1904. 4:0. 181 s. BoRRiES, H., Bidrag till de danske Gravehvepses Biologi. Köbenhavn. 1897. Dahlbom, C. G., Hymenoptera Europxa. I. Sphex. Lundae. 1843 — 45- 528 pg. KoHL," F. F., Die Gattungen der Sphegiden. Wien. 1896. 284 S. 7 Taf Nielsen, I. C, Biologiske Studier över Gravehvepse. Köbenhavn 1900. 26 s. Thomson, C. G., Hymenoptera Scandinaviae. T. III. 1874. 291 pg. 1. Underfam. Spheginae. Framvingar med tre kubitalfält. Bakvingar med mycket stor rotflik, som när långt utanför tvärribban. Mellanhöfter åtskilda. Mellantibier med två sporrar. Bakkroppen med långt skaft, som endast är bildadt af bukplåten. Honans framben med kraftiga gräfborst. Mngar korta, betj-dligt kor- tare än bakkroppen. Svarta med delvis röd bakkropp. Släktöfversikt. A. Klor på undre sidan nära roten tandade. Framvingarnes andra disktvärribba m^-nnar i tredje kubitalfältet. Bak- kroppens första ryggled ej längre än i spetsen bred. 1 . Sp/icx. B. Klor enkla. Framvingarnes andra disktvärribba mynnar i andra kubitalfältet (fig. 35). Bakkroppens första rygg- led mycket längre än bred. 2. Ammophila. 1. Sikt. Sphex L. 1. S. Diaxillusa Fabr. Svart; bakkroppens andra led jämte bakkanten af den första röda; benen hos c/' svarta, hos 9 delvis röda. 17 — 25 mm. — Ett ex. finnes i Riksmuseum, som möjligen är taget i södra Sverige. Gräfver i sand och intångar larver af vårtbitare. ^54 i:ntomoi.O(;isk rinsKkirr 1904. 2. Sikt. Ammophila Kiki:. Sandsteklar. Bakbenens inre sporre med långa kamlika tänder, som motsvaras af dylika vid första fotledens rot. Hanen har 13- ledade antenner och mindre bred, nedåt afsmalnande panna, fram fötterna sakna gräfborst. — Honan har 12-ledade, i spet- sen tvärhuggna an- tenner, bredare, nedåt afsmalnande panna, och kraftigt utveck- lade gräfborst å fram- fötterna och fram- tibierna. 35. \'ingar af AiiH)iophila hirsula. Koksiäfvcrnas bciy ENTOMOI.OGISK IIDSKKU' I I904. andra kubitalfält kvadratiskt eller föga högre än bredt. Mellankropp hårig. 5. Pcniplircdon. 2. Bakkroppen nästan oskaftad. Framvingarnes andra kubitalfält mycket högre än bredt. Mel- lankropp ej hårig. 6. Diodontus. **. Baktibier oväpnade. 3akkroppen med kort skaft. Mellankropp ej hårig. 7. Passaloccus. ri. Framvingarne blott med ett diskfält. \'ingmärket stort, ungefär så långt som radialfältet. *. Bakkroppen med långt skaft. Framvingarnes ra- dialfält långt utdraget, mycket spetsigt. 8. Stigmus. **. Bakkroppen nästan oskaftad. Framvingarnes ra- dialfält kortare och mindre spetsigt. 9. SpUomcna. 3. Sikt. Mimesa. Shuck. Baktibierna med tjocka sporrar, som ej nå utöfver första fotledens miJt. Hanarne utmärkas därigenom, att bakkroppens sista bukplåt utskju- ter i en fin uppåtböjd tagg, som man ej bör förvexla med honornas ofta utskjutande gadd. Honorna äga ett tydligt begränsadt, elliptiskt fält å bak- kroppens sista ryggled och fina gräfborst å framfötterna. Gräfva i jor(Ii'ii och insamla sina stritar. F'g- 37- Vingar af Mimesa cqucsiris. Artöfversikt. I. Kakkroppcn i miillcn nicr eller mindre röd. Antennerna på undre sidan rödgula. «. Bakkroppens skaft ofvan platt utan tydliga sidofåror. Mellanbröstets sidor punkterade. *. o^. Bakkroppens första led i bakkanten rödgul. Antennerna under släta. — 9. Bakkroppens tredje led åtminstone vid roten rödgul. I. J/. equestris. AiKivii.i.iis: svi.NsK insi;kii\L'N.\. 13: 111. 257 **. q"- LJiikkroppens första lc tcmtc — nionde led pä undre sidan med en ii]>plu)jd list. - $. Hakkroppens tredje led helt och hållet svart. 2. .1/. Shiukaiili. /*. Hakkroppens skaft of\an meil en djup tara pa h vardera sidan. Mellan- bröstets sidor ej pimkterade, fint striniiniga. — o^. Anlennledcr 3 — 7 på undre sidan med en fin list. — $. Bakkrop])ens tredje led mer eller mindre rödgul. 3. .1/. hicolor. 11. Kroppen cntlirgadt svart. ygga i trä ocli in'^anilA bladlöss. Artöfversikt. A- Bakkropi)Ciis andra biiklcd liar i niidtcn viil rolcii ett stort, tydligt bc- gränsadt, nästan trekantigt ocli nägot fördjupadl fält. ff. Framvingarncs andra disktvärribba mynnar i tredje kubitalfaltei helt nära dess inre hörn (,fig. 38 . Hjässan fint punkterad, glänsande, knappt märkbart strimmig. Mellanbrösiets sidor glänsande, ej märkbart punkterade. Vingar klara. — Honans bukleder utan grofva borst i bakkanten. i- Ps. falUpes. (i. Franu ingarncs disktvärribbor mynna båda i andra kubitaltaltet. — Hjässan groft strimmig. Mellanbröstots sidor matta, punkterade. Vingar något rökiga. — Honans fjärde och femte bukled i bakkan- tcn med talrika styfva bruna borst. 2. Ps. fnscipcnnis. B. Framvingarnes första disktvärribba mynnar i det tra])eEformiga andra ku- bitalfaltet och den andra i tredje kubitalfältet. Andra bukleden utan tydligt fält vid roten. Hjässan och mellanbröstets sidor glänsande, utan punkter eller strimmor. — Honans sista ryggled mot spetsen med en smal af tsa tydliga upphöjda linjer begränsad midtfåra. 3. Ps. concolor. 1. Ps. pallipcs Panz. Hanens antenner under brungula. 6—7 mm. — Sk.— Ög., Bohusl. _'. Ps. fiiscipcnttis Dahlh. Efterryggen hos båda könen groft rynkig. Hanens antenner svarta. 7 — 8 mm. — Sk. — Upl. " 3. Ps. concolor Dahh;. Efterr^^ggen hos ef groft ryn- kig, hos $ hnt strimmig. 7 — 8 mm. — Sk. — .Stockh.; s. 5. Sikt. Pemphredon Lair. Hufvud och mellankropp håriga. Hufvudet är ofvanifrån sedt mycket stort och långt, enär hjässan bakom ögonen är ALklVM.MLS: SVKNSK INSl- K I KAIN A. 13 I. II. 259 r kraftigt utvecklad. Bakkroppens skaft ;ir åtminstone af samma längd som bakhöfterna. Baktibiernas taggar äro stundom isynnerhet hos hanarna få och mycket fina, så att de kunna för- bises. Från Pnssa/orcus skiljas de dock genom längre skaft på bakkrop- pen, större huf\ud, bredare andra ku- bitalfält samt lättast på den håriga mellankroppen. Alla våra arter äro enfärgadt s\'arta. Bygga i trä eller torra stjälkar. Honan saknar ilärföre gräfborst a frani- lötterna. Insamla hladlö^s till föda ät sina larver. '■'S- 39- Vingar af /Vw- fhiCiion iiniio/i'/-. Artöfversikt. I. Franivingarnes första kubitalfält mottager båila disktvärribborna ^fig. 39). A. Kfterryggens rotfalt utmed bakkanten glatt utan skiilptur och mer eller mindre glänsande. t'-. Hona: MunsköKleii i framkantens midt utdragen i en något ut- böjd spets, som, när hufvudet ses från sidan, synes ofvanför den äfvenledes utskjutande öfverläppen. Hufvudet något afsmalnande bakåt bakom ögonen. — Hane; Antennerna enkla. I. /'. unicolor. 3. Hona: Munskölden i framkantens midt urringad, ej utböjd. Huf- vudet ej afsmalnande bakom ögonen. — Hane : Antcnnlederna 6 — 9 med en upphöjd kant å undre sidan. 2. /'. JVesmacii. B. Efterryggens rotfält ända till bakkanten med grof rynkig skulptur. Mellanryggen groft men glest pimkterad. -- Hane: Antenner enkla. 3. F. lugifer. II. Framvingarnes första kubitaltalt mottager den första, och andra kubital- laltet den andra disktvärribban. A. Pannan utan utskott mellan antennerna. Honan : f(. Lakkrop]>ens sista ryggled med ett af två skarpa kanter bcgräii- sadt långsträckt ryggfält. *. Munskölden i framkantens midt något utskjutande ocn at- rundad. Mellanryggen med bågböjda strimmor. Bakkrop- pens skaft når utanför bakbenens lårring. 1. Sista ryggledens ryggfält smalt, ej bredare i spetsen, till nära roten tydligt begränsadt. F'ötter svarta. 4. /*. lugubris. 2. Sista ryggledens rygglalt i spetsen något uividgadt och afrundadt, dess sidokanter redan vid ledens midt otydliga. Fötter bruna. 5- P- vtontanus. 26o KNIOMOLOCISK riliSKKIKl 1904. •*. Munskölden i framkiintens inidt djupt, lialfcirkelformij^t urrinpad. (Hverläijpen bred. halfcirkelformig. Sista rygg- ledens Hiit smalt, jämnbredt. i spetsen afrundadt, ända till roten skarpt begränsadt. Mellanryggcn ej striinmig. bak- kroppens skatt når ci .sä länift soin bakbenens lärring. 6. P. flavistigma. ff. r>akkroppcn.s si-ia ry_t,'glfd längs niidien ined en skarp upphöjtl k()l men utan ryggfiilt. I5akkrop|)ens skaft knappt längre än bak- höfterna. Munskölden ined tre tänder i framkanten. Öfverläppen i spetsen tvär, knapj)! bredare ;in läng, kvadratisk. 7. P. iugcns. Hanen : <;. Bakkroppens skaft åtminstone så längt som Viakbenens höft och lärring tillsammantagna. *. Fötterna svarta. 4. P. luguhri.. **. Fötterna bruna. 5. /'. montanus. fi. Bakkroppens skaft kortare än bakbenens höft och lärring till- saininantagna. 7. P. lugens. B. Pannan mellan antennerna ined ett litet hornlikt trubbigt utskott. Bakkroppens skaft nästan kortare än bakhöfterna. Munskölden i tramkantcns midt djupt urringad. Öfverläppen med trekantig spets. I'. Hane: buklederna 3 — 5 utan härfrans i bakkanten. — Hona: munsköldens inskärning utan tand i midten. 8. P. motio. ,?. Hane : buklederna 3 — 5 i bakkantens midt med hårfrans. — Hona : munsköldens inskärning i midten med en liten tand. 9. P. clypcalij. 1. P. imicolor Faiir. {Shuckardi Mor.) 7—8 mm. — Sk.— i;pi. 2. I\ IViSDia^li MoRAw. {Icthifcr Thoms.) 7 — 9 mm. — Sk.— Stockh. 3. P. rugifcr Dahlb. 7 — (S mm. — .Sk. — Stockh., Gotl. ; s. 4- P. lugubris Latr. (fig. 4U) ■S — 1- mm. — Sk. — Lapl. 5. P. mo)itanus Dahi n. 8 — 12 mm. — Gotl.; Småi. — Lapl.; s. 6. P. Ingens D.\HLr,. 10—11 Fig. 40. p. lugtibris. $• mm. — Sk.— Lapl. 7. P. flavistigma Thoms. \'ingar tydligt gulaktiga. 10 — 13 mm. — Smal., Ög. ; s. 8. P. mnrio \'an d. Lind. {carinafus Thoms.) 5 — 6 mm. — Smål. — Stockh. ; s. 9. P. clypcalis Thoms. ö — 6 mm. — Södra Sverige :> ; s. AUKIVn.MLS: SVKNSK IN>I;K 11 AIN A. IV i; II. :6i 6. sikt Diodontus ( rkiis. ()fverläppen i spetsen med en djup, trekantig inskärning och därigenom tvåtandad. Munsköldens framkant hos hanen tvåtandad, hos honan tretandad. F^ramvingarnes första kubi- talfält upptager den första^ och andra kubitalfäitet den andra disktvärribban. Bakkroppens skaft mycket kort, bredare än långt. Bakkroppens sista ryggled hos båda könen med ett af skarpa kanter begränsadt ryggfält. Små svarta arter, som vistas på sandmarkcr. Honan anlägger sina l)on i marken och äger ytterst tina gräfborst å framtötlerna ; hon infångar hladlöss till föda ät sina larver. lianens ansikte nedanför antennerna silfveriiärigt. Artöfversikt. .^. Mandiblerna svarta. Större arter, 6—9 mm. — Ilanc: niclhinbenens första fotled jämnsmal. t'-. Hane; Hals^köldens siiloknölar svarta. Hona: skenben och totter rost bruna. i. /). meilius. •>. Hane: Halssköldens sidoknölar gula. — Hona: skenben svarta. 2. D. t ris tis. H. Mandiblerna till största delen gula. Skenben, fötter, halssköldens sido- knölar samt vinglocken gula eller brungula. I.iten art. 4 — 5 mm. — Hane: mellanbcnens första fotled mot spetsen starkt ut\idgad ]iä insidan 3. D. niinutus. 1. D. inediiis Dahi.h. — Sk. — Medelp. 1!. D. tristis v. d. Lind. — Sk.— Stockh. 3. D. i}nniitus Fahk. — ,Sk. — Ög., Gotl. 7. Sikt. Passaloecus Shitk. Ofverläppen med något utdragen enkel spets. Mandib- lerna smala med snedt afhuggen spets. \'ingribborna (tig. 41 ordnade såsom hos föregående slägte. Bakkroppen med mycket kort skaft. Bakkroppens sista ryggled hos båda könen kullrig utan ryggfäit. Efter- ryggen är långsträckt och saknar tydligt afsatt rotfält. Små, 5 — 7 mm. långa, svarta steklar med man- diblerna, ett streck å antennskaftet, halssköldens sidoknölar, vinglocken Fig. 41. \ingar at' /'iiui- /ar/K lll)>kkll I 1904. samt delar af benen ofta ljusa, Kula eller bruna. Honorna sakna gräfborst å framfötterna. Hyjijga i imirkcn ved clli-r i stjälkar och gallMldiiingar sainl infånga blaiUös» till ftida at >-ina larver. Artöfversikt. .\. Kran den nä>lan lodräta fara. som limie^ j'. Pannan utan horn mellan antennerna. *. Mellanryggen matt ; de>s längsfaror äro hos Q^ nästan fullständiga, nå ho- 5 nästan till midien och äro tydligt gropiga i botten. Halssköldens sidoknölar mörka. Mandihlcr mörka eller med ett gult streck. 2. P. insigius. **. Mellanryggen något glänsande, dess långsfaror helt korta, jämna. Ilalssköhlens sidoknölai' och mandiblerna nästan helt och hållet gula. 3. /'. tuiionum. 15. 1-rån den lodräta faran ä mellanbröstets sidor utgär vinkelrätt bakåt blott en enda tvärfära ,den öfre saknas . Mandiljlerna och ett streck på an- tennskafieis undre sida gula. (f. IJakkrojipcn tydligt hopsnörd mellan första och andra ryggleden. ( )f- \erl:ippen svart. Halssköldens sidoknölar svarta eller gula. /. IJakkroppen ej märkbart hopsnörd mellan första och andra ryggleden. Halsskölilen- --icloknnl.ir gula. ( )fverläpp?n blekgul, sällan mörk. 5. /'. moiiilicornis. 1. A foniii^cr .Shlck. — .Sk. — Lapl. 1. P. insignis \. u. Lind. {breviconiis Mor.), — .Sk. — Upl.; s. 3. F. tiirioitiDii Dahi.i:. — Sk. — Lapl. 4. P. gracilis CiRi. — .Sk. — L'pl. ."). P. nio/ii/irornis Dahi.h. — Sk. — L^pl. Fig. 42. \ingar af Shginus pciiiiulus. 8. Sikt. Stigmus Jlr. Honan.s sista ryggled mot spetsen med tydligt ryggfält. Små, 4 — 3 mm. långa, s\arta ar- ter, som hafva antennerna (till största delen), mandiblerna. skenbenen och fötterna gula eller rödgula. 1. 5. pciidulus Pan/. Halssköl- dens sidokmilar svarta. Mellanbröstets AiRn 11 i.ir ^Vi:\SK IN>i:KriAlN A. \y l; II. 2r,j sidur upptill under xin^aiiia med ett stort trekantigt, af r\'n- ki.ua faror begränsadt >;iänsande slätt fjilt. — Sk. — Kpl.; s. _'. S. So/skvi MoK. Halssköldens sidoknölar gula. Mellanbröstets sidor upptill under vingarne groft niitlikt ryn- kiga utan eller med helt litet slätt fält. — .Sk.; (")1.; Gotl.; \'g.: rpl.; ^^. i 9. Sikt. Spilomena Shuck. Ribbförgreningen såsom hos föregående släkte, endast af- vikande därigenom, att bakvingarnas t\-ärribba ligger innanför bakre midtribbans förgreningspunkt. 1. S. troglodytis v. d. Lind. Svart, nästan naken, ben och mandib- ler blekgula. — c/". Munskölden, pan- nans nedra sidohörn och antennskaf- tet citrongula. — ?. .Sista ryggleden med skarp köl. 3 — 1- mm. — .Sk. — s. Lapl. Är den minsta af alla svenska rofsteklar. Honan insamlar larver af sköldlöss lill föda ål sina larver och byj^gcr niäreen af fina kvistar. I"ig. 43. Ningar af Spilo- mena tios^lotlvtcs. 3. Underfam. Dolichurinae. Af\'iker frän alla öfriga underfamiljer genom halsskölden, som ofvan är ovanligt stor och väl utvecklad, men dock är smalare än mellanryggen och på hvardera sidan i (Jfre kanten har den djupa inskärning mellan midten och sidokn(")larne, som är utmärkande för alla rofsteklar. Blott ett sliikte. 10. Sikt. Dolichurus Laik. 1 'annan ofvan och mellan antennerna med ett bredt skif- likt utskott, som täcker öfver antennernas fästpunkt. Anten- nerna trådlika, med skaftet något plattadt; lederna 3 — 12,(13) långa. \'ingribbornas anordning synes bäst af Hguren. Mel- lanryggens längsfåror djupa, fullständiga. l-^fterryggen f<)rst vågrät, sedan starkt sluttande. Bakkroppen hos d" äggfor- >64 1-"'K- 44- KN rO.MOl.OtilSK IlDSKkll I I'P4- mig med lederna 1 — 3 stora ocli de följande helt korta (de kunna helt indragas i tredje leden), hos 9 kiigellik med en djup tvärfåra vid roten af andra bukleden. Låren vid roten förtjockade. 1. D. coniiculus Si-iN. Svart, hufvud och mellankropp punkterade. Hane: bak- \'in}^ar al Dolnhurus lOrniculus. -- Hona: bakkroppen glänsande, utan punkter, kroppen glänsande, men tydligt punkterad; munsköldens och halssköldens bakkant \anligen å hvardera sidan med en hvit fläck. ,")— 6 mm. — Sm.— Lapl. ; s. Honan infångar lapjiska kakerlakan [Blatta lapfonica till föda al ^\\\a larver, en al hvarjc, och förvarar dem i en hålighcl i marken eller i en nuir-^pringa. 4. Tnderfam. Bembicinae. Hjässan någ(^t urhålkad mellan ögonen. Mellanhöfterna åtskilda. Mellantibier med en sporre. Genom den länga, stora öfverläppen (fig. 31) skiljer sig denna underfamilj genast från alla andra. Hit höra stora ståt- liga rofsteklar, som dock mest tillhöra varmare länder. Hos oss finnes blott en art, som är den största af våra rofsteklar samt till storlek och färg liknar en geting. Honan äger å framfötterna m>'cket kraftiga och långa gräfborst. 1 1. Sikt. Bembex Fabk. 1. B. rostraia L. Svart med gulgrå behåring; munskölden, öfver- läppen, antennernas undre sida, fläckar å mellankroppen, benen och breda tvärband å bakkroppens ryggleder (det första afbrutet i midten) gula. — Fig. 45- Vingar af /^////v.v ^^^^. ,0^.^^^ ^.jj ^.^^^^ ^^^ ^^^.^^ nnlraia. , , , „ , svarta. — Hane: låren gula: andra och sjätte bukleden med en skarp tand i midten; mellanlåren under med skarpa sågtänder. 12 — 16 mm. — Sk. — Upl. AlKIVIl.l irs. SVKXSK IXSKKll Al NA. 13: I >r,5 llononia griifva sina hälor i saml och iiifänjja tUigor, som de inlä{^<^a ull larven ilajj efter ilag, tor hvarie t;antj tillslulamle luilans inj^aiii^. 5. L-nderfam. Astatinre. m. Sikt. Astata Latr. I>akkroppens ryggleder tydligt nedtryckta i bakkanten. Mellanhöfter åtskilda. Bakvingarnes rotflik mycket stor. hos ef dubbelt bredare än hos $ (hg. 46). Hanen skiljer sig dessutom lätt från honan därigenom, att ögonen stöta tillhopa på hjässan (tig. 30). Båda våra arter äro svarta med bakkroppens leder 1 — 1! — 3 lifligtröda. Bygga sina bon i sanden och infånga lars-er af skinnbaggar, isynnerhet af jientato- iiiider till föda ät -»ina larver. 1. A. hoops StHRANK. !:^fterryggens rotfält groft nät- likt rynkigt. — Hona: hjässan glänsande, glest punkterad. — Hane: pannan utan ljus fläck nedanför punktögonen. N — 12 mm. — .Sk. — Angml. 2. ./. stigma Panz. Efterryggens rotfält m3'cket fint läderartadt rynkigt. Hona: hjässan matt, knappt punkterad. — Hane: pannan nedanför punktcigonen med en ljus fläck. — 7 — 11 mm. — .Sk.^Medelp. 46. \'ingar af Astatii boops. r^. ^x l'nderfam. Larrinae. .Skiljer sig från Astatince endast därigenom, att mandib- lerna i undre kanten nära midten hafva en djup inskärning, att mellantibierna hafva blott en sporre, och att de bakre punkt- (»gonen äro långsträckta, platta och otydliga. 13. Sikt. Tachytes Panz. Alla våra arter tillhöra undersläktet Tasc/iysplwx Kohi,, som utmärker sig därigenom, att kioppen ej är långhårig 366 KMO.MOI.CHilSK IlliSkkll I KJO4. Utan endast beklädd med en fin siden- skimrande puhescens, att hanens fram- lår på undre sidan nära roten hafva en tydlig inskärning, och att honans rj-gg- fält ä sista ryggleden är naket samt hennes framfötter försedda med långa böjliga gräfborst. Kibbförgrening se figuren I Alla vara arter f^r;if\a i sandniark ocli infånga larver af rätvingar, van- ligen af gräshoppor, till föda åt sina larver. I-"ig. 47. Vingar al Tachvics. Artöfversikt. A. r.akkroppeii vid roten mer eller mindre röd. Mellanryggen fint jiunk- lerad. 1. Ilanc: ansiktet nedtill med >ilt'\erglän--ande heliaring. — Hona; fram- tibierna helt och hållet >varla ; sista ryggledens ryggtalt smalt. I . T. pcctiiiipcs. 2. Hane: ansiktet nedtill giddgliinsande. — Hona: framtibierna pä undre sidan rödgula; sista ryggle 1. T. pcctiiiipcs L. 6 — 8 mm. — Sk. — Medelp. _'. T. laiivalvis Thoms. 9—10 mm. — Sk. — Ög. 3. T. nitidits .Si>in. (= uiiicolor Pan/^.). 8 — 10 mm. — Sk.— Medelp. 7. Underfani. Nyssoninae. Ansiktet ej bredare nedåt. Bakkroppens ryggleder ej ned- tryckta vid bakkanten: dess första led ej utdragen till ett skaft. Hithörande djur äro svarta med gula eller mera sällan med rödbruna teckningar. Släktöfversikt. A. Efterryggen på hvardera sidan med en skarp tagg, Fram- vingarnes andra kubitalfält når ej upp till radial fältet (fig. 48). 14. Nyssou. B. Efterryggen oväpnad. Framvingarnes andra kubitalfält når upp till radialfältet (fig. 49). 15. Gorytes. AiKivii i.ns: svKNsK iNSF.kri\rN.\. i;?; r. ii 14. Sikt. Nysson Laik. C)gonen nedåt starkt närmande si^ hvarandia. med en knölformig upphöjning mellan antennerna. nerna korta och tjocka. Bakkroppens andra bukled är vid roten starkt upp- svälld och stupar brant mot den frirsta. \'ingar se tiguren I Hanens bakkropp har blott 6 synliga buk- ö leder; sista ryggleden i spetsen två- tandad. Honans sista bakkroppsled iir kägelformig med trekantigt ryggfält. Pannan Anten- 48. Vingar af Äysso/i iiitci riiplits. Nägra arter likna i hög grad sniä gelingar af släktet Oiiyncius. ( )i ras leUiadssätt känner nian ännu intet nieil visshet. Artöfversikt, Ijjphöjningen \i(l roten af bakkroppens andra hukleil bildar i niiihen en regelbundet kägelformig eller nägot hoptryckt skarp spels. — Hanen> sista antennled rak. — Hona: ben till största delen rödbruna; bakkrop- pens första ryggled med svart grundfärg. — Större arter, 8 — 12 nnn. ':. Halssköldens sidoknölar svarta. Bakkroppens ryggleder I — 3 hvar- dera med ett gult tvärband, det första stundom i midten atbrutet. — I länens lår och skenben lill största delen svarta. I . N. bidats. '>. Halssköldens sidoknölar blekgula. Bakkropjiens ryggloder I — 3 med i midten af brutna, livitgida tvärband. Hanens lår och skenben till största delen rödbruna. 2. .\'. interruptus. .Upphöjningen vid roten af bakkro]")])ens andra biiklcd är aldrig i midten regelbundet kägelformig, utan tvärliggande eller trubbigt afrundad. — Hanens sista antennlcd nägot böjd. - — Hona: ben svarta eller ock bak- kroppens första ryggled med rödgul grundfärg. '-. Upphöjningen \id roten af andra bukleden är ganska hög och bildar en ivärliggandc valk. Alla skenbenen svarta. Makkroppen of\an med tre i midten bredt afbrutna gula tvärband. — Hanens näst sista antennled på undre sidan starkt utvidgad, den sista kna))pt böjd. — Honans första ryggled med >vart grundfärg. 3. A', ti iinaculatus. >. Up|)höjningcn vid roten af andra l)uklcdcn lag och trubbig, ej tvär- liggande. Alla eller åtminstone de främre skenbenen rödgida. Bak- kroppen ofvan med ett gulhvitt streck å h vardera sidan af ryggie- dcrna 1 — 2 ( — 3. — Hane: nä>t sista anlennleden ej utvidgad; den •^ista pa undre sidan tydligt ursvängd. - Hnnans fiirsia ryggled otia-t med rö«lgul gnmdfarg. :6S KMO.\U)I.OtilSK riDSKKII I I904- 1. r.akbcncns skenben och föller riiilgula. — Hane: för-ta rygglc- »Icn svart ; antennernas si>ia led jiii untlre sidan meil enr stor odelad inskärninij. 4- -V. iiiamlatiis. 2. r.akhcncns skenben och lotter mörka, >vartaktiga. — Hane: första ryggle«lcn rödgul ; antennernas sista led på undre -id;in med tvä genom en liten kiiiil skilda inskärningar. 5 . N. dimidiatus. 1 . .V. bidetis 1 .. (.spiiinsiis Först.) Halsskölden ofvan med ett gult tvärstreck, som dock stundom saknas hos hanen. *■'— 11' mm. — Sk. — rpl.; a. 2. .V. intcrntplus F.ahk. .Svart med hvitaktiga teck- ningar; halsskölden med tvärstreck. 8 — 10 mm. — .Sk. — Angerml. 3. .V. trimacidatiis Kossi. Svart med tre lifligt gula, i midten bredt af brutna tvärband å rygglederna 1 — 3; höS ho- nan äro dessutom ett tvärstreck å skutelien och halsskölden samt dennes sidoknölar gula. 7 — 9 mm. — Sk. — Upl. 4. -V. niaciilaius Y\v,\<. Halssköldens sidoknölar samt ett tvärstreck å dess ryggkant och å skutellen hvitgula liksom äfven bakkroppens sidostreck. 6 — 7 mm. — Sk. — Stockh. 5. iV. diniidiaius hv.. Lik föregående art ; förutom genom de i öfversikten upptagna kännetecknen äfven skild därigenom, att de blekgula tvärstrecken å halsskölden, skutellen samt å första och tredje ryggleden nästan alltid saknas. 6 — 7 mm. - Sk. — Ög.; Gotl.; s. 1.'). Sikt. Gorytes Lafr. \"ingar se figuren! Honorna infånga små strilar eller strit- lar\er och gräfva sa \idt kändi är sina bon i ^andmarker. Artöfversikt. 49. Vingar af Go/y/cs nivsiacciis. Kakkruppcn med gida teckningar. (t. liakkroppens andra bukled vid ro- ten upp^välld, tvärt stupande mot den första leden ; dess första ryggled med tydlig upprätt härbeklädnad och med i midten afbrutet gult t\ärband. Rakvingarnes tvärribba mynnar innanför bakre midtribbans förgreningspunkt ' fig. 49). — Hane : antenner myckel langa, nående till bakkroppens an len näni hakkanlen im-il en liten håriij gro]); frainfölierna utan tjiäihorst i kanten. *. Bakkroppens andra liukled vid roten ined mycket siora ocli djupa punkter. I. G. mystaceus. *'' . Bakkroppen'^ andra bukleil ined mindre och foga djupa punkter vid roten. 2. G. camfcsti i:,. ■>. Bakkroppens andra bukleJ ej uppsvälKl vid roten, sakta sluttande mot den första leden; dess första ryggled ej eller obetydligt hårig och med ett helt gult tvärbaml. Bakvingarnes tvärribba mynnar utanför bakre midtribbans förgreningspunkt. — Hane: antennerna nå högst till bakkroppens början. — Hona: skutelien utan grop vid bakkanten ; framfölterna med långa gräfborst i kanten. — l'ndersläkt. Iloplisus. V . Bakkroppens första ryggled vid roten helt och hållet (rj^) eller åt- minstone på hvardera sidan ($) med djupa längsfaror. Bakkrop- pen of\-an med 4 gula tvärband. *. Efterryggens rotfält med grofva, nästan raka, längsgående å.sar. Bakkroppens andra tvärband ej bredare än del första. — Hona: bakfötter rödgula. 3. (7. quadri/ascNiiiis **. Efterryggens roifalt grott nätforniigt rynkigt. Bakkroppens andra gula tvärband bredare än del första. — Hona: bak- fötter mörka, svartaktiga. 4. G. laticinctus. ~V. ?'>akkroppens första ryggled slät utan längsfaror, endast med två upphöjda åsar. Bakkroppen ofvan med 5 (^I — <3 (c)^} gula tvär- band. 6. G. quinquccinctus. \'<. Bakkroppen med hvita teckningar. Bakvingarnes tvärribba mynnar innan- för bakre midtribbans förgreningspunkt. — Hona: framfötter med länga gräfborst. — Undersläkt. Harpacttts. ft. Bakkroppen helt och hållet med svart grundHirg. Skutelien svart. 7. G. binatus. {i. Bakkroppens första och andra led samt tredje liukled rödgula. Sku- tellen vanligen med en stor hvil fläck. 8. G. iumidus. 1. G. mystacciis L. Svart, vanligen med två fläckar å munskölden, ett tvärstreck å halsskölden, dennas sidoknölar, ett tvärstreck å skuteilen samt tre tvärband å bakkroppen (det första i midten af brutet) gula; skenben och fötter helt och hållet ($j eller delvis (o^) . brungula. 10—12 mm. — .Sk. — Upl.; Insamlar larver af spottstrilcn. 2. G. campcstris L. Mycket lik föregående art; skenben och fötter hos båda könen rödgula; hanen med 4 gula tvär- !''and å bakkroppen och kortare antenner. 10-12 mm. — >k. — Medelp.; a. Denna och föregående art hafva stor yttre likhet med små getingar och 270 j:n roMOi.(K;isK iii^KkiKi isK>4- hli'fvt> till och inetl af LiNNK funla till sHikut r,:f/ii. Insamlar lik>oiii riiysla- ccus larvtT af ^pottstritcn. 3. G. qiiadnfascintiis V.\\'\<. Svart; öfverläppen, ett tvär- band å munskölden, en fläck å hvardera sidan af pannan, antennskaftets undre sida, ett tvärstreck å halsskölden och a skuteilen, en Häck å niellanbröstet strax under framvingarne samt fyra hela tvärband å bakkroppen lifligt gula; antennle- derna 3 — 7 ( — SM under nidgula; lårens yttre del, skenben och ffitter nidgula. Hanen afviker genom svart skutell och svarta antenner (uiom en gul fläck å skaftet) samt mörkare bakben; den saknar stundom äfven några andra af honans gula teckningar, s — 1_' mm — Sk. — L^pl. -1 . (/. laiicincliis Li r. Mycket lik föregående art och endast skild genom de i öfversikten anförda kännetecknen. 10 — 1'> mm. — Sk. — Tpl. och \'erml. ö. G. (juiiKjmrinctits Fai;k. .Svart med ungefär samma gula teckningar som hos (jiindrifasciatus. Hos hanen är hela munskölden och antennskaftet gula. 10 — \'2 mm. — .Sm.; s. 6. G. liiiititiis \).\\\\\\. Svart: ()f\erläppen, munskölden, ansiktets nedre del, antennskaftets nedre sida, ett på hvardera sidan starkt utvidgadt tvärband å andra ryggleden och ett jämnbredt tvärband å femte ryggleden hvita; lår, skenben och framfötter rödgula; hanens antenner under rödbruna. O — 8 mm. — Sk. — Medelp. (iräfvcT >ina hon i santl och infångar smä stritar {At/ivsarms-ixncr) till föda al sina larver. 7. G. tiDnidus Panv. .Svart, bakkroppen vid roten röd- gul; en fläck å hvardera sidan af munskölden, ett streck ä pannan invid ögat, en fläck å skutelien, en fläck å hvardera sidan af andra ryggleden och en i midten af femte ryggleden hvita; benen till stötrsta delen rödgula. Hanens antenner under ntdbruna, honans stundom i spetsen hvita. 6 — 8 mm. — .Sk. — Medelp. ("■räfver sina bon i l:iktct Acocephalus till föda åt sina larver. 8. Underfam. Mellininae, Bakkroppens första led vid roten afsmalnande till -ett skaft, som åtminstone är lika långt som bakhöfterna. AIRIV I1.LH.S: SVKNSK INSKK II AT NA. 13; I. II, i(\ Sikt. Mellinus Fakk. 271 Fiina hon i ^aiuK-ii och infånga lUi- gor till föda åt sina larver. Den ui\:ixta larven är ^ inlett till fiirgen. 1. M. arvriisis L. Svart med gula teckningar; anten- nerna hos hanen under rödgula. 6 — 12. — Sk. — Lapl. ; a. _'. M. sabiilosus Fai!k. Svart med hvita teckningar åt- minstone å bakkroppen; antennerna hos båda könen till stör- sta delen rödgula. 6 — 12. — Sk.— -Og. ; a. 9. Underfam. Philanthinae. (jenom inskärningen på ögonens insida (fig. 32) skild från alla andra, som hafva tre kubitalfält. 17. Sikt. Philanthus Fai;k. Antennerna korta och tjocka. Bakkroppens ryggleder ned tydligt begriinsad afplattning baktill. Munsköldcn hos i.NroMOiXH;i>k iiu>Kkih 1 1904. hanen på hvardera sidan af fram- kanten med en tofs af långa styfva hår. Sista ryggleden utan ryggfält. Båda könen med långa grätborst i framfötternas kant. j . Pil. triangiilum Yw.v.. — lij,'. 51. Vinjjar vÅ Phihuithns "Bivargen" — Svart; munskölden, en ■'■•"'.K"fii''i- stQj. jgi af pannan, breda band å tinningarne, halssköldens sidoknölar och ryggkant, ett streck a bakryggen, 5 — 6 tvärband å bakkroppen samt lårens spets, skenben och fötter gula — rödgula. 10 — 11' mm. — Sk.; s. Rivargcn tjräfvcr >\ I N>k 1N>I K I I Al NA. 13; I; II. 273 iiiii;i. Hane: niunsköldens framkant på hvardera sidan med en rad af styfva borst, som stå så tätt, att de synas bilda en sammanhängande skifva. Hona: framfötterna med kraftiga men korta gräfborst; sista bukleden i spetsen djupt urringad, tvåspetsig. ( Iräfva sina bon i sandmarkcr. Artöfversikt. A. r>akkroppcns andra bukled nära roten med en låg tvärgående \alkforinig upphöjning (synes bäst, då leden betraktas från sidan). Bakkroppen of- van ined högst tre ljusa tvärband, af hvilka det å tredje leden, åtmin- stone på sidorna, upptager hela ledens bredd. — Hane : antenner enkla, sista leden rak. — - Hona: munsköldens niidtplåt i spetsen ej ui)pviken, ofvan något fördjupad. I. C. rvliicnsis. \\. Bakkroppens andra bukled utan tvärupphöjning vid roten, liakkrojipen ofvan med 4 — 6 ljusa tvärband. — Hane: antennernas sista led något böjd och på undre sidan urhålkad. — Hona: munsköldens midlplåt åt- minstone i spetsen uppviken och mer eller mindre utstående (synes bäst, om man betraktar hufvudet från sidan). /flinar. ('■. Munsköldens midtplåt med tvär och alldeles jämn framkant. Bak- kroppens näst sista bukled i hvartdera bakhörnet metl en liten af styfva ljusa hår bildad tofs. Sista ryggledens ryggtalt nästan rek- tangulärt med raka sidokanter. 4. C. quinqiufasciata. 3. Munsköldens midtplåt i framkanten mer eller mindre tydligt tretan- dad. Si>ta ryggledens ryggfält med mer eller mindre böjda sido- kanter. *. Bakkroppens näst sista bukled i hvartdera bakhörnet med en ofvan ifrän väl synlig, tät, styf, gulbrun hårtofs, men utan hår- frans i bakkanten. 5. C. labiata. **. Bakkroppens näst sista bukled utan hårtofsar, men i bakkanten med en tät, tilltryckt, d. v. s. bakålriktad hårfrans. 1. Ryggledema 3^5 matta, groft och tätt punkterade (punkter- na äro större än mellanrummen mellan dem). 2. C. arenaria 2. kygglederna 3—5 glänsande, glest racn rätt djupt punk- terade (punkterna äro mindre än mellanrummen mellan dem, så att plats kunde finnas för minst dubbelt så många lika stora punkter). 3- ('■ IrundJtiila. Honor. (■■. Munsköldens midtplåt endast i spetsen fritt utstående. *. Munsköldens midtplåt nästan platt, i spetsen ej eller föga utskuren I. Munsköldens midtplåt med svagt uppböjd, bredt afrundad framkant. 2. C. arenaria. Ent„mol. Tiäskr. År g. 25, //. ./, (1^4). ' ^^ 274 .i.-k linSKRIFT 1904. 2. MiinsköUlfn^ mitllj.läi ■ 1 '^ ■'• <-ller svagt urringad fritt iii- skjulanile framkant. 3. C. linncatula. **. .Mimskölclcns inilat framtill -tMPki hvälfd och djupt, halfcirkel- lormigt urringad, bilhit :in mm. — .Sk. — Upl.; s. Al KI\ Il.l.irs: SVKNSK INSKK 1 FAINA. 75 Fångar -inä \iflcir almsläktena Afton, TycJiins cich Sitona. T). C. Inbiata F\i;k. Äfven denna art är svart med gu- la teckningar såsom hos de foregående. Honan är lätt skild rån de andra genom munsköldens alldeles fritt utstående iiidtplåt och hanen genom i öfversikten angifna kännetecken, lianens sista hukled är djupt urringad med långa sidohörn. s -rj mm. — .Sk. — Medelp. Insamlar vitlar och enlij; Aulekz ätVcn AJoxus <'/>sat/tts. 11. Underfam. Alysoninae. 19. Sikt. Alyson Jur. P" ram vingar nes andra kubi- talfält mottager båda disktvärrib- borna. Efterryggen lång, baktill nästan lodrätt afskuren. Baklå- ren i spetsen på främre sidan med en stor nedböjd flik. Föt- terna mycket långa. Klorna enk- la. Kroppen spensligt byggd. ^"'s- 54- Vingar af A/yso,>. Hane: sista antennleden böjd, på undre sidan urringad; sista bukleden med två taggar i spetsen. — Hona: sista ryggleden med tydligt ryggfält; framfötterna med korta gräf borst. 1 . A. Rntzibitrgi Dahi.h. Glänsande, svart, bakkrop- pens andra ryggled på h\'ardera sidan med en rund citrongul näck; framvingarne med en mörk tvärskugga; benen till största delen rödgula; efterryggens rotfält strimmigt. — Hane: nandiblerna, öfverläppen, munskölden, pannans nedre del och antennernas undre sida gula. 6 — 8 mm. — Sk.— Lapl.; s. (jräfver sina bon i sand och infångar snia strilar till föda åt sina larver. 12. Underfam. Nitelinae. Antennerna fästa tätt intill munskölden. Pannan något målare uppåt. Framvingarnes andra kubitalfält är skaftadt filer saknas. Bakkroppens si.sta ryggled hos båda könen utan ryggfält. Mellanhöfter åtskilda. Mellantibier med en sporre 276 ENTOMOLOGISK TIDSKKHI 1904. Släktöfversikt, A. Framvingar med skaftadt andra kubitalfält och spetsigt radialfält. Mandiblerna med en djup inskärning i undre kanten nära roten. 20. Miscophiis. B. Framvingar blott med ett kubitalfält; deras radialfält i spetsen snedt tvärhugget med ett litet bihang. Mandib- lerna utan inskärning. 21. Nitcla. 20. Sikt. Miscophus Jlr. Munskölden kort och bred, i ; framkanten på hvardera sidan med en inskärning. Framfötterna hos ho- nan med korta gräfborst. Påminna till utseendet om små Pompi/ns-arter. an — 7 mm. — Sk. — Gestr. 3. M. niger D-^iili;. Endast skild från föregående ge- nom de i öfversikten upptagna kännetecknen. 5 — 7 mm. — Sk. — Gestr. 21. Sikt. Nitela Latr, Framfötterna hos båda könen utan gräfborst. ALRIVIl, I, US: SVK.NSK IXSKK IIALNA. -77 1. X. spiiioUv Laik. En- färgad svart; ansiktet nedantor an- tennerna sillVerhårigt och med en skarp längsköl i midten; eftenyg- gens rottalt nätådrigt rynkigt. "' '^ mm. — Sm. — s. Lapl.; s. Uyggcr i lurra kvistar oc\\ stjälkar -ami insamlar bladlöss till föda åt sina j.-jg, 56. Vingar af A'iU/a spinolce. '""V er. De prickade linjerna utmärka outvecklade ribbor. 13. Underfam. Trypoxylinae. Ögonen med en djup inskärning pä insidan och därige- nom njurlika (tig. 33). _'_'. .Sllvt. Trypoxylon Latr. Framvingarne endast med ett tydligt begränsadt kubitalfält och ett diskfält; de andra antydda genom tina veck. Bakkroppen lång och smal; dess första led afsmalnande mot roten till ett skaft; sista rygg- leden utan ryggfält, hos o^ tvär, hos I-^ig- 57- Vingar af Trypoxylon 9 spetsig. Benen nästan oväpnade; fi^"'"'- ^^ outvecklade rib- c c- .. /•■ borna äro prickade. framfotterna utan grafborst. Enfärgade, svarta- steklar, som bygga i rör och gängar i trä, afstänga cellerna med mellanväggar af lera och insamla spindlar till föda åt sina larver. Artöfversikt. \. Bakroppens första led når ungefär till baklårens midt och är ej dubbelt så läng som andra leden. f'-. Ben enfärgade, svarta. Ögonen lika bredt åtskilda nedtill som upptill. I. T. Jigiilus. Framtibicr delvis gulaktiga; framfötter rödbruna. Ögonen nedtill mycket närmare hvarandra än upptill. 2. T. claviceruin. \'>. Bakkroppens första led är mycket läng och smal. når till baklärens spets och är dubbelt längre än andra leden. Ben svarta. 3. T. atUimattim. 1. F. figulus L. »Lersmetaren». — Bakkroppens rygg- leder vid bakkanten samt ansiktets nedre del (i synnerhet hos hanen) med hn hvitglänsande behåring. 8 — 10 mm. — Sk. — Lapl. ; a. 278 i:n roMCii.or.i>K th-skkii 1 1904. _'. I\ clnvkcrnin l.iiii. Till behåring lik föregående art. Antenner kortare och mera förtjockade mot spetsen. ,") — lu mm. — Sk. — rpl.; s. \\. F. attcmtatimi .S.\irr. Antenner nästan jämntjocka. 6—10 mm. — .Sk.— Upl.; s. 14. Underfam. Craboninoe. Frain\iii-ar med tvärhu^^^et radialfält samt blott ett ku- bitalfält och ett diskfält. Mellantibier med en eller ingen sporre. Honans sista rygglcd med väl begränsadt ryggfält. Släktöfversikt. A. ICfterryggen utan tagg i midten. Framvingarnes kubitalfält och diskfält skilda genom en fullt utbildad ribba. Pannan nedåt starkt afsmalnande. — Silfvcrmunstcklar. n. Bakkroppens ftirsta led lång, trind, framtill afsmal- nande till ett skaft, baktill klubblikt uppsvälld och genom en djup inskärning skiljd från den andra leden (fig. 26). 23. Rhopahnu. ■i. Bakkroppens f()rsta led ej lång och trind, baktill ej uppsvälld, i^. ögon håriga. Mandiblerna på undre sidan nära roten med en tydlig inskärning. 24. EiitoDwgnatJiiis. §§. ()gon nakna. Mandiblerna utan inskärning på undre sidan. *. Punktögon ställda i en trubbvinklig triangel. Pannan mellan antennerna med ett litet horn. 25. Liiidcnius. ■". Punkiögun ställda i en rätvinklig triangel. Pan- nan utan horn. 26. Crabro. B. Eftenyggen med en tagg i midten. Framvingarnes ku- bitalfält och diskfält förenade med hvarandra, emedan ribban mellan dem är otydlig, l^annan ej smalare nedåt. 27. Oxybdus. 23. Sikt. Rhopalum Kirp.v. Baktibierna mot spetsen starkt klubblikt förtjockade. Små steklar, som påminna om Trxpox\'lou-'\x\.^xx\Å och liksom dessa sakna fläckar å bakkroppen. AlKIN II I.ll'S: SVENSK INSK.K II AINA \ y. I; II. 27.; Anlägga sina cfller i ihåliga grenar ollor i imirkcl trä iiii enkla eller förgrenade rader. 1. AV/, coarctatiini Scoi-. {tibinlc Faur.) Svart, bakti- biernas och bakkroppens spets röda, knälederna samt frani- tibierna och de främre uitterna gula. HiitVudet med ett litet horn mellan antennerna. Munskölden i framkantens midt med en läng tand. — d^. Antennernas 2 — I- leder utvidgade, de följande omvexlande svarta och hvita; framfötternas första led utplattad, mellanfötternas första led i midten tandad. 5- -6 mm. — Sk. — s. Lapl. Insamlar myggor till föda at sina larver. 2. Rh. clavipcs L. Svart, bakkroppen delvis rödbrun; benen till stor del samt antennskaftet gula; baktibierna i spetsen svarta; pannan utan horn; munskölden afrundad. — c/. Antenner och ftHter af vanlig byggnad. 4 — 6 mm. — Sk.- Jämtl. Insamlar s\.iiii|>- uch .i,'all myggor samt stöfsläntlur iJ'socidcr till föda åt sina larver. 24. SJkt. Entomognathus Dahli;. Bakkroppen kort och bred. Munskölden i spetsen med en glänsande halfcirkelformig intryckning. I.efnadssätt okändt. I. E. brevis v. d. Lind. Svart; antenner och ben del- vis gula; sista bukleden rödbrun. 4 — 5 mm. — Sk.— Dal. 25. Sikt. Lindenius Li.i'ki.. Mandiblerna med enkel spets. Bakkroppen kort och bred, svart och utan gula teckningar. Hygga sina hon i marken. 1. L. albilabris Famr. Svart (äf\en mandiblerna och antennerna; med grönaktig skiftning å bakkroppen, som har en fm grå behåring; munskölden med hel kant. — ?. Fram- tibiernas framkant och de (ifrigas rot gul; sista ryggledens rj'ggfält i spetsen gult med guldglänsande behåring. — ef. 28o KMOMOi.oaisK iii>>KKiri 1904. Skenben, fötter, halssköldens sidoknölar och ett i midten af- brutet streck å dess öfre kant gula. 5 — 7 mm. — Sk. — s. Lapl. Infångar sinS flugor och äfvcn (r,! enl. Nieise.n sma skmnhaggar CCa/>s»s ThuttbergiJ till löda :il >ina larver. 1^^. .Sikt. Crabro Fai.k. Mandiblerna ofta i spetsen tandade. Läpp-palper fyrle- dade, käkpalper sex-ledade. Hithörande talrika arter hafva antingen bakkroppen enfärgad svart eller svart med gula teck- ningar. De f()rete så många egendomligheter i sin b^vggnad, att de blif\it indelade i talrika undersläkten. För att under- lätta deras bestämning lämna vi här dels en öfversikt af undersläk- tena, dels en af denna oberoende öfversikt af hanar och honor för sig. Hanarne afvika nämligen Ofta i hög o A- .• ,• / srad från honorna genom egendom- 1- Ig- 58. \ ingar at ( rahro ^ t=> tr> ijtuuiHcinitus. Hg Utbildning af antenner och fötter. Då antennerna eller fötterna ej afxika från den vanliga b\'gg- naden, kallas de här nedan för enkla. Afven i siit Icfnadssäit förcle t"/(7^/-<'-arterna stora afvikelser sinsemellan, sä att intet för alla gemensamt kan angifvas. De flesta synas insamla två- vingar. Öfversikt af undersläkten. Mellanbröstet utan upphöjd list framför mellanhöfterna; dess sidor ej strimmiga. Framvingarnes disktvärribba inmynnar i midten eller föga bortom midten af kubital- fältet. — ef. Antennerna med 13 leder. a. Mellankroppen glänsande med svag skulptur. Efter- ryggen utan grof skulptur, vanligen med tydligt afsatt rotfält. Punktögonen stå nästan i en liksidig triangel. *. Framvingarnes disktvärribba inmynnar i midten af kubitalfältets bakkant. Bakkroppen utan gula teck- ningar. MKIVIl.l.llS: SVKNSK INSKKl 1 ALNA. I^: I; II. :,Sl 1. Hona: sista ryggledens ryggtalt small, på längden urhålkadt. — ■ Hane: sista ryggleden ej med gröfre punkter än den näst sista. — Bak- tibierna hos båda könen mer eller mindre klubb- likt tortjockade. — Undersläkt. Coiiocrabro. Tmoms. N:o 1 — 11. 2. Hona: sista ryggledens ryggfält bredare, tre- kantigt, slätt eller kullrigt. — Hane: sista rygg- leden med gröfre punkter än den näst sista. — Undersläkt. CrossorrrKS Thoms. N:o 12—19. Framvingarnes disktvärribba inmynnar utanför mid- ten af kubitalfältets bakkant. Bakkroppen nästan all- tid med gula teckningar (om dessa saknas, har hufvu- det på undre sidan bakom mandiblerna en tydlig tand). 1. Mandiblerna utan tand på insidan, i spetsen enkla (?) eller tvåtandade (ci^). Hufvudet på undre sidan med en tand bakom hvardera mandiblen. — Undersläkt. Hoplocrahro. N:o 20. 2. Mandiblerna på insidans midt tandade, i spet- sen med två (c/') eller tre (?) tänder. Tin- ningarne utan tand. — Undersläkt. Blcpha- ripiis. N:o 21—23. ,1 Åtminstone efterryggen med grof rynkig skulptur och utan tydligt rotfält. Punktögonen stå i en rätvinklig triangel. Bakkroppen alltid med gula teckningar. Dess andra bukled på hvardera sidan nära roten med en rund svarthårig fläck. *. Hanens antenner och ben enkla. — Undersläkt. .Anothyrnis Dahi.i;. N:o 24. ■ ■ . Hanens antenner och framben utvidgade. — Un- dersläkt. Tliyrcopiis Lepki.. N:o 25 — 27. Mellanbröstet på hvardera sidan med en bågböjd list fram- ffir mellanhöfterna ; dess sidor oftast strimmiga. Fram- \ingarnes disktvärribba inmynnar i yttersta tredjedelen af kubitalfältets bakkant (fig. 59). — ef- Antennerna en- dast med 12 leder. :>.S2 KNT0MOi.O(;isK iin.NKUiir 1904. (1. Bakkroppen glatt eller otydligt punkterad. Mcllanry^'^en tiitt punkterad, matt, ej strinimi^. ij. Mellanry^'KL'n ej hårig. — Undersläkt. Ec- /rni/iiits Daiiii:. Xio 2.S — 30. ^ij. Mcllanryggen tält hårig. 1. Mandiblerna pä insidan nära roten med en tand. Mellanbröstet framtill i midten kan- tadt. Bakkioppens tredje ryggled svart eller blott med en gul punkt å h vardera sidan. - Hona: munskölden silfverglän- sande. — Hndersläkt. Solcniits Lki-ki.. X:o 31—32. _'. Mandiblerna utan tand pä insidan. Mel- lanbröstet framtill ej kantadt. Bakkrop- pens tredje led gulfläckig. — Hona: mun- skölden guldglänsande. — Undersläkt. Clytochrysus Mor.wv. X:o 33 — 35. ". Mellanryggen strinimig, framtill på tvären, baktill pä längden. — Undersläkt. Crabro. X:o 36, 37. ;i. Bakkroppen groft punkterad; dess andra bukled med stor sidenhårig fläck. Mellankroppen kraftigt punk- terad, nästan naken. Hane: mellantibier utan sporre. =•=. Hane: fram fötternas första led sköldformigt ut- plattad. — Hona: sista bakkroppsledens ryggfält rännformigt. — Undersläkt. Tliyrcus Lkpki.. X:o 38. **. Hane: framfötterna ej eller föga utplattade. — Hona: bakkroppens sista led med trekantigt ryggfält. — 1'ndersläkt. Ccrafocolus. X:o 39, 40. Artöfversikt. /fdiiar. I. llakkroppcn ciilärtjiul svart. .\. l-'raintihicr och tVanitöller t-nkla eller franilöuernas första led nägol plattad men dock alltid längre än bred. c. Kaktibierna släta, oväpnade, mot spetsen starkt förtjockade, vid roten gula. Efterryggen med glänsande ej l)egränsadt rotfölt. Rakfötlcrnas första led förtjockad, men trind. Antennernas sista led kägelfonnig. Munsköldens framkant i midten starkt utskju- tande. Mcllankro])]ien utan gula teckningar. Al Kl\ II.I.IUS: SVKNSK INSKK I lAlNA. 13: 1; II. 283 1. Munsköldcns utskott smalt, längre iin brcdt. 1-ram- och iiiol- laiifotler samt rramtibiernas Irainsida hvitgula. i. C. cafi/osus. 2. Munsköldcns utskott brcdt, nästan kvadratiskt. Kram- ocii mcllanbcn helt och hållet mörka. 2. C. aiix/us. IJaktibicrtia mod tänder eller fina lajjj^ar. Baklötlernas törsta led ej eller knappt förtjockad. *. Ktterryggens rotfölt saknar begränsning bakåt och öfvcrgär sälciles där ulan gräns i den bakre delen af efterryggen. Mellankroppen cnfiirgad svart utan några gula teckningar. $■ Lår och skenben enfärgade, svarta; fötterna svartbruna. Munskölden med mycket bred, grundt Ireflikig midtflik. 3. C. IcHcostoma. %S. De främre låren i)a undrö sidan samt framtibierna ])å framsidan brunröda. Munskölden med smalare iretandail midtflik. 1. Antennskaft t)ch baktibier svarta. 4. C', ineniiis. 2. Antennskaft pa undre sidan och baktibierna vid roten gula. 6. C. »igritus. **. Efterryggens rottalt väl begränsadt af en djup, gropig fara. §. Nackens sidolinjer utlöpa ej nedtill i en skarp tagg. °. r.akkroppens båda sista ryggleder likartadt punkterade. I. Alla lär och skenben enfärgade, svarta. Mellan- kroppen svart utan gula teckningar. Efterryg- gen groft rynkig. Munsköldcn med afrundad midtflik. Fötterna svartbruna, de främre på midten ljusa; deras första led utplattad. 7 C. carhpiiarius. 2 Fram- och mellaniibier helt och hållet eller till största delen gula, baktibierna svarta, vid roten gula. Ilalssköldens sidoknölar oftast gula. Fram- och mellanfötter gula. a. Munsskölden svart med bredl afruiuhul Iram- kant. Mellantibier mycket kortare än låren, kägellika utan sporre. Sista ryggleden mot spetsen med tydlig midtfara. Mellanbröslet samt framlärens undre sida tätt beklädda med hvita uppslående här. Baktibier mot spetsen starkt förtjocknade, klubblika. 10. C. fodagricHS. b. Munskölden gul, i framkantens midt trekan- tigt förlängd, spetsig. Mellantibierna af lårens längd, ej kägellika, men med sporre. Sista ryggleden utan fara. Mellanbröslet och fram- benen utan utstående hår. Baktibierna af vanlig form, ej förtjockade. I r . ('. iihhiilutn. l84 ENTOMOLOGISK TIUSKKIFT 1 904 °°. HakkroppiMi- >isla ryg},'lfd mcläl utan faror. Bakkroppens sista ryggled pä hvardera sidan med en upphöjd list och således med begränsadt ryggföli. 1. l-"ramföilerna med svart fläck. Mellan- l)rösiel urhålkadt och tält hvitharigt, p:i hvardera sidan framför mellanhöt- terna med en tydlig tagg. 14. C. varius. 2. Franifötlerna enfärgade, ljusa utan vvaria fläckar. Mellanbröstet föga ur- hålkadt och föga hårigt samt med otyd- lig tagg. Fjärde bukleden i bakkanten grundt, den femte djupt urringad. 15. C. anxius. ^\. Mellanryggens bakkant (.omedelbart framför tvärfaran mot skutellen) tätt tvärstrimmig. bakkroppens sista ryggled utan ryggfalt. 1 . Antennernas sista led ej tvärhuggen, a. Mellanlären bredast på midten, mot roten afsmalnande, svarta, nästan kortare än skenbenen- 1 6. C. VVesmaeli. I>. Mellanlären på undre sidan vid roten utvidgade och där bredare än på midten, på framsidan gul- aktiga, nästan längre än skenbenen. 17. C. elongatultts. 2. Antennernas sista Ictl tvärhuggen. Låren imdcr rödbruna, ofvan med gult streck. Palper mörka. 18. C. mucronatus. -\ — Y- Mellanlären ])ä inre sidan vid roten med en hvass tand. Mellanlibierna på insidan snedt afhuggna och svartborstiga. Mandiblerna, an- tcnnskaftels framsida, fötterna (utom i spetsen), baktibicrna vid roten, framlibiema och fram- låren delvis, gula. 19. C denticrus. %%. Nackens upphöjda sidolinjer utlöpa nedtill i en skarp nedatriktad tagg, som är belägen ungetar midt bakom .\rKi\ ii.i.irs ; s\ i:\sK insiki i aina. 13: i; 11. 285 ög;ils ncilro hiiltl. Framvinjjanies disklviirribha iniiiyii- nar i kubitaltallet nägut bakom dess inidt. 20. C. quaJrimaculciius. H. Frauuibicrna starkt sköldtorini^t utbrciKla och plattade, stundom mindre breda, men i detta foll är tVamfötlernas första led starkt iilvidj^atl, nästan s;i bred som läng. «. Uaklibierna enfärgade, sxarta. Fraintibierna svarta eller endast i bakkanicn gula. Mellankro|)])en svart utan gula teckningar. Antennerna i spetsen tvärhuggna. 1. Efterryggen utan tydligt afsatt rotfält. Framlären något utbredda, under gulbruna och räiinformigt urhalkade. Fram- tibiernas bakkant hvit. 5. C. cctratus. 2. Efterryggen med baktill genom en bågböjd rynkig fara tydligt afsatt rotlalt. Framtibierna i kanten hårfransadc. Framfötterna hvitaktiga, i spetsen mörka. 8. C. baihipes. •■?. Ilaktibierna vid roten gula. Efterryggens rotfalt tydligt begrän- sadt. Framtibierna åtminstone i framkanten, vanligen till största delen gula. 1. Mellankroppen utan gula teckningar. Bakkroppens båda sista ryggleder likartadt punkterade. Antennernas sista led i spetsen tvärhuggen. 9. C. goiiager. 2. Skutelien och halssköldens ryggkant gula. Fiakkroppcns sista ryggled med glesare och gröfre punkter än den näst sista. Antennernas sista led spetsig. a. Munskölden, mandiblerna, frambröstet, mellanbröstets framsida och frambenen (nästan helt och hållet) gula. Framtibierna mycket breda, äfven framlären något ut- plattade. 12. C. pahnarius. b. Munsköldcn, mandiblerna, frambröstet och framhöfterna svarta. Framtibierna föga utplattade, gula, i bakkanten svarta. Framfötternas första led mycket bretl. mot roten afsmalnande. i j;. ( '. f^almipcs. II. Bakkroppen ofvan med gula tvärband eller gula sidodäckar. A. Antenner 13-ledade. Mellanbröstet utan ui)])höjd list framtor mol- lanhöfterna; dess sidor ej strimmiga. Bakbröstets sidor glänsande, ej eller knappt strimmiga. «. Framtibierna utan skiflikt bihang pä baksidan, enkla eller obe- tydligt förtjockade; framfötterna enkla. Antenner trinda; tlcras leder ej eller föga bredare än långa. *. Nackens upjihöjda '-idokanter sluta nedtill i en skarp nedåi- riktad tagg. Antennernas sista led i spetsen tvär med inre hörnet utdraget. Munskölden i framkanten jiied 4 tänder, af hvilka de mellersta äro större och bredare. 20. C quadriiiiaculalus **. Nackens ui)i)höjda sidokanter utlö]ia ej nedtill i en tagg. 28^) KNTOMOI.OCUSK TIDSKKII I 1904. Antennernas sisui let plattade, i bakkantcn före niid- len vinkligt uibujda. Sista bukleden vid roten med tvä små taggar. Bakkroppens första led lång ocli starkt afsmalnande mot roten. Baktibierna förtjockado. a. liaktiliicrna till största delen svarta, tydligt lan- dade. Trcdic och tlerde bukleden med rak bakkanl. 21. C. ditnidialus. b. Hakiiliierna gula, oväpnade. Tredje och fjärde bukleden med svagt insvängd bakkant. Mcl- lantibierna i spetsen på utsidan med en tagg. 22. C. signa tus. 1. I ramlåren på undre sidan före midten med en tand. Iramlibierna enkla. Sista bukleden utan taggar men med en upphöjning i midlen. Bakkroppens första led af vanlig byggnad. Baktibierna ej, för- förtjockade. 23. C. vagabtindtis. %\. Antennerna ej håriga p:i undre sidan. Baktibierna mot spetsen starkt förtjockade. Sista bukleden slät, oväji- nad. Antennskaftei svart. 24. C. lapfouicui. >. Fraintibierna på baksidan med ett myckel stort skiflikt, kullrigt glänsande, brunaktigt bihang, som stöder sig mot ett långt, ore- gelbundet utskott å framlåren. Framfötterna starkt plattade med korta och breda leder; den främre klon ombildad till ett stort, oregelbundet utskott. Anlehnerna mer eller mindre plat- tade; lederna 3 — 7 myckel bredare än länga, på undre sidan hvithäriga. *. Mellanryggen punkterad, ej strimniig. Efterryggens rolfalt groft rynkigt, ej begränsadt bakai; dess lodräta del be- gränsad af upphöjda sidokanter. ?"ramlibiernas sköldformiga bihang åtminstone i yttre hälften med ljusa genomskinliga strimmor. Mellanbröstets sidor nedtill med en vågrät, rynkig längsfara. 1. .Framtibiernas sköhlformiga bihang i utkanten med ljusa ivärstrimmor, inåt med genomskinliga punkter. Mellan- ryggen glest punkterad, glänsande. Bakhöftema utan bihang. 25. t', feltarius. 2. Framtibiernas sköldformiga bihang endast med ljusa tvärlinjer. Mellanryggen tält punkterad, matt. Bakhöf- terna med elt litet bihang på insidan. 26. C. sattellatvs. **. Mellanryggen grofl slrimmig på längden. Efterryggen ned till utan ii])phnitrimnu)r. vFig. <^o . Mcilanbröstcts sidor ulan vagräl fiira. 27. ('. cribi 11) iiis. Anienner lilcdade; en eller llerc af lederna pa undre sidan ur- ringade och landade ^uiom hos n o 36. Mcllanbrösiei ctl stycke raki framför mellanhöfterna med en upphöjd, rak eller bilgböjd Ivärlist; dess sidor oflasi strimmiga, sällan endast grofi i)unklerade. IJakbrösiet och efierryggens sidor alltid groft slrimniiga. llalssköl dens ryggkanl oftast med skarpa, tagglika sidohörn. (f. Bakkro]ipcn glänsande, ej eller otydligt punkterad. *. Mcllanryggen med helt kort och fin, föga märkbar behäriiig. PVamlåren pä undre siilan nära roten trubbigt utvidgade och därifrån småningom afsmalnande mot spetsen. Framfötterna platta, mycket tunna, nästan hinnaktiga, men ej eller föga bredare än skenh»enen. 1. Antennernas tredje led pä undre sidan urringad och därigenom tydligt afsmalnande mot roten. a. Antennernas fjärde och sjätte led obetydligt, femte dju|)t urringad. 28. C. spinicollis. b. Antennernas fjärde och femte leder hela, sjätte dju])t urringad. 30. C. divcs. 2. .Antennernas tredje och fjärde leder hela, ej iirringade; femte akkroppens andra ryggled utan tvärintryckning vid roten. 40. C. a la lus. 2. Honor. T. Bakkroppen enfärgad, svart utan gula teckningar. A. Sista ryggledens ryggfalt mot spetsen hastigt afsmalnande och ränn- formigt urhälkadt. AlRIVIllIUS: SVKNSK. INSKKTFArNA. 1 3: '; "• 289 u. Mellankroppon ulan s,nila ieckiiint;ar cnfiirgail, svart. *. Efterryggcns rolfalt är ej bakat bcgränsadt af en djup tara, men ilelas af en läng^slinjc i två hälfter. V. ISaklibierna vid roten ljusa, gula eller livita. 1. Baktibierna inol spetsen starkt förtjoekade, kluhblika, oväpnade ulan tänder eller taggar). Ilufvudet ofvan- ifrån sedt lika längt som bredt. Mellanbröstct oväpnadt. a. Tram- och niellanfötter samt framtibiernas fram- kant blekgula. Munskölden i framkantens midt med ett smalt utskott. i. C. capilosus. b. Fötter och främre skenben enfärgade, svarta. Munsköldens utskott bredare än långt. 2. C ciiixiiis. 2. IJaklibierna mindre starkt förljockade mot spetsen, beväpnade med taggar eller små tänder. Mellan- bröstct på hvardera sidan framför mellanhöfterna med en liten tand. 6. C. vigritus. tt- Baktibier enfärgade, svarta. McUanbröstet på hvardera sidan framför mellanhöfterna med en liten knöl eller tand. I. Nackens sidolister försvinna nedåt småningom utan att bilda någon tvär afsats. Hufvud och mellanrygg med rätt lång behåring. a. Munsköldcns midtplåt i spetsen bredt tvärhuggen eller något ursvängd. Framvingar mot spetsen tydligt rökiga. Större, 8 — 10 mm. 3. C. Icncostoitui. b. Munsköldens midtplåt i spetsen mindre bred och med tre små tänder. Framvingar ända till spet- sen klara. Mindre, 6—7 mm. 4. C imrmis. 2- Nackens sidolister sluta nedåt med en tvär afsats. Ilufvud och mellanrygg med ytterst kort och fin be- håring. 5- <^"- <:':tratns. **. Efterryggcns rotfält begränsas bakåt, af en djup, bågböjd ryn- kig fara och delas af en längsfära i två hälfter. Ilufvud och mellanrygg med mycket kort och fin behåring. 1. Baktibierna enfärgade, svarta. Nackens sidolister nedåt småningom försvinnande. Fötter svartbruna. a. Efterryggen nedtill groft nätlikt rynkig. Mellanbröstct på hvardera sidan med en knöl framför mellanhöf- terna. 7- ^ cnrl>07ianHs. b. Efterryggen nedtill ej eller obetydligt tvärrynkig. Mellanbröstct oväpnadt. 8. C. barbipes. 2. Baktibierna vid roten gula. Nackens sidolister sluta nedåt med en tvär afsats. Framföllerna vid roten hvita. 9. C. gon äger. Fntmtiol. Tiäskr. Årg. 55. //. i ^1904.; '-^ 290 KMOMOI.OC.ISK niiSKKII 1 I904. fl. Mellankroppcn incil gula teckningar. (Dessa gula teckningar kunna törekonuna i)å halssköldens ryggkant och sidoknölar eller ])E skutcllen\ Krambenens och niellanbenens skenben och fötter gula. 1. MunsköMen ^\;irt. Hakrcpiter mörka. Mellanbröstel ])ä hvar- (lera sidan med en tand. Nackens sidolisler sluta nedtill med en tvär afsats. IJakkroppcn^^ sista ryggled naken. 10. C. podagricus _ 2. .Munskiildeii gul. li.li^Il>IUT \nl roten gula. Mcllanbröstet oväpnadi. Nackens sidolisler försvinna småningom nedåt utan afsats. l'.akkroi)i>ens sista ryggled tätt borstig. II. ( ". apiiidutn. \\. Bakkroppens sista ryggled med regelbundet trekantigt, jdaiit eller nugot kullrigt ryggfält ; dess sidokanter äro således raka och spetsen är ej rännformigt urhålkad. Eftcrryggens rotfält baktill tydligt be- gränsadt af en bägböjd rynkig fåra. Mellankroppcn på halssköldens ryggkant och ofta äfven ä skulellen med gula fläckar. «. Mellanryggens bakkant (omedelbart framför tvärfaran mot sku- teilen) slät utan strimmor. Mcllanbröstet på hvardera sidan fram- för mellanhöfterna med en liten knöl eller tand. *. Munskölden gul. Nackens sidolister sluta nedtill i en tand eller vinkel. Kakryggcn med ett gult tvärstreck. Skutcllen oftast enfärgad, svart. 12. C. palmarius. **. Munsköldcn svart. Nackens sidolister nedåt småningom för- svinnande. Bakryggen utan gult tvärstreck. 1. Framtibicrnas sporre mörk, svartaktig. Skutelien svart. 13. C. palviipcs:. 2. Framtibicrnas sporre ljus, hvitaktig. a. Bakryggens sidor fint strimmiga. Skutellen ofta med gul lläck. Mellantibiernas framsida delvis gul. 14. C. varius. b. r>akryggens sidor glänsande glatta utan strimmor. .^■Ikutcllen svart. Mellantibiernas hela framsida gul. 15. C. anxius. /■?. Mellanryggens liakkant vomedelban framför ivärfåra mot skutellen) tydligt strimmig. Mcllanbröstet oväpnadt. *. Skutcllen gul. Fram- och mellantibicr helt och hållet eller till största delen gula. Bakkroppens yttersta spets rödbrun. 1-6. C. Wcstnaeli. **. Skulellen svart. Framtibicrna delvis, mellantiljierna endast vid roten gula. Bakkroppens spets svart. . 1. Mandibler svarta. a. 1'alper gula. 17. C. tlongattilns. b. Falpcr svartaktiga. iS. C. tnuaonatus. 2. Mandibler till största delen gula. 19. G. cienticrus. ArKIVlI.MUS: SVKNSK. INSKKIKM' NA. i; I II. 201 II. Bakkroppen ined gula tvärhand eller siilotläckar. \. Hakkroppen otvan sjlän^amle, ej eller otydlitji |>unktorad. (t. Mellanbröslet ulan Ivärlist framför inellanhöfierna, dess sidor ej striininiga. Bakbröstets sidor glänsande, ej slriinmiga. *. Nackens sidolister slula nedtill tvärt med en kraftig tand vsyncs lätt, då luifvudet ses rakt frän sidan). Sista bak- kroppsledens ryggfält jilant, trekantigt med raka sidor. An- tenner svarta med skaftet i spetsen och vid roten brunkan- tadt. Benen delvis gula. Mcllankroppen med eller utan gula teckningar. Bakkroppens första ryggled ofvan vid roten med en trekantig fördjupning. 20. C. (juadrimaailatus. **. Nackens sidolister försvinna småningom nedåt utan att bilda någon tand eller afsats. Benen delvis gula. §. Efterryggens rotfält genom en tydlig midtfiira deladt i två släta, glänsande halfvor och bakåt I)egränsadt af en bågböjd fåra. Andra bukleden utan matta runda fläckar. Antennskaft under guk. 1'unktögo- nen stå i en liksidig triangel. I. Första bakkroppsleden mycket längre än sin bredd i spetsen (fig. 59 a;) sista ledens ryggfalt bredt trekantigt med raka sidor och afrundail s|iets. Huf- vudet ofvan mellan ögonen tydligen intryckt; in- tryckningen framtill mot pannans lodräta del pä hvardera sidan begränsad af en bågböjd valk. a. Baklibierna åtminstone med en svart fläck på nedre sidan, lätt taggiga. Hufvudets för- djupning ofvan odelad. 21. C. dimiiUatiis. b. Baklibierna enfärgade, gula, mindre tätt tag- taggiga. Hufvudels fördjupning på hvardera sidan delad af en snedgäende list. 22. C. sigiiatus. 2. Förslå bakkroppsleden knappt längre än sin bredd i spetsen (fig. 59 b); sista ledens ryggfält bredt vid roten, men därpå hastigt afsmalnande till en jämn- bred, rännformig yttre del; dess sidokanter alltså insvängda. ITufvudet ofvan platt, men ä hvardera sidan mellan ögat och främsta punktögat med en äggrund grop. Första ryggleden ofvan med en trekantig fördjupning vid roten. 23. C. vagalnimlus, %%. Efterryggens rotfölt grofl rynkigt, ej baktill omgifvet at någon fara. Andra bukleden på hvardera sidan nära roten med en rundad, matt, svarlaktig fläck. Punktögonen slå i en rätvinklig eller något trubb- 292 KMOMOLOGISK IIKSKKII T 1904. vinklig triangel. Sisla bakkroppsleilcns ryggfölt stort med räta sidokanter, afrundad spets och plan yta. °. Mellanryggen jmnkterad, ej eller otydligt strimmig. Efterryggens nedre lodräia del med upphöjda sido- kanter. 1. llufvudct och inellankroppen med lång svart- aktig behäring. Eftcrryggen äfven nedanför rotföltet groft rynkig; dess nedre falt matt och skrofligt. 24. C. lapponicus. 2. Iliifvudet och mellankroppen med tät och fin, men helt kort behåring. Endast å pannans öfre del äro håren längre, men ljusa, hvitaktiga. Efterryggens af upphöjda lister väl begränsade nedre fält glatt och glänsande, endast med i — 4 tvärrynkor. a. Bakkroppens teckningar lifligt gula. Eftcr- ryggen oregelbundet rynkig. 25. C. peltarius. b. Bakkrop])ens teckningar blekgula-hvitgula. Efierryggen med stora, nästan regelbundet kantiga småfalt. 26. C. scutellatus. °°. Mellanryggen med grofva längdstrimmor. Efter- ryggens rotfalt helt litet, genom sina grofva ryn- kor väl skildt från den finstrimmiga nedre delen, som saknar tydligt begränsadt falt. Hufvudet, mellankroppen och första bakkroppsleden med läng svarlbrun behåring. 27. C. cribrarius. fi. Mellanbröstet ett stycke framför mcllanhöfterna på hvardera sidan med en rak eller bågböjd, upphöjd tvärlist; dess sidor (utom hos riibicola) tydligt strimmiga. Bakbröstets och oftast äfven efter- ryggens sidor strimmiga. llalssköldens främre sidohörn vanligen skarpa. Efterryggens rotfalt aldrig bakåt begränsadt af en båg- böjd fåra. *. Ilufvud och mellankroj)p ofvan nästan nakna; behäringen är (utom å pannans öfre del,! ytterst kort och äfven vid förstoring föga tydlig. Sista bakkrojijisledens ryggfalt med insvängda sidokanter och smal, rännformig yttre del. Munskölden med starkt utskjutande nästan fyrkantig midtflik och en tand på hvardera sidan om denna. Efterryggens rotfält bredare än långt, nästan rektangulärt, på längden r)'nkigt, bakåt begrän- sadt af spetstaltets öfre tvärlisler. 1. Sista bakkroppsledens ryggfalt glänsande, ej eller otydligt punkterad. -Munskölden med silfverglänsande behåring. Bakfötternas första led svartaktig. 28. C. spinicollis. 2. Sista bakkroppsledens ryggfalt med grofva punkter. Mun- AIRIVILLIVS: SVKNSK INSKKTl AINA. 13; I. I I. 293 ^.kölden alininstonc i niiillcn iiieil jjulil};l;in!~aiulc belulring. liakföttcrnas första led gul. a. Ilalssköldens främre sidoluirn med kort taj:;!;. 29. C. gttltatns. h. IIals>kol(ien- träuire sidolidrii med läng tagg. 30. C. dtves. *. Hufvud och mellankropp med läng, mörkbrun behåring. Sista bakkroppsleden starkt hoptryckt; dess ryggfdlt därföre smalt och i yttre delen rännformigt med svagt inböjda sidokanter, som på utsidan åtföljas af länga, styfva, gula borst. Om sista ryggleden ses från sidan, visar sig dess öfre kontur ej rak utan mer eller mindre ursvängd (konkav). §. Mellanryggen tätt och fint, läderartadt ])unktora(l, ej eller blott baktill otydligt strimmig. °. Munskölden med silfverglänsande behåring. Bakkrop- pens tredje ryggled enfärgad, svart eller endast med en liten gul punkt å hvardera sidan. 1. Mellanbröstets sidor matta, strimmiga och punkte- rade. Efterryggens rotfält strimmigt och rynkigt. 31. C. vagns. 2. Mellanbröstets sidor glänsande, punkterade, men ej strimmiga. Efterryggens rottält glänsande, punkteradt. 32. C. riibicola. °°. Munskölden med guld- eller mcssingsglänsande be- håring. Bakkroppens tredje ryggled med stor gul sidofläck. 1. Efterryggcn nciltill på hvardera sidan utan upp- höjda kanter. Tunktögonen stå i en nästan liksidig triangel. a. Munsköldens framkant på hvardera sidan nästan jämn utan tand. Pannan upptill mellan ögonen tydligt urhålkad. 33. C. cephalotes. b. Munsköldcns framkant på hvardera sidan un- gefär midt emellan dess yttre hörn och midten med en tydlig svart knöl eller tand. Pannan mellan ögonen föga urhålkad. 34. C, planifrotts. 2. Efterryggen nedtill ])ä hvardera sidan med en tyd- lig upphöjd list, hvarigenom ett begränsadt nedre fält bildas. Punktögonen slå i en rät- eller nästan trubbvinklig triangel. 35. C. ilirysoslomns. i^. Mellanryggen tydligt strimmig, tVamtill pä tvären, baktill på längden. 294 KNTOMOLOr.lSK IIUSKRIFI 1904. 1. If.ils^kölili-n- traiiire SKloliörn trubbiga. 36. C. qitadricinclus. 2. Halssköltlcn> fniiiirc sidohörn skaqia, tandlika. 37. C. /os s or i II s. 11. I'>akkr(>|)|ii'ii ofvan tydligt, nästan groft punkterad. Mellanbröstets sidor punkterade, ej sirinnniga. IJakbröstets sidor groft tvärstriininiga. Hals >kijlilcns främre sidohörn skarpa, tagglika. I'-, ."^ista bakkroppslcdcn starkt hoptryckt med smalt, rännformigt rygg- fält. Mellanbröstets sidor mycket groft och tätt ])unkterade. Efter- ryggens sidor myckel fint strimmiga. Lär svarta. 38. C. clypeatHS. ^. Siiia hakkro])psleden med brcdt, trekantigt, i spetsen afrundadt, nästan plant ryggfalt. Lär, skenben och fötter rödgula. I. Mellanbröstets sidor glänsande, glest, men djupt piinktcrade. Efterryggens sidor tätt och fint strimmiga. Andra ryggleden med tydlig Ivärintryckning vid roten. 39. C. subterratiens. 2. Mellanbröstets sidor groft, rynkigt punkterade. Efterryggens sidor glest men groft sirinnniga. Andra ryggleden utan tvär- intryckning \id roten. 40. C. alattts. 1 . C. ca pi tösus .Shuck. Med undantag af de delvis gula benen enfärgadt svart. 6 — 8 nim. — Sk. — Upl. Bygger i torra kvistar isynnerhet af fläder samt insamlar små flugor (Empididcr; eller myggor. 2. C. cinxius D.\hlb. Med undantag af en hvitgul ring vid baktihiernas rot enfärgadt svart. — 6 — 8 mm. — Nord. ; Lapl.; s. Lefnadsvanor ej kända. 3. C. Iciicostoma L. S\art med brunaktiga bakfötter. Hanens sista bukled med en trubbig knöl vid roten. 7—10 .Sk. — Lapl.; a. liygger i murken ved och i galkr af -Vi^/tvv/f? /ri/«///c<7,- insamlar flugor af släktet DoHcItopus. 4. C. ijicrniis THnM<.. Svart; frambenen delvis rödbruna. .") — 7 mm. — .Sk. — Upl. ; s. Lefnadssätt okändt. 5. C. Ciiratiis Sulck. Svart; fötterna svartbruna; frambe- nen hos hanen delvis gula. 7 — 9 mm. — Smal. — Jämtl.; s. Lefnadssätt okändt. 6. C. iiigritiis Lkpki.. .Svart; antennskaftets undre sida samt baktibierna vid roten gula, framben delvis rödbruna. 6 — 8 mm. Lefnadssätt okändt. ALRIVII.I.IIS: SVKNSK INSI.K 1 TAINA 11. 295 7. C. carhoiiariits Dahii.. S\art; fötterna biunakti^a, de främre hos hanen med en ljus ring. 8 — 10 mm. — Ciotl.; Hohusl.; Ög. — s. Lapl. LefiKulssätt okändt. 8. C. harbipcs Dahi.i;. Svart med svarthruna fötter; framfötterna hos hanen hvitaktiga utom i spetsen; hanens framlår med en ljus linje och på undre sidan tätt håriga. 7 — '-^ mm. — Jämtl.; Lapl.; s. Lefnads^ätt okändt. 9. C. gor.agcr Lkpf.i.. Svart; antennskafter, frannibicr- nas framkant och baktibiernas rot gula; framfötterna vid roten hvitaktiga. — 6—8 mm.. — .Sk.; s. I.efnadssätt okändt. 10. C. podagricus \. d. Lind. .Svart med gula teck- ningar å mellankroppen och benen (se öfversikten). 7 — 9 mm. — Sk.— Ög.; Gotl.; s. Lefnadssätl okändt. 11. C. aphiduni LEiM;t.. Svart med gulaktig munsköld -amt gula teckningar å mellankroppen och benen. 8— 9 mm. — Sk.; Smal.; Bohusl.; s. Uppgifves insamla bladlöss. C. clociwrax Nielsen. Svart ; aiUcnnskafiet, palper, halssköldens sidoknö- lar samt två fläckar ä dess ryggkant, skutollen och bakryggen gula ; bakbenens höfter och lårring i spetsen, de främre lårens spets och en liten fläck i spel- en af baklåren gula; skenben gula, de främre med en svart linje, de bakre icd svart spets; de främre fötterna gula med svart spets, bakfölterna svarta, d roten gula. Hufvud, mellanrygg och mellanbröstets sidor, lätt punkte- :ile. Efterryggcns rotfalt upptill punkteradl, nedtill rynkigt. Sista bakkropps- ' den med läng svartbrun behåring. Denna i Danmark funna art finnes troligen äfven i södra .Sverige. Den •itängar små dagsländor {Cloé (Uptera) och bygger i torra bok- och alkvistar. 12. C. palmavius Schrkb. Svart; munskölden, antenn- kaftets framsida samt teckningar å mellankroppen och benen ula. 7 — 9 mm. — Sk.— Ög. ; Bohusl. Bygger i sand och infångar flugor. 13. C. palntipcs L. .Svart; mellankroppen och benen ler eller mindre gulfläckiga. 5 — 7 mm. — .Sk. — Upl; Gotl. r.efnadssätt okändt. 14. C. varhts Lkpki.. Endast genom de i iifveisikten 296 KNTOMOLOCISK IIDSKKiri 1904. uppta^^na kännetecknen skild från föregående art. 5—7 mm. — Sk. — Dalarne; a. I.cliiaU'r: Pla^^iogiiatltus chrysanthe- ini WoLKK (enligt Aulerz\ Ih. C. Wcsmmli v. n Lim>. Svart; antennskaftets fram- sida och skenbenen till större delen gula; mellankroppen hos hanen oftast enfärgad svart, hos honan med skutelien och två Häckar ä halsskölden gula. ") — 7 mm. — Sk. — Vg.; Gotl. IJyggcr i nuirkcn ved och skall insamla sniå stritar ^Typlin^i-yhn m^.r. eller fjädermyggor {Chironomiis) lill föda åt sina larver. 17. C. clongaliiliis v. d. Lim>. Lik föregående art men skutelien hos honan svart och skenbenen blott till mindre del gula. 5 — 7 mm. — Sk. — Ög. ; a. Lefnadssält okändt. 18. C. inucronatiis Tho.ms. Endast genom de mörka palperna och hanens tvärhuggna sista antennled skild från föregåede art. 5—7 mm. — Sk.; s. Lefnadssält okändi. 19. C. dcnticnis H. Sch. Svart; antennskaftets fram- sida, mandiblerna, delar af skenbenen och fötterna gula. 5 — 7 mm. — • Sk.; s. Lefnadssält okändi. '20. C. qiiaih-iuiaciilnfiis Fahr. Svart; bakkroppen och benen gulfläckiga; den förra hos hanen någon gång enfärgadt svart. 7 — 9 mm. — Sk. — Upl. Bygger i jorden ocli insamlar tvåvingar (myggor och flugor . L'l. C. diniidiaiiis Fabr. (srrripcs Thoms.). Svart, bak- kroppen ofvan åtminstone hos honan med rik, gul teckning; mellankroppen med eller utan gula fläc- kar; benen delvis gula; denna och följan- de art skiljas från alla andra genom att bakkroppens första led är så långsträckt. 7 — 10 mm. — Sk. — Lapl. o o Lefnadssält ej kändt. >;S it;J;"SS;,. "' --■ c. «:^««/». P...... Endast Crafiro aiharius. genom de i öfxersiktcn upptagna kän- AL' K IV II. MUS: SVKXSK INSKK rK.\l'NA. I3; I. II. 297 netecknen skild från (iiiiiidiatiis. 7 — 10 mm. Sk. — Ög.; s. Lcfnadssäu okiiiiilt 23. C. vagabuiuhis Pan/. Svart; bakkroppen och benen j,ulfläckiga. 7 — 11 mm. — Sk. — ^Upl. Lefnadssäit okänilt. 24. C. lappoiiicus Ziir. Svart, hårig; bakkroppen och benen med gula teckningar. 8 — 10 mm. — Lappl. — Dalarne; Medelp. Byijger i sand och infångar flugor. 25. C. pdtdriiis Schukk. Svart; bakkroppen gulfläckig; skenben och fötter gula. 8 — 10 mm. — Sk. — Upl. Bygger i sand och infångar flugor. 26. C. scufcllatus. Schevex. Svart; bakkroppen med hvitgula fläckar; skenben och fötter gula. 7 — 10 mm. — Sk. — Gestrikl. 27. C. cribrarius L. Svart; bakkroppen gul- tläckig, skenben och föt- ter gula. — 10 — 14 mm. — Sk. — Lapl.; a. Bygger i sand och infång- pig. 60. Framben af C. cribrarius. c/". :r tlugor. 28. C. spinicullis H. Sen. Svart; bakkroppen med gula Häckar; benen delvis gula. 6 — 10 mm. — Sm. — Lapl. Lefnadssäic okändt. 29. C. giiitatus v. d. Lind. Till färgen lik föregående .rt. 7—10 mm. — Sk.— Upl.; s. 30. C. divcs Lepel. Svart; bakkroppen och benen med _Lila teckningar. 7 — 10 nim. Sk. — Dalarne; s. • }1. C. vagns L. Svart; bakkroppen gulfläckig (tredje leden dock enfärgad, svart); ben delvis gula. 7 — 12 mm. — ^k — Lapl.; a. llyggcr i inurken ved eller i kvisiar och insamlar flugor, isynnerhet at iäktel Thereva. 32. C. riibicola Di. k. Svart; bakkroppen och ben såsom hos vagns; mellanbröstets sidor punkterade, ej strimmiga. — 7 — 9 mm. — Ög.; s. Byi:^!/cli faiiga lUigor. Artöfversikt. Kig. 6i. Vingar at Oxy/>t:- ///(■ miicronatus. \. Eftcrryggens lagg med skarp, nagol hoptryckt spets. Äiminslone de bakre låren helt och hållet eller till stor del brungula. Bakryggens blekgula sidofjäll i midten hopstölande eller nästan hopstötande. Större arter 7 — 9 ni. m. ''.. Hela kroppen mer eller mindre lätt beklädd med en tilltryckt, starkt silfverglänsande behåring, som ä bakkroppen nästan döljer punkte- ringen. I. O. argentatns. ■i. Bakkroppen olVan glänsande, nästan naken med tät och mycket tyd- lig, å första leden rätt grof punktering. Mellanryggens fina behå- ring åtminstone hos honan gulaktig-rödbrun. 2. ' O. »tucional/is. Kfierryggens tagg i spetsen trubbig eller tvär, ej hoptryckt. .Mia lären svarta eller endast f yttersta spetsen gula. Bakryggens sidofjäll bredt åt skilda. Något mindre arter 6 — 8 m.m. ''. Bakkroppen med citrongula fläckar. Mandibler svarta. — Hona: mel- lan- och baktibier svarta. 3. O. tugi-ipif.. >'. Bakkroppen med gulaktigt hvita eller nästan hvita teckningar. — Hona: mellan- och baktibier brungula. *. • Mandibler gula. 4. O. niaiiciilmlai i>. **. Mandibler svarta. 5. O. iiiiig/iniii.^. 1. O. argentatns Clrt. Genom sin tätt åtliggande, .Ifverglänsande och i olika belysning starkt skiftande behåring itt skild från följande art, hvilken den i öfrigt mycket liknar. -.'art; halssköldens sidoknölar samt bakryggens bakkant och Jofjäll gula; bakkroppen ofvan med gulhvita sidofläckar å -derna 1 — 3 samt djiika tvärstreck ä lederna 4 och ."); bakre len samt alla skenben och fötter brungula; antenner i spet- -jn något rödgula. — Hall.; s. 2. O. niucronaiits Fauk. iaculcalus Thdms.). .Svai"t, ej Ifverglänsande; mellanryggen med mycket kort rödgulaktig -häring: halssköldens sidoknölar samt bakryggens bakkant -:h sidofjäll gula; bakkroppen ofvan med gulhvita teckningar 300 ENTOMOLOOISK T1DSK.UIF1 1904. såsom hos föregående art; benen, utom framlåren hos honan samt alla låren hos hanen, rödgula. Alla svenska exemplar, jag sett, hafva bakkroppens Häckar gulhvita, då däremot dessa fläckar hos exemplar från mellersta och södra Europa äro guldgula. — Sk., Gotl.; s. .'5. O. niirriprs Oi.iv. Svart; bakkroppen med en oval fläck å första ryggleden samt sidostreck å de följande citron- gula; honan skiljes lätt från alla andra därigenom, att benen utom framtibierna och fötternas spets äro svarta. — Sk. — Ög. ; s- 4. O. )iiandihularis Dami.h. Svart; halssköldens öfre kant (delvis) och sidoknölar samt bakryggens sidofjäll gula; skenben och fötter delvis (hanen) eller helt och hållet (honan) rödgula; bakkroppens fläckar hos hanen alltid, hos honan ofta endast utbildade å första och andra leden. — Sk. — Ög. ; s. 5. O. iiitigluDiis L. Svart; skenben och fötter rödbruna ; halssköldens sidoknölar hos honan i kanten gula; bakkroppen hos hanen med 1 — 2 par, hos honan med 4 — 5 par hvita ryggfläckar. — Sk. — Lapl.; a. EN FÖR SKANDL\A\iEX NY SKALBAGGE, Lcpiura livida F.\b., känd från Danmark och Finland, har af undertecknad blifvit anträffad på umbellater i Påhlsjö skog vid Helsingborg. B. Varenius. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLIVI JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE Å STOCKHOLIVI TJUGOSJETTE ÅROÅNGEN 1905 MED EX TAFLA STOCKHOLM AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 1905 I Haft. I — 3 utgafs den 20 april 1905. » 4 » »14 dec. » IXXKII ALL: AfRlvii.i.ii,;;, Chr., Hymcr.&ptera. i. Gaddstcklar. Aculcala. Fam. 3—6 Sid. 209 Iamta, S., Berättelse till Kungl. Landtbruksstyrelsen angående verk- samheten vid Statens Entoniologiska Anstalt under år 1904 » i - — , Trogosita mauiilanica L. " 57 - •-, Lökflugan [At/iomyia antiqua Mg.\ Med en tafla " 60 - — , Apelmärgstekeln Taxoiius g/al>ratus Fai.I,., agilis Klug ... 63 — — , Prrsnedsättning å Uppsatser i praktisk Entomologi ' 64 - — , En sällsynt skalbagge 188 — — , Några af Östergödands sällsyntare dagfjärilar " 192 - — , Ceuthorrhynclius chiysanihcmi (Germ.) Gyll " 208 -MjoBERG, E., En för Skandinavien ny Hydromet>a-xx\. ' 67 — — , Några för vårt land land nya Coleoftera ' I99 — , Uber Crvptofhagus pubescens Strm. und seine Variationen... "' 200 Nordenström, IL, Om några fynd af sällsyntare parasitsteklar från Hallandsås och sydöstra Östergötland åren 1 903 och 1904 201 rF.VRoN, J., Pararge lilera K 249 Red., Statsanslag till Entomologiska Föreningen " 68 - — , Jenny Sandahl "j" ' 88 — — , Tillägg till senaste ledamotsförteckning " 247 KuESLER, E., och Enei.I-, il g. o. Revisionsberäitelse " 241 Koman, A., Om Lapplands alpina Ichneumonidfauna > I77 SjösTEDT, V., Några ord om en förestående zoologisk resa till Ost- afrika 155 , Notis 160 Strand, E., P'aunistik og kritik, et sidste crd til Hr O. M. Reuter i<)3 Irybom, F., Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Re staurant National den 24 sept. 1904 ''5 — — , Entomologiska Föreningens tjugofemårsfest å Grand Restau- ränt National den 14 dec. 1904 ' 73 — — , Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restaurant National den 27 februari 1905 '89 — — . Entomologiska P"öreningens sammanträloj;iska litteraturen. III >■ i6i — — , Om fluglarver pä spenat ■ 172 — — ■, Enlomologisches Jahrbuch. 14 Jalirg. 1905 > 248 — — , Ilymcnopterologiska notiser .' » 251 Varenius. v., En för Sverige ny skalbagge » 160 — — , (Fynd af sällsynta skalbaggar) 19S — — , En för Sveriges fauna ny skalbagge 247 Wahi.c.ren, E., Diagnosen ncuer schwedischen Polyneurcn 69 — — , Svensk Insektfauna. 11: i; 11. Diptera. Myggor. Ncmo- rera. Kam. I — 9 " 89 BERÄTTELSE TILL KUNGL. LANDTBRUKSSTYRELSEN ANGÅENDE \'ERKSAMHETEN VID STATENS ENTO- MOLOGISKA ANSTALT UNDER ÅR 1904. Om frostfjäriln lämnas å sido, så hafva några svårare och vidt utbredda insekthärjningar dess bättre ej förekommit under året, utan hafva sådana varit af mer lokal natur. Detta gäller isynnerhet hvad åkern beträffar. Bladlöss på hafre, skinnarbaggelarver på rofvor och betor, blåsfotingar och flug- larver å timotejaxen, renfanebaggen å klöfver, larver till morot- och kålflugan, knappare- och jordlarver etc. hafva dock för- anledt profs afsändande till Anstalten samt begäran om upp- lysningar och råd. En svår skadeinsekt, nämligen kornmyggan, har dock börjat uppträda och kan möjligen komma att göra mycken skada ett kommande år. Den har ej afhörts sedan dess första bekanta härjning på Gotland 1898, där den då skadade kornet i hög grad nästan öfverallt på ön, och man hoppades där- för, att härjningen var tillfällig och att den ej \idare skulle återkomma i vårt land. Detta har tyvärr ej slagit in, ty i ett bref af den 8 sistlidne april omnämner lektor E. Hknning vid Ultuna, att han, vid undersökning af år 1903 på försöksfältet därstädes odladt korn, observerat små bruna puppor uti blad- slidoma invid nedersta ledknutarna, eller någon gång inuti själfva strået. De angripna stråens ax hade fällt borsten, redan medan de voro gröna och gingo dåligt ur holk. Puppor lades i ett glasrör, och den 17 april i år observerades i detta ett litet djur, som sändes hit till påseende och befanns F.ntomol. Tiäikr. Årg. ^6, //. /, (l'jC>5). 1 2 ENTOMOLOIJISK TIDSKRIFT IQOj. vara en liten grönglänsande stekel (Pteromalin), hvilken i larv- stadiet lefvat som parasit uti en mygglarv. På ett par hvete- parceller observerades äfven liknande myggpuppor. Att dessa puppor voro af kornmyggan var tydligt nog. Sedermera erhölls ett breffrån herr M. UNOERå Torpunga i Öster-Tibble af \'ästmanlands län jämte några råg- och hvete- strån, hvilka äfven innehöllo puppor af nyssnämnda gallmygg- art. Isynnerhet hvetet skulle vara skadadt ganska betydligt, och en mängd stånd kullfallna, hvilket äfven varit händelsen föregående år. Rågen var något angripen, men kornet föga och hafren icke. Skadedjuret hade uppträdt omkring Kungsör, Eskilstuna och Arboga. Redaktören af Enköpings tidning uppgaf, att i trakten om- kring nämnda stad hvetet var skadadt äfven på enahanda sätt, och anhöll om upplysningar och föreskrifter, hur man borde gå tillväga, för att motarbeta skadedjuret. Prof visade, att det var nämnda myggart, som huserade äfven där. En kort redogörelse för insektens förekomst, lefnadssätt och ut- rotningsmedlen insändes till redaktionen och blef införd i tid- ningen. Herr \V. Ahlund, Nykvarn, Tillinge socken af Upsala län, insände äfven prof på hvete- och kornstrån, som voro skadade och legat afbrutna på marken vid egendomen Frössvi, 14 km. från Enköping. Han uppskattar skadan å h vetefältet till omkring 5 och å kornfältet till 2 procent och omnämner, att ett hvetefält vid Långtibble i Frösthult, äfven inom Upland, var svårt skadadt. \ld undersökning af stråen befunnos dessa afgångna helt nära roten, men blott 3 rödaktiga larver voro kvar i nedra ändan af ett strå, de öfriga hade sanno- likt stannat i stubben. Af axen voro några fuUmatade, andra (mindretalet) ej halfmatade, hvaraf synes, att ej alla angripna strån lämna tomma ax efter ett angrepp; möjligen hade angriparna varit för få, för att kunna åstadkomma kornens totala förstöring. Kornet torde lida mer skada af angrepp än hvetet, emedan dess utveck- ling sker senare. För att å fälten närmare undersöka skadorna erhöll assi- stenten Tullgren förordnande att besöka några af de uppgifna I.AMPA: BERÄITELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 3 egendomarna två särskilda gånger, nämligen först medan säden ännu stod kvar på åkern och sedermera, då höstsäden upp- kommit, för att se, om brodden var angripen af en vinterge- neration, hvilket är vanligt i andra länder. Närmare upplys- ning om resultatet af dessa undersökningar meddelas i hans redogörelse längre fram under »Tjänstemännens resor». Om ållonborrarna har ej afhörts något, hvilket ju kunnat väntas, då året varit hvarken svärmnings- eller härjningsår, och de vid sista svärmningen \'oro ovanligt fåtaliga. Då den sista fjTaråsperiod, hvarunder statsbidrag varit anvisadt till insamlingen, med detta år går till ända, har anmälan härom gjorts till Landtbruksst3"relsen, på det m' framställning må göras till Statsmakterna att besluta om medels tillhandahållande under nästkommande period, ifall sådana skulle någonstädes blifva behöfliga, hvilket dess bättre kan vara mindre troligt, dock ej alldeles säkert. Trädgården. Den i allmänhet rika och vackra fruktskör- den, hvarpå flera fruktutställningar lämnat lysande prof, är det bästa beviset för insekthärjningarnas mindre betydenhet under året. Oaktadt väderleken vid ett par tillfällen ingaf bekymmer rörande fruktens mognad, inträffade slutligen ett bättre för- hållande, än man kunnat vänta, äfven hvad kvaliteten beträf- far. Liksom föregående år var det förnämligast frostfjäriln, som ådrog sig största uppmärksamheten, men å de trakter, där denna härjat ut eller blifvit, behandlad med tjänliga medel i rätt tid, har den i allmänhet åstadkommit jämförelsevis mindre skada. På en och annan ort, där dess härjning ännu är i sin början, har den dock uppträdt förödande nog, hvarför jag kommer att längre fram utförligare omnämna förhållandet, enligt de underrättelser som ingått. För öfrigt har krusbärsstekeln förekommit på flera håll och ödelagt krusbärsbuskarna, där man ej brytt sig om att bekämpa larverna med tjänliga medel. Tillsammans med denna har en liknande, något mindre art uppträdt och hjälpt till vid härjningen, hvilken i år ovanligt nog varit starkast på eftersommaren. Rörande andra trädgårdsinsekter^ t. ex. spinn- malar, bladloppor, Clercks minerarmal etc. har blott föga af- hörts. Bladlössen hafva varit ovanligt allmänna, men några 4 KNIOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. större skador tycks ej förekommit, då man på många håll användt tjänliga utrotningsmedel, och den ostadiga väderleken mot höstsidan hindrade deras alltför stora förökning. Hvad skogen beträffar, hafva inga underrättelser om större härjningar af tallsteklar m. fl. ingått. Nunnornas tid tycks vara förbi, och tallspinnaren synes ej hafva förökats så, att härjningar, liknande dem i Norge, ännu åtminstone förekommit. Björkfrostfjäriln. [Chriniaiobia borcata Wv.) har dock fortfarande i många trakter kalätit björkarna. Af erhållna meddelanden härom omnämnas här de viktigaste, hvilka dock ej på långt när äro nog, för att få ett begrepp om härjningens utbredning. Om man tager hänsyn till dessa underrättelser, ser det ut, som om härjningen haft största omfånget i Öster- götland. I Kvarsebo socken blef en vacker björkskog om flera tunnlands vidd kaläten, och det påstods, att granar, tallar, enar och Rosa-2iX\.tx äfven blefvo skadade och öfverdragna med spinntrådar. Äfven Östkinds härads allmänning var an- gripen. Starar och mindre fåglar höllo till godo med lar- verna. D:r J. HuLTiNG i Norrköping, som lämnat medde- landet, hade äfven vänligheten att låta fotografera några an- gripna träd vid Klintedal i Kvarsebo och ställde en afbildning till förfogande, hvarigenom denna kunnat här intagas. Med anledning af nämnda härjning förordnades assistenten af Landtbruksstyrelsen att besöka området, hvarom särskild be- rättelse af honom lämnas. I Kinda härad har björkskogen nästan allmänt aflöfvats, och härjningen sträckte sig öfver en och en half mil söder ut. Angrepp ägde rum i år för första gången i ^'dre härad. Här och där i Dalsland voro björkarna äfven mer eller mindre skadade, likaså i Boråstrakten, flerstädes i Kronobergs län, i Näsums och \'ånga m. fl. socknar af Kristianstads län, i \'ingåker och annanstädes i .Södermanland samt omkring Mälaren, i Södertörn m. fl. områden i Stockholms län. \'id Hakunge, Brottbytrakten, var björkskogen mindre angripen 1903 än 1902 och ännu mindre 1904, då träden stodo gröna med undantag af en del kvistar, som efter föregående kalät- lAMTA: liKRÄlTELSE TU. I. I.AN I > IHRLKSS I \ KKl.SKN 1904. 3 ningar torkat. Larverna angrepo ej barrträd eller gräs och örtartade växter, men \äl Spiru-n nntiints (\. G. Hansson) Fig. I. Af larver härjaile bjiirkar i Kvarsebo. Omkring Strömsholm i Västmanland har härjning äfven förekommit, å vissa platser till och med under flera år å rad^ men björkarna hafva åter löfvats, och högst 5 — 10 % af dem 6 KNTOMOLOGISK TIKSKkllT 1905. hafva dött ut, enligt uppgift af skogsplantör G. F. Lanthén. Det vore lyckligt, om ej en större procent af björken sålunda dödats på andra håll, då det torde vara nästan ogörligt att förekomma eller ens minska dylika härjningar genom konst- lade medel, sedan de utbrutit öfver större områden. Skadan blir nog stor ändå, emedan trädens tillväxt under härjningsären måste bli betydligt nedsatt. Frostfjärilhärjningen. Utom hvad som på andra ställen härom anföres, må tViljande tilläggas, såsom utgörande en kort resumé af de jämförelsevis fåtaliga meddelanden, som i följd af uppmaningar ingått rörande larvhärjningens utbred- ning och st\Tka f()rliden \'år. Östergötlands län. Larverna uppträdde blott här och där, och fruktskörden blef därigenom i allmänhet god. Dock äro ej skadedjuren försvunna någonstädes (Linden). På \'ikbolandet med Norrköpingstrakten samt södra delen af Ydre härad har föga skada skett, då besprutning där ägt rum genom trädskötarna. 1 Kinda härad, där intet medel an- vändts, hafva träden kalätits (Mohr). En annan meddelare utmärker särskildt \'årdnäs och Brokinds socknar m. fl. så- som härjade. 1 Upsala län har härjningen aftagit, ty larver hafva före- kommit i blott ringa mängd, där de förut varit talrika, men på en del platser, där de ej observerats förut, synas de nu börja förekomma. Besprutning har just ej användts utan mot- arbetats genom talet om, att fåglar därigenom kunde förgiftas (J. J. Ektkdi). I Södermanlands län synes angreppet \'arit starkare, t. ex. vid Skalunda, Kantorp (Ai.n. Ericsson), Tistad, Larslund (Akkrstrom), Säby, Strängnäs (H. Wrangel). Länsträdgårdsmästaren O. Bergström, Nyköping, säger, att härjningen i år varit »ganska lindrig» i små trädgårdar, där frukten ock varit riklig. I de stora däremot har frost- fjäriln härjat äfven i år, så att på många ställen skörden blef ganska i-inga. Larverna observerades omkring den 20 maj. lAMTA: r.KRÄrn.I.SE IILI. I.AXD IDRUKSSTYRriLSKN I904. 7 A öarna i Mälaren var härjningen delvis svår (Hallsten). Stockholms län. På det hela taget ingen minskning i härjningen. I meddelarens trädgård gjorde lar\-erna åtskillig skada, oaktadt de afplockades från de mindre träden (Björk- lund, Södertelje). \'id Stora \'ilunda, \'äsby, voro de flesta af de 600 träden angripna, oaktadt limning och besprutning med kalk ägt rum. Förre ägaren hade ej gjort något alls mot skadedjuren (A. Tamm). \'id Hakunge, Brottby, varsnades de första larverna 1S)02 den 8 juni, då några dagar gamla, 1903 den 20 maj och 1904 den 18. Härjningen i starkt aftagande. (N. G. Hansson). Kronobergs län. I motsats till förlidet år har frostfjä- riln gjort ringa skada, men varit allmännast i äldre trädgårdar, och skörden blef riklig och vacker. (Pettersson, Vexiö.) Kristianstads län. Härjningen har ej varit på långt när så våldsam i södra delen af länet som förut och mer spora- disk (N. Karlsson). Västmanlands län. \'id Tidö börjad härjning, men häm- mad genom besprutning (Alf. Ericsson). Vid Fiholmsvik nära Strömsholm voro fjärilarna i höst fåtaliga i följd af utrotnings- åtgärder ett par år, men i grannträdgårdarna, där intet gjorts mot dem,, funnos de i mängd (Lanthén). Flera mindre träd- gårdar, där sprutning ej ägt rum, blefvo äfven i år grundligt kalätna. CJohansson, Västerås). Dalsland. Larverna synas ej haf\'a gjort någon större skada i år 'W. Jonson). Värmlands län. \'id Strand, Arvika, syntes inga fjärilar till (Norbäck). Anm. Utrotningskrig har af meddelaren förts i flera år. Hallands län. 1 norra delen nästan ingen härjning (Jo- hansson). 1 södra blott angrepp å enstaka träd (Lindblad, Laholm). Kristianstads län. I vissa trakter af norra delen funnos nog larver, men ej så rikligt, att fruktsättningen hindrades eller löfven skadades. I melleista och södra delarna voro skog och trädgårdar ovanligt friska (C. Ekenstam, Kivik). I Balingslöfstrakten funnos frostfjärilar äfven i höst på många 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. Ställen, på det hela taget dock ej på långt när så ymnigt som de tre föregående åren. De började visa sig den IS oktober och upphörde att flyga i början af november. Lindmätaren förekom dock talrik omkring den 112 oktober (N. Karlsson). Älfsbcrgs läns södra del. Larverna hafva aflöfvat träden blott pä få ställen. Svärmningen i höst ringa (Rundgren, Borås). Kopparbergs län, I norra delen hafva h varken härjning eller svärmning iakttagits (G. H. Gustafsson). Svärmningen. Västmanland. I större trädgårdar, där inga medel användts, svärmade fjärilar i mängd. (Lanthén). Samma förhållande har det varit i \'ästeråstrakten, där man ej sprutat (F. Johansson). Södermanland. På flera ställen i Mngåker hafva såväl hanar som hontjr visat sig i stor mängd (Löwenhielm). 1 Nyköpingstrakten började svärmningen den 31 oktober. (Anm. troligen förr.) Östergötland. Den 13 oktober var svärmningen i full gång (Linden). I Kisa började den i medio af månaden, och den 22 ertappades 22 honor på en limgördel (Mohr). Kronobergs län. Svärmningen började i medio af okto- ber, men då s.igos blott hanar, honorna först den 25, men i mindre antal (Pettersson). Halland. I norra delen visade sig en och annan fjäril i slutet af september, men inga i oktober (?) (J. A. Johansson). Den 27 oktober hade ännu inga fjärilar erhållits på limringar vid Laholm (Lindblad). Kristianstads län se ofvan. Stockholms län. Första nattfrosten inträffade den 15 september, men var lindrig, då termometern under natten ej sjönk mer än till omkring -\- 3 grader (här menas mini- mum under natten). Sedan var det blidt en tid, mellan -f- 3 och 10 grader, hvarunder frostfjärilar ej syntes till. Den 8 — 11 oktober blef det något starkare frost, 4- 1 — 1 grad, och den 12 syntes några hanar. \'ädret blef sedan åter mildt, vanligen -f~ ^ grader till och med den 20:de. Den 21 och 22 var det åter frost (+0), och honor anmärktes den 23. Sedan höll sig temperaturen mellan -j- 2 LAMPA: BERÄITEI.SE 111. 1. P AND rBRUKSSTYKKI.SKN I904. 9 och -|- 5 till den 30, då 2 graders kyla inställde sig, och nu såg det ut, som om fjärilantalet ökades, särskildt honornas. Kylan afbröts den 9 november genom snöslask, som följande dag öfvergick till yrväder, och den 1 1 var det 7 grader kallt. Kölden höll i sig till den 14, då termometern steg till + '^■ för att sedan så småningom falla under fryspunkten. Den 30 var det 16 grader kallt, men 2 december blef det åter blidare, ända till -f- 8 den 6. Xu syntes det likväl, som om fjärilarna svärmat slut, ty ingen kunde upptäckas vidare (Kntom. An- stalten). \'id Hakunge, nära Brottby, iakttog man den 3 oktober 2 hanar och 1 hona, men före den 13 syntes blott få fjärilar och först mellan den 14 och 19 ägde någon ökning rum. Hufvudsvärmningen antogs hafva försiggått mellan den 13 och 27 oktober. Efter snöyran den 10 nov. förblef marken frusen, var täckt af 12 — 15 cm. djup snö, och några fjärilar voro naturligtvis ej i rörelse, men vid tövädret den 14 blef marken åter bar, kälen gick ur, och den 16 syntes åter rätt många fjärilar, dock blott hanar, som märkvärdigt nog öfverlefvat snö och köld. Sista lefvande fjärilarna observerades den 17 no- vember eller ungefär vid samma tid som de båda föregå- ende åren. Såsom en egendomlighet omnämnes, att i trädgården vid Margretelund å ett träd en af de nedersta grenarna, som hade riktningen nedåt, ej blef kaläten som de andra 1903, likaså 1894, då den till och med bar frukt. 1902 visade sig fjäri- larna den 6 och 1903 den 5 oktober, fast förpuppningen ägt rum det ena året 20—23 dagar senare än det andra. Ar 1903 visade sig på trädstammarna många hanar med skrynkliga och outbildade vingar (Hansson). Anm. Då en fjäril, sedan den krupit ur puppskalet, ej snart kan skaffa sig tillräckligt utrymme för vingarnas utbred- ning, eller om de på något sätt blifva klämda eller skadade, stanna de i växten och blifva missbildade. Ibland tår man därför se fjärilar, som hafva ett par vingar fullt utbildade, men det andra paret skrumpet och odugligt för sitt ändamål. Frost- fjärilhonornas vingar hafva likväl ej stannat i växten af nämnda orsak, utan blifva aldrig annat än stumpar, som äro lO ENIOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. oanvändbara till flykt, och är det flera arter bland de s. k.mä- tarfjärilarna, hvars honor äro utrustade på enahanda sätt. Lind- mätarens sakna dock all tillstymmelse till vingar. Undersökningar af frostfjärilns ägg. I början af mars infördes i trädgårdstidningen \'iola en uppmaning till de personer, som vid limringarnas borttagande funnit frostfjäril- ägg på trädstammarna och medelst borstning lösgjort dem, så att de fallit till marken, att tillkännagifva, om man märkt, alt larver efter dessa ägg kunnat krypa längs stammen upp till knopparna eller bladen. Detta kunde lätt nog observeras genom att anlägga limgördlar på de borstade träden kort före äggens kläckning. Något meddelande härom har dock ej inkommit. Ett försök i den vägen och i liten skala gjordes vid Anstalten. 1 ett kärl, hvari en äppleplanta var insatt, ströddes ut på jor- den en myckenhet frostfjärilägg, och ofvanpå dessa lades torrt gräs. I maj anbringades å denna planta en limgördel, för att man på denna skulle kunna se, om någon larv komme upp fcir stammen. Den 25 i nämnda månad ertappades verkligen ett par små larver uti limmet, hvilka alltså hade sökt att komma upp i trädet — men detta var allt. Deras väg blef ej lång, och det var därför ej så underligt, att de hittade och förmådde gå upp i det lilla trädet. Hur saken kan ställa sig i det fria, där afståndet från kläckningsplatsen till träd- kronan blir mångdubbelt större, är en annan fråga, som vore önskvärdt att få besvarad. Den 14 maj, det vill säga kort innan man hade att vänta larvernas utkläckning, infördes en uppmaning i tidningarna, denna gång för att man skulle genast börja bereda sig för besprutningen. \'id Gripsholm rättade man sig efter tillkänna- gifvandet och hade stor fördel däraf. (Se berättelsen om min resa dit). De ägg, som vid Anstalten blifvit lagda på ett i kruka planteradt, litet äppleträd, hvilket sedan stått ute under vintern undef ett ståltrådsgaller, började mörkna den 18 maj och kläckas omkring den 24, alltså blott fyra dagar senare än LAMPA: BERÄTIKLSE TIIJ, I.ANDTIJRURSS IVRKLSKN I904. II förlidet år. I \armare lägen torde kläckningen skett något tidi- gare och i mot norr eller nordligare belägna trädgårdar senare. Den nyss utkläckta larven är till storleken mycket obetydlig och lätt att förbise. Till färgen är den blekt grågnm med svartbrunt hufvud samt föga öfver I mm. lång. Han för- flyttar sig redan då på det för mätarelarver karaktäristiska sättet. De kläckta äggen igenkännas därpå, att skalen äro glas- artade och genomskinliga. De späda larverna börja snart krypa uppåt, tills de anträffa någon knopp, hvars blad de se- dermera sönderbita och efter hand uppäta. Iakttagelser å äggen vid kläckningstiden, vanligen kort efter medio af maj, är en högst viktig sak, isynnerhet under härjningsår, då därigenom rätta tiden för första besprutningen kan fastställas, och borde sådana därför ske uti h\'arje om- råde, som har likartade klimatiska förhållanden. Att få denna sak till stånd i erforderlig omfattning, synes dock för närva- rande vara ogörligt, men ej så litet skulle dock kunna uträttas, om början gjordes vid trädgårds- och landtbruksskolorna, och isynnerhet om länsträdgårdsmästarna kunde förmås att taga den om hand och söka intressera folkskolelärarna därför. Be- sväret vid dylika undersökningar är så ringa, att ingen, som vistas hemma vid den tid, de böra företagas, kan undskylla sig med bristande tid därtill. \'id Anstalten komma under- sökningar att göras h varje år, då erforderligt material kan er- hållas, och resultatet att bekantgöras, ehuru detta naturligtvis ej kan blifva lika gällande för hela landet. De goda verkningarna af besprutning med kejsar- grönt. Då det synes, som om man ännu ej lyckats öfver- tyga besprutningens vedersakare om nyttan och nödvändig- heten af detta arbete, ifall fruktskördarna ej emellanåt skola uteblifva, till stor förlust för hela landet, torde det icke vara öfverflödigt, att åter till allmännare kännedom öfverlämna en del af de uttalanden, som, efter vunnen erfarenhet, gjorts af kompetenta personer rörande detta arbetes utförande och verkningar. Jag tager mig därför friheten att här relä- 12 ENIOMOI.OC.ISK TIDSKRIKT 1905. tera de skriftliga meddelanJen, som välvilligt ställts till förfo- gande, och gör då en början med en skrifvelse från inspektor C. Pettersson, Stafsund i Stockholms närhet, emedan den- samma är af sådan beskaffenhet, att den bör läsas af alla, som befatta sig med fruktodling. Han skrifver ungefärligen följande: »Jag anser, att det kanske har sin betydelse att omnämna trädens antal, trädgårdens läge samt dess skötsel. Trädgärden omfattar en areal af 1 tunnland, däraf 10 kappland lerjord och resten grusbacke. Mot väster är den skyddad af en lindallé (ej så bra, då det finns frostfjärilar). Vid mitt tillträde af inspektorsbefattningen 1887 funnos på nämnda areal 15 st. äpple- och päron, 2 bigarrå- och några plommonträd. V^åren 88 bortfröso 1 äppleträd och de två bigar- råträden, och borthöggos alla plommonträd. Under årens lopp har planterats, så att trädgården nu innehåller 114 äpple-, 7 päron- och 21 bärträd, de flesta bigarrån, samt buskar. Träd- gården gödslas årligen med 20 % fosforsyra, 37 % kali och kväfve i form af gödselvatten, då så anses behöfligt kalkas jorden. Träden besprutas, då mossa visar sig, med nysläckt kalk samt skrapas rena. I slutet af nittiotalet observerades de första frostfjäril- lar\'erna, och kunde då märkas, att ett och annat blad var uppätet. Masken ökades år efter år, utan att något vid- togs för att hämma densamma, h vilket synes af här angifna skörderesultat: år 1900 skördades 24 tunnor 18 kappor äpplen, ^1901 W.. tr, 1902 2 tr 6 kpr, 1903 12 kpr, men efter två års bekämpande lämnade trädgården 1904 en skörd af 40 tunnor och ö kappar äpplen. Bekämpandet år 1902. 1 juni månad började larverna uppäta bladen, men nedskakades på en pressenning och ka- stades sedan i varmt vatten. \'i dödade sålunda en stor mängd , af dem. Genom upprepade skakningar och maskarnas dödande räddades träden från att kalätas. På hösten limkransades alla träden efter alla konstens regler med lim från Sellbergs, och uppoffrade jag en timme, mellan kl. 7 — 8 hvarje kväll, för att se, om limmet v'ar tillförlitligt. Jag observerade ganska snart, att vid regn och disigt väder blef limmet glatt, så att honor lampa: I5KR,\TTEI.SK tim. T.ANDTnRUKSSTVRKl.SKN 1904. 13 öfvergingo detsamma, och satte då papphufvar öf\er limmet, som hindrade regnet att komma på detsamma; men trots denna försiktighet och uppfriskning af limmet märkte jag ändock ofta parning uppe i träden, och min tilltro till limmet rubbades. \'id sagda tid vimlade det i trädgården af flygande hanar, men honornas antal var då för mig okändt. Då det visat sig mycket svårare, att få se honor än hanar, beslöt jrg att söka på något sätt upptäcka dem, h vilket lyckades på följande sätt. Kring stammen på ett trettioårigt äppleträd göt jag en form af lera, som fick torka. I den därpå bildade rännan, som ovillkorligen af honorna måste öfverskridas, då de skulle gå upp i trädet, lades osläckt kalk, och vid den sagda kväll rådande fuktiga väderleken släcktes kalken så småningom. Döm om min förvåning, då jag i sagda kalk plockade 105 st. honor, som lågo på rygg i den under släckning varande kalken. Ehuru jag vidtog alla försiktighetsmått, fann jag, som nämndt är, såväl honor som hanar ofvanför limkransarna. Jag kom då ihåg en gammal sägen, att hanen tar honan på ryggen(?) och uppfl3^ger i trädet. Jag ägnade däråt mycken uppmärksamhet, men kunde icke få den bekräftad. Finnes ej stöd för ett sådant påstående, tillgår förflyttningen på annat sätt. Ett par kvällar märkte jag hanar, som syntes flyga med släp efter sig. Jag kom då att tänka: kan en kraftig hane para sig på marken med en mindre hona och under parningstiden uppflyga i ett träd. Detta var något, som jag tyckte mig märka, men vågar ej påstå att det är riktigt. Jag har nu anfört, hvad som åtgjordes 1902 till frostfjärilns be- kämpande, men ehuru det medförde stor kostnad och mycket arbete, blef resultatet dåligt. Bekämpandet 1903. På våren, då det blef varma dagar, och fruktknopparna började svälla, framkommo äfven löf- maskarna och anställde förödande härjningar; men bredvid och under träden funno de undertecknad, försedd med en ny- köpt successpruta, en 12 liters hink fylld med vatten, hvari upplösts 6 gram kejsargrönt och 12 gram nysläckt kalk. Masken åt, och jag sprutade (dagligen om så behöfdes) till medio af juli månad, då det visade sig, att alla träd stodo gröna, och jag skördade 1 2 kappar äpplen på hösten. I gårdens trädgård 14 KNTO.MOI.OGISK IIUSKRIIT 1905. med minst 1,000 fruktträd fanns icke ett löf den 14 juni, men där sprutades ej heller. På hösten vidtogs ingen annan åt- gärd med träden, än att på de större sattes halmband, som tjärades. \'id skymningen fanns många hanar i trädgården, men då jag kl. 7 på kvällen säg- efter, kunde ingen upptäckas. Jag drog då den viktiga slutsatsen, att här fanns inga honor, och friarna hafva kommit från längre bort belägna härdar. M^xken förebråelse fick jag uppbära af grannarna, då jag började bespruta med grönt, jag skulle döda träden m. m. i oändlighet. Att icke på något område fara förefinnes, är all- deles säkert, och allra minst att träden dödas. I medio af juni, då för tillfället det från Anstalten erhållna kejsargröna tagit slut, och nytt sådant ej på några dagar kunde därifrån erhållas, kastade sig masken på ett alexanderträd och började kaläta detsamma. Jag köpte då i färghandeln \4 kg grönt och lagade till en stark sats, kanske allt för stark, och be- sprutade trädet därmed. Efter några dagar blefvo alla blad bruna, och efter en tid föllo de af, men i år, 1904, har detta träd burit rikligt med frukt och har ej besvärats af mask samt ser friskt ut. Bekämpandet 1904. Den 24 april, då knopparna på astrakanträden började svälla, besprutades dessa med ^2 gm grönt och 1 gm kalk till hvarje liter vatten. Arbetet fortsattes i den mån de olika sorternas knoppar började svälla. \'id denna besprutning har jag kommit till insikt om, att den icke bör företagas för tidigt, utan låt knopparna svälla duk- tigt förut, ty dess bättre verkan gör den. Den andra besprutningen med samma blandning företogs, då träden blommat ut. Denna och sista besprutningen för året anser jag ej böra uppskjutas tills alla blommorna affallit, ty då är en del kart för stor (?). Huruvida det inverkar menligt att bespruta, då träden stå i full blom, vill jag ej yttra mig om. Ett rosenhägerträd blommade mycket sent här, och af oförklarlig anledning angreps det under blomningen af maskar, som just förut kalätit några närstående björkar. Trä- det hade besprutats en tid förut, men det var ej annat att göra, än att åter bespruta detsamma, fast det stod i full blom, och ändock lämnade det mvcken och vacker frukt. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LAM) HJKUKSSTYKKLSKN 1904. I 5 1 höst har jag icke upptäckt någon fjärilhona, men en och annan hane från närliggande parkträd. Någon annan åt- i^järd än påsättande af tjärade halmband vidtages icke i höst. Olägenheter af besprutning. Det har både talats och skrifvits m^^cket om, att småfåglar skulle dö efter förtärandet af masken, som ätit kejsargrönt. Ehuru jag begagnat kejsargrönt till besprutning af träd de två sista åren, har jag ej förmärkt något sådant, utan har som vanligt funnits fåglar i trädgården och ungar i hålkarna. Ett hackspettpar bodde i år i ett surbärträd, och drog flitigt till ungarna. Honan tog sina maskar i den besprutade träd- gården, och hanen i en kaläten björkhage. I medeltal åter- kommo de med näbbarna fulla af mask hvar 7:de minut, och kunde vi på ungarnas kvitter höra, att de mådde bra. Den 29 juli utflögo de ur boet vid full vigör. I gårdens stora trädgård öfvervintrade sex bisamhällen, och då där i år ej fanns någon äppleblomma, fick jag hela sommaren bisamlingen hit, hvarigenom min trädgård formligen öfv^ersållades med bin. Någon skada eller något dödt bi hafva vi icke sett, och hafva bien svärmat ordentligt och mått väl. Däremot har korkrost förekommit på Arvids- och Läderrenettäpplen, och om kej- sargrönt varit ensamt orsaken därtill, vill jag låta vara osagdt. Jag har talat vid trädgårdsägare, som icke användt någon be- sprutning, men ändock haft rost på sina äpplen, hvilken de ansett härröra från den intensiva torkan i juli. Fördelen af besprutning behöfver jag icke vidare orda om, då den är så påtaglig, att den talar för sig själf. Gläd- jande att nämna, lyckades min vackra trädgård i somras öf- verbevisa de argaste motståndarna till besprutningen. Till våren hoppas jag få höra sprutornas rassel i hvarje trädgård här på orten. Stafsund den 16 november 1904. C. Pettersson.) Herr Pettersson har haft vänligheten sända närstående foto- grafi öfver äppleträd, som blifvit behandlade med kejsargrönt, och är för jämförelses skull en annan afbildning bifogad, för att visa skillnaden mellan besprutade och obesprutade träd. Den senare är från Lyckas gård i Jönköpings län. Handelsträdgårdsmästaren Frans Johansson, Stensborgs i6 ENTOMOLOGISK IIOSKRIIT 1905. trädskolor, \'ästerås, meddelar, att härjningen hos honom så godt som upphört, emedan besprutning med kejsargrönt flitigt användts. Några enstaka träd, dömda att borttagas, hafva ibland försummats, och därför äfven i år delvis skadats af frostfjärilarna. Det har emellertid varit ett sant nöje att se fruktträden fria från ohyra. Applevecklaren har varit högst sälls3'nt och nästan h varje äpple fritt. Försommarens torka I \MI'.\-. IIKKÄrn.l.Sl. iri.I, r.AXDIBRUkSSrVRKI.SFN 1904. 17 hindrade fruktens utveckling, så att de llesta frukter uppnådde endast half storlek. Från skolläraren Xii.s HAi.i.srKN i (Jfverselö, Söderman- lands län. erhölls en skrifvelse, hvilken jag äfven tager mig friheten här anföra i förkortad form, emedan den kan vara af intresse för litet hvar. Efter hvad man redan i fjol höst kunde förutspå med sttir visshet, kom insckthärjning äfven i år öfver de st()rre Fig. 3. < )l)espriila(le träd vid Lyckas J^ard dcii 21 juiii l n.KrKSS I VKKI.SKN 1904. 19 ira nästan böjd att tro, det barrskogen med sina kraftiga Igor verkar hindrande för frostfjäriln, under det att lindar -h andra löftrcäd befordra dess utbredning.') Det senare är g säker på, men det förra behcifver nog undersökas närmare r att ledas i bevis. Där man har godt om stora lindar kring iiadgården, måste man hålla (igonen öppna, om man ej vill släppa fienden lös. 1 min trädgård limmades ungefär hälften af träden \^>0^ med lim från .Svknsuns fröhandel, hvilket ju ej erhållit de allra bästa vitsorden, men som jag tror nog kan skötas så, att det liimnar effektivt resultat. Jag fångade ganska många fjärilar, men måtte ej hafva skött mina kransar riktigt, ty när \'åren kom, och kläckningen inträffade, visade sig ej flera larver på de träd, som ej åsatts kransar, än på dem, som kransats. De förekommo lyckligt nog till tämligen ringa antal och ströko till stor del med för en besprutning, företagen i bladsprick- ningen. I höst har jag åter haft kransar på mina allra flesta träd, med resultat, att i flertalet fångats ett tämligen stort an- tal fjärilar, öfvervägande hanar. Nästan alla träden hafva i '^nmmar burit rik fruktskörd. I 'tom mina limkransar och Tynnelsö trädgårds tjärkran- sar finnes mig veterligt icke den minsta anordning mot frost- fjäriln för nästa år på hela ön. Få se om detta blir bättre för trädgårdarna eller för ohyran. Af ännu större intresse :r att erfara, om traditionen rörande treårshärjning skall visa sig äga någon grund, eller om fjäriln skall visa sig nog kraf- tig och oblyg att uppträda äfven fjärde året. Blifva förhål- ;ndena gynnsamma och parasiterna ej alltför ödeläggande, kommer han väl ej att frivilligt draga sig tillbaka, hvarför jag antar, att både kransar med godt lim, god eftersyn och besprutningar, verkställda i rätt tid, ej äro så alldeles obe- h'iniga.» Besprutningen och småfåglarna. Denna fråga har ■'.en i år benirts af författare till uppsatser i tidningarna, och man har sökt framställa besprutningen såsom synnerligen far- ' j: för de småfåglar, som bo och vistas i trädgårdarna. '.) Anm. En kvarts mil blir nog en väl lång promenad fiJr de ving- a honorna ati tillryggalägga krypande pä marken eller simmande på vattnet. •20 KNTOMiil < ii,|>k llliSkKlil IV05. Några verkliga bevis hafva dock ej framdragits, utan har man refererat till hörsagor eller framkommit med blotta förmodan- den, som ej kunnat på något sätt styrkas. För att få något mera ljus i saken utfärdades från Anstalten uppmaningar, dels skriftligen och dels i tidningar, till hvar och en, som funnit döda fåglar i grannskapet, där besprutning ägt rum, att med- dela detta. Det är nu tre år, hvarunder hundratals kilo kej- sargrönt användts till besprutningar, och ännu har intet säkert bevis på dess skadlighet för fåglar hit inkommit, hvilket borde verka lugnande på hvar och en, som af en eller annan orsak varit rädd för giftets begagnande. 1 medio af maj träffades en död stare på vägen helt nära Anstalten, men besprutning ägde ej rum före den 21, alltså kunde ej denna fågel vara förgiftad af kejsargrönt. Den 8 juni hittades en annan på en låg gräsplan nära sjön. Ledsamt nog blef den ej inlämnad, utan kastad i vattnet. Jag kan dock ej antaga, att han blifvit förgiftad af det gröna färgäm- net, emedan fjärillarverna då ännu voro för små att vara mat- nyttiga för en så pass stor fågel, och besprutning andra gången äfven skett endast å de små fruktträden i trädgården, där fåglar högst sällan syntes till, och ej å ekar eller andra större träd eller gräsvallar, där de nästan alltid uppehöllo sig för att söka föda. Regn afsköljde giftet strax efter andra be- sprutningen. Den 12 augusti, nära två månader efter sista besprutningen, upphittades en trädgårdssångare, efter hvad man tycktes finna dödad genom yttre orsak, och ej förgiftad, ty då funnos icke några förgiftade larver kvar. Kand. Cari. Dahi. omnämner, att i trädgårdarna på Kinnekulle, oaktadt rätt sena besprutningar där företogos förra året, ingen minskning i det synnerligen rika fågellifvet kunde iakttagas, och att ej heller några döda fåglar hittades. Att intet bekant fall af fågel förgiftning förekommit i trakten för- säkras af C. W. Bengts.sox, Mellerud, Länsträdgårdsmästarne J. A. Jonsson, \'arberg, G. A. Gustafsson^ Bro, Borlänge, X. A. Linoblad, Laholm, A. Rundgren, Borås, O. Bergström, Nyköping, Verner Jonson, Gamla Lödöse, C. Ekenstam, Stens- hufvud, Kivik. Denne anser kattorna vara de största ni- dingar mot fåglarna man kan tänka sig, och borde de ej få i.\Mi'A; hekatiki.se ni 1. i..\Ni>rnRrKssivKi:i.si;N 1904. ::i gå lösa under sommaren. Trädgårdsmästaren X. G. Hanssun, Hakunge, Brottb>-, har ej sett någon förgiftning af småfåglar efter besprutning, oaktadt denna ägde rum så sent som den s juni. Ungstararna började plocka larver i träden redan 5 dagar därefter, men ingen hittades död. \'id besprutning i rätt tid, torde faran vara ingen. F. d. länsträdgärdsmästaren H. Pettersson i \'exiö vill framhålla kejsargrönt som det kraftigaste medlet mot de flesta skadeinsekter, om det rätt begagnas, samt dess oskadlighet för insektätande fåglar. Trädgårdsmästaren Joh. Liija, Österås, Ekerö, skrifver att besprutningen med kejsargrönt varit till belåtenhet. Mot krusbärsmask användes 70—75 gm till 100 liter vatten, utan att buskarna skadades däraf, men larverna voro efter 3 — 4 dagar dödade och lågo på marken. »\ld genomseende af härvarande hålkar, 50 — 6(3 st., har, / likhet med föregående aren, dä ingen besprutning skett, anträffats två gamla fåglar och tre ungar döda samt några öfvergifna ägg och 5 hål kar ■ -bebodda. I en hålk, uppsatt i ett besprutadt päronträd, häckade ett tlugsnapparepar och syntes ej vara det minsta besv^äradt af giftets närvaro. Bisamhällena hafva i år varit starkare och mer lif\'ade ,at svärma än under de fyra föregående åren.- — Ej heller skogsplantören G. F. Lanihkx, Fiholmsvik, Strömsholm, har funnit bien taga skada genom besprutningen, »hvilket ej kan vara fallet, då arbetet företages före eller efter blomningen». Bisamhällena här vid Anstalten hafva ej heller lidit af be- sprutningen med kejsargrönt, eftersom de svärmat ovanligt tlitigt i år. Trädgårdsmästaren J. F. Ehmjkrc, Ekhamra, .Södertelje, vill på det högsta protestera emot, att småfåglarna blifva för- giftade genom trädens besprutning med kejsargrönt, dä hans -rfarenhet är, att besprutningen \-erkar blott för det ändamål hvartill den är ärnad, nämligen utrotandet af frostfjäriln, men att den förgiftar småfåglar är osanning, tillkommen af någon, som icke har lust att erkänna vätskans goda egenskaper för utrotning af skadeinsekter. Jag har nu enligt anvisning an- vändt besprutning i två år och haft glädjen segra öfver dessa 22 KMOMOI.OC.ISK lID.sKRII I' 1905. glupska maskar. Förlidet år stodo fruktträden här gröna och friska, och en del bar god skörd, i år äro träden fulla af frukt (både vinter- och sommarfrukt), så att de digna under bördan >'. Frukten har sedan besprutningen infördes ej varit maskäten. >Här har småfågelstammen ökats år efter år, och nu är det fullt af småfåglar af alla vanliga sorter, hvarför de, som sä- ga, att sådana dö af besprutning, \'ilseleda allmänheten rriran- de ett säkert medel.' Jägmästaren O. G. N(iRi:\ik, Arvika, har aldrig sett nå- gon skada på trädens löf eller eljest af besprutning med kej- sargrönt. Detta medel tycker jag är både så billigt och lätt att använda, att jag är fullt belåten med detsamma och har alls ingen åtrå efter nya. dyrare och mer inveckladt beredda för- göringsvätskor. > Länsträdgårdsmästaren (hr. F. Mohr i Linköping anser fåglars förgiftning genom besprutningen som humbug, såvida arbetet sker som sig bör, samt att medlet är det enklaste och bästa mot frostfjärillar\er. Alla fruktskötare under hans led- ning skola förses med sprutor nästa är. Direktör J. Jonsson, Gripsholm, skrifver rörande nu före- liggande fråga: Med anledning af de farhågor, som från djurskyddsvänligt håll uttalats, att fruktträdens besprutning med kejsargrönt skulle verka förödande på småfåglarna, \ill jag härmed förklara, att jag med stor uppmärksamhet akt- gifvit på, om något dylikt förhållande skulle existera, men hvarken jag eller mina biträden och arbetare hafva märkt nå- gon död fågel på det S3'nnerligen stora område, som frukt- trädgården upptager och ej heller i kringliggande trakt. Detta är enligt min tanke anmärkningsvärdt, då Gripsholmstrakten lämnar särdeles lämpliga häckplatser för småfåglar. Också vimlar vår fruktträdgård af sådana, hvilka jag ej märkt lida någon minskning under de tre år besprutning utförts. Som härvarande fruktträd, trots sin ungdom, \'isa en \'äxtlighet och en fruktsättning, som är mycket glädjande, för hvilket goda förhållande jag med största säkerhet har de verkställda be- sprutningarna att tacka, kan jag ej hnna annat än, att så länge ej säkra bevis finnas för småfåglarnas förgiftande genom be- sprutningen, det ej är rådligt att afstå från densamma. l.AM1".\: lU.kÄl TKl.Sl. III.l. I. \N'I> IIIKIKSM VKl,l.Si:\ HjO^. 2} Skogsplantitren G. F. Lamhkn, Strömsholm, omnämner, .:t hos honom finnas sädesärlor, flugsnappare, rödstjärtar och wädgårdssångare, som varit vid lif, och hcinsen hafva plockat larver under träden och mått väl. I.ar\erna voro mycket små vid besprutningen och undgingo därför delvis fåglarnas upp- märksamhet. Redan ftir 6 å 7 år sedan inkom frostfjäriln i trädgården, och de första åren nedskakades larverna på lakan och dödades. Skadedjuren ökades dock ända tills linming 'ch besprutning infördes, och nu stå träden — med undan- lag af 4, som icke tålde en andra besprutning — synner- ligen frodiga och gifva godt hopp om god skörd. Jag är -iärför mycken tack skyldig för de råd jag fått rörande ska- dedjurens utrotande och kommer äfven att i höst limma trä- den, för hvilket jag har stort förtroende, om limmet skötes väl. Ekarna i närheten af trädgården limmades direkte på barken, utan att denna skadades därigenom. Länsträdgårdsmästaren G. Lindkn, Linköping, har ej fun- nit någon fågel, som kunnat anses dött af förgiftning efter besprutning, men har tänkt på, att om så kn/i ske genom en senare besprutning, fallet kan bli likadant vid vinterbesprut- ning, om blottade ägg af frostfjäriln m. fl. samt puppor, göm- da i barkspringor, blifva förgiftade. \'i veta ju, att våra me- sar äro under vintern ifriga att söka efter dylik fångst. Då någon gång i tidskrifter eller tidningar anföres, att besprutning med kejsargrönt medför fara för bin och fåglar, • 'Ch man stöder detta påstående på uppsatser i amerikanska .-krifter, vill jag omnämna, hvad en författare, E. P. Sandstkn, i Wisconsins försöksstations Bulletin X:o 1 1<) har för åsikt om saken. Han skrifver nämligen: »Hvad faran för bin och fåglar genom blommornas besprutning beträffar, är denna mer inbillad än verklig. > Häraf framgår, att man äfven i Förenta Staterna, åtminstone ej enstämmigt, beskyller sprutningen för att döda fåglarna och därigenom minska deras antal, och om det vore annorlunda, skulle nog medlet där ej så allmänt brukas, ^-om nu är fallet. Se vidare inspektor C. Pkttkkssons med- delande. »Många här på orten tro, att fåglar förgiftas, ungarna isynnerhet, till följd af besprutningen, men ingen har mig veterligt kunnat bevisa detta. Faktum är emellertid, att på den plats jag arbetar, småfåglarnas antal alldeles ofantligt af- tagit sedan besprutningen började. Skillnaden är så stor, alt äfven den minst intresserade har märkt det. Förgiftning be- höfver därför ej vara orsaken. Det skulle möjligen kunna bero på, att fåglarna till följd af besprutningarna lida brist på föda och llyttat till andra trakter. Jag saknar dem emellertid och är besluten att i vinter uppsätta en mängd hålkar för att i någon mån befordra de kära vännernas återkomst (Fk. Johansson, \'ästerås).» Jag har ansett mig ej nka underlåta att här något ut- förligare redogöra för de meddelanden, som lämnats af för- ståndiga och praktiska personer, för att i någon mån lugna dem, som genom tidningsartiklar eller hörsagor blifvit upp- skrämda rörande användandet af det giftiga kejsargröna mot skadeinsekter. Emellertid vill jag ännu än gång framhålla, att man bör undvika att begagna det mot andra än bladätan- de insekter eller larver, eller vid olämplig tid, t. ex. under blom- ningen eller då karten är halfvuxen, och ständigt bemöda sig att bespruta i tid, medan larverna ännu äro för små att kun- na utgöra passande föda åt småfåglarna, att ej använda för stark vätska, hvarigenom blad och späda skott kunna taga skada, och ej underlåta, att i vätskan blanda något kalk, helst så nysläckt man kan komma öfver. En besprutning på knopparna, äfven då de börja slå ut •små blad, förgiftar blott de delar, som vid arbetet äro åtkom- liga, men icke dem, som' sedan framkomma, eller de bladdelar, som utvuxit efter besprutningen. En andra besprutning blir därför oftast . nödvändig. För blomknopparna torde den tidi- gare besprutningen verka på så sätt, att den hindrar många larver från att bita sönder dem eller att intränga och förstöra blomdelarna. Under vanliga år torde dock knappast mer än en besprut- ning behöfvas, och bör denna ske just då knopparna öppna sig. \'ill man spruta en gång till, bör den andra vidtagas just när blombladen affallit, då den äfven kan göra nytta mot äpplemasken. Flera besprutningar behöfvas blott, om härjning utbrutit, eller ifall några sommarlarver skulle visa sig talrika, hvilket dock blott sällan plägar förekomma. t.AMPA-. r.KKÄlTF.I.SK III. I, I. AN H | i;kI'K.>M VK i:i.SK\ |(;04. 2j Besprutningen åtföljande olägenheter. Utom det .lU fåglar och bin skulle dö efler bespiulning med kejsargnint, jfter livad en del personer velat pästå, hafva andra t)lägenhe- ter framhållits, som kunna vara mer beaktansvärda, då de stödas på erfarenhet i vissa fall. Hit hör, att en del träd- sorter, synnerligast som plantor, ej tåla en vätska, innehållan- de ett hälft gram grönt på en liter vatten. Några tler med- delanden härom, än de nedan anförda, hafva dock dess bättre ej i år atliörts. Det ena är från skogsplantör G. F. Lanthkn, som besprutade några få träd två gånger, nämligen först då blombladen affallit och karten började framträda samt andra fången fem — åtta dagar därefter, med en vätska, bestående af en tesked grönt till ett ämbar vatten samt kalk, som legat släckt i 10 år, och något kopparxitriol. Om några dagar vi- sade sig bruna fläckar på bladen, och efter hand torkade nästan alla och afföllo. Nya skott uppstodo dock och hngo blad. Kn del kart blef kvar och utvecklades någorlunda, men de flesta föllo ned. De träd, som mest skadades, voro Ross- vik och Gravensteiner. Den andra besprutningen kom an- tingen för nära den första-) eller var det oriktigt, att den ut- fördes på morgonen vid starkt solsken. Samma träd hade de förra åren liksom nu tålt cii besprutning. I grannträdgår- den, där intet medel användts, kalåtos en del träd totalt; där löfven ej afätits fullständigt, har frukt erhållits. \'id Anstalten sprutades de unga träden i två repriser, nämligen första gången just då äggen började kläckas. Se- dermera sprutades, då karten börjat tillvä.xa, emedan lar\er funnos kvar. Ett regn kom kort efter och sköljde bort en del af giftet, men larvangreppet blef obetydligt och orsakade ingen skada. En föregående kall sommar blefvo äpplena obe- tydligt utbildade och sönderspruckna å de t\å här xäxande ribstonträden, och man hyste farhågor för, att det kejsargröna kunnat vara orsaken därtill, eftersom man läst så i tidningar- na. I år besprutades ändock såväl Ribston- som Oranieträden två gånger, och ej den ringaste skada kunde ä äpplena IVir- märkas. Alltså kunde det ju näppeligen vara besprutningen, "■ Regn hade ci fallit mellan häda Ifcspruiningarnr. 26 KN iOMr)i.c»(;isK iii»kiri;KLKssi vRi i.si;n 1904. 27 växtlii^het, äro mer känsliga för beröringen med kopparoxider eller arsenikhaltiga ämnen än andra. Men detta kan ej i någon högre grad nedsätta dessa ämnens värde såsom insektdcidande medel, utan blott mana till någon försiktighet vid användandet. 1 fråga om iimtåligare träd och unga plantor b()ra alltså kända regler efterfiiljas, t. ex. att begagna en svagare \atska, att ej taga för litet kalk därtill, att ej spruta \-id solsken eller med korta mellanrum om xäderleken är torr, och slutligen att tillse, att vätskan under arbetet hålles i ständig rörelse, så att bot- teninnehållet i kärlet ej blir flera gånger starkare än det öfriga. Hvad unga plantor i trädskolan beträffar, torde deras besprut- ning med gift blott mer sällan ifrågakomma, då larvangrepp på dem vanligen äro så beskaffade, att skadedjuren lätt nog kunna bortskaffas på annat sätt. Hotas de däremot af undergång i följd af kalätning, blir det ju alltid en vinst för ett kommande år, att döda larverna om ock någon skada skulle därigenom tillfogas plantorna för tillfället. En kalätning kan i alla fall, helst om den upprepas, blifva till större skada än giftet. Undersökningar af rönnbär. För att få kännedom om, huruvida de i år ymnigt förkommande rönnbären innehöllo larver i sådan mängd, att man kunde ha anledning befara, att äpplena nästa år skulle i högre grad angripas af sådana, ifall bären kommo att felslå, utfärdades uppmaning till trädgårds- innehafvare att sända bärprof för undersökning. .Som vanligt hfirsammades uppmaningen af ett jämförelsevis ringa antal personer, och endast af elfva af de öfver trettio länsträdgårds- mästarne, som väl borde \'ara mest intresserade af en sådan sak. Oaktadt meddelandena därigenom äro alltför få för att lämna en säker öfverblick af skadedjurets utbredning m. m., anser jag mig dock böra i korthet anföra resultatet af under- sökningarna. Stockholms län. (Jmkring Anstalten växa mänga rönnar, - soN i början af december voro bären något skadade, men, som de varit frusna och därefter blifxit mycket lösa och mosiga, för- svårades undersökningen bet\'dligt. Ett par parasit-kokonger anträffades i larvgångar. Värmlands län. Bären ganska mycket angripna af mal- larver och äfven af stekellarver enligt prof från O. G. Nokhälk. Dalsland. Bären mycket skadade. (Prof från W. J<«\-. i\. Gamla Lödöse). Älfsborgs läns södra del. Lika som föregående. Hallands län, södra delen, skadade, enligt prof från X. A. LixnBi AU, Laholm. Norra delen, genom J. A. Johansson, \'arberg, mycket skadade. Jönköpings län, Hvetlanda, två prof, högst obetydligt skadade. iJ. ( i.dkkstko.m). Kronobergs län. Bären något skadade. (Pettersson, \'exiö). Östergötland. Från en hagmark, obetydligt skadade bär. iMoHR). Flera gånger hafva larver anträffats i rönnbär (Lim»kn). •Sådana obetydligt skadade från Adelsnäs hemfördes af assi- stenten, men oxelbären voro däremot så tillvida angripna, att nästan hvartannat bär hade fröen urätna af hvita stekellarver af okänd art. Malmöhus län. Bär fråi Akarp voro blott obetydligt an- gripna (K)Ki.i-sst)N). Från Kivikstrakten, Kristianstads län, voro bären rätt betydligt angripna (Ekknsian(). I \Mi\\; i!i:R,\rTi:i.sr; tit.i, T..\\nii!KrKssivRi.i.si;\ i(>o4- -') Hälsingland, Harmanger i X. (). delen af landskapet, rrof från skolliiraren M. Bkkc.man visade högst få angripna bär. Bären frusna och svåra att undersöka. Angripna äpplen. Fast rönnbären voro så talrika, att kvistarna knappast kunde bära upp dem, hafva mallarver visat sig i äpplen på flera ställen såsom på Dalsland (\'. Jonsson), Stenshufvud, Kixik i Kristianstads län (I£kk.nstam), där äpple- träden växa i skogsmark, och rönnar äro allmänna. Af på •Stockholms torg saluhållna äpplen öfverlämnades af artisten A. Ekbi.om ett par, som voro mycket angripna, men i gån- garna hittades blott ett par hvita parasitkokonger (december). Från Torpunga i \'ästmanland hemförde assistenten ett mycket angripet äpple, och utkröpo därifrån fem mallarver, men dessa spunno ej in sig och voro försenade, af hvad orsak kunde då ej utrönas (november). Förvaring af larver och puppor under \'intern. Under föregående vinter insattes larver och puppor, som befunno sig i jorden uti krukor, i en större bur af järntrådsnät, h\'ilken fick stå ute under alla väder ända till våren. Det hade näm- ligen visat sig vara nästan omöjligt att förvara sädana lef- vande under tak, äfven om det skedde i kallrum, emedan de angrepos af mögel. Resultatet af det sist använda förvarings- sättet syntes blifva bättre, åtminstone hvad stekellarver be- träffar, ty rätt många sådana blefvo puppor och slutligen full- bildade insekter. \'anliga blomkrukor med hål i botten, hvari- genom öfverilödigt vatten kan bortrinna, torde vara de lämpligaste förvaringskärlen. Man måste dock se till, att regn- eller snö- vatten, som samlas ofvanpå den kälade jorden, aflägsnas, på det att is ej skall bildas och spränga sönder kärlen. Undertecknad har jämte vid Anstalten föi-ekommande andra göromål, som nämndt är, utffJrt omständliga undersfik- ningar af rönnbär från alla platser, hvarifrån material insändts, 30 tN rO.MDl.ofilSK JinSKKIl 1 \>JO^. samt tillvaratagit de i bären torekommande insektlar\erna, för att om möjligt få utrönt deras art och förhållande till odlad frukt. Det ganska rikhaltiga materialet öfvervintrar nu ute i fria luften uti kärl och burar. Assistenten har biträdt vid förekommande arbeten, före- tagit de flesta tjänsteresorna, hållit föredrag om skadeinsekter, där så önskats, samt genomgått mindre kurser i praktisk entomologi vid trädgårdsskolorna å Landtbruksakademiens Experimentalfält, Bergiilund och Rosendal. Dessutom har han bland annat fortsatt bestämmandet och ordnandet af Anstaltens stekelsamling samt gjort förberedande insamlingar och studier af våra bladlöss, hvilka i ekonomiskt hänseende särdeles viktiga insekter hittills varit alltför mycket försummade af svenska entomologer. .Såsom biträde under den brådaste tiden af sommaren har studeranden Pkk Gki.if.r varit anställd. Anstaltens vaktmästare har, då tiden tillåtit, utRirt be- sprutningar i några grannträdgärdar. Utplantering af träd och buskar kunde ske endast i mycket liten skala, emedan området numera är nästan fullplanteradt. .Som vanligt hafva uppdragits nästan alla våra odlade gagn- växter, för att ej sakna föda på nära håll åt de larver, som insamlats på stället eller under resorna samt sådana, som in- sändts för undersökningar. Flera arter hafva visserligen förut blifvit uppfödda, iakttagna och beskrifna, men sådant måste upprepas, dels för kontroll och dels för iakkttagelser under olika förhållanden. Utförligare redogörelse härför kommer att efterhand offent- liggöras. Liksom föregående år äro nästan alla öfvervintrande för- söksinsekter i sina kärl utställda under bar himmel, utsatta för alla väder, hvilket, som nämdt är, synes hafva ett godt in- flytande på deras lif och utveckling. Endast några folkskolor hafva under året begärt och er- hållit mindre insektsamlingar för undervisningen. Årsberättelsen för 1903 äfvensom »Uppsatser i praktisk entomologi» hafva utdelats kostnadsfritt till flera personer, som däraf kunnat draga nvtta. I.AMPA: BKKÄI IKI.SK lll.l. I. \NI > 1 i:Kl-KSS I VRl- I.SIsN 1904. ^^ I Antalet bescik tVir erhållande af upplysningar har uppgått till 60, dessutom hafva två tyska vetenskapsmän hedrat An- stalten genom sin närvaro. Af kejsargrcint har hiirstädes utlämnats 82 kg., det mesta i mindre poster, samt dessutom genom firman G. .S.io- STF.nT 6i T: i i Göteborg _'54,5 kgm. Hur mycket som genom färg- handlare hlifvit såldt, är icke bekant. Förlidet år utlämnades från anstalten '2b5,b och från G. Sjo.srKDx blott 59 kg. Bemyndigande att använda detta giftiga ämne mot in- sekter har härifrån lämnats till '226 personer under år 1904, hvarigenom deras antal, som äga författningsenligt tillstånd, numera uppgår till 10l'8. Något olycksfall, förorsakadt genom ovarsamt handhafvande af giftämnet har. som var att vänta, • athörts. ICnligt diariet hafva skrifvelsernas antal under året uppgått till 713, hvilket visserligen är mindre än för de två nästföre- gående åren, men skillnaden är mer skenbar än verklig, emedan -krifvelserna om bemyndigande i de flesta fall blif\-a två från hvarje sökande, och båda förut intagits i diariet under särskilda nummer, men i år med endast ett. Många skrifvelser hafva åtföljts af prof på insekter och begäran om upplysningar om dessas namn samt medel mot dem. Äf\'en skogsinsekter och parasitsvampar hafva utgjort föremål för förfrågningar, som besvarats så godt ske kunnat. Telefonbuden haf\'a varit många, men endast undantagsvis bokförts. Af den förlidet år till allmänhetens tjiinst utgifna »\^åra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter har trjxkts ' en tredje genomsedd upplaga. Flera uppsatser om skadeinsekter hafva Uimnats till all- männa tidningar, såväl af assistenten som undertecknad. Bland gåfvor till anstalten må här med tacksamhet om- nämnas : Entomologiska Föreningen: Tillräckligt antal af Tppsatser 1 praktisk entomologi för byten med institutioner och enskilda. Direktör O. .SrjKR\(jiisT: .Stockholms läns kalender. 1903. kedaktfir G. B' a in: »\'iola;'. Direktör G. Lim>: Trädgården» samt diverse försöksplantor. 32 i;ntomoi,0(;isk iii>skuii i 1905. Konservator 11. MiiiiARDr, Helsingborg, stud. IC. Mjoiikrc och HiH.r Romn; Insekter. J^egementsUikaren d:r L. 'Ir \i \ km 11,1, IJmea: Småfjärilar från nordliga lokaler, l^rofessor Y. S.iosiKin : Sveriges Statskalender för 1903 m. m. Undertecknad: Böcker m. m. Direktör K. Lini>c.ri.n: En bok om Löfskogsnunnan i X. Amerika m. m. Herr Eiokn Joh.ansson, Dannemora: en Dödskallefjäril. Dessutom hafva flera personer Vcälvilligt siindt fcirsöks- material. Fcir Kiksmusei entomologiska afdelning har afsatts id- skilliga preparerade småfjärilar, bland hvilka många blifvit in- samlade eller utkliickta \-id Anstalten. Tjänstemännens resor. Undertecknad har gjort tvä kortare resor i tjänsteärender samt en af mer privat natur, hvartill ej söktes förordnande. 1. Till Oscarshöjd vid Flöda järnvägsstation i Al fsborgs län, på grund af rekvisition från major Cl.aks Grii.i.. Insekt- larver förekommo såväl å nämnda villas område som i träd- gårdarna i grannskapet, och man önskade erhålla upplysningar och råd för deras utrotande. Resan anträddes den 20 juni under vackert och varmt väder, hvilket dock snart slog om till regnbyar och lägre temperatur, hvarigenom undersökningarna ganska mycket hin- drades. Egendomen utgöres af omkring 6 h:ar jord och är, som namnet antyder, belägen mycket högt samt skiljes från det ungefär lika belägna Flöda gods endast genom en smal och mycket djup dalgång. Hela området består af gårdsplan, träd- gård och park, den senare bevuxen med höga björkar, ekar. almar m. fl. träd. hvilka nu \-oro nästan kala, synnerligast nedtill, genom fjärillarvers angrepp. Frostfjärillarver syntes nu ej till, emedan de redan begifvit sig till jorden för att där I.AMPA: BERÄl lEl.Si; Ull. I.AND IBRUKSS I VK I l.sl.N I904. J3 .:ä i puppa; men af lindiniitarens larver voro ännu tusentals kvar förnämligast å de nedersta grenarna. Några utmärkt \ackra hängbjtirkar å gårdsplanen voro särdeles illa åtgångna. Resprutning med kejsargrönt hade nog här gjort god verkan 'Ch lätt kunnat utföras, i anseende därtill, att blott högst la larver klättrat högre upp i de stora träden. Detta arbete påbörjades äfven under mitt uppehåll på stället, men kom nu för sent att skydda löfskruden; då likväl larverna ännu voro kvar i träden, var det antagligt, att besprutningen skulle döda många af dem till n3'tta för kommande år. Xågra fruktträd i dvärgform voro alldeles kalätna, helt säkert genom frostfjärillarver. Andra skadeinsekter syntes ännu ej i nämnvärd grad hafva gjort sig påminda. Äfven vid Flöda saknades ej bevis för besprutningars joda verkan, ty af tvenne trädgårdar, som skildes blott genom uppkörsvägen till Oscarshöjd, var den ena besprutad, den andra icke. I den förra stodo träden vackert gröna, men i den senare voro de kalätna och liksom brunbrända. Stararna hade infunnit sig på platsen i stor mängd och hindrades ej af regnet att ifrigt bortplocka en mängd larver, Jels frän kvistarna och dels från marken under träden. Skada blott att de uppträdde allt för sent för att göra nämnvärd nytta vid denna härjning. Hålkar, som hyst innebyggare, funnos många, men detta oaktadt blefvo träden sköflade. Un- der vanliga förhållanden kunna fåglarna kanske hålla larverna inom tillbörliga gränser, men om insekterna någon gång af en eller annan orsak omåttligt förökas, blifva fåglarna mot dem nästan vanmäktiga, emedan deras ökning i antal ej kan '.4a rum i samma grad som insekternas. I Sköfde gjordes ett uppehåll på hemvägen, då ett par trädgårdar togos i närmare betraktande och anvisningar läm- nades. 2. Till Gripsholm den 1 1 augusti. Efter anmodan af -låthållaren på slottet infann jag mig därstädes nämnda dag för att åter taga fruktträdplanteringen i skärskådande. Alla träden hade besprutats med ett hälft gram kejsargrönt per liter vatten såväl denna som föregående sommar. Medlet Enlomo! Tidikr. Arg. :6, II. l (lyu;). 34 ENIOMOI.Or.ISK IIKSKRIKI 1905. hade bep;a^Miats äfven 1*-X)2, men då något för sent, eller först när flera träd voro kalätna, hvilket nu ej varit fallet. I den mindre, nära slottet belägna trädgården, i hvilken träden äro äldre och i utmärkt skick, var frukten så ymnig, att grenarna knappast fcJrmådde uppbära densamma, och samma var förhållandet med bärbuskar och bigarråträd. Här hade besprutning ägt rum; men i en alldeles bredvid liggande träd- gård var detta arbete försummadt, hvarför frostfjärillarvema där fått fullgöra sitt förstöringsarbete. Följden häraf var den, att knappast en enda fruktkart kunde upptäckas inom denna trädgård. Den större, Uingre bort från slottet belägna trädgården, som blott för få år sedan anlades och lär innehålla omkring 3,500 fruktträd, togs sedan i betraktande. Första besprut- ningen hade i år verkställts något för tidigt för att göra syn- bar nytta. Troligen hade dock många vecklarelarver, som tidigt äta sig in uti knopparna, därigenom blifvit dödade. Den andra besprutningen hade vidtagits, då knopparna började öppna sig, och i följd af en i tidningarna införd uppmaning från Anstalten. Den sista besprutningen hade haft en utmärkt verkan, ty man fick nu leta efter ett af larver skadadt blad, och träden, äfven de knappast meterhöga dvärgarna, buro ymnigt med frukt af vacker och god beskaffenhet. Till och med sådana slag som t. ex. oranie, gravensteiner, ribston m. fl., hvilka ansetts ömtåliga för besprutning, syntes ännu åtminstone full- komligt felfria, om man undantager en eller annan liten brun fläck, liknande sådana efter Fiisicladiiuii, hvilka voro utan bet\'delse. 3. Till Skepparviken å \'ärmdön den 19 augusti, en- skild resa för att undersöka fruktträdens tillstånd därstädes. I flera föregående årsberättelser framhålles, att monilia- svampen under en följd af år mer och mindre härjat frukt- träden å nämnda lägenhet, och att flera ffirsök blifvit gjorda, att genom besprutning med bordeauxvätska sätta en gräns för sjukdomen, hvilka dock ej visat (".nskvärdt resultat. Äfven i år voro rätt många af fruktträden ganska starkt angripna. En af orsakerna härtill kan möjligen bestå diiruti, att träden LAMPA: I-.KRAirEI.Si; ill.I. 1. ANM • I HRT KsS I \ K ll.SIN 1904. 35 planterats tur tiitt, så alt kronorna nu beröra eller triinga in i hvarandra, hvarigenom luftväxlingen minskats. Nästan inga spår efter skadeinsekter syntes till, ej ens efter frostfjäriln. hvartill trädgårdens isolerade läge torde få anses som orsak. Fruktsättningen hade vai'it tiimligen normal. Assistenten Tullgrens tjänsteresor hafva varit flera, nämligen: 1. Till Uppsala Kedan under sistlidna år (19(K!) hade Anstalten erhållit meddelande om, att i en därvarande ångkvarn sedan åtskilliga år tillbaka det s. k. kvarnmottet {Ephcsiia ktielniiclla Zki.i..) innästlat sig och nu förökat sig till sådan mängd, att stora olägenheter däraf förorsakades. Assistenten erhöll då förordnande att samma höst besöka nämnda kvarn för att studera skadedjuret närmare. Då emellertid kvarnen då befann sig i full gång, kunde blott några smärre försök anställas, hvilka ej utföllo med godt resultat. I början af detta år skulle emellertid kvarnen stå en tid i och för allmän rengöring, och var det då af stort intresse att ånyo få besöka densamma för att ytterligare studera skadeinsekterna. Nj^tt förordnande erhölls, och den 14^19 februari besöktes ånyo Uppsala. Kvarnen befanns s\'nnerligen starkt infekterad, sär- skildt i de våningar, som innehöllo trämaskiner. Särskildt uti transportrören, såväl de vanliga uppfordringarna som de hori- sontella s. k. sniglarna, påträffades ovanligt stora mängder larver, inspunna i ofta tumstjocka kakor. Gifvet är, att alla rörled- ningar erbjuda de största svårigheterna för rengöring. Särskildt äro sniglarna, som befinna sig omedelbart under taket, svåra att komma åt invändigt, då de sakna öppningar i botten och på sidorna samt blott kunna öppnas med lock upptill, omedel- bart under tak och bjälkar. I de större dubbelsiktarna var utom trävirket äfven sidenduken så godt som täppt af >spinst». Den horisontella plansikten var däremot ännu fri från ohyran. I en synnerligen invecklad putsmaskin påträffades äfven massor af larver, dessutom sutto öfverallt i springor i golf och tak mängder af fullvuxna larver, inspunna i kokonger eller ock för- vandlade till puppor. Lyckligtvis voro de egentliga mjölma- -asinen nästan alldeles fria, samma var förhållandet med sä- 36 I-.N lOMMl.i K.l-^K IIH-KKIII 1905. desmagasinen eller i de i rum, i Inilka säden maldes. Under rengciringsarbetet tog man s/inder alla maskiner, öfverallt skrapades och borstades. I 'tan tvifvcl blef på detta sätt största delen af skadedjuren förintad. Dock, så länge en al- drig så liten stamtrupp linnes kvar, kan man ej hoppas bli k\itt ohyran, då dess förökningsförmåga är synnerligen stor. \'id detta liksom ftiregående besök anställdes några smärre utrotningsförsök, hvilka dock nu liksom då misslyckades. Bland försöken vill jag här blott omnämna ett par dylika. ICn putsmaskin om c:a 7 kmtrs rymdinnehåll tätades så noga som m()jligt. På \'attenbad om c:a 30 insattes klöfversjuka», som förmodades uppkom- mit genom någon skadeinsekt. Uti skrifvelse till Landtbruks- styrelsen anhölls om förordnande åt assistenten, att genom undersökning på platsen scika utröna orsakerna till sjukdomen, lA.MPA: iniKÄriKI.SK III.I, 1 AM i 1 llKrKSS IVR KI.SKN I904. 37 samt att samtidigt furetaga undersökningar i trädgårdarna i trakten, hvilka föregående somrar varit starkt angripna af frostfjärillarver. Den 17 maj afreste assistenten till Blomberg för att af där boende förvaltaren E. Hkm.strom inhämta närmare upp- lysningar rörande det sjuka klöfverfältet. Det upplystes då, att det angripna fältet var l:sta årets vall, hvilken regelbundet varit mer eller mindre förstörd, under det L':dra årets vall däremot varit grcin och tät. I år var förhållandet äfvcn så, oaktadt de båda vallarna blott voro skilda åt genom en smal körväg. Tnder de följande dagarna verkställdes några under- sökningar. Klöfvertufvorna å årets vall voro i öfvervägande mängd gula eller visade, tendens att gulna. Några skador å blad och stjälk kunde ej skönjas, och ej heller tycktes man kunna tillskrifva några under marken varande insektlarver eller nematoder sjukdomsorsaken. Däremot gjordes den iakttagel- sen, att flertalet af de sjuka bladen voro bevuxna med en mögelsvamp, som förmodligen \-ar den egentliga sjukdoms- ■ Tsaken. Ett prof medtogs hem, och vid bestämning af svampen, bom välvilligt utfördes af amanuensen T. W.stkrcirkx, visade den sig vara Pcrcnosponi frifolinnmi Dk B\, en på klöf- verarter och lucern ofta uppträdande svår parasitsvamp. När- mare upplysningar rörande denna svamp återfinnas i en upp- sats af prof. Jakoi! Eriksson i Meddelanden från Kongl. Landt- bruks-Akademiens Experimentalfält N:o 11, LS90. I planen för resan ingick äfven, som ofvan nämnts, att besöka trädgårdarna kring KinnekuUe. Den 20 afreste assi- stenten till Råbäck, och samma dag besöktes Råbäcks träd- gård samt trädgårdarna vid Hönsäter och Hellekis. .Svår härj- ning hade de sista åren ägt rum, och äfven nu på våren tycktes man kunna skönja förposterna till sommarens insekt- härjning, i det talrika knoppar å träden voro maskstungna samt innehöllo små lar\'er, antagligen af frostfjäriln. Föl- jande dag besöktes trädgårdar i Medelplana, ()stei'plana, Törn- säter och Gössäter. Den sistnämnda nyanlagda och välskötta rädgården tillhörde ingeniör O. U.ndkn. Äfven här hade masken» slagit sig ner, men rationell besprutning, som äfven nu skulle företagas, gaf hopp om godt resultat. I^å sist- T,is I.N loMCil.OCI^K III»Kklll 1905. nämnda ställe iakttogs en mängd Phyllobius pyr i L., som höll till, i stundom ett HO-tal exemplar, på de yttersta kvi- starna af några nyplanterade träd. Samma dag på aftonen återvände assistenten till Stockholm. 3. Till Kvarsebo. Sedan några år tillbaka, under hvilka svår härjning å björkskog genom björkfrcstfjäriln [Clicima- tobia botrata Hlmn.) ägt rum, har alltsomoftast framkommit påståendet, att denna art jämte den vanliga frostfjäriln, stun- dom angriper äfven granar. l'^tt liknande meddelande ankom till Anstalten genom d:r Hli.tin(;, Norrköping, hvilken iakttagit massor af larver i smärre granar i den af nämnda fjäril här- jade björkskogen väster om Kvarsebo å Östkinds härads all- männing. För att klargöra denna fråga erhöll assistenten förord- nande att besöka nämnda plats. Kedan under järnvägsresan kunde man här och hxar spåra härjningar i björkskogen. De märktes lätt därigenom, att träden voro kala och risiga utx)m i själfva toppen, som ännu var grön och löfvad. \'id Stig- tomta järnvägsstation erhölls tillfälle på nära håll iakttaga lar- verna och resultatet af deras verksamhet. Xu hade den egentliga härjningsperioden slutat, blott enstaka larver funnos kvar, som feta och frodiga sutto i hvila mellan sammanspunna eller hopvikna blad. afvaktande tidpunkten att lämna träden och förpuppa sig i jorden. Träden \"oro öfver allt totalt kala utom själfva topparna. Omedelbart efter ankomsten till det härjade området vid Kvarsebo företogs en första undersökning. Platsen, där man trott sig iakttaga härjning å granar, utgjordes af en tämligen liten, af gran- och tallskog begränsad björkhage, i hvilken bland undervegetationen växte smärre granar om ett par meters höjd. Bjcirkarna voro fruktansvärdt kala (jämför fo- togratien å annat ställe). I granarna under björkarna sutto talrika larver, som emellertid i de flesta fall voro döda af någon oförklarlig anledning, och dessutom voro granarna öfverdragna med ett tätt nät af spindelväfslika trådar, tyd- ligen härrörande från frostfjärillarverna. \'id en närmare gransk- ning befunnos här och hvar barren delvis förstörda, dock ej af- eller s()ndergnagda, utan blott sin yttre hälft vissnade lAMPA: l-.KKÄTll I.SK III. I I.AN D ll:Kl'RSS I VKKI.SKN' I904. 39 och gula. Några verkliga gnagspår anträffades ej. På grund hiiraf och . emedan de misstänkta granarna i regel stodo all- deles under härjade björkar, är det omöjligt för närvarande bi- tiäda den åsikten, alt larverna skulle förstöra barren. När larverna sänkt sig ner från björkarna för att i marken spinna sig kokonger och f(»rpuppas, ha de fastnat i granarna samt under arbetet att komma därifrån allt mera trasslat in sig, -irantoppen har blifvit öfverdragen med otaliga spinntrådar, och slutligen har larven alldeles blifvit fast. Talrika döda larver anträffades också öfverallt i granarna. Några verkliga farhågor för att lar\'erna sålunda skulle angripa barrträd före- ligga tydligen ej f(>r närvarande. 4. Till Forsse försöksfält i Ångermanland. Från til. J.:r E. O. AkKNAM>i.K, länsagronomen i \'ästernoiTlands län, hade ingått begäran till Landtbruksstyrelsen om biträde af Statens Entomologiska Anstalt för undersökning och utrö- nande af skadeinsekters förekomst vid Forsse försöksfält. Assistenten erhöll förordnande att utföra detta uppdrag. Den _'7 juli besöktes fr»rs')ksfältet. Detta anlades 1901 på \'äster- norrlands läns hushållningssällskaps bekostnad och har till uppgift dels att vara ett fiirsöksfält för praktiska fältftirsök, Jels ett demonstrationsfält för länets jordbrukare. Anordnin- garna voro i allo synnerligen praktiska och lämpade för kom- parativa studier. Beträffande skadeinsekters förekomst är ej mycket att säga. Ingenstädes kunde upptäckas något, som med minsta fog kunde kallas härjning. De enda, som kunna vara värda ett omnämnande, voro bladlopporna, som dock ej förekommo i sådan mängd, att verklig skada uppkommit. Här och hvar syntes äfven en del :^hvitax». orsakade af blåsfo- tingar. Däremot gjordes den iakttagelsen, att i den närbelägna barrskogen larvkolonier af Lopliyriis ntftis Riiz. voro ytterst vanliga. Dock torde de ännu ej ha utvecklat sig till sådan mängd, att någon fara för skogen kan komma på tal. Blad- löss voro äfven rätt allmänna, men tycktes ej uppträda på några af försöksväxterna. Att ett intimare samarbete mellan statens entomologer och detta försöksfält skulle vara både af praktiskt och vetenskap- ligt intresse är otvifvelaktigt. Dock fordras, för att ett verk- 40 KN iOMi)i.«)i;i>K iiiisKKiir 1905. ligt resultat skulle kunna vinnas, upprepade undersökningar under vegatationsperiodens lopp. Så t. ex. skulle. här lämp- ligen kunna göras studier öf\er »hvitaxigheten och öfver fjärillarver, som angripa våra sades- och grässlag m. m. Det trängande behofvet af arbete å andra orter och med andra praktiskt mera betydelsefulla frågor synes dock lills vidare kigga hinder i \ägen för ett sådant samarbete. 5. lill Torpunga och Enköpingstrakten. l'ti skrif- velser till Statens I-^ntomologiska Anstalt hade meddelats, att hvete och korn på flera ställen inom Uppland och \'ästman- land \ore angripna af en skadeinsekt, som vid närmare un- dersökning befanns vara kornmyggan iCecidomyia dcstruc- tor .Sav.). Då denna är att räkna bland våra för sä- den skadligaste insekter, var det af stor vikt närmare få kännedom om dess förekomst och frekvens, och förordnades assistenten därför att besrika de hittills kända fyndorterna inom nämnda landskap. Först besöktes Torpunga i Torpa socken, Västmanland. Här befanns företrädesvis kornet rätt illa an- gripet. Af denna orsak och andra klimatologiska skäl ansågs skörden komma att bli under medelmåttan. Öfverallt på korn- fältet anträffades talrika kuUfallna strån, och undersöktes dessa närmare, påträffades inom den nedersta bladslidan ofta talrika puppor, af hvilka en del voro alldeles nybildade. I regel voro stråna bräckta vid denna ledknut. Från Torpunga hemfördes samtliga strån å en kvadratmeters yta, men oaktadt talrika angripna strån befunno sig bland dem, framkläcktes sedermera under hösten inga myggor. Från Torpunga ställdes färden till Enköping via Kvick- sund, där en utflykt till Sundbyvik företogs. På sistnämnda egendom hade man ej någon kännedom om kornmyggan men hade försport, att den sannolikt förekommit å Tumba och Råby egendomar. 1 Enkciping besöktes Enköpings-tid- ningens redaktör, hvilken meddelade, att kornmyggor äfven uppträdt i Grillby. Från Enköping företogs först en utflykt till Nykvarn. Under vägen dit undersöktes några andra plat- ser. 1 Hansta anträffades å en kornåker rikligt med mygg- puppor, däremot syntes ej till några i Dorsilla eller Gunstigbo. Å en ingeniör Amnd i Nykvarn tillhörig kornåker förekom LAMPA: BERAIIKISE TII.L I.AXD lltKr KSS rVIOISh N 19(14. 4I inygsan relativt sparsamt. Åtminstone torde man ej kunna uppskatta de kullfallna stråens antal till mer är 5 %. Följande dag ställdes färden till Långtibble till landtbru- karen L. \'. Larsson. I förbifarten erfors att kornet skulle vara ganska illa medfaret i \'iggeby. A herr Larsson tillhörig kornaker voro kornmyggornas antal synnerligen stort. .Man skulle nästan väga uppskatta de kullfallna strånas antal till c:a 25 %. Härtill kommer dessutom de för växtligheten syn- nerligen ogynnsamma omständigheter, som innevarande som- mar rådt å nämnda plats, samtliga medverkande, till att skör- den torde bli synnerligen underhaltig. Äfven på de senast omnämnda lokalerna påträffades nyss bildade puppor samt en och annan ännu ej förpuppad larv. Från samtliga lokaler hemfördes puppor, men under hösten framkläcktes egendomligt nog blott en enda mygga. Af vikt var, att framdeles under hösten erhålla tillfälle ånyo besöka härjningsområdena för vidare studier, och återfinnes redogö- relsen för detta andra besök under tjänsteresan n:o 7. O. Till Stora Vrems landtbruksskola i Bohuslän. Från nämnda landtbruksskola hade insändts prof på korn- och hafie- stånd, hvilka af någon oförklarlig anledning blifvit afbitna strax under jordytan. Med anledning häraf erhöll assistenten förordnande att på ort och ställe verkställa behöriga under- sökningar. Omedelbart efter ankomsten undersöktes de skadade fäl- ten, särskildt ett hafrefält, omedelbart intill gården. Ofverallt sågos mer eller mindre kullfallna strån, och när man tog i dem, befunnos de lösa, knappt kvarhållna genom en eller ett par smala rötter. Rötterna voro i regel afbitna c:a 1 cm. under rothalsen. Gräfningar anställdes på flera ställen. Af skade- djur anträffades endast några knäpparelarver. Äf\en uti gräs- vallen i en dikesren företogs gräfningar. Häi- erhölls en be- tydligt större mängd larver. Genom föreståndaren för skolan upplystes äfven, att knäpparelar\'er under flere år härjat när- belägna åkrar i ovanligt hög grad. Det är således tämligen antagligt, att dessa varit orsaken till förödelsen. Möjligen skulle äfven blåst kunna ha varit orsaken. På våren stodo åkrarna sura som välling, och därefter kom en intensiv torka, 42 KNIO.MOI.OGISK lIliSKklll I905. som gjorde jorden hård som sten. Det är därför ej omöjligt, att den starka blåsten under sommaren bräckt af rötterna. Härför talar, att rötterna voro jämnt af.skurna och stumparna likalånga. 7. Mälaren rundt och till Adelsnäs trädgårdsskola På grund af kornmyggans uppträdande förliden sommar i Mälartrakterna, frostfjärilns fortsatta härjning därstädes samt rönnbärmalens ovanliga talrikhet detta år i Stockholms om- gifningar, erhöll assistenten förordnande besöka nämnda och andra närbelägna trakter i ändamål att: l:o fortsätta under- sökningarna rörande kornmyggan, för att om möjligt utröna, huruvida dess larver förekomma äfven på höstsädesbrodden, det vill säga i en andra generation; 2:o söka utreda, hvilka ■orsakerna kunde vara till de skador å blad och årsskott, som påståtts uppkomma efter besprutnlng med kejsargrönt, hvarför besök borde göras vid Adelsnäs och möjligen flera i trakten däromkring belägna trädgårdar, samt 3:o undersöka rönnbären, där så ske kunde, enär nuvarande förhållanden syntes antyda, att rönnbärmalen komme att anställa härjning på äpplen näst- kommande år. Den K.) november afreste assistenten från Stockholm med Södertelje som närmaste mål. Ej långt från nämnda stad ligger en större egendom, Hanstavik, tillhiirig herr S. H.am.m.ak- siRoM. Då trädgården, enligt. hvad som upplystes i Södertelje, under den gångna sommaren varit svårt härjad af skadein- sekter, var det af intresse därstädes göra ett besök. Träd- gårdsmästaren J. A. Xii.ssoN lämnade välvilligt alla nödiga upplysningar. Det var nu fjärde sommaren frostfjärillarverna ödelagt träden. Men då ägaren ej ville kosta på något (!) för utrotandet af skadeinsekterna, hade heller intet blifvit gjordt. Träden voro visserligen till större delen gamla och delvis torra, men det fanns en hel mängd träd, som stått att rädda. Här, liksom i de flesta äldre trädgårdsanläggningar, träffades gamla parkträd i fruktträdgården, och omedelbart intill den låg björk- skog, som äfven varit starkt härjad af sannolikt CJicimatohia boreata. Angående besprulningen och trädens kransning be- klagade trädgardsinästaren, att de inträffade under tider, då man hade stort behof af arbetskraft för annat ändamål. Detta I.AMPA; r.KKÄri Kl.si; III. I I.\M)ri!KlKSSl\Ki;i,si,\ ii>o4. 43 är en vanligt återkommande anmärkning och visar, hurusom detta arbete i trädgården ännu betraktas som en bisak. Det vore väl tvärioni naturligt, att alla åtgärder, som kunna bi- draga att gitVa en god fruktskörd, betraktas som de förnämsta arbetena i trädgården, h\"ilka af inga anledningar finge f<)r- summas. Men ännu ha \i tyvärr ej kommit så långt, att folk, inte ens trädgårdsrnästarne, förstå att uppskatta fruktträden som en af de härligaste och bästa gåfvor jorden skänker oss, och hvilka vi därför böra vårda oss om, så långt i vår makt står. Detta \are emellertid ej sagdt som någon speciell insi- nuation mot trädgårdsmästaren å Hanstavik. Utom frostfjärilar hade åtkilliga andra skadeinsekter härjat trädgården. Särskildt voro några äldre päronträd illa utsatta. I /tom af myriader blad- löss voro grenarna här och hvar tätt besatta med Psvlla- larver. Resultatet af alla dessa djurs sugningar \'isade sig å skott och blad. De förra voro svaga och med öfverallt för- störd bark. de senare voro svarta och abnormt böjda och rullade. Träden företedde dessutom en sorglig anblick genom mängden af torra risiga grenar. Bladlössen voro dessutom talrika ä äpple- och plommonträd. Gurkorna hade äfvenledes varit starkt besvärade af desamma, något som varit ytterst vanligt under denna sommar. Till trädgården hörde äfven ett gammalt och högst opraktiskt växthus, i hvilket spinn och s. k. uUöss fritt fingo hålla till godo med aprikoserna. Man skulle godt kunna påstå, att trädgården var ett härligt skade- insekternas eldorado, där de tills vidare fritt kunde utveckla sig och tillväxa i välmåga. .Samma dag gjordes äfven ett besök hos trädgårdsmästa- ren EHNiiKkc. å Ekhamra. Hos honom var förhållandena dia- metralt motsatta. Denne var en ifrig förkämpe för be- sprutningen och fick också genom en präktig skörd en riklig lön. Äfven andra i orten, som i likhet med honom skyddat fruktträden genom besprutning, hade i år kunnat glädja sig åt synnerligen god skörd. Men en af de viktigaste orsakerna till det goda resultatet var, enligt herr I-^hnbergs utsago, att han besprutat i räti tid samt med största omsorg. Beträf- fande kejsargrönts förmodade skadliga inflytande på småfåglar hade intet märkts, och detta oaktadt såväl han själf som ICk- 44 KN lOMOl.oiUSK llhsKKIir I905. hamras ägare, fabrikör ICkimuk*;, lagt sig särskildt vinn om, att taga reda på, om verkligen småfåglarna ledo men af be- sprutningen. F"åglarna voro äfven ytterst talrika i trädgården, hvarför man också har anledning fästa särskildt afseende vid detta uttalande. Inga skador på frukt eller gröna delar hade heller iakttagits. Bladlöss hade varit allmänna, särskildt på gurkor, men till följd af omsorgsfull besprutning och beskäring hade de dödats. Besprutning med kvassin ansågs vara det bästa medlet. Khmiikc berättade ett par ganska betecknande historier. På ett ställe hade man ej sprutat, emedan frun i huset var rädd f()r förgiftning, på ett annat hade man ansett medlet for dyrbart! Herr Ehnbkr(; ansåg kransningen vara af mindre betydelse, en omsorgsfull besprutning i rätt tid var det enda, som hjälpte. En person i trakten hade underlåtit alla åtgärder, då han ansåg, att härjningen skulle vara slut efter tre år. I år stod emellertid hans trädgård för fjärde gången kaläten. Rönnbären voro i trakten kring Södertelje, så vidt assi- stenten hade tillfälle se, blott lindrigt angripna. Följande dag den 1 1 oktober besöktes Mariefred och fö- retogs därifrån en utfärd till Hernön och till Näsby egendom. Först besöktes Hernön, hvars arrendator hade talrika både äldre och yngre fruktträd, men alla syntes mer eller mindre vanskötta. Här hade ej varit någon skörd på tre års tid, men »nästa år skulle det bli frukt», det var hans fasta öfver- tygelse. Några moderna hjälpmedel mot »masken» hade han ej proberat. Det var för besvärligt, och dessutom trodde han hvarken på den ena eller andra metoden, och här liksom mån- genstädes var det den oförfalskade, naiva »tron», som var den bestämmande. Äfven i många andra afseenden tycktes man här vara behärskad af öfvertygelsen, att om blott väx- terna finge sköta sig själfva, skulle de nog gifva skörd ändå. Från Hernön ställdes färden till Näsby stora gods, hvars trädgårdsmästare, C. J. Axi-isd, däremot var lifligt intresserad för allt, som kunde göras för fruktodlingen. Men här åter- funnos de gamla stötestenarna. Midt i fruktträdgården stodo höga lindar och lummiga buskager, de svåraste hindren för ett effektivt besprutningsarbete. Dessutom var frukten uteslu- 1 \M1'A: r.KKATTKI.Sl-: III. I. I.AN-Dir.RUKSSlVKKI.MN 1904. 45 tände afsedd tor gårdens eget behof, och till följd däraf var det ej så noga med de friplanterade fruktträden, frukthusen skänkte alltid tillräckligt af den midvändiga dessertfrukten. Några omfattande åtgärder hade af dessa anledningar ej vid- tagits af trädgårdsmästaren. Han hade gjort några halm- kransar och tjärat dem, likaledes pappgördlar med tjära, men samtliga voro odugliga, då tjäran naturligtvis torkat. Lim an- sågs af vederbörande vara för dyrt, hvarför han ej fått till- fälle pröfva dylikt. Frostfjärilarna hade ännu ej synts till i parken, då de däremot vid Gripsholm varit ytterligt talrika enligt direktör Jonssons utsago. Till anläggningen vid Näsh\- hörde en mängd växthus, nästan alla af äldre typ, men såväl \-indrufvor som persikor, aprikoser, tomater och dylikt hade gifvit en s>-nnerligen riklig skörd och dittills varit i det närmaste fria från skadedjur. Egentligen blott ett persiketräd var något angripet af spinn och sköldlöss. Bärbuskarna hade varit relativt fria från skadeinsekter, blott en och annan krusbärsbuske hade besvärats af krus- bärsteklar. Såväl å Hemön som kring Näsby undersöktes rönnarna. Bären tycktes vara tämligen rikligt angripna, men dock ej i så hög grad som i trakten kring Stockholm. Den 12 oktober besöktes Gripsholms storartade fruktträd- gård. Besprutningsresultatet ansågs vara synnerligen tillfreds- ställande. Fruktskörden hade blifvit öfver förväntan stor i förhållande till anläggningens ålder. Några som helst skador till följd af besprutningen hade ej förmärkts. Nu på hösten för- märktes just inga skadeinsekter. Endast plommonträden voro fortfarande delvis infekterade af en b\Siå\\is, Hyalopterus priiui Fa);k., och ett par mindre päronträd af £^no/>//)r5 /'//v Paoknsi. Rönnbären voro helt obetydligt angripna. Samma dag afreste assistenten till Strengnäs, hvarifrån på eftermiddagen gjordes en utflj-kt till Ulfhäll. Trädgården, som var ganska stor, låg inbäddad mellan höga och gamla parkträd, till följd hvaraf besprutning var alldeles omöjlig. Limning med vagnsmörja och tjära hade försökts, men utan märkbart resultat, de gamla parkträden levererade ständigt nya trupper. Och trots upprepad begäran om gallring af träden 46 KNIOMOI.OC.I^K IIDSKRIFI n;>o5. ville ägaren af pietet mot de åldriga stammarna ej gå in därpå. Någon skörd hade man ej fått. Afven här voro rönnarna blott lindrigt angripna. Af särskildt intresse var en uppl\^sning om, att korn- myggan grasserat i trakten. Några mera detaljerade upplys- ningar om livar den uppträdt kunde likväl ej erhållas. Följande dag f/iretogs en längre utfärd till några egen- domar å de stora mälaröarna Tosterö, Tynnelsö och Selaön. Tynneisö gamla trädgård är ganska vidtomfattande. In- alles torde den räkna c:a 800 fruktträd. Flertalet af dessa träd voro relativt gamla. ( 'nder de senaste åren hade skör- den varit ringa till följd af stark frostfjärilhärjning. \'isser- ligen hade man S()kt skydda träden genom tjärringar, direkt anbringade på stammarna, men utan resultat. Och mindre underligt var väl det. '1'järan torkar ju mycket snart, och intet hindrar då fjärilarna passera upp för stammarna. Mycket ofta var det äfven så, att krusbärsbuskar eller vinbärsbuskar stodo nära träden och bildade bryggor upp till de nedersta grenarna. Några besprutningar hade ej vidtagits, då man an- såg, det skulle bli för kostsamt. Detta är en ganska vanligt återkommande invändning. Om man beräknar, att i en träd- gård på SOO träd hvarje träd besprutas med 10 liter kejsar- gröntblandning, h vilket säkerligen är för mycket tilltaget, åtgår inalles 8,00<) liter, innehållande 4 kg. kejsargrönt å 3.50 = 14 kr. Kommer så till ny släckt kalk 8 kg., låt oss säga 50 öre. Två arbetare, hvardera aflönade med 2 kr. pr dag, behöfva säkerligen ej öfver h dagsverken att bespruta 8i liKiKssrvkir si;\ i.>o4. 49 i någon man angripit äpplena. Särskildt märktes några grågylling- och melonäpplen, som voro starkt maskstungna. På det hela taget hade trädgården varit ganska fri från skade- djur. I']ndast gurkorna hade varit svårt ansatta af bladlöss. Någon besprutning eller annan åtgärd hade ej behtlft vidta- gas. På Tidö hade man däremot sprutat utan något resultat. Från \'ästerås begaf assistenten sig till kornmyggans härj- ningsområde vid Enköping. Först besöktes Dorsila där myg- gan under sommaren visat sig. På höstsädesbrodden kunde emellertid ej påträffas några larver, som kunde misstänkas tillhöra detta skadedjur. Däremot iakttogs knäpparlarver i stora mängder såväl på hvete- som rågåker. Detsamma var förhållandet vid Frössvi, tillhörigt ingeniör Aiund å Nykvarn. Hvetebrodden var här utmärkt vacker och jämn, men här och hvar voro stråna afbitna under jordytan, sannolikt äfven af knäpparlarver. Rönnbären undersöktes äf\en här, men syntes mindre angripna, däremot hade rönnbärmalens larver träffats nwcket talrikt i äpplen å ett några meter högt träd vid Nykvarn. Från L'ltuna landtbruksinstitut hade äfven ingått medde- lande om härjning af kornmyggan. På grund häraf gjordes äfven ett besök därstädes. På hvetebrodden iakttogs här samma larver, som träffades vid Torpunga. Några verkliga mygg- larver syntes däremot ej till. Rönnbären i trakten \'oro så godt som fria från larver. .Samma var förhållandet \id Jälla egendom östor om Upsala. Här borde rönnbärmalen kunna trifvas utmiirkt, då på en längre sträcka lands\-ägen var kan- tad med höga, planterade rönnar. De förut omtalade larverna anträffades äfven här i hvetebrodden. Från Landtbrukaren Larsson i Långtibble i Frösthult hade under tiden meddelats, att hvetebrodden var mycket illa an- gripen af larver. Med anledning häraf ställdes resan åter till Enköping och därifrån till Långtibble för att närmare under- söka förhållandet. Det befanns då, att såväl hvete- som råg- brodden var mvcket illa medfaren. ( )f\'erallt sutto bruna T vissnade strån, som alla voro mer eller mindre lösa. Om- kring .'50 % af hvetet syntes häraf komma att gå ut. Sär- skildt anmärkningsvärdt var, att ett fält, som blifvit gödt med r.nt.n: ■ r-i.\-r, Ar^-. y,, // i 'I, 5; 4 50 KN tOMOI.OGlisK lll>SKkll 1 l'JO^. superfosfat och till följd däraf gifvit krafiigare växt, syntes vara afsevärdt mindre angripet. Talrika strån undersöktes, men inga larver syntes till, oaktadt de blott för några dagar sedan visat sig i stor myc- kenhet. Slutligen anträffades dock några, hvilka med säker- het voro fluglarver, dock antagligen ej larver af kornmyggan. Så många, som kunde anträffas, medfördes hem till Entomo- logiska anstalten frir att uppfödas. Inga larver, som kunde antagas vara af kornmyggan, uppspårades. Den -1 oktober afreste assistenten åter från Stf)ckholm för att besöka Adelsnäs trädgårdar vid Åtvidaberg. Här hade man sedan en tid tillbaka profvat några sorter frostfjärillim. Af dessa syntes blott ett användbart, tillverkadt af Lenn- MAi.M i^- (":(> i Link()ping. ett par sorter från S|()I'.k.r«,s i Malmö och Gahns i I 'psala fabriker föreföUo däremot underhaltiga, i det de ytterligt lätt runno vid regnväder. Också bibehöllo de ej sin klibbighet så länge. I']gentliga orsaken till besöket vid Adelsnäs var att få kännedom om de skador å unga fruktträd, som uppkommit enligt uppgift som fcHjd af besprutning med kejsargrönt. Dessa bestodo i hufvudsak däri, att bladen pä unga skott skadades och slutligen föllo af, hvarigenom skottet stannade i växten under cirka 14 dagar till A veckor. Särskildt tycktes det vara den 3:dje besprutningen, som menligt inverkade på bladen. 1'tom detta slags skada bildades ett slags frätskada, som snart öfverdrogs med korkväfnad på själfva skottaxeln. Afven detta bidrog till hämmandet af längdtillväxten. Mera om dessa skador återfinnes på annat ställe i denna redogörelse. Afven uttalades misstankar, att kvassia skulle kunna skada i vissa fall. Dessa skador skulle bero dels på lösningens styrka, dels på kvas- sians kvalitet. Af andra insekter, som varit föremål för skriftväxling och undersökning vid Anstalten, må här nämnas följande. Gulhåriga skinnarbaggen {Oicenpfnjiia opaca L.) skadade foder^^etor vid Stensjöholm i Kronobergs län, hvarifrån prof i.wiiw: r.r.KÄiiKi.SK iiii, I ANiii KKiKssi vkKi SI \ 1904. 51 sändes ij;enoiii a^rom)nien Hi rman Fi oukmsi. Han omnämner, att de svarta larverna i tre år å rad cidelagt foderbetfälten ii egendomen. 1 anseende till torkan förliden vår kunde de späda betplantorna ej repa sig efter angreppet, hvarför fältet måste omsås med roffrö. Han hade ej märkt, att andra växter blifvit angripna. Fälten voro t\'å, på ett afständ af 200 — 300 meter från hvarandra, det ena hade gödslats med kreaturspillning, det andra med konstgjorda gödslingsämnen, men båda hade utsatts för sköfling. Det gamla antagandet, att dessa insekter skulle uppträda endast där ladugårdspillning användts, synes sålunda ej hålla streck, utan får möjligen an- ses som författarepåhitt. Äfven från Hamra gård vid Tumba gjordes förfrågningar rörande nämnda skadedjur. Här hade äfven rotfrukter an- gripits. Angreppet utgick från fältets ena sida, hvilket ju an- tyder, att djuren invandrat från ett närbeläget ställe. Brefskrifvaren tillråddes, att låta gräfva ett smalt dike med lodräta väggar just i gränsen mellan den angripna och den orörda delen af fältet, hvari larverna skulle nedfalla och kunna dödas med lätthet. En besprutning med kejsargrönt i nämnda gräns torde varit af god nytta. Xågon vidare under- rättelse af hördes som vanligt ej. Rapsbaggen {McligctJics (Emus F.) förstörde kålblom- morna vid Halmstad samt i \'ästernorrlands län vid Indal. Lilla ållonborren iPhyllopcrtlia horticola L.) var ovan- ligt talrik vid Ryedal i Blekinge. Trogosita inauritaiiica L., af tyskarna kallad Brotkäfer och som därför på svenska kunde heta brödbagge, har an- träffats talrikt i Halmstad i en hvetelast från Amerika. Mera härom å annat ställe. Sädesknäpparen {Agriotcs lincaiits L.) har uppträdt och skadat säden å åkern på flera ställen, såsom vid Marma i Uppsala län. Forshaga i \'ärmland m. fl. Apellöfvifveln ' Phyllobiiis pyri L.j har härjat å äpple- träden vid Gärdhem i .Skaraborgs län och vid Karlshamn, Märgborren 'I lyliirgits piuipcrda L.). En mindre furu- dunge, kanske 1<>J meter i kvadrat och belägen i N. .Sandby socken af Kristianstads län, skadades starkt förliden sommar 52 K\ lOMOI.Oi.lSK III)>KKII I J905. af denna skalbagj^e. Nästan alla årsskott angrepf)s, och har troligen så skett i flera år. emedan träden ej växt något på senare tiden samt hade ett förkrympt utseende, och många af dem hade årligen dött ut. \'id en flyktig undersökning den _' sept. af ett närbeläget yngre skogsbestånd tillhörande egend(i- men Lien befanns detta äfven allmänt angripet, dock vanligen å enstaka topp- och grenskott. Xu träffades barkborrarna i de halfvissnade skotten, men hafva ej senare synts till (Xii> Karlsson, Balingslöf). — Barkborrarna tillbringa eftersomma- ren i tallskotten och uräta märgen, men utkrypa sedermera för att öfvervintra på annat håll, och fclljande vår para de sig, hvareftcr honan lägger äggen i en af henne utgräfd gång mellan barken och veden, hälst å sjuka träd, vindfällen eller under vintern upphuggna stockar. Renfanebaggen (Adinio)iia tamiceti L.) har visat sig som skadedjur på klöf\'er vid Krokek i Östergötland. Kålfjäriln Picris hrassicce L.) var talrik, och larverna gjorde mycken skada på kålarter i trakten af Balingslöf i Kristianstads län, Indal i \'. Norrlands och Bagartorp i Ny- köpings län. Rofvefjäriln P. rapce L.). Larven angrep rofplantorna och gjorde skada vid Jäthsbergs gård i Kronobergs län. Dödskallefjäriln [^Acheroutin airopos L.\ Denna i vårt land ytterst sällsynta och ståtliga s\"ärmarefjäril, som tillhör sydligare länder, har i år fångats vid Dannemora af herr V.. Johansson, som välvilligt ("ifverlämnat exemplaret till Anstal- tens samlingar. Ringspinnaren Boiiihvx itfitstria L.\ Larvsamhällen hafva observerats i norra Halland. 1 Ahustrakten voro lar- verna ganska allmänna 1903, men lära ej ha synts till i år. Nästenas förstöring och besprutning med kejsargrönt äro lätt utförda och verksamma medel mot larverna. Blåfläckiga träfjäriln 7.cuzira pxrina L. . l-^n ganska sällsynt spinnarefjäril, som i är visat sig kunna \"ara ett verk- ligt skadedjur iif\en i \årt land. Dess larver hafva nämligen genomborrat och förstört ett äppleträd i \'illands \'ånga af Kristianstads län. I AMTA. liEKAllKISK 111. 1. I.ANIVI IJRL-KSS IVKKI SKN 1904. ;, Liodspionaren .PJiahra bitccf^liala L.) sändes från Ba- gartorp. Nykciping Bkki.i;kkn'. Sädesbroddflyets [^Agrotis sigctitni L.) och klöfverflyets Mniiusfrtj trifolii Ron J larver erhöllos från Sandbäck i Ble- kinge, där de angripit rofpiantor. Larven af trapeziumflyet \Calvinnia trapczina L./ var all- män på fruktträden vid Adelsnäs i Östergötland. Anisoptcrvx ccscularia Schiff. Förlidet år inberättades af en person i Blekinge, att frostfjärilar anträffats på våren. Att detta var ett misstag, var att förmoda och bestyrkes af direktör Ui.kiksk.n vid Alnarp, som uppgifvit, att fjäriln till- hörde förstnämnda art och ej frostfjäriln. Lindmätarens Hibcniia dcfoUavia L. ' larver hafva varit synnerligen skadliga på ekarna å \'isingsö. Kålmottets Pionca forficalts L.) larver hafva tillsammans med kålfjärilns anställt stor skada på kålplantorna i norra ; Jo- hansson) och södra Halland (Lindblad). De hafva äfven varit talrika i \'arbergstrakten och omkring Nyköping. Klagomål öfver knoppvecklarnas 'OletJircutcs (Pcntina) variigana Hr. cvnosbatrlln L., Hi ix. larver hafva ingått sär- skild! från Hakunge i Stockholms län. Äpplevecklaren (Carpocapsa pomonclla L.) synes hafva varit ovanligt sällsynt i år, hvartill missväxten å äpplen före- gående året synes vara förnämsta orsaken. Herr Cakf, M. Bkk(;(;rkn i Bagartorp omnämner i bref ett medel, som före- faller nästan för enkelt, men torde böra pröfvas, emedan där- med gjorts ett lyckadt försök. Han skrifver: »I en Magde- burgertidning såg jag för några år sedan omnämndt, huru en person iakttagit, att de fruktträd, i hvilkas närhet han hade sina nät torkhängda, alltid lämnade maskfri frukt, äfven då frukten annanstädes \'ar mycket angripen. Pa försök köpte jag i fjol kabeljo, lade den i blöt och besprutade äppleträden med det starkt fiskluktande vattnet. På de så besprutade träden var frukten maskfri, men på träd, som stodo i närhe- ten af vårt älsklingstillhåll, och som jag därför ej velat gifva fisklukt, voro åtskilliga äpplen maskiga. Efter ett enda för- sök tilltror jag mig ej att fälla något bestämdt omdöme; det kunde ju bero på något annat lika väl som på besprutningen, 54 l.N |(».Mi:\ 1904. 55 telser uppträdt i Arbol och Hvniwp i Alfsborgs, KnuU\\- i Stijck- holms län samt i trakten onikiing hufvudstadcn ni. ti. st. \'id Anstalten anställdes upptodningsförstik såväl med larver af denna som af den mindre krusbärstekeln och må i korthet här anföras resultaten. Det vanliga torde vara, att försommargenerationen är talrikast och åstadkommer största skadan, men enligt ingångna meddelanden ser det ut, som om en senare sommar- eller höstgeneration i år härjat värst. Detta kan möjligen bero på, att den mindre artens larver, åt- minstone på många ställen, deltagit i härjningarna. Så var åtminstone fallet vid Anstalten. Uppfödningsförsöken lämnade följande resultat. Krusbärstekeln. Öfvervintrade kokonger från den 1.") september U'03 lämnade steklar den ö maj 1904. Dessa lade ägg den 8 maj, som kläcktes den 18 i samma månad, Och larverna förpuppades den 6 juni. .Steklar framkläcktes den 17 juni och lade ägg genast, som kläcktes den 27, och larverna förpuppades den 14 juli. Den 1 aug. framkommo steklar, som dock alla syntes vara hanar. Mindre krusbärstekeln {Neiuatus appcndiculatiis Harto.). L'r öfvervintrade kokonger af 18 september 1903 erhöllos steklar den 25 april 1904, som lade ägg den 27 samma må- nad, ur hvilka larver utkläcktes den 4 maj. Dessa förpup- pades den 1 juni. Steklar framkommo den 1 1 juni, som lade ägg den 13, hvarur kömmo larver den 18. Sedan blef ett uppehåll med de dagliga observationerna, men steklar fram- kommo på nytt den 10 juli samt ännu en gång den 6 augusti. Larven visade sig slutligen åter den 9 september. >'I Uppsala län hafva larver uppträdt här och där, och man fruktar för härjningar nästa år. Allmänheten börjar lita till de varningar och råd, som utgå från Anstalten. (J. J. Ek>i Knri.» Timotejflugan {Clcigastrd JJavipcs Mim., el. Armillata Zkti.). Uppträdde på flera ställen, kanske i förening med blåsfotingar {Thrips), och förstorde timotejaxen delvis. De sända profven ankommo för sent, för att man skulle kunna be- stämdt afgöra skadedjurens art. Meddelanden erhöllos från Alvik, 56 KNTOMOi f)(:isK nnsJCKiiT 1905. Bromma i Stockholms län, Djursnäs i Ösmo, Stafsund å Ivker- (Jn. Karbv, P>rotlby och Alnarp med flera ställen. Skadedjuret \v'>v till dem, för hvilka man svårligen kan föreslå andra utrotningsmedel, iin att afslå timotejen tidigt, innan de i öfre hladslidan betintliga, saffrangula larverna äro fullvuxna, så att de må dö i brist på näring under gräsets torkning. Detta är för sent, då axen framkommit, hvarför unders()kningen af bladslidorna måste göras förut, för alt man skall kunna förvissa sig om, att larverna äro närvarande i sådan mängd, att den tidiga slåttern är af nöden. Kort efter axens framkomst gå larverna till jorden, där de äro så godt som oåtkomliga, och stanna där öfver vintern för att gå i puppa. Flugorna framkomma följande år. Morotflugan i/\^i7(i rosa' Fai>.) har förekommit och skadat morötterna här och där i norra delen af Kopparbergs län (GrsT..\Kss()N) och troligen flerstädes. Puppan öfver\-intrar i jorden, och flugan framkommer om våren samt lägger äggen vid morotens öfre ända, hvarefter larverna inkrypa och bilda gångar, riktade mot spetsen. Man bör gallra antingen då plantorna äro 2^/2 — 5 cm. höga, vid mulet väder och sedan öfvergödsla med flytande spillning, sot, alunlösning, karbol- lösning eller gaskalk etc. och sedan packa till jorden; eller ock först då plantorna äro matnyttiga, hvarefter de angripna genast förstöras. Ombyte af sade plägar rekommenderas. Säkrare torde vara att upphöra med morotodling något år. Statens Entomologiska Anstalt PXJ4. Sven Lampa. TROGOSITA MAURITANKA L. I Tyskland kallas denna skalbagge Brotkäfer och i Frank- rike ("adelle (larven). Är en i Sverige ganska sällsynt insekt, som vanligen där uppehåller sig under bark på träden och anträffats i södra delarna at landet ända till Stockholm. Orsaken till dess omnämnande här är den, att trån direktör K. Ln iikkns i Halm- stad sändes ett prof på hvete, taget ur en från Amerika kommen last, hvari larver, som antagligen tillhörde omnämnda insektart, voro talrika. Jag är dock ej alldeles saker på beslämriingens riktighet, emedan en mycket liknande art, Tr. diibia Mlsii., på samma sätt uppträder och skadar mais och boknötter i Nordamerika. Insekten tros vara inhemsk i Amerika, där den skall hafva blott en generation. !-"ullbildad är den svartbrun med aflång och mycket plattad kropp, af 7 — 9 mms längd. — Larven är gråhvit, hufvudet, två triangelformiga fläckar på första kroppsringen samt yttersta spetsen af bakersta ringen och ett par därpå sittande, hornartade utskott, svarlbruna. På hvardera af de två första ringarna ligga två runda, gråaktiga tläckar. 1 sidorna af hvarje ring stta 2-4 och på den sista flera tämligen korta hår. Kn del författare hafva betviflat, att djuret, som vanligen an- setts lefva af rof, älven håller till godo med vegetabilier, men Mr F. H. ("HriTENDEN, assistent vid entomologiska försöksanstalten i Washington, har genom experiment ådagalagt, att så är fallet så- väl röranJe larven som den fullbildade skalbaggen, och att båda kunna blifva mycket skadliga genom att uppäta groddämnei i sä- deskornen: men de angripa afven i säden lefvande skadliga insek- ter och kunna således vara på sätt och vis till någon nytta. De törnödenhetsvaror m. fl., som af djuret angripas, äro: bröd, maiä, hvete m. fl., isynnerhet då dessa äro skalade. Larven har till och med anträffats i pudersocker, och visat sig kunna lefva i en flaska en längre tid tillsammans med den för insekter dödande roten af Veratnnn album. Så vidt kändt är, har den dock ej ännu uppträdt som inhemskt skadedjur uti kallare länder, utan an- träffats bland säd endast i fartygslaster från sydligare belägna orter. 58 ENTOMOI.i 'ul-K III)>KR111 I905. De utrotningsmedel, man föreslagit eller användt mot denna skadeinsekt, äro ätven brukbara mot andra, i säd och produkter däraf förekommande skadedjur, såsom ärtviflar, kornmal, spann- målsviflar, mjölbillen, I yiboliuui m. 11. Det verksammaste m.edlet anses vara kolsvalla, hvilken skall döda alla djur, som komma i tillräcklig beröring med den därifrån utvecklade gasen. Kn mindre kvantitet af gasen skall ej vara farlig lör människan, men i något större mängd blir den dödande äfven för henne. ■ Den är äfven explosiv och får ej komma i beröring med elden, t. ex. brinnande ljus eller cigarrer, eldgnistor etc. och måste alltså handhafvas med stor försiktighet. Kolsvafla kan äfven användas som besprutningsmedel och upp- blandas då med tolf gånger så mycket vatten. Mot insekter, som lefva bland säd och andra matvaror, kan besprutning dock ej ilrågakomma. Som den däraf utvecklade gasen är tyngre än luften_ slås kolsvaflan i ett öppet, platt kärl, som placeras oTvanpå säden, hvar- efter gittet sjunker nedåt och fyller rummen mellan kornen. Säden bör hälst vara inlagd i en tät binge, tunna eller annat kärl, och sedan kolsvaflan införts, täckes med lock. mattor eller vaxduk. Säden bör sedan stå orörd i 24 timmar eller ännu längre, om den skall malas till mjöl eller gryn, och blir ej skadlig till för- täring, då den väl luftats. Groningsförmågan förstöres ej, äfven om säden utsattes för gasens inverkan i 36 timmars tid. Innan täckel- set borttages, öppnas dörrar, fönster eller luckor, så att luften får spela genom rummet, och någon dag senare företages grundlig skofling. I Amerikanska skrifter uppgifves att 30 gm kolsvafla räcker till insekters dödande i 50 kg. säd, då den förvaras i slutet kärl, men giftmängden måste fördubblas, om detta är utan betäckning, och tredubblas om den ligger i hög, eller om ett rum skall desinfi- cieras, i synnerhet om detta är dragigt. Vill man vara nog för- siktig, bör ställas vakt utanför huset, där kolsvaflan användes i större mängd, för att aflägsna rökande personer därifrån och se till, att inga besökande få inkomma. Ett annat goJt och mindre riskabelt medel i fråga om mindre partier säd, bröd eller dylikt är, att utsätta dem under några tim- mar för hetta. En uppvärmning till 50 å 60° C. dödar insekterna, men förstör ej kornens grobarhet. Hvete skall kunna tåla ända till 64 grader. Insläppandet af het ånga i rummet eller kärlens desinfektion därmed, hälst i förening med svafvel, skall vara ett godt medel, likaså sädens flitiga omskofling vid stark kyla. Benzin, naftalin, gasolja, terpentin m. fl. äro i vissa fall äfven användbara medel, men kunna ej brukas i fråga om varor, som skola I \M1'\: IROr.OsnA MMRII WKA. Jy begagnas till töJa, ej häller äro de tillräckligt verksamma mot in- sekter, som befinna sig inuti kornen. Man har hört föreskrifvas såsom dödande medel, att neddoppa säden en kort stund i helt vatten, men dess groningsförmåga torde då ominteti,'öras. tillika med insekterna, hvilket varit fallet vid Kntom. Anstalten. Efter sådana neddoppningar i 1 - 5 minuter grodde kornen ej, men om de lades i kallt vatten, som så småningom upp- värmdes ända till -}- 70 grader C, togo de just ingen skada. Man kan sammanfatta skydds- och utrotningsmcdlen mot så- dana insekter, som angripa säden eller däraf beredda födoämnen, sålunda: 1. Frän den plats, där frisk säd skall förvaras, aflägsnas all angripen eller misstänkt sådan, äfvensom kärlen hvari den förvarats, såvida de ej grundligt desinficierats. 2. Skörden tröskas så fort ske kan, hälst ute å fältet, hvar- igenom en mängd skadedjur dödas eller hindras från att medfölja till förvaringsrummen. 3. Magasinen böra vara täta, hvarigenom insekters inträn- gande hindras eller åtminstone försvåras. Alla springor eller andra smyghål i tak och väggar böra därför fyllas med gips- eller kalk- brak, hvari blandats karbol, vitriol, koltjära o. d., och ytorna jämnas för att kunna lättare och bättre rengöras. 4. Den största renlighet och flitig vädring bör iakttagas, och alla sopor eller öfverflödiga redskap atlägsnas, särskildt gamla säc- kar, hvari skadad säd eller angripet mjöl förvarats. 5. Mot sådana insekter, som hålla sig mer i ytan, t. ex. kornmalen, kan det vara af nytta, att sädeshögarna göras stora, och att luckor och dörrar ej få stå öppna från kort före skym- ningen tills det blifvit full dager på morgnarna, emedan fjärilarna äro mest i rörelse under den mörkare delen af dygnet. 6. Förvaringsrummet bör vara så svalt som möjligt. Sven Lampa. 6o LÖKFLUGAX (A/if/iomyin nuti(]ita M<;.) (Med en lafla.') Mf.igen, Difl. l66, 145. — A. cefamm Mg., Bt»LciiK, (larteniiisekien 129. — Aricui antiqua Zett., Dipi. IV, p. 1566. 180. Gulaktigt grå, spröten, ben och borst svarta. Sprötborstet små- ludet, vingarna genomskinliga, gråaktiga, i framkanten med en rad korta borst, af hvilka ett, i närheten at vingens midt, är längre och starkare än de öfriga. Den inre tvärribban rät, kort och snedt liggande, den yttre längre, i midten något inåtböjd. Längd 5 — 6 mm. Hanens ansikte hvitt, ögonen hopstötande i midten, rummet mellan dem framtill triangelformigt, svart, med hvita kanter. Ryggen något blekare i närheten af vingarna, och de mörkare längslinierna otydliga. Bakkroppen nästan jämnsmal, något plattad, längs mid- ten med en svart, vid kroppsringarnas bakkant afbruten linie. Könsdelarna på underssidan nära spetsen utestående. Honan är mer gulgrå, ögonen vidt åtskilda, ansiktet af nästan samma färg som kroppen, men längs midten med en bred, rödgul linie. Bakkroppen allångt äggformig, spetsig och nästan utan teck- ningar. Larven saknar fötter, är gulhvit, bredare bakåt, i den tvära ändan försedd med köttartade tänder och två knappformiga and- rörsmynningar. Främre ändan är spetsig och har en framtill klufven, svart sugapparat, som synes i det något genomskinliga hufvudet. Längd 9 mm. Puppan nästan cylinderformig, smalare mot ändarna, röd- eller gulbrun, baktill med tydliga spår efter tänder och andrör. Längd 6 mm. Ägget långsmalt, spetsigt i ändarna, hvitt och i ytan försedt med tina åsar, som ligga i oregelbundna linier. Utbredning. Zetikrsikdt uppger år 1S45, att flugan före- kommer i våra flesta landskap söder om norra Jämtland, och att larverna lefva uti svampar. ( >m detta är öfverensstämmande med verkliga förhållandet eller beror på något misstag, är svårt att I..\Mi'.\. I.OKll.l (".AN. hl afgöra, men det senare synes ej vara osannolikt, då han dessutom säger, att larven skall på sidorna hatva en serie af svarta punkter. Senare. 184'>, beskrifver han åter larven men något annorlunda, de svarta punkterna omnämnas ej: han uppger då, att den träffats i AlliuDi ccpa vid Klmhult och Lund. Det kan ej vara tvifvel om, att denna beskrilning gäller den verkliga löktlugans larv. Hans äldsta uppgifter om fyndorterna: Gotland, Jämtland, Dalarne och Lule Lappmark blifva dock härigenom osäkra. Alt llugan åtminstone vissa år kan vara mycket allmän i .Skåne har jag själt observerat, äfvensom att den finns vid Stockholm, dock som jag tror mindre allmänt. För öfrigt hafva prof insändts till Anstalten från Ketlinge, Bjersjölagård och trakten däromkring, (Skåne), Marma i Gefleborgs län. Kåda i \'ärmland samt Strömsör, Xordmaling, i Västerbotten, hvaraf ytterligare bestyrkes, att arten har en ganska stor utbredning inom landet. Lefnadssätt. Flugorna visa sig i början af juni eller något tidigare, om väderleken är iör dem gynnsam. De lägga då äggen mellan bladen, helt nära roten på de ännu späda lökplantorna. När lar- verna blitvit utkläckta, då vanligen blott två eller tre uti samma planta, bereda de sig gångar till den inre och nedersta delen at löken där de sedermera etter omkring 14 dagar äro fullvu.xna. samt begifva sig till den omgifvande jorden för att gå i puppor. l'nder 10--IJ dagar ligga pupporna oförändrade, men sedan kläckas de, flugorna krypa ur skalet och arbeta sig upp till jordytan. De para sig snart, lägga ägg på kvarvarande friska lökplantor, och sålunda uppstår den ena generationen efter den andra under sommarens lopp, så länge vädret är tjänligt och lökplantor finnas att tillgå. Då plantorna blifva större, afsättas äggen sannolikt på eller invid löken och icke mellan bladen; ty man kan sedan se, hur larverna inträdt på lökens öfversida och bildat gångar till dess nedersta del, hvilken i töljd af angreppet snart ruttnar. De puppor, som ej kläckas på hösten, öfvervintra och lämna llugor följande vår. Skada. Herr Fr. Brömmkr på Bjersjölagård berättar i bref 18.S9, att larven under fem års tid ödelagt hans löksängar, och att så äfven varit fallet hos andra lökodlare i trakten. Han haae af en trädgårdsmästare i Dresden fått lära ett medel, bestående däri, att fröet före sådden stöpes under 48 timmar i kall saltlake. Detta hade försökts, men visat sig overksamt, som man väl kan första. Genom att förstöra de inre delarna af lökarna förorsaka lar- verna plantornas död. De plantor, som på våren gått fria, blifva sedermera äggbelagda af kommande fluggenerationer, hvarigenom tiil sist knappast någon enda undgår förstörelsen, och detta kan, som vi sett, fortfara i flera år. Skydds- och utrotningsmedeL Larvernas närvaro i en 62 i;NrOMOi.o(;isK iiuskkii r 1905. planta märkes lätt därpå, att bladen gulna. Drager man upp en starkt angripen sådan, stanrar vanligen den nedre ruttnade delen, af löken kvar. I"ör att söka hindra de flugor, som utkläckas ur de i jorden öfvervintrade pupporna, att komma upp, bör lökiandet antingen på hösten eller tidigt om våren djupgrätvas samt sedan, så godt ske kan, hållas tillpackadt i ytan. Fröet bör ej sås tjockt, så att gallring blir nödvändig, ty jorden luckras därigenom i ytan, och detta underlättar flugornas äggläggning och de späda larvernas rörelser. Jag anför här ett exempel på, hur man i Kngland går tillväga för att hindra insektens angrepp å plantorna. \'äl brunnen krea- turspillning utbredes öfver det blifvande löklandet antingen på hösten eller tidigt om våren och nedgräfves, hvarefter beredningen för sådden företages vid lämplig tid. Fröet nedlägges i rader med vid pass en fots mellanrum, och sedan utströs ymnigt en blandning af 4 del. gammal drilbänkjord, två delar sot och lika delar spisaska, hvarefter jorden tillpackas. Man uppger ätven, att spillning efter dulvor, gödselvatten och urin, hälst efter svin, skola vara utmärkta gödslingsmedel lör lök, emedan de afhålla flugorna från att lägga äggen på plantorna, som" för dem blifva motbjudande, äfvcnsom att de i löken befintliga larverna ej tåla nämnda ämnen. Sot, kolstybb och isynnerhet gaskalk, som legat i fria luften någon tid, äro äfven skyddande, likaså öfverstrilning med såpvalten. Ofvergödsling kan äfven rekommenderas, då plantorna därigenom få ökad växtkraft och bättre motstå angrepp. Ett verkligt och dödande utrotningsmedel skall paralinolja vara. Den kan användas antingen blandad med sand, som utströs på lök- sängarna och etterföljes at grundlig vattning, eller ock blandad med vatten, som under fuktig väderlek strilas öfver jorden ett par gånger. vSäkraste medlet, om ock något besvärligare, blir dock att gräfva upp och förstöra alla gulnade och angripna lökplantor, innan larverna lämnat dem och inträngt i den omgifvande jorden. Plantorna må ej med handen uppryckas, ty då kvarstannar den nedersta och ruttna delen af löken jämte en mängd larver i jorden, och arbetet blir till ringa nytta. Genom detta förfarande minskas eller i bästa fall tillintetgöres nästa generation af flugor, och löksängen lår vara i fred, såvida ej påhälsningar at flugor från närliggande trädgårdar komma att äga rum. 1 trakter, där lökllugan är besvärlig, borde därför alla lökodlare öfverenskomma om, att vidtaga utrotningsåt- gärder eller i värsta tall för ett eller ett par år albryta all odling af denna växt. SmcmoIogiskTidsknfr. årg. 2'3. 1905. Taf, 1. ^arapa p:rjc Lökflugan •/la antiqua MKIU, IAMTA: ArKl.MÄRGSlF.KKI.N. 63 FÖKKI.AKINC OFVEK lAHAN. i. I.öktluga CAnthoz/iyiii aittiijua .MKr<;.\ hane, oj fiillvi:iiiili}^t utlord, Jen inrt', korta tvärrihhaii på vingarna vid tryckningen l)ortfallen. 2. \'ttcrsia folleilcn. 3. Hanens yttre fortplantningsorgan. 4. Agghopar i honans bak- kropp. 5. -\gg; mycket lörstoracle. 6. .\ggets ytas struktur. 7. Del al en lök]KI, lämnade sedan ett meddelande om det synnerligen intressanta ;;>bisläktet Halichisr , hvaröfver han gjort en följd af undersökningar, som nu kompletterats genom ett nyligen utkommet arbete af J. Faiikf. Släktet ifråga hör till de solitära biens grupp, men under loppet at den varma årstiden uppstår dock en mindre koloni på så sätt, att en öfvervintrad hona utan befruktning frambringar några andra, som bo kvar i det af den förstnämnda i jorden gräfda röret. F.\r.Ri. har visat, att mot hösten äfven hanar uppstå. En hona sitter alltid som vakt, med sitt hufvud tilltäppande det nämnda röret eller gångens smalare mj-nning, hvarför föredraganden kallar dem > portvaktarbi». Dessa iakttagelser öfver Halictu^ belysa uppkomsten af kolonier hos getingar och humlor. Prof. S. Lampa redogjorde slutligen för .husflugans uppträ- dande vid Entomologiska Anstalten under senaste sommaren och det sätt, som befunnits lämpligast att göra sig af med Hugsvär- marna>. . Oaktadt värme och torka hade flugorna ej uppträdt i afsevärd mängd på högsommaren, men de kommo sedan i så mycket större skaror, efter det att hästspillning förts ut på åkrar i trakten utan att tå tillfälle att, som man säger, brinna. Bäst hade visat sig vara att sätta hårduksfönster innanför de vanliga fönstren och sedan, när dessa senare tillslutits, spruta insekspulver, växt vid an- stalten, på tUigsvärmarna. Att röka med »aphytoxin» hade visat sig odugligt. I sammanhang härmed yttrade sig kapten J. W. Kui.i.r.KRt.. Filip Trybom. ^7 i:X FUR SKAXDIXA\"li:X x^■ hydrometka-art ERIC njÖBERG. Under en exkursion, som företogs till Xacka den 12 maj innevarande år, observerades af mig uti ett mindre dike med kalkhotten flera ex. af en liten vacker Hydrometra-^xi, som lugnt promenerade på vatten\'tan. Jag fäste mig genast vid den ovanligt smala och långsträckta kroppsformen, men antog dock till en början, att det var //. stagnonim L., som jag påträffat. \'id hemkomsten underkastade jag fyndet en när- mare granskning. Jag fann då, att beskrifningen på //. stag- noriDu L. ej riktigt passade in på den af mig infångade arten. Som jag ej uti min samling ägde ex. af vår svenska art, medförde jag några ex. af den infångade arten till Riks- museum i och för granskning. Det visade sig genast, att det var en helt annan art, jag anträffat. Händelsevis kom jag att visa densamma för Prof. AuRiviuirs och delgaf honom resultatet af min granskning. Med sitt vanliga goda minne erinrade han sig genast, att för ej länge sedan en ny liydro- nii/ra-avi blifvit uppställd, och anskaffade mig separat af en uppsats af prof. Rf.ltkr, hvari just den nya arten eller Nv- dronufra gracilcnta Hrderast der 2. Längsader vollständig. Diskoidalzelle klein, etwas iänglich. Die Gabelbeine der vorderen Diskoidalader fast parellel. Kör- perlänge c. 15 mm. Flugellänge 10 mm. I Ex. aus Ootland (P. Wahi.hf.rc;). TILL \'AKA ENTOMOLOGER! Oaktadt bladlössen både genom sin biologi och sin ut- veckling erbjuda så ofantligt mycket af intresse, och deras förhållande till växtvärlden i många fall är af icke ringa eko- nomisk betydelse, hafva de hos oss ej varit föremål för några ingående studier. Antalet i vårt land hittills kända arter utgör sannolikt blott en bråkdel af dem, som finnas hos oss, och om dessa arters lefnadsförhållanden, utvecklingstider, nä- ringsväxter o. s. v. känna vi blott föga. .Sedan tvänne år tillbaka sysselsatt med att i någon män söka afhjälpa denna brist vill jag härmed, för vidsträcktare kännedom om de olika arternas utbredning inom vårt land, i hopp att det hos någon skall väcka intresse till våra entomologer rikta en vänlig anhållan om understöd i dessa studier genom insändande af prof på anträffade bladlöss. Insekterna kunna antingen sändas lefvande, löst förpackade tillsammans med näringsväxten eller konserverade i svag sprit eller formalin i glasrör eller mindre burkar. I senare fallet torde alltid rikligt med exemplar in- läggas och /lälsf höra hcvingadc fonncr medfölja. Alltid bör värdväxtens namn med säkerhet uppgifvas. Djur Jraii olika kolonier fä ej sanmia/ibla/idas i ett kärl. Mottagna samlingar öfverlämnas till Entomologiska Anstalten, för så vidt de ej önskas tillbaka, sedan de blifvit bestämda. Albert Tullgren. Assistent vid StatciLs Entumologiska Anstalt, adr. : Albano. EXTOMOLOGISKA FÖRENING I :XS rJUGOFEMÅRSFICS'!' Å GRAND RESTAURAN r XAriONAL DEN 14 DEC. 1904. Med anledning däraf att elt kvartsekel förflutit, sedan Entomologiska Föreningen smjTkad med svenska flag- gor, hvaraf midtpartiet blif- vit anordnadt kring Förening- ens stora porträtt af dess förste ordförande prof. O. Sandahi.. Ena kortväggen kläddes af ett jättestort fest- program, måladt af artisten AxK.i. Ekiu.o.m, och som synes å närstående bild på ett hu- moristiskt sätt p\'ntadt med fantastiska insektsfigurer. I festsammankomsten del- togo följande föreningsmed- lemmar: bokbindaremästare Arijnzon, professor Aurivu.- i.ius, direktör Bovin, artisten Ekbi.om, apotekare Frö(;rf.n, kassör Hoki.rkn, direktör Hoi.- .MKR2, grosshandlare Joskpm- sox, revisor ai KLixTiiKRc;, kapten Ki i.i.i:Kk(-, professor stiftades, var dess samlingssal ./Sehj-eterciren. ^ flHrt öredrqcf af * fy" imk iTroi"^ sjöstedt 3)e CllVikanslta vuiidriflcja- . \.^ iliachspiel h 74 I.N lii.Mi M ()(,|vK llh>KI, landtbruksinspektör Lviikkns, byråche- fen Mkvks, fil. stud. Mjor.KKc, öfverste Mim HK, doktor Pevkon, direktör l'mi, fotograf Roisikk. kand. Roman, konservator Roth, apotekare ScHii.i.r.KRd, professor SiosiKur, fil. d:r Sxkxsson, tiskeriinspektör Trvp.o.m, assistenten Tlm-hrkn, teknologen WiKMARK och tjänstemannen i järnvägsstyrelsen Oi!kr(;. Då Föreningens ordförande prof. Chk. Airiviiius i egenskap af Kungl. \'etenskapsakademiens sekreterare på grund af akademiens saTntidigt pågående sammanträde törst senare kunde infinna sig hos 1-Intomologiska Föreningen, leddes förra delen al tjugofemårsfesten eller de mer ordinarie förhandlingarna af styrelsens äldste medlem prof. S. Lami'a, som att börja med hälsade de närvarande väl- komna och framhöll dagens betydelse för Föreningen. Därefter meddelade prof. Lampa, att Föreningen sedan dess näst föregående sammanträde genom döden mistat sina ledamöter generalkonsul J. W. S.mh r, kamrer ('. H. Bkandki. och friherre Fabian Baknkkow. \'id de minnesrunor, som öfver dem tecknades, omnämndes särskildt generali till Föreningen lämnade donation å 5,000 kr. I Föreningen hade af styrelsen denna dag invalts; teknologen Gr>JAi \Vii).mark, Stockholm. Enligt stadgarna voro nu i tur att från sina befattningar afgå: ordföranden prof. (hr. Atrivumls, styrelseledamoten prof. Yngve Sjo- srEDT och suppleanten i styrelsen landtbruksinspektör A. Lvttkexs, hvilka alla enhälligt återvaldes. Till revisorer återvaldes med ackla- mation apotekare H. Fnf.i.t. och grosshandlare K. Knitson, till revisorssuppleant fotograf E. Roi si 1 r och till klubbmästare konser- vator C. O. KoiH. Härefter lämnade undertecknad, Föreningens sekreterare, en Ki)rt öf ver sikt öfvcv Eiitoiiiologiska Föreningens verksam- het under dess första 2^-årsperiod, af i hufvudsak följande innehåll: I dag för jämt 25 år sedan sammanträdde på kallelse af prof. Oscar Sandahi och i hans hem jämte honom fem andra, lik- som han för entomologien hängifne män här i Stockholm för bil- dande af vår förening. De voro: prof. Sandahi., doktor Chr. AiRnuiirs, doktor J. Si'an(;i!KR<;, lektorerna K. Fr. Thkuknus och A. E. Hoi.M(;ri.n samt herr S. Lami-a, såsom titlarna då lyd- de. Fyra af dem har döden för länge sedan skördat. Jag tillåter mig anföra första paragrafen ur Föreningens första protokoll, skrifvet nyssnämnda dag at Föreningens förste sekreterare prof. AiRixuiu s. i IKM:(1M: km. IDKIN. I Jl'GOI KMÄKSKKS 1 PIN 14 Dit. I(/)4. -; i> Sedan Ilerr Professor i). Tii. Samiahi omnämnt, att han sammankallat undertecknade» (^här nämnda sex herrar» »denna dag för att öfverlägga om bildandet härstädes af en entomologisk före- ning samt utgifvandet at en entomologisk Tidskrift, och då alla de närvarande litligt delade hans öfvertygelse om, att en sådan före- ning kunde medföra stort gagn för insektskännedomens vänner här i landet, samt Professor Sandahi. meddelat, att en entomologisk Tidskrift numera vore i ekonomiskt hänseende lättare att åstadkom- ma, sedan några för saken intresserade personer lofvat att genom penningebidrag till en början understödja densamma, så beslöts en- hälligt, att en förening under namn af »Den Entomologijka Före- ningen i Stockholm» redan denna dag skulle konstitueras, och att en Entomologisk Tidskrilt borde utgifvas. Det förslag till stadgar, som den enhälligt valde, sjelfskrifne ordföranden prof. Sandahi. föredrog, antogs också enhälligt, och hafva dessa stadgar alltjämt med några förändringar ägt bestånd. De hufvudsakliga af dessa förändringar äro, att Föreningen skall fira sin årshögtid på stiftelsedagen, att Föreningen fått ständiga le- damöter, hvilkas afgifter skola bilda en särskild fond, att styrelse- ledamöterna väljas för två år, så att hälften afgår hvartannat år, att 2 styrelsesuppleanter väljas i st. för en, att hedersledamöternas antal begränsats, och att de numera räknas till 2 klasser. Föreningen var ju, som naturligt, i allra första början ringa, hvad dess ledamöters antal beträffar, men redan vid andra sam- manträdet den 21 jan. 1880 invaldes såsom hedersledamöter stats- rådet O. J. Fahr.kis och doktor A. F. Re(;.neli. och 7 svenska jämte 3 norska och lika många danska samt finska ledamöter. Dessa båda hedersledamöter äro som bekant för länge sedan döda; af de 7 3 första svenska ledamöterna äger Föreningen nu inom sitt sköte 23, af de 9 utländska 4. Två tredjedelar af hennes första 84 ledamöter hafva sålunda under det första kvartseklet förlorats, hvaraf de flesta skördats af döden. Redan 1884 hade F"öreningen 182 medlemmar; nu är den sist invaldes nummer 7,417, men den nya katalogen visar ett medlemsantal af 286, fördelade på följande sätt: det bestämda maximiantalet 10 hedersledamöter af första klassen samt en af andra; 10 korresponderande, alla utländska medlemmar, 21 ständiga leda- möter, hvaraf 4 korporationer. Ledamöterna utgöras af I 1 korpo- rationer, 200 svenskar, 11 norrmän, 4 danskar, 17 hnnar och 1 amerikanare. Tretton af våra hushållningssällskap stå såsom till- hörande Föreningen. Föreningen har haft den lyckan, att tjänstemannabefattningarna och styrelseledamotsplatsf.rna inom densamma ovanligt sällan bytt om innehafvare. Ordförandeplatsen har allt hittills blott beklädts af tvenne män, båda o.m Föreningen högst förtjänta och — själf- 76 KNTOMOI.OGISK IIDSKKII I I905. skrifna på sin plats. Det var som bekant den 22 juni 1894, som professor Sanhahi, kallades bort af döden; sedan har Före- ningens verksamhet ledts af professor Aikivii.i.ils. Efter honom blef då major Grii.i sekreterare, kvarstod som sådan till 1897, då jag på 1'öreningens kallelse fick intaga hans plats. Sekreterarne hafva således varit 3. Samma antal redaktörer af tidskriften har Föreningen ägt: SpAn(;hf.R(;, Lampa, Sjosikih. Lektor Si'angp.kk(; frånträdde befattningen 1891, professor Lampa lämnade den veten- skapliga afdelningen 1901, då den öfvertogs af professor Sjusikdi; redaktionen at den praktiska afdelningen befinner sig fortfarande i prof. Lampas händer. I den allt mera ansvarsfulla skattmästarebefattningen efter- träddes prot. Sandahi, 1894 af byråchefen Mkvf.s. Vår ordförande har nu i det närmaste under 20 år (sedan 6 april 1885) gjort Föreningen den ovärderliga tjänsten att vara dess bibliotekarie. Ett mycken möda och ordning fordrande uppdrag har hvilat på kassör HoFCRKN, i det han, med en mellantid 1892 — -1896, varit distri- butör af Föreningens tidskrift. Under mellantiden sköttes befatt- ningen af herr A. Lundin. Föreningens klubbmästare hafva varit kassör Hofckkn, herr Lindin och konservator C. O. Roih. Att Före- ningen vid val af sina styrelsemedlemmar träffat rätte män torde få slutas däraf, att de en lång följd af år hedrats med omval. De äro lätta att uppräkna: Sandahi., Aurivii.lius, Spanghfkg, lekto- rerna K. Fr. Thedenils och A. E. Holmgren, Lampa, konservator W. Meves, J. Meves, Grill direktör G. Holmerz, Trvrom och prof. SjöSTEDT samt styrelsesuppleanter Hof(;ren, landtbruksinspek- tör A. LvTTKEKs och åter Hof(,ken, alltså — sex och sedan sju platser under 2 5 år beklädda af blott 14 personer. \'ända vi oss från Föreningens tjänstemän, styrelse och med- lemmar till dess verksamhet, finna vi, ati denna varit både liflig och fruktbringande. I det upplästa första protokollet hette det, att Föreningen borde kunna medföra stort gagn för insektskännedomens vänner här i landet. Detta mera blygsamma mått har dock Fö- reningen, det kan tryggt påstås, vida öfverskridit; dess verksamhet har varit gagnande för hela vårt land långt utom kretsen af insekts- kännedomens vänner, och väl äfven i icke obet\'dlig mån äfven för utlandet. Föreningens protokoll utvisa, att under de gångna 25 åren, med deras 4 ordinarie sammanträden hvarje år, hållits tillsammans 190 längre eller kortare originalföredrag eller meddelanden, ofta inledande lifliga och grundliga öfverläggningar, hvaraf 1 1 1 haft mera teoretiskt och 7 9 mera praktiskt innehåll. Att skilja mellan dessa båda slag af ämnen har emellertid icke alltid varit just så lätt, synnerligast när biologin — lefnadsförhållandena — afhandlats. En och annan gång hafva spindlar, myriopoder. ja t. o. m. acarider IRVHOM: KNT. lÖKI.N. II IGOrKM AksKKS I DEN I4 DKC. 190.1 varit föremål för behandling. De allra llesta utaf oss minnas väl, hurusom de praktiska föredragen rört sig om åkerns, ängarnas, skogens och trädgårdens skaleinsekter, hurusom de behandlat icke mot blott husdjuren utan ock mot människan fiendtliga dipterer o. s. v. Ktt af de sista föredragen i den praktiska aldelningen hade t. ex., som vi minnas, till föremål de af våra entomologer väl mjxket för- summade bladlössen. L'nder Föreningens första decennium var det något vanligare än sedan, att vid dess sammankomster intressantare, nyutkomna entomologiska arbeten refererades. Allt som allt har jag i protokol- len funnit 41 egentligen refererande föredrag omnämnda. Långt talrikare hafva förevisningar af insektsgrupper, biologiska föremål o. s. v. varit, åtföljda af förklaringar och ofta af utläggningar. Tillhopa omnämna protokollen 121 sådana förevisningar. Att många af Köreningens medlemmar arbetat synnerligen in- tensivt, behöfver jag knappast påminna om. Vår förste ordförande hann före sin död hålla 29 föredrag eller referat och förevisningar inför Föreningen, och huru ofta prot. Airin iii.irs med flera upp- trädt, har jag ej hunnit räkna. Föreningens andra hufvuduppgift var och är utgifvandet af »Entomologisk Tidskrift,» hvars första häfte utkom i febr. 1880, och hvaraf vi i dag fått oss tillsändt det nyaste häftet — det fjärde och sista af 2 5 årgången. Byråchefen Mkvks' så värdefulla register ölver innehållet i tidskriftens 10 första årgångar visar, huru rikhaltigt och omvä.xlande detta innehåll var, och när vår ifriga önskan, att genom någon Föreningens medlem få ett liknande re- gister öfver sedan dess utkomna årgångar, såsom vi hoppats, gått i fullbordan, skola vi finna, hurusom tidskritten allt jämt varit oss en heder. I det sist utkomna häftet ingår en fjerde del af Svensk Insektfauna , behandlande siekeUamUien SphegidiC. Det var i sept. 1898, som förslag uppkom i Styrelsen om att i tidskriften införa och för intresserade tillhandahålla kortfattade systematiska beskrif- ningar öfver sådana insektsgrupper, som icke för vårt land förut funnos beskrifna i lättare tillgängliga specialafhandlingar. Betydel- sen af detta företag är uppenbar tor en hvar. Prof. ArKi\ ii.iiis utarbetade den första, normerande af dessa förhandlingar, öfver Orthoptera^ så en afhandling öfver Apidic^ och prof. SjösiKnr har i samma fauna beskrifvit våra ()douata. Ktt annat betydelsefullt steg för att uppmuntra entomologiens studium inom vårt land togs först 1892, då major Guiii. i styrel- sen föreslog, att ett entomologiskt stipendium måtte utdelas till nå- gon elev vid högre allmänt läroverk. Redan i mars följande år kunde ett O. Sandahls entomologiska vandringsstipendium å 60 kr. utdelas. An genom sammanskott inom Föreningen, än genom gåfvor tiil extra stipendier, än genom anslag från l'"öreningen kunde 78 I:N TONKM.OC.ISK. TIDSKKII' r 1905. sedan vandringsstipendier — under fyra år två sådana — utdelas. 1S9 7 skänkte major (Jrii.t. sin > Catalo^tis Loleopteroritin att försäljas till en särskild fond för detta slidendium, en lond som han sedan vid upprepade tillfällen ihåghommit med gåfvor. Fon- den växte genom gåfvor från flera håll. Prof. Lampa var dess andre välgörare, och direktör Hdi.MKRz, i viss mån äfven undertecknad m. fl. hafva lämnat bidrag till densamma. Föreningen har 1899 tillskjutit 250 kr., och 1903 kunde af fondens räntemedel för första gången ett stipendiat å 60 kr. utdelas. Fonden kallas >; Grillska stipendiefonden», med tacksam hågkomst af dess upp- hotsman. Verkningarna af detta vårt stipendium komma, därom kunna vi redan vara ötvertygade, att blif\^a både goda och sträcka sig långt framåt i tiden. Föreningens, vi kunna med skäl säga, mycket goda blick att såsom en huivudpunkt på sitt program upptaga äfven den prak- tiska entomologien har ock på ett synnerligen framstående sätt kom- mit till uttryck i dess tidskrift och öfriga tryckalster. Första början härtill synes hafva varit styrelsens lbS6 fattade beslut att föreslå Föreningen tryckningen af tvenne väggplanscher öiver sädesslagens skadeinsekter och att anskaffa och utdela typsamlingar af skadliga och nyttiga insekter, detta senare efter förslag af generalkonsul J W. S.\urr. Här kommo då dessa förslag ej till utförande, men v hafva nyss hört, hurusom nämnde förslagsställare var minnesgod År 1890 beslöts söka ett statsanslag ä 1,000 kr. »Till Fntomologisk Tidskrift för att i densamma upptaga praktiskt entomologiska upp satser.» Saken vann som bekant ett mycket välvilligt mottagande af Statsmakterna. Allt från och med 1891 har Föreningen upp- burit årsanslag å samma summa, och följden har blifvitvåra Upp- satser i praktisk entomologi», om hvilka vi tro oss kunna hoppas, att de till gagnet väl motsvara de medel, som på desamma ned- lagts. De af Föreningen utgifna öfriga uppsatserna med praktiskt innehåll halva genom författaren professor La.mi'As praktiska syn på saken och osparda möda ej blott varit till stort gagn utan ock tillfört Föreningen goda ekonomiska fördelar. Att äfven af andra Föreningsmedlemmar särskildt tryckta värdefulla praktiskt ento- mologiska athandlingar föreligga, känna vi. Med största tillfredsställelse kan Föreningen tänka på den del, hon haft i tillkomsten och utvecklingen af Statens Entomologiska Anstalt. Som vi minnas, tillsattes 1891 en af professorerna Sanu.ahi., AuRn ii.i.iL s och Jacoi; Eriksson samt major Grii.i. och direktör HoLMERZ bestående kommitté för att utarbeta förslag till en prak- tisk entomologisk anstalt. Landtbruksakademien och hushållnings- sällskapens ombud togo 1893 upp denna sak; vår Förening kunde i en skritvelse förklara sin anslutning till Akademiens förslag. För- IKVr.OM; KM. lOKI.N. TIIC.UI I.M AKSI KS I DIN 14 l>KC. I905. 7c) eningsmedlemmar verkade ock enskildt synnerligen kraftigt och framgångsrikt lör saken. \'isserligen löll ett i motionsväg l.S'^5 i Riksdagen af doktor ( . Xnsirom och kontraktsprosten Kkdkkiis tramställdt förslag, men l-"öreningen uppvaktade samma år genom sin ordförande dåvarande civilministern; törslag om försöksanstalten framkom i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1S96 års Rikssdag. och samma år vid sitt februarisamnianträde kunde Ent. I'öreningen jubla öfver den Iramgång, saken då hade fått i riksdagen. På sitt sammanträde i sept. samma år godkände Knt. Föreningens styrelse ett inom styrelsen uppgjordt förslag till instruktion för den ento- mologi^ka försöksanstalten. Ritningar till samma anstalt utarbetades af Föreningens sekreterare; föreståndare blef vår Lami'a, och arbe- tet mellan Föreningen och Anstalten har sedan, som vi alla så väl känna, icke blott ländt dem båda till gagn och hoder, utan ock Föreningsmedlemmarne till synnerlig glädje. Bland annat har det ju varit till Anstalten, som Föreningen sedan ofta fått ställa sin vårutflykt, och där, tack vare föreståndaren, njutit vårfröjd. Rörande Föreningens nu synnerligen värdefulla och rikhaltiga bibliotek kommer dess högt förtjänstfulle vårdare prof. Ai ki\ ii i.ils att till vår tidskrift lämna en särskild redogörelse. Intresset för och välviljan mot vår förening har äfven fått ett högt talande bevis genom de delvis sannerligen värdetulla gåfvor af insektsamlingar, som skänkts till Föreningen; så af hennes förste ordförande prof. S.and.^hl, först valde hedersledamot statsrådet Fahr. Eus, doktor P. A. Edgrkn m. fl. Då emellertid dessa sam- lingar kräfde ej blott särskild vård utan ock lokal, hvartill Före- ningen svårligen i längden skulle kunnat finna medel, öfverlämnades dess samlingar till Kntomologiska Anstalten. Jag borde i detta sammanhang redogöra för de stora pen- ningegåtvor, som efter hand, och synnerligen- i Föreningens första skede, lämnades densamma. De ädla gitvarna hafva bidragit ej blott till att ställa vår tidskrift utan ock l-'öreningens ekonomi i dess helhet på säkra fötter. ICmellertid får jag i detta afseende inskränka mig till att hänvisa till de i tidskriften år för år tryckta revisionsberättelserna. Nu och alltid, då dessa berättelser oss före- dragas, gå våra tacksamma känslor till dem, som i detta afseende så kraftigt stödt vår Förening. Till sist hafva vi att minnas, att Ent. Föreningen varit kraf- tig nog att väcka till lif filialer. Jag säger ordet i pluralis, ty jag råkar på sätt och vis hit öfver de tillfälliga afläggare, som bestått i särskilda afdelningar för entomologi vid naturforskaremötena. Re- dan for 1880 tala protokollen om åtgärder från Föreningens sida härför. Den 26 febr. 1898 bildade Föreningens förutvarande se- kreterare major Gkii.i, »Entomologiska Föreningens (iöteborgskrets>>, hvarom Föreningens protokoll från 30 april samma år innehåller .So IN lOMOI.OGISK riDSKKII I 1905. ett olficiellt tillkännagilvande. Väl är det i jan. 1'M"J3 stiftade »Entomologiska Sällskapet i Lund» en fullkomligt sjäifständig före- ning, men sannolikt är väl dock, att vår förening stått såsom en furebild för detta sällskap. icke att förglömma är vidare sällskapet Kauna», för närva- rande bestående al ett tjugutal medlemmar ur Knt. Föreningen hvilka, utom sommartiden, samlas första torsdagen i hvarje månad, hvarvid olta ärenden förberedas och diskuteras, innan de föreläg- gas Föreningen. M3'cket mer skulle vara alt tillägga om Knt. Föreningens verksamhet under det gångna kvartsseklet, men tiden medgitver det ej. De första 2 5 åren utgöra ju en afslutad, högst betydelsefull epok i en mans lit, så ätven i denna förenings tillvaro. Mannen står där stark och kraftig men ännu ung och spänstig. Så äfven vår förening. Men en lång utveckling af tankar och lefnadsplaner liksom i gerningar ligger i framtiden. Entomologien såsom vetenskap — tänker nog mången — bör söka nya fakta, fenomen och förklaringar däraf, oberoende af hvart det bär. Men vår förening, därom kunna vi vara öfver- tygade, går den riktiga vägen, då hon i så många afseenden sätter sig vissa mål före, dit hon vill fram; då hon riktar en god del af sina sträfvanden på frågor, hvilkas lösning bringar mer allmänt och närmare tillhands liggande praktiskt gagn. Härigenom får hon styrka och kraft, hvarförutan hon kanske olta skulle stappla och nödgas stanna på sina mera teoretiskt vetenskapliga vägar. Måtte Knt. l-'öreningen äga bestånd in i en långt aflägsen framtid och alltid vid tillfällen sådana som detta med oblandad tillfredsställelse kunna blicka tillbaka! Högtidssammankomstens föredrag hölls af prof. Sjostkdt och handlade om det intresseväckande ämnet: De afrikanska vandringsgräshopponia, deras utveck- li)ig och biologi. (lenom sitt massvisa uppträdande och den ända till hungersnöd framkallande förödelse de afrikanska vandringsgräshopporna ofta åstadkomma, hafva dessa insekter från äldsta tider ådragit sig män- niskans uppmärksamhet och omtalas, som bekant, redan i gamla testamentet. Då deras namn och det allmänna begreppet om deras uppträdande sålunda för hvar och en äro välbekanta, torde ett IKVCOM; KNT. KliKICN. 1 J Ll. O H;.M A US IKST DF.N I4 DLC. 1904. Si närmare ingående på deras lifstörhållanden och utveckling just där- för mer än de flesta dylika frågor vara ägnadt att längsla vårt intresse. Det ligger i sakens natur, att då de trakter af den afrikanska kontinenten, som dessa stäppdjur bebo, ännu i dag i stort sedt bi- behållit sin kala prägel och endast i mindre utsträckning omvand- lats till odlad terräng, betingelserna för dem äfven fortfarande i hufvudsak äro de samma som torr, och deras skaror ännu periodvis uttöra sitt förödande verk. I Atrika — de förekomma äfven i de öfriga världsdelarne — ha de på senare tiden väckt uppmärksam- het genom de i tyska Ostafrika 1S94 — 95 gjorda invasionerna, som bragt förmögna jordbrukare till tiggarstafven och spridt tryc- kande hungersnöd bland den fattigare befolkningen. Så här lyder t. ex., enligt Dr Sandkr, som utförligt skildrat detta ämne, ett bref från dessa trakter 1895, hvilket i all sin enkelhet träffande skild- rar den djupa nedslagenheten bland den åkerbrukande befolkningen i ett af gräshopporna ödelagdt område: > Under hela året voro gräshopporna allmänna i Pangani. Särskildt i december kommo stora svärmar, så att himlen skymd^^s af dem såsom af svarta moln. Gräshopporna hafva uppätit allt, som växer på marken framför allt lins, ärter och bananer. Då vi på detta sätt ha förlorat hela skörden, äro vi i ett olyckligt läge. .\lla araber och suaheli, som äga jord. klaga öfver de dåliga tiderna. Det fordras år för att godtgöra, hvad gräshop- porna nu anstiftat. För det törsta måste vi omgrätva hela landet, ty gräshopporna ha uppätit allt till roten. Vidare måste vi åter köpa utsäde, och det kostar mycket pänningar, och slutligen måste vi taga våra förnödenheter från köpmännen, ty vi halva ingenting att lefva af. Allt arbete har varit förgäfves. \'åra största egendomsägare ha lämnat sina landtställen i Kofkof, Manja och l'ombve och bo nu i staden Pangani, under det att deras fält ligga öde. Hvar och en af dem har dessutom hundratals arbetare att föda. Under närmaste tiden är ej att tänka på något aftagande af djuren. Jag säger Er, vi kunna, då en svärm kommer, ofta knappt se solen. Gräshopporna äro förfärligt glupska; Ni kan ej göra Er en föreställning därom. En europé hade på sin gård i Pangani i solen utlagt bomull och kaffe till torkning; då han sedan kom för att se till det, hade gräshopporna uppätit t. o. m. de täcken, hvarpå det låg. Vi undra på, att vi ännu ha turbanen i behåll, och att den ej redan vandrat i magen på dessa kreatur.» Men vandringsgräshopporna omfatta icke blott en utan många arter, i Afrika tillhörande tre olika familjer, och finnas där å lämp- lig lokal i hela världsdelen från norr till söder, om de ock äro mer utbredda i de subtropiska delarne. Den i bibeln omtalade i egyptiska/, gräshoppan {Schistoceyca peregrina) är en bland r.ntomol. Tidskr. Arg. 26, II. 2. (100;). 6 iS2 lATOMOI.OCISK riI>SKKII I IQO;. de största, 7 — S cm. lång, med Hackiga vingar, och utbreder sig österut ända till Ostindien, åt väster till Nord- och Sydamerika; i Afrika har den sin hufvudsakliga utbredning mellan Röda hafvet och Atlanten samt nedåt Senegal. Kanske mest hemsökta af dessa djur ( Pachytylus-avter) äro de ödsliga vidderna i sydväst där kriget nu pågår, vidare i söder, öster och norr, under det att det västafrikanska skogsområdet genom sin natur är mer befriadt från dem. Som stäppdjur älska dessa insekter i allmänhet torr terräng, delvis beväxt med lågt gräs, (")rter och spridda buskar, och sådana uppsöka de isynnerhet för äggens läggning. Det är ej blott såsom bevingade, dessa djur företaga sina beryktade vandringar utan äfven såsom flygförmåga saknande larver och under olika tider för olika ändamål. De benämnas »modersvärmar», då de äro på väg att uppsöka platser för ägg- läggningen, »vintersvärmar», då de uppsöka vinterkvarter och »nä- ringssökande svärmar», då de blott äro på vandring för att nå bättre näringsplatser. \'i vilja nu i korta drag följa insekten i dess utveckling börjande med äggläggningen. Då denna är förestående, rör sig honan oroligt hit och dit på marken, undersöker jorden med spetsen af abdomen stickande här och hvar för att finna någon lämplig plats. Torr men ganska fast sandjord, gärna beväxt med glest lågt gräs, som genast lämnar de kläckta larverna föda. väljes härtill med förkärlek, och då en gynnsam plats funnits, skrider hon till verket, borrande en för äggen afsedd håla. Härvid tjäna de i spetsen at abdomen varande klaffarne som verktyg, i det de slutna som en yxa huggas i marken för att därpå utspärras, hopträngande marken och for- mande gångens fasta sidor. Redan på få minuter kan hålan ha nått det bestämda djupet motsvarande abdomens utdragna längd. Riktad snedt framåt är gången nedåt något bredare och afrundad, under det att den öfre delen afsmalnar mot öppningen. Därpå är allt i ordning att mottaga äggen, men innan dessa läggas, öfvergjutes hålans nedre del med en skumliknande brun vätska, hvaraf slut- ligen abdomens hela nedre del är omgifven; ett ägg framprässas, placeras med hjälp af vissa abdominalbihang bland skummet, hvarpå n3'a ägg följa för att .symetriskt placeras, ordnade i fyra rader, alla omgifna af den bruna vätskan, som, då de 20 — 50 äggen blifvit lagda, vidare utgjutes öfver det hela och skyddande fyller gångens halslika öfre del. Nämnda i luften poröst stelnande vätska är af stor betydelse; svårgenomtränglig för fukt, skyddar den de i jorden liggande äggen för mögel samtidigt med att den sedermera underlättar de små larvernas uppträngande till jordytan, då de lät- tare taga sig fram genom den än genom jorden. Äggen själfva äro omkring 3 mm. långa — olika för skilda arter — med svag böjning, ytan är fint nättormigt upphöjd: de IKVItOM: I.NI. H)RKN. IJ r< lOKKM AkSl ES 1 lU.N 14 lU.C. I904. 83 äro ordnade i de fyra raderna så, att do yttre på ryggsidan något böja sig ötver de andra. Slutligen är proceduren efter 2 — 5 tim- mar lifver. honan täcker med sand gångens mynning och begifver sig därifrån lör att elter en vecka på samma sätt lägga en ny sådan ägghög och sedermera kanske en tredje. 1 jorden ligga äggen en längre eller kortare tid — i regnlösa trakter stundom flera år och först då ett uppfriskande regn uppmjukar den torra marken om- gitvande dem med en varm fuktighet, få de impuls till vidare ut- veckling, det under tiden mognade embryot spränger det yttre äggskalet och höljd i en genomskinlig tunn säck (amnion; börjar den lille nytödde världsborgaren sin första kamp i lilvet, den att från sin cell i jorden nå den lifgifvande solen. Men detta är ingen lätt sak och tar ofta flera dagar. Då larven kommit upp, skall äfven amnion sprängas, för att larven skall blitva fri, och härtill har denne ett eget organ, som likt en blåsa skjuter fram mellan nacken och pro- thora.x och allt mer fyllande sig med i densamma inspärrad kropps- vätska genom sitt tryck kommer amnion att brista. Äfven på larvens färd upp till ljuset är denna utskjutbara blåsa till hjälp, stödjande under arbetet genom jorden. \'ägen tages ofta genom den sträng af stelnadt sekret, hvarmed honan fyllt ägghålans hals, och hvari mindre hinder möter än i den omgifvande marken. Skulle amnion gå sönder, medan larven är i jorden, upphör med ens förmågan till vidare framträngande, och larven är dömd till undergång. Ändt- ligen har den lilla varelsen efter kanske liera dagar kämpat sig tram den besvärliga vägen af några centimeter och omstrålas af det lifvande ljuset. Men nu äro krafterna uttömda, och under en stund blir han liggande orörlig i sin säck för att dock snart med nack- blåsans hjälp komma älven detta hölje alt brista, därvid nående sitt första stora mål — frihet. Inom kort söker han sig om efter föda, och naturen har härvid varit honom gunstig. Samma kraft — det varma, upplifvande regnet — som kom de i den torra jorden liggande äggen och kläckas, har äfven kommit marken att täckas at en saftig matta af uppspirande gräs och örter, och så ser sig den späda larven med ens försatt till dukade bord, dignande al säsongens sista och läckraste rätter. Den först ljusa larven mörknar snart och genomgår under sin utveckling fyra stadier utan flygförmåga för att först vid det femte framträda som utbildad in- sekt med kraftiga, stora vingar. Hvarje hudömsning är en kritisk period i insektens lif, mångahanda fiender lura då på den hjälplösa varelsen icke minst hans egna kamrater, som med begärlighet fråssa på den sönderslitne medbrodern. Under det första stadiet hålla sig de unga larverna tillsam- mans i små troppar, motsvarande det antal, som framkommit från i hvarandras närhet lagda ägg. Ömtåliga för köld samla de sig om natten i hopar kring örter o. dyl., gömma sig vid dåligt väder 84 ENIOMOI.OIJISK lIDSKKll- I 1905. under jordklimpar, löf m. m. och förbises då lätt. Knappt har dock solen spridt ljus öfver trakten, förr än de åter visa sig, ätande at den omgifvande grönskan. Med andra stadiet blifva de lilligare, skarorna tillväxa genom tropparnes sammanslagning och kunna redan nu vara oerhörda, hungern tilltager, och hvad som förut ofta försmåtts, blir dem nu en välkommen föda. Dock ty de sig nu fort- farande under natten garna tillsamman för ömsesidigt skydd. Med tredje stadiet inträffar en stor förändring, i det att larverna efter att hafva sköflat allt kring sig börja sina beryktade vandringar, som vidare fortsättas under det fjärde. Ännu utan flygförmåga tåga de fram hälft hoppande, hälft löpande. Tåget rör sig med en hastighet af ända till 1,^ kilom. i timman, under ogynnsamma förhållanden åtminstone 3,- km. om dagen. Det är förnämligast under de heta timmarne på dagen de äro i rörelse, och skarorna kunna nu täcka hela mils ytor; de äro på sina ställen hopade i flera tums lager öfver hvarandra och lämna efter sig ett kalt, öde land, den nakna marken. Plågade af hunger äta de ej blott verkliga födoämnen, gräs, blad och dylikt utan angripa nästan allt, hvad deras käkar kunna krossa: bark, hudar, gamla skor, filtar, gardiner, täcken o. s. v. samt till icke ringa grad sina egna svagare kamrater. Det är synnerligen terrängens beskaffenhet, temperatur och ljus samt larvernas storlek, som inverka på dessa tågs hastighet. Ju ödsligare det land är, som larverna ha att passera, ju hastigare påskynda de marschen för att uppnå bättre trakter samtidigt med, att de med större lätthet förflytta sig. Varmt och soligt väder gör dem därvid lifligare och mer begifna att hastigt röra sig, och deras större utveckling gör det mekaniskt möjligt att hastigare förflytta sig. Deras förmåga att uppspåra föda är dock ej stor, och de passera stundom helt nära frodiga fält för att, då sådana sedan af en händelse komma i deras väg, med glupskhet kasta sig öfver dem. Slutligen är larven färdig för sin sista förvandling, till be- vingad insekt, och uppsöker i känslan af den fara han härun- der är utsatt för, ej minst från de omgifvande kamraterna, en skyddad plats, vanligen uppkrupen på något utskjutande föremål, detta äfven för att vingarne skola fritt kunna utveckla sig; och så en vacker morgon vid frisk bris höja de sig i ständigt växande skaror, kretsa kring i luften, stiga allt högre och styra så bort från sin fosterbygd för att aldrig mer återse den. Som nämndt hafva gräshoppornas vandringar under olika för- hållanden olika karaktär, hafva sin grund i olika förutsättningar och åsyfta olika mål. De skaror, som nu gifva sig af, och hvilkas tåg tagit sin egentliga början vid äggens kläckningsplatser och in- ledts med de ännu ej tlygkunnige larvernas allt mer sig förenade skaror, kallas vintersvärmar», och färden gäller uppsökande af IKVHOM: I.M. lÖKKN. 1 J LC.OI- KM ARSI IS 1' DIN 14 IHX . 1.104. J^> lämplig terräng för öfvervintring, då de utbildade insekterna ännu ej på 9 månader äro mogna till fortplantning. Dessa vintertåK, som således bestå af yngre, ännu ej könsmogna djur, då de gamla efter äggläggningen dött, röra sig utan brådska, i början hit och dit. Framkomna till de torra trakter, de välja till vinterkvarter, hopa de sig här i oerhörda massor och ligga otta i fotdjupa högar. De intaga nu ringa föda och äro föga rörliga. Till vinterkvarter välja de torra grässlätter omväxlande med buskager och lägre träd. I Sydafrika öfvervintra de i buskageartad terräng ofta i sådana massor, att människor ej kunna intränga bland dem. En vida större liflighet råder, då de sedan vid tiden mot ägg- läggningen bryta upp tör att som »modersvärmar» uppsöka de ofta på ofantliga afstånd belägna äggläggningsplatserna. De i Algier inträngande skarorna hafva sålunda sitt vinterkvarter söder om Sahara och behöfva 2 — 2^'., månader för att nå detsamma. Man har i Amerika följt sådana svärmar och funnit dem tillryggalägga 150 geografiska mil på 6 veckor. De kunna hafva en utsträck- ning af flera mil, ett djup af 40 meter och höja sig 100 meter och mer i luften. ^ Modersv ärmarne» ha den största uthålligheten och kunna flj''ga hela dagen utan hvila. Det ligger i sakens natur, att talrika varelser skola förfölja dessa tåg och nära sig af gräshop- porna. Från människan, de infödde, som i stor utsträckning fångar, rostar och förtär dem, och ned till de minsta parasiter arbetar en hel skara på djurens decimering; talrika fåglar förtära dem med begärlighet så ätven de flesta däggdjur ej minst den tama boskapen, hästar och svin, fiskarfolket använder dem till agn och jordbruka- ren till markens gödning. Men denne senare, som stundom ruineras af deras glupskhet, kan efter deras framfart se värdefullare växter spira upp, där de dragit fram, och somliga herdar vilja af denna orsak ej deltaga i kampen mot gräshopporna, emedan de äro så nyttiga». I Sydafrika finnes ett af alla får- och getvaktare illa anskrif- vet stickgräs, som gärna fortares af gräshopporna, och på sina ställen af de anryckande skarorna så till roten uppätes, att det följande år ej går till, utan lämnar plats för värdefullare bete. Det är att vänta, att med tilltagande odling dessa djurs eko- nomiska betydelse blir allt större. Torra gräsvidder komma i denna världsdel att finnas i oufverskådliga tider framåt, och med odlingen kunna de framryckande skarorna under sina tåg finna riklig och omtyckt föda för kraftig och utbredd förökning. Festens högtidstal vid den efter själfva sammanträdet följande supén hölls af ordföranden prof. Airivillius, som härvid framhöll det viktigaste af hvad Föreningen uträttat, talade för minnet af de hädangångne, som stått i spetsen 86 r.Nio.Mfii.ocisK riii^KKii r 1905. bland hennes ledande män, och utbragte den af alla närva- rande med varma känslor omfattade skålen för Entomologiska Föreningens framlid. Följande hälsningstelegram, som ankommit från vidt skilda håll, upplästes af sekreteraren, hvilken utbragte en skål för Föreningens alla frånvarande medlemmar: Siiiidsvnll. »De bästa välönskningar för den tjugofem- åriga föreningen och dess framtida blomstringl Ani.iRz. Ljung. .-På kvartsekeldagen sändas vördsamma häls- ningar till morföräldrarnas gamla vänner! Oscar B a fr.» Lund. »Entomologiska Sällskapet i Lund sänder på tjugofemårsdagen de bästa välönskningar om fortsatt fram- gångsrik \'crksamhetl Bknc.tsson ordförande.'' Göteborg. »Med glädje blickande tillbaka på Entomolo- giska Föreningens tjugofemåriga, för hela landet gagnande verksamhet, tillönskar jag förtröstansfullt densamma fortfa- rande framgång i sina välsignelsebringande sträfvandenl C'i AKS Grill.» Bonis. »\'ivat, vigeat, floreat Societas entomologica I Xf.uman.» Helsingfors. »Härvarande finska medlemmar sända hjärt- liga hälsningar till märkesdagen! XORDLNSKIOLD, PoPPILS, SiLFVENIUS, J.\RVI, AxELSON, FkDKRIKV, Ei.KVLNC, LlTHKR, Enzio Kel-ier.» H(/si/ig/ors. »Hindrad när\ara önskar hjärtligt För- eningen, som från sin stiftelse stått mig så nära, lång fram- gångsrik verksamhet! Lefve vår präktiga vetenskap! \'ae obnoxiis! Ovn Rf,lter.> Helsingfors. \ välgångsönskningarna i anledning af dagens betydelse förenar sig af fullaste hjärta John Sahlbero!» IKVllOM-. KM. lÖKKN. IJ LT.UIICMArsIKS 1 DKN 14 Dl ( . |(;o4. 87 Kiistidiiiti. »\'ivat Societas entomological ( ollegis oin- nibus hodie coUectis pluriiiiani saliitein dico. Se H(t\ i:\.» Götihori^. Till Fcireningens kvartsekel bringas mina bästa lyckönskningar. \'i\at, crescat, floreat. Sam UN. ■ I Ichiiigfors. »Emottag varma, broderliga lyckönskningar till qvartsekelsjubileet! Lifskraftig och framgångsrik blifve allt framgent Eder verksamhet! Gemensamma mål förene städse nordens forskare! Societas pro Fauna et Flora feiDiica genom P.xi.mkx. Upsala. Samlade i gladt lag på Kolthoffs Granbacken hälsa vi entomologerna och tömma en bägare för Föreningens framtida väl. Länge lefve Entomologiska Föreningen! Hurra! TUI.I.HF.RC, WiKKN, (jsiKRCIKFX, Kor.THOFF. » Malmö. :> Entomologiska föreningen, dess styrelse och ärade ordförande bringar jag min hyllning och helsning på högtidsdagen ! Wermei.ix. » Ronneby. »\'armaste hxkönskningar till Entomologiska föreningen på högtidsdagen och välönskningar till en lång och lika lycklig framtid! Wf.stkri.i-nd.» Norrköping. »'I'ill samtliga medlemmar af Entomolo- L;iska föreningen, i dag samlade till firande af dess tjugofem- ärs jubileum, sändes härmed min hjärtliga hälsning! JOH.N A<;.\RI)H We.STKRI.TNI).» Helsingborg. »Hindrad att deltaga i högtidsfesten sänder jag Föreningen min varmaste välönskan om lyckosam framtid! Vettkrhai.i..» I 'nder det efter supén följande »nachspielet» förevisade fil. kand. Ai.i;. Tl"i,i.(.;ren ett af artisten Ekijeom och honom ritadt festnummer af Föreningens tidskrift i mycket stort format och innehållande »lindrigt» karrikerade och i karakte- ristisk sysselsättning framställda föreningsmedlemmar. Denna förevisning mottogs med mycket bifall och stor munterhet. Filip Trybom. «8 t JENNY SANDAHL. Den I Juni förlliuna ar bortgick meil döden genom lunginflammation professorskan Jenny Sandahi., hedersledamot af andra klassen i Enlomo- logiska Föreningen sedan 1S94. Ilvarje i Stockholm boende ledamot hade under Föreningens första och bekymmersammaste tid tillfälle all bevittna hennes stora välvilja mot Föreningen, främst hennes obegränsade gästfrihet, och få en inblick i, huru hon städse var sin man, Föreningens förste ordförande, be- hjälplig vid hans mänga åligganden i Föreningens tjänst, särskildt imdcr hans senaste år, dä krafterna började svika; ocli alla skola lätt förstå de varma känslor, hvarmed hennes minne bevaras af alla dem, som härunder hade glädjen att närmare lära känna hennes hjärtevinnande person. Jenny Magdai-ENa Fredrika Huss, född den 26 juli 1832 i Marie stad, var dotter till provincialläkaren JoH. AXEI. Huss och hans maka Mai.in Oldenhurg. Vid 17 är af en äldre tante, enkefru RAXir, erbjuden eit hem hos denna i Stockholm, stiftade hon där genom sin barndomsvän fru Svanström. född Lampa, bekantskap med dennas släkting Oskar Sandahi. och ingick med honom äktenskap den 13 juli 1854. På våren r856 var fru S. sin make följaktig pä dennes första tärd till Egypten, dit han begaf sig alt söka bol för sin börjande lungtuberkulos. Senare tider var familjen bosall pä Staket, där professor S. 1894 aflcd. Lnder de sista åren plägail af reumatism förde hon dock ett verk- samt lif under uppoflfrandc ömhet och kärlek för barn och barnbarn. Det är ej många, som gått ur tiden så aktade och älskade som fru S.; hon var ej blott för sin sjuklige make den ömmaste och mest själfuppoflfrande vårdarinna, utan i hela hennes lif framträdde delta älskliga drag alt hjälpa och lycklig- göra andra. Af makarnes båda döttrar är den äldre, Anna. gift med general- stabschefcn friherre AxEi. Raite, den yngre, Mari.\, med musikhandlaren (i. Beer. En broder till fru S. är Faunas mångårige ledamot, redaktören för ."Svensk Musiktidning Fkans Huss. Red I SVENSK INSEKTFAUNA. 11. ELFTE ORDNINGEN. r\A\lNGAK. DII^TKRA. Tvåvingarna utgöra en mycket artrik men tämligen lik- artadt organiserad insektsordning. I Sverige torde öfver 3,0(X> arter vara bekanta. Hufvudet är mycket rörligt, försedt med stora facettögon^ ofta äfven med punktögon. Antennerna äro af växlande be- skaffenhet. Mundelarna äro sugande och ofta äfven stickande. Hufvudsakligen af underläppen bildas ett ränn- formadt sugrör, i hvilket de öfriga mundelarna, hos former där sådana finnas, ligga inneslutna, bildande fina stickborst. Mellankroppens tre leder äro sammansmälta med hvar- andra till en ryggsköld. Stundom antyda tvärfåror, hvar sam- mansmältningen ägt rum. Mellan vingarnas bas finnes en kullrig, tresidig eller halfmånformig bildning, som kallas sku- teilen. \'ingarna äro två, hinnaktiga, motsvarande öfriga insekters främre par. Det bakre paret har hos tvåvingarna fjirvandlats till de s. k. svängkolfvarna, små knopplika, skaftade bildningar, som sannolikt äro något slags sinnesor- gan. I ett fåtal fall saknas vingar alldeles. Bakkroppen består af 9 leder, af hvilka sällan alla äro s\'n:iga. Tvåvingarna undergå fullständig förvandling. Larverna äro af olika utbildning. Några äro försedda med tydligt hufvud; flertalet saknar h varje antydan till sådant. Egentliga ben saknas hos larven och ersättas af borst eller borstklädda vårtor. Puppan är antingen naken eller innesluten inom larvhuden. Det är hufvudsakligen genom olikheter i för- puppningen, som tvåvingarnas båda underordningar utmärka sig från hvarandra. 90 KMOMOLOCISK TIDSKRII I 1905. Nästan alla t\ åvingar äro såsom fuUbildade fritt lefvande, och de äro i allmänhet goda flygare. Endast ett fåtal till- bringa som stationära parasiter hela sitt lif på värddjuret. Litteratur. 1. W . .\1i.m;i N 11. II. l.iiKW, Sysicinaiisclie Besclireilninf; iptera Scandinavire disposita et dcscripta. 14. l)and. I.und 1842— 1S60. I. R. ScHiNKR, Fainia .Vii*triaca. Dio Fliegcn. 2 hand. Wien. 1S62 - 1864. Öfversikt af underordningarna. 1. Antenner mer än 3-ledade eller, om blott 3 -ledade, med ändborst å tredje leden.' Huf\ud utan månfält och båg- söm -' ofvan och på sidorna om antennerna. — \'ingar- nas diskfält vanligen 5 — mångkantigt eller saknas. Sväng- kolfvar obetäckta. 1. Orthorapha. 11. Antenner högst 3-ledade, 3:dje leden med ryggborst. Hufvud med månfält ofvan antennerna. — \'in§arnas diskfält van- ligen snedt fyrkantigt eller saknas. Svängkolfvar mer eller mindre täckta af de stora fjällen under vingarna. 2. Cyclorapha. 1. iNDKRoKi). Orthorapha. Larver med eller utan egentligt huf\ud. Puppan fri eller innesluten i larvhuden, som öppnar sig genom en T-formad spricka bakom hufvudet eller, sällan, genom en tvärspricka mellan sjunde och åttonde bakkropps- lederna. OFVF.RSIKT AF ORl-pPKRXA. I. Antenner med mer än 6 leder, som med undantag af de två f()rsta äro mer eller mindre likformiga. Sista leden utan ändborst. Palper vanligen långa, 4 — 5-ledade. 1. Ah'ggo)'. Nctnorrrn. II. Antenner sällan flerledade och då med olikartade leder, oftast 3-ledade; sista leden ofta med ändborst. Palper korta, 1 — 2-ledade. 2. Flugor. Brac/ivrtrn. ' Kygshorst endast hos en ilel Dolichopodidu. ■ Mäntaltet är en halfinantormijj upj;höinin5j ofvan antennerna. l>enna begränsas stundom tVan ])annan jjcnom en t^ra, hågsöiiiinen, som fortsätter nedåt ]iå sidorna om antennerna. ' Täckta hos den hlla fam. Acrocenda:. I 91 DIPTERA. 1. FÖRSTA l'Xl)ER(~)RDXrXGEN. 0R'1H( )KAFHA. FÖRSTA C.RUPPEX. MYGGOR. XEM()(1-:RA. FAM. 1—^'. Al' EINAR WAHLGREN. Genom sina långa antenner, ofta långsmala vingar och langa ben äro hithörande former i allmänhet mer eller mindre mygglika. I öfrigt af- vika de olika afdelnin- fk. iijr ^^ uarna betydligt från J. — ''■ — ^' - — -^i hvarandra. \'idstående bild (tig. 1) af vingen hos en -cnom sitt rika ribb- .--ystem utmärkt har- V\<^. i. Vingc af en harkrank [Limnofhua. kränk i Li ni nop/li/(7)yian I- VII. = l-örsta— sjun- b. b. = bakre basfältet, tjäna som exempel på ''^ längsribban. a. f. = analfältet. ribbförgreningen i en ^'^- '■ = hjälpribban. ax.f. = a.villarfallet. ,. c. = sucostala tvär- b. f. = bakhörnfältet. nemocervinge. ., ^ .- . u i ■ '^ ribban. i. 2. = törsta och andra I Själfva framkan- fr —främre tvärribban. submarginalfiiltet. ten och ofta rundt om b. r. = bakre tvärribban. 3-7. = första-femtebak- Vingen löper kantrib- f- k- = framkantfältei. kantfaltet. ban Uostalis). *• l'- = främre basfiiltct. d. = diskfält. 92 KNIOMOI.OC.ISK llDi^Kklll K/ij. Mellan framkanten och första längsribban går hjälprib- ban {aiixi/ifwis, mrdinstiiinlis), som stundom betraktas såsom främre grenen af första hängs ribban ysnbcostalis). Hjälp- ribban och första längsribban äro förbundna medels subco- stala tväribban. Därpå följer andra längsribban ira- (Ualis), som utgår från den första och ofta är gaffelklufven. Från denna utgår i sin tur tredje längsribban {ciibi fa/is), utgörande den bakersta grenen af främsta ribbstammen. Främre tvär ribb an [frnfisvrrsn/is ordinarliis) förbinder tredje längs- ribban med den fjärde längsribban [ prcvbrachialis), som ofta är rikt förgrenad. Genom bakre tvärribban itransvcr- sn/is sfniiKifns) förbindes den med femte längsribban (po- brac/iialis). Så följa sjätte längsribban {aitalis) och sjunde längsribban (axillaris). De viktigaste vingfälten äro följande. Mellan främre längsribban och framkanten ligger fram- kantfältet. \'iktigare äro de pa båda sidor om fjärde längsribban belägna främre och bakre bas fälten samt det där utanför liggande di sk fältet. Mellan andra och tredje längsribborna ligger submarginalfältet; är andra längsrib- ban tvåklufven, uppkomma två submarginalfält. Mellan tredje och femte längsribborna ligga bakkant fälten. Mellan femte och sjätte längsribban ligger an al fältet och mellan den se- nare och sjunde längsribban ax ill ar fält et. Där bakom ligger bakhörnfältet. Endast hos afdelningen Polyiictira linnes så kompliceradt ribbförlopp som det nu beskrifna. Litteratur. F. M. VAN DER Wui.r, l)i]ncra Xccrlandica. Haag 1S77. Figurerna i förcvaraiule arbete äro till största delen h.Hiniade ur här citerad litteratur. Öfversikt af familjerna. ♦ I. Mellankroppens ryggsida med tydlig, V-formad tvärsöm mellan vingarna. Sju längsribbor finnas. — Harkran- kar (Polyneurai. A. Hjälpribban utmynnar enkel i vingens framkant eller är i spetsen tvågrenad, mynnande både i framkan- ten och i första längsribban. (\lngar saknas hos IINAK W AHI.OKKN- SVKNSK INSKK IIAIN" A. X I . I ; 1 . 93 Chiomn.) Palpernas sista led ej gissel funiiigt för- längd (und. Pcdicia). 1. JJmiiobiida'. B. Hjälprihban utmynnar i första längsribban och är ej utom vid vingens bas genom någon tvärribba för- bunden med vingens framkant: eller ock slutar hjälp- rihban med fri spets och är genom en tvärribba ett stycke innanför spetsen förenad med första längs- ribban. 1. Hjälpribban mynnar endast i första Hingsribban. Palpernas sista led gissellikt förlängd. 2. Tipulida-. '1. Hjälpribban slutar med fri spets och är genom en tvärribba förhunden med första längsribban. Palpernas sista led ej gisselformigt förlängd. 3. CyUndrotot}iida'. 11. Mellankroppens ryggsida vanligen utan tydlig, V-formad tvärsöm mellan vingarna. Om tvärsöm finnes, saknas 6. längsribban. A. \'ingar vanligen med talrika ribbor. Äro längsrib- borna fåtaliga, äro ej antennerna långa, pärlbandslika. Myggor (Eucephala). 1. \'ingar med talrika ribbor. Diskfält finnes eller saknas. Främre tvärribban står mer eller mindre vinkelrätt mot längsribborna. a. Diskfält saknas. Punktögon saknas. a. Mellankropp ej framskjutande öfver huf- det. Alla vingribbor ungefär lika tyd- liga. Kantribban går rundt om hela vingen. *. \'ingar ej håriga eller fjälliga. f. Mellankropp med grund tvärfåra. \'inge, se fig. 4.3. \. Glansmyggor. Ptychoptcndiv. tf. Mellankropp utan tvärfåra. \'inge, se fig. 4."). ."). Dixida'. ". \'ingar starkt håriga eller fjälliga, åt- minstone på ribborna. 94 ENiOMOi.or.isK. iinsKKin 1905. f. \ 'indrar håriga eller fjälliga endast på ribborna. Basfälten långa, så att tvärribborna stå vid eller utan- för \ingens midt. Antenner hos c/' plyniformade. Ben långa, slanka. 6. l'\gentliga myggor. Ciilicidic. tt. \'ingar håriga eller fjälliga äfven på själfva vingytan. Basfält korta, så att tvärribborna stå nära vingens bas. Antenner hos båda k(')nen pärlbandslika. Ben korta. 7. P\iäril myggor. PsycJiodida. ^. Mellankropp mer eller mindre starkt fram- skjutande öfver hufvudet. \'ingens främre ribbor t\'dligare än de bakre. Kantrib- ban sträcker sig ej längs vingens bak- kant. Antenner hos ef plymformiga. \'ingar nakna eller håriga. 10. Fjädermyggor. Cliirononiida'. b. Diskfält finns. Punktögon finnas. ^). Fönstermyggor. R/ivpIiida'. 2. \*ingar med fåtaliga ribbor. Främre tvärribban oftast i spetsig vinkel mot längsribborna. Disk- fält saknas. a. Punktögon saknas. Antenner med tätt intill hvarandra tryckta, skifformiga leder. 8. Knott. Si}nitliidiT. b. Punktögon finnas. a. Antenner korta med skifformiga leder. Ben korta, utan starkt förlängda höfter. Skenben utan sporrar. 11. H å r m y gg o r. Bibionidcf. ,S. Antenner vanligen långa med tydligt skilda leder. Ben vanligen med starkt förlängda höfter. Skenben med sporrar. 12. S \' a m p m y g g o r . Mycetoph ilidcc . KINAR WAHI.C.KKN: nVKNSK INSKK ITAVNA. \l: I; I. (^5 R. \'ingar med fataliga längsribbor, få eller inga tvär- ribbor och utan diskfält. Antenner länga, pärlbands- lika. Punktögon saknas. Höfter ej förlängda. Sken- ben utan sporrar. — Gallmyggor. Oligoneura. 13. Gallmyggor. Crcidomvidd'. HARKKAXKAK. Polyncura. Harkrankarna äro myggliknande tvåvingar med mycket långa, smala, bräckliga ben. Xågra arter äro några få mm. långa, andra äro de största bland våra två\'ingade insekter. \'ingens byggnad framgår af figurerna. Larverna hafva ofullständigt hufvud men utbildade, bitande käkar. Litteratur, K. Osten-Sacken. Monographs of ihe Diptera ot" Xorlli America. Pari IV; Smithsonian Miscellaneous Collections 219. 1S69. n. D. J. Wai.i.enc.ren. Revision af Skandinaviens TipuliiLT, Ent. ridskr. 1881 — 82. G. II. Verrai.i.. List of British Tipuliihe. The Kntoniol. .Ntonlhly .Ma.i,^iyine 1886—88. 1. Fam. Limnobiidse. Öfversikt af underfamiljerna. Andra längsribban enkel (= 1 submarginalfält). A. Antenner 14-ledade. 1. Liiiniobiiiur. Pj. Antenner 16-ledade. 2. Ra>nphidiina-. Andra längsribban gaffelgrenad ('= 2 submarginalfält). A. .Skenben utan ändsporrar. 3. Erioptcriiuv. V>. .Skenben med ändsporrar. 1. Tvärribban mellan hjälpribban och första längs- ribban står utanför andra längsribbans ursprung. a. Antenner 16-ledade. 4. Tric/ibccriiKv. b. Antenner 6 — lO-ledade. 5. Auisoinerime. 2. Tviirribban mellan hjälpribban och första längs- ribban står innanför andra längsribbans ursprung. 6. Pcdiciince. ■96 ENTOMOLOGISK IIDSKKIKJ 1905. 1. Lnderfam. Linmobiinae. öfversikt af släktena. I. Sjätte och sjunde längsribborna ej förbundna med en t\'ärribba. A. Antenner enkla. a. Hjälpribban förbunden med första längsribban in- nanför eller midt för, sällan något utanför andra längsribbans ursprung. Hanens griptång består af två köttiga» flikar. 1. Dirrn/iofnyia. b. Hjälpribban förbunden med första längsribban mer eller mindre långt utanför andra längsrib- bans ursprung. Hanens griptång består af två hornartade skänklar. 3. Limuobin. B. Antennerna kamlika (d^) eller enkla med skaftade leder. 2. RJiipidia. II. Sjätte och sjunde längsribborna förbundna med en tvär- ribba. 4. Discobola. 1. Sikt. Dicranomyia .Stfph. Medelstora till små arter med matta färger. \'ingarna vanligen ofläckade. \'inge, se fig. 2. ,-■ - •«'• r Larverna till vissa arter äro funna i miiltnanile rig. 2. vinge af Dicranomyia moiUsta. f""'^- Artöfversikt. J. Hjälpribban mynnar ett stycke utanför andra längsribbans ursprung. A. Vingylan, särskildt utanför tvärribborna starkt hårig. I. D. filipcnnis. K. \ ingår blott på ribborna svagt håriga. 2. D. meridiana. II. Hjälpribban mynnar midt for eller innanför andra längsribbans ursprung. A. Hjälpribban mynnar ungefär midt för andra längsribbans ursprung. I. \'ingar (utom vingmärket med en eller flera mörka fläckar eller ]iunkter. a. Ryggsköld rostgul. 3. D. dumetomin . b. Ryggsköld grå-gråbnm-svart. «. Vingar med 3 — 4 bruna fläckar vingmärket inberäknadt ; i framkanten. KINAR U \Hir.Ki:\: SVKNSK INSKK TIAUNA. \I: I; i. 97 •. liakrc ivärribhan ej längre innanfiir iliskfiiltot än ilcss haltVa längd. Vingar gråaktiga. "I", \ingar nn-d lläckar i hakkanton vid ribbornas spetsar. 4. D. consimilis. •j";-. Vingar ulan tläckar i bakkanlen. 5. D. didyma. •*. Bakre ivärribban fiist längre in. Vingar rent hvila. •;". Framkantfläckar skarpa och lydliga. \'inglängd 9. vingbredd 2 nini. 6. D. decora. V"7. Frainkantfläckar inallarc. Vinglängd 8, ving- bredtl I,- mm. 7. /^. totuipcs. {3. Vingar med en brun punkt i midlen af vingens fram- kant på Ivärribban mellan hjälpribban och första längs- ribban, en brun punkt jiå an. chorca. 2. Vingar utan bruna fläckar eller punkter (utom vingmärket); åt- minstone ej någon mörk punkt på Ivärribban i midlen af vingens framkant. a. Ryggsköld ej glänsande svart. «. Ryggsköld gulaklig. *. Antennernas ytlre hälft meil långsträckta leder, bä- rande här tre gånger så långa som ledernas längd. 9. D. modesta. **. Anlennleder ej långsträckta, deras hår högst tvä gånger ledernas längd. ''~. Ryggsköld gul ulan längsband. IJakkropp gul. Lår helt gula. lO. D. mitis. V\". Ryggsköld brungul med längsband. Bakkropp brungul. Lår bruna med mörkare spets. Ving- ribbor lydliga, mörka. Ii. D. autnmitalis. 8. Ryggsköld gråaktig. *. Vingmärke fyrsidigt, mörkt. '!'• Ryggsköld med tre mer eller mindre samman- flytande längsband ; bakkropp gråaktig eller mörk- brun. 12. D. murina. •;•";■. Ryggsköld med ett längre och två kortare mörka längsband; bakkropp blekgul med bred brun rygglinje. 13. D. stigmatica. **. Vingmärke otydligt. "[•. Tvärribban genom vingmärket förmörkad. 14. D. iris/is. '"';. T\ärribban genom vingmärket ej mörk. 15. D. hyalinata. b. Ryggsköld glänsande svart. 17- ^- morio. B. Hjälpribban utmynnar så långt utanför amlra längsriVibans ursprung som afståndet mellan denna punkt och fcirsta längsribbans spets. Diskfdk öppet. 16. D. aperta. F.ntomol. Ti.iikr. Ar/;. 26. //. 3, (1905). 7 g. [1 )' ; s. 3. D. diiDiitonini Ml II i. Ryggsköld rostgul med 3 bruna längslinjer, som dock ofta äro otydliga. Bakkropp med bruna tvärband. Panna silfverhvit. \'ingar med en brun punkt vid midten af framkanten och brunt vingmärke; tvärribbor brunskuggade. Längd 7 — 9 mm. — S. Sv. (5— .S). 4. D. consiiiiiiis "Åvvy. Ryggsköld med tre breda, sam- manflytande längsband. \'ingar töckniga. Alla ribbor skuggade. Ben mörkbruna, låren bredt ljusa vid basen. Längd omkr. ^.^ mm. — Sk. — Lpl. (6—9). 5. D. didyina Miu;. Tämligen lik föregående. Fläckarna i vingens framkant mindre. \'ingens spets förmörkad. Ben ljusgula utom lårens spets. Längd 7 mm. — S. Sv. 6. D. dicora St.va.. Ryggsköld med tre tydliga längsband. Ben gulhvita med lårets spets mörk. Längd som före- gående. — Sk. — Lpl. 7. D. tomipcs Zv.rv. Mycket lik föregående men vingarnas teckning mattare, så att framkantsfläckarna ej äro skarpt begränsade. Längd 6 mm. — Sk. — Lpl.; s. S. D. cJiorca \\'iki>. Ryggsköld ofvan brun, på sidorna mer eller mindre gulaktig. Ben brunaktiga, låren gula med svart spets. Tvärribbor något skuggade. \'ingspets klar. Längd 6—9 mm. — Sk.— Jämtl. (6—9). 9. D. modisia Wied. Mellankropp ofvan rostgul. på si- dorna ljusare. Bakkropp gul. Ben ljusa. Längd 6 — 7 mm. Sk.— Lpl. (7—10); a. 10. D. niitis Mkk;. Längd 4 mm. — ()g. (7) s. 11. D. a/if/iiii;in/is Sr.Kd. Längd 8 mm. — Okt. — S. Sv. 12. D. iiiuriiia Zkti. Grå. Ryggsköld med 3 mörka längs- band. Ben mörka, lårens bas gul. Längd 7 mm. — Lpl., Jämtl., Smal. (8). *^ SiftVorna inom parenies angifva månaderna för flygtiden. riNAR U AHI.GKKN : SVKNSK INSKK 1 lAlNA. XI: I; 1. 99 13. D. sfio/iKificd Mfic. Längd som föregående. — Sk. (8). 14. D. /risf/s SiHiMM. Mellankropp grå med tre breda, bruna ryggband. Bakkropp mörkbrun. \'ingar med brun punkt vid andra längsribbans ursprung och svagt brunt ving- märke. Ben mörka. Längd omkring 8 mm. — Sk. — Jämtl. (7); s. 15. D. hyaliiiata 7a:v\. Skiljes från föregående utom genom hvad i öfversikten säges därigenom, att vingbasens tvär- ribba ej alls är förmörkad, hvilket den är hos frisfis. — Ög.— Jämtl. (7—8); s. 16. D apcvta Wahi.cr. (delvis hyaliiiata'^'). K\'ggsköld grå- brun med tre bruna längsband. Mallankroppens sidor grå. Bakkropp mörk. Ben öfvervägande mörka. Mngmärke blekt, otydligt. Längd 5 mm. Ög., Gotl. 17. D. niorio Fakr. Glänsande svart; pannan och niellan- kroppens sidor silfvergläj;isande. Bakkropp svartbrun, stundom med gula tvärband. Längd 5 — 6,5 mm. Sk. — Lpl. (5—8). 2. Sikt. Rhipidia Mik.. Medelstora arter med mer eller min- dre fläckiga vingar. \'inge, se tig. 3. Larverna lefva i spillning eller bland mult- nande ämnen. pig 3 vinge af Rkipi- Artöfversikt. liia maatlata. I. Vingar med större franikantsfläckar och dessutom hela ytan nätformigt ölVerdragen med smärre fläckar. i. R. n!,ii-!i/,,f,i , II. Vingar med större framkantsfläckar, men för öfrigt ulan tläckai 2. R. 7nusc> iiHa. 1. R. Diaculata Mkk;. Grå. Ryggsköld med tre bruna längslinjer. Hufvud och antenner brungrå, o^is anten- ner med två rader utskott. Bakkropp mörkbrun. Längd 6,5-8 mm.'— S. o. m. .Sv. (6—10). A', uniseriata Schin. Lik föregående. Tvärribbor brun- skuggade som hos föregående. Antenner hos o^ med en rad kamlika utskott. Längd 7 mm. — Ög. ; s. * De inom parentes stående artnamnen användas af Zktterstedt i Dif- Ura Scantlmaviec. KNrO.MOI.OC.ISK linSKKIl 1 H/Oj. 3. Sikt. Limnobia Min.. Medelstora arter ined ofta lifligt teck- ^ ' nade vindar. De mindre likna mycket .4jj__ . Dirrnnonivln-avlerna, med hvilka de förr Fig. 4. Vinge af förenats. \'inge, se fig. 4. Limnobia quadihtotatn. Larverna lefva i nuillnan.le irä>tuhl)ar, löf o. d. Artöfversikt. 1. njälpribban mynnar nära amlra längsribhans ur])S|irung. I. Z. mact ostigma. II. njälpribban mynnar långl förbi andra längsribbans ursprung. A. Bakre ivärribban vid eller nära basen af diskfältet. I. Vingar mellan ribborna töcknigt eller gaileraktigt brunskuggade. a. Mellankrojiji med tre ryggband. ff. Liiren med tre bruna ringar. 2. L. tiui>eculosa. 1^. I, åren endast med. brun spels. 3. L. ftavipes. b. Mellankropp med ett ryggband. 4. L. sylvicola. 1. Vingar ej töckniga. a. Vingar intensivt gula. 5- ^- Hfasciata. b. Vingar glasklara eller mycket svagt gulaktiga. f«. Vingar med tre, ofta otydliga punkter i framkanten. Ryggsköld med tre längsband. 6. L. tnvittata. ^. Vingar med tre lydliga punkter i framkanten. Rygg- sköld med ett längsband. 7. L. tripttnctata. B. Bakre tvärribban ett stycke innanför basen af diskfältet. 1. \'ingar (vanl."; med 5 — 6 fläckar i framkanten. S. Z. quadrinotata . 2. Vingar med fyra fläckar i framkanten. 9. Z. quadrimaatlata. 1. L. luncrostigma Schumm. Rj^ggsköld med tre glänsande, mörkbruna, ofta sammanflj^tande band. Hufvud svart med grå panna. Antenner svartbruna. Låren med svart- brun ring nära spetsen. Mngar ofläckade med undantag af det mörka vingmärket, som genomskäres af en tvär- ribba. Längd 9 — 9,5 mm. — S. o. m. Sv. (6—8). 2. L. )iubcciilosa Mek;. \'ingar med 4 — 5 bruna framkant- fläckar. Längd 8—9 mm. — Sk.— Lpl. (6—8). 3. L.JlavipcsYw.M. Lik föregående. Mngar med tre framkant- fläckar. Längd 10—10,:, mm. — Sk.— Lpl (6— 8j. 4. L. svivicola Schumm. Antenner bruna, 1 — 2 basleder svarta, 3:die gul. Mngar med tre bruna framkantfläckar 1 INAK UAllLGkliN; sVKNSK INSF.K TFAUNA. XI: I. I. loi och svagt skuggade tvärribbor. Längd 9 mm. — X. Sv. till Ångermanland (7 — 8). '>. L. bifascinta Sihknk. ixaiit/ioptrrä). R}-ggsköld glän- sande gul med tvä mörka längsband. Bakkropp gul med mörka ryggfläckar. \'ingmärket fortsattes ofta bakåt af de skuggade tvärribborna, så att ett smalt tvärband bildas. Längd 12 mm. — S. o. m. Sv. (7 — 8). 6. L. irivittata Schimm. Rostgul; huf\'ud med mörk pan- na. Antenner bruna, mot basen gula. \'ingar mycket svagt gulaktiga. Längd 10 mm. — S. o. m. Sv. (7 — 8). 7. L. iripuiictafa Y.\^v.. Lik föregående. Antenner gula, i spet- sen ljusbruna. Längd 9 — 11 mm. — S. o. m. Sv. (5 — 8). ^. L. qnadrinotata Mi:u;. (inbegr. elegans). \'ingar töckniga med brunskuggade ribbor. Framkantnäckarna kunna stundom inskränka sig till fyra, då arten liknar följande. Låren med brun spets och nedanför midten en otydlig brun ring, som kan upptaga lårets hela mellersta tredje- del. Längd 11 — 17 mm. — S. o. m. Sv. (6 — 9). 9. L. qiiadrimnciilata L. (inbegr. anmiliis). Liknar föreg- gående men betydligt större och gröfre. Låren med brun spets och tydlig brun ring nedanför lårens midt. Längd 21 mm. — S. Sv. (5—8). 4. Sikt. Discobola. O.-S. Tämligen stora arter med egen- domliga ögonfläckar och ringliknan- de teckningar pä vingarna. \'inge, se fie' Ö ^'S' 5" ^'"ge »f Discobola °' ' annuiaia. Artöfversikt. I. Vingar gulaktiga med ringformiga fläckar; incllanrumiuen mellan ingens mitlt. P>ämre tvärribbaii utanför fj.Hrdc läiij^^iribban* forsrrening. \. Mörkgrå. Xiiigar ej hvitakiiga. ,,. o , ••,: ^ , ,, x-- ,, *> ?> J .s j. ,g ^ (Ij^i, otre!ocn 9. \ ingar ' af Onmarga alpina \p) och r>. Ljussrå. Viiiijar hvitakliija. ,-, j f. ft f> Q virgo. 2. O. juvenilis. II. llakre tvärribban utanför vingens inidt. Främre tvärribban innanför fjärde läng-ribbans förgrening. 3. O. viigo. 1. O. alpina Zktt. Längd (S mm. — Jämtl. (7). _'. O. juvenilis Zki t. Mycket lik föreg. men till alla delar ljusare, öfver vingribbor och ben. Längd 5 mm. — Sk., Gotl. (6—7). 3. O. virgo Zktt. Mörkgrå. Ben gula utom ledernas spet- sar. Längd 7 mm. — Gotl. (7). 3. Underfam. Eriopterinae. Öfversikt af släktena. I. \'ingar finnas. A. Mngar tydligt håriga, åtminstone pä ribborna. 1 . \'ingar håriga öfver hela 3'tan. S. Rhypholophus. 1. \'ingar håriga endast på ribborna. a. Bakre basfältct mycket kortare än främre. Q. Molopliilus. b. Basfälten ungefär lika långa. (i. .Sjunde längsribban bågböjd, så att axii- larfältet är bredare vid midten än mot vingkanten. 1 1 . Erioptcra. jS. Sjunde längsribban nästan rak, diverge- rande från den sjätte, så att axillarfältet är bredast mot vingens kant. Hjälprib- ban ett långt stycke innanför spetsen förenad med första längsribban. 10. Aryp/iona. I04 KNr(J.MOI.O(ilSK KIJSKMI I l^JO^. B. \'in,i;ar nakna eller obetydligt håriga. 1. Första submarginalfället niei' än hälften sa långt som det andra. a. Hjälpribban iir ett långt stycke innanför sin spets f()rbunden med första längsribban. «. Sjunde längsribban ej .S-formigt krökt. *. Antennernas tre sista leder betydligt smalare än de föregående. 11'. Trimicrn. **. Antennernas tre sista leder ej olika de närmast föregående, f. Antennleder kulrunda. 14 Psiloionopa. ti". Antennleder (hos våra arter) ova- la-aflånga. 16. Giiophoniyia. fi. .Sjunde längsribban S-formigt krökt. 19. Syniplicta. b. Hjälpribban vid sin spets förbunden med första längsribban. 12. Lipsothrix. 2. Första submarginalfältet ej hälften så långt som det andra. a. Tvärribba mellan första och andra längsrib- borna saknas. 17. Goiioniyin. b. Tvärribba mellan första och andra längsrib- borna finnes. IS. Empcda. 11. \'ingar saknas. 13. Chionca. 8. Sikt. Rhypholophus Koi.k.n. Fig. I o. \'iiige af K/iy//io- f/ts lincatiis. Smih-re, gråa eller undantagsvis gula arter, som ofta sväfva i svär- mar i luften. \'inge se fig. 10. l.ar\cr i niulniaiule löf. Artöfversikt. I. Diskfält fmiK'-. I. R. fasiifenni II. Diskfalt sakna-. .\. Antenner af vanlig be-^katVenhn, trailioriniga. Sjunile langsribban lång, vinkligt krökt. EINAK W AHI.r.KKN: SVENSK INSKKTI AINA. \I: i: I. I05 1. Ryijf;>köld med lyra tydliga läiig-^liiijcr. \ingar iitat bruiilliic- kiga. 2. A'. 7'(i/ius. -• l"^>gj;*l<^>l'l "l'''i tydliga längslinjcr. Vingar utåt ej bruntläckiga. 3. R. hccmon hoidalis. Antenner cj"; med knulformiga leder. Sjunde längsribban kort, rak dier svagt och jänuit bågformig. 1 . Kroppstiirg gra. a. Ryggsköld med mörk linje. fc. l>en ljusa; bakkropp mörkbrun. 4. R. lincatus. ii. Ben mörka; bakkro]3p Ijusbnni. 5. Å'. mficamia. b. Ryggsköld utan mörk linje. 6. K. nodiilosiis. 2. Kropi)-färg gul. 7. A', siinilis. R. fascipcnnis Zf.it. (inbegr. Liinu. sororctila). Grå. Vingar med brun skuggning och ett mörkt smalt band öfver tvärribborna. I.ängd 6 — (S mm. — Lapl., Jämtl, Ög. a—X). R. vnriiis Mi u;. Brungrå. Vingar gråbruna. Svängkolf- var ljusbruna, i spetsen hvita. Längd h — 7 mm. — S. Sv. (8—9). A*, /iwmorr/ioidn/is Zktt. Gråaktig. \'ingar gulbruna med brunt vingmärke. Svängkolfvar hvitgula. Längd 7—8 mm. — .Sk.-Lpl. (6-9). R. liiicaUis Mkh,. Grå. Vingar ofläckade. Längd 5 — 7 mm. — Sk.— Lpl. (5—11). R. nijiraiida Z\-ii. Askgrå. \'ingar ofläckade. Längd 7) mm. — Lapl. (8). Endast ? känd. A'. no(/it/(tsi/s Macc. Ryggsköld grå (o^) eller rödgrå(9), ljusare än hos lincatus. \'ingar som föreg. Längd 4 — 5 mm. — .S. Sv. (5 — 9). R. siiiii/is St.v.c. Mellankropp på ryggen rostbrun, på sidorna gul. Antenner brun- eller gulaktiga. \'ingar som föreg. Längd 3—4 mm. — S. Sv. (7 — 9). 9. .Sikt. Molophilus Cuki. Små svarta, gråa eller gula ar- ter. Sväfva i svärmar vid bäcksträn- der, på sänka ängar o. d. \'inge, se fig, 11. Larverna lefva i fuktig jord. Fig. II. Vinge af Molophilus appendiculatus. Io6 KXTOMOI.Or.ISK riDSKRII 1 I905. Artöfversikt. I. I.jusgulagulfjrä arter. A. l'aiina gul. l!akkro])p j^ul. 1. o" med 4 langa, svarta, trätllika biliang i bakänden. I. -1/. tlpfCl.duuiiltK . 2. o^ ined 2 korta, ofta dolda, svarta, tradlika biliang. 2. .1/. ochnici-ii-. B. Panna gråaktig. I!akkro]ip mörk. 1. Ryggsköld brungul, .\ntenner bruna. 3. Af. frofinquii.' . 2. Ryggsköld gidgra, pa sidorna gul. .Antenner bruna med gul ba- 4. .)/. grisen: II. Graa-s\artbruna-svarta arter- A. Svängkolfvar med hvit kno])p. 1. Dju]5svart. o^:s vingar mycket korta. 7. M. atcr . 2. Mörkt a-;kgra. 5. "AI. rbscitnr. B. Svängkolfvar med svart knopp. 6. J/. mun/nts. i. M. nppcndiciilatiis Sv.y.v.. \'ingar gulaktiga. Längd 3,5—5 mm. - .Sk.— Lpl. (0-9). 2. M. ochraccus Mkk.. \'ingar gulaktiga. M3xket lik föreg. Honorna knappt möjliga att skilja åt. — S. Sv. (6 — 7). 3. M. propuiquus Ei;(;. Mngar gråaktiga. \'ingbredd större än de båda fcireg. Längd 5 mm. — Smal. (6). 4. M. grisens Mku;. \'ingar gråaktiga. Ben gula; lårens och skenbenens spets mörk. Längd 4 mm. — S. Sv. (7-8). 5. M. obsciinis Mkk.. Bakkropp svartaktig. Ben mörkbruna; låren bas gul. Längd 4 — s mm. — Gotl., Ög., Stockh. (6-7). 6. M. iniirinus Mkk,. .Svartaktig, glanslös. \'ingar hos båda könen längre än bakkroppen. Längd 4 mm. — Sk., Ög., (6-7). 7. M. atcr Meic. o^:s vingar kortare än bakkroppen. Längd 3—4 mm. — Sk.— Lpl. (6—9). 10. Sikt. Acyphona O.-S. \'inge se tig. 1.2. Artöfversikt. \"ingar med diskfäll. A. Vingar med ringformiga, bruna tläc- pi„. j., vingc af Acyphona ar. I. A. macnlata. maciilata. I.INAK UAHIA.KKN: SVKNSK INSKKl lAUNA. \I: l: I lo" i;. \in<^ar otiäckadc. 2. ./. aicoliita. 11. \'iii längsrihbor endast mot spetsen håriga. Diskfalt finnes ofias. I . E. trivialis. i'.. I.äng-iribbor i hela -in längd håriga. Diskfalt saknas. 1, Ryggsköld utan eller med en längslinje. a. Ben gula. 2. E. sorduia. b. Ben mörka. 3. E. fuscipennis. 2. Ryggsköld med fyra Ifingslinjer. 4. E. qitadriviltata. II. Kropjjsfarg gul. A. \'ingar gulaktiga med gula ribbor; främre gafTeln längre än den bakre '= främre gaffelns skaft kortare än den bakres,'. 5. E. Jlavc scens. b. \'ingar gråaktiga med gula ribbor; gafllarna (och gaffelskaftcn) unge- fär lika långa. 6. E. iutea. 1. E. trivialis Mi,i<;. (inbegr. ciiifrasrciis, Lim 11. c i lians.) Askgrå. Ryggsköld med mörk längslinje. Bakkropp brungrå. Diskfält saknas sällan. Längd 6 — 7 mm. .Sk. —Lpl. (5—9.) - E. sordida Zirr. Ryggsköld gråaktig. Mellankroppens sidor rödgrå. Antenner smutsgula. \'ingar ljust grå- aktiga. Längd 6 mm. — .Sk. loS KNTOMOI.OGISK 1 ID.SKKI I- I 1905. .'}. E. fiiscipiiinis Mkk;. Ryggsköld grå. Mellankroppens sidor grå. Antenner bruna. \'ingar bruna. Längd 5 — 6 mm. — .Sk.— Dir. (6— ^M. 4. E. (jimdrivittnta Sikukk. Ryggsköld askgrå med tydliga längslinjer. Antenner svarta. \'ingar gråbruna. Längd ö mm. — Lapl., n. \'\^. (7.) ö. E. //(ivcsctiis L. Mellankropp, b*akkropp, ben och vingar ljusgula. Längd 5,5 — 6,5 mm. — Sk. — Lpl. (ö — 9.) 6. E. liitca Mkk;. Mörkare än föregående. Ben ljusbruna. Längd 4,5 — 5,5 mm. — S. o. m. Sv. (5 — 8.) 12. .Sikt. Trimicra O.-S. Stor art med långa, smala vingar. Diskfältet kan undantagsvis saknas. Fil,'. 14. Vinjje af Tn- ^'i^ge, SC fig. 14. »lir/a pilipcs. Larven Icfver i slamm vi. \'ingarnas tvärband fläckformiga, ej sammanhängande. Låren bruna med gul bas. 2. /. puUhdla. II. Vingar med tre mörka punkter i framkanten samt skuggade tvärribbor. 3. /. tripunctata. \. I. fasciata L. Ryggsköld grå. Bakkropp orangegul med bruna ledgränser och sidoränder (cf^) eller helt brun (?). Längd 8 — 10 mm. — Sk. — Lpl. (6 — 7) s. 2. /. piikhella Meig. {fasciata). ? med förkrympta vingar. Längd 8 mm. — Sk.— Lpl. (6—8). 3. /. triuiacitlata Ztrr. Längd 7 — 8 mm. — Smal., Lapl. 23. Sikt. Ephelia Schix. Medelstora arter med fläckiga vingar och ribbförgrening som hos föregående släkte. Artöfversikt. L Längsribbor med flera eller förre små runda fläckar. A. Längsribborna beströdda med talrika fläckar. Skuggningen kring extraribban i bakre basfältet breder ej ut sig åt sidorna längs femte längsribban. i. £ ma?'tficra(a. E. Längsribborna med ett fåtal fläckar. Skuggningen kring extraribban i bakre basföltet breder ut sig åt sidorna längs femte längsribban och bildar en upp- och nedvänd T-formig figur. I . E. suhmariuorata. II. Längsribbor utan fläckar. 3. E. miUaria. 1. E. marmorata Mkk;. Rj-ggsköld grå med två bruna linjer. Bakkropp brunaktig. Vingar med flera stora bruna fläckar i framkanten, brunskuggade tvärribbor och längs- ribborna till större delen bruna af den täta brunpunkte- ringen. Längd 8 — 10 mm. — Sk. — Lpl. (6 — 8). -'. E. sub marmorata Vkkk. Mycket lik föregående. Längs- ribborna till större delen ljusa till följd af den glesa punk- teringen. Längd 7 mm. — Ög. s. o Entomol. Tiäskr. Arg. 26. //. 2. (1905). 114 KNTOMOI.OC.ISK 1 1 1 »SK K 11- 1 IQO,. 3. E. miliariii liy.v.. Ryggsköld utan tydliga längslinjer. 5 -ö större fyrkantiga fläckar i vingens framkant. Längs- ribbornas spetsar och tvärribborna mörka. Längd 8 mm. — Jämtl. s. 114. Sikt. Poecilostcla S«hin. Tämligen stora arter med tättfläckiga vingar. Ribbför- grening ungefär som hos Lijiuiopliilo. Artöfversikt. I. .\menner tjiilaktiga. Lår gula, blolt i spetsen bruna. A. Xingar längs framkanten ineil 6 större och mörkare Häckar. I . P. pictipc n II is . B. \'ingar utan större lläckar längs framkanten. 2. P. angustipeittiis. II. Antenner svarthruna. Lar bruna, mot basen gula. 3. P. punclata. 1. P. pictipeiuiis Mkk;. Ryggsköld askgrå med otydliga, mörka längsband. \'ingar hvitaktiga, öfversållade med talrika ljusbruna små punkter. Längd 11,5—12,5 mm. S. o. m. Sv. (5 — 9). 2. P. angustipcnnis Mek;. Liknar föregående, äfven till storleken. \'ingar smalare, mer gulaktiga. — Sk. (5 — 7). 3. P. pitnctata Schrnk. Ryggsköld askgrå med tre mör- kare längsband, af hvilka det mellersta kan vara dub- belt. \'ingar gulaktiga med talrika bruna fläckar och punkter; längs framkanten 4 — 5 större fläckar. Längd 12,5—13,5 mm. — Sk. — Jämtl. (5 — 7). 25. Sikt. Eutonia v. d. W. Stor art. Ribbförgrening i hufvudsak som Liiniiopliila : diskfältet dock mindre aflångt. 1. E. bnrbipcs Mkk.. Ryggsköld gulgrå med fyra otydliga bruna linjer. Bakkropp gulbrun med ofullständig brun rygglinje. \'ingar rostbrunaktiga, i framkanten med 3 — 1- bruna fläckar. Längd 20 — 30 mm. — .S. o. m. Sv. (6-8). I INAK W AJII.GRKN: SVKNSK INSEKTFAINA. \I : 1; I. II5 26. Sikt. Limnophila Macq. i Medelstora till små arter med vingar i hufvudsak som •ig. 1. L.Trver i fuktig jord. Artöfversikt. I. Frän iliskfaltei utgå tre ribbor, af hvilka den främsta är tvåklufvcn. \. Denna ribbas gaffelgrenar lika länga med eller längre än gaffelns skaft. I. Tvärribban mellan första och andra längsribban vid eller innan- för den senares förgreningsställe. a. Kroppsfarg rostgul; ryggsköld med tre eller fyra mer eller mindre sammanflytande längsband. ((. Vingarnas Ivärribbor ej brunskuggade. *. Första antennleden grå eller svarlaklig. I. Z. discicollis. **. Första antennleden gid. 2. Å. fuscipennis. ,■•?. Tvärribbor .brunskuggade. 3. Z. subtincta. b. Kroppstarg (brun eller) grå. '■• Kyggsköld brun utan märka rygglinjer; mcllankroppens sidor gulaktiga. 4. Z. decolor. fi. Kyggsköld grå med bruna längsband. *. Sjunde längsribban i spetsen krökt. 5. Z. liicoruvi. **. Sjunde längsribban i spetsen ej krökt. 6. Z. flådda. 1. Tvärribban mellan första och andra längsribban utanför den se- nares förgreningsställe. a. Kyggsköld grå. «. Kakkropp mörk. *. Vingmärke tydligt. Mcllankroppens sidor gra. "T- Vingar utan skarpt brun punkt vid andra längs- ribbans bas. Rakre tvärribban ej brunskuggad. 7. Z. p/t(CPSfigma. '!""!'• Vingar meil brun punkt vid andra längsribbans bas. Kakre tvärribban brunskuggad. 8. Z. squalens. ♦*. Vingmärke otydligt. Mcllankroppens sidor gulaktiga. 9. Z. seHum. •i. Bakkropp rostgul. 10. Z. abdominalis. b. Ryggsköld rostgul. "• Kyggsköld med längslinjer. *• Kyggsköld med en svartbrun linje. Il6 ENTOMOLOGI.sk IIDSKRII t I905. •|". Lär lill största delen mörka, endast vid basen ljusa. \'inginärke tydligt, mörkt. TJ. Lär ljusa, endast själfva spetsen inörk. ^ ing- märkc ljust, otydligt. 12. L. lineola. **• Kyf;;gsköld med l\ä svarlbruna linjer. 13. L. ochracca, /?. Ryggsköld ulan längslinjer. *. \'ingar ulan svart punkt vid andra längsribbans ur- sprung. Tvärribbor ej skuggade. 14. L.ferruginea. **. Vingar med svart punkt vid andra längsribbans ur- sprung. Tvärribbor skuggade. 1 5. L. punctuvt. B. Första ur diskfältct utgående ribbans gaffelgrenar betydligt kortare än gaffelns skafl. 1. Tvärribban mellan första och andra längsribban ligger innanför den senares föreningsställe. 16. L. hyalipennis. 2. Tvärribban mellan första och andra längsribban ligger utanför den senares förgreningsställe. 20. L. robustct. a. \'ingar brungula; ben kraftiga. b. \'ingen nästan färglös ; ben smala. «. Ryggsköld grå med tre — fyra längsband. *. Antennernas basleder gula. 17. L. ncmoiahs. **. Anlennerna enfargadt gråa. 18. Z. leucophcca. ?• Ryggsköld glänsande lergul, utan ryggband. 19. L. mtidicoUis. n. Från diskfaltet utgå tre enkla ribbor. 21. L. pilkornis. 1. L. discicollis Mek;. Mellankropp ofvan glänsande mörk- brun-svart, på sidorna gul. Bakre tvärribban ungefär vid midten af diskfältet. Längd 10 — 1 1 mm. — Sk. — Lpl. (6—8). 2. L. fuscipeiuiis Mkii,. Mellankropp rostgul. Bakre tvä- ribban nära diskfältets bas. Längd 10 — 13 mm. — Sk. (7). 3. L. sitbti)icta 7aa\. Mellankropp ofvan gulbrun med 3 — I- mörka längsband, på sidorna gråaktig. Bakkropp gulbrun med mörka r\'gg- och sidolinjer. Längd 8 — 9 mm. — S. o. m. Sv. (6 — 9). 4. L. dccolor Zkti. Längd 8 mm. — Lpl. (1 ex.). 5. L. Iiicornni Mek.. R^^ggsköld grå med tre bruna längs- band, af hvilka det mellersta stundom dubbelt. Mellan- kroppens sidor rent grå. \'ingar blekbruna. Längd 9 mm. — Sk., Smal. (7 — S). 6. L. placida Mkk;. Färg och teckning som föregående. \'ingar klarare. Längd 7 — s mm. — S. o. m. Sv. (5 — 8). IINAK WAIII.GKEN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. I17 7. L. phccostii^ma Schimm. {(irctica). Mörkt grå, nästan svart. Antenner hos o^ kortare än r\'ggskölden med run- dade leder. \'ingar grågula. \'ingmärke (oftast) svart- brunt. Längd 10-12 mm. — Lpl.— Ög. (6— M). S. L. sqiiahiis Zktt. (inbegr. Er. doiiidata). Ljusare grå. Antenner hos d^ längre än hufvud och mellankropp till- sammans, med aflånga täthåriga leder. \'ingar färglösa; vingmärke Ijusbrunt. Längd 7 — 10 mm. — Lpl. — Ög. (6-7). O. L. scpium Vv.RR. [/ucoriiiJi var. b.]. Liknar m\'cket /«fo- ;-//;//, men mellankroppens sidor äro gulaktiga. — Sk. 10. L. ahdoininalis Sv.v.c. Mellankropp ofvan glänsande svartgrå, på sidorna ljusare. Bakkropp med svarta sido- linjer. Antenner hos o^ längre än mellankroppen med långsträckta leder. \'ingar med brun punkt i vingmärket samt svagt skuggade tvärribbor. Längd 9 mm. — Smal., Upl. (7). 11. L. di.-^par Mfig. Längd 12 mm. — S.'o. m. Sv. (6 — 8). 12. L. lincola Mek;. \lngar något gulaktigare än föregående. Längd 10—12 mm. — Sk.— Jämtl. (7^9). 13. L. ochracca Mfic. Kropp och ben smutsgula. R3'gg- sköld med två starkare brungula längsband; på sidorna om dessa antydningar till sidoband. Vingar nästan färg-, lösa med tydligt vingmärke. Längd 8 — 9,5 mm. — Sk. (7). 14. L. fcrriiginca Mi-n.*. Ryggsköld glänsande rostgul. Ben ljust bruna. \'ingar gula. Längd 9 — 11,5 mm. — S. o. m. Sv. (5—9). 15. L. puuriinn Mek;. {giabrinild). Ryggsköld ljusgul. \'in- gar nästan färglösa. Längd 10 mm. — .Sk. — Lpl. (7 — 8) 16. L. hyalipcnuis Zett. Rj-ggsköld askgrå med 3 — I- bruna längsband. Antenner svartaktiga. Sjunde längsribban rak. Tvärribban mellan hjälpribban och första längs- ribban sitter i den förras spets. Längd 7 — 8 mm. — S. Sv. (7—8) s. 17. L. ncinornlis Meig. Ryggsköld som föregående. Sjunde * Linmobia bifurcala Z.V.ll. är sannolikt ciiila>i <_u (.x. ii ilonna art meför(;rening. nS liNTO.MOI.OGISK. IIDSKKII 1 1905. län<2,snbban buktig och i spetsen krökt. Tvärribban mel- lan hjälpribban och första längsribban sitter innanför den förras spets. Längd h — M mm. — Sk. — Smal. (7—8) s. IN. L. IcucopJuca Mkk;. Mycket lik föregående, från hvilken den knappt är tydligt skilld. — Sk.— Lpl. (6— mm. — Lpl. Fig. 23. \'inge af Diazoma hirtipennc. 28. Sikt. Diazoma \\'am.i:n(;r. \'inge, se fig. 23. 1. D. Jiirtipcnnc .Sii:i!kk. Brun. \'in- gar med håriga ribbor. Längd 7 mm. — Ög. (1 ex.). (7). 29. Sikt. Trichocera Mkk;. Vinge, se fig. 24. Små — medelstora, fina, gråfärgade arter, som ofta sväfva i svärmar i luften, X2 .,, \-;„„» ,f stundom midt i vintern vid stark sol. Fig. 24. \ inge at Trii-ltoccra rcgelationis. Larver i svampar, rultnade växtdelar o. d. Artöfversikt, I. Vingar med en eller flera mörka Häckar. A. Vingar med mörk fläck vid ha^en af andra längsribban. I.. T. maculipennis. B. \ingar utan mörk fläck vid ba-c-n af andra längsribban. 2. T. 7Cgclationii. II. \'ingar ofläckade. A. Bakkropp enfärgad. 3. T. hicmalis. B. liakkropp med mörka tvärband. 4. T. anmilata. i:i\.\R \vaiii.i;ki;n: SVF.NSK INSEKII AINA. \I; I: i. ny 1. T. iiiaciilif^tiiins Mkh;. Ryggsköld brungrå med fyra, ofta otydliga längslinjer. Bakkropp brungul. \'ingar med mörka Häckar: vid basen af andra längsribban, på främre och bakre txärribborna och vid andra längsribbans del- ning; femte längsribban beskuggad. Längd 9—10 mm. — S. o. m. Sv. (5 — (S). 2. T. rcgclationis L. Ryggsköld som föregående. Bak- kropp brun. \'ingar med svaga Häckar på tvärribborna och spetsen af femte längsribban. Längd 6 — 9 nim. — Sk.— Jämt. (8—10). A. T. himialis Dkg. (inbegr. parva). Ryggsköld som före- gående. Bakkropp grå. \'ingar endast på bakre tvär- ribban stundom med svag beskuggning. Längd 4 — 8 mm. Sk. — Lpl. (5-11) a. 4. T. anuulata Mkk;. R3'ggsköld som föregående. Mngar nästan utan skuggning. Längd 4 — 5 mm. — Ög. (8); s. 5. Underfam. Anisomerinae. 30. Sikt. Anisomera Mfk;. \'inge, se fig. 25. I, arv i fuklifj jord. A. Biinncistcri Low. Fram- kropp glänsande svart, hvithårig med ,,. ^^ "^ JO j. Ig 25. \ inge vd Aniscmcta fyra grå ryggband. Bakkropp långt Bunndstcn. långt Ijushårig. \'ingar längre än kroppen med mörka ribbor. Längd 7 mm. — Lpl.; s. 6. Underfam. Pediciinae. Öfversikt af släktena. 1. Antenner 16 — 17-ledade. A. \'ingar glatta. 1. Mindre arter (ej öfver 20 mm.); vingar utan teckning. 31. Tricyplioiia. 2. Stor art (öfver 25 mm.); vingar med bruna band, bildande en stor triangel. 32. Fedicia. B. \'ingar håriga. 33. Ula. II. Antenner 13-Iedade; vingar utan diskfält. K NI OMOLOGI.sk riDSKKIKl 1905. A. Två tvärribbor mellan första längsribban och andra längsribbans främre gren. 34. Dicraiwta. Ij. En tvärribba mellan första längsribban och andra liingsribbans främre gren. 35. Rlinp/iidoltibis. 3U. Sikt. Tricyphona Ziii. Medelstora former. \'inge se fig. _'ö. Lar\er under inullnamle löt. o. d. l'"ig. 26. \'inge af Tricy- phona itninaculata. Artöfversikt. I. Trciljc längsribban utgår från andra läng^ril)bans bakre gaffelgren. I. y. imvtaailata. II. Tredje längsribban utgår som vanl. från andra längsribban, innan denna grenat sig. 2. 7". Schineri. 1. T. inimaculata Mkk;. Mörkgrå. Diskfält saknas. Längd 6—8 mm. — Sk.— Lpl. (6—9.) 2. T. Schiiicri Koi.. Ljust gul med undantag af lårens, skenbenens och tarsernas spetsar. Vingar gulaktiga. Diskfält finnes. Längd 10—12 mm. — Öl., Ög. (6—8.) Fig. 27. Vinge af Pcdicia rivosa. \2. Sikt. Pedicia L.vir. Mycket stor art. Till utseendet lik i en Ti pil 1(1. \'inge, se fig. 27. Larverna lefva i och vid bäckar och källor samt i allmänhet på fuktiga ställen i slam och jord. 1. P. rivosa L. Längd 25 — 26 mm. Sk.— Lpl. (6—9.) 33. Sikt. Ula H.M.iD. \'inge, se fig. 28. Larver i svampar. Artöfversikt. Fig. 28. \ inge af U/a macroptera. \ \-,ngar Hackiga. U. bolitophila. II. Vingar ej fläckiga. U. macropUra. 1. U. bolitophila Low. Ryggsköld grå. Bakkropp mörk. Tvärribbor uKJrkskuggade. Längd 5 mm. — Smal. s. 11N\K WAHI.C.RKN: SVFNSK INSEKTIAINA. \I. I; I. 121 2. Lla nuKroptcra Malq. ipilosa.) Ryggsk()ld grå med otydlig län.u;steckning. Bakkropp mörk. Ribbor bruna, bakre tvärribban svagt brunskuggad. Längd 6—7 mm. — Jämtl., Og. (5—7.) .U. .Sikt. Dicranota Zktt. \'inge, se tig. L";>. Larverna och pupporna se tig. 30 ocli — ^ 51^ lefva i vatten. Artöfversikt. I. Vingar med skuggade ivärribbor; cj":* antennleder långsträckta. I. D. biinaculata. [I. Vingribbor ej skuggade; (^•.•s antennle- der runda. 2. /J*. gracilifcs. 1. D. biuuuiilata St ihmm. (inbegr. Gucvini.) K\'ggsköld grå med tre bruna ryggband. Tvärribbor svagt skuggade. \'ingmärke brunt, inåt och utåt begränsadt af tvär- ribbor. Längd 8 — 10 mm. Lpl., Jämtl., Ög. (6—9). 2. D. gracilipcs Wahi.cr. Ryggsköld som föregående. \'ing- märke otydligt. Antenner hos ef mycket korta. Längd 7 mm. 1 ex. ^ Ög. Fig. 29 — 31. Vinge, larv och puppa af Dicranota himaculata. 34. .Sikt. Rhaphidolabis O.-S. \'inge, se fig. 32. R. rnclfbs Zv.vv. Ganska lik fö- regående art, men vingmärket är ljusare och endast utåt begränsadt i-ig. 32. Vinge af Rhaphi- af tvärribba, och tvärribborna äro ej '^'"''''^" ""^'^'■ brunskuggade. Längd h — 7 mm. — Jämtl., Ög. (7 — 8.) 2. Fam. Tipulidse. Öfversläkt af underfamiljer och släkten. I. Diskfält saknas. — Und.-fam. Dolichopezince. — 1 , Dolkhopcza. 122 KNTOMOI.OCMSK llhSKRII I I905. II. Diskfält finnes. A. Antenner hos ef kamlika. Und.-fam. Ctcnopho- rituc. — 1. Antenner hos ef blott på insidan med kamlika utskott. 9 med smalt, rödgult eller becksvart äggläggningsrör. '1. Dictcnidia. 2. Antenner hos d" både på utsidan och insidan med kamlika utskott. a. ef med kamlika utskott äfven på undersidan. 9 med långt sabelformigt äggläggningsrör. 3. XipJiiira. b. ef utan kamlika utskott på undersidan. ? med kortare, ej sabelformigt äggläggningsrör. 4. Ctcnophora. B. Antenner hos ef ej kamlika. Äggläggningsrör aldrig långt 1 . Antenner 1 3-ledade. a. Andra längsribban lång, utgående från första längsribban ett betydligt stycke innanför hjälpribbans utm3'nning. Från diskfältet två ribbor, den främre gaffelgrenad. u. Antenner med undertill längre {■ef) eller kortare (9) sågformigt nedskjutande le- der. 5. Prioiioccra. ;?. Antennernas leder rundade — cylindri- ska, stundom knutigt upps\"ällda. 6. Tipiila. b. Andra längsribban kort, utgående frän första längsribban just vid eller knappt ^ :t mm. innanför hjälpribbans spets. Från diskfältet tre enkla ribbor, af hvilka de två första kunna vara förenade vid basen. 7. Pachyvrluna. 2. Antenner 19-(c/) eller 15-(9) ledade. 8. NcphotoDia. 1. Underfamiljen Dolichopezinae Cikt. 1. Sikt. Dolichopeza. Stor art med långa, hårtina ben. \'inge, se fig. 33. KINAU WAHI.GRKN: SVKNSK INSKkl rAl'XA. XI: I; I. I. arven, som är grön, Icfvcr ineii förkärlek i filer under fuktiga mossor; slundotn anträfta-^ den i fuktig jord utan niossvegetation. 1. D. albipcs Stkom. {sylvicola). Mörk- ^,.^ ^^ ; ^T^^^ ^^ ^^ brun. \'ingmärke m()rkt. Tarser långa lukopcza aiiupcs- hårtina. hvita, i själfva spetsen mörkare. Längd 13,5 — 16 mni. — Ög. (h — 7.) _'. rnderfamiljen Ctenoporinae. '1. Sikt. Dictenidia Brli.i.k. Stor art. \'ingarnas ribbor ungefcär som hos Tipula. Larven lefver i inurken \eil. 1. D. bimaculata L. Mellankropp svart. Bakkropp svart (ef) eller på sidorna och undertill gulfläckig (?). Mngar med mörk spets, mörkt vingmärke och ett mörkt tvär- band. Längd 11 — 19 mm. — Sk.— Lpl. (6— ^>.) .'L .Sikt. Xiphura Brii.i.k. Stora arter. \'ingar som föregående. Artöfversikt. I. .antenner gulakliga; I — 2 basleder s\arta. .\. o^ med svart bakkropp. $:s bakkropp svart med första tredjedelen rundi om röd, hvilken röda färg på buken ej sträcker sig längre bakåt än till bukens midt. i. -V. atrala. i;. c^ med rödgul bakkro]>p. ^is bakkropp svart, första tredjedelen och hela buken rödgul. 2. .V. rufico/nis. II. .\ntenncr helt svarta; stundom första leden smutsgul. 3. -V. nigricornis. 1. A", atrata L. Längd 18—26 mm. — Sk.— Lpl. (6—7. '1. X. ruficoniis Mek;. Längd som föregående, af hvilken den kanske endast är en ljus varietet. Man har sett de båda formerna para sig med hvarandra. S. o. m.Sv. (6.) .'■i. A', nigricornis Mkk;. Bakkropp svart; andra och tredje lederna på sidorna (o^i eller helt och hållet (?) gulröda. — var. giittivfutris Zktt., o^, har bakkroppen rödgul med ett svart tandadt längsband. - - Längd \'l — 19 mm. — Sk.— Lpl. (6—7.1 124 LNTOMOLOGISK TIDSRRIFr 1905. 4. Sikt. Ctenophora Mkh; Stora arter. \'ingar som föregående. Artöfversikt. I. Antenner svarta, vid basen gula. A. Bakkropp rödgul med svarta fläckar. B. Bakkropp svart med gulhvita sidofläckar. II. Antenner gula, hos (^ med bruna kammutskott. 1 C. pectinicoinis. 2. C. guttata. 3. C. flaveclata. C. piciinicornis L. Mellankropp på sidorna gulfläckig. Längd 16—23 mm. — Sk. — Lpl. (6 — 7.) 2. C. guttata Min,. Mellankropp på sidorna sv^art med hvitaktig strimma. Längd 1 S — 2( ) mm — \'ästm. (4 — 7.) 3. C. Jlavcolath Faur. Mellankropp svart med gul kant. Bakkropp svart med gula tvärband. \'ingar gulaktiga. Längd 15 — 20 mm. — S. o. m. Sv. (5—6.) 3. Underfam. Tipulinae. 5. Sikt. Prionocera Lw. Stora arter med ribbförgrening ungefär som följande släkte. Artöfversikt. Anfenner nakna vcndast första leden hårig.) A. Ryggsköld med fyra mörka längsband. I. /'. tvrcica. I!. Ryggsköld med tre mörka längsband. af hvilka det mellersta delas af en svart linje. 2. P. scrticornif. Antenner håriga. 3. P. saUcctontm. P. turcica Fai;r. iOiana, siihscrricornis.) Grå. Bak- kropp med mörkt ryggband. \'ingar gråaktiga med hvit fläck innanför vingmärket. Längd 11. 5 — 16 mm. — Sk.— Lpl. (6-8.) /-*. scrriconiis Znir. Grå. Bakkropp utan mörkt rygg- band. \'ingar som föregående. Äfven storleken. — N. o. m. Sv. (5 — (S.) P. salicctonim Sieukk. Ryggsköld grå med fyra m{)rka längsband. \'ingar utan hvit fläck innanför vingmärket. Längd ungefär som föregående. — Upl. s. KINAR W AHI.C.RtN: SVKNSK INSKK I 1 AINA. XI; I; I. (\ Sikt. Tipula Lix. Stora till mycket stora arter. \"ingar, se tig. .U. Larverna IctVa under löf och mossa, i mer eller mindre fuktig iord, vid trädröltcr och y ^. ,..^ , „.^ , ^ ■■ rig. 34. vinge af itfula. bäckkanter, i gödsel ni. m. Artöfversikt. I. Vingar inarinorerade eller fläckade med h\iu och brunt hos en art obe. »tämdt töckniga, skuggade med grati eller gult och med en tydlig mörk fläck i bakre basfältet. A. Vingar grå- vC/') dier gul- ^) töckning med en mörk tläck i midten af bakre basfaltet. Stor art. I. 7'. fulvipcnnis. B. \'ingar på annat sätt tecknade. 1. Vingar med tre stora trekantiga fläckar som sträcka sig öfver hela vingens längd och främre hälften af dess bredd. Mycket stor art. 2. 7'. maxima. 2. Vingar på annat sätt tecknade. a. Ryggsköld med tre breda mörka längsband, af hvilka det mellersta stundom är deladt af en mörk linge. «. De tre ryggbanden utan mörka kanter och sa breda, att de upptaga hela ryggen. Mngar med afljrutet hvilt längsband. 3. T. vittata. ^. De tre längsbanden måttligt breda, brunkantade. *. Antenner med 2 — 3 basleder gula eller första grå, andra gul. •7. Vingar med skarpt markerad marmorering af hvitt och brunt. En tydlig mörk fläck vid an- dra längsribbans ursprung. 4. T. trunconim. "i*"7. Vingar otydligt marmererade. Fläcken vid andra längsribbans ursftrung naknas eller är blott punkt- formigt antydd. \. Vingar med ett fatal större^^ ehuru otydliga hvita fläckar. Ryggsköldens midtband i hela sin längd deladt af en mörk linje. 5. T. pabulina. SS- Vingmarmorcring ytterst svar alt se. Rygg- sköld ljusgrå med något mörkare ryggband, af hvilka det mellersta saknar svart längs- linje men har en antydan till delning genom en ljus strimma. c^:s antenner minst i*/, gånger hufvud och mellankropp tillsammans. 6. T. inacrocera. 126 ENTOMOI.OGISK TIUSKRIKl UjO^. **. Antenner svarta, andra basledcn hrun. 7. '/'. nasstcorti!^. b. Ryggsköld med fyra mörka längsl)and. "• Kyggbandcn l)nmkantade. •. I )c två mellersta ryggbanden sta sä nära intill hvar- andra att tleras inre kantstriinmor ofta saininanllyta till en l)red, mörk strimma. o^:s antenner med djupt utskurna leder. 8. T. excisa. **. De tkå mellersta ryggbanden endast framtill eller möjligen också baktill förenade. o^;s antenner med leder af vanlig beskaffenhet. "i". De två mellersta ryggbanden baktill konverge- rande och stundom sammanstötande. 9. 7\ scrifta. ■;",'. De tvä mellersta ryggbanden bakåt parallella. I O. T. tmheculosa. '^- Kyggbanden ej brunkantade. *. Andra längsribbans främre gren saknas eller är af- bruten, innan den når framkanten. •;". Andra längsribbans främre gren saknas alldele-. II. T. nmtila. '\'\. Andra längsribbans främre gren atbruten. 5i' Vingar med tydlig marmorering. Antennernas första led svartakiig. den andra gul. 12. T. variipennis. %\. ^ ingår med otydlig marmorering. Antennernas tva första leder gul. 13. T. hottidava. **■ .Andra längsribbans främre gren nående framkanten. •;". \'ingens hvita fläckar bilda två sammanhängande tvärband och en stor hvit fläck utanför ving. märket. 14. T. irrorata. '\"\'- Vingens hvita fläckar bilda ej tvä sammanhäng- ande tvärband. ^- Vingens spets morkskuggad, så att ett tydligt, hvitt band liildas mellan vingmärket och den mörka vingspetsen. ^. Del utanför vingmärket belägan hvita bandet fyller äfven fjärde bakkantsfaltet. Cf^is antenner ej längre än mellankrop- pen. 15. T. hor tens is. X. Det utanför vingmärket belägna hvita bandet når endast basen af fjärde bak- kantsfaltet. cJ^ts antenner längre än hut- vud och mellankropp tillsammans. 16. T. longico7nis. KINAk WAIII.C.KKN: SVKNSK INSKKl FAUNA. \l: I; 1. 127 §^. Vingens spels knappt tiirmiirkad; iiuei liviit ivärhanil utanför \ingnuirket. CV3. Den främsta ur ilisktaltct utgående ribban båda grenar (,= andra bakkanit:iltets långsidor) nästan parallella. n . Marmorering otydlig ; ribbor ej sär- skildt mörka. 17. 7'. obsokta. G Q. Marmorering tydlig; ribbor mörka, brunskuggade; öfver vingens midt ett otydligt tvärband. 18. 7'. obscHrincrois. ^. . Andra bakkantflillets långsidor bågböjda, vid vingkanten närmande sig intill hvar- andra. D- Vingar tydligt marmorerade med talrika, små, hvita fläckar. 19. T. marmorata. DD. Vingar otydligt marmoreratle med fl otydliga, hvita tläckar. 20. 7'. signata. \*ngar ej marmorerade eller fläckade af brunt och hvilt. A. Vingar strimmiga af brunt därigenom att åtminstone femte längs- ribban och bakre tvärribban, stundom äfven framkantsfältet äro brun- skuggade. I. Den främre frän disktaliet utgående ribliån nästan från roten gaflfelklufven ; akkr(i]i]i tjrä med svartl)runa sidoljand, utan rygghand. 37. 7'. piniitosa. \^. Hakkroj)]) gul. ^. 1'alper gula meKl. [}tiuan^, pictipcnuis). Längd 16 —20,5. — S. o. m. Sv. U)-M). 15. T. /lorlriisis Min.. Längd 1 '3,- — 17 mni. - >. <<. iii. .Sv. (h— 7). 16. T. loiii^icoriiis .S. ihmm. Längd som föregående. — .S. Sv. (1^-1 \. 17. r. obsoliia Mi.ii.. ^liiiib(il(i\ Liingd I.']. 3 — 16 mm. — Ög.-Lpl. 18. T. ohsniriiirrvis \V.\^n.(;K. Längd 1") mm. — Gottl., 1 ex. V). T. uiavDiorata Mkk;. (inbegr. obsolcta). Längd 10 — 1 ').-,. — Sk.— Lpl. (6—9). 20. T. signata Si. ve (inbegr. Cfrrs). Längd 1-1-,- — 17 mm — Lpl., Xorrb., Sk. 21. T. variiror/iisSvHiMM. {picticoniis, I ^dcliyrrli. variiconiiss. Längd 11 — 15,- mm. — Sk. — Lpl. (6 — 7). 22. T. uiarginatn Mkk;. Längd omkr. 15 mm. - ()g. 23. T. lahralis Meu;. Längd 13—20 mm. — Sk.— Lpl. (5—X). Larven Icfvcr hiitVudsakligen af gräsrötter. 24. T. vcnialis Miic. Längd 12,- — 15 mm. — .S. o. m. Sv. (5—8). 25. T. siibiwdicoriiis Zki r. Längd ^) — 14 mm. — \. Sv. (6—7). 26. T. olcracca L. Fig. 35 — 36. c/is parningstång, se fig. 36'). Längd 15—23 mm. — Sk.- Lpl. (6—8). Lar\'erna af denna och följande art aiisl.Hlla ofta svära härjningar i träd- gårdar och akerfäh genom alt förtära \äxtröttcr. 27. T. poliidosa Mkig. q^is parningstång, se lig. 36. Längd 15^30 mm. — S. o. m. Sv., allmännare än föregående. (7-8). 28. T. liiiiata L. Längd 15 — 18 mm. — Sk. — Smal. (5 — O). 29. T. ocliraciii .Mkk;. Längd 15 — 10 mm. — Sk. — Lpl. (5—6). 30. T. hcfabilis ZKxr. M\'cket lik föregående, från hvilken den kanske ej är till arten skild. Längd som föregående. Norrb., Gotl. (7—8). 31. T. Sclcnc Mkk;. Längd 18 — 27 mm. S. o. m. .Sv. (7 — 3). '; För lUt fa se den haidiga pariiing?tangen måste man bryta los.s den tunna skifva som sitter på sidan af parningsorganet. Man finner därinnanför en tång, som pä hvarje sida bestar af tre flikar, af h vilka den understa \a är mörk klolik, den mellersta ljus, mer eller mindre plattad >,b\ och den öfrc vc) helt eller delvis mörk, hos oleraccci tillspetsad, hos pahidosa mera trubbig. KINAK W AIIM.RKN": S\I.NSK 1 .\SI:K II \i NA. \l: I, I. ;u. /'. Jih — 7). 38. T. luhipcmiis Mi;i.;. •) Längd 13,-,— 15,-. — S. o. m. Sv. (8—10). 39. T. nir/aiioirros .Schimm. {I i ma t a). Längd o — lö mm.-Sk.-Lpl. (8-9). y^^ 3^3. ^^^^^^^ ^...^.^^^ ^äng sedd 40. T. Iligra L. Svartbrun; utiträn af npula faludosa v:mvari med {,'ula ivärbainl cllor giilaklifja sidofläckar. A. liakkropp incil tre gula ivärbaiul. I. /*. cicoita. 15. r.akkropp med gulhvita sidofläckar. 2. P. fnilcn.us. II. 1'akkropii gul med mörk rygglinjo. A. \ingar med svarll>ruiU tviirliand. 3. /'• quiuh i/aria- V'. \ ingår utan Ivärliand. 1. Vingmärkc sxarlbruiit. a. Ryggsköld med irc raka, svarta läng!l iiR-d tre svarta längsband, af livilka de yttre äro framtill nedböjda- f!. \'ingakkroppens ryggband sammanhängande. 8. P. viaculata. fl. Sidoknölen framför svängkoU\arna endast baktill svart- kaniad. r>akkro])]jcns ryggband u]iplöst i fläckar. 9. /'. liiicata. 1. P. ci-ocnta L. K\'ggsköld svart med gula fläckar. \'ingar med svart vingmärke och skuggade tvärribbor. Längd 13,5—20 mm. — .S. o. m. Sv. (3—8). Larven förstör rötter af unga skogsplantor. _'. P. prnlrnsis I.. Rxggsköld som föregående. Tvärribbor ej brunskuggade. \'ingmärke mörkt. Längd ungefär som fciregående. — S. o. m. Sv. (5 — 8). 3. P. quadrifaria Min., {dcutata, fascipciiuis). Ryggsköld med tre längsband: de yttre framtill krökta. \'ingmärke mörkt. Längd 12 — 14,5 "'"">"'• — '*^- o. m. .Sv. (5 — 8). 4. P. liiiiuliconiis Sihimm. Längd 13,5 — 20 mm. — Ög., (■■)}. (6). ."). /'*. aualis S^ m mm. ironiici/in). Längd 11 — 19 mm. — Sk.-Lpl. (5— ^)). i:iNA,< WAHi (;ki:n : >\ i.nsk. insi:k iiacna. \i: i; i. I v 0. P. roniiriiin 1.. (smi/iio). I.an,i;\l 1 _' — 17),^ mm. Sk. -Lpl. (h—s). 7. /\ sn/rni Mi;i.;. I.angd I.")— 21,5. — Sk. Lpl. (h S). S. /'. mnnilnfa Mtic (jnnnt/osn). Längd 9,5—17 mm. — S. o. m. Sv. (5—8). Larven tortär riitter at" sallat, ärtor, kal, i^räs m. iii. ^'. P. lincdta S1.01'. {Iiistrio). Längd 11 — 15,5. — S. o. m. Sv. (0—8). S. Sikt. Nephrotoma Ali u;. \ir\ enda art, som i utseende och vingarnas byggnad myc- ket liknar fciregående släkte. 1. N. dorsalis Fahk. Gul. Ryggsköld med tre räta, svarta längshand. Bakkropp med svart ryggband. Vingmiirke brunt. Län.gd 11 — 15 mm. — Sk. — Lpl. Fam Cylindrotomidae. Öfversikt af släktena. L Ryggsköld gul med tre svarta liingsband. A. Frän diskfältet utgå tre ribbor, af h\'ilka den främsta är gaffelklufven. 1. Cyimdvotouia. B. Från diskfältet utgå tre enkla ribbor. II. Lii)ginn. II. Ryggsköld askgrå-svartgrå. A. Ryggsköld med tre längsfåror. 3. Triogmn. B. Ryggsköld utan längsfåror. 4. Plmlacroccra. 1. Sikt. Cylindrotoma Ma((,). \'inge, se fig. 38. I.ar\cn är grön, först-dd med tornar, och lefvcr ]):i blad af ålskillit^fa vävicr ' S/r/Zn/rd. )-i„. -jS. Vinge af Cvliiidro- Aiicmcnc, Alluon. torna distinctissiiiia. 1. C (iistiiictissima Wikd. ( iul. Ryggsköld med tre oftast matta, svarta längsband. Längd 11,5 — 13. 5 mm. — Sk. — Lpl. (6—7). '34 l'i<,'. 3<). \'ingc al' I.ivgn glahiata. Fit;. 40. \'in<;o af Tripg. I.MO.MOI.OCWSK •IIKSKKII 1 Ii;05. J. Sikt. Liogma O.-S. \'ii\i;e, se Ii.!;. .^^ 1. L. i^labrnta \\'ii.i>. Lik före- gående, men niellankroppens ryggband äro alltid glänsande. Längd omkring .")— 13 mm. — (■)g.-Upl. (6). .). .Sikt. Triogma .S^ iii\. \'inge, se fig. 40. 1. T. irisulcata ^cHV}~\y\. Svartgrå. Bakkropp brun med mörk rygg- linje. Mngar brunaktiga. Längd 12-1.") mm. — .S. o. m. Sv. (3-7). 4. Sikt. Phalocrocera .Schin. l'ii^. 41 — 42. Niiiije och huv af Pliahicroceia. \'inge, se fig. 41. Larven hg. 42"", som är ofvan brungrön, uniler ljusgrön, med talrika utskott, finnes i smärre vattensamlingar med /"t'«//;.'(7//,f-\egetation. 1. P. nplicain L. Ryggsköld askgrå med tre mörka längs- band. Bakkropp gulbrun med svartbrunt ryggband. Längd 15 mm. — Sk.— Lpl. (6—9). MVGGoK. Eucephala. Larver med väl ulbildadt hufvud och mot h varandra rör- liaa käkar. 4. ^<<^ Fig. 43. V;nge al P tv chef k ra contaminatu. Fam. cL.ws.MVGGOR. Ptychopteridse. Hithörande former äro framför allt genom de långa smala benen mycket lika harkraiikar, och likasom dessa hafva de en ganska tydlig tvärfåra på mellankrop- pen. De skiljas emellertid med lätthet från dessa genom saknaden af sjätte längsribban, fig. 43. iiwK \v\iih;rkn: S\ I.NSK. INSI.K. IIAINA. \I: i; i. 135 De äro medelstora, glänsande s\aita, gulbenta och ofta lursedda med brokiga vingar. Antennerna äro långa, U> ledade med aflånga leder. Palperna langa, 4-ledade. Rygg- skölden är starkt hvälfd och liar utom tvärfåran tvänne tyd- liga längsfåror. Ijakkroppen är tämligen lång, framtill smärt, baktill ansvälld och slutar hos a^ med en komplicerad vid- hiiftningsapparat, hos $ med ett spetsigt, från sidorna hop- tryckt, hornartadt äggläggningsrör. \'ingarna - äro beklädda med glesa fina hår. Skenbenen äro beväpnade med starka sporrar. ( llansinyggorna anträffas vid slräiulcr af åar och häc- k.ir, där tic med sina länga hen klättra omkring ])a väx- terna. Larverna (tig. 44) äro hvita, långsmala och försedda med ett långt andningsrör i bakändan; vid basen af detta sitta ett par aflånga bihang. 1 >c anträffas stundom i slor mängd i grunda vatteii- -amlingar, där ile ligga pä botten eller oftare nedkrupna i -lammet med andningsrörets spets i \altcnytan. ,.■ ,, Puppan (fig. 44) är framtill försedd med (j"]] höger) och t\'å andningsrör, af hvilka det ena är kort, \..\x\ &.{ PiycJwptei a ludimentärt, det andra är dubbelt se långt som paiudosa. hela kroppen. l'ui)pan ligger \anligtvis jm slambotten. I vårt land finnes endast ett släkte. 1. Sikt. Ptychoptera Mik.. Artöfversikt 1. \'ingar ofläckadc. i. /'. scuicllaiis. 11 Xingar fläckade. A. i-orsta tarsalleden hvil. 2. /'. alhimana. Ii. Första tarsalleden brun eller brungul. 1. Bröstet^ sidor silfverglänsandc. 3- /'■ ci •ttaimmilLi. 2. Bröstets sidor ej s\artglänsande. a. Bakkropp (vanligen) med iva gida iviirlnuul. 4. /'. lacustris. b. Bakkropp helt svart. 5. /'. paiudosa. 1. P. sciiftllai-i.^ ^h:l<;. Mellankroppens sidor askgrå. Sku- tell gul. Längd 7—9 mm. — Sk. — Lpl. (6—9); t. a. P. albiiiuma Famk. Mellankroppens sidor askgrå. .Sku- tell gul. Bakkropp med två gula tvärband (o^) eller gula '36 KNRiMOI.OGISK 'IIDSKKIFT 1905. sidolläckar (9^. \'in^Mr i jämförelse med de följande mod matta Häckar. Läng '-> 11 mm. .Sk.- Jämtl. (5 — M); s. 3. y^. coiildiniiKita L. Hakkropp .som föregående. Skutell gul. \'ingar med mörka tvärband och fläckar. Längd 7—1(1,5 "irn. — .Sk.— Lpl. (,")— ^'). 4. P. laciistris .Mi u,. .Skutell svart. \'ingar tecknade un- gefär som föregående, men enär andra längsribban börjar längre ut på vingen, sammansmälter dess basalfläck med bandet öfver tvärribborna \id vingens midt. Ej så hos coiitdiniiinla. Fläckarna vid tredje och fjärde längsrib- bornas gaffelförgreningar sammansmälta nästan till ett tvärband. Längd 7 — 10 mm. — .S. .Sv. (6 — 7); s. 5. P. pnlitdosa Mkh;. .Skutell svart. \'ingar som föregående, men fläckarna vid tredje och fjärde längsribbornas gaffel- förgreningar sammansmälta ej. — • S. Sv. (7 — 8); s. ."). Fam. Dixidae. Tämligen små, myggliknande former med långa smala ben. Antennerna äro långa, mångledade, med hårfina leder. Palper 4-ledade. Ryggskölden är starkt hvälfd utan tvär- eller längsfåror. Bakkropp smal, hos c/ bak- till uppsvälld, hos 9 afslutad med ett kort äggläggningsrör. Skenbenen sakna sporrar. \'ingarna likna rätt mycket ptychopterider- nas, men här tyckes det vara sjunde längs- ribban, som saknas, fig. 4,'). Dixidcina antrfilTas stunilom vid luitiiing i kärr- och stramlvegclation, och om kvällarna IlysVi;N>k I\SI:K I TAT N A. \1; 1 I. I ',7 Hon häiij^cr i loilrät nlis Mkk;. (nprilinn). Längd '■) mm. — .Sk. — Lpl. vår och höst. '■]. D. (iittiminalis Mf-.k;. Längd 3 — 4 mm. — .Sk. — Lpl.;s. 4. I), linrnfa Maccj. Längd 2 mm. — ()g. 6. P^am. EGENTLIGA MYGGOR. Culicidse. Samtliga hithörande former likna i hufvudsak dQ.n \-anliga myggan: smärt kropp, långsmala vingar och långa, smala ben. Antennerna äro mångledade, hos d^ besatta med kransar af långa hår, hos ? med kortare hår. Alla delar af kroppen äro klädda med fjäll, som likna fjärilarnas, och likasom hos dessa betingas djurets färg af fjällbeklädnaden. Äfven vingarnas ribbor äro fjällklädda. Af vingribborna märkas särskildt an- dra och fjärde Hingsribborna, som äro gaffelklufna. Klorna, som äro ett par på hvarje fot, erbjuda äfven genom sin (olik- artade beväpning goda artskillnader. Hos d^ äro de båda klorna på fram- och mellanbenen olika, på bakbenen liksom på alla benparen hos 9 äro de båda klorna lika hvarandra. 13^ enio.moloui.sk rinsKRin 1905. Mygf^orna Icfva >oiii fullbihlailc al \:i\tsal'lcr; endast honorna al några >lälUi.'n {C/t/cx, Au?pliclcs suga »lessutoin Mod. .Sär^kildi i I,a|i])land, i Irak- terna kring de stora myrarna, äro myggen myckel l)esväriiga. Större skada göra myggen i sarniare länder såsom sjukdomsöfvcrförare, i del alt de sjukdomsalstrandc organismerna ej Moit spridas genom de blod- sugande myggorna ulan älven i dessa genomgå en del af sin utveckling. I'å sådant sätt ulbrcdes malaria genom AiiofhclcsnxK^v (särskildl .-/. c/avigcr), i-'ila- riasjukdomen genom vissa Cn/cx- och Aiiop/icks-ancr och gida febern genom en myggart tillhörande släktet SUt^omyid- .Myggorna lägga sina ägg i stillastående eller sakta rinnande vallen. tV^/<'.v-arterna lägga äggen i form af ovala, båiformiga jiakei som flyta på vattenytan. .■///^»///(•A'j-äggen läggas däremot ett och ett, ehuru de på vatten- ytan kunna häfta vid hvarandra eller vid andra föremål. CV/r/Zz/aarterna lägga äggen i form af geléaktiga klumpar. Larverna äro försedda med väl ulveckladt, tydligt afsatt hufvud med väl utbildade käkar, ha bred metlankro|>|) och smalare bakkrojii). I öfrigt visa de en del olikheter. Pupporna, som också lefva i vatten, hänga i allmäidiet i själfva vatten- ytan eller hälla sig omedelbart under densamma, men äro i olikhet med de flesta andra puppor rörliga, sä all de kunna sänka och höja sig i vattnet. De äro alla försedda med tvenne andningsrör nära främre ändan. Litteratur : ]•'. v. '1 hi:i'1;ai.1). .\ Monograph of ihe Culicidae or Mosijuitos. 4 band. London 1 90 1 -03. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Sugrör långt, längre än huf\ud och mellankrupp tillsam- mans: 1. und.-fam. Culiciiue. A. Palper hos båda könen eller åtminstone hos d^ långa, ofta längre än sugröret. 1. Palper hos båda könen långa; (f-.s tångformiga parningsorgan lika långt med eller kortare än sista bakkroppsringen. 1. ^Inopliclcs. 2. Palper hos d^ långa, hos ? korta; c/is tångfor- miga parningsorgan längre än sista bakkropps- ringen. 2. Culc.x. B. Palper hos båda könen mycket korta. 3. Acdcs. II. .Sugrör kort, knappt längre än hufvudet: 2. und.-fam. Co- vcthrimc. A. Första tarsalleden längre än den andra. 4. Corcthra. B. Första tarsalleden kortare än den andra. 5. Moclilonvx. i.iNAk WAiir r.RKN : >\ insk insi ku Al na. \i. i, i. \yj öfversikt af larverna I. E] fru-sedda med pariga luftsäckar i mcllankroppeii och sjunde bakkroppsleden. A. Xäst sista bakkroppsleden försedd med ett laiiyi and- nini;srör. -- Larven hänger tämligen lodrätt i vatten- ytan med hufvudet nedåt. (ji/rx. 15. Xäst sista bakkroppsleden utan andrör. — Larven ligger nästan \ägnitt med bakki-oppen i sjiilfva vat- tenytan. Anoplicli'!^. 11. Försedda med två par stora luftsäckar, ett par i mellan- kroppen och ett par i sjunde kroppsleden. — Lar\'erna stå vanligtvis vågrätt ett stycke under vattenytan men höja sig ibland upp till densamma. A. Xäst sista bakkroppsleden saknar andningsr('>r. ( OrctJira. \\. Andningsrör linnes. Moc/iloiiyx. Öfversikt af pupporna. 1. Puppa hästskoformigt knJkt. A. Andningsrör mot spetsen bredare. 1 . Andningsrör i spetsen snedt afskurna med aflång mynning. Ciilex. '2. Andningsnir i spetsen t\'ärt afskurna med vidare, rundadt fyrkantig mynning. jliiopliclcs. Vi. Andningsrör mot spetsen afsmalnande. Mocliloiivx. II. Puppa rak. Andningsrör tillspetsade. Corct/ira. 1. Undérfam. Culicinae. 1. .Sikt. Anopheles .Mi.n;. Hufvud, se fig. 47. LaiA' och i^iippa. se (ii!. 4S. I. Vingar fläckiga. /. claviger. II. \ingar ej fläckiga. 2. A. hifiiicatus. 1 A. claviger Fahr. (uiaciilipciuiis). l\\ggsk('»ld med 2 smala och 2 breda mörkbruna längsstrimmor, mellan dessa grå- MO KN TOMOLof.lSK TIPSKKIl 1 I90;. aktig. Bakkropp brun, dess ringar tVamlill ljusare, baktill niurkarc hvarigenom bakkroppen blir tvär- bandad. \'ingar med '> 4 mT.rka flcäckar, bildade af tätare fjiillbc- klädnad. Ren bruna. Liingd 6— ). 2. Sikt. Culex L. Hufvud, se fig. 49. Larv och puppa, se fig. ÖO. I- ig. 4S. l.arv (,öfre; och puppa af .iiiof/ieJes. Artofversikt. I. Vingar tläckiga. LihI.-sI. rhcohahiiit Xf.\ kl-Lemaire. i. C. aniiuhUtis. \\. Vingar ej fläckiga. A. Tarscr hvitringlade. 1. Tarser hviiringlaJe cnr.K I lAiN \. \i. i 141 1>. l!akkrop]> iiuhI ljus midllinic och mörka ^idotläckar. liul. si. Giabhamia ThKiHs. 6. C. do I salts. larscr ej hviiringladc 1 . Hakkrojip mörkbrun uicil 5iltVerh\iia sidotläckar, som ej i midilinjen sam- manllyla lill iviirliand. 7. C. oiuaitis. 2. Bakkropp på annat säu tecknad, a. Andra längsrihUans gaffel minst fyra gån- ger längre än sitt skaft. 8. C- fipicits. 1>. Andra längsribbans gaffel ej fyra gånger längre än 1^ Bakkropp enfiirgadt mörk eller med gula sidofl 9. C. 1 Ii 50. l.arv (öfrc) och puppa af Cu/iX. sitt skaft, ickar. fusculus. [i. r>akkropp mer eller niindre tydligt l\ärl)andatl. *. Bakkroppens luita hand l)rc. C. fiisrulus Zi/n . Ryggsköld svart med bronsglänsande fjäll. Knä med hvit fläck. Ben ljusa. Längd 4,5—6 mm. Jämtl., \'g. (6—7). 10. C. nciiiorosus Mi k.. l\yggsköld som föregående. Ben mörka ; knä med silfverhvit fläck. Klor både hos ef och 9 entandade. Längd 6 — 7 mm. — Sk. — Lpl. (5 — 9); a. 11. C. nij^ripcs Zii r. Ryggsköld som föregående. Bak- kropp s\art. Klor åtminstone hos 9 som hos föregående. Längd 4,6 6 mm. — Sk? — Är en rent artisk art (Grön- land, Alaska o. s. v.). 12. C. ;iiori/ii/i/sZ\:ri. Ryggsköld mörkbrun med bronsfärgade fjäll. Bakkropp brunaktig. Ben bruna; knäna med hvit- aktig fläck. Klor hos ef på fram- och mellanbenen en- tandade, på bakbenen enkla, hos 9 alla otandade. Längd 3,5-4,5 mm. — Lpl., Tpl. 3. Sikt. Aedes Mkic. Endast en svensk art. IINAR \VAHI.r.Ki:N: S\KNSK INSKKI T AKNA. \i i i ij: - /. ciiicniis Mric. Rygi^sktild mörkhrun med metallt;liin- gliinsande fjäll. Bakkropp mörkbrun, ej tviirbandad, bak- till med stundom otydliga hvita sidofliickar. Ben mcirka. Längd 4,5 O mm. — Sk. Lpl. (6). 1'. Tndcrtam. Corethrinre. 4. Sikt. Corethra Mii<,. Hufvud, se lig. 5_'. Larv och puppa, se lig. ')A. Artöfversikt. I. Vingar ej tläckisja. .•\. I?en nästan hvita mcil talrika bruna, rinijfurmifija liaivl pa lär och >kenben. i . C. palliiia. Fig. 52. Hufvud af Corethra. (^ ;.vänster} och 9- J' 'K- 53- 1^-arv öfrc) och puppa af Co re tit ra- I!. I!on enfärgade. 1. I.jusbrun-gulaktig. 2. C. fliiinicorhis. 2. Mörkbrun. 3. C fusca. II. Vingar fläckiga. 4 C. AWl>l och puppa af Mpchlonvx. l\y_<;£;-.köUlciis Itoltcnfarg svartl)ruii- svart. I . M. ctilicifoi mi$. Ryjjgskuldeiis botieiifärfj rödgul. 2. ..)/. I II f US. M. culiciforniis Dk(;. Bak- kropp tvärbandad af svart och hvitt. Längd 7 mm. — S. o. m. Sv., sälls. M. riifiis 7a v v. R\'gg- sköld rödgul med 4 mörk- bruna, mörkkantade längs- band. Bakkropp enfärgadt mörk. — Lpl., n. \'B. 7. Fam. fjakilmvggor. Psychodidse. Genom sitt synnerligen karakteristiska utseende äro fjäril- myggorna lätt igenkänliga. Kroppen är endast ett par tre n^illimeter lång, beklädd med länga här. Mngarna, som i hvila läggas takformigt mot hvarandra, äro ovala, tätt klädda med långa här och fjäll både på själfva vingytan och sär- skildt pä ribborna. I sitt allmänna utseende likna fjärilsmyg- gorna ganska mycket nattflj^n i miniatyr. För att med någon säkerhet kunna bestämma hithöi'ande arter måste man först affjälla vingen så att man kan, helst under mikroskop, följa ribbornas förlopp. Lämpligast lägger man då den fritagna vingen i en droppe sprit under täckgla- KINAU WAlll.r.KKN : SVKNSK INSKKlTArW. \I: I. I. 14;; set och gnuggar detta mot vingen, hvar\'id fjällen afbrytas ich lätt kunna undanspolas genom att man tillsätter några droppar sprit vid täckglasets kant. \'iktigast på vingen äro basfältens område nära \ingroten samt de. båda gaffelklufna längsribbornas förlopp och utse- ende. Den främre gaffeln är i sjäifva verket andra längsrib- ban (Fsvc/iodi/ia-) eller dennes främre gren (P/i/rbofonii/ur). Den bakre gaffeln är bildad af fjärde längsribban. Hjälpribban är kort och når ej vingkanten. Prrico)na-\av\ens såväl som puppans utseende framgår af fig. 55. Larven af Prrironia ramscrns är 8 mm., puppan 3,5 !^Ct^]^ ' MS^ mm. lång. Fjärilmyggorna silia eller springa - ^^^^ omkring på blad och andra växtdelar ^. hälst i närheten af vatten, en del anträf- .. r o r- t - • ■• Fii'. 55. Larv (öfre) och puppa tas ratt ofta pa fönster och vaggar i nar- ^ -'•' ^ ^ , ,, . ... .... at Pcikovia caiusccns. heten af aftraden eller dylika stallen. Larverna lefva i rent, flytande vallen eller i spilliiins;. nittiiMndc \;'i\t(lelar ch dylikt. Litteratur A. E. Eaton: A synopsis of British 1'sychodidne. I The Entomolo- gi5t > .Monthly Magazin. 1893 — 97. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Mellan de två gaffelklufna längsribborna befinna sig ''skenbart) två enkla längsribbor: 1. und.-fam. Psychodince. A. De gaffelklufna längsribborna grena sig nära vingens bas. o^ med en ogenomskinlig, knutformig uppsvall- ning strax utanför vingens midt. 1 . Ulomyia. Vi. De gaffelklufna längsribborna grena sig ungefär vid vingens midt. rf utan ogenomskinlig uppsvallning på vingen. 1. \'ingar rundade eller tillspetsade. Främre gaffel- ribban utgår ifrån eller är genom en tvärribba förenad med främre basfältet, eller, om främre gaffelribban utgår från närmast bakre längsribba Entomol. Tidtkr. År g. 36, I! 3, (1905). 'O 146 KNTO.MOI.OGISK IIUSKKIII' 1905. (andra längsribbans bakre gren), utlöper ej tredje längsribban i själfva vingspetsen. J. PificoDia. 2. \'ingar tillspetsade och tredje längsribban ut- löper i själfva vingspetsen. Främre gatfeln utgår ej från basfältet utan från närmast bakre längs- ribba. 3. Psychoda. 11. Mellan de två gaffelklufna längsribborna befinner sig endast en enkel längsribba: 2. und.-fam. Phlcbotomiiur. 4. Tricho)}iyia. Öfversikt af de olika släkternas larver. 1. Larv blek, sista kroppsleden smal, mycket förlängd. Lefver på land. i ruttnande organiska ämnen. Psychoda. 11. Larv s vartaktig, sista kroppsleden föga förlängd, i spetsen tandad och fJtrsedd med strålformigt ordnade hår. Lefver i eller åtminstone invid vatten. A. Larv med två dubbelrader bladlika utskott på ryg- gens sidor. Lefver i rent, rinnande vatten. Ulomyia. B. Larv med två band af krökta hår på ryggens sidor. Pcricowa. 1. Underfam. Psychodinae. 1. Sikt. Ulomyia \\'.\lk. Främre gaffeln utgår från främre basfältets framkant. Femte, sjätte och sjunde längsribborna mötas i bakre bas- fältets yttre bakre hörn. Hit hör endast 1. L. fitliginosn Wv.u,. Fig. 56. Svart- brun med s\'artgrå hårdräkt. \'ingar Fig. 56. \inge af L /r- svartgrå. \'ingens längd 3 — 3,5 mm. mvia fuligjnosa. ;\ KINAK WAHir.KEN: >\ KNSK INSKK IKAl NA. XI: I; I. 147 Sikt. Pericoma Wai k. Artöfversikt. I. Krämrc gaffelns skall utgär frän eller är med en Ivärribba förciiail inoil främre basfaltet. A. Femte och sjätte längsrihborna sammanstöta med h varandra. 1. Femte och sjätte längsribborna sammanstöta med hvarandra och me — 4 mm. — S. .Sv. Vinge af Pen 2. P, nubila Mkig. Fig. .57. \'ingens längd 3,5—4 mm. — Sk. — Jämtl. f'K- 57 coma nuiii/a. 148 KNTOMOI.OGISK IIDSKKIKI 1905. ;. /'. iiir/istrns Mkh;.* Vingar brungrå mcil svarta fläckar i längsribbor- nas spetsar och vid gaffelribhornas klytning. Vingens längd 3—3.75 mm. — Norge, fjällen. 4. P. trifasciata Mkk;. Fig. 5S. \'ingar gråhvita med åt- minstone antydan till tre OKirka tvärband. Ben mörka. 2,25 — 2,75 mm. — Sk.. Lpl. Fig. 58. \'inge af Pericc- 711 a irifasciata. (^. ^ 'J^- 59- Vinge af Pc/ico- ma occllatis. Kii P. occllaris Mkk.. P^ig. 59. \'ingar brokiga af svart- brunt och hvitt. \'id längsribbornas spetsar svarta fläckar omgifna af hvitt, hvarigenom ett slags ögonfläckar uppstå. \'ingfransar fläckade af hvitt och brunt. \'in- gens längd 2,25 — 3 mm. — Sk. P. alboniaciilata \Vahi.(;r. \'ingar brokiga af hvitt och mörkbrunt. Det hvita bildande trenne tydliga fläckar eller tvänne hvita tvärband. Mngfransar som hos föregående. Mngens längd 2,5 mm. — Smal. P. uotabilis Eat. \'ingar mörka med tre svarta fläckar^ bildande ett ofullständigt tvärband å vingens midt; där- utanför ett smalt hvitt tvärband. Längsribbornas spetsar svarta. Fransar mörka utom i vingspetsen. \'ingens längd 3 — 4 mm. — Öl., Upl., Angerm. \'ingar ungefär som föregående men ljusare. \'ingens längd 2 — 2,5 mm. — Smal. P. fil se a Macq. icalccafa, tfistis) Fig. ÖO, \'ingar breda, rundade, s\artbruna med mörkare fläckar. \'ingens längd 3 — I- mm. — S. o. m. Sv. 8. P. solcafa Wai.k. 9. 60. \ingc af /V > icoma fiisco. ' Som arten sannolikt äfven finnes i Sverige upplages den här. EINAR WAHH.KKN: sVKNSK INSKK i 1 AINA. \I. l: 1. 14g 9. sikt. Psychoda Wai.k. Artöfversikt. I. \'ingar men svarta fläckar vid läiijjsrihbornas sjietsar. I . /'. a I te mata. II. \ingar utan svarta fläckar. A. Vingfransar utom innerst vid framkanten svartakiiga. 2. /'. Iiumcralis. \\. Vingar enfärgade, gulaktiga eller hvita. 1. Vingar med grå-grågula har. 3. /'. plialixnoides. 2. Vingar hvithåriga. 4. /". allnpeunis. 1 . P. altcniata Say. {pJiahenoidcs). Brungul med gulgrå hårdräkt. \'ingens längd 2 — 3 mm. — Sk. — Lpl.; a. 2. P. Iiumcralis Meu;. Svartbrun med gråbrunt, gulskimrande hår. \'ingens längd 1,5—2,5 mm. — Sk. 5. P. plialcEiioidcs L. (nervösa). Fig. 61. Ljusare än följande men med ^"'s- 61. \inge af Psy- gulbrun hardrakt. \ ingens längd ' 1,5—2,25 mm. — Sk. 4. P. albipcnnis Zett. Svartbrun, tätt hvithårig. \'ingens längd 1,25—2 mm. — .Sk. — Jämtl. 2. Underfam. Phlebotominoe. 4. .Sikt. Trichomyia Hai.ih. Enda arten: 1 . T. urbica Clrt {aureä). Fig. 62. fSrun med guldgul hårväxt. Vingar blek- grå med guldgula — guldbruna hår och två mörkare tvärstrimmor. \'inglängd 2,75 ''«■ 61. Vinge af yvv- "3 _ mm S Sv chomyia urldca. I50 KN lO.MOI.OClSK TID^KKIFl I905. H. Fam. Kxnii. Simuliidaj. Fig. 63. \'ingc af Simulium. Familjen omfattar tämligen små till mycket små arter. Antennerna äro korta, tämligen tjocka, 1 O-ledade. Utom de två första, baslederna, äro lederna korta, skifformiga, tätt tryckta intill h varandra. Ögonen äro stora, i lifvet vanligen röda. Kj-ggskölden är högt hvälfd. Bakkroppen jämförelse- vis kort. Benen äro korta, starka; första tarsalleden förlängd. \'ingarna, fig. 63, äro jämförelsevis stora, breda. Ribborna i vingens framkant äro starkare och t\'dligare än de öfriga, som stundom endast med svårighet kunna iakttagas. Af längsribborna saknas den andra. Fjärde längsribban är gaffelklufven. Mellan fjärde och femte ribborna fin- nes en svag öfvertalig ribba eller ett ribbliknande veck, som nära spetsen bildar en gaffel. \'ingens bakhörn är starkt ut- veckladt. Som de yttre könsorganen äro svåra att se, skiljas könen lättast därigenom, att hanarna äro sammetsvarta och hafva ögon som stöta samman, medan honorna äro gråsvarta med åtskilda ögon. Knolten förekomma ofia i stora svärmar, särskildt i fuktiga trakter och äro äfven i vårt land, synnerligast i l>appland, mycket besvärliga genom de svidande sting honorna åstadkomma. Till knotten hör äfven den Vieryktade kolumbaszermyggan, som vid nedre Donau anställer svära härjningar i häsl- och boskapshjordarna. Äfven hos oss, i Skåne, har en art knott {Simulium 7Tptans) visat sig farlig för hästar. Lar\'erna, tig. 64, äro mörka till fär- gen, hafva två par benliknande bihang och vid hufvudets sidor egendomliga pariga organ, bildade af solfjäderformigt anordnade hår, som äro i ständigt virflande rörelse. Fig. 64, Larver af Sii/tu/iiwt. De lefva i strömmande vatten, där de sitla med bakändan fiisiad vid stenar, trädgrenar, vatten- växter o. d. KINAk WAHI.C.KKN ■. SVKNSK INSKK 11 Al NA. \l: i: I. i;i Vill föri>uppningeii bilvart eller gråaktig. A. l>en åtminstone delvis hvitringlade. 1 . Ryggsköldens kanter eller åtminstone ivänne fläckar pa skuldrorna silfver- glänsande (stundom ganska otydligt). a. Större arter. '•• Ryggsköldens silf\erhvila kant- teckning smal, i framkanten bredt afbruten. Skenbenet och första tarsalleden på 0^:5 bak- ben nästan enfärgadt gulbruna. 5:s vingar \id basen ej gul- aktiga. I. S. rcptans. (i. Ryggsköldens silfverhvita kantlcckning bredare, i fram- kanten smalare afbruten. c^:s bakre skenben och första tarsalled vid basen bredt hvitgula, mot sjietsen mörkare $:s vingar vid baen gulaktiga. 2. .S". oniafiiiii. b. Mindre arter. t'-. (^ med tydliga silfverhvita, bredt åtskilda, halfmånfor- miga skulderfläckar och 3 par silfverhvita fläckar på ab- domen. 9 '"^^ bakbenens skenben nästan helt och hållet samt bakbenens första tarsalled till midten hvita. 3. 6". argyrcatum. S. c)^ med små, stundom rätt otydliga, bredt åtskilda, ej halfmänformiga skulderfläckar; de hvita abdominalfläc- karna otydligare än hos föregående. $ endast med bak- benens skenben, ej första tarsalled, hvita. 4. S. minutisiimum. 2. Ryggsköld framtill med tät, kort, guldglänsande behåring, hvar- igenom (\en silfverhvita kantleckningen döljes. 5. 5. lalipcs. K. lien enfärgade. I. l'>en mörka. 152 KNTOMOI.Or.ISK TIKSKKIKl lyOj. a. Ijärdc längsribbans galTclgrenar starkt divergerande, sä alt af- siåndct mellan tleras spetsar är betydligt större än mcMan bakre grenens och femte längsribbans spetsar. 6. C. hirtipcs. b. Fjärde längsribbans galTelgrenar svagare divergerande, så att afståndet mellan deras spetsar är ungefär lika med afstån- dei mollnii bnkrc t,'ronen'; och femte längsribbans spetsar. 7. S. mantia tum. 2. Ben ljusa. 8. S. pallipes. ]I. Karg röd- eller gulbrun. y. S. fenugineum. 1. S. reptaits L. Hane. Ryggsköld sammetsvart med korta, glesa, guldskimrande hår. Rj-ggsköldens kanter smalt silfverskimrande, framtill bildande tvänne silfver- lläckar på ett afständ från hvarandra större än fläckarnas diameter. Antennernas två första leder i allmänhet ej ljusare än de öfriga, svarta, lederna. Bakkropp med tre par silfverglänsande sidotläckar, af hvilka det främsta paret vid bakkroppens bas, de båda andra paren intill hvarandra längre ut. Hona. R\'ggsköld gråsvart med tätare guldgul behåring, dess silfverskimmer ot\'dligare än hos c^ och hos följande arts ?. Kroppens längd ungefär -'}, vingens likaledes ungefär 3 mm. — Sk. — Lpl., all- männast i de nordliga delarna. (5 — 9). 2. S. oniaiuui Mkk;. Hane. Ryggsköld som hos före- gående, men den bredare silfverglänsande kantteckningen bildar framtill (i viss belysning) två stora fläckar, hvilkas diameter är större än afståndet dem emellan. I lämplig belysning synes hela främre hälften af ryggskölden silf- vergrå. Antennernas två första leder rödbruna, de öfriga svarta. Bakkroppen som hos föregående. Det bakre benparets skenben nästan till midten och första tarsal- led nedom midten hvita. Hona. Ryggsköld som hos föregående art; den silfverskimrande kanten åtminstone i viss belysning bred och tydlig. Kroppens längd ungefär 4, vingens likaledes ungefär 4 mm. — Sk. — Lpl. (4 — 6, 8). 3. S. argyreatum Meig. [iianimi). Kroppens längd 1,75 — 2 mm. — Lpl., n. VB., Jämtl. (7 — 8). 4. S. niinufissimiint Zett. (inbegripet httmcralis?). Krop- pens längd 1 — 1,5 mm., vingens 2 mm. — Lappl., n. \-B., (Öl.?) (8). KINAK W AMI CRKN . SVKNSK 1 NSI k 11 AT N A. \i: i: 1. 15:; JS'. latif^ts Mkm,. [{iiinnni, aiuiitlitnrsis .\ piisilliiiin. Hane. Den samnietsvarta ryggskölden särskildt framtill tätt be- klädd med guldglänsande hår, mellan hvilka stundom en antydan till silfverskimrande fläckar framträder. Hona. Ryggsköld mörkt gråsvart med guldglänsande hår. (De guldgula håren affalla lätt, särskildt hos ?.) Längd 2 — 2,5 mm. — Sk. — Lpl. S. Iiirtipcs Fr. Fjärde längsribbans gaffel kort men tyd- ligt skaftad. o^is bakben långhåriga. Längd 4 mm. \'ingens längd 4 — 5 mm. — Lpl. — Jämtl. (6-8). S. niaculatuin Mkio. {fuscipcs, pygniaitm). Fjärde längs- ribbans gaffel nästan oskaftad. Längd 2 — 4 mm., vingens , längd 3 — 3,5 mm. — Sk. — Lpl. (6—8). S. pallipcs Fk. \'ingar, åtminstone hos ?, gråaktiga. Längd ungefär 3 mm. \"ingens längd ungefär 3 mm. — Lpl. (6—8). 5. Jcrnigiiiciiin Wahi.b. Ryggsköld rödbrun {rf) eller gul (9). \'ingar med alla ribbor lika tydliga. Ben gula. Längd 3,5 — 4 mm. \'inglängd 5 — 6 mm. - Lpl., Jämtl. (6—8). 9. Fam. fönstermyggor. Rhyphidse. Medelstora arter. Antenner af mel- lankroppens längd, 16-ledade med korta cylindriska leder. Palper 4-ledade med andra leden längst. Ryggsköld hvälfd, bakrvgg väl utvecklad. Bakkropp ev- 'f , ' '"^^ ^ "^ '■ ' Rhvpiius fmictafus. lindrisk. Ben jämförelsevis långa. Höf- ter starkt utvecklade. Skenben med sporrar. \ 'ingår, fig. ^/), tämligen stora och breda, mer eller mindre fläckiga. .Sju längsribbor finnas. Basfälten nå ungefär till vingens midt. Diskfält slutet. Från detsammas spets utgå tre ribbor. Femte längsribban är tydligt S-formigt krökt. Tydligt vingmärke i framkanten. '54 KN10.MOI.OC;iSK llDskUIKl , I 905. Hanen har smärtare bakkropp än honan och ögonens inre kanter äro sammanstötande eller åtnlinstone vinkligt när- made intill hvarandra, hos honan äro ögonens inre kanter nästan parallella. De fullbililade djuren irätYa- räu ofta på fönstren men äfven 1 skogar, trädgårdar ni. ni. på träd och örier. Lar\erna ^i /i.feneslralis lefva under barken på träd eller oftare i ruttnande vegetabiliska ämnen, såsom ])0tater, punijior o. d. Larverna äro 10 mm. långa, hvita, med mörkare teckningar på mellankroppslederna, glätta, utan spår till extremiieter. Vid förpuppningen krypa de ut till något hål i barken eller lämna de ruttnande vegetabilierna och fästa sig vid något föremål i närheten l'up|)an^ likasom larvens utseende framgår af fig. 67. Endast ett släkte finnes hos oss. ?"ig. 67. Larv samt larvens tre mellan- kroppsringar jämte puppor af Rhyflms fcnestralis. 1. Sikt. Rhyphus Lair. Artöfversikt. \' ingens spels iiieil t-ii brunaktig fläck. A. Ryggsköld brungulaktig med tre svarta längsstriminor. R. fcnestralis R. cincius. R. ptiiutatus. IS. Ryggsköld enfärgadi brungul. 11. Vingens spets utan brunaktig fläck, glasklar. 1 . A^. fcnestralis Scoi'. \'ingar med tydliga bruna fläckar, isynnerhet på tvärribbor och ribbförgreningar; den mör- kaste fläcken i vingmärket. Längd 6 — 7 mm. — .S. o. m. Sv. (6—10); a. 1. R. ciiictiis Fai^k. Mycket lik föregående, men i allmän- het ljusare och vingfläckarna otydligare. Längd omkring 5 mm. — S. Sv. (7 — 9). 3. A', piinctatiis Fabr. (inbegr. minor). Ryggsköld med tre svarta längsstrimmor, af hvilka den mellersta stundom är tudelad af en fin, ljus strimma. Längd 4 — 7 miii. — Sk.— Lpl. (5—9). i XAGRA oRi) o.M i:x fökksta1':nd1': zoologisk RI-:SA TILL ÖSTAFRIKA. Åren 1890 — Mil företog jag, som för tidskriftens läsare torde vara bekant, på uppdrag från Naturhistoriska Riksmu- seet en zoologisk resa till Kamerun-områdets nordvästra, dit- tills i nämnda hänseende oundersökta trakter. Belägna i den västafrikanska skogsregionens centrala kustgebiet voro dessa områden nästan öfver allt betäckta af en ytterst tät och ofta nästan ogenomtränglig urskogsvegetation, hysande en rik, om- växlande och egendomlig djurvärld. Detta senare drag trädde i all synnerhet i dagen vid stu- diet af det nära 4,000 meter uppskjutande Kamerunbärget, hvars högre belägna skogar och där ofvan vidtagande gräs- slätter visade sig hysa en från omgifvande trakter i många hänseenden afvikande och själfständig fauna. Ett egendomligt drag hos dessa bärgstrakters djurvärld är dennas stundom påfallande öfverensstämmelse med den på Central- och Ostafrikas bärg — områden belägna inom det »östligt-sydliga stäppområdet» — , utan att ifrågavarande djur- former anträffats i de vidsträckta lägre trakter, som skilja dessa bärg. Det var nämnda förhållande, som först riktade min upp- märksamhet på de ostafrikanska bärgen, synnerligen de högre, mer isolerade, och deras djurvärld. P>ämst af dem framstod då Kilimandscharo (egentligen Kilima-Xdjaro'), hvilket från omgifvande solbrända stäpper nära ekvatorn höjer sig upp öfver den e\iga snöns råmärke, på sin i läses sotn i det Iran-ka jour-. 156 l:..\10M0I.()f;lSK lIIiSKKIll 1905. hjässa hetäckt af gletscher och snöfält. Få platser synas länina sä rika möjligheter för studiet af djurvärldens föränd- ring från tropiska till arktiska förhållanden som Kilimandscharo, där man från den ekvatoriala stäppen på kort tid kan genomforska faunan ända upp till snögränsen. Det är till detta märkliga, i zoologiskt hänseende, synnerligen hvad den lägre djurvärlden beträffar, blott föga kända bärg med dess rika omväxling af terräng, klimat och vegetation och i samband därmed stående förändringar inom djurvärlden, jag länge hyst en liflig önskan att företaga en zoologisk, sär- skildt entomologisk färd. Och då denna nu står för dörren att realiseras, torde en kort redogörelse öfver bärgets naturför- hållanden af våra naturvänner kanske omfattas med intresse. Till sin natur en vulkanisk kägla, uppskju'ande till en höjd af öfver 6,000 meter, med en genomskärning vid basen af 8 sv. mil samt beläget mellan ostkusten och Victoria Njansa, 30 sv. mil från den förra visar Kilimandscharo en serie rundt omkring det- samma sig sträckande zoner al vidt skiftande natur och vegetation och i samband därmed förknippade olikheter i faunan, hvilken har sitt uttryck i de förra förhållandena och förändras med dem. Då man irån söder närmar sig Kilimandscharo, beträder man dess område, så snart man öfvergått den här vid Papyrusträsken och Jipe-sjön upprinnande Panganifloden. Framför blicken utbre- der sig ett flackt landskap, där den fria vyn endast här och hvar skymmes af någon uppskjutande kulle. Denna rundt bärget sig sträckande zon, som under en 5 — 6 timmars marsch kan genom- vandras, och hvilken från 7 50 meter — den kringliggande trak- tens höjd öfver hafvet — helt sakta och stundom nästan omärk- ligt höjer sig till 900 — 1,000 meter, består till sin grund af vul- kanisk aska uppblandad med från bärget genom regn och smäl- tande is nedförda förvittringsprodukter af basalt och lava. Bortsedt från enstaka oaser och vattendragens stränder saknar denna gördel helt och hållet humus. Trakterna närmast kring Kilimandscharo äro synnerligen regnfattiga och sakna ofta utom den korta regn- tiden nederbörd hela året om, så att man Irån maj till slutet af februari här kan vandra fram och åter utan att någon enda gång träffas af regn, om än trakterna i sin helhet därvid icke sakna sådant. Som nämndt är denna lägsta zon en .' blandskogen ^ . Grunden till denna förändring synes vara den starkare neder- börd, som här härskar, uppgående till omkring 1,165 mm. Mer än halfva himlen är här i medeltal ständigt betäckt med moln till och med vid middagstiden, och ofta äro täta dimmor lägrade öfver trakten. Taga vi denna zon i närmare betraktande, finna vi, att den, såsom det var att vänta, utvecklat sig från den underliggande träa- stäppen, i det att träden under de förändrade klimatiska förhållan- dena kommit till rikare utveckling, växt tätare tillsammans lör att dock mellan sig gilva plats för bladrika buskager. På vägen uppåt mötas först lägre träd af förut kända slag, med glesare bladverk; därpå skjuta resligare träd i höjden, kronorna blifva tätare, mera saftigt gröna och man inträder så i verklig skog med genom de öfverhängande kronorna beskuggad mark. Stäppens torniga under- skog liksom det höga gräset ha försvunnit för att lämna plats åt 158 ENTOMOI.OGISK TIlJSKKIl"! IfjOj. trädens smala långa rotskott och mörkgröna buskar, hvilkas rika bladverk sträcka sig ut ötver knähöga örter. Här träffa vi för första gången verklig humus, en svart jord, ur hvilken växterna lifskraftigt uppspira. Denna växtformations namn, blandskog, (Mischwald) härrör sig däråt, att dessa skogar i hela sin utsträckning uppvisa ett icke ringa anta; stäpptyper, synnerligast akacior och andra, under det att vissa andra träd äro för densamma egendomliga. Här ofvan möter oss bärgets fruktbaraste zon, det s. k. tktil- tiiflaiiäet», med en medeltemperatur af 13 — 20 , den förra, lägsta, under juli-aug., den senare under februari, och med ett absolut maximum af 30,5 och ett minimum af 7,5'. Denna gördel, inom hvilken infödingarnes hyddor och egent- liga odlingar äro belägna, synes förr ha varit betäckt af skog, hvaraf rester här och hvar kvarstå i mindre odlade delar, där de nå en tropisk skönhet och yppighet, som för öfrigt är utan motsvarighet på Kilimandscharo. Utan att växa så tätt tillsammans som i den ofvan varande jgördelskogen äro träden här vida högre och kraftigare, kronorna sammanbindas af lianbryggor, under det att akacior och andra stäpptyper alldeles försvunnit. Här och hvar synas enstaka träd eller trädgrupper, som skonats vid odlingen, ofta på uppskjutande åsar och kullar, för att, som nämndt, på enstaka områden bilda verkliga skogspartier. Utom dessa spridda träd och skogsbestånd synes inom denna zon så godt som intet återstå af den ursprung- liga vegetation, som före det åkerbrukande folkets invandring här betäckte bärget. Nästan alla växtformationer spira upp ur en för kortare eller längre tid tillbaka odlad mark, och då de infödde i regel ej förstå att göda jorden utan idka växelb .ik, vandra de omkring, uppodlande ena året ett stycke land här, r.nder ett an- nat där. Sålunda anträffas vid marscher områden, som varit odlade för kanske ett tjugutal år sedan, andra för blott några få. Bland förnämsta kulturväxter kunna nämnas bananer, sötpotatis, majs, bö- nor och jam. Ofvan denna kulturzan möta vi mellan 17 — 1900 till 2600 — 3000 meter åter ett skogsband, benämndt »ffördelskogeu . Tempe- raturen är här lägre och stiger sällan öfver 20 , om nätterna ned- gående till -j- 4 — 5 , och stundom ända till fryspunkten. Neder- börden är rikare och jordj-tan aldrig uttorkad. Samma vegetations- bild med böljande bladmassor och svällande gröna gräsmattor härskar öfver hufvud taget året om. Karaktäristiskt för denna gördelskog är, att den från marken upp till de öfre kronorna visar ett oafbrutet bladverk, som ej blott förhindrar all genomblick, utan äfven nästan .fullständigt döljer alla grenar och stammar. Då man närmar sig gördelskogens öfre gräns sh^siedt: 200i.oi;iSK rf.sa rii.i. osiakkika. 159 förändras något dess utseende. Träden och buskarnc blifva vida färre till artantal, och enstaka nya tormer uppträda, underskogen blir lägre, de smalstammiga träden försvinna, syntältet mellan de gröfre blir friare, och det hela ger ett visst intryck af en nordisk skog. ()fvergången trån den skuggande skogen till de där ofvan sig utbredande solljusa ^^bärgsäiigartie'» , den femte af bärgets växt- zoner, är helt plötslig, om än gränslinjen här och hvar tungtormigt skjuter ut, och enstaka skogspartier finnas spridda inom bärgsängarnes nedre region. Här ofvan gränsen är terrängen vida flackare och stupar brantare nedåt gördelskogen. Dessa bärgsängar, som sträcka sig till omkring 4.400 meter, likna mycket våra nordiska. Ötver hela ytan betäckta af gräsmattor, olta bildade af knähöga Anäropogov- arter, blandade med talrika solälskande örter samt spridda buskar öfv^ergå de utan skarp gräns i bärgets sista formation, »lafzoue}i>-> som slutligen fortsattes at kala bärgsmassor. Den högsta af Kili- mandscharos spetsar, Kibo, är ständigt täckt af gletscher och isfält. Sådan är i sina allmännaste drag detta märkliga bärgs natur, klimat och vegetation. Den stora omväxling, vi funnit i nämnda hänseenden, t^-der ätven på ett skiftande djurlif, och kommer studiet af detsamma att framstå som en mer än vanligt tacksam och vacker uppgitt. Resan går den 29 april från Hamburg till kustplatsen Tanga, där bärare engageras, med hvilka marschen äntrades till det som nämndt omkring 30 s\\ mil inåt kontinenten be- lägna bärget. På återfärden från detta, enligt beräkning efter omkring ett års förlopp, kommer den rent tropiska sträckan af Usambara mellan bärget och kusten att äfven blifva före- mål för undersökningar och studier. Jag hade först tänkt att ensam företaga färden, men har sedan beslutit att medtaga en ung konserv^ator, Gunnar Sand- berg, särskildt med tanke på den ej ringa tid som åtgår för tillsyn af folket samt för de tidsödande prepareringsarbetena. Då jag nu inom några veckor för andra gången anträder färden till de svartas världsdel är det med den lifliga förhopp- ningen att än en gång under insamlingar och studier i fulla di ag få njuta af den tropiska naturens prakt och rikedom, att er- hålla en om ock ringa inblick i den väldiga kontinentens djurlif på dess bärg och soliga slätter, sä afvikande från det jag lärt känna i Västafrikas täta skogar. Yngve Sjöstedt. i6o NOTIS. Under min resa i Ostafrika har prof. Lampa godhetsfuUt lofvat öfvertaga redaktionsskapet af tidskriften, och torde så- lunda för denna afsedda manuskript nämnda tid insändas till honom, under adress Albano. Y. S EN FOR SVERIGE NY SKALBAGGE, Phlocohium dypcaiuin Mi i.i.., anträffades förra året af under- tecknad i Påhlsjö skog vid Helsingborg. Arten, som förut är känd från Danmark, lefver i jordsvampar. B. Varenius i6i UR DEN MODERNA, PRAKTLSIvT ENTOMOLOGISKA LITTERATUREN. III. AF ALB. TULLGREN. Bland den praktiska entomologiens målsmän och icke minst bland dem, som tillgodogöra sig frukterna af dessas arbeten, trädgårdsodlarna, fällas ju ofta kategoriska domar <)fver insekters skada eller nytta, öfv^er utrotningsmedlens bruk- barhet eller oduglighet o. s. v., och detta ofta utan att veder- börande kunna prestera verkliga, på noggranna och talrika observationer grundade skäl, ja kanske ej ens äga de allra nödvändigaste vetenskapliga förutsättningarna för ett omdöme öfverhufvudtaget. Man må blott erinra sig, huru omdömena rörande besprutning med kejsargrönt växlat, huru den ena berömmer detta medel öfver höfvan, den andra förkastar det som komplett odugligt, den tredje intager en mellanställning och säger det kan verka till nytta, men äfven till skada. Ett annat exempel. Huru omtvistad är ej frågan rörande tve- stjärtarnas och mjTornas nytta eller skada. Det är nu ett faktum, att åsikterna variera och skola så göra i alla tider, till dess en gång de vetenskapliga grun- derna blifvit säkert fastställda. Då skall man åtminstone kunna bygga på fastare grundvalar, än hvad nu ofta är fallet. r.Htomol. TiJskr Arg. 26' H . 4. 11905.; '' l62 KNIOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. Uti ett arbete 19()2^ har den tyske phytopathologen d:r L. Rkh i Hamburg bland mycket annat af värde anställt åt- skilliga allmänna betraktelser öfver insekters skadlighet, mot- taglighet för insektangrepp samt utrotningsmedlen, hvilka ka- pitel torde vara värda ett kortfattadt omnämnande härstädes. Beträffande insekternas skada eller nytta påpekar förf. bl. a. huru lättvindigt oftast insekterna bestämmas, och hurusom man ofta såsom följd häraf på felaktiga grunder drager fel- aktiga slutsatser. De frågor man i främsta rummet bör ställa sig äro: hvilken insektart är det fråga om och T hvad förhål- lande står detta djur till oss? \'id besvarandet af den första frågan bör man gå så grundligt tillväga som möjligt och helst öfverlåta den saken åt en fackman eller ännu bättre åt en specia- list. Beträffande den andra skall man i främsta rummet aflägga all auktoritetstro. I sammanhang härmed framhåller förf. just en mängd exempel på, hurusom insektarter, hvilka af alla författare betraktas som svåra skadedjur, i vissa fall åtminstone ingalunda göra skäl för detta namn. snarare för ett diametralt motsatt Så t. ex. anföres om äppleblomvifveln Atithononitts povio- riDii L. ). hvilken ju som bekant i alla handböcker uppgifves vara ett svårt skadedjur, att förf. år 1900 iakttog, att i de trakter, där äppleblomvifveln varit talrikast, skörden blef afse- värdt bättre, än där samma insekt förekommit sparsamt. Att denna skulle vara den enda orsaken till detta förhållande, är naturligtvis omöjligt att påstå, men att den genom gallring af blommorna bidragit i hög grad därtill, torde vara tämligen säkert. Att fruktträden aldrig kunna bära lika mycken frukt som blommor är ju klart. På större träd kan människan omöjligen själf hjälpa till med gallringen och den. som till följd af regn, blåst, obefruktade blommor m. m. äger rum, är relativt ringa. Följaktligen måste insekter göra största nyttan härvidlag^ och då i främsta rummet äppleblomvifveln. Endast då det gäller formträd, på hvilka människan anställer gallring själf, måste man anse denna insekt vara öfvervägande skadlig. På samma sätt är det ej omöjligt, att äppleveckla- * Phytopaihologische Beobachtungen etc. Jahrh. ti. Hamburg. Wissensch. Anst. XIX. 1901. rUI.l.GKKN : Ik PKN MOV. 1'KAKI. EN K. III IKRAIURKN. III. 163 ren (Cnr/^oru/^sn />onioiu//n L.) verkar. Att åtskilliga andra 5> svåra skadedjur» oaktadt intensiva angrepp ej alltid för- hindra en god skörd påvisas äfven, så t. ex. beträffande de svarta lössoi f>(i boudhöiior, bokbladuiincrarcu {Orclustcs fagi L.) samt blodliiscii. Ännu intressantare är kapitlet om anlag hos växterna och däraf följande mottaglighet eller predisposition för insekt- angrepp. Nutidens phytopathologer torde vara delade i tvenne vidt skilda läger. De teoretiskt bildade, som anse utan vidare, att hvarje växt, som angripes af en insekt, blir häraf mer eller mindre skadad, samt de med praktisk erfarenhet, som hålla på, att växterna blott skadas, då de äro därför af en eller annan anledning disponerade. Den senare riktningen bi- träder utan tvekan förf. Man skulle kunna skilja på tre slags anlag, af hvilka ras- eller sortaiilagcii kanske böra ställas i främsta rummet. I"2xempel härpå lämnar t. ex. vinrankan, i det den europeiska formen är betydligt mera utsatt för phyl- loxeran än den amerikanska. I Amerika känner man vidare blodlusimmuna äpplesorter, och likaledes angriper San José- sköldlusen ej alla slags äppleträd. Svarta körsbär angripas ofta mer än de röda af körsbärflugan, många andra exempel att förtiga. Möjligt är, att rasanlagen variera på olika lokaler. Individuella eller pathologiska anlag äro äfven att beakta. Sådana uppkomma genom ålder, yttre skador, olämpliga göds- lingsmedel eller växplatser m. m. Exempel lämnar t. ex. blodlusen, som hellre angriper kräftsjuka träd än friska sådana, vidare spaljerträd, som i regeln äro mera utsatta för insekt- parasiter än fristående, normalt vuxna träd. Lokala anlag äro betingade af växplatserna och därmed sammanhängande klimatologiska olikheter samt olikheter i jordmånen. Det är emellertid klart, att det oftast möter synnerligen stora svårigheter att bedöma, i hvad mån dessa »anlag> äro medverkande i en insekthärjning och desto svårare^ som mycket väl samtliga dessa anlag kunna vara med i spelet. Men att man ej får lämna dessa frågor obeaktade är natur- ligt, då det gäller att bedöma utrotningsmedlens verkan m. m. Lika tydligt är också, att ej alla insekter stå i beroende eller röna inflytande af dessa »anlag», h varpå t. ex. kålfjäriln väl l64 LNTOMOl.OGISK TIDSKRIFT 1905. torde kunna tjäna som exempel. Ty ingen skulle väl våga påstå, att dess larv skulle fästa sig vid de eventuella olikhe- terna hos kålsorterna, eller göra afseende pä, om kålplantorna äro fullkomligt friska eller något sjukligt angripna. Hyllar man nu läran om anlag för parasitära angrepp hos växterna, är det klart, att innan man kan tänka på ett effektivt utrotningsarbete mot parasiten, man först bör tänka på att om möjligt aflägsna mottagligheten för dennes angrepp hos växten i fråga. Hur detta skall gå till, torde hvarje träd- gårdsman med en smula erfarenhet själf bäst inse. Härpå kommer förf. in på de brukliga direkta utrotningsmedlen, biand hvilka han framför andra sätter besprutning med tobaksde- kokt, hvilken synes vara den minst riskabla metoden af alla. I det följande lämnas några kortfattade referat af åtskil- liga andra uppsatser, hvars innehåll i viss mån beröra våra förhållanden. I. Besprutningar och andra utrotnings- medel m. m. Parasitära svampars och insekters betydelse vid insekt- härjningar af större omfattning är af många underskattad, af andra åter i hög grad öfverskattad. En mängd trädgårdsod- lare af den senare kategorien underlåta att vidtaga några som hälst åtgärder gent emot skadedjuren i tro, att parasitsteklar och flugor snart skola infinna sig i tillräckligt antal för att göra slut på härjningen. Att detta »låt gå»-system är något alldeles barockt framhålles bland annat af Froga'it, som. för att dessa insekthärdar ej skola infektera närbelägna, genom omsorgsfullt arbete skyddade platser, lifligt rekommenderar vissa lagbestämmelser, som för sådana eventualiteter numera fattats inom åtskilliga stater i Nord-Amerika. Dylika pest- ■ härdar betraktas nämligen som »farliga för den allmänna säkerhetens^ och därför, om till vederbörande myndighet in- lämnas ansökan från minst 25 trädgårdsägare, är denna skyl- dig utse och aflöna tre personer, hvilka skola inom 20 dagar undersöka insekthärjningar på föreslagna platser samt därstä- des vidtaga mått och steg för skadedjurens utrotande. Det TULI.GKF.N: IR DKN MOIV PRAKT. KNT. I.IT 1 KRAITRKN. 111. 165 är ej utan, att man i vårt land kunde önska sig någon liknande bestämmelse, då det ju här ofta inträffar, att af tvänne gran- nar den ena till stort men för den andra totalt underlåter några som helst utrotningsåtgärder gentemot t. ex. frostfjäriln. Klorbarium. Mokrschktp^ki har anställt några besprut- ningsförsrtk med detta ämne mot biand annat CJicimatobia bruinata, Hiiiura pi linaria och Yponoincuta iiialiiicllus. Re- sultaten af dessa experiment äro af ganska stort intresse. En 2 — 3-procentig klorbariumlösning framställdes. Genom vattnets kolsyrehalt föranleddes en utfällning af kolsyrad baryt, hvilken bidrager till, att medlet fastnar på bladen. Om man till 100 liter lösning sätter 2(X) gr. soda, ökas i ännu högre grad denna egenskap. Redan efter 4 a 5 timmar gör besprut- ningen verkan på larverna, således mycket fortare än vid en besprutning med kejsargrönt, hvilken först efter ett dygn eller ännu längre synes utöfva någon effekt. På fruktträdens blad eller frukter åstadkommas inga som hälst skador! Medlet ställer sig något dyrare än kejsargrönt och är liksom detta ganska giftigt. Bordeauxvätska. Att denna understundom kan förorsaka rätt afsevärda skador på bladen är en känd sak. Denna och andra kopparhaltiga vätskors inflytande bero l:o på de olika bladens specifika mottaglighet eller känslighet, 2:o på den mängd koppar, som på en bestämd tid intränger i cellerna och 3:o på temperaturen. Kopparns inträngande i bladen stegrar klorofyllproduktionen och den därpå beroende assimilationen. En alltför långt gående stegring härutinnan medför slutligen skada. För att undvika denna rekommenderas att några dagar före be- sprutningen öfverstrila träden med kalkmjölk. II. Skadedjur på fruktträd och bärbuskar. Körsbärflugan iSpilograp/ia ccrasi ¥.). Denna art, hvars förekomst i vårt land ej är med säkerhet konstaterad, har gjorts till föremål för speciella studier af Prof. Sajo i Tngern. Oaktadt det bestämdt i litteraturen uppgifves, att insekten äfven skall förekomma på Louiccra- och Bcrbcris- bär har förf. ej lyckats framkläcka denna art ur sådana, men l66 KNTOMOLOC.ISK linsKRHI I905. väl andra närstående flugarter. Körsbärflugan behöfver för sin utveckling frän ägg till fullbildad hela två år. Häraf för- klaras det faktum, att körsbären stundom förstöras regelbun- det hvartannat år. Förhöjd temperatur, fuktighet eller torka inverkar ej på utvecklingen. Som utrotningsniedel anbefalles: l:o noggrann rengöring af alla kärl, i hvilka körsbär förwaras. 2:o jorden kring träden borttages till ett spadtags djup och nedkastas i en nietersdjup grop, hvarpå denna täckes med ett 20 — 30 cm. djupt lager lera, som starkt tillpackas. Denna plats får man sedan under tvänne år ej begagna för andra ändamål. Spinnmalar {Yponoiuciita sp.). Gentemot dessa skade- djur rekommenderar fransmannen Laijokdk följande medel: Harts 1,5 kg. Xatriumhydrat, kaustikt natron O,- kg. Ammoniak (22-procentig) 1 liter, \'atten c:a 100 » Man löser natriumhydratet i 3 liter vatten, tillsätter hart- set och upphettar lösningen. Därpå tillsätter man ytterligare 3 liter vatten, silar vätskan genom ett metalltrådsnät, till- sätter ammoniaken och utspäder med vatten till lOO liter. \'ill man framställa medlet utan kokning, löser man hartset och natriumhydratet i en liter denaturerad sprit och tillsätter därefter ammoniak och \'atten. \'ätskan blir klar och utan fällning. En stor fördel med detta medel är, att det lättare än vatten genomtränger målarnas väfnader. Ammoniaken bedöfvar lar- verna och, när vätskan afdunstar, beklädas deras kroppar med fernissa, som tilltäpper andhålen, hvarigenom djuren snart aflida. Helst bör denna besprutning göras medan larverna ännu äro små och utföras t\änne gånger. Medlet verkar emel- lertid äfven gynnsamt längre fram, då larverna blifvit större. Om man på detta sätt vill döda större fjärillarver, bör och kan utan skada för växten hartskvantiten ökas till 2 kg. Vinbärlusen {Mvziis ribis L.). .Som bekant åstadkom- mer denna bladlusart stora blåsformiga, ofta rödfärgade blåsor på bladen å vinbärbuskar. Egendomligt nog lära blåsorna aldrig bli rödfärgade på svarta vinbärbusken. Ofta antaga dessa blåsor stora dimensioner, och därvid bli bladen svagt TlLl.ORKN: l'R HI.N MOD. TKAKl. KNT. l.irTKRATlKI N. [II. 167 Utvecklade och naturligtvis i hög grad vanskapliga. \'issa tider äro dessa blåsor stora, men inga löss synas till. Längre fram pa sommaren bli stundom lössen oerhördt talrika, men icke desto mindre tilltaga ej blåsorna i antal eller storlek. l*å grund af dessa och andra fakta sluter sig Kkh till, att blå- sorna bildas uteslutande af den första generationens löss, som direkt frän äggen krypa in i knopparna på våren. \'ill man därför söka förhindra eller minska blåsbildningen, lönar det sig ej bespruta under sommaren, utan utrotningsarbetet måste riktas mot äggen. För detta ändamål rekommenderar han att på våren bestryka kvistarna med fett eller olja. Besprutning med VON ScHii.i.iNcs medel halali» gifver äfven ett godt re- sultat. Otvifvelaktigt torde äfven enligt Rf.h besprutning med fotogenemulsion kunna med fördel användas. Pärongallmyggan [Cecidornyia pirivora Rii..). Denna art uppträder understundom äfven hos oss svårt härjande på päronkarten. I vår litteratur anföres den under namn Ccc- pyricola Xorui.., men denna af Nöri)I.ix(;kr beskrifna art är en annan och sannolikt blott en kommensal eller ett inhyse.s- hjon hos den verkliga skadegöraren Cic. pirivora Rii.. l"]n på noggranna studier grundad framställning af den verkliga pärongallmyggans lefnadshistoria m. m. lämnas oss helt nyli- gen af \'. Ferraut. Denne förf. framhåller skadeinsekten så- som en af päronträdets farligaste fiender inom storhertigdömet Luxemburg. Särskildt synes arten trifvas inom trakter med starkt kalkhaltig jordmån. Puppornas kläckning på våren sammanfaller ungefär med trädens blomning. Med sitt långa äggläggningsrör instucket i den ännu ej utslagna blomknoppen aflägga honorna direkt på ståndarknapparna 10 — 20 stycken små ägg. Efter circa 8 dagar kläckas äggen, och larverna borra sig in i blombottnen. Härifrån sprida de sig kring öfverallt i fruktköttet, och småningom blir karten förstörd. Af larver bebodda kartar äro vanligen i sin nedre hälft något uppsvällda. Så snart de inre delarna af fruktköttet äro konsumerade, äro larverna vanligen fullvuxna och ämna sig nu ut för att förpuppas i jorden. Om väderleken är fuktig, krypa larverna vanligen ut genom den öppning, som då tinnes i blombottnen, vid torr väderlek är emellertid frukten sluten I68 KNIOMOIOGISK niiSKKIKT I905. och larverna förbli inuti densamma, när den faller af trädet, hvarefter de snart lämna sin bostad och krypa ner i marken. Detta inträffar vanligen i slutet af juni (i Luxemburg). Puppan bildas alliiii i jorden vanligen först framemot hösten. Myggan uppträder i blott en generation årligen. Ferr.alt anser, att företrädesvis de senb/oniniiga päron- sorterna angripas. Han tillråder, att dagligen kraftigt neihkaka karten och omedelbart tVirstöra densamma. Att uppsamla och förstöra af sig själf nedfallen kart är ej tillräckligt, enär man då löper risken att blott f(»rstöra saprofyter-, sådana som t. ex. päronsorgmyggan (Seiara pyri Sch.midi!.). Pärongall- myggans larver ha då i de tlesta fall lämnat karten och gått ner i jorden. III. Skadedjur på köksväxter, rotfrukter m. m. Morotflugan [Psila ruscc Fai;r.). Amerikanaren Chittenden sammanfattar utrotningsmedlen mot denna skadeinsekt i följande punkter: l:o vattning med fotogenvatten i proportion I : 10 eller 1 del rå karbolsyra på 40 delar vatten en gång i veckan längs med plantraderna, 2:o sen sådd, 3:o rationell växtföljd, 4:o förstöring af puppor i jorden (genom djupgräfning och jordens vändning och^ tillpackning), 5:o) iaktagelser af och motsvarande behandling af selleriplantor, på hvilka samma flugart äfven förekommer. Kålfjäriln {Pieris brassiecr L.). Auei. konstaterade under åren 1i:N M(H). l'R.\Kr. KM. I.I I II.RAIIRKN. III. 171 Stundom blir strået nära nog afbitet. I regeln träffas larverna innanför bladslidan ofvan den öfversta ledknuten. Genom larvernas gnagningar förorsakas en utpräglad total hvitaxighet, i det strået och axet ofvan angrepps- punkten i förtid gulna. På den platsen, där skadeinsekten påträffades, hade på detta sätt c. 30 % af hvetet blifvit för- stördt af denna art. Afven på hafre synes denna lluglarv förekomma under liknande förhållanden. Kornjordloppan {Phyllotrcta vittula Kkdi.). Denna art är sedan gammalt känd i vårt land, men synes blott ett par gånger vara iakttagen i större massa och som svårare skadegörare. De gånger, den som sådan anträffats, har det alltid varit den fullbildade skalbaggen, som gjort skada på kornbrodden. Några iakttagelser rörande larvens lefnadssätt har man ej gjort. I Hnland har däremot på sista tiden Ki:i- iK.R gjort några iakttagelser, som fullkomligt öfverensstämma med förut af Lindkman gjorda rön rörande larven. Denna t\'ckes vara minst lika farlig för sädesslagen som skalbaggen. Larverna, som äro rätt rörliga och lifliga, gå från strå till strå och afgnaga eller urhålka dem vid jordytan. Stråna bli lutande eller falla helt omkull och gulna. Så snart strået full- ständigt vissnat, lämnar larven det och angriper ett nytt. .Så- väl råg, hvete som korn angripas. Rki-i kr uppskattar skadan å kornet (1900, på ett af de angripna ställena) till 10 % för korn- och 5 % för rågåkern. Angrepp af den fullbildade in- sekten äro i Finland ännu ej kända. Cledeobia moldavica P.si'. Denna lilla sydeuropeiska fjäril, tillhörande pyralidernas eller mottens familj och till h vil- ken vi i vårt land ha en nära släkting, har på senaste tiden visat sig vara ett svårt skadedjur på fårsvingel {Fc^itura oviiia L.) i södra delarna af Ryssland. På hösten och våren träffas strax under jordytan massor af larver, gnagande på växtens underjordiska delar, hvarigenom här och hvar på stora fläckar fårsvingeln dör bort. Tvenne generationer uppträda år- ligen. Talrika fåglar bland annat tofsvipan {l^niiclliis crista- tus L.) höra till skadeinsektens naturliga fiender. OM FLL'GLAKVKR PA SPENAT. AT ALBERT TULLGREN. Sen gammalt är det kändt, att spenaten angripes af flug- larver, hvilka genom sina gångar i bladen stundom alldeles förstöra plantorna eller åtminstone göra en mängd blad oan- vändbara till föda. Redan i början af 1880-talet gjorde lektor A. E. HoL.Mt.KFN några studier rörande dessa skadedjur. Re- sultatet af hans arbete blef en kortare beskrifning af insekten, hvilken han ansåg vara för vetenskapen förut okänd och som han till följd deraf benämnde: Aiitliomyza spiiiacii^. Tyvärr ha emellertid inga exemplar af denna art blifvit bevarade till efter- viirlden. Beskrifningen är alltför torftig, för att man skall kunna igenkänna arten. Och då man betänker, att Hoi. muren oaktadt sitt vedernamn ingalunda var specialist på flugor, torde man väl för all framtid komma att sväfva i okunnighet om, hvilken art denne förf. i själfva verket haft framför sig. Under de sist förflutna somrarna var spenaten i Stock- holmstrakten rätt illa angripen af fluglarver. Angreppen voro ofta så intensiva, att man på många ställen knappt kunde linna ett blad, som ej innehöll en eller annan larv. För att utröna, hvilken flugart dessa larver tillhörde, gjorde jag några uppfödningsförsök. Dessa lyckades visserligen ej så bra som önskvärdt varit, men resultatet blef i alla händelser af en viss be- tydelse, då jag därigenom lyckades få arten bestämd och med Tl-l.I ORKN. OM I l.li;i..\KVKR l'.\ SPKNAl'. 173 säkerhet konstateradt, alt den f(Jrekom i tvenne generationer årligen. De få tlugor, som utkläcktes, sände jag till den fram- stående specialisten på anthomyider 1'. SrniN i Genthin, som välvilligt stod mig till tjänst. Arten, som han lyckats själf blott fånga i ett par individer, och som för öfrigt ej tyckes vara så särdeles talrikt utbredd i Tyskland, ansåg han vara Pigomvia bctcc Curtis, hvilken högst sannolikt är synonym med Antiionixia dis^imilipcs ZK/rr. Anthomyia (Pegomyia) dissimilipes ZErr. 1849. Zetterstedt. Diptcra Scandinavia\ T. 8, p. 331 1. 1860. CuRTis A. {Pegomyia) bcUc. Farm Insects. p. 397. Beskrifning. Hanen: Till färgen askgrå, glest beklädd med långa, svagt bakåtböjda, uppstående svarta hår eller borst. Ögonen stora, sammanstötande, mörkbruna. Ansiktet hvitt, sidenglän- sande med en brun fläck nedom midten. Antennerna mörk- bruna och mundelarna nästan svarta. Thorax med tre längs- gående föga tydliga band; skutell grå, ofläckad. Abdomen något nedtryckt, med ett längsgående, mörkare till nästan svart band i midten, som når det 5:te segmentet; bandet stundom af brutet, bildande nästan triangulära fläckar vid basen af 1 — 4 segmentet. \'ingarna glasklara, svagt gulfärgade vid basen. Benen svarta, knäen och skenbenens öfre ändar miJrkbruna. L. c. 5 mm. Honan: Ögonen bredt åtskilda. Partiet mellan dem grå- hvitt med en stor gulröd fläck i midten. Thorax ljusgrå med ett mörkare midtband. Abdomen bredare, afsmalnande mot båda ändarna, enfärgadt ljusgrå. Vingarna vid basen tydligt ljus- gula. Ben gula med grå höfter och svarta tarser. Låren ofvan svartaktiga. I öfrigt lik hanen. L. c. 5 mm. Puppan: Omkring 5 mm. lång, till färgen mörkt gulbrun, något tillspetsad i bakändan. Larven: Fullvuxen omkring 7 mm. lång, till färgen hvit, -lundom svagt grönaktig. Nästan cylindrisk, fotlös, tillspet- ad mot framändan. Mundelarna utgöras af ett par starka kloliknande med kamlikt anordnade tänder försedda käkar, 174 KNTOMOLOGISK TIDSKRII T 1905. kunna skjutas ut och dragas in, hvari^^enom de tjänstgöra som borr- och gnagapparat. 'igget: ( 'irka 2 mm. långt, till färgen smUivitt, ej glän- sande. Till formen är det långsträckt ovalt, i ena ändan något mer aftrubbadt. Hela ytan är försedd med små ovala intryc- ningar, hvarigenom skalet förlänas en nätformig skulptur. Lefnadssätt. I början af juni månad 1903 iakttog jag här och hvar på spenatplantor ägg af denna art. De träffades alltid på bladens undersida och voro oftast placerade midt på det bre- daste partiet, sällan enstaka, i allmänhet 3 å 4 tillsammans, stundom hortåt ett tiotal. På hvarje blad träffades samman- lagdt sällan flera än h — 10 stycken. De sutto alla tillsammans med långsidan intill bladytan, i vanligen mer eller mindre sneda rader. Den 16 juni inplanterades i kruka åtskilliga äggbelagda plantor. Den 25 samma månad kläcktes äggen. Larverna borrade sig därefter omedelbart invid äggskalet in i bladets mjuka väfnad. Larvgången var i början föga märkbar, men i samma mån, som larven växte till, ökades den i vidd, och slutligen bildades vanligen en blåsliknande hålighet gemensam för några larver. På ett dylikt ställe kan man lätt iakttaga larverna, om bladet hålles mot ljuset. De sitta alltid med hufvudena intill den gröna väfnaden, hvilken de med de klo- liknande käkarna oupphörligt skrapa i sig. Regelbundet sträf- \'ar larven mot bladspetsen. Först när håligheten nått denna, vänder den sig mot de basala delarna. Efter omkring en veckas tid voro larverna nära nog fullvuxna, och stundom hade ett helt blad på denna relativt korta tid fullkomligt ur- ätits. Resultatet blef, att det vissnade ned och hängde allde- les som ett tomt skinn längs stjälken. Xär ett blad blifvit så mycket förtärdt, öfvergingo larverna tydligen till ett annat. De praktiserade sig in i ett nytt ganska fort, på några minu- var saken klarerad, och detta hvar som helst på öfver- eller undersidan. Småningom försvunno larverna från plantorna. När förpuppningen ägde rum, fick jag tyvärr ej tillfälle iakt- taga, men flugor erhöllos egendomligt nog redan den 12 juli. Sannolikt gick denna serie af någon anledning abnormt hastigt. rUl.I.GKKN: OM KLLC.LAKVKR I'.\ SPENA 1'. 1 75 En annan torde vara mera tillförlitlig. Xvkläckta larver erhöl- los den "' ,;. Dessa förpuppades den -' ,-,, och den 12 juli er- höllos flugor. Jag försökte nu få de nykläckta flugorna att lägga ägg, men förgäfves. I tolf dygn hade jag dem inom en cylinder öfver spenatplantor och matade dem med socker, men omöj- ligt, de dogo. I början af augusti iakttog jag på nytt mängder af ägg på plantorna. Dessa representerade sålunda andra generatio- nen. Den 14 aug. framkläcktes larverna och den 29 samma månad v hade de lämnat bladen och förpuppat sig i jorden. Dessa puppor öfvervintrade sedermera och kläcktes den 25 april 1904. Af de gjorda iakttagelserna framgår att: l:o) larverna behöfva omkring två veckor för sin ut- veckling; 2:o) puppan ungefär samma tid och att 3:o) flugans första generation uppträder under juni och början af juli samt den andra under augusti månad. (En för- skjutning härutinnan kan naturligtvis lätt inträda på grund af väderleksförhållandena. Utom på spenat anträffades denna art rikligt på hvitmålla {Chciiopodiimi a/b in n). Utrotningsmedel m. m. Den förste, som iakttog, eller rättare omnämner denna fluga som skadedjur, torde väl vara J. Curti.s, som uti sitt verk Farm Insects 1K llli>KKIll lyoj- tyckas ej heller ha något användbart medel att rekommendera, utom det, att man bör så tätare för att ej alla plantor skola angripas. \'änder man sig åter till den engelska litteraturen finner man i Ei. kanor Ormkkous skrifter talrika upplysningar rörande insektens förekomst i England, och äfven anföras åtskilliga ut- rotningsmetoder, fast äfven dessa lida af brister och blott i vissa fall kunna användas uteslutande för växter, hvilkas öfver- iordiska delar ej användas till föda. Så t. ex. för att döda larverna användes en hesprutning med fotogenemulsion af föl- jande sammansättning: 10 liter fotogen, ^.^ kg. såpa på 100 liter vatten. Detta medel kan gifvetvis ej användas för larver på spenat. Här får man sålunda använda andra medel. Bäst men besvärligast är. att under larvtiden bortnypa hela blad, som äro angripna, eller blott de angripna styckena. \'idare bör man genom tät sådd försäkra sig om en rikligare skörd. Plantorna böra genom jordens gödsling beredas en kraftig, växt, och, då pupporna öfvervintra i marken, bör denna på hösten djupgräfvas och \ändas, att pupporna komma så långt ned som möjligt. Jordens beströning med sot (aska), guano eller superfosfat rekommenderas äfven. Slutligen torde det förtjäna omnämnas, att man i Nord- amerika känner en närståendende art, Pcgomyia viciua Limn., som äfvenledes är ett svårt skadedjur på spenat. Liksom den svenska arten uppträder den allmänt äfven på Chcnopodiiim album. 1 Report of the New York Agric. Experiment Station för 1896 tinnes en utförlig redogörelse för denna art. Beträffande utrotningsmedlen framhålles såsom omöjligt att genom besprutning med något dödande medel förgöra lar- verna. 136 besprutningsvätskor, som användts, ha alla visat sig ytterst farliga för bladen. Larverna ha i regeln blifvit vid lif, men krupit ut ur bladen och uppsökt obesprutade blad. Utom bortplockning af blad innehållande larver rekommende- ras därför att, sedan spenaten är skördad, på hösten djup- plöja fältet. Men härvid bör erinras om, att det visat sig möjligt för flugor, hvilkas puppor legat 2 dm. djupt i jorden, att taga sig upp i det fria. ^n OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA AF A. ROnAN. Den högre floran och faunan i Europas bergstrakter är ganska noggrannt studerad både i systematiskt och biologiskt afseende, men för de lägre formerna vänta ännu de flesta frågor på sin lösning. Till dessa lägre former höra äfven steklarna, som visserligen äro de högst stående insekterna, men likväl ej förmått väcka det entomologiska intresset i samma grad som de större och praktfullare fjärilarna och skal- baggarna. Att äfven dessa djur ha att erbjuda en speciellt alpin fauna är kanske ej så allmänt kändt och torde därför förtjäna någon uppmärksamhet. Min kännedom om saken har förvärfvats under uppehåll i två skilda lappska fjällområ- den, nämligen trakten mellan Torneträsk och Riksgränsens järnvägsstation (sommaren 1903) och södra delen af Sarjek- fjällen i Lule lappmark (hösten 1904). Den förra resan skedde med understöd af \'etenskapsakademien och med hufvudkvarter i den nya naturvetenskapliga stationen vid \'assijaure, den se- nare bekostades af docenten d:r Axel Hamberg och utgjorde ett led i hans mångåriga Sarjekforskningar. Till alla som understödt mig framföres härmed mitt vördsamma tack. Innan jag ingår på det egentliga ämnet, torde det vara skäl klargöra, hvar gränsen för det alpina området bör dragas i våra fjälltrakter. Som bekant går barrskogen hos oss ej Enlomol. Ttdskr. Årg. 36 H. 4, (1905). 12 lyS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. vidare högt i fjällen, utan ersattes snart (vid Torneträsk på c. 350 m. höjd öfver hafvet) af björkskog, hvilket bälte efter en ringa vertikal mäktighet (i medeltal ungefär 100 m.) bildar trädgränsen och uppåt fortsattes af en zon med videsnår. Videzonen är ännu smalare än björkskogen och efterträdes af fjällheden, hvars nedliggande, till största delen risiga växtlig- het uppåt glesnar för att slutligen kvarlämna bara marken i form af en ödslig, äfven på sommaren snöfläckad stenöken. Det är klart, att denna växttäckets sortering skall ha djup- gående verkningar på insektlifvet, som ju i allmänhet redan i första hand beror på floran. I Lappland ställa sig förhål- landena något olika mot i de sydligare bergstrakterna, i det den höga breddgraden åstadkommer ett närmande till arktiska förhållanden. Detta märkes särskildt i björkskogens utbred- ning, som här kan vara betydlig (t. ex. kring så godt som hela Torneträsk)^ medan den i Jämtland och Härjedalen blott bildar en smal ring omkring hvar bergstopp. — Af de nämnda vegetationsbältena är det blott björkregionen, hvars tillhörighet till det alpina området kan diskuteras. Botaniskt är den ett mellanting {rcgio subalpina Wahlenberg), men entomologiskt synes den mig böra räknas som alpin, dels emedan faunan blir betydligt förändrad genom frånvaron af tall och gran, dels emedan hon ofvanför trädgränsen med få undantag blott är ett fattigt extrakt af björkfaunan. Undantagen ut- göras, så vidt jag vet, af några fjärilar samt åtminstone en humla {Bo)iibiis hypcrboreiis Schh.), hvilka sällan eller aldrig komma nedanför trädgränsen. Gränsen för det i entomolo- giskt afseende alpina området i Skandinavien och länder med liknande skogsgräns (Island, Sydgrönland) synes mig alltså böra dragas i öfre barrskogsgränsen. Nedanför denna gräns sträcker sig det boreala skogsområdet. Ordningen Hymcnoptcra omfattar till största delen värme- och Ijusälskande former. De olika afdelningarna förhålla sig dock olika. Mest värmeälskande äro gaddsteklarna, som där- för på alpint område äro ytterst fåtaliga, i Lappland blott 10 — 12 arter humlor. Med gaddsteklarna öfverensstämma i värmebehof de flesta braconider, parasitsteklar närbesläktade med ichneumoniderna. Isynnerhet afdelningen Cydostomi utmär- A. ROMAN': OM I.APPr.ANDS ALPINA ICHNEUMONIDKAUNA. 179 ker sig i detta fall och synes i våra fjäll saknas, åtniinstone enligt min erfarenhet. Däremot torue afdelningen lLX()(/ojifcs, små former med vanligen tjockt hufvud och alltid korta, mot ändan bredare käkar, som ej nå hvarandra, hafva sitt utbred- ningscentrum furlagdt till kallare klimat och äro därför de i fjälltrakter talrikaste braconiderna. De parasitera alla på Diphra och förekomma mest i bottenvegetationen på fjäll- ängarna. Öfriga alpina braconider äro fåtaliga och tillhöra clidostomernas och aphidiinernas afdelningar; alla äro af ringa storlek. — Bäst tillpassade för Lapplands kallfuktiga klimat är underordningen PhvfopJiaga och af parasitsteklarna famil- jen IcliiiciDnoiiidcc. De förra, växtsteklarna, representeras i fjällen hufvudsakligen af gruppen Ncmatidcs, som förekommer i betydligt artantal och nästan utan undantag lefver på de många videarterna. I själfva verket äro Salix-aiViev och ne- matider så intimt förbundna med hvarandra, att man funnit de senare så långt upp mot nordpolen som öfverhufvud taget videbuskar påträffats. Belysande är äfven, att det antarktiska området, som synes sakna Sn/iccs, äfven är totalt utan växt- steklar. Om våren, då videna blomma, kläckas äfven de öfver vintern förpuppade växtsteklarna och bilda en mycket stor del af hängenas besökare, såsom jag hade tillfälle att öfvertyga mig om våren (d. v. s. midsommaren) 1903 i trak- ten kring \'assijaure-stationen. Detta område är under den öfriga delen af sommaren mycket insektfattigt på grund af den enformiga vegetationen (videsnår, Emprtrmii-hed och starrkärr), men under videnas blomningstid finner man sådana mängder af växtsteklar, att det förefaller oförklarligt, hvar- ifrån alla komma, ända tills man kommit underfund med, att deras kokonger funnits gömda i allehanda skrymslen i marken. \'äxtsteklarna och förnämligast nematiderna afgifva den stora hufvudmassan af värdinsekter ät de alpina ichneumoniderna, som följaktligen förekomma lika långt upp i den arktiska re- regionen som de förra. Det är i synnerhet tryphonidernas underfamilj som så godt som uteslutande lefver på nematidernas bekostnad; af ichneumonidernas öfriga underfamiljer begagnas i stor utsträckning Diptcra som värdar. — Rikast gestaltar l8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. sig den alpina insektfaunan i björkregionen, där skydd finnes för den kalla och uttorkande blåsten, och därför en rik undervegetation af viden och storväxta, saftiga örter förekom- mer på bättre jord, is3'nnerhet kalk- och skifferjord. Här gör entomologen sin bästa skörd och behöfver, om vädret är nå- gotsånär gynnsamt, aldrig frukta för brist på material af Diptcra och ichneumonider samt naturligtvis äfven, fastän i mindre mängd, en hel del andra insekter. Mest gifvande är undersökningen af den ståtliga Angelica Archangclica s gul- gröna blomhufvuden, som på sensommaren utgöra det rikt dukade matbordet för fjällvärldens bevingade insekter. De alpina ichneumoniderna äro ännu i det stora hela ganska litet bearbetade. Skandinaviens arter äro de bäst kända, tack vare arbeten af J. \V. Zettkrstedt, A. E. Holm- (;ren och C. G. Thomson. De förra ha själfva berest Lapp- land och därifrån hemfört ett betydligt material, den senare samlade något i Jämtland, men beskref äfven en del honom tillsända former från Lappland. Emellertid gjordes deras flesta insamlingar inom barrskogsområdet, och i lokaluppgif- terna saknas ofta närmare detaljer om fyndorten (gäller isyn- nerhet Thomson), hvarför det är omöjligt att af litteraturen särskilja de alpina arterna från de boreala. En stor del äro visserligen gemensamma, men desto angelägnare hade det varit att alltid omtala fyndorternas botaniska karaktär. Från Alperna ha vi först i nyaste tid fått en utförlig redogörelse för ett områdes ichneumonidfauna, nämligen >Die Ichneumo- niden Steiermarks» af G. Strobl (1900 — 1904). I detta ar- bete äro lokaluppgifterna vanligen goda. Spridda arter från andra delar af Alperna ha beskrifvits af A. Förster, J. Kriech- eaumer och \'. Berthoumieu, af den sistnämnde äfven några arter från Kaukasus och Ural, men äfven för dessa förfat- tare gäller ofta anmärkningen om ofullständiga lokaluppgifter. Största delen af Europas, för att ej tala om andra världsde- lars fjällområden, är sålunda i här behandlade afseende okänd. — Mitt eget material är uteslutande samladt i den alpina re- gionen, mest i björkzonen, ehuru i allmänhet nära trädgränsen. Mycket återstår ännu att bestämma däribland, ej få former synas vara n3'a, men de allmännare arterna äro identifierade. A. roman: o^r i.aiti.anmis ai.imna KUNKrMoNinrAUNA. i8i så att en öfversikt af faunan kan lämnas. För några be- stämningar har jag att tacka provinsialläkaren dr H. Noruen- sTRuM i Linköping. För vår alpina ichneumonidfauna gäller som allmän regel» att den består af lågt stående former. Som fortsättningen kommer att visa, finnas alla de fem hufvudgrupperna repre- senterade i morfologiskt mera indifferenta former. Ännu ett allmänt drag är den ringa kroppsstorleken, som relativt sällan öfverstiger 10 mm i längd. Orsakerna härtill kunna knappt vara andra än det kalla klimatet och den korta utvecklings- tiden. Hvad den senare beträffar, må man ihågkomma, att den 9 månader långa vintern redan i sin början stelfryser alla öfvervintrande insekter, så att larver och puppor ligga absolut oförändrade ända till snöns afsmältning; först dä är det dem möjligt att fortsätta utvecklingen. Som ofvan nämndes finnas alla de fem Gravenhorstska hufvudgrupperna, af \V. H. Ashmead (Classification of the Ichneumon flies, 1900.) uppfattade som underfamiljer, repre- senterade i de lappska fjällen. Deras inbördes formrikedom torde bäst framträda i en mera detaljerad öfversikt, som tillika för kännaren ger den möjligast konkreta bilden af ifrågava- rande fauna. Början göres då enUgt bruket med underfam. Ichnaimonince, som i de tropiska skogsområdena, särskildt Amerikas, är rikt och elegant representerad. Äfven de tem- pererade skogarna hysa en mångfald former, men på alpint område finnas blott få. Den största jag funnit, tillika den största alpina ichneumoniden, är Ichneumon hiteipcs Wsm. {Amblytclcs alpestris H<;n); mitt enda exemplar, en hane, som fångades på Xuoljafjället vid Torneträsk, strax ofvan träd- gränsen, är 15,5 ""^^^ långt. Honan till denna sannolikt ute- slutande alpina art (enligt Bkkiho.miku's monografi funnen i Frankrike, Schweiz, Tj^skland och Tyrolen) tror jag vara den från Dovre (Kongsvold, alltså i björkregionen) beskrifna /. Noj-dcnströmi Thn. Den minst sällsynta arten är /. viilnc- rntorius Zktt., isynnerhet hanen. Jämte dessa har jag blott funnit ett par former af de små s. k. Pnettstici. De flesta af Holmgrens och Thomsons nordliga arter af denna under- familj tillhöra tämligen säkert barrskogen. 102 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1905. Underfamiljen Cryptiiia' uppträder med långt flera arter än den föregående och är i själfva verket näst tryphoniderna den artrikaste gruppen. Af de högre cryptinerna fann jag blott en art, Cryptus infumattis Thn, som ej var sällsynt vid Torneträsk, men för öfrigt är ganska vanlig i hela Sverige. Den från »Norrland» beskrifna C. borcalis Thn är kanske äfven alpin, särskildt om den, som Hoi.mgrkn (Ent. Tidskr. 1886) anser, är synonym med C. obscuripcs Zktt., beskrifven från norska Finnmarken, »/// infcvalpinis-». Af lägre cr3'ptider anträffas större former af släktena Microcryptus, Cratocryptus och Stcnocryptus. Det första släktet företrädes af en hel rad arter, hvaribland jag funnit M. lapponicus Thn och scptentrionalis Thn (äfven den senares obeskrifna hane) vara minst sällsynta. De kortvingade ^//rrorr. -arterna {Aptcsis Furst.), kända äfven från Xovaja Semlja, representeras i Sar- jekfjällen af en troligen ny art, som togs helt bekvämt inuti tältet, springande på »väggen». SI. Cratocryptus synes ej uppvisa några särskildt alpina former, men 4 af de nedifrån landet kända arterna äro ej sällsynta, nämligen C. furcator Grav., Iciicopsis Gr. {rtificoxis Thn), aiiatorius Gr. och plcii- ralis Thn; vanligast är C. anatoriiis. De utvecklas troligen hos träfrätande skalbaggslarver, ty en art har i Danmark kläckts ur barrved, och själf har jag dels i Sarjek (Rapadalen) sett ett par honor springa sökande omkring på björkstammar, dels vid Upsala denna vår sett hanar af ett par arter svärma kring trädstammar {Salix fragilis), där äfven en dag en hona fanns sittande. Samma lefnadssätt har förmodligen äfven Stenocryptiis iiigrivciitris Thn, den enda alpina arten, som dock sparsamt förekommer äfven nere i landet, men i fjällen är mycket allmän; hanar har jag märkvärdigt nog aldrig sett. \'id Murjeks järnvägsstation iakttogs på hösten en hona på en tallstam, sökande och vädrande med antennerna i bark- springorna. Småcryptinerna tillhöra släktena Leptocryptus, Phygadcuou, Hcmitclcs, Pczomaclius, Stilpniis och Atracto- dcs. Lcptocr. clavigcr Tasch. företräder ensam sitt släkte i fjällen och är rätt sällsj-nt, men funnen både i Torne och Lule lappmarker. Phygadcuou har åtskilliga alpina arter, hvaraf Ph. liogastcr Thn och tricliops Thn äro vanligast, A. KOMAN: OM I.AIMM.ANDS ALPINA ICHNi;i'MONll)lAUNA. 183 den torra äfven tagen på pilhängen något ofvan trädgränsen. Hcniitclcs är likaledes ett ganska artrikt släkte, hvaraf dock ingen form synes vara särskildt allmän; jag har funnit bland annat //. iniinicKS Gk., nigrivcutris Thx, ntbripcs Thn och longulits Thn, de tre första med samma lefnadsvanor som Cratocrvptus. Pizonmc/iiis-avterna lefva i bottenvegetationen; 3 — I- arter äro hvad jag lyckats samla, bland dem troligen den öfverallt allmänna P. agi/is Gr. Stilpnits har gifvit ett par arter, den ena n}'; Airactodcs är ett formrikt släkte, hvars alpina arter dock väl behöfva en utredning. Allmänna äro 4 arter, A. picipcs H(;n (i Sarjekfjällen), toicbricosus (Gr.) Thn. (en större form an i Upland), A. {Asyncritä) sp. och en tyd- ligen ej urskild art, som liknar den sista. Därtill kommer bland annat en märklig form från Sarjek, hvars hona har ben af samma grofva proportioner som de s. k. Tryphoiiidcs prosopi och därför vid hastigt påseende liknar en mindre ExocJnis. Högst af alla ichneumonider jag tagit går Air. picipcs, som ertappades i Kåtokjokks dalgång (Sarjek) c. 850 m. öfver hafvet, springande bland Salix licrbacca i ett »snö- läge». Ännu högre ha visserligen ichneumonider anträffats, isynnerhet på glaciärer, men då äro de drifna dit af vinden, under det att den nämnda Airactodcs tydligen sökte efter till- fälle att lägga 'é.gg\ exemplaren voro nämligen alla honor. Underfamiljen Pimplincs är fåtaligt företrädd, men både art- och individrikare än ichneumoninerna. Mest gör sig släktet Glypia bemärkt. Arterna äro ej mänga, men en af dem, G. ccraiiics Gr. (eller kanske Holmgrens var. lappoiiicä), är m3'cket allmän, särdeles i hankönet. Öfriga släkten jag anträffat äro Piinpla (undersl. Pimpla s. sir., Epiiirus och Dclomcrisia representerade), Lampronoia och Lissonoia. Lampronota nigra Gr. är näst ofvannämnda Glypia den vanligaste arten, med starkt öfvervägande antal hanar. Pimpla {Del.) mandibidaris Gk. kommer därnäst. Af släktet Lisso- noia fångades endast en form, som stämmer väl med Holm- grkns L. gracilciiia och har den relativt längsta äggläggaren (drygt så lång som kroppen) i faunan. Gruppen Xoridini och öfriga större former med lång äggläggare tyckas fullkomligt saknas, ehuru flera arter äro funna i den lappska barrskogen. l84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905, Den fjärde underfamiljen, Tryphoniiur, som med skäl kan benämnas ett upplagsmagasin för osäkra former, har först genom Thomsons utredningar i hans Opiiscula Eutomo- logica erhållit så pass stor stadga, att man något sånär efter deras naturliga släktskap kan fördela dithörande former. Som ofvan nämndes, är den på grund af sin nästan uteslutande parasitism hos växtsteklar den artrikaste ichneumonidgrup- pen i fjällen. Den är tillika den enda, där man träffar former med brokig färgteckning. Högst ibland dem synas Mctopii- ni stå, hvilka tydligen äro ganska nära släkt med de egent- liga pimplerna. Det är därför ej öfverraskande, att denna grupp synes sakna alpina representanter, fastän en närbesläktad form, Tvloconniits scabcr Gr. {Choruucus lapponicus Hgn) förekommer i det lappska barrskogsområdet. Fjällens trypho- nidfauna börjar med gruppen Exocliiiii {Tryphonidcs prosopi Hgn pro.p.), som räknar ett fåtal former, hvaraf ingen är all- män. Närmast dem komma antagligen Cteiiiscini (si, Exen- tcriis Hgn), som äro något mera formrika, men ej heller ha någon allmän art att uppvisa. Från milt material kunna nämnas Ctciiiscits pictus Gr., en nära släkting till den söder- ut i trädgårdar allmänna Ct. limbatus Hgn, Ct. quadruiota- tus Thn, Jlavilabris Hgn, prceustus Hgn och Diaborus litii- ratorius L. De egentliga tryphoninerna {tj-ib. Tryphoniiia Thn) företrädas tämligen talrikt af släktena Monoblasiiis, Po- lyblastus och Tryplioii; dessutom erhölls en enda hona af släktet Errojucuus. Allmänna äro några Polyb/asfifs-arter, nämligen P. stoiocciitrus Hgn, gilvipcs Hgn (blott honor) och nmiabilis Hgn samt TfypJioii inccstus Hgn. Bland mindre allmänna former må nämnas: Monoblastus longigcua Thn och Po/yblas/iis-gvuppen Ctmaoims Thn; af den senare har jag funnit flera former, däribland Ct. scnilis Hgn, som har mel- lankroppen röd på undersidan hos honan, men ej hos hanen. Arten finns äfven söderut på låglandet, men synes liksom gruppen i sin helhet vara koncentrerad i fjällen. De lägre tryphoninerna {irib. Mcsolcptina Thn) erbjuda en förvånande rikedom på arter, som uppträda i särdeles växlande färgdräkter. Af Thomsons 8 hithörande grupper A. ROMAN: OM I.A1'1M,AN DS ALPINA ICHN tL M( iM ni AINA. iSj fattas 4 i mitt material, men en af dessa (Cnfo^^/vpfidcs) är troligen representerad ; de 4 återstående {Ptn7issid<\s, AIcsolcp- iides, Euryproctidcs och Mcsoleiidcs) bilda emellertid mesolep- tinernas hufvudmassa ej blott i fjällen. Gruppen Prri/issidrs omfattar på låglandet hufvudsakligen vår- och försommarformer och innehåller kanske äfven i fjällen dylika. Jag hade emel- lertid blott en vår (1903) tillfälle att söka dem och fann då inga, utan de få arterna i mitt material äro alla tagna på hösten. Blott en art var allmän, den rikt färgprydda Eclylus oniatiis Hes, hvaraf begge könen förekommo ungefär lika talrikt. Hufvudsläktet Pcrilissiis anträffades ej, men däremot flera små arter af släktet Latlirohstiis, i begge könen blott L. plcuralis Thn, af de öfriga enstaka hanar, däribland L. viacropygus Hon. — Mellan Pcrilissides och de i fjällen ej representerade paniscinerna står gruppen Mesocliorini, hvaraf Lapplands alpina område hyser några arter. Bland de få former jag funnit är den mest anmärkningsvärda Mcsochoriis (Asfip/iroinniiis) hucogranimns Hgn, en vacker art, som till storlek och färg påminner om Eclytiis. Hithörande arter äro liksom släktet PczomacJiiis bland cryptinerna i allmänhet dubbelparasiter. — Gruppen Mcsolcptidcs är liksom de begge föregående fattig på arter. Från Torne lappmark har jag blott ett exemplar, från Sarjekfjällen däremot en mängd exemplar, fastän blott ett par arter. Alla tillhöra släktet Hadrodadyliis och de allra flesta arten H. vuhicrator Zkti., som visade sig i Rapadalen otroligt allmänt. Båda könen voro ungefär jämn- starka och honorna företedde flera variationer i bakkroppens och bakbenens färg. Denna art är utan tvekan den allmän- naste ichneumonid jag samlat i Lappland. Gruppen Eury- proctidcs räknar bland sig de största alpina tryphoniderna och representeras i mitt material af flera släkten. Denna och följande grupp äro ännu tämligen osäkert ordnade, så att släktenas omfång i flera fall är mer eller mindre obestämdt. I framtiden kommer helt visst deras antal att betydligt för- ökas, om man också bortser från materialets utvidgning, ty de nuvarande släktena äro i vissa fall betydligt heterogena. Så är fallet med släktet Notopygus, af hvilket jag funnit ett par alpina arter, som af nyare författare med rätta ställas i 1 86 ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT 1905. olika släkten. Främst af dem mäikes N. cmarginatits Hcn såväl genom sin storlek (intill 12 mm.) som genom sin före- komst. Den är nämligen ett karaktärsdjur för björkregionen och väcker genast uppmärksamhet där den, trögt rörande på sina hvitringade antenner, kraflar omkring på Angelicahuf- vudena. \'id första anblicken tar man djuret lätt för någon Ainblytilis-axt, ett släkte, som ej enligt min erfarenhet har någon alpin skandinavisk form, men honans märkvärdiga, rätt uppstående äggläggare upplyser snart om rätta förhållan- det. Hanarna äro 4 — 5 gånger sällsyntare än honorna. Den andra alpina f. d. Nofopygus-arten är den glänsande svarta Erigloca resplendcns (Hgn) Kriechb., något mindre och sma- lare än föregående, men dock en af de största formerna. Af hufvudsläktet Euryproctus fann jag två arter, E. alpinus Hgn och arbustonim Hgx, begge med hanarnas antal öfverträfTande honornas. På gränsen till nästa grupp står det Thomsonska, svagt begränsade släktet Syiidipiius med åtskilliga fjällarter, ingen dock särskildt framträdande. Fjällens största ichneumo- nidgrupp är Mcsoieiidcs, som innehåller en mängd sinsemel- lan m^xket närstående former, stundom vackert färgprydda, hanarna mer än honorna. Artrikast är släktet Mcsolcius, hvars för björkregionen mest karaktäristiska art torde vara M. ru- ficollis Hgn; hanen är egendomligt nog okänd. Öfvervägande nordliga äro arterna med både på öfver- och undersidan svart bakkropp, och har jag af dem funnit bland annat M. spurius Hgn, caligatiis Grav. och astiitiis Hgn. Brokigare arter i mitt material äro M. periurbatus Hcn, fncefiis Hgn, albopiciits Hgn, aulicus Gr. och fiirax Hgn. Vid Torneträsk erhölls all- mänt Lagarotus ustiilatiis (Hgn) Thn (mest hanar), men i Sarjekfjällen kunde blott en enda hane anträffas. Af den längre söderut allmänna Alcxctcr ruficoriiis Gr. (el. fallax Hgn) insamlades 3 hanar vid Torneträsk. Släktet Spudaits uppträder med flera arter, men ingen är allmän; ett par andra släkten, Trcmatopygiis och Saoliis, ha i mitt material för- blifvit orepresenterade, fastän jag är öfvert\'gad om, att åt- minstone det förstnämnda har alpina arter. — Sist bland try- phoniderna må gruppen Bassiiii {T7'yplionidcs schizodonti Hgn) omtalas. Dess arter parasitera på Syrp/iiis-SLViev (sväfflugor A. ROMAN: OM LATPLANns AI.IMXA ICHNKr.MONinFALNA. 187 och äro genomgående små; fårgen är ofta brokig. Af de al- pina formerna är Bassiis n)iintlatiis Fbr. den enda allmänna, men flera arter af släktet HoDiotropus finnas äfven. Underfamiljen OphioiiiiKr afslutar den häfdvunna Gkavkx- HORSTSKA indelningen af ichneumoniderna. De skandinaviska formerna indelas af Thomson i 6 grupper, af hvilka de 4 första förefalla att saknas i fjällen: den fjärde, Aiionialinn, torde dock möjligen kunna påträffas i någon art. Femte gruppen Cre- inastiiia har på låglandet en del vackert tecknade former, men på alpint område finner man endast små, enformigt fär- gade Pori~oii och ThcrsilocJiits. Gruppen Cainpoplcgiiia, som i sydligare delar af landet är en bland de artrikaste, träder i fjällen tillbaka Vöv föregående grupp och representeras af arter tillhörande limneriernas släkten; någon äkta Cam- poplcx har jag ej funnit, och Holmgrens C. lapponicus torde tillhöra barrskogen. — Den ursprungligaste gruppen af alla ichneumonider S5'nes vara plectiscinernas, och jag placerar den därför i sista rummet såsom »less liable to create a di sturbing element in the present arrangement» (Ashmkad, Classif.). De visa släktskap med flera ofvan afhandlade grupper och å andra sidan, såsom Thomson påpekat, äfven med braconiderna. Alla deras former äro små och de flesta dystert färgade. Såsom alpina har jag tagit några former af släktena Ade- lognathiis, Blapticus, Proclitus och Megastylus. Följande arter kunna nämnas: Ad. difformis Hon, Bl. {Enkicchiä) siispiciosus Först, (i bägge könen) och Mcg. {Dicohts) borc- alis Hon. Till plectiscinerna sluta sig orthocentrerna nära, men pläga i allmänhet ställas närmast exochinerna, hvilka de likna i det utstående ansiktet. Deras egentliga tummelplats synes just vara det arktiskt-alpina området, där de utveckla en betydlig art- och framför allt individrikedoni. Enligt Thom- son skola de parasitera på Microlvpidoptcra och till någon del på svampinsekter, och så förhåller sig väl saken söderut. I fjällen äro emellertid både de förra och de senare för fåta- liga för att kunna vara de enda värdarna åt dessa myriader af orthocentrer, som svärma åtminstone i björkregionen; jag förmodar därför, att flertalet alpina former parasitera hos smärre Diptcra. De synas liksom Exodontcs bland braconiderna 188 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1905. föredraga att lefva i undervegetationen på ängsmark. Bely- sande härför äro några håfningar, som företogos på en huf- vudsakligen af Aira ccvspitosa bevuxen, för längesedan öfver- gifven ängslapp kallad »Karvenkeddi» i Rapadalen; bytet blef först och främst en hel värld af surrande flugor, men därnäst i ordningen kommo just de bägge nämnda grupperna, och i den obetydliga resten funnos en del små cryptiner samt några former, som antagligen mera tillfälligt varit i viigen för håfven. Bland allmänna alpina arter kunna nämnas Orthocentrus pro- tuber mis Grav., O. {Picrosiigcits) rccticaiida Thn {ano})ia- lus Hgn)^ och former af undersläktet Stcnomacrus, hvilket sistnämnda uppträder med den största individrikedomen. Säll- synta synas O. stigniaticus Hgn och atfcnuatus Hon vara. Enligt den nu gifna öfversikten kunde det nästan före- falla, som om Lapplands alpina ichneumonid fauna mindre ut- märkte sig för några speciella former än för sådana, som redan förut äro kända nedifrån landet eller åtminstone från det boreala barrskogsområdet, men i fjällen ha förändrade fre- kvensförhållanden. En sådan slutsats är blott delvis berätti- gad, emedan den obestämda delen af mitt material torde inne- hålla en hel del sådana specialiteter. T\' såvidt jag vet ha tidigare entomologer som besökt Lappland blott i förbifarten samlat inom det alpina området, under det mina resor haft detta områdes undersökande till sitt särskildta mål. EN SÄLLSYNT SKALBAGGE. Calodcra protciisa Maxxh. är förliden vår funnen vid Färjestaden på Öland af tandläkaren L. Haglund i Kalmar. Enligt Grills katalog är den förut blott anträffad i Skåne (Thomson) och i Finland (Sahlbg). S. L. 1 89 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 27 FEBRUARI 1905. \'id början af sammankomsten upplästes och godkändes protokollet från Föreningens tjugufemårsfest den 14 decem- ber 1904. Till ledamot hade invalts: Öfv^erjägmästaren, direktören för Kungl. Skogsinstitutet, Karl Wilhelm Astlev Freden- berg, på förslag af byråchefen J. Meves. Fotograf E. Roesler föredrog revisionsberättelsen för 1904, hvilken berättelse ingår på annat ställe i denna tidskrift. På revisorernas förslag beviljade Föreningen full och ovillkor- lig ansvarsbefrielse åt styrelsen och kassaförvaltaren. Härefter höll kand. E. Mjöbero föredrag: Om myrliknande insekter, hvaraf han själf benäget lämnat följande samman- drag. Föredragaren demonstrerade en mängd sådana tillhörande flera olika insektordningar, dock mest skal- och skinnbaggar. JVIyrlik- heten kan vara beroende på konvergens eller på mimicry. Visar det sig, att inom flera grupper eller släkten af insekter myrlikhet finnes, torde denna i regeln vara att hänföra till konvergens; om däremot inom en grupp eller ett släkte en form plötsligt uppträder, som starkt afviker i utseende från sina närmaste släktingar och påminner om en annan icke närbesläktad art, är mimicry att misstänka. I vissa fall är det endast honan, i andra 19° ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT I905. larverna eller de outvecklade insekterna, som äro myrliknande, och det kan till och med vara förhållandet, att ett tidigare stadium liknar en myrart, ett äldre en annan. Föredragaren hade på Gotska Sandön och på Fårön särskildt ingående studerat förhållandet mellan en synnerligen myrliknande högre skinnbagge, Alydiis calcaratits L., och dels den vanliga stackmyran, dels andra mindre mj-rarter. Härvid hade han genom experiment lyckats fastslå, alt skinnbaggen, som lefde på klöfv^erblad, höll sig bestämdt afskild från den förra mot honom mycket fientliga myrarten. De myrmecophila insekterna visa ofta rätt stor likhet med värdmyran. I regeln åsyftar deras förklädnad att bedraga mjTorna, med andra ord att komma myrorna att tro, att de äro varelser af deras egen art, och ej främmande insekter. Hos myrmecophi- lerna händer det stundom, att älven en del arters larver visa så frap- pant likhet med myrornas egna larver, att myrorna själfva ej upp- täcka sveket utan vårda dessa fientliga larver lika väl som sina egna. Det är i regeln ganska lätt att påvisa det biologiska ända- målet med maskeringen. Däremot känna vi så godt som intet om själfva fenomenets natur. Genom jämförelse med vissa högre djur- arter, t. ex. flundror, kameleonter, bläckfiskar m. fl., som genast eller på relativt kort tid tillpassa sig efter omgifningen, sökte före- dragaren visa, att den tillpassning efter andra djur, som benämnes mimicry, först uppkommit på grund af förnimmelse och därefter inträffande reaktion. Man måste därvid tänka sig, att de vuxnas intryck återverkat på afkomman redan i det tidigaste stadiet, ägget. Under de stora tidsperioderna hade det så småningom gått därhän, att de fått myrliknande utseende. Till belysning af föredraget visades talrika myrliknande insekter. I sammanhang härmed yttrade sig assistenten Tullc.ren, som talade om myrliknande spindlar, och professor Aurivil- Lius, som anförde ex. på intressanta myrliknande insekter och liksom föredragaren framhöll svårigheten att förklara fenomenet genom naturligt urval. Häradshöfding Hui.tgrex framhöll, att man måste gå mycket långt tillbaka i de geolo- giska tidsperioderna för att finna förklaring på så stora för- ändringar hos vissa insekter, som gjort dem till det yttre myrliknande. Dagens andra föredrag hölls af byråchefen J. Meves och handlade >;om tallspinnarhärjningen». Följande sammanfatt- ning häraf har benäget lämnats af föredraganden: TRVnOM: KM. ri)RKN. SAMMANIRAOK DKN 27 TEHR. I905. IQI Sommaren 1902 uppträdde larver af skadeinsekten tallspin- naren, som tillhör de s. k. spinnarcrjärilarnas grupp, plötsligen i oerhörda massor, afätande tallarnas barr och förstörande tallskogen på stora områden af Hedemarkens amt i Norge. Genast vidtogos där energiska åtgärder för insektens bekämpande. Då emellertid vissa härjningstrakter voro belägna nära riks- gränsen, och då just på dessa den norska regeringens önskan att be- kämpa insekten strandade mot skogsägares obenägenhet att deltaga i arbetet, greps Värmlands befolkning af fruktan för en invasion. Genom kungörelser och spridande af en god tafla i 700 exemplar inhämtades anvisningar iör djurets påträffande, och föredraganden be- sökte våren 1903 såväl de norska härjningstrakterna som de mest hotade delarna af Värmland. Detaljundersökningar anordnades på hösten, sedan larverna gått i vinterkvarter på marken, och resul- tatet blef, att på två trakter, nämligen i Södra Finnskoga och på en kyrkoskog, Längsjöhöjden i Lekvattnets socken, åtgärder borde vidtagas för tallträiens förseende med ringar af larvlim, på det förra stället endast i inskränkt mått, men på Långsjöhöjden, där insekten fanns i oroväckande mängd, öfver en ytvidd af omkring 200 hektar. Hos Regeringen begärdes och erhölls genast behötligt anslag; lim sändes från Magdeburg öfver Hamburg och Kristiania till skogs, och jägmästaren H. Woi.ff sattes som hölvidsman lör fält- tåget. Detta lyckades ock fullkomligt. När larverna våren 1904 väcktes till lif af solvärmen och upp efter trädstammarna sökte sig väg till de inbjudande tallkronorna, möttes de af limringarna, som de ej kunde öfverskrida, och Ijöto en ömklig hungers- eller för- gittningsdöd. Antalet larver hade i en del al området visat sig så betydligt, att stor fara förelegat, om intet åtgjorts. \'id en af föredraganden verkställd inspektion följande sommar och närmare detaljundersökningar på hösten befanns, att på Lång- sjöhöjden inom en mindre trakt, som ej blifvit limmad, visserligen ännu förekommo en del larver, men till så ringa antal, att någon härjning icke vidare var att befara, helst som genom undersökning, utförd vid skogsinstitutet af d:r G. GRcjxnKRd, befanns, att ganska många af de tillvaratagna larverna uti sig hyste parasitinsekter, tallspinnarens farligaste naturliga fiender. Sålunda kan detta hotande tillbud till en farlig skogsförödelse numera anses kväfdt i sin linda, innan någon märkbar skadegörelse hunnit åstadkommas. Föredraget, soni dessutom behandlade vissa nu upptäckta biologiska egendomligheter hos insekten i motsats till dess syskon på kontinenten, illustrerades af kartor och en samling exemplar af djuret i dess olika utvecklingsstadier, nämligen 192 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT I905. ägg, larv, puppa och fjäril, liksom ock af dess fiende, para- sitstekeln. I sammanhang med sitt föredrag framvisade byråchefen Meves det nyutkomna arbetet: »Berättelse öfver nunnans härj- ningar 1898 — 1902» af jägmästaren C. G. Ramstedt. Filip Trybom. NÅGRA AF ÖSTERGÖTLANDS SÄLLSYNTARE DAGFJÄRILAR. Lektor N. Conr. Kindberg har meddelat en förteckning öfver de dagfjärilar, som honom veterligt anträffats i of van nämnda landskap, utgörande ett upprepande och en komplet- tering af hans uppsats i Öfv. af K. \'et. Ak. Förhandlingar för år 1867. Då vi ej gärna intaga lokalförteckningar, med mindre än att de kunna anses fullständiga, omnämnas här endast de intressantaste och sällsyntare arterna jämte angifna lokaler, hvilket kan utgöra en komplettering till Lampas Förteckning öfver Skand. och Finlands Macrolepidoptera (1885) samt AuRniLLii Nordens fjärilar, hvilka arbeten förf. ej synes hafva rådfrågat. Papilio Machaon L. S:t Anna s:n (Trveom). Parnassuis Muemosyne L. \'ästra Eneby (Kindberg). Pieris Daplidice L. (Kbg). Lycaena Alcon Fab. Linköping, t. ex. vid Eklund (? Se AuRiv. Nord. Fjärilar); Cyllarus Rott. Korsnäs i Skällvik (Trvb.); minima Fuessl. Tomta i Ledberg (Kbg) ; Or/o// Pall. Aby nära Norrköping (Lundborg). Nemeobius Lucina L. Ekhult nära Linköping (Kbg). Limoiitis popiiU L. Ej ovanlig vissa år, t. ex. i Grebo s:n och vid Husbj^fjöl (Kbg). Argynnis Aphirapc Hb. Troligen var. Ossianus Hbst. \'id Aby (Lundborg). Hittills sydligaste fyndort i Sverige. Pararge achinc Scop. Tinnerängen vid Linköping (Hult- KRANTz), Sturefors (C. E. Kindberg). Förut endast anträffad vid Vadstena och i Skåne; Mcgara L. Korsnäs i Skällvik (Trvb.) S. L. »93 FAUNISTIK OG KRITIK. ET SIDSTE ORD TIL HR. O. M. Reutp:r AV EABR. STRAND. Jeg skal vsere enig med hr. Reuter i, at det er >' motbju- dande» at skrive mere om denne sag, men hans sidste indl i min opsats end at et par arter var betegnede som ny for faunen uden at vare det og et par andre som »sjeldne-, mens de efter hr. Reltkrs mening skulde vsere hyppige, samt at ogsaa almindelige arter har faaet pläds i fortegnelsen. Hvad n^estsidste punkt angaar, saa maa man kunne, eller rettere sagt man kan ikke andet end anse en art for sjelden nden et vist faunistisk omraade, saa Iscnge den kun faa gange er paatruffet der og er fundet sjeldnere end andre arter; »sjel- den» og »hyppig> er jo kun relative begreber. Hvis man er -nig heri, saa vil man ogsaa vsere enig med mig i, at al/e de av mig som sjelden betegnede arter ogsaa virkelig fortje- ner dette attribut, forsaavidt som de var kjendte kun fra faa norske lokaliteter. Hvad arternes hyppighed paa de enkelte Enlomol. Tiäskr. Arg 26. Il 4. ''iyo;i '3 194 ENIOMOLOCJISK TIDSKKIFT I9O5. lokaliteter angaar, saa kan hr. Rel-ikr aldeles ikke ha noget positivt kjendskab hertil, da de allerfleste av mine lokaliteter tidligere ikke eller na^sten ikke var undersögte hemipterolo- gisk; det er derfor kun löse förmodninger og intet andet, som ligger til grund for hr. Kk.uikrs beskyldninger. — Hvad det förste punkt angaar, saa har jeg allerede i mit forrige tilsvar paavist, at berettigelsen eller ikke-herettigelsen av hr. Reuters paastande her ikke har nogen indflydelse paa min opsats" vi- denskabelige vserd, det nemlig at give nye bidrag til kundska- ben om hemipternes udbredelse og om sammenssetningen av Norges hemipterfauna. Mod denne sats har heller ikke hr. Reuier hävt noget at sige i sit nye angreb, hvor han dog eliers aabenbart gjör sig möie med at hcegte sig ved saa me- get som muligt i mit tilsvar. Det eneste, som kunde beröve opsatsen dens vaerd, maatte vsere, at arterne havde veeret galt bestemte eller lokaliteterne falske. Nogen saadanne beskyld- ninger har dog hr. Reuter vogtet sig for at komme med. — Tilbage staar den »feil»,at ogsaa almindelige arter er optagne, og at i enkelte tilfselde antallet av de samlede eksemplarer er anfört. At disse opgaver er likefrem skadelige, uden forsaa- vidt som de optager pläds i tidsskriftet, kan dog sel v hr. Rfujk.r ikke kunne paastaa. Men de skal vaere unyttige. Det er lidt paafaldende, at hr. Reutkr ikke tidligere har fundet sig beföiet til at agitere mod lokalfaunaer og samleno- titser, hvori ogsaa almindeligere arter n.-evnes. Saadanne er dog ikke sjeldne i den entomologiske litteratur; selv i hr. Reu- ■JERS eget land er der i tidens löb publiceret adskilligt av den- slags. Det kunde derfor v^eret likesaa berettiget, om hr. R. hadde givet sine formaninger en anden adresse. — Jeg ved kun altfor godt, at hr. R. ikke er den eneste, som anser » listers som overhovedet alt hvad der hörer med til lokalfau- nistik for at vsere av lidet vaerd, men jeg kan ogsaa smigre mig med, at jeg ikke er allene om at n?ere den modsatte an- skuelse. Hvad publiceres der vel ikke f. eks. i England av lister endnu den dag i dag? Man behöver kun at gjennemse en aargang av »Entom. Month. Mag.> for at overbevise sig om, at de praktiske englaendere ikke betragter listerne som et overvundet ståndpunkt til trods for, at Englands entomologiske KMr.K. S1K.\M>: lAVMSlIK (»l. KKllIk. I95 fauna dog allerede er saa udmerket godt kjendt. Og i disse engelske fortegnelser finder Xli. netop allv arter, selv de al- mindeligste, pläds, og man angiver ogsaa hyppig, om man har paatruffet flere eller kun et eksemplar. Det kan vel ikke w-ere tvivl om, at det netop er disse talrige samlenotitser, hvori ogsaa tilsyneladende lidet Vc'erdifulde iagttagelser er medtagne, at takke for at Englands fauna er saa godt kjendt. At man fremdeles, efter at den biologiske retning er blevet saa frem- tr.iedende, ikke har opgivet samlenotitserne, beviser, at man ogsaa er o verbevist om, at disse kan ha vrerd for lösningen av rent biologiske spörsmaal. For kun at najvne flyvetiden, saa er den som bekjendt forskjellig for de forskjellige lokalite- ter; den maa bestemmes sa^rskilt for hver enkelt lokalitet, saavel for de almindelige som sjeldne arters vedkommende, og det kan jo kun ske ved at man samler eller med sikker- hed iagttar arten. — Man maa ogsaa erindre, at fortegnelser med opgaver över arter, som nu er almindelige, kan faa be- t\'dning i fremtiden, naar eventuelle forandringer i faunaens sammenssetning har fundet sted; inden ethvert faunistisk om- raade er jo denne i tidens löb underkastet forandringer, idet endel arter forsvinder, andre optrreder isteden. Kun ved at man paa et givet tidspunkt med mest mulig nöiagtighed faar bestemt arternes udbredelse, kan det viere muligt efter et större tidsrums forlöb at redegjöre for de indtrufne forandringer. — Det er da ogsaa nok av eksempler paa, at arter som anden- steds er hyppige, paa visse steder ganske mangler, selv om tilsyneladende alle existensbetingelser er forhaanden. Jeg vil i den anledning erindre om nogle bemerkninger av Spakrk ScHNEiDKR i et av hans nyeste arbeider, hvori han netop be- klager sig över, at forfatterne saa ofte undlader at medtage lokalitetsangivelser for arter, som engang har faaet ord for at v^ere »almindelige», hvorav fölgen er, at materialet til belysning av deres udbredelse blir saa ufuldstandigt, at en paalidelig over- sigt derover ikke kan gives. (Det var, saavidt jeg husker, netop under omtalen av de av hr. Rkuier saa dybt foragtede »nässelfjärilar», at hr. Schnkidkr kom med disse bemerkninger Jeg har ikke vedkommende avhandling for mig). Et par ek- sempler paa almindelige arters ikke-forekomst paa tilsynela- 196 ENTOMOLOGISK IIDSKKIFT I905. dende gunstige lokaliteter kan jeg her anföre fra min egen praksis. Jeg har i sommer under et par maaneders ophold i Stuttgart i denne b\-s omegn ivrigt sögt efter Ageleiia labyrin- thica (L), hvorav jeg trsengte materiale for embryologiske stu- dier. -Tiltrods for at arten ifölge forfatterne skal v^ere al- mindelig i hele Tyskland, tiltrods for at der ved Stuttgart var nok av lokaliteter, der skulde synes gunstige for den, idet jeg her ved Marburg f. eks. paa saadanne steder har kunnet finde den i massevis, og tiltrods for at det var i den tid, da den skulde Vc-ere lettest at finde, fordi dens spind da er mest iöinefaldende, saa 13'kkedes det mig ikke at finde et eneste ek- semplar. Liknende erfaringer gjorde jeg i sin tid i Hatfjeld- dalen i Nordland med Eprira cornuta (Cl.), en art, som man der kunde ventet at finde meget hvppig efter dens förekomst og optrfeden andensteds i Xorge at dömme. Og jeg kunde naevne talrige andre liknende eksempler fra min egen samler- virksomhed for ikke at tale om, hvad man i litteraturen kan finde om saadanne eiendommeligheder i arternes udbredelse. Men det kan vare nok. Enhver, der virkelig indgaaende har befattet sig med faunistiske studier, vil vide, hvor forsigtig man bör vgere med at överföre de paa et sted gjorte erfarin- ger til ogsaa at gjffilde for andre, mindre kjende steder. — At den virkelige eller tiisyneladende ikke-forekomst i mange tilfaelde maa vaere at före tilbage til en periodicitet i arternes optrseden, gjör ikke sägen mindre interessant, men er meget mere nok en grund til at tilveiebringe paalidelige og nöiagtige samlenotitser selv for almindelige former. Hr. Reuter siger, at det var »obefogadt», naar jeg i min forrige opsats talte om personligheder og uartigheder fra hans side. Hvad der manglede av den slags i hans forrige opsats, kommer saa vist med i hans sidste, hvor udtryk som »pueril>^ »insinuation», ironiske udtalelser om »mogen man» etc. breder sig. Hr Reuter Isegger nu ikke Irenger skjul paa, at det ikke bare er mine fund, men ogsaa min personlighed, som skal belyses — den sidste ikke mindst. Hr. Reuter gjör >- frågor»: Hvad vilde ornitologer sige om o. s. v. — Med disse sine spörsmaal vil det dog ikke lykkes ham at kaste förnuftige folk blaar i öiene. De av hr. R. EMUK. STRAM»: l.\LM>IIK. Ot. KKlllk. I97 nicvnte eksempler er nemlig paa ingen maade tilsvarende til hvad jeg har otYentliggjort om hemipterne av den simple grund, at kundskaben om fuglenes udbredelse er långt fuld- sticndigere end om hemipternes, ikke mindst for den norske faunas vedkommende. Hvad der gjcxlder paa ornitologiens omraade behöver ikke at gjaelde paa hemipterologiens og gjör det slet ikke i disse tilftelde. Mens det vel neppe gives et eneste prestegjeld i Norge, hvor der ikke er gjort ornitologiske observationer, er der hele amter, hvorfra der knapt er kjendt en eneste hemipter-art. Det forandrer dog sägen ganske be- tydelig og gjör at hr. Rkuikrs udtalelser herom blir »barock- heter» og intet andet. Endvidere har han ikke vreret ubetin- get heldig med sine ornitologiske eksempler. Det er ingen tvivl om, at den som kunde give en nöiagtig fremstilling av graaspurvens udbredelse i det arktiske Norge, vilde dermed leverere et arbeide, som vilde vsere av stor interesse for orni- tologer. Hr. ReuTER er her kommet i skade for selv at mevne et udmerket eksempel paa, at »almindelige» arter i mange tilf?elde faktisk mangler, hvor de kunde ventes at findes og ovenikjöbet at vcere hyppige. Vi faar den oph^sning av hr. R., at Cicadula sexnofata i Norge er talrigere end — vaiggelusen. Det tror jeg saa gjerne; jeg kan forsikre hr. Rkuter, at vi i Norge slet ikke holder sidstnajvnte husdyr synderlig talrig, tvertimod maa den ube- tinget henregnes til de »sjeldne» arter. At det kan vaere an- derledes i Finland, tör vsere ganske sandsynlig. Hr. Reuter kommer derpaa med en del spörsmaal og néergaaende bemerkninger av denslags, som rolig kan lades ubesvarede. — At en forfatter ikke skal ha lov til at referere sine egne arbeider, er en Iccre, som vistnok flere end jeg hid- til ikke har kjendt til. Hr. Reuter vil visselig ikke undlade at give f. eks. medarbeiderne av »Zoologisches Zentralblatt», en formaning i saa henseende; der er det som bekjendt nok- saa hyppig, at referent og forfatter er en og samme person. — Endvidere snakker hr. R. endel om hvad »våra unga studenter och skolelever» kimde gjöre. Man fristes derved til at tccnke paa Kolombus's teg — hvad man kunde gjöre, er 198 KNTOMOr.OGISK TIDSKRIKI I905. en ting, hvad det kommer an paa er, h\'ad man gjör eller har gjort. At hr. K. varmt interesser sig for »Entom. tidskrift» er tj-^deligt nok, naar han ätter finder sig beföiet til at optage 4 av dets sider med saadant indhold. Hr. Reuter indrömmer til slut ganske likefrem at have fört uartigheder til torvs. Men han »nödgas» til det, armemand! Likesaa tilstaar han, at hans uartigheder og personligheder ikke vil vaere av direkte nytte for videnskaben. Denne til- staaelse^^' sammenholdt med hvad han andensteds skriver om sin värme interesse, tar sig noget eiendommelig ud. »Re- flexionerna göra sig själfva!». Om hr. Reuter skulde finde nogen saerlig fornöielse i at faa beholde det sidste ord \ saa maa han saa gjerne det faa. Jeg agter ikke at ofre mere blak paa denne sag. Marburg i H. Oktbr. 1904. ^ Sedan båda författarne ivenne gånger haft lillfalle att yttra sig torde diskussionen i E. T. fä afslutas. Cantharis oculata Gebl. är af undertecknad funnen vid Tågaborg nära Helsingborg. Förut anträffad i Danmark. Anthicus setulosus Bohem, är fångad under håfning vid Schelderviken nära Engelholm. Förut anmärkt från Gotland och Öland. Pissodes piniphilus Herbst har anträffats vid Helsing- borg. Förut funnen från Lappland till och med Halland och Småland. B. Varenius. NÅGRA F()R \AR f LAND N\'A ("0LE0PT1<:RA. Oxypoda induta Ri-.v. Af denna art, som förekommer uti Tyskland och Frankrike, anträffade jag hösten 1903 1 ex. vid Dufnäs i Stockholms närhet. Den vistades unde/ en sten på sandig mark. Då jag misstänkte, att det var en för vår fauna ny art, sände jag densamma till prof. Sahlbf.r ; i och för granskning. Enligt hans utsago var det O. induta Rkv. Jag har senare noga granskat detsamma och funnit, att det gifvetvis måste vara denna art. Smicrus filicornis Fairm. Af denna sällsynta art, som förekommer i Frankrike, Tyskland och Österrike, anträffade jag sommaren 1903 1 ex. vid stranden af N. Brunnsviken under ruttnande vegetabilier. I augusti samma år återfann jag densamma uti ett bo af Bombiis lapidanus. Arten lär ha blifvit anträffad uti vårt land redan 1(S98, då I. B. Ericsson skall hafva funnit densamma uti älgspillning i Södermanland. Cartodere filum Acrk. Prof. G. Lacikrhkim har af denna art anträffat flera ex. på Stockholms Högskolas botaniska institut uti mjölprof\-er. Troligen har den blifvit införd til Sverige med herbarieväxter. Själf har jag funnit flera ex. af densamma uti ett från Upsalas botaniska institut anläridt her- barium. Enligt hvad prof. J. Sahliskrc i bref meddelat, är arten ej sällsynt på Helsingfors »Botanicum». Det tycks som skulle den med förkärlek angripa pressade växter, särskildt om dessa skulle råkat mögla eller blifvit unkna. ICmeller- tiJ håller den äfven till godo med mjöl, rutten svamp och dylikt. 200 F.NTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. Nacerdes rufiventris Scop. Af denna sällsynta art an- träffade jag sommaren 1904 talrika ex. på Fårön. De uppe- höllo sig på sandområdet uti nordöstra delen af ön, där de fram mot -sk\'mningen lifligt flögo kring, då och då slående sig ned på axen af Psamma arcnaria. Egendomligt är, att 9 till denna art är långt sällsyntare än d^. Enligt gjorda be- räkningar utgjordes på Fårön ej mindre än 85 % af o^. Äfven uti Östersjöprovinserna, där arten har sin nordgräns, är (f vida allmännare än ?. Antagligt är, att den på ett eller annat sätt österifrån blifvit införd till vårt faunområde. Eric Mj Öberg. UBER CRYPTOPHAGUS PUBESCENS Strm UND SEINE VARIATIONEN. Von dieser seltenen Cr^^ptophagusart, die in unserem Lande nur in Schonen angetroffen ist, hat man bisjetzt zwei \'arie- täten aufgestellt. Beide sind von dem verstorbenen dänischen Entomologen Lövendal entdeckt worden. Die eine dieser Va- rietäten zeichnet sich durch dunkle Fliigeldecken und rotes Halsschild aus, sie ist also nur eine Farhenvarietät. Die an- dere, die man var. Lövcndali benannt hat, \yeicht von der Hauptart durch die deutlich dreigliedrige Fiihlerkeule ab. Im Somm»er 1903 wurde von mir in Stockholm ein Ex. von dieser Art erbeutet. Ich konnte es weder als die Haupt- art noch als eine der \'arietäten identifiziren. Das eingefan- gene Individuum hat nämlich die fiir die beiden V^arietäten charakteristischen Eigenschaften in sich vereinigt: die Fliigel- decken dunkel, das Halsschild rot und die Fiihlerkeule deut- lich dreigliedrig. Das neunte und das elfte Glied sind gleich- breit, das zehnte Glied nur unbedeutlich breiter, wodurch die Keule deutlich abgesetzt und dreigliedrig erscheint. Bei der Hauptart ist die Keule scheinbar zweigliedrig, indem ihr neun- tes Glied um die Hälfte schmäler ist als das zehnte. Ich erachte es durchaus unnötig diese »neue-^> \'arietä.t mit Namen zu belegen. Eric Mjöberg. OM NÅGRA FYND AF SÄLLSYNTARE PARASITSTEKLAR FKÅX HALLANDSÅS OCH SYDÖSTRA ÖSTER- GÖTLAND ÅREN 1903 OCH 1904. AF H. NORDENSTRÖ/n. Under år 1903 vistades jag vid Hallandsås från 1 — 30 juli, dessutom en vecka i slutet af augusti, under 1904 från 15 juni till 2 aug. och från 23 aug. till 3 sept.; området för exkursionerna hufvudsakligen norra sluttningen af åsen jämte närmast nedom liggande slättland inom Woxtorps, Hasslöfs och Ö. Karups socknar samt Båstadstrakten, men äfven åsens södra sluttning inom Förslöfs, Grefvie och Hjernarps socknar i Skåne besöktes några gånger. Inom Östergötland utgjordes jaktmarken hufvudsakligen af Stångådalen närmast söder om Linköping och trakten kring Kindasjöarna (Rengen, Jernlunden). Exkursionerna fortgingo här ända till slutet af oktober, då ännu fynd kunde göras under solskensdagar. Under 1903 var väderleken kall och regnig, så att nära halfva tiden af vistelsen i Sydhalland blef oanvändbar, under 1904 betydligt gynnsammare, särskildt de vackra, lugna eftersommardagarna i slutet af aug. och början af sept. — \'id diagnosen af flera arter har en värdefull hjälp lämnats af herr filos. slud. A. Roman. Ichneumonides, Såsom det mest intressanta fyndet bland dessa torde i första rummet böra nämnas ett för .Sveriges fauna nvtt släkte 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRII 1 1905. inom denna grupp, nämligen Oronofits (Wfsm.), hvilket från närstående släkten bland P/iciis/ici utmärker sig genom 2:dra abdom. segmentets skulptur (segm. 2 tertia parte anter. tota impressa, basi striolata, thyridiis longe pone basin sitis), huf- vudets starka punktur, de mycket oliklånga mandibulartänderna m. m.; den nu funna arten är: Oi^otioius coarctatus (Wksm. Tent. p. 214)? (^Phygadciioii binotatiis o^ Gkav.). Caput c. thorace fortiter punctatum, mandib. longis, antennie flagello tenui, metathorax areola longa, area petiolari nulla, postpetiolus parum dilatatus. — Niger, palpis rufis, antennis 3-coloribus, abdomine rufo, apice nigro, pedibis pallidis, posticarum femoribus et tibiis apice late nigris, anterioribus basi albidis; longit. 9 millim. Hall.: Hasslöf 24. 8. 1904. — Funnen i båda könen i Belgien enligt Wesm., l- N>l KcM, H.: NAi.KA >.\ 1 l.>\ .N 1 A K I . I'A K AM I S II K 1 A K. 203 P. liigitatus (Grav.) c^. ÖG.: Bjiirka. 10. (i. Tmoms.: Scällsynt (H lokaler i Sk.). Crnf(H-rv/>/iis nijicoxis (Thoms.) o^. Ilall.: Hasslöf, Åsen 5. 7. — Thoms. : Sällsynt i Sk. Älicrocryp/ns cryt/iriniis (Gkav.) 9. Hall.: Hasslöf, Åsen 4. 7. — Thoms.: Sk., \'G. M. pfrsf^icillator {Gvciw) ef. ÖG.: Bjärkaö. 6. — Thoms.: Sällsynt. M. orkUiis (Gr.av.) o^. ÖG.: Åtvid 9. 8. — Enligt Thoms. är ett ex. funnet i Sk. vid Öfvedskloster. Stylocryptiis sniilis (Grav.) (j^. Hall.: Karup, Åsen 2.7; ÖG.: Åtvid. 17. 6.. Linköping 1. 6. Enligt Thoms. sällsynt i Sk. — Ett ex. af Phygadcuon plagiator (Grav.); enligt Thoms. möjligen identisk med 9 af denna art, af mig anträffadt i d:r Neréns samlingar; f3'ndorten obekant. S. parvivoitris (Grav.) c/'. Hall.: Karup, Åsen 25. 7. — Thoms.: Sällsynt, Pålsjö i .Skåne. S. clypcalis (Thoms.) ?. Hall.: Skottorp 20. 7. — Thoais.: Sällsynt. Phygadcuon sitbinuticiis (Thoms.) $. ÖG. : Bjärka 4. 9. — Thoms.: Stehag i .Skåne. P. grandicfps (Thoms.) ef. ÖG. : Kärna U). (S, S:t Lars 26. 9. — Thoms.: Pålsjö i Skåne. P. ovatiis (Grav.) 9. Hall.: Karup 30. O. — Thoms.: Lund. P. Jnicropus (Thoms.)' ^ - P. nycbtemcrus (Thoms.). ÖG.: Bjärka 16. 9. — Thoms.: Pålsjö. P. pimctigciia (Tfio.ms.) 9- Hall.: 24. 7. — Thoms.: Alnarp. Atractodes ripicola (Grav.) c^. Hall.: Hasslöf 11. 7. — Thoms. : En lokal i .Skåne. Tryphonidse. Mcsolrptiis Holmgvcui (Thoms.) 9. Hall.: Karup 14.j 7. — Thoms.: Pålsjö. Euryproctus viundus (Grav.) 9- Hall.: Hasslöf 5. 7. — HoLMGR.: .Sk.: Kullen. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRiri 1905. Pcrilissits subcitictus (Holmgr.) c/'. Hall.: Kamp 15. 6. — Ht>LM(.K.: Tärna, Lappl. Trcmaiopygus Lctliicn-yi (Thoms.) ef, ?. ÖG.:S:tLars, Wist 27 — 30. 5. Arten ny för Sverige. — Enligt Thomsson funnen i Frankrike vid Lille. (Thoms. Opusc. pag. 2016). Spudu-us eonfiisns (Thoms.) o^. ÖG.: Sturefors 31. 5., Åtvid 9. 8. — Thoms. : Skåne. Synciipnus erythropalpus (Grav.) ?. ÖG.: Bjärka 30.5., Hall.: Karup, 16. 6. — Holmgr.: Dal, ÖG., Boh. Barytarbus virgiiltonini (Grav.) $. ÖG.: St. Lars 19. 6 på Aegopodium podagrariä), Hall.: Karup 16. 6 (på hag- torn). — Holmgr.: Scania (BoHE^L^^•). Scopcsus nigricoUis (Grav.) o^. Hall: Karup, på vinbärs- buskar. — Thoms.: Tämligen sällsj^nt i s. och mell. Sverige. Mesoleiiis Hamulus (Grav.) $. ÖG.: Bjärka 30. 5., (^ Hall.: Hasslöf 23. 6. — Thoms.: Sälls3'nt i Skåne. M. gracilicornis (Holmgr.) ?. Hall.: Karup 27. 7. — Thoms.: Tämligen sällsynt. M. incidens (Thoms.) ?. Hall.: Karup 13. 7. — Thoms.: Skåne: MöUe, Pålsjö. M. Pnsio (Holmgr.) ?. Hall.: Karup 28. 6, ÖG.: Bjärka 11. 9. — Thoms.: Pålsjö. M. Pijicti (Thoms.) ef. Hall.: Karup 25. 6. — Thoms.: Skåne. M. sinccrus (Holmgr.) ?. Hall.: Hasslöf 18. 7. — Thoms.: Xorrl. — Holmgr.: Dal. rariiis. M. filicornis (Holmgr.) cf^. ÖG.: Bjärka 29. 5. — Th(Xms.: Sälls3'nt i mell. Sverige. — Holmgr.: Siicc. med. et merid. min. frequens. Polyblastus grammicits (Holmgr.) ?. Hall. : Karup 25. 6. — Holmgr. : VG., Blek., Lappl. P. femoralis (Holmgr.) ef var. clyp. nigr. Hall.: Karup 30. 6. — Holmgr.: Lappl. Monoblastus ad pahistris (Holmgr.) ef. Hall.: Hasslöf 1 — 5 juli, ? Karup 30. 6. M. longicornis (Holmgr.) ef var. fem. postic. nigr. Hall.: Karup 23. 7. — Holmc.r.: Suee. merid. rarius. NORDENSTRci.M, H.: NÅGRA SÄI.I.SVNTARF. PAKASI ISTKK I.AR. 205 Dilotofnus ad biiiolntiis (Thoms.). Mall.: Hasslöf 23. 6. — Thoms.: Ol. D. aiiriciilatKS ('rH.)Ms.) (/. ÖG.: Sturefors 22. 9. — _ Thoms.: Skiine. E.xcnifcriis apiariiis {Grw.) o^. Hall.: Karup 13. 7. — Hoi.MGR.: Sure. mcrid. a Dahi.do.m et Bohkman rariiis oh- sen'nhis. Ctcnisciis fJavilnbris (Hoi.mgr.) q^. Hall.: ivarup 28. 6. — HoLMGR.: Lappl., Dal. rarius. C. itstulatus (HoLMt-.R.) cf^. Hall: Karup 3. 7., 25. 6. — Thoms.: En lokal i Skåne. C. hostilis (Hoi.mgr.) o^. Hall.: Karup 29. O. — Hoi.mgr.: Smal. : Anneberg; Lappl. Prometliens festivus (Grav. hcc Holmgr.) $. Hall. : Ka- rup 19. 7. — Thoms.: Mindre allmän i s. Sverige. Scolobates auriciilaiits (Fahr.). Hall.: Hasslöf 10. 7. — Holmgr.: Siiccia passim. Ophionidae. Cmnpoplcx circumspcctans (Fokkst.) = C. pcrviilus '(Holm(;r.) c/. Hall.: Karup 28. 7. — Enligt Thoms.: Sällsynt (Bökeberg, Sk.). — Hoi.mgr. : Kinnekulle. Liniiuria nigritclla (Thoms.) c/". Hall.: Hasslöf 23. 6. — Thoms.: Sjöbo i .Sk. Olesicampa patcllana (Thoms.) ef, ?. Hall.: Karup 27. 7, 1. 8. — Thoms.: Sällsynt, Torekow. Ncpicsta marginella (Thoms.) $. ÖG.: .S:t Lars 21 och 28. 5. — Thoms.: Sällsynt. ÖG., Sk. Anilasta albicnis (Tho.ms.) q^, 9- Hall.: Hasslöf niedio juli. — Thoms.: Tyskland, kläckt ur Tliecla Bctiihc. Ny för Sveriges fauna Holoereuma aiiuuUtarsis (Thoms.) 9- ÖG.: Bjärka 30. 5. — Thoms.: .Sk. vid Ringsjön. Schizoloma amiciiim (Faur.) rf. Hall.: Karup 20. 7. — Holmgr.: Hall.: Karup 12. 8 LS34. 20b KNTi i.MdI OCISX IIUSKKII 1 I905. Pimplariae. Pitiipla Jlaviconiis (Thoms.) $. Hall.: Karup 25. 7. Ephialtcs Gnathaulax (Thoms.) 9- Hall.: Karup, ÖG.: Bjärka 1*3. 6. Lissoiiata unicincta (Hoi.mc;k.) $. Hall.: Karup 6. 8., 23. 8. — HoLMGR.: Smal. ett ? ex. af Bohe.man, — Thoms.: Sällsynt i Sk. vid Ringsjön. L. variabilis (Hoi..m(;r.) d". ÖG.: Bjärka 2 till 16. 8., Hall.: Karup: 8 och 10. 7. — Enligt Holmgr. funnen i Sk. vid Ringsjön och i Smal. L. Icptogaster (Holmgr.) c/'. Hall.: Karup i juli och aug. tämligen rikligt, ?: Hall.: Karup 30. 8., 2. 9. — Holmgr.: d^ Gotl. Smal. rariss. — Thoms.: Sk.: Kjeflinge. Braconidae. Hclcon ruspator (Lin.) ?. Sk. : Hjernarp, på södra slutt- ningen af Hallandsås (på holmar i en bäck) 16. 7. LciopJiron Saxo (Rf.ixh.) ?. Hall.: Karup 23. 6., o^ Hall.: Karup, klöfveråkrar 26. 8. — Hanen ej sällsynt i s. Sv., af ? blott ffl ex. sedt af Thoms. Alciodcs uigricortiis (Wes.al) c/*, ^. Hall: Hasslöf 4. 7, Karup 24. 6. Under sommaren 1904 fann jag å Hallandsås en parasit- stekel 9 med habitus af Tryphonid men med läng terebra — påminnande om Pimplarice — och sådan jag aldrig sett den hos den förstnämnda gruppen, hvarföre jag i början, trots det motsägande i habitus, sökte den bland Pimplarics, sedermera åter bland Tryphonidcc, bland hvilka den syntes mig möjligen kunna få plats i si. Lathrolcsius, men äfven denna tanke öfvergafs, då jag fått kännedom om, att terebran hos åtmin- stone cii art (från Lappland) af detta släkte ej alls hade någon likhet med det ifrågavarande exemplarets; själf hade jag hit- tills ej sett någon Laf/iro/es/iis-ari. Fyndet fick nu hvila en tid, remitterades slutligen till herr docenten Bengtsson, som NOKKKNSTRliM, II.: NACRA SÄl.l.SVN IARK PAR ASMSTKKI.AR. 207 ^odhetsfullt meddelat mig, att han, efter jämförelse med ex. i l.unds zool. museum, funnit det tydligen tillhöra samma art som ett i samlingarna därstädes befintligt d^-ex-, etiketteradt Lntlirohstiis dilatatiis (Thoms.) från ÖG. Descr. : Lathrolestus dilatatus (Thoms. /// colL). ?. Coarcta- tus, parum nitidus, caput buccatum, facie lata, clypeo elevato, oculis brevibus, vertice lato, mandib. dente inferiore multo longiore, antennis scapo brevi, fere transverso, pedicello lon- gissimo (-'/,; longit. scapi a^qvante), postannello lineari. Thorax mesonoto notaulis brevibus, mesopleuris nitidis, subtilissime alutaceis, sulco medio obliquo, metathorace brevi, subtilissime alutaceo, areis fere nullis (postica vage determinata); abdomen breve, ovatum, subtilissime punctatum, segm. l:mo brevi, lå- tit, apicali haud longiore, carinulis parum conspicuis, segm. 2:do transverso, basi utrinque foveis parvis obliquis impressis, segm. ceteris transversis, ten bra longa {circ. j niiii.), abdomine lon- giore, longe antice (sub segm. 2:do ventrali) inserta, sursum curvata; pedes femoribus sat validis, tarsis unguiculis pec- tinatis; — niger, orbitis in- et externis, mandibulis (apice excepto, clypei maxima parte, facie linea longitudinaii media nigra excepta, apice genarum, angulis prothoracis, lineis ante ålas lata hamata, duabus infra radicem alarum, duabus dorsi mesothoracis, duabusque dorsalibus, transversis, parallells inter radicibus alarum inferiorum, scutelli apicem et postscutellum tangentibus, scutello, tegulis, radiceque alarum anteriorum, coxis anterioribus apiceque coxarum posticarum Jlavis; postscutello testaceo-rubro, pedibus testaceis; ala3 hyalinae, stigmate fusco, costa flava, areola magna, fere 3-angulari, vix petiolata, nervulo obliquo interstitiali, nervello fere opposito, infra medium fracto, abdomine testaceo, segm. l:o maculaque transversa basali segm. l*:i dorsique medii segm. 7:i nigris. — Longit. fere 7 mm. Hall.: Karup, på sluttningen af Hallandsås, 30. 6. 1904. Sedan ofvanstående var satt, mottogs i bref från d:r NoROENSTRoM en af docenten S. Benotsson författad beskrif- ning på det ofvan omnämnda hanexemplaret i Lunds univer- sitets samlingar, hvilken hade följande lydelse; 2o8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. Lathrolestus dilatatus. Thoms. c/ (in coUectione). \'erlice evidenter marginato. Metathorax non areolatus, costa transversa nulla, mesopleuris laevibus, nitidis. Niger, pedibus, facie, genis et temporibus, basi antenna- rum subtus, maculis pro- et mesothoracis flavis; abdomine subtus fulvescente, segmentis dorsalibus 2 — 5 fulvopictis. Long. 8 mm. L. marginato Thoms. affinis, sed fere duplo major. Ostrogothia: 1 ef. Ceuthorrhynchus chrysanthemi (Germ.) Gvll. I den till Entomologiska Anstalten skänkta Ankarcronska samlingen, numera införlifvad med den Fåhreiska, anträffades ett par skalbaggar, etiketterade af Ankarcrona med namnet chrysanthemi. De syntes tillhöra Rhyncliccnus rugulosus var. c Gvll. Ins. Suec. T. III, p. 231 = den senare i T. I\', p. 596 såsom egen art anförda chrysanthemi Gv^^sx. Thomson anför denna dock som var. b till rugulosus Hbst och citerar nam- net chrysanthemi G\Lh. — Gvlléxhal säger (om hufvudformen?): Habitat in plantis, prrecertim oleraceis, non infrequens, och Thomson: Ej sälls\'nt på hårdvall i mellersta och södra Sve- rige. — I Grhxs katalog uppgifves, att chrysanthemi blott är funnen i Finland och varieteten Jigura/us i Danmark. Äfven de anförda, så olika lokaliteterna, synas antyda en art- skillnad, ty på hårdvall är det väl mer undantagsvis, som »plantis oleraceis» förekomma. Sven Lampa. 209 HYAENOPTERA. 1. GADDSTEKLAR. ACULEATA. FAM. 3—6 AF CHR. AURIVILLIUS. TREDJE FAMILJEN. GETINGAR. VESPID/E. Getingarne skiljas genom följande kännetecken med lätt- het från öfriga gaddsteklar. Ögon stora, långsträckta och iijurlika (fig. 66) på grund af en djup inskärning på insidan {ögo)ivikcn). Punktögon tre, ställda i trekant. Öfverläppen är liten och smal samt ofta fullständigt dold under den stora munskölden. Mandibler breda och kraftigt byggda med mot spetsen tandad tuggkant. Käk- palperna sexledade. Läpp-palperna med fyra eller sällan blott 3 iPtcrochilits) leder; tungan i spetsen tvåklufven med väl utbildade bitungor (synes härigenom fyrfiikig). Antennerna äro brutna, hafva 12—13 leder samt äro fastade ungefär midt på pannan. Mellankroppens första ryggled (halsskölden) är mycket djupt urringad så, att den framtill i midten endast bildar en smal kant (fig. 62, 63), men dess sidoflikar äro stora och breda, nå fullständigt upp till vinglocken (fig. 63 sfl.) samt FMttmol. Tidikr. År^ 36 //. 4 (190;;. '4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFI K/35. fram- och bakvingens fästpunkt. hafva öfre kanten jämn och hel. Andra mellan- kroppsleden är kraftigt ut- vecklad och har en stor /j rektangulär skutell (fig. 62 sk). Bakryggen (fig. 62 br) är äfven ganska stor, ofta helt och hållet eller delvis starkt sluttan- y-^ ^^ Mellankropp af bålgetingen, de eller nästan lodrät; den sedd från sidan. Första och tredje mellan- är ofta baktill i midten ut- kroppslederra äro skuggade; den andra samt dragen i en spets, som efterryggen och höfterna hvila. fb. fram- ,, p^ bröstet; fr. framrvggen eller halsskölden med skjuter ned mellan efter- •• , . n • i i . r n = •• dess stora anda ujip till vinglocket (vlj na- ryggens båda Sidohalfvor. ^^^^ sidoflik; mr. mcllanryggen ; mb. mel- Efterryggen (fig. 62 er) är lanbröstet; sk. skutellen; br. bakryggen ; bb' af växlande form, än slut- och bb" bakbröstets öfre och nedre del; tände än mera vågrät ; den ^r. efterryggen; h', h", h"' fram-, mellan- - ^^ ^ och bakhöfter. De svarta fl.Hckarne beteckna saknar tydligt afsatt rot- fält och är på sidorna otydligt skild från bakbröstets sidoplåtar. Bakkroppen be- står af 6—7 leder och är vid roten genom ett helt smalt skaft förenad med efterryggen; dess första led är af mycket olika form hos olika släkten och därföre af stor betydelse för deras åtskiljande; andra bukleden har en tydlig tvärfåra nära roten (fig. 73.). Framvingarne äro under hvilan hoplagda genom ett längsgåciidc veck och se följaktligen helt smala ut;' de hafva litet vingmärke, ett radialfält, tre kubitalfält och två diskfält; det längsgående vecket går Fig. 63. Meiiankroppens omedelbart bakom det inre diskfältet, främre del hos en båigeting, ^^^ delar det yttre diskfältet i två olik- sedd ofvanifrån. stl. halssköl- r-> , • i r ■ r ., ^., , ■ , , , Stora delar. Bak vmgarne hafva 1 fram- dens sidoflik; vi. vinglocket; » mr. mcllanryggen, som på hvar- kanten kraftiga hållhakar, som, då ving- dera sidan har en fin sidofära, ame hopläggas, kvarhålla framvingar- hviiken ej når fram till mel- ncs bakkant och därigenom bidraga till anryggens tram ant. framvingameshopveckning på längden. ArRlVILLirS: SVENSK INSF.KTFAUNA. I y. I; 3—6. 211 Benen äro af medelmåttig längd; fötterna femledade; bak